torsdag, november 17, 2005

Ytterligare försök att släta över cancermetaforen

I en kommenatar på en Jonas Gardell-artikel hävdar Stefan Gustavsson i Världen Idag att det är oärligt att hävda samband mellan hatpropaganda och våldsbrott mot dem propagandan riktar sig mot. En märklig form av historierevisionism, som jag inte trodde att jag skulle få läsa i en tidning som Världen Idag.

Han upprepar också Världen Idags ständiga försök att släta över Åke Greens uttalande om cancersvulsten (läs här och här och här). Åke Green sa att "sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen". Därmed har han för det första likställt homosexualitet med pedofili, zoofili och alla andra avskyvärdheter man kan tänka sig, och för det andra använt en metafor som världen trodde att den skulle få slippa efter 1945. Läs till exempel Johan Hiltons text om cancersvulstens historia i Expressen härförleden.

Om man i första ledet inbegriper homosexualitet i begreppet "sexuella abnormiteter", och i andra ledet betecknar dessa abnormiteter som en "djup cancersvulst på hela samhällskroppen", har man enligt alla logikens lagar även sagt att homosexualitet är en cancersvulst. Att sedan som Stefan Gustavsson hävda att Åke Green med svulstmetaforen "inte heller [har] implicerat att någon ska skäras bort" är löjligt. Vad händer med samhällskroppen om cancersvulsten tillåts växa och sprida sig? Hur påverkar en cancersvulst en kropp? Elementär patologi, Gustavsson...

Och det här med att skilja på homosexualitet och homosexuell. Det är ju den diskrepansen de kristna debattörerna vill att man ska göra. Det är ju homosexualiteten Åke Green betraktar vara cancer, inte de homosexuella. Men vad är skillnaden? När utövar jag homosexualitet? När utövar jag INTE homosexualitet? När låter jag cancersvulsten blomma ut i all sin prakt? Dygnet runt, förstås. Alltid - eftersom jag sedan 5,5 år har en pojkvän. Jag lever ut den när vi planerar resor tillsammans, lagar mat, promenerar ut till Västra Hamnen i Malmö. Jag lever ut homosexualiteten när jag säger att jag älskar honom, när vi masserar varandra efter en jobbig arbetsdag, när vi äter middag med föräldrarna, när vi pratar om relationer med heterosexuella vänner, när vi kysser och kramar varandra, när vi ligger bredvid varann i soffan och ser på teve. Själva utlevelsen av homosexualiteten är det jag älskar med mitt liv, eftersom kärleken förutsätter det, precis som kärleken i mellan man och kvinna förutsätter heterosexualitet. Kärleken är hela min trygghet och glädje. Mot den lutar hela mitt väsen. Detta kallar Åke Green för cancersvulst. Jag kan inte på något sätt se hur jag och mitt liv inte skulle vara en del av den svulsten.

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home