torsdag, september 22, 2005

Skillnad på religion och religion

I sitt Sommarprogram höll författaren Lena Andersson predikan om Jesus, där hon helt enkelt läste Bibeln, och berättade om vad hon läste in i texten. Hon läste den utifrån sig själv. Programmet ledde till en av de största lyssnarstormarna i Sveriges Radios historia (den var delvis samordnad). Argumenten som fördes fram var främst två:

1.
Programmet var osakligt och brast i kravet på objektivitet. Det borde ha balanserats av en kristen med "rätt" uppfattning om Jesus. Vad de protesterande inte tänkte på är att det varje dag 05.45 och 21.45 hålls en kristen andakt där en konventionell och religiöst korrekt bild av Jesus och kristendomen är norm. Dessutom sänds varje söndag en timmes gudstjänst - helt okommenterat. I ljuset av denna enorma övervikt av konventionell kristendom som förkunnas i P1 varje vecka, är protesten över att en person under åttio minuter vid ett tillfälle ger en alternativ bild, mycket löjlig.

2.
Många protesterande menar att en liknande predikan om Muhammed inte hade varit möjlig. Att det skulle leda till hård och oförsonlig kritik - inte bara från troende muslimer, utan även från politiskt korrekta svenskar. I dagens upplaga av tidningen Dagen beklagar sig en insändarskribent över att Lena Andersson fått Hedeniuspriset för sitt Sommarprogram, med samma argument:

om hon målat upp motsvarande nidbild av någon annan religion än kristendomen, hade programmet knappast nått etern. Och om det trots allt hade sänts hade det säkert fällts av diverse ombudsmän och nämnder plus att ansvarig radioproducent hamnat i kurran.

Häri ligger också ett tankefel. För grejen är att Lena Andersson kritiserar den religion hon själv kulturellt tillhör och är fostrad i. Hon har inte mandat att göra en motsvarande kritik av islam. Däremot skulle en muslimsk kvinna kritisera islam på ett motsvarande sätt - utan att få kritik från politiskt korrekta svenskar. Det är ju just kvinnor som vågar kritisera islam som brukar hyllas - inte minst av kristen media.

Inkonsekvensen och hyckleriet är frapperande:

BU för den kristna kvinnan som kritiserar kristendomen.

HEJA den muslimska kvinnan som kritiserar islam.

Det är tydligen skillnad på religion och religion för den yttrande- och religionsfrihetsälskande kristenheten.

Etiketter:

4 Comments:

Blogger Göran Koch-Swahne said...

När far super är det rätt!

fredag, september 23, 2005 8:38:00 fm  
Blogger ~Karin Långström Vinge~ said...

Det ligger verkligen mycket i det du skriver. Tack.

fredag, september 23, 2005 6:41:00 em  
Anonymous annika b said...

Just här tycker jag du har fel, Tor. Inte för att du anser att hon hade rätt till sitt program - det håller jag givetvis med om! - utan att du säger att hon inte har mandat att kritisera islam.

Vi har ingen hädelsepagagraf. Det är fullt tillåtet att kritisera alla religioner och filosofier, oavsett vilken kultur man tillhör. Man kan läsa högt ur vilken urkund man vill och analysera den, eller helt enkelt diskutera religionens innehåll och tillämpning. Det är varken fel eller hets mot folkgrupp. Det ingår i det offentliga samtalet. Jag anser mig ha mandat att ifrågasätta såväl Tora som evangelierna som Koranen. Det är när jag börjar klumpa ihop människor i en kategori och hetsa mot dem kollektivt, som jag begår ett brott.

tisdag, oktober 11, 2005 6:14:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Jag uttryckte mig oklart. Visst får vem som helst kritisera vad som helst. Vad jag menar är att ackuratessen och relevansen hos kritiken är större om den som kritiserar har gedigen, personlig och adekvat erferenhet av det hon kritiserar. Mandatet blir större. Kritiken kan tas på allvar.

Jag tror inte att Livets Ord skulle bry sig så mycket om kritik från Muhammed Omar, så mycket som kritik från Ruben Agnarsson.

onsdag, oktober 12, 2005 8:55:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home