Amsagor om religiösa nätverk

av TOR BILLGREN

På femtiotalet var det föreställningar om homosexuella nätverk i maktens korridorer som fick rättrogna att darra och agera irrationellt i samband med Kejneaffären. På 2010-talet är det idéer om religiösa nätverk som skapar samma typ av panik.

Idag begärs tidningen Aluma i konkurs, skriver Dagen. Orsak: Att den redaktionella ledningen hoppat av för att de är rädda för vad "folk ska tycka" om att den nytillsatte ansvarige utgivaren tidigare arbetat för Livets Ord. "[D]e har en konservativ syn på homosexualitet och abort", är en av den före detta chefredaktörens förklaringar till varför hon inte kunde stanna kvar. Och slår därmed underförstått även fast att hon aldrig skulle kunna jobba under en chef som är medlem i eller har arbetat för en muslimsk församling [eftersom det som bekant inte existerar några homovänliga sådana]...

Läs Sydsvenskans utmärkta reportage om tioårsfesten som kom av sig för bakgrund och fördjupning.

Den osvikliga tajmingen för elände

av TOR BILLGREN

Idag invigs Stockholm Pride – för första gången i Kungsträdgården (istället för Tantolunden). För första gången gratis (istället för att kosta runt tusenlappen). Tiotusentals hbt-personer från hela landet tar sig till Stockholm för att festa, gå på seminarier och uppleva ruset av att vara en i mängden, istället för ett tolererat undantag.

Veckan innan festivalen kommer det traditionsenligt eländesnyheter som berör hbt-personer. Det brukar i regel vara hatbrottsstatistik, men i fredags handlade det för omväxlings skull om att homosexuella har svårare att få jobb. Och medierna hakade i vanlig ordning på.

Det är naturligtvis inte märkligt att nyheter publiceras på ett sätt som ger största möjliga genomslag. Men det finns också en unkenhet i den osvikliga tajmingen – som att hbt-personer inte skulle få festa och vara i centrum ens för en vecka, om det inte samtidigt också är lite synd om dem.

Publicerad i Sydsvenskan den 1 augusti 2011

Bokrecension: Den moderna homofobin

av TOR BILLGREN



Den moderna homofobin
Eva Borgström (red)
Charlie by Kabusa

För några månader sedan blev jag kontaktad av en ung palestinier som bad mig radera ett inlägg på min blogg där han nämndes vid namn. Jag hade skrivit om ett offentligt seminarium där han frispråkigt berättat om sina erfarenheter som öppet homo­sexuell muslim. Men nu hade saker förändrats till det värre och han kände sig inte längre trygg av att kunna identifieras som bögmuslim på internet. Så naturligtvis raderade jag inlägget.

Det är ingen överraskning att det fortfarande finns brutala homofientliga strömningar, både i Sverige och resten av världen. Ska man vara petnoga är de norm, statistiskt sett. Lagar kan förändras till det bättre över en natt, men attityder och fördomar tar generationer att få bukt med. Den gamla klyschan om att friheten ständigt måste erövras är tragiskt sann.

Därför var det med stor förväntan jag gav mig i kast med antologin ”Den moderna homofobin”. Fjorton pinfärska texter författade av främst göteborgska akademiker och hbt-aktivister. Men trots att islam länge har varit ett självklart fenomen i det svenska samhället och en av de största religionerna i landet, bortser boken nästan helt från homosexuella muslimers situation. Historieprofessorn Gunlög Fur tangerar frågan i sitt bidrag, kriminologiprofessor Eva Tiby likaså, men utan att fördjupa diskussionen.

Antihomosexuell retorik rotad i protestantism, katolicism och frikyrka har debatterats och bemötts i decennier. Därmed får det vara dags att gå vidare. Det finns massor av svenska hbt-personer som tillhör andra kristendomsvarianter och religioner än de som redan har stötts och blötts. Hur är det till exempel i syrisk-ortodoxa församlingar?

Problematiken är högaktuell. Under sommaren har Svenska Dagbladet uppmärksammat hur de muslimska organisationerna Sveriges Imam Förbund och Troende Unga Framtida Förebilder (TUFF) använt statsbidrag för att finansiera extremt homofientlig ”information”.

Detta samtidigt som vi har ett politiskt klimat i Sverige (och Europa) där populistiska krafter använder homosexuella som slagträ i sin kamp mot islam. Denna typ av polariseringar är oacceptabla i ett demokratiskt samhälle och därför behövs ett samtals­klimat där vi kan diskutera homofobi och islamofobi som två problem som förtjänar att tas på lika stort allvar.

Det är en svår balansgång. Debatten är full av fallgropar och bluff- retorik. Som att tolerans, respekt och människovärde är saker som måste förtjänas, eller att individer är kollektivt ansvariga för ”sin grupps” åsikter och handlingar. Därtill måste man förhålla sig till de perverterade föreställningarna om islam som terrordådet i Oslo är ett uttryck för.

Frågans komplexitet gör att den oftast ignoreras. De som ser mellan fingrarna på homofobi motiverad av islam tror att de skyddar en redan utsatt grupp. Men i själva verket sviker de människor som ofta är ännu mer utsatta. Parians paria.

Istället för att ge läsarna teoretiskt kött på benen och argument för att navigera i dessa förrädiska retoriska farvatten uppehåller sig ”Den moderna homofobin” mest vid förargligheter som svenskfödda homoakademiker kan råka ut för i korridorer och personalrum. Och visst finns det ett vardagsförtryck. Visst finns det ett hat. Visst ska man tala om det. Men när ska vi belysa och problematisera situationen för hbt-personer med rötter i kulturer som präglas av starka patriarkala, kollektivistiska och religiösa strukturer? Bokens prioriteringar känns som att beordra manskapet på en sjunkande skuta att putsa kaffesilvret istället för att bemanna länspumparna.

Nu är den största behållningen istället de texter där författarna angriper ämnet homofobi utifrån sin egen aktivisthistoria. Prästen Lars Gårdfeldt berättar om sin kamp för att få sitt kanadensiska äktenskap erkänt i Sverige, läkaren Anna Westerståhl om att vara genushäxa på landets största sjukhus, den framlidna FI-talespersonen Stina Sundberg om den konfliktfyllda starten av Kvinnofolkhögskolan i Göteborg.

Dessa historier är bra påminnelser om att det inte är politiker och journalister som driver utvecklingen för lika villkor framåt, utan enskilda individer och deras envishet, stolthet och mod att bryta tystnaden. Det vill säga precis vad den unge palestiniern försökte göra genom att komma ut och vittna om sina erfarenheter på det där seminariet. Att mekanismerna och förtrycket som fick honom att kontakta mig inte bearbetas i en bok som gör anspråk på att handla om modern homofobi är skamligt, förbluffande och deprimerande.

Publicerad i Sydsvenskan den 29 juli 2011

Angeläget om korrektionsvåldtäkter i Aftonbladet

av TOR BILLGREN

Missa inte Karin Alfredssons och Linda Forsells viktiga reportage om fenomenet korrektionsvåldtäkter i Sydafrika. Och missa inte projektet som reportaget är en del av: Dödsorsak: Kvinna.

Nästa vecka har jag en tangerande artikel på tidningens kultursida och i menyn till höger på min Sydafrikablogg har jag samlat fler texter om homosexualitet i Sydafrikansk/Afrikansk kontext.

"Noxolo sover inte"

av TOR BILLGREN

It is dusk on Friday April 29, the eve of 24-year-old Noxolo Nogwaza's funeral. KwaThema is smoky from cooking fires and there's a snap of Highveld winter in the air. Then, the singing. Just a suggestion, form way off, but growing stronger and stronger.

Here they come. About 50 young men and women, toyi-toying down the street towards the Nogwaza family home. They carry a flag that glows with rainbow colours and the words of their song ring out: "uNoxolo akalelang" - Noxolo is not sleeping. The song weaves itself into an anthem for a new struggle: "Even if they beat us, even if they rape us, we are moving forward."

Så inleder Sibongile Nkosi sitt oerhört fina reportage från begravningen av tvåbarnsmodern Noxolo Nogwaza, som våldtogs och mördades förra söndagen, antagligen för att hon var lesbisk. Mönstret är välkänt i Sydafrika och brukar kallas "korrektionsvåldtäkter", eftersom gärningen utförs för att straighta ut kvinnan. Läs resten av Nkosis lysande text i veckans Mail & Guardian (ej ännu på nätet).

________________________
Ordlista
Highveld = platå i centrala Sydafrika
toyi-toyi = joggande "dans", vanlig vid demonstratioiner i Sydafrika

Lesbisk våldtagen och mördad i sydafrikanskt township

av TOR BILLGREN

Så har det hänt igen. En lesbisk kvinna har våldtagits och mördats i ett sydafrikanskt township, antagligen just för att hon var lesbisk. Denna gång i Kwa-Thema i Gautengprovinsen. Omständigheterna är inte helt kända än, så det är för tidigt att dra några definitiva slutsatser. Fram till dess kan vi hedra den mördade kvinnan genom att åtminstone uttala hennes namn rätt. Hon hette Noxolo Nogwaza. Så vitt jag vet är det ett xhosanamn, och i så fall uttalas x:et i förnamnet med ett lateralt klick, dvs som när man manar en häst. Är det ett pedinamn uttalas det som ett fonetiskt x, dvs som i Bach.

De gruvliga detaljerna kring mordet finns hos Pink News.

Det finns åtskilligt att säga om villkoren for homosexuella i townshipen. Det finns positiva historier också...

Världen Idag värdefull röst

av TOR BILLGREN

Det stormar alltså på Världen Idag. Den senaste veckan har präglats av rockader i redaktionsledningen och uppgifter om ekonomiska svårigheter.

Under åren som jag har jobbat med den här bloggen har jag rätt ofta kontaktas av människor som upprört uppmuntrat mig att verka och driva opinion för att Världen Idag ska stoppas, att deras presstöd borde dras in, att de borde anmälas hit och dit och så vidare. Jag vet inte hur många gånger jag har tvingats förklara att jag aldrig varit intresserad av något sådant. Syftet med Antigayretorik har varit att bemöta, peka på felaktigheter, skapa debatt, stöta och blöta, erbjuda alternativa tolkningar. Allt som en del i ett öppet samtal om kontroversiella och viktiga frågor. Det är det vi har det fria ordet och det obegränsade utrymmet i bloggosfären till.

Om det går dåligt för Världen Idag är det inte bara en angelägenhet för Ulf Ekman, kristenheten och de anställda, utan för alla som värdesätter ett medieklimat med så många olika röster som möjligt. Jag har sällan samtyckt med Världen Idags utgångspunkter och rapportering – men det är ju just därför den är så viktig. Det är min förhoppning att tidningen reder ut sina problem.

Nya förändringar i Världen Idag-ledningen

av TOR BILLGREN

Turbulensen på Världen Idag fortsätter. Förra veckan kom uppgifter om att tidningen är under stor ekonomisk press, och i förrgår meddelades att Felicia Svaeren får sluta som chefredaktör och ansvarig utgivare. Ny chefredaktör blir Lukas Berggren, som hämtas från tidningens marknadsavdelning (sic!), medan styrelseordföranden Ulf Ekman går in som ansvarig utgivare. Detta betyder att det barnsliga och halstarriga förnekandet av det uppenbara faktum att Livets Ord har en särställning på tidningen äntligen kan upphöra.

Att Felicia Svaeren slutar är väldigt tråkigt. Hon har utvecklat tidningen och givit den journalistisk trovärdighet och integritet. Aktiviteten på den här bloggen är en bra mätare för tidningens positiva utveckling. Under hennes tid har behovet att bemöta tvivelaktig journalistik och populistiska ledare minskat till nära noll. Jag hoppas att hon snabbt hittar en ny uppdragsgivare som förstår att värdesätta de positiva egenskaper som hon har uppvisat som Världen Idag-chef.

Mer läsning om turerna på Världen Idag finns hos bloggaren Haggaj, som verkar ha kommit över högst interna dokument, som publiceras under vinjetten VIDLeaks.

"Certain kinds of sexual behaviors must be forbidden by law"

av TOR BILLGREN

I tisdags diskuterades frågan om sexuell läggning av FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter (UNHRC) i Genève. Rekordmånga medlemsländer (85 st) i det annat dysfunktoionella rådet ställde sig bakom en resolution som uppmanar världens stater att upphöra med våld och människorättskränkningar mot människor på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet.

I Europa var det bara fem länder som inte valde att skriva under resolutionen: Azerbaijan, Vitryssland, Moldavien, Ryssland och Turkiet. Plus Vatikanen. Och jag tänkte att vi skulle studera det uttalande som Vatikanens sändebud i Genève, ärkebiskop Silvano M. Tomasi, framförde under tisdagen:

1.
Ärkebiskopen understryker att Vatikanen fördömer våld som riktas mot människor på grund av deras “sexuella känslor och tankar, eller sexuella beteenden”. Jag hoppas att folk inser hur oerhört banalt ett fördömande av våld är. Det är att sparka in den öppnaste dörren som finns – och detta väljer Vatikanen att göra en poäng av.

2.
Vatikanen fördömer lagstiftning mot homosexuella tankar och känslor, men godkänner och ställer sig bakom lagar som beivrar homosexuellt beteende:

A state should never punish a person, or deprive a person of the enjoyment of any human right, based just on the person's feelings and thoughts, including sexual thoughts and feelings. But states can, and must, regulate behaviors, including various sexual behaviors. Throughout the world, there is a consensus between societies that certain kinds of sexual behaviors must be forbidden by law. Pedophilia and incest are two examples.

”Vissa sexuella beteenden måste vara förbjudna i lag”, slår ärkebiskop Tomasi fast, och exemplifierar med pedofili och incest – trots att han i sammanhanget avser homosexualitet. I den katolska förståelsen av ”sexuellt beteende” görs ingen skillnad mellan handlingar mellan samtyckande vuxna (homosexualitet), och handlingar som präglas av tvång och våld (pedofili). Måhända finns en av orsakerna till kyrkans astronomiska problem med det senare, i just denna förvirrade hållning...?

3.
Tomasis formuleringar betyder att Vatikanen ställer sig bakom all form av lagstadgad repression, förföljelse och diskriminering av ”utlevande” homosexuella – även brott mot mänskliga rättigheter – så länge de inte innebär våld. Det är – för att uttrycka sig drastiskt och utan att göra några vidare jämförelser – som att fördöma Förintelsen [våld], samtidigt som man accepterar och till och med uppmuntrar förekomsten av Nürnberglagarna [förföljelsen].

4.
Vatikanen stöder alltså inte resolutionen, och motiverar bland annat med att Kyrkan inte kan erkänna begreppet ”sexuell läggning”, såsom det förstås av vetenskapen och stora delar av den demokratiska världen. Istället teoretiserar Tomasi kring sexualitet, beteenden och identitet utifrån ett väldigt specifikt trossystem. Han argumenterar således för att individers lagstadgade rättigheter och villkor i ett samhälle skall avgöras av religiösa dogmer och andlig spekulation. Detta är en teokratisk hållning.

5.
Och så har vi den formidabla slutklämmen:

People are being attacked for taking positions that do not support sexual behavior between people of the same sex. When they express their moral beliefs or beliefs about human nature, which may also be expressions of religious convictions, or state opinions about scientific claims, they are stigmatized, and worse -- they are vilified, and prosecuted.

I en diskussion som handlar om hbt-personers akuta utsatthet runt om i världen, väljer Tomasi att göra sig själv och sina trosfränder till offer för de får motta kritik när de upprätthåller och försvarar förutsättningarna för denna utsatthet. Vatikanen visar åter att de inte begriper ett dugg om homosexualitet och hbt-personers villkor. Uttalandet genomsyras av skandalöst dåligt omdöme och bristande sinne för proportioner.

"Bara en handfull homosexuella har mördats de senaste åren"

av TOR BILLGREN

Allt otäckt vi hör om antihomosexualitet i Uganda är en konspiration, riktad mot amerikanska kristna, och ett sätt att skyla över islamsk homofobi. Det är kontentan av en artikel av Timothy Shah, som publicerades i Christianity Today i veckan. Han argumenterar bland annat så här:

1.
Mordet på David Kato hade inte med hans homoaktivism att göra. Det vet Shah eftersom han har läst ett polisuttalande om saken. Personligen anser jag att mordfall ska avgöras i domstolarna, inte av polisen. Fram till dess måste vi hålla till godo med de odisputabla faktum som ligger på bordet:

• David Kato var en känd homoaktivist.
• Hans namn och bild förekom i de uthängningar av homosexuella som ägt rum i ugandiska medier.
• Han har mordhotats flera gånger.
• Han mördades den 26 januari 2011.

2.
Shah understryker att det "bara" inträffat "en handfull" mord på homosexuella under de senaste åren. "Bara en handfull", puh, det är ju verkligen inget att bry sig om.

3.
Han kallar det ökända lagförslaget om homosexualitet, som bland annat förordar dödsstraff i vissa situationer för – håll i er nu – "a single legaslative stunt by a single low-level polititian named David Bahati". Hur kan Shah kalla en parlamentsledamot för en low-level polititian? Är det i själva verket inte en av de absolut högsta nivåerna en politiker kan verka på? Timothy Shah gör den här ordleken för att medvetet vilseleda läsarna. Därmed blir syftet med artikeln så uppenbart att det underminerar hela argumentationen.

4.
Han framhåller att syftet med den ökända antihomokonferensen i Kampala i mars 2009 var terapeutiskt. Då undrar jag: Hur kan en konferens ha terapeutiskt syfte om Scott Lively är en av huvudtalarna? Han har lagt hela sitt vuxna liv på att demonisera och hetsa mot homosexuella? Han har bland annat skrivit den förintelserevisionistiska boken "Pink Swastika", där han varnar för att homorörelsen kommer att återskapa Nazityskland om den inte stoppas.

Under sin föreläsning i Kampala sa han bland annat (jag citerar ett tidigare inlägg om konferensen) :

They gay movement is very evil and we must stop it immediately.You have a gay movement in Uganda that is operating at a high level, which you must bear in mind. This gay movement around the world has a handbook that they use and that is what the Ugandan gay movement is using now. You must be ready to stop this gay agenda. And don’t think that fighting the gay movement is the solution — you will be fighting a losing battle because this movement has come to stop humanity. They have a clear vision, mission and strategies. The only way to defeat them is to compete with them. Their movement is 70 years old and that’s why they don’t care about you. They know you will die soon and they will replace you and take over the nation. They have decided to recruit the youth.

You have a lot of work to do. Homosexuality is immoral and we cannot sit back and see immorality controlling nations. Homosexuality is equivalent to paedophilia in many ways. Homosexuals cannot control their sexual desires and behaviors. If all of us acted upon our desires and feelings then where would the world be? Families would break up because of adultery. People would continue to molest children, etc.


På en fråga från publiken om varför det är så viktigt att hindra människor från att bli homoseuella, svarade Lively:

It’s very important because the homosexual agenda is to turn the whole world gay.

Terapeutiskt? Hade det inte varit så förbannat motbjudande och illvilligt hade jag skrattat.

5.
Timothy Shah försöker påpeka att Uganda enligt statistiken inte är särskilt homofientligt:

"More Ugandans consider homosexual behaviour morally acceptable or neutral - almost one in five - than people in any other major African country, including sexually tolerant South Africa."

För det första är Sydafrika inte sexuellt tolerant. Att homoäktenskap är tillåtet har inget med den folkliga opinionen att göra, utan är en konsekvens av konstitutionen. Saken avgjordes i domstolarna, inte som resultat av politisk vilja.

För det andra säger den här typen av statistik ingenting om förhållanden på marken. Förra året inhyste vi en ung homosexuell man från Kampala i vår lägenhet i Kapstaden. Han tillhör inte de som hade hängts ut i media och han är ingen aktivist. Men han kände sig inte trygg. Det hade börjat ryktas om hans läggning och en av hans kamraters morsa hade hotat att anmäla honom. Jag undrar vad han hade sagt om Shahs försök bagatellisera homofientligheten i Uganda.

6.
Slutligen försöker Timothy Shah relativisera bort den kristna homofobin i Uganda med att konstatera att "hundratals, om inte tusentals homosexuella har mördats i Iran sedan den islamska republiken bildades". Han låtsar alltså att kristen homofobi skulle neutraliseras och göras mindre viktig på grund av att det också finns islamsk homofobi.

Här är hans avslutande snärt:

Such criticism [against islamic homophobia] would be seen as a direct attack on Islam or perhaps as "culturally imperialst".

Det är exakt samma bölande retorik som Sverigedemokraterna använder när de utnämner sig själva till offer för PK-ismens omoraliska och islamslickande hegemoni.

Jag är säker på att det finns skäl att diskutera situationen i Uganda även utifrån det perspektiv som Timothy Shah förespråkar. Men det måste göras på ett ärligt sätt, med adekvata argument och på en högre nivå. Det förvånar mig att det fortfarande finns antigayaktivister som klafsar omkring i de här retoriska träsken.

Facit finns hos Ginsberg

av TOR BILLGREN


Allen Ginsberg och Neal Cassady.

I sin recension av Per Planhammars Kerouacbok i Sydsvenskan i fredags påminde Karin Nykvist om att det senare i år kommer en Hollywoodfilmatisering av ”On the road”. Jag kastar mig ut på filmsajten imdb.com för att kolla vem som ska spela Carlo Marx och Dean Moriarty, det vill säga poeten Allen Ginsberg och huvudpersonen Neal Cassady. Gubbsjukt och belåtet nickar jag för mig själv.

För jag hoppas att manusförfattarna begripit att man inte kan göra en film av ”On the road” år 2011 utan att inkludera Ginsbergs poesi. Den korsar boken på flera ställen och ger facit i situationer där Kerouac inte fattade – eller i alla fall inte kunde skriva ut – vad som egentligen hände mellan poeten och Cassady.

Detta riskerar naturligtvis att vända bokens trognaste supporterskaror mot filmen. Det riskerar också att göra de kvinnliga karaktärerna om möjligt ännu mer perifera. Men vi hade fått det finaste paret på vita duken sedan Jack och Ennis i ”Brokeback Mountain”.

Publicerad i Sydsvenskan den 20 mars 2011

I rollen som Carlo Marx (Allen Ginsberg): Tom Sturridge...


...och Garret Hedlund spelar Dean Moriarty (Neal Cassady).

"...så fort vinden vänder så börjar mobbaren lipa..."

av TOR BILLGREN

I måndagens upplaga av Världen Idag slog sig Roger Enqvist för bröstet för sitt mod att skaka på huvudet åt Anton Hyséns Giant Leap.

Hur många kända ledare inom idrottsvärlden skulle våga bekänna att de faktiskt tror att utlevd homosexualitet är fel? Har vi någon modig som vågar? Tystnaden skrämmer mest.

Jag nämner detta mest för att jag vill rikta uppmärksamheten mot signaturen Fredrik, som på ett utmärkt sätt bemöter Enqvist bland kommentarerna.

Det är inte lätt att vara mobbaren alla gånger. Och så fort vinden vänder så börjar mobbaren lipa och springer till fröken med ett snörvlande "de mobbar mig, säg till dem" på läpparna. Var inte den mobbaren. ingen tycker om honom!

Fredrik har i skrivande stund skrivit två kommentarer, som är så bra och på pricken att Världen Idag borde erbjuda honom att bemöta artikeln i pappersupplagan.

Hyséneffekten

av TOR BILLGREN

På grund av att jag för närvarande bor i Sydafrika och fokuserar på vad som händer här, för denna blogg en vilande tillvaro. Jag ligger lågt med uppdateringarna, vilket naturligtvis leder till att allt färre läsare söker sig hit. Den senaste månaden har bloggen haft 30-80 besökare om dagen.

Så hände det där oerhörda i onsdags. Anton Hysén gjorde idrottsvärldens Giant Leap. Jag skrev ett kort inlägg om det på morgonen och inlägget har hittills haft 2958 läsare. Det är tre gånger fler än vad ett enskilt inlägg nånsin haft på denna blogg sedan jag startade den i augusti 2005. I torsdags sökte sig 652 läsare hit, i fredags 397, i lördags 160. Det är först idag söndag som nivån är tillbaka på mer normal nivå.

Naturligtvis visste vi redan att det familjen Hysén håller på med just nu är historiskt. Naturligtvis visste vi att de som försöker trivialisera det har fel. Men nu har vi bevis på det. Bloggstatistikens sanningar är absoluta!

__________________________________
De näst mest besökta inläggen

1.
17 maj 2010
969 besökare
Denna dag skrev jag två inlägg. Dels en kommentar på en ogenomtänkt krönika i Världen Idag som jämställde kampen för lika rättigheter för homosexuella i tredje världen och Östeuropa med kolonialism. Men det var nog uppmaningen till våldsälskarna i det "svartröda blocket" att dra åt helvete som lockade flest läsare.

2.
11 augusti 2008
611 besökare
Avslöjandet om att Världen Idag publicerat en antijudisk debattartikel.

3.
24 maj 2010
534 besökare
En allmän betraktelse över hur selektivt syndabegreppet används inom kristenheten. Kanske var det för att jag nämnde spektakelpastorn och charlatanen Benny Hinn som gjorde att folk hittade inlägget.

4.
5 april 2007
404 besökare
Det var denna dag skribenten Bitte Assarmo lanserade begreppet "kristofobi". Det är en viktig vattendelare i debatten, eftersom den konservativt kristna retoriken fram till dess hade gått ut på att att desarmera och underminera f-ordet. I alla fall i kombinationerna homofobi och islamofobi.

"Som om det inte var nog med att vi har rosa tröjor i år."

av TOR BILLGREN

Missa inte Tobias Hyséns fina text om sin bror.

Till er som tänkt eller vill håna Anton, min farsa, mig eller min familj, som inkluderar IFK Göteborg har jag bara en sak att säga:

Kom igen bara, jag har aldrig brytt mig innan, varför skulle jag bry mig nu? Jag älskar er alla.

Jag nominerar familjen Hysén till Serafimerorden.

Anton Hysén!

av TOR BILLGREN

Uppdaterad p.g.a. desinformation på Twitter och personlig fotbollsinkompetens

I nya numret av fotbollsmagasinet Offside kommer Anton Hysén (20) ut som Sveriges första öppet homosexuelle herrfotbollsspelare på elitnivå. Han spelar för närvarande i Utsiktens BK.

Det är historiskt.

Det finns inget mer att säga.

Jo, förresten. Det faktum att det är just han som kommer ut visar vilka oerhört rigida och tramsgrabbiga strukturer som fortfarande råder inom herrfotbollen. Man kan inte vara vem som helst för att ta det fullständigt banbrytande och obeskrivligt modiga steg som Anton Hysén nu har gjort. Man måste tillhöra Sveriges fotbollsfamilj nummer ett. Son till en av landets största fotbollslegendarer. Bror till två andra elitspelare.

De som rasade mot valet att låta Glenn Hysén invigningstala under Pride 2007 kan vara vänliga att tiga idag.

________________________________
Relaterad läsning

Idiotiska protester mot Hysén som Pride-talare

Makten och härligheten i gayvärlden

Nu har Hysén invigningstalat

________________________________
Uppdatering igen

Ur Expressens text om nyheten:

När Glenn Hysén invigningstalade på Pridefestivalen 2007 frågade han bland annat: "Hur lätt är det egentligen för en 16-årig fotbollskille att komma ut som bög inför sina lagkamrater?"

Vad ingen visste då var att han talade om sin yngste son, som bara några månader tidigare hade berättat för familjen att han var homosexuell.

Stort. Mycket stort.

Pridedemonstration i Kapstaden den 5 mars 2011

av TOR BILLGREN


Under några timmar igår lunch ägde årets Prideparad rum i den gaytäta stadsdelen Green Point / Sea Point. Marschen avslutades i VM-arenan Cape Town Stadium.


Baren Beefcakes vagn med Signal Hill i bakgrunden.


"Homosexuality is AFRICAN. Homophobic violence is NOT." En betydande majoritet av svarta afrikaner tar avstånd från homosexualitet med hänvisning till att det är "oafrikanskt".


Transgendervagnen var demonstrationens kampgladaste med ständiga Amandla-rop och Awethu-svar. "Makten" - "till oss [folket]"; ett slagord som länge använts av förtryckta grupper i Sydafrika.


Beefcake igen...


"Lobola" är den traditionella hemgiften som en man betalar till sin tilltänktas föräldrar, vanligen i form av boskap.


De muslimska vagnen med sin käcka moské.


"Islam in the heart of every queer girl" stod det på en annan av de muslimska demonstranternas banderoller. Det är extremt ont om gayvändliga muslimska församlingar i världen. I Kapstaden finns dock en andlig fristad i form av The Inner Circle, som drivs av imamen Mushin Hendricks.


Good Hope Metropolitan Community Church var det enda kristna inslaget...


...förutom de här förstockade motdemonstranterna. Mannen med Jesusskylten till höger höll en brinnande predikadan på afrikaans, medan mannen till vänster bar en keps med texten "Repent Pervert". "Shame on you" var deras budskap till demonstranterna. (Damen i förgrunden tillhörde inte den kristna delegationen.)


Motdemonstrant med "livvakt". De fick naturligtvis som de ville och blev utvisslade och utbuade av demonstranterna.


Det kan vara värt att hålla i minnet att kristendomen och kyrkan var en av apartheidsystemets viktigaste grundpelare (läs mer om apartheidteologin här). Samtidigt är den förre ärkebiskopen Desmond Tutu en av kontinentens mest uttalade försvarare av homosexuellas rättigheter - en oerhört viktig röst, eftersom Sydafrikas politiska ledarskap ofta inte är särskilt intresserade att uttala sig i frågan (läs mer om antihomosexualitet i södra Afrika här).


Således medverkade inga politiska partier. Största oppositionspartiet Democratic Alliance passade dock på att dela ut broschyrer till demonstrationsdeltagare och åskådare längs vägen.


Den sydafrikanska prideflaggan är en kombination av den klassiska regnbågsflaggan och Y-mönstret i nationsflaggan.

Texttips: Creutz bemöter Grunnan

av TOR BILLGREN

Helt kort: I tidningen Kyrka & Folk skrev prästen Per-Anders Grunnan härförleden en artikel med rubriken"Västvärldens inre upplösning". En formidabel uppvisning i ovetenskapligt och fördomsfullt och raljerande med homosexualitet som en av måltavlorna.

Nu har Andreas Creutz tagit sig tid att skriva en textkritisk analys av artikeln. Metodiskt och kunnigt går han igenom artikeln och skjuter den i sank i punkt efter punkt. Läsvärt!

Konflikt mellan EU och Kamerun efter homobidrag

av TOR BILLGREN

Kamerun är det senaste landet i Afrika där frågan om homosexualitet har vållat proteststormar och hets i media. Bakgrunden är att EU i januari betalade ut ett bidrag på 305’000 Euro till tre lokala organisationer, bland annat en för homorättigheter, Association de Défense des Homosexuels (Adhefo), som är grundad av advokaten Alice Nkom.

Kameruns utrikesminister Henri Eyebe Ayissi kallade i torsdags EU:s representant i landet till sitt kontor för att informera om regeringens misstycke.
– Folket i Kamerun är varken redo eller villiga att gå i den här riktningen när det gäller utvecklingen av dessa sexuella praktiker på sitt territorium, förklarade utrikesministern senare i statskontrollerade tidningen Cameroon Tribune.

Efter utrikesministerns uttalande har en tjänsteman vid landets kommunikationsdepartement anklagat Alice Nkom för att ha begått ”brott mot Kameruns lagar och landets självständighet” genom att ta emot pengarna från EU. Uttalandet har också lett till hetskampanjer i media, där homosexualitet liknats vid kallbrand. Antigayorganisationen Rassemblement de la Jeunesse Camerounaise har utfärdat en fatwa mot homosexuella, och uppmanar sina landsmän att ”förfölja och fördöma homosexuella utan pardon”.

Källa: Afrik-News
Homosexuality: Tension between Cameroon and European Union

Ruben Agnarsson lämnar redaktionsledningen

av TOR BILLGREN

Ruben Agnarsson slutar som VD och ansvarig utgivare för Världen Idag för att ägna sig åt mer journalistiskt arbete, meddelar tidningen idag.

Detta görs för att säkerställa tidningens framtida positiva utveckling samt stärka det redaktionella innehållet.

Jag hade inte kunnat uttrycka det bättre själv.

I begynnelsen var de fyra i redaktionsledningen: Carin Stenström, (chefredaktör) Hans-Göran Björk (näringslivsredaktör), Ruben Agnarsson (VD och ansvarig utgivare) och Mats Tunehag. (utrikesredaktör). 2007 gjorde Björk sorti från tidningen, något som man försökte smussla undan. Han ersattes av Siewert Öholm. Hösten 2008 slutade Carin Stenström av oklara anledningar. Hon har sedermera delvis vänt sig mot tidningen och offentligt intygat att Världen Idag de facto har starka band till Livets Ord, något som ständigt har förnekats (bland annat av henne själv när hon var chef). Stenström ersattes av Felicia Svaeren som tillträdde i maj förra året. Och idag avslutas alltså den agnarssonska epoken.

På ledarplats har Agnarsson ofta haft svårt att hålla isär sitt förra uppdrag som presschef för Livets Ord, och rollen som VD och utgivare för en oberoende tidning. Han har varit redaktionens främste antihomosexuelle ideolog och spridit förakt och häpnadsväckande lögner om homorörelsen (han har bland annat hävdat att RFSL bedriver sexhandel och att organisationen arbetar för att legitimera barnsex). Och så har han flera gånger bedrivit kampanjer mot mig som person (här och här). Som journalist, den roll han alltså nu kommer att fokusera på, går han ofta åt det konspirationsteoretiska hållet (Estonia, DC9:an, Bordellhärvan, Palmemordet etc). Texterna präglas av en envis ihärdighet som ofta är inspirerande.

______________________________________
Dagens artikel om saken.

Sydafrika sviker homosexuella i FN-omröstning

av TOR BILLGREN

Uppdaterad den 19 november 2010

FN:s generalförsamling fördömer inte längre dödande av homosexuella i sin resolution mot "oberättigade avrättningar". Det var i tisdags som generalförsamlingen strök formuleringen "sexual orientation" i resolutionen, på initiativ av Mali och Marocko, som agerade å alla afrikanska och muslimska medlemsländers vägnar. De föreslog istället att formuleringen "discriminatory reasons on any basis" skulle skrivas in i resolutionen.

Därmed har dessa länder (se lista i Bilaga 3) på ett smidigt sätt lyckats få världssamfundet att godkänna fortsätta förföljelser och – i förekommande fall – avrättningar av personer på grund av deras sexuella läggning. "Discriminatory reasons on any basis" är en tandlös gummibandsformulering, eftersom diskrimineringsbegreppet aldrig kan tillämpas på homosexuella i länder där homosexualitet är ett brott. På samma sätt kan vi heller inte säga att en mördare diskrimineras när han sätts i fängelse i Sverige.

Jag noterar med fasa att Sydafrika tillhör länderna som röstade för Malis och Marockos förslag. Men förvånas inte det minsta. ANC:s sändebud i New York har gång på gång visat att frågor som rör mänskliga rättigheter och demokratiska principer är underordnade i deras internationella arbete. I ett uttalande motiverar Sydafrika sin röst med ihåliga hårklyverier och teknikaliteter:

South Africa was conscious of the fact that there was no international agreement regarding the definition of sexual orientation, and believed that there needed to be a formal process on the issue. South Africa believed that they should define sexual orientation and establish parameters under human rights law. Until there was such a discussion, there would be division, which had characterized the issue over past years.

Vad ANC-delegationen låtsar att de inte begriper är bland annat följande:

1. Det förföljs och dödas homosexuella NU och det är viktigare att fördöma detta, än att det råder konsensus kring terminologin. FN-länderna kommer dessutom aldrig någonsin att bli överens om dessa definitioner.

2. Sydafrikas internationella attityder och beteenden har konsekvenser på hemmaplan. Sydafrika är ett land med mycket negativa attityder mot homosexualitet i alla folkgrupper. Är det inte "oafrikanskt" så strider det mot den Nederländska Reformerta kyrkans bud. Fenomenet korrektionsvåldtäkter, där lesbiska gruppvåldtas [och ev. mördas] för att bli "normala", är ett reellt problem i landet. Att ställa sig på de notoriskt antihomosexuella ländernas sida i FN konsoliderar de antihomosexuella attityderna på hemmaplan.

3. Sydafrika är med sin starka konstitution ett föregångsland för homosexuellas rättigheter. Inte bara i Afrika, utan i hela världen. Därför skulle landet kunna spela en viktig roll, inte minst i södra Afrika, som är en av världens mest antihomosexuella regioner. Men istället för att försöka påverka grannländerna genom att stå upp för konstitutionen och förklara och försvara den utåt, väljer det politiska ledarskapet att tiga. Det är som att de skäms för landets hbt-vänliga lagar. Istället är det de kyrkliga ledarna som visar mod och beslutsamhet i frågan. Desmond Tutu har länge varit en frispråkig förkämpe för homosexuellas rättigheter.

_______________________________________

Bilaga 1
Tisdagens omröstning gör Per Svenssons lysande artikel Dags att klä av FN kostymen angelägnare än någonsin.

_______________________________________

Bilaga 2
Sydafrikas främste satiriker Zapiro kommenterar ofta de antihomosexuella attityderna i landet.


Efter mordet på nynazistledaren Eugene Terre'Blanche florerade rykten om att han hade utnyttjat sina banemän sexuellt (något som senare avfärdades).


Homosexuella förföljs i hela Afrika men Sydafrikas politiska ledarskap låtsas som ingenting.

_______________________________________

Bilaga 3
Lista över de 79 länder som röstade för Malis och Marockos förslag (namnen är på tyska. Använd fantasin.)

Ägypten, Äthiopien, Afghanistan, Algerien, Angola, Aserbaidschan, Bahamas, Bahrain, Bangladesch, Belize, Benin, Botswana, Brunei, Burkina Faso, Burundi, China, Dschibuti, Elfenbeinküste, Eritrea, Ghana, Grenada, Guyana, Haiti, Indonesien, Iran, Irak, Jamaika, Jemen, Jordanien, Kamerun, Kasachstan, Katar, Kenia, Komoren, Kongo (Demokratische Republik), Kongo (Republik), Kuba, Kuwait, Libanon, Lesotho, Liberia, Libyen, Madagaskar, Malawi, Malaysia, Malediven, Mali, Marokko, Mozambique, Myanmar, Namibia, Niger, Nigeria, Nordkorea, Oman, Pakistan, Ruanda, Russland, Saint Kitts und Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent, Sambia, Saudi-Arabien, Senegal, Sierra Leone, Simbabwe, Somalia, Südafrika, Sudan, Surinam, Swasiland, Syrien, Tadschikistan, Tansania, Tunesien, Uganda, Usbekistan, Vereinigte Arabische Emirate, Vietnam.

_______________________________________

Bilaga 4
Analys av Sydafrikas första vända i FN:s Säkerhetsråd