Fixa idéer och polariserade föreställningar

av TOR BILLGREN

På Dagen.se kan man som läsare gradera det tidningen skriver beroende på om man blivit Upplyst, Glad, Förvånad, Ledsen eller Arg av artikeln. Igår noterade Emanuel Karlsten i en bloggpost att 40% av de som angivit sitt känsloläge efter att ha läst artikeln om att Litauen förbjuder nyanserad och vetenskaplig information om homosexualitet hade valt Glad. Förvånad frågar han sig hur så många bli glada av att yttrandefriheten kring ett känsligt ämne begränsas, och konstaterar medvetet provocerande att ”all vett försvinner när homosex kommer på tal.”

Det är mycket bra att Karlsten tar upp detta och diskussionen som följer blogginlägget är en formidabel uppvisning i de polariserade föreställningar och fixa idéer som råder inom stora delar av kristenheten när det gäller homosexualitet.

Detta är ett provisoriskt inlägg om diskussionen som syftar till att uppmärksamma den. Jag är precis på väg till Östra Karup för att titta på konst och har inte tid att analysera just nu. Men i eftermiddag kommer en komplettering. Tills dess: mycket nöje.

Fotnot
Klockan 10:45 idag fördelade sig känslolägena efter litauenartikeln så här:
Upplyst (8%)
Glad (25%)
Förvånad (14%)
Ledsen (14%)
Arg (37%)

Dumstrut över Litauen

av TOR BILLGREN

Det har varit många turer kring det litauiska lagförslaget om förbud mot "homopropaganda" det senaste året. Men nu är lagen trots allt antagen, skriver Dagen och Svenska Dagbladet:

[L]agen träder i kraft den 1 mars nästa år. I syfte att skydda barn får man inte sprida positiv information om till exempel homo- eller bisexualitet, polygami, flera typer av våld, spel och dobbel, hypnos samt dåliga vanor vad gäller mat, hygien och motion.

Hbt-personers yttrandefrihet och demonstrationsrätt är redan starkt begränsad i den litauiska lagstiftningen och den nya lagen försämrar situationen ännu mer. Lagen kommer att innebära censur av Internet, annonser, filmer, böcker, tidningar – ja allt som minderåriga kan "riskera" att råka se. Det kommer förstås även att vara kriminellt att diskutera homosexualitet i skolor på ett sakligt och vetenskapligt sätt.

Det positiva i sammanhanget är att lagen tydligt demonstrerar riskerna med att låta populistiska och konservativa kristna krafter påverka lagstiftningen i ett land. Lagen kommer också att lyfta fram hyckleriet hos dem som i vanliga fall brukar framställa sig som yttrandefrihetens objektiva riddare. Det är även positivt att lagen antas just nu, när Sverige är EU:s ordförandeland. Jag förväntar mig storslagen och dräpande retorik från regeringshåll.

Här ligger mina tidigare texter om lagen:

Litauen ett steg närmare strypt yttrandefrihet

Litauens lag om strypt yttrandefrihet härmed antagen

Litauens turistinformation svarar

Litauisk vansinneslag stoppas

Personliga vendettor på Världen Idags ledarsida

av TOR BILLGREN

Ruben Agnarsson har ofta svårt att skilja på sitt engagemang i Livets Ord (där han bland annat var informationsansvarig under de turbulenta åren på 80- och 90-talet) och sitt uppdrag som ansvarig utgivare och ledarskribent på Världen Idag. När det blev känt att Livets Ord-kritikern Per Kornhall blivit sakkunnig på Skolverket, skrev Agnarsson en bitter och affekterad ledare där han lanserade teorin att Kornhall och andra medelmåttor (Agnarssons uttryck) infiltrerat samfundet för att sedan kunna hoppa av och skapa sig en karriärväg som initierade Livets Ord-kritiker. (Här ligger mitt blogginlägg om ledaren.)

I kommentarfältet kritiserar flera skribenter Agnarssons omotiverade och spekulativa personangrepp och idag bemöter en av de uthängda personerna artikeln i tidningen. Agnarsson svarar direkt, men istället för att kommentera bemötandet i sak eller be om ursäkt, som vore det enda värdiga och seriösa, utökar han angreppet till personens familj.

Eftersom det ständigt förnekas att Livets Ord har en exklusiv särställning på Världen Idag, kan Agnarssons handlande endast ses som personliga vendettor mot individer han haft konflikter med i tidigare karriärer. Det är obegripligt att någon kan tillåtas att föra den typen av kampanjer på ledarplats i en tidning som gör anspråk på att vara seriös och oberoende.

Lästips: Granskning av Pink Swastika

av TOR BILLGREN

Nope, Antigayretorik är inte tillbaka ännu. Jag har seglat och umgåtts med långväga vänner, och Venedig står för dörren. Internet flyter borta i horisonten och avlägsnar sig allt mer.

Men jag vill passa på att tipsa om Warren Throckmortons utmärkta genomgång av antigayextremisten Scott Livelys bok Pink Swastika. Jag har skrivit mycket om både honom och boken tidigare (sök på namnen med bloggens sökmotor uppe till vänster) och kommer så småningom att skriva en längre artikel om Lively till mitt antigaykabinett. Throckmortons texter om Pink Swastika ligger samlade i den här länken.

Har rest till värmen

av TOR BILLGREN


T/S Sarpen af Simrishamn, för 22:e året...

För närvarande för jag en vagabondisk tillvaro mellan österlenska slott och venetianska palats; hundratio år gamla skutor och vindsskrymslen i Malmö, och har således begränsad möjlighet att hålla mig uppdaterad och uppkopplad mot Internet. Möjligen kan det komma någon uppdatering i mitt mobilstyrda Twitterfönster här bredvid, men vänta er inga antigayretoriska utläggningar de kommande veckorna. Hoppas ni andra också har det underbart!

Litauisk vansinneslag stoppas

av TOR BILLGREN

Ingen har väl missat dessa goda nyheter? Jag saxar ur Dagen:

Det blir inte förbjudet att "främja homosexualitet" i Litauen. President Valdas Adamkus stoppade på fredagen den lag som landets parlament antog med stor majoritet i förra veckan.
Presidentens juridiska rådgivare sade att Adamkus vägrat godkänna lagen eftersom den var illa skriven och varken definierade vad som skulle anses brottsligt eller stadgade några straffsatser. Hon kommenterade inte om den storm av protester som mött lagen hade påverkat beslutet.
Lagen skulle ha förbjudit offentlig spridning av information som kunde anses ge en positiv beskrivning av homosexualitet. Parlamentarikernas motivering var att det skulle kunna skada ungdomars mentala hälsa samt deras fysiska, intellektuella och moraliska utveckling.
Lagen var även tänkt att förbjuda bland annat bisexualitet, polygami, fula ord, dåliga matvanor och dålig hygien.

PRESS STOPP: Världen Idag inför kommentarfunktion

av TOR BILLGREN

Idag inför Världen Idags nätupplaga en kommentarfunktion:

Du kan nu kommentera våra vällästa opinions- och debattartiklar samt några av toppnyheterna.
Tyck till, risa, rosa eller skriv ett eget inlägg i ämnet.
– Det är kul att kunna skapa en mer direkt debatt när man nu som läsare kan reagera direkt på olika artiklar på hemsidan. Det ska bli mycket spännande att se vilka reaktionerna blir och om det finns ett intresse av att kunna kommentera. Då vet vi också i vilken utsträckning vi ska göra det vidare möjligt framöver, säger Nathanael Söderberg, webbansvarig.

Det handlar såvitt jag förstår om samma typ av funktion som har funnits i samband med de redaktionella bloggarna. Min erfarenhet av denna är att modereringen kan vara ytterligt långsam, men jag har aldrig blivit censurerad. En spännande och positiv utveckling!

Nationaldemokraterna är ett apartheidparti

av TOR BILLGREN


Sydafrikas flagga 1928-1994; "Oranje-blanje-blou".

Det är förstås ingen nyhet att Nationaldemokraterna är ett suspekt parti. Det är inte heller en nyhet att partiet (i likhet med Sverigedemokraterna) försöker ragga sympatisörer bland kristna. I dagens Dagen granskas just partiets förhållande till kristendomen, bland annat intervjuas Vávra Suk, chefredaktör för partiorganet Nationell Idag:

Vávra Suk tvekar inte att använda sig av bibliska referenser för att förtydliga sin syn på samhället. Babels torn får illustrera problemen med mångkultur på ett ställe och vara ett slagträ när idén om att varje folk ska ha sitt eget land förs fram. Inte sällan avslutar han resonemang med meningar som "Sen är ju vi lika empatiska som vilka kristna som helst".

Genom att dra upp Babels Torn i sammanhanget avslöjar Vávra Suk var Nationaldemokraterna har sina teologiska rötter. Just berättelsen om Babels Torn var nämligen en av grundpelarna för den teologi som låg till grund för apartheid – det sydafrikanska nationalistpartiets lära om separat utveckling för olika folkslag, som infördes i landet 1948.

Berättelsen (1 Mos 11:6-9) handlar om hur människorna höll på att skapa en byggnad som skulle räcka ända upp till himlen. Detta gillade inte Gud:

De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger." Och Herren skingrade dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. Därför kallas den Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna ut över hela jorden.

Den Holländska Reformerta Kyrkans teologer tolkade detta som att det var Guds intention att olika människoslag ska hållas isär. Den andra grundpelaren för apartheidteologin hittade man i Apostlagärningarna 17:26:

Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo.

Gud har fastställt de gränser inom vilka de skall bo. Inte särskilt förhandlingsbart, eller hur…? Vi känner förstås igen metoden att selektivt välja ut citat för att finna bibliska grunder för exkludering och diskriminering från antigayteologin.

I sin formidabla bok The Afrikaners beskriver historieprofessorn Herrmann Giliomee kristendomen och den Holländska Reformerta Kyrkans teologi som "en av de viktigaste komponenterna för legitimerandet av apartheid". Det var inte förrän 1982 som de reformerta kyrkornas världsallians stämpade teologin som synd och kättersk. Men den sydafrikanska kyrkan höll fast vid sina ståndpunkter. När president P.W. Botha i sina försiktiga reformförsök i mitten av 80-talet ville avskaffa den lag som förbjöd sexuellt umgänge över rasgränserna, fick han inte stöd från kyrkan.

Det var först 1986 som den öppnade sig för ickevita, men inte förrän 1990, när apartheid redan var på väg att lösas upp, som kyrkan tog avstånd från systemet och erkände sin del av skulden för de grymheter som begåtts. Alla uppskattade dock inte denna omvändning. Mellan 1987 och 1990 lämnade 130.000 personer den reformerta kyrkan till förmån för den nybildade Afrikaanse Protestantse Kerk.

Nu vill alltså Nationaldemokraterna återuppliva denna perverterade teologi. Den som nuddar vid tanken att på grund av kristen tro rösta på partiet, uppmanas vänligen men bestämt slå upp ordet "Sydafrika" i närmaste lexikon, och särskilt studera tiden efter 1948.


Sydafrikas flagga från 1994.

Off topic: Beteenden kring teknik behöver inte uttrycka undermedvetna behov

av TOR BILLGREN

Ulrika Milles antydde i gårdagens DN triumfatoriskt att hon haft rätt som har förhållit sig skeptisk till de nya sociala medierna, eftersom många internetanvändare ändå tycks lämna Facebook, Twitter och bloggosfären nu. Narcisissmen har gått över, det var tydligen bara en fluga...

Ständigt denna essensjournalistik. Varför måste allt man noterar reduceras till en tendens, en rörelse, en röst. Finns det inte andra sätt att bedriva kulturjournalistik på än att krysta fram gemensamma nämnare, underliggande stråk och resonansbottnar?

I fallet med Twitter och Facebook finns det betydligt enklare sätt att finna förklaringar till eventuell användarminskning, än att spekulera om människors undermedvetna behov och drifter. När ny och lättillgänglig teknik lanseras är det naturligt att vilja prova den. Det är nämligen det enda sättet att bilda sig en adekvat uppfattning om vad den handlar om. Man leker med den och undersöker vad den kan användas till. Det är självklart att det blir en boom. Det är självklart att "alla" pratar om det. Och det är självklart att människor när de utforskat tekniken tillräckligt, lägger av. Det behöver varken ses som ett statement eller vara ett underkännande av tekniken som sådan. Och kan definitivt inte användas som underlag för några bombastiska slutsatser om den patologiska narcissismens död...

Läs gärna Mårten Arndtzéns välformulerade replik, som publicerades i DN idag.

Om ateismdebatten och digitalt meningsutbyte

av TOR BILLGREN

Debatten om Humanisternas annonskampanj och Guds existens går vidare. Jag var inte särskilt imponerad av Göran Rosenbergss båda texter i DN; han fixerar sig vid spekulationen att kampanjen har kostat flera miljoner, och spelar ut förintelsekortet på ett billigt och omotiverat sätt. Lika billigt som Christer Sturmarks respektlösa insinuationer om Rosenbergs förstånd och intellekt.

Debatten får mig att reflektera över det digitala meningsutbytet natur. Snabbheten och gränslösheten är förstås fantastiska fördelar. Man kan publicera en replik omgående och det finns inga begränsade format att ta hänsyn till. Men snabbheten och gränslösheten kan också försvåra och försämra debatten. Det öppnar t.ex. för att skriva i affekt; att man efter att ha läst något som gör en förbannad sätter sig och skriver en tiotusenteckenstext, istället för att låta vreden svalna och argumenten mogna och spetsa till sig själva. Härvid offras renodling, besinning och finess.

Den som inte bemöter ett inlägg eller en kommentar efter femton minuter betraktas ha kapitulerat. En obesvarad anklagelse ses som en seger för motståndaren – trots att orsaken till tystnaden inte är brist på argument, utan brist på stridsvilja. Ibland föredrar man kanske att ligga i hängmattan och läsa Slas istället för att ägna sig åt digitala hårklyverier.

Det är således inte längre argumentens kvalitet som utgör skiljelinjen i debatten, utan tillgången till Internet och viljan (och resurserna) att lägga större delen av sin tid på hobbydebatterande vid laptopen.

Senare delen av debatten har kommit att handla om huruvida ateismen är en tro. Och jag blir lika förvånad varje gång jag ser denna religiösa relativism, detta behov att degradera sig själv – jag har i tidigare inlägg kallat det retoriskt självskadebeteende. Varför tycker inte troende att religionen är bra nog? Varför denna ständiga strävan efter att antingen "upphöja" tron till vetenskap, eller "sänka" vetenskapen eller ateismen tilll tro? Notera citationstecknen; den hierarki som är premissen för detta beteende existerar inte i sig själv, utan uppstår först i det ögonblick någon konstruerar den genom att t.ex. hävda att ateism är en tro.

Christer Sturmark avslutar sin senaste text på Newsmill med ett bra exempel, som jag gärna skulle se som utgångspunkt för kommande artiklar och bemötanden. Han vänder sig till Göran Rosenberg i texten.

Tänk dig en person, helt ofärgad av och ovetande om den kristna teologin och Bibelns berättelser. Denna person aldrig har hört talas om religion, skapelsemyter eller gudar. Hon promenerar i en park och njuter av naturens mångfald och den rikedom som evolutionen har frambringat. Så möter hon en kristen person som berättar att någonstans i vår tillvaro (eller utanför vår tillvaro) finns ett slags personligt väsen med ett okroppsligt medvetande, som vill något med människors liv och förmår ingripa i enskildas livssituation. Detta personliga medvetande sände dessutom sin enfödde son till jorden för våra synders skull för ungefär 2000 år sedan. Denna person lyssnar noga på vad den kristne har att berätta, och säger sedan: "Nej, det där tror jag inte på, det förefaller inte troligt. Snarare osannolikt."

Menar Rosenberg verkligen att båda dessa personer i parken ger uttryck för olika slags religiös tro? Det torde vara uppenbart för alla att ateism inte är en tro i den mening som de försöker hävda. Att påstå detta är samma sorts logiska felslut som att påstå "att inte spela fotboll är också en sport." eller "att inte samla frimärken är också en hobby".

Skånberg glömde visst nämna synen på islam som gemensam nämnare

av TOR BILLGREN

Idag skjuter Tuve Skånberg både sig själv och Världen Idag i foten genom en kolumn om varför man som kristen inte ska rösta på Sverigedemokraterna. Han redovisar de stora likheter som finns mellan partiets partiprogram och traditionella kristna värderingar när det gäller moral, etik, nationalkänsla, solidaritet, abort, motstånd mot homosexuellas rättigheter, kärnfamiljen och kristendomens betydelse. "Så varför inte rösta på SD, om man nu som väljare har en kristen livssyn?", frågar sig Skånberg i vad som är tänkt som en retorisk fråga.

Hans svar är att partiet är främlingsfientligt och att detta inte går ihop med en kristen livssyn:

Man vill sänka antalet asylansökanden som beviljas uppehållstillstånd till ett minimum. Genom en kombinerad återvandrings- och assimileringspolitik vill SD motverka förändringar av den svenska ”befolkningssammansättningen”; medborgarskap ska också, enligt den så kallade nationalitetsprincipen, vara ett ”privilegium avsett för svenskar”. Man vill helt enkelt bevara Sverige svenskt, för att använda en äldre slogan. Begreppet ”svensk” säger sig partiet bygga på kultur och inte etnicitet, vad man kallar kulturell nationalism.

Vad Skånberg undviker att nämna är att Sverigedemokraternas främlingsfientlighet huvudsakligen uttrycker sig i motstånd mot islam och muslimer. Och här står partiet och den kristna tidningen Världen Idag på samma plattform. De förespråkar inte samma lösningar och ger inte uttryck för samma människosyn, men arbetar på samma sätt för att skapa skepsis mot islam.

Kommer de disparata bibelcitat om att inte förtrycka främlingar som Skånberg åberopar i slutet av sin artikel att räcka för att släcka den oro och rädsla gentemot islam som tidningen och Sverigedemokraterna metodiskt bygger upp genom sin selektiva och polariserade opinionsbildning i ämnet? Om inte, hänger Skånbergs fråga fortfarande obehagligt obesvarad i luften: "Varför inte rösta på SD, om man nu som väljare har en kristen livssyn?"

Nazireferenser i Världen Idag: #28

av TOR BILLGREN

28.
2009-06-22: Skolverket laddar om

Där övriga Europa – som upplevt hur statsöverhuvud som Stalin och Hitler utnyttjade skolan för politiska syften – såg föräldrarätten som ett uttryck för mångfald, såg svenska makthavare bara problem med att myndigförklara svenska föräldrar.

Världen Idag angriper Kornhall

av TOR BILLGREN

Läraren och forskaren Per Kornhall har utsetts till en av Skolverkets sakkunniga i den nya gymnasie­reformen och de naturvetenskapliga ämnena. På Världen Idag är man förstås upprörda, eftersom Kornhall är Livets Ord-avhoppare och en av samfundets skarpaste kritiker. Han har dessutom unik insyn, eftersom han har arbetat vid Livets Ords Kristna Skola.

Ruben Agnarsson angriper Kornhall på ett personligt plan i en ledare där han serverar en saftig teori om hur samhället och Kornhall har konspirerat för att förfölja kristna och roffa åt sig själva inflytande:

Signalen blir tydlig: att nästla sig in i kristna skolor och sedan lämna med buller och bång belönas med befordran och blir en karriärväg även för medelmåttor.

Och i en nyhetsartikel intervjuar Jacob Rudolfsson Stefan Skimutis, som är undervisningsråd på Skolverket:

– Vi har gått ut brett och sökt personer som har velat arbeta med gymnasiereformen. Och vi tyckte att hans kompetens och erfarenhet var god. Risken, att någon extrem syn ska prägla arbetet, är väldigt låg. Skolverkets uppdrag är att vara värdeneutral.

Ni anser inte att han är partisk i frågan om friskolor och i diskussionen om evolutionsteorin?
– Jag har inga synpunkter eller kommentarer kring det. När vi anställer sakkunniga går vi ut brett, säger Skimutis.

Rudolfssons fråga är fullständigt felaktig. En person som utreder de naturvetenskapliga ämnena SKA vara partisk när det gäller evolutionsteorin. Syftet med undervisning i naturvetenskap är att orientera eleverna om vetenskapliga metoder och de teorier och system som hittills forskats fram och presenterats. Evolutionsteorin är en av dessa. Skapelseberättelserna och Intelligent Design är det inte.

"Homosexuella föräldrar bör ej få träffa sina barn"

av TOR BILLGREN

Idag skickar den högerkristna nyhetsförmedlingen One News Now ut en alarmerande nyhet med rubriken "Divorce case exposes minors to homosexual environment".

Artikeln handlar om ett par som skilt sig efter att ha varit gifta i 21 år. De har fyra barn. Anledningen till skilsmässan är av artikeln att döma att mannen är homosexuell. Det har han förstås varit under hela äktenskapet, men tidningen kallar honom "now-homosexual".

Och vad är då själva skandalen? Jo, att högsta domstolen i Georgia har beslutat att barnen har rätt att träffa sin far. Matt Barber på fundamentalistiska tankesmedjan Liberty Counsel, menar att beslutet inte ser till barnens bästa, eftersom de riskerar att träffa faderns homosexuella vänner:

- Obviously it is not in the best interest of a child to be taken by his father and introduced to a group of people who are engaging in abhorrent sexual behaviors, who are modeling abhorrent sexual behaviors and celebration of that [which is] demonstrably dangerous from a medical, spiritual, and emotional standpoint -- modeling those behaviors for the child.

Barbers utgångspunkt är alltså att faderns homosexualitet är så pass graverande att det vore bättre för barnen att aldrig mer träffa honom. Han menar på största allvar att homosexualiteten fråntar fadern rätten att träffa och ta hand om sina barn. Var tog idén om att barn har rätt till båda sina föräldrar vägen?

Lägg märke till hur Barber på ett tvångsmässigt sätt blandar in sexuella beteenden i sammanhang som har med barn och vårdnaden av barn att göra. Jag tänker inte tränga djupare in i de psykologiska orsakerna bakom detta, men kommer definitivt att återkomma till Barber i mitt kabinett över antigayaktivister.

Litauens turistinformation svarar

av TOR BILLGREN

Min make ägnade sig åt lite aktivism igår eftermiddag, som jag härmed vidarebefordrar. Jag kan inte hjälpa att jag småskrattar åt den glättiga torrheten i svaret:

från: Erik
till: info@liettua.fi
datum: 18 juni 2009 12.38
ämne: Beskrivning av Litauen

Hej,

På er hemsida skriver ni att I "Litauen finns något för alla!" och vidare "I Litauen tas besökarna emot med värme och gästvänligthet. Hjärtligt välkomna!" Fast i framtiden är risken att man inte är inte välkommen om man är homosexuell som jag har förstått av media. Om det blir så får ni nog ta och skriva till det i beskrivningen. Allt annat vore falsk marknadsföring.

Med vänlig hälsning,
Erik


S V A R


från: info@liettua.fi
till: Erik
datum 18 juni 2009 17.26
ämne Re: Beskrivning av Litauen

Hej,

tack för ditt mejl. Vi ska ta fasta på ditt utvecklingsförslag.

Trevlig sommar!

Med vänliga hälsningar

Litauens turistinformation i Helsingfors

Herrens vrede över Uppsala

av TOR BILLGREN


- Skicka påskmusten när du är klar, Petrus.

I Uppsala Domkyrka tror man sig kunna skriva om Bibeln helt efter egna åsikter och preferenser. Under firandet av nattvarden har man i den politiska korrekthetens namn börjat erbjuda druvjuice istället för vin, skriver Dagen. Varför ändra på ett något som har fungerat i bra tvåtusen år? Änglarna gråter och Herren vredgas. Var är nästa steg? Ska vi byta ut Malörten i Uppenbarelseboken?

Och stjärnans namn är filmjölk. En tredjedel av vattendragen blev till filmjölk, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit surt.

Bombattentat mot pride-evenemang São Paulo

av TOR BILLGREN

I söndags utsattes den gigantiska prideparaden i São Paulo, Brasilien, för ett bombattentat, skriver Pink News. 21 människor skadades, varav fyra fick föras till sjukhus. Två av dessa med allvarliga skador.

Det är inte klarlagt om det var ett uttalat antigayattentat, eller en allmän missnöjesyttring över ljudnivån. Paradtalespersonen Pedro Xavier understryker dock att gärningsmannen uppenbart var förberedd, eftersom man i regel inte har bomber liggande och skräpande hemma.

Nu är klimathysterin också en religion...

av TOR BILLGREN

Det har på kommit gott om exempel på retoriskt självskadebeteende bland kristna debattörer på sistone. Begreppet innebär att man försöker underminera det man är kritisk mot, genom att hävda att det är yttryck för samma sak som det man själv står för. De senaste veckorna har vi t.ex. sett hur kristna debattörer försökt devalvera såväl ateismen som vetenskapen, genom att slå fast att dessa saker också är en tro, en religion.

Igår var Mats Tunehag generös nog att på sin blogg ge oss ytterligare ett exempel i form av ett citat ur Sydney Morning Herald, där klimathysterin liknas vid, just det, en religion. Utdrag:

The prophet Al Gore is touring the world to announce the looming Apocalypse: Global Warming. The followers are cursing and fighting the great devil carbon. Those who ask questions are denounced as heretics. A new Decalogue has emerged, among the commandments are thou shalt offset thy carbon emissions. But does this new religion need a reformation?

Det är dags att börja ta det religiösa självhatet på allvar. Det är uppenbart att det finns många därute som inte mår bra.

Litauens lag om strypt yttrandefrihet härmed antagen

av TOR BILLGREN

I tisdags röstade Litauens parlament som väntat igenom den bisarra lag som förbjuder information om homosexualitet. Beslutet innebär att homosexualitet inkluderas i lagen om skydd av minderåriga, tillsammans med kategorier som
- psykiskt och fysiskt våld
- exponering av lik eller lemlästade kroppar
- information som skapar fruktan
- uppmuntran till självskadebeteende eller självmord.

Detta betyder att yttrandefriheten och demonstrationsrätten för hbt-personer och -organisationer begränsas. Att sajter med information om homosexualitet kan komma att censureras eller förbjudas, liksom filmer, tv-program och litteratur. Vansinnet har landat i Europa. Solen i Litauen förmörkas av den gigantiska dumstrut som seglat upp över landet.

Det enda som tröstar mig i sammanhanget och gör mig trygg är att vi i Sverige har starka och konsekventa förkämpar för yttrandefriheten. Bland de ivrigaste av dem alla finns tidningen Världen Idag, som aldrig tvekar att ställa sig på den tystades och censurerades sida. Jag räknar med att de kommer att använda sitt inflytande och sin opinionsbildande kraft till att försöka påverka sina kristna bröder och systrar i Litauen att ta reson. I yttrandefrihetens namn!

Pingströrelsen bekänner oförätter

av TOR BILLGREN

Halv sex i eftermiddag hålls en tyst minut under pingströrelsens årliga jättekonferens i Nyhem, ”av omsorg och omtanke med dem som förr i tiden uteslöts ur församlingsgemenskap och tagit skada av det”, skriver Dagen. Därefter spelas en fotbollsmatch mellan föreståndare och medarbetare inom rörelsen, eftersom det ofta just var på grund av sitt idrottande människor blev uteslutna. Ingrid Svanell, verksamhetsansvarig för Pingst nationellt säger så här till Dagen:

– Alla tider har gjort sitt bästa utifrån sitt tätt att tänka, vår tanke är inte att lägga skuld på dem som stod i ledning förr. […]
– Men vi måste fokusera och följa upp dem som kände sig illa behandlade, det är inte bra att bara gå vidare som om ingenting hänt. […]
– Dessutom kan det ju vara bra att fundera på nuet så att vi inte gör om samma misstag. Det är viktigt att vi fokuserar frälsningen och inte runtomkringsaker, som många blev uteslutna för förr. Har vi förändrats eller finns tendensen kvar att stöpa alla i samma form?

Jag önskar pingströrelsen lycka till i det här arbetet. Att kunna erkänna att man haft fel är stort, viktigt och gör ofta ont – inte minst när man företräder en lära som i alla tider har gjort anspråk på att stå för den enda Sanningen. Vi ska inte glömma att de som fattade beslut om uteslutningar och skapade dåtidens policy, var de som var bäst lämpade att tolka Bibeln, de som hade störst teologisk kunskap. Det var de främsta religiösa auktoriteterna. Vad är det som säger att dagens auktoriteter inte kan ha lika fel som det förflutnas?

Den tysta minuten pekar på en styrka och en ödmjukhet som till varje pris måste uppmuntras och uppmärksammas. Men med tanke på debatten efter Saronkyrkans nya policy för medlemskap, misstänker jag tyvärr att många demonstrativt kommer att bryta tystnaden... (Saron är en del av Evangeliska Frikyrkan, men debatten som följde engagerade även pingstmänniskor.)