Goda nyhter från Vatikanen

"Personer med starka 'homosexuella tendenser' får inte släppas in på Katolska kyrkans prästutbildningar, och inte tillåtas att gå med i kyrkans ordnar", rapporterar Dagen. Beskedet kommer från Vatikanens högst uppsatte kardinal, Tarcisio Bertone.

Detta är mycket goda nyheter. Det sammanlagda självhatet (som är förutsättningen för att en homosexuell ska välja prästbanan) runt om i världen kommer att minska dramatiskt, liksom antalet katolska präster. Kyrkan kommer att försvagas avsevärt. Dessutom kommer det att leda till fler öppet homosexuella i samhället, eftersom den möjlighet att dölja sin sexualitet som präst- och ordernsväsendet ger, försvinner. Beslutet är i alla avseenden en win-win-situation.


Kardinal Tarcisio Bertone, Vatikanens statssekreterare.

Gambias president tar bladet från munnen

Gambias president Yahya Jammeh beordrade häromdan de homosexuella i landet att ge sig iväg inom 24 timmar. Alla homosexuella som återfinns efter det kommer att halshuggas.

Jag tänker inte kommentera detta. Allt för ofta får vi som argumenterar för homosexuellas rättigheter höra att vi har lågt i tak. Att vi som skriker efter tolerans, inte är beredda att visa samma tolerans mot andra. Så för att förbättra homorörelsens image bland kritikerna, avstår jag alltså från att kommentera presidentens uttalande.


President Yahya Jammeh botar en aids-sjuk med hjälp av en bok (Koranen?) och ett radband. Det är tydligen inte bara i Florida det sker under.

Sund skepsis i Dagen

Dagen ska ha en eloge för sin skeptiska (men inte avfärdande) hållning till den s.k. Floridaväckelsen som pågår just nu. I centrum står predikanten Todd Bentley, som helar människor på löpande band. Det förekommer till och med rapporter om människor som uppväcks från döden. I en av sändningarna på God Channel såg jag en kvinna komma upp på scenen för att vittna om hur hon stängt av insulinpumpen för sin svårt diabetessjuke son, för att hon förlitade sig på att Gud skulle hela honom. En fullkomligt livsfarlig handling, som uppmuntras i dessa sammanhang. Runtomkring på scenen ligger människor i kramper, efter Bentleys handpåläggningar, och TV-tittarna uppmanas ständigt att ge. Ge ge ge, så att sändningarna kan fortsätta. Den här länken leder till direktsändningarna från Florida.

Här ligger Dagens kritiska texter:

Elisabeth Sandlund:
Floridaväckelsen väcker starka känslor och måste kunna granskas sakligt

Emanuel Karlsten:
Jesus verkar drunkna i personen Todd Bentley

1138 federala lagar...

Henrik Tornberg påminner om att allt inte är frid och fröjd för homosexuella i Kalifornien, bara för att högsta domstolen funnit att det är okonstitutionellt att diskriminera människor på grund av deras sexuella läggning.

[D]et är långt kvar att gå i Kalifornien. Faktiskt kanske till och med längre än i vårt eget land, trots att vi inte har homoäktenskap här än. Det finns nämligen fortfarande 1138 federala lagar i USA som bara gäller gifta strejta par. De gäller strikt talat gifta par, utan hänvisning till sexualitet. Men då endast olikkönade äktenskap tillåts på federal nivå kan nygifta kaliforniska homopar inte räkna med att åtnjuta några som helst förmåner från dessa 1138 lagar.

Texten baseras på en bra artikel av John Cloud i tidskriften Time.

Dokumentär om exgayrörelsen

Axess sände i afton programmet Homosexuell omvändelse, en dokumentär om exgayrörelsen i USA. Det var en ganska basic beskrivning av läget som kan fungera bra som introduktion i ämnet. Programmet hade förmodligen några år på nacken, eftersom exgaysidan bland annat representerades av terapeuten Richard Cohen. Efter att ha demonstrerat sina metoder i ett numera legendariskt framträdande i komediprogrammet The Daily Show förra året, placerades han i giftskåpet av de mäktiga exgayorgansationerna Exodus och NARTH, och alla referenser till hans böcker och konverteringsprogram suddades diskret bort från organsationernas litteraturlistor.

Programmet går i repris i Axess TV den 22 maj, kl 22.30.

I tjänst

Jag postar den här bilden som bevis på att jag inte bara sitter och tragglar amerikanska antigaysajter hela dagarna. Här fångades jag mitt under tjänsteutövning av Skånska Dagbladets paparazzifotograf på vernissagen till utställningen Hamsterwheel på Malmö Konsthall. Konstnären heter Tamuna Sirbiladze. No sex. Ett profetiskt tilltal? En uppmaning från högre makt? Eller bara tråkig konst?

Sommarbröllop i Kalifornien!

Jag är väl den sista i hela världen som uppmärksammar att högsta domstolen i Kalifornien torsdagen den 15 maj slog fast att lagen som utdefinierar homosexuella ur äktenskapslagstiftningen är okonstitutionell. När domslutet publiceras officiellt om cirka 30 dagar, kommer homosexuella att kunna ingå äktenskap i Kalifornien.

I ljuset av de deprimerande nyheterna från Michigan härom veckan är detta mycket glädjande. Enligt LA Times har delstaten över hundratusen homosexuella hushåll och i en fjärdedel av dem finns det barn.

Jag har hittills bara skummat av reaktionerna på antigaysajterna, och de är inte nådiga. Kolla själv så länge i länkarna till höger. Här kommer en godbit som Aqurette hittade: Voices of the Hatemonger Lobby

Tävling: Sätt bildtext till bilden!

Förra inlägget innehöll en bild av några män som försöker sabotera motorn till buss. I bussen satt ett sextiotal människor fångade, som skulle delta i den första offentliga demonstration för homosexuellas mänskliga rättigheter i Moldavien – men bussen stormades av en mobb, som skrek invektiv, sparkade på bussen, samt hotade dem som satt därinne. Försöket att sabotera motorn ingick i aktionen.

Efter att pridedeltagarna hade överlämnat allt sitt kampanjmaterial till två delegater från mobben, samt destruerat de statsfientliga regnbågsballongerna, upplöstes blockaden och bussen kunde lämna platsen.

Signaturen Anonym blev uppenbarligen kränkt av den bildtext jag satt till bilden, och uttryckte i en kommentar följande missnöje:

Anonym sa...
Bildtexten är ju löjlig, eller kanske ska den vara rolig, ha ha, vad rolig den var - suck...

"Trots att de var heterosexuella, lyckades de inte förstöra bussens motor."

Därför lämnar jag härmed ordet fritt. Jag ber de ärade bloggläsarna att inkomma med förslag på bildtext – eller varför inte flera? Låt kreativiteten flöda! Vad föreställer bilden? Hur går snacket bland männen? Särskilt intresserad är jag förstås av signaturen Anonyms förslag. Om det kommer tillräckligt bra bildtexter kommer jag överväga att utlysa någon form av belöning.


???? ??????? ?? ???????????? ??? ??? ????????
.

Våldsamheter och manifestationer mot Pridedeltagare i Moldavien

I helgen ägde ett Pride-evenemang rum i Moldaviens huvudstad Chisinau, och i söndags var det meningen att man för första gången skulle få demonstrera offentligt för homosexuellas mänskliga rättigheter. HBT-organisationen GenderDoc-M har anordnat Pride-evenenmang i landet de senaste sju åren, men har aldrig fått tillstånd att hålla några offentliga manifestationer. I en lag från förra året slopades dock tillståndskravet för offentliga sammankomster med max 50 deltagare, och det var en sådan demonstration GenderDoc-M planerade för söndagen. Huvudstadens borgmästare hade i en motsägelsefull skrivelse försökt stoppa arrangemanget, något han inte hade befogenhet att göra.

Under söndagskvällen kom dock oroande rapporter om att demonstrationsdeltagarna hade mötts av våldsamt motstånd (t.ex. från QX och UK Gay News). Den buss som skulle ta dem till utgångspunkten för marschen blev blockerad och attackerad av ett stort antal huliganer. Ett pressmeddelande från GenderDoc-M talar om att det var 200 - 400 personer som omringade bussen.

Stora aggressiva koordinerade grupper, bland annat religiösa extremister [och] medlemmar av den neofascistiska rörelsen "New Right" [...] Kärnan av massan var tonåringar, några bar militärkläder, en del hade svarta masker och andra var skinheads som bar A4-posters med nedsättande budskap och symboler.

Bussen bockerades dels av bilar, dels av folkmassan. Huliganerna sparkade på bussen, gjorde hotfulla utfall mot dem som var fångade därinne och försökte till och med förstöra motorn. Två representanter från massan tog sig in i bussen och krävde att allt kampanjmaterial (plakat med texter om mänskliga rättigheter, regnbågsflaggor och ballonger) skulle överlämnas till dem för destruering. Därefter upplöstes blockaden som totalt pågick i 45 minuter, enligt pressmeddelandet från GenderDoc-M. Demonstrationsplanerna avbröts och bussen körde istället till organisationens lokaler, men följdes efter av massan och en bil. De samlades utanför lokalerna och krävde att pride-deltagarna skulle lämna lokalen. Två polisbilar och en ambulans fanns på platsen. Polisen ingrep inte. Lokalen blockerades i flera timmar.


200-400 personer dök plötsligt upp på platsen där demonstrationen skulle utgå ifrån.


Två män ur massan krävde att allt kampanjmaterial skulle förstöras, inklusive regnbågsballongerna.


Trots att de var heterosexuella, lyckades de inte förstöra bussens motor.

Liv Öberg Nilsson är assistent till EU-parlamentarikern Maria Carlshamre och deltog i Pride-evenemanget som observatör. Hon var en av dom som satt fast i bussen igår. Jag ringde för att få hennes bild av händelserna:

– Tanken var att vi skulle följa Rumäniens exempel och demonstrera väldigt lugnt och metodiskt och inte låta oss provoceras om det hände något. Bussen kom fram till platsen där vi skulle marschera ifrån 20 minuter före avgång, och vi väntade i bussen under tiden. På dessa korta 20 minuter fylldes platsen av folk. De började slå och sparka på bussen, någon försökte till och med förstöra motorn och det small till. Då blev vi riktigt skraja. Samtidigt som blockaden pågick släppte de fram annan trafik runtomkring. Polisen, som skulle skydda oss, gjorde inget.

Vad var det för människor som samlades runt bussen?
– Det var mestadels "arga män" men även vad jag uppfattade som kyrkliga företrädare. De hade ett smalt band runt halsen med Moldaviens färger (rött, gult rött). En del av männen hade jackor med klubbemblem, typ från någon kickboxing-klubb. En av dem gjorde ett utfall mot en av svenskarna i bussen. Han markerade med en spark att "Dig ska vi ta sen!". De var inte där av en slump. Det var uppenbart att de var uppmanade att stoppa oss.

Förekom något fysiskt våld?
– De slog och sparkade på bussen, men kom inte åt oss.

Beskriv stämningen i bussen?
– Det var jobbigt. Vi var väldigt rädda, men försökte hålla oss lugna och besvarade inte provokationerna. Inga uppsträckta långfingrar och sånt. Vi ringde våra organisationer och berättade vad som hände, och försökte som sagt hålla oss kalla. Men jag tänkte, att om jag känner för mycket nu, kommer jag att bli tokig.

/slut på intervjun/

* * *

Enligt pressmeddelandet från GenderDoc-M ägde samtidigt en kristen manifestation rum på ett stort torg i huvudstaden. Hundratals män och kvinnor i alla åldrar bar plakat med texten "En familj består av en man och en kvinna", "Homosexualitet är synd", "Omoral förstör samhället", "Moldavien - ett kristet land", och "Gör inte synden till en dygd".

Bilderna i texten kommer från GenderDoc-M, och det ligger fler här.

Tunehag varnar för homoäktenskap i pekoral

Världen Idags utrikesredaktör Mats Tunehag skaldar i dagens tidning, och försöker genom ett uselt rimmat pekoral ge sken av att kristendomen står för tidlösa och eviga sanningar. Inget kan vara mer fel. Kristendomen har uppdaterats och reviderats genom historiens gång, se bara på de senaste påvarnas ursäktsturnéer runt om i världen och hur läran kring t.ex. vetenskap och limbo har förändrats. Jämför olika samfunds syn på nattvarden och hur Ulf Ekmans förhållande till katolicismen har förändrats på 20 år.

Tunehag gör också den i Världen Idag-sammanhang klassiska jämförelsen mellan inrättandet av det rasbiologiska institutet och debatten om homoäktenskapet. Ojsan, så fel det kan bli med ett demokratiskt och icketeokratiskt system, är budskapet. Att både Tunehag och de andra på tidningen vet att jämförelsen är haltande – historiskt, logiskt och retoriskt – framgår av deras sätt att försöka övertyga läsarna att den trots allt är relevant; genom att nöta in den genom ideliga upprepningar. Det måste vara tionde gången jag läser samma smörja på ledarsidan nu...

Urval av relaterade texter:

Flexibla sanningar från Vatikanen

Monument över kyrkans föränderliga sanningar

Järrel raljerar om äktenskapsfrågan

Journalisten och f.d. riksdagsledamoten Henrik S. Järrel (m) skriver idag en synnerligen raljant debattartikel i Världen Idag: Naturen är inte könsneutral. Han ger bland annat en förklaring till varför äktenskapet historiskt sett inte har varit aktuellt för homosexuella:

Att äktenskap inte förknippas med samkönade par beror givetvis på den förhärskande naturbio­logiska ordning enligt vilk­en artens fortplantning är omöjlig genom samkönad cellförening. Det ligger ingen annan värdering i detta än biologins lagbundenhet, vilken inte är könsneutral.

Det är inte lätt att avgöra om Järrel försöker skämta, eller om han skriver detta på allvar. Det är som att han på riktigt föreställer sig ett scenario i tidens begynnelse, där homosexuella exkluderades ur äktenskapssammanhanget genom en ömsesidig överenskommelse. Kanske till om med att homosexuella frivilligt avstod från möjligheten att ordna sina förhållanden genom äktenskapet. Det är en revisionistisk ståndpunkt, som helt och hållet bagatelliserar och avfärdar den förföljelse och det förtryck som personer med homosexuell läggning har genomlidit genom historien. Att äktenskap inte förknippas med samkönade par beror på att homosexualitet har osynliggjorts, kriminaliserats och förföljts. Att det inte skulle ligga någon värdering i hur det har förhållit sig med detta genom historien, är ett sorgligt skämt från Järrels sida.

Sedan lägger han stort krut på att nedvärdera äktenskapet. Äsch, det är inget att ha, man blir ändå inte lyckligare av det, tycks han mena. Nej, det är det väl ingen som tror heller. Äktenskapsfrågan handlar inte om ytliga lyckokänslor, utan om juridik och det negativa med särlagstiftning. Det finns många exempel på att särlagstiftningen missgynnar individer som lever i partnerskap. Tilll exempel vid utlandsresor, då partners betraktas vara ensamstående av myndigheterna. Konsekvenserna är tydligare i USA. Igår skrev jag om att personer i partnerskap inte längre har samma rätt till sjukförsäkringsförmåner som personer som lever i äktenskap i delstaten Michigan. Och i februari skrev jag om ett fall där en lesbisk kvinna i Florida nekades att besöka sin partner på dödsbädden, för att hon inte betraktades tillhöra hennes familj.

En könsneutral äktenskapsbalk hade givetvis inte blåst bort alla dessa problem över en natt, men det hade varit ett viktigt steg på vägen, vilket borde kunna erkännas av alla som är för att homosexuella och deras familjer ska kunna leva på samma villkor som heterosexuella. Men förmodligen är det just det man inte vill. Homosexuella ska ha det sämre. Punkt.

Claphaminstitutet har dragit igång verksamheten

Den kristna lobbyorganisationen och tankesmedjan Claphaminstitutet, som jag skrev om här när det instiftades i januari i år, samlar sitt arbete på en blogg med adressen www.claphaminstitutet.se. Sedan i januari har fyra debattartiklar undertecknade av institutets företrädare publicerats i bland annat Dagen, Expressen och lokaltidningar. (Tack, sign. Sanna för tipset.)

När institutet bildades blev det diskussion kring hur dess direktor Tuve Skånberg använder den gästprofessorstitel som han har från diverse amerikanska lärosäten. Det är uppnebarligen en snårig fråga och jag har ingen aning om praxis. Jag tycker i allmänhet att det är trevligt med titlar, och uppmanar ständigt min pojkvän att använda sin doktorstitel när han bokar flygbiljetter etc. Hur det förhåller sig med praxis och normer inom området diskuteras utförligt på Niclas Berggrens blogg, där Skånberg själv är inne och ger sin syn på saken. Även antigayretorikfavoriten Chrys C. Caragounis kommenterar.

Man kan dock se en tendens i hur titeln används i institutets artiklar. I det första pressmeddelandet angavs han som "Professor Tuve Skånberg", och i den senaste artiklen från mars, har den tonats ned till en tidsbegränsad punkt i CVt:

Tuve Skånberg
Direktor för Claphaminstitutet, f. riksdagsledamot (kd, 91-06), professor i kyrkohistoria (Fuller 06-07)

Som kuriosa i sammanhanget kan det vara på sin plats att påminna om att Skånberg var en av de som protesterade kraftigast när Jonas Gardell utnämndes till hedersdoktor vid teologiska fakulteten i Lund? Detta apropå titlar och hur de används...

Homosexuella SKALL diskrimineras i Michigan

Efter en folkomrösning 2004 antog delstaten Michigan ett tillägg i konstitutionen som definierar äktenskapet som en förening mellan man och kvinna. En av konsekvenserna av detta blev att partners till homosexuella offentliganställda, förlorade sina sjukförsäkringsförmåner. (Jag skrev om det här.)

Denna uppenbara och odisputabla diskriminering har har självfallet ifrågasatts av människorättsgrupper, men igår slog Högsta Domstolen i Michigan fast att det är så här lagen måste och skall tolkas. Den status äktenskapet gavs i lagen som röstades igenom 2004, gör att inga andra förhållanden får erkännas på ett liknande sätt. Och att erbjuda anställda som lever i partnerskap samma typ av trygghetsförmåner som anställda som lever i äktenskap, skulle vara ett exempel på detta.

Patrick Gillen, professor vid Ave Maria Law School och medförfattare till konstitutionstillägget, är nöjd med domstolsutslaget och bedömer det vara i linje med folkviljan, enligt Detroit Free Press.

Tidningen rapporterar om vissa omvägar som arbetsgivare kan ta som ändå vill erbjuda homosexuella anställda samma villkor som heterosexuella, men advokaten Jessie Olson, som var en av de som förde frågan till Högsta Domstolen är mer pessimistisk:
- Det enda alternativet är väl att sticka, och ansluta sig till den exodus av människor som helt enkelt lämnar Michigan, säger han i samma tidning.

Inom EU har Rumänien och Lettland antagit liknande definitioner av äktenskapet som i Michigan (och flera andra delstater i USA). Frågan är vilka konsekvenser det får för homosexeulla i dessa länder. Och frågan är hur det påverkar homosexuella och synen på homosexuella i resten av EU.

Åke Green stördes av aktivister

Åke Greens förstamajtal hos Frälsningsarmén i Trollhättan stördes av aktivister, enligt en "kamprapport" på communityt Cruisers diksussionsforum.

Enligt rapporten bestod publiken av 40-50 personer, och aktivisterna var cirka 15 (och av allt att döma mycket unga). När Åke Green inledde sitt tal (som inte handlade om homosexualitet) började de hålla hand, samkönat. En av dem försökte avbryta honom med frågor, och när vederbörande inte fick ordet började aktivisterna ropa "homofoba svin" etc. Därefter lämnade de lokalen och började diskutera med arrangörerna. Av rapporten att döma blev aktivisterna förvånade över att arrangörerna blev upprörda av tilltaget.

Man kan fråga sig hur pass störande aktionen egentligen var. Kamprapporter av det här slaget har en tendens att vara kraftigt överdrivna. Jag har inte sett något i tidningarna eller Mediearkivet om saken, inte ens Världen Idag har skrivit – fast det är förstås bara en tidsfråga... Om det nu verkligen har ägt rum.

Men oavsett genomslag tycker jag att det är beklagligt med den här typen av aktivism. Visst, det är bra att det blir tydligt för Åke Green att hans ord och lögner träffar och sårar människor av kött och blod. Visst, det är bra att han får se att det finns homosexuella överallt, även där han minst anar det. Och visst, det är bra att unga människor engagerar sig och står upp emot förnedring, demonisering och illvilliga lögner. Men att göra det på det här sättet är inte bra. Det är principiellt fel och retoriskt katastrofalt. Precis som med all annan politisk kamp (eller idrottslig eller vad som helst) gäller grundregeln: Ge inte motståndaren några gratispoäng. Gör inte självmål. Offra inte drottningen utan att vinna något på det. Men måste fråga sig: hur vill vår motståndare framställa oss? Vilken typ av argument och aktivism stärker motståndarens argument? Självklart lyfter ingen hederlig debattör upp ett beteende hos en försvinnande liten del av en grupp som representativt för hela gruppen, men det är tyvärr inte alltid de hederliga debattörerna som får mest genomslag.

Dessutom känns fokuseringen på Åke Green oerhört märklig. Vissa tycks tro att han är ensam om de här åsikterna, vilket självfallet är oerhört naivt. Majoriteten av världens befolkning delar förmodligen hans syn på homosexualitet. Det är självfallet fruktansvärt – och det blir inte bättre av selektiv och inkonsekvent pöbelaktivism.

Märklig kritik mot Existens

Idag tar Världen Idag upp SVT-programmet Existens, som härförleden handlade om kristendomen och homosexualitet. (Jag skrev om det här.) Artikelförfattaren Ruben Agnarsson är kritisk till hur kristenheten framställdes i den historiska genomgången av dess förhållande till homosexualitet. Så här lät det bland annat i programmet, under det att bland annat bilder av en brinnande docka visades:

”Genom historien har kristna ledare hjälpt till att göra verklighet av de här bibelorden [att homosexualitet skall straffas med döden]… De flesta kristna förespråkar inte dödsstraff, utan livslång avhållsamhet, eller i bästa fall bot genom bön, utdrivning eller kanske cellgift…” [apropå Åke Greens cancermetafor]

Men detta är ju en helt korrekt framställning. Är det kristenhetens historia Agnarsson skäms över, tycker jag att han ska skriva det rakt ut. (Artikeln är bara tillgänglig för prenumeranter.)

Svenska folket är emot adoptioner enligt ny undersökning

Världen Idag visar idag genom en SIFO-undersökning att svenska folket är emot adoptioner. 87 % av de tillfrågade svarade ja på frågan "Anser du att barn har en grundläggande rätt att så långt det är möjligt växa upp med sina biologiska föräldrar eller är det inte en grundläggande rättighet?".

Artikeln innehåller märkligt nog inga kommentarer från några adoptionsorgansationer, men däremot intervjuas Alf Svensson och Stefan Gustavsson, som på ett synnerligen förvirrat sätt blandar ihop undersökningen med frågan om könsneutrala äktenskap.

Men, som jag så många gånger har skrivit: Ett uteblivet könsneutralt äktenskap påverkar inte på något sätt barns närvaro i samkönade familjer. Inte på något sätt. Det är helt obegripligt att motståndarna gång på gång försöker inbilla sig själva och opinionen detta. Folkviljan i SIFO-undersökningen uppfylls ENDAST genom följande åtgärder:

- att adoptioner förbjuds, självfallet även för heterosexuella par

- att homosexuella steriliseras, alternativt att det blir förbjudet för homosexuella att skaffa barn

- att lagarna om assisterad befruktning och adoptionsrätt för homosexuella rivs upp.

Att stoppa det könsneutrala äktenskapet uppfyller alltså INTE folkviljan i SIFO-undersökningen. Alf Svensson och Stefan Gustavsson vilseleder allmänheten.

(Undersökningen används även i Alf Svenssons debattartikel i DN idag. Den riktar sig dock inte explicit mot könsneutrala äktenskap, utan kan istället sägas stödja dem, eftersom den pläderar för en "renässans för äktenskap och familj". Dagen refererar till artikeln här.)

Cirkus Första Maj presenterar...

Första Maj-cirkusen snurrar vidare. Dagen rapporterar att Åke Green efter många om och men nu verkligen kommer att tala. Dock inte i Vänersborg, utan i Brålanda. Den kristna nykterhetsrörelsen Blå Bandet släpper inte sin nya galjonsfigur i första taget. Och det vore väl synd? På bara någon månad har organisationen gått från liten och okänd, till välkänd och omtalad.

Och i Malmö har Kommunistiska Partiet bjudit in ingen mindre än Jan Myrdal som talare. Ska talet handla om det politiskt nödvändiga med massakrer? Kanske några minnesord över Pol Pot? Eller vikten av att bevara äktenskapet? Homosexualitetens skadeverkningar på samhället, måhända?

Bloggens Myrdalrelaterade artiklar ligger här.

Maria Ferm är ett föredöme

Missa inte Niklas Orrenius briljanta artikel från Sverigedemokraternas jippo i Vellinge i helgen. En stor demokratimedalj till Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm, som valde att bemöta och säga emot Sverigedemokraterna på torgmötet. Det är obegripligt att så många politiker fortfarande tror att ihjältigandet är en framkomlig väg för att bekämpa Sverigedomokraternas idéer (läs till exempel Ung Vänsters Catherine Holts ynkliga kommentar i artikeln). Den strategin har misslyckats kapitalt, och är en av orsakerna till att Sverigedemokraterna har goda chanser att hamna i Riksdagen efter nästa val. Fram till dess är det bara politiker som Maria Ferm som kan förhindra att det sker.

Detta har inte med antigayretorik att göra, men väl med bloggens motto: Argumentation är enda sättet.

När likheterna blir ett hot

Jag snabb- och slarvöversatte en bra text av Jim Burroway på Box Turtle Bulletin.

Idag publicerar The New York Times en mycket upplysande artikel om unga homosexuella som gifter sig. Det visar sig att de har många likheter med sina heterosexuella motsvarigheter. De träffas, blir förälskade och börjar fundera på vad det innebär för dem. För många betyder det att ordna upp och ruta in sin tillvaro, vilket kommer som en överraskning för en del – precis som för många heteropar.

Och jag tror att detta är det verkliga hotet som socialkonservativa ser i homoäktenskap: det gör oss mänskliga.

De har skapat en massiv mångmiljondollarindustri för att intala amerikanerna att bögar och lesbiska är onda monster som hotar västs civlisation. Focus on the Family har 1300 anställda. Förställ er det: det är större än många fabriker. Och de använder sina massiva resurser – radio- och TV-sändningar, och tryckta publikationer – till att utmåla oss som en del av en ond agenda som får Amerika på fall. Och fram till nyligen har det varit fritt fram för dem att påstå vad som helst om homosexuella. Tidigare, när få amerikaner hade möjlighet att se exempel från verkligheten som motvikt till deras falska stereotyper, var dessa mycket värdefulla verktyg.

Men vad kunde vara mer konventionellt än att homopar gifter sig och bildar hushåll? Det är ett tydligt bevis på att vi inte är så annorlunda på många viktiga sätt. Vi blir tillsammans av samma orsaker – bra eller dåliga – som heteropar. En del av våra förhållanden är långa och monogama (något socialkonservativa hävdar är omöjligt), och några havererar eller kantas av vänsterprassel (precis som i heteroäktenskap). En del skulle överhuvudtaget aldrig bli tillsammans.

Men många av oss är bara ytterligare ett hushåll i samma kvarter med dussintals andra familjer. Vi går på bostadsrättföreningsmöten. Vi går på kvartersfester och julfester. Vi hälsar på hos varandra och spelar kort och har grillfest. Vi skickar examenspresenter, vi vinkar adjö när människor flyttar, och vi ringer våra grannar och framför våra kondoleanser när tragedin är framme.

Och inget kunde vara ett större hot för socialkonservativa än det.

Självklart ska man inte behöva vara "vanlig", "normal" eller "konventionell" för att förtjäna respekt och samhälleligt erkännande. Det är inte heller det Burroway menar. Utan det han pekar på är att den kristna högern i sin retorik alltid lyfter fram det som är annorlunda och främmande med homosexualitet. Och det kan man göra så länge homosexuella är osynliggjorda och inte tar plats i det offentliga rummet. Men så fort de gör det, riserar stereotypen att krakelera. Och då ligger den omsorgsfullt uppbyggda lögnen i öppen dager.

Radiotips: Noa och Alex i P1

Idag den 25 april sänder P1:s Människor och Tro (som jag har haft glädjen att jobba med) ett reportage om Noa och Alex Resare (som jag haft glädjen att bli bekant med, bl.a. genom den här bloggen).

Innanför och utanför den kyrkliga gemenskapen. Reportage av Torbjörn Bergström om Noa och Olivia som gifte sig som man och kvinna men som efter en könskorrigering blev paret Noa och Alex. En stor omställning som också innebar att de inte längre var välkomna i sin församling.

Jag ska inte avslöja mer om deras berättelse här och nu – den är mycket fascierande, gripande och inspirerande.

Programmet sänds i P1 14.03, med repris på lördag klockan 17. Det ligger därefter i 30-dagarsarkivet fram till slutet av maj.