tisdag, augusti 30, 2005

Den destruktiva polariseringen

Att växa upp i en håla och känna att man inte är som de andra är ett helvete. Till tonårens turbulenser kring kroppens förändring, känsligheten beträffande vänskap och behovet att bli bekräftad läggs ytterligare en komplikation - ett utanförskap grundat i det mest fundamentala: vem man blir attraherad och förälskad i.

Att bli varse att man attraheras av personer av samma kön som en själv är oerhört skamfyllt och stigmatiserande. Självhatet är enormt. Man sätts i samma kategori som pedofiler i medier och kyrkor. Man vet att man kallas pervers och äcklig. Bibeln talar om elakhet, själviskhet, ondska, blodtörst och kärlekslöshet i samma andetag som homosexualitet. Föräldramord. Bibeln skriver att Gud har utlämnat en åt dessa förnedrande lidelser. Man försöker hitta orsaken till varför man är utlämnad åt synden, rannsakar sig själv och försöker förstå varför just jag. Man känner vanmakt över att det beskrivningarna i till exempel Bibeln inte överenstämmer med hur man uppfattar sig själv. Berättelsen om Sodom och Gomorra talar om vansinniga gruppvåldtäktsmän. Men jag är ju inte sån! Varför kallar ni mig då för sodomit? Skräcken över att någon ska få reda på ens skamliga hemlighet molar ständigt i magen. Ångesten över hur föräldrarna ska reagera. Morföräldrarna. Farföräldrarna... Och till detta alltså: tonårs- och uppväxttidens alla andra bekymmer och omställningar.

Denna verklighet för tusentals barn och ungdomar i en hård och brutal skolvärld som ofta genomsyras av mobbing och utstötande av den som är annorlunda, väljer Hans-Göran Björk att bagatellisera i en ledare den 17 juni apropå att två skolpräster blivit avstängda i väntan på en utredning om huruvida deras verksamhet på skolan kan betraktas vara kränkande för elever som är homosexuella.

Har det blivit så att öppet homosexuella som företräder RFSL har gräddfil in i svenska skolor och där fritt får propagera och uppmana till homosexuell livsstil, medan den som uppmanar till heterosexualitet inte längre blir välkomna till en öppen skola, därför att de uttalat sin uppfattning i media? Är i så fall inte en sådan omständighet ett klart fall för ombudsmannen mot sexuell diskriminering?

Nu torde det inte vara några större problem för skolan att svara på HomO:s huvudfråga - om skolan har ett aktivt arbete mot kränkningar på grund av sexuell läggning. Och frågan är obefogad. En personlig åsikt som grundar sig på Bibeln, är inte detsamma som en kränkning. I så fall ska Bibeln, eller delar av den, förbjudas.

Det är så tragiskt att läsa hur Hans-Göran Björk väljer att polarisera, illvinkla och vulgarisera situationen. Språkbruken är hånfullt, rått och valt för att skapa aversion: "gräddfil - fritt får propagera - uppmana till homosexuell livsstil..." Han vill skrämma sina läsare med att RFSL:s agenda är att göra deras barn homosexuella. Varför skulle RFSL vilja göra det, Hans-Göran Björk? RFSL:s skolinformation går ut på att just informera om homosexualitet, förebygga kränkningar och vara en tröst åt de ungdomar i klassrummet som sitter och skäms och hymlar.

Att se honom själv utmåla sig som offer som heterosexuell är både pinsamt och stötande mot bakgrund av den faktiska verkligheten för många homosexuella ungdomar. Han reducerar situationen till en simpel tävling om vilken sida som ska vinna valet - den heterosexuella sidan, eller den homosexuella. Har Hans Göran Björk själv valt att vara heterosexuell? När gjorde han det, och hur gick det till? Jag är nyfiken.

Det klokaste som sagts på mycket länge apropå kristenhetens kamp mot att de homosexuella vägrar att låta sig marginaliseras, yttrades av KDU:s förre ordförande Erik Slottner i SVT-programmet Sommardebatt den 2 juni:

Jag tycker det är väldigt tråkigt och farlig utveckling om kristna ställs mot homosexuella i debatten, därför både aktivt kristna och homosexuella är ju minoriteter i Sverige idag och många har varit utsatta för mobbning, utanförskap och trakasserier och problem på grund av religös övertygelse och på grund av sexuell läggning - jag har varit utsatt för båda. Och därför borde man ha respekt för varandra på ett tydligare sätt så att det inte blir nån polarisering mellan kristna grupper och homosexuella för den tycker jag är väldigt olycklig. Och [beträffande] RKTL: om man riktar in sig för mycket mot homolobbyn, mot homosexuella och tror att detta utgör kärnan i den kristna värderingarna så tror jag att man är lite farligt ute, därför kristna värderingar för mig handlar om oerhört mycket om kärlek till din nästa, respekt för oliktänkande, respekt för olikheter, solidaritet med utsatta grupper i samhället, och det är ju kärnan i det kristna budskapet.

Det är kristenheten som går i täten för den destruktiva polariseringen, eftersom den syn på homosexualitet som kommer till ytan i deras sammanhang alltid är negativ. Det är bara negativa erfarenheter av homsoexualitet som släpps fram - det ska handla om brottslighet, missbruk och allmän omoral - det är kriterierna. Så länge kristenheten inte vågar ta till sig annat än extremfallen av homosexuella erfarenheter - så länge de väljer att inte låtsas om de homosexuella som bara vill leva sitt liv med den person de älskar med rättvis trygghet och status, kommer polariseringen att bestå. Skulle kristna acceptera att Helge Fossmo eller maranatapedofilen gjordes till schablon för alla kristna individer?

Bollen för att uppnå den ömsesidiga respekten ligger hos de kristna, eftersom det är de som exkluderar och väljer att grunda sina uppfattningar på inadekvata och irrelevanta grunder. Våra berättelser och erfarenheter finns - det handlar bara om att våga lyssna till dem. Handen är utsträckt.

6 Comments:

Blogger Göran Koch-Swahne said...

Tor, Tor, Tor!

Det var inte så i 1:a årtusendet. Och det som står står i översättningar, inte i Bibeln.

Dessa har blivit m y c k e t värre efter 1955!

Den sista Statliga Bibelkommissionen har till och med i NT 1981 och Bibel 2000 uppfunnit nya pro-slaveri (1 Kor 7:21), anti-gay (Judas brev v. 7, 1 Thess 4:6) och misogyna ställen (2 Petrus 2:14).

Jämför med 1917!

Vartill kommer fövanskningen "ligga med" i 1 Mose 19:5, som sedan förs vidare i Dom 19:22, 1 Kor 6:9 och 1 Tim 1:10!!!

tisdag, augusti 30, 2005 10:52:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Jag blir väldigt berörd av din första del. För det är precis så det är. Precis!

Tack för att du skriver det jag inte vågar.

Sam

tisdag, augusti 30, 2005 11:25:00 fm  
Anonymous Joakim said...

Det tragiska är att det finns två sätt som unga homosexuella handskas med det här i en miljö där religionen fortfarande spelar en roll. Antingen koketterar man med synden och dyrkar alla tänkbara laster och roar sig med att kalla sig för sodomit, så gjorde jag, eller så dukar man under och underkastar sig domen. Det gjorde min syssling. Han tog livet av sig 17 år gammal. Kanske är detta något jag borde utveckla i sina detaljer, men utrymmet...Poängen är att man fortfarande är fast i rollen som avvikare, som onormal.

tisdag, augusti 30, 2005 4:20:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Joakim!

Det är ändå generellt sett (inte nödvändigtvis i det enskilda fallet) en oerhörd förbättring som har skett de senaste 30 åren.

Och det kommer att bli bättre ändå!

tisdag, augusti 30, 2005 5:15:00 em  
Blogger malte said...

Din bild på icke-heterosexuell ungdom är inte den enda möjliga. Jag skulle tro att för väldigt många är det omöjligt att tänka på sig själv som homosexuell, speciellt om man befinner sig nånstans där det av religiösa eller andra skäl är otänkbart att vara annat än hetero.

Heteronormen har ju sina 'övergående stadier', sina 'djupa vänskap', sina 'kamratliga kramar', förklaringar och bortförklaringar. Det är där som de konservativa vill behålla folk, med några extrema som avskräckande exempel. En sådan position är fullt tänkbar för många - om man nu kan lyckas med konststycket att trolla bort sex från bilden. Många varianter av kristenhet (och säkert av andra religioner) går ju ut på en tolkning av världen som inte innehåller sex, så det är kanske inte så förvånande att många kristna inte kan ta oss på allvar.

tisdag, augusti 30, 2005 8:59:00 em  
Anonymous Joakim said...

Göran: Ja i Sverige, men här är det väl ganska lugnt i alla läger. Jag spenderade större delen av min tonår utomlands.

Men va fan, när jag gick i högstadiet i Sveriges självutnämnt mest liberala håla Lund var det en omöjlighet att komma ut. Nog för att det viskades och många misstänkte, men man var tvungen att hålla tvivlet levande. Det här var i början av 90-talet.

Jag kände inte till en enda öppen bög under hela min uppväxt utom en känd argentinsk arkitekt. Han rodde hem det just för att han var så berömd.

tisdag, augusti 30, 2005 10:49:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home