onsdag, augusti 31, 2005

New Orleans

Repent America - en mindre känd fundamentalistgrupp i USA - har länge gjort allt för att uppnå samma status och genomslag som Fred Phelps Westboro Baptist Church. Enligt ett pressmeddelande idag är katastrofen i New Orleans de homosexuellas fel:

ACT OF GOD DESTROYS NEW ORLEANS DAYS BEFORE "SOUTHERN DECADENCE"

Southern Decadence är en Prideliknande festlighet som skulle ha inletts idag. Sambandet är klart som korvspad, eller hur?

- Although the loss of lives is deeply saddening, this act of God destroyed a wicked city, säger Repent Americas ledare Michael Marcavage.

tisdag, augusti 30, 2005

Den destruktiva polariseringen

Att växa upp i en håla och känna att man inte är som de andra är ett helvete. Till tonårens turbulenser kring kroppens förändring, känsligheten beträffande vänskap och behovet att bli bekräftad läggs ytterligare en komplikation - ett utanförskap grundat i det mest fundamentala: vem man blir attraherad och förälskad i.

Att bli varse att man attraheras av personer av samma kön som en själv är oerhört skamfyllt och stigmatiserande. Självhatet är enormt. Man sätts i samma kategori som pedofiler i medier och kyrkor. Man vet att man kallas pervers och äcklig. Bibeln talar om elakhet, själviskhet, ondska, blodtörst och kärlekslöshet i samma andetag som homosexualitet. Föräldramord. Bibeln skriver att Gud har utlämnat en åt dessa förnedrande lidelser. Man försöker hitta orsaken till varför man är utlämnad åt synden, rannsakar sig själv och försöker förstå varför just jag. Man känner vanmakt över att det beskrivningarna i till exempel Bibeln inte överenstämmer med hur man uppfattar sig själv. Berättelsen om Sodom och Gomorra talar om vansinniga gruppvåldtäktsmän. Men jag är ju inte sån! Varför kallar ni mig då för sodomit? Skräcken över att någon ska få reda på ens skamliga hemlighet molar ständigt i magen. Ångesten över hur föräldrarna ska reagera. Morföräldrarna. Farföräldrarna... Och till detta alltså: tonårs- och uppväxttidens alla andra bekymmer och omställningar.

Denna verklighet för tusentals barn och ungdomar i en hård och brutal skolvärld som ofta genomsyras av mobbing och utstötande av den som är annorlunda, väljer Hans-Göran Björk att bagatellisera i en ledare den 17 juni apropå att två skolpräster blivit avstängda i väntan på en utredning om huruvida deras verksamhet på skolan kan betraktas vara kränkande för elever som är homosexuella.

Har det blivit så att öppet homosexuella som företräder RFSL har gräddfil in i svenska skolor och där fritt får propagera och uppmana till homosexuell livsstil, medan den som uppmanar till heterosexualitet inte längre blir välkomna till en öppen skola, därför att de uttalat sin uppfattning i media? Är i så fall inte en sådan omständighet ett klart fall för ombudsmannen mot sexuell diskriminering?

Nu torde det inte vara några större problem för skolan att svara på HomO:s huvudfråga - om skolan har ett aktivt arbete mot kränkningar på grund av sexuell läggning. Och frågan är obefogad. En personlig åsikt som grundar sig på Bibeln, är inte detsamma som en kränkning. I så fall ska Bibeln, eller delar av den, förbjudas.

Det är så tragiskt att läsa hur Hans-Göran Björk väljer att polarisera, illvinkla och vulgarisera situationen. Språkbruken är hånfullt, rått och valt för att skapa aversion: "gräddfil - fritt får propagera - uppmana till homosexuell livsstil..." Han vill skrämma sina läsare med att RFSL:s agenda är att göra deras barn homosexuella. Varför skulle RFSL vilja göra det, Hans-Göran Björk? RFSL:s skolinformation går ut på att just informera om homosexualitet, förebygga kränkningar och vara en tröst åt de ungdomar i klassrummet som sitter och skäms och hymlar.

Att se honom själv utmåla sig som offer som heterosexuell är både pinsamt och stötande mot bakgrund av den faktiska verkligheten för många homosexuella ungdomar. Han reducerar situationen till en simpel tävling om vilken sida som ska vinna valet - den heterosexuella sidan, eller den homosexuella. Har Hans Göran Björk själv valt att vara heterosexuell? När gjorde han det, och hur gick det till? Jag är nyfiken.

Det klokaste som sagts på mycket länge apropå kristenhetens kamp mot att de homosexuella vägrar att låta sig marginaliseras, yttrades av KDU:s förre ordförande Erik Slottner i SVT-programmet Sommardebatt den 2 juni:

Jag tycker det är väldigt tråkigt och farlig utveckling om kristna ställs mot homosexuella i debatten, därför både aktivt kristna och homosexuella är ju minoriteter i Sverige idag och många har varit utsatta för mobbning, utanförskap och trakasserier och problem på grund av religös övertygelse och på grund av sexuell läggning - jag har varit utsatt för båda. Och därför borde man ha respekt för varandra på ett tydligare sätt så att det inte blir nån polarisering mellan kristna grupper och homosexuella för den tycker jag är väldigt olycklig. Och [beträffande] RKTL: om man riktar in sig för mycket mot homolobbyn, mot homosexuella och tror att detta utgör kärnan i den kristna värderingarna så tror jag att man är lite farligt ute, därför kristna värderingar för mig handlar om oerhört mycket om kärlek till din nästa, respekt för oliktänkande, respekt för olikheter, solidaritet med utsatta grupper i samhället, och det är ju kärnan i det kristna budskapet.

Det är kristenheten som går i täten för den destruktiva polariseringen, eftersom den syn på homosexualitet som kommer till ytan i deras sammanhang alltid är negativ. Det är bara negativa erfarenheter av homsoexualitet som släpps fram - det ska handla om brottslighet, missbruk och allmän omoral - det är kriterierna. Så länge kristenheten inte vågar ta till sig annat än extremfallen av homosexuella erfarenheter - så länge de väljer att inte låtsas om de homosexuella som bara vill leva sitt liv med den person de älskar med rättvis trygghet och status, kommer polariseringen att bestå. Skulle kristna acceptera att Helge Fossmo eller maranatapedofilen gjordes till schablon för alla kristna individer?

Bollen för att uppnå den ömsesidiga respekten ligger hos de kristna, eftersom det är de som exkluderar och väljer att grunda sina uppfattningar på inadekvata och irrelevanta grunder. Våra berättelser och erfarenheter finns - det handlar bara om att våga lyssna till dem. Handen är utsträckt.

måndag, augusti 29, 2005

Ulf Ekman ärkebiskopkandidat?

Carin Stenström kommenterar idag nyheten om ärkebiskop KG Hammars avgång.

Han inledde sitt ledarskap med att bejaka den kontroversiella Ecce Homo-utställningen i Uppsala domkyrka, han avslutar sin ämbetstid med att genomdriva en könsneutral vigselsyn i kyrkan, kombinerad med tvångsåtgärder mot präster som anser detta strida mot kyrkans lära. Mellan Ecce Homo och vigselbeslutet, som tas i höst, finns en klar linje: KG Hammar har som ärkebiskop målmedvetet arbetat på att riva ner fundamenten för den kristna tron. Han har varit döv för kyrkfolkets vädjanden, men lyhörd för yttre påtryckargruppers krav.

Carin Stentström spinner vidare på den populistiska myten att Ecce Homo framställer Jesus som homosexuell. Det har blivit en sanning som många konservativa debattörer inbilskt biter sig fast i (se t.ex. sverigedemokraten Gabriella Johanssons artikel nedan). Vad Ecce Homo gör är att framställa Jesus omgiven av alla slags människor - även "syndare", det vill säga precis som Bibeln beskriver. Detta betraktar Carin Stenström vara att "riva ner fundamenten för den kristna tron".

Vad som dock får mig att riktigt tappa hakan är vem hon lanserar som ny ärkebiskop: Livets Ord-mannan Ulf Ekman. Förutom ärkebiskopskandidat är han är styrelseordförande i Världen Idag, flitig annonsör, ledarskribent och ofta förekommande på nyhetsplats.

Tuve Skånberg lämnar riksdagen

Världen Idag kommer idag med den glädjande nyheten att Tuve Skånberg (kd) lämnar riksdagen i samband med nästa val. Det var Skånberg som fick riksdagskollegor ur samtliga partier att skriva under en debattartikel i DN som baserade sig på Paul Camerons kvasivetenskapliga studier om att homosexuella är olämpliga föräldrar. Ditt beslut är välkommet, Tuve.

Vatikanen stoppar homosexuella präster

De senaste årens skandaler kring sexuella övergrepp på barn inom den katolska kyrkan har gjort Vatikanen desperat. Istället för adekvata åtgärder filas det nu istället på religiöst korrekta skenåtgärder, nämligen att prästkandidater som är homosexuella ska hindras vid antagningarna till prästseminarierna, skriver The Observer. Tonen i dokumentet från Vatikanen är försonande och på intet sätt fördömande, men inte desto mindre försåtlig, eftersom dess blotta existens fastslår att sexuella övergrepp är en homosexuell angelägenhet.

Den officiella argumentationen är att det är oschysst mot homosexuella att anta dem till prästseminarierna, eftersom de där kan bli frestade av de heterosexuella prästkandidaterna. Man vill alltså göra de homosexuella en tjänst genom att inte utsätta dem för frestelse.

Det är en fullständigt bisarr argumentation, som om det hade varit seriös hade omöjliggjort all kvinnlig närvaro inom den katolska kyrkan. För det är väl lika oschysst mot heterosexuella präster att det springer omkring en massa kvinnor i kyrkor och församlingslokaler? Hur ska DE skyddas från frestelse?

En lösning kan vara att alla kvinnor som tjänstgör inom kyrkan fortsättningsvis bär heltäckande kläder så att inga som helst kroppsformer syns igenom. Eventuellt kan de ju också skyla sitt hår - och varför inte ansiktet? Det ska onekligen bli intressant att se hur Vatikanen går vidare med den här logiken.

Publicerad i Sydsvenskan den 30 augusti 2005

söndag, augusti 28, 2005

Nationaldemokraterna och människorna

Robert Almgren - ordförande i Nationaldemokraternas UNGDOMSförbund (sic!) går från klarhet till klarhet i sin Pridekrönika. Kolla här...

För 50 år sedan, när homosexualitet fortfarande var klassat som en mental sjukdom, så hade en sådan här parad inte varit möjlig i Sverige. Bara tanken hade väckt avsky och hån bland folket. Det är egentligen lika märkligt som att ha en glädjemarsch för människor med Downs syndrom, eller för folk med cancer.

Varför i helvete skulle människor med Downs syndrom inte kunna gå i glädjemarsch, Almgren?

NDU:s motto är "Vi vägrar hålla käften" - och så länge de håller det löftet så tror jag att de kommer att fortsätta att vara en marginell parentes på den svenska politiska kartan.

fredag, augusti 26, 2005

Massor av läsare

Oj, min hemsida Radioman.se som föregick den här bloggen är välbesökt. Från att länge ha legat runt 150-170 unika besök om dagen är den uppe i 800-1400 unika besök nu. Kul att folk bryr sig.

Beslutsunderlaget för att förbjuda Riga Pride...

Efter många om och men hölls slutligen Rigas prideparad under stort polisskydd. Det känns skönt att se att demokratin fungerar även där totalitarismen har rått. Fast gör den det, förresten? Kvaliteten hos många av de argument för att paraden skulle stoppas var skrämmande låg. Så här skrev till exempel vice ordföranden i det lettiska parlamentets internationella utskott, Leopolds Ozolin från det Gröna bondepartiet:

Det är ett exempel på degenererade som glorifierar sina perversioner... Samhällets rädsla för att försvara den normala livsstilen har uppmuntrat bögarna inte bara till att gnugga varandras rövar i sovrummen, men till och med att öppet provocerande föra fram sin propaganda om sin livsstil till andra.

Jag skulle ge mitt stöd till ett så radikalt beslut som att lämna EU om denna internationella organisation, dold bakom slogans om demokrati, fortsätter att vara lika aktiv i att häckla normala människor och de grundläggande värderingarna i den lettiska nationen och i ett hälsosamt samhälle - familjen - genom att tvinga oss respektera, upprätthålla och till och med stödja dessa bajspackare.

Brukar lettiska politiker fatta beslut baserade på sina privata sexuella fantasier? Finns det någon som är insatt i den lettiska demokratiska beslutsprocessen som kan ge mig svar? För om så är fallet är det allvarligt...

torsdag, augusti 25, 2005

Phelps till Sverige


Den tragiska idioten Fred Phelps kommer till Sverige med sin cirkus Westboro Baptist Church, meddelar Expressen. I USA åker de omkring på begravningar av homosexuella och jublar med plakat om att Gud skrattar när bögar dör, och demonstrerar vid partnerskapsceremonier. I Sverige ska de inför kungen demonstrera mot landets förhållandevis toleranta lagstiftning beträffande homosexuellas villkor, och till försvar för Åke Green.

Phelps anses generellt vara en extremistisk galning som inte bör tas på allvar. Även svenska kristna tidningar har uttalat sig kritiska mot det han står för. Men hur okristlig är hans mission egentligen? Den går ju ut på att varna för att Gamla Testamentets straffdomar kommer att gå ut över hela landet, om befolkningen lämnar utrymme för synd (typ homosexualitet), eller har en ledning som stiftar ogudaktiga lagar. Detta är ingen extremistisk kristen uppfattning, utan precis vad den kristna lobbyorganisationen Riksförbundet Kristen Tro och Livsstil varnade riksdagsledamöterna för i ett brev i våras. Den kristna tidningen Världen Idag har minst två gånger på ledarplats uttryckt samma varning - dels alldeles efter tsunamikatastrofen genom ett okommenterat citat ur Åke Greens predikan där han talar om att Sverige kan komma att drabbas av översvämningar och monsuner, och dels i en text av Hans-Göran Björk den 17 januari: "Det Green varnat för i sin predikan kan ske när det normala i Guds natur och skapelse byts ut mot något som strider mot Guds vilja."


Phelps uttrycker sig grovt och plumpt, men vågar vara tydlig. Istället för att avfärda Phelps som en galning, tycker jag att kristenheten ska sluta hyckla och istället ansluta sig till hans demonstrationståg utanför slottet i september. De kommer säkert att ha några plakat över.

Världen Idag motsäger sig själv om propaganda

Världen Idag försvarade härförleden i yttrandefrihetens namn ett antal nazisters rätt att sprida propaganda där homosexuella utmålas som moraliskt nedbrytande på folkkroppen, och avdramatsierare av pedofili. Tidningen kritiserades för detta, bland annat av Richard Slätt på Expo. Jag skrev också en liten text.

Sent om sider bemöter nu tidningen kritiken i en mycket motsägelsefull ledare signerad Ruben Agnarsson. Först varnar han för hetslagstiftningen:

Hetslagstiftningen riskerar att begränsa yttrandefriheten så att kritiska fakta, forskning, undersökningar och åsikter om den homosexuella livsstilen inte får publiceras och diskuteras.

Sen varnar han för nazismens våldsromantik:

Inom nazistiska grupper finns en våldsromantik och en samhällssyn som är väsensfrämmande för kristendomen och som Världen idag kritiserat hårt. När dessa grupper omsätter sin ideologi i våldsbrott, mot homosexuella och andra, ska samhället ingripa och med stor beslutsamhet visa att detta inte accepteras.

Hetslagstiftningen syftar inte som Världen Idag ständigt hävdar att tysta någon debatt, utan att hindra spridandet av propaganda som kan uppmuntra just till våldshandlingar. Här finns ett klart samband. Expo kallar propagandan från de nazistiska organisationerna för livsfarlig i sitt senaste nummer. Men det är just spridandet av sådan propaganda Ruben Agnarsson försvarar. Hur ska han ha det?

onsdag, augusti 24, 2005

Anteckningar om The Pink Swastika

Precis som sina nazistiska föregångare saknar dagens homosexuella skrupler. Homosexualitet är framförallt en rovdjursmässig besatthet som strävar efter att dra de svaga och godtrogna med sig i fallet.
Så skriver en av författarna till boken The Pink Swastika - en bok som den konservativa kristenheten vill att vi ska ta på allvar...



Inledning

Ibland stöter man på påståendet att nazismen är en homosexuell ideologi. Att de ledande nazisterna var homosexuella, och att förföljelsen av homosexuella under andra världskriget är en bluff. Pastor Maria Hallman skriver till exempel i sin bok Homosexualitet är synd, apropå att homosexuella också uppmärksammades under en förintelsekonferens i Stockholm:

Var det verkligen nödvändigt att lyfta fram de homosexuella vid detta tillfället, inför alla internationella gäster? Speciellt därför att vi vet, att det var bara en del av sanningen som presenterades och flera inbjudna gäster kanske var mera pålästa än Sverige, vem vet? […]Utåt sett förföljde nazisterna de homosexuella, men ideologiskt sett passade åtminstone den "manliga" homosexualiteten bra ihop med nazisternas filosofi och mål. (#1)

Hon baserar sig på Pierre Enberts bok Det är nära nu!? som handlar om att domedagen är nära förestående. Om man googlar och söker i mediearkiv på Enbert finner man att han bland annat även anser att EU är "det sista riket" som omtalas i Uppenbarelseboken. (#2)

Enberts bok handlar alltså bland annat om nazismen som homosexuell ideologi, och jag skulle tro att hans främsta källa är boken The Pink Swastika av Scott Lively och Kevin Abrams. Den är en 350-sidor lång och låg tidigare publicerad i sin helhet via homosexuellt.com. Jag har hittills bara läst bokens förord och inledning, men de ger en mycket intressant bild av författarnas utgångspunkter och premisser, som alltså de här anteckningarna handlar om – inte boken som helhet.



Anteckningar

1.
Det framgår att boken är skriven med religiösa förtecken. Det betyder att ett av bokens huvudsyften är att bekräfta Bibelns beskrivningar av homosexualitet – i slutändan berättelsen om Sodom och Gomorra – och att endast religiöst korrekta erfarenheter av homosexualitet (d.v.s. negativa) lyfts fram som bas för argumentationen. Jämför med om en kommunist skulle skriva kapitalismens historia, eller om en pälshandlare skulle vara veganrörelsens främste biograf. Eller varför inte jämföra med Lena Anderssons Sommarprogram, där hon läste historien om Jesus på ett konsekvent illvinklat sätt.

2.
Boken utger sig för att dokumentera "de homosexuella som nazismens sanna upphovsmän och den ledande kraften bakom många nazistiska illdåd". (#3) Homosexuella uppfann och drev nazipartiet.

3.
Ene författaren Scott Lively är före detta VD för Oregon Citizens Alliance (OCA), en gräsrotsrörelse på den konservativt religiösa ytterkanten. (OCA:s länk fungerar inte längre, men här ligger en positiv artikel, och här en negativ). 1991 försökte de bland annat få staten Oregon att officiellt stämpla "pedofili, sadism, masochism, homosexualitet, bestialitet och nekrofili" som "abnormalt, onaturligt och perverst beteende" (#4). Att baka in homosexualitet bland nekrofili och pedofili är ett klassiskt men billigt sätt att demonisera homosexuella. Vi har på senare tid bland annat sett det i Åke Greens predikan, och upprepade gånger i tidningar som Världen Idag.

Det är alltså inte märkligt att de som är homosexuella, eller de som förvärvat sig adekvat kunskap om homosexualitet betraktade OCA som en sammanslutning som aktivt motarbetade homosexuellas förbättrade villkor.

Hela Scott Livelys engagemang i frågan om den homosexuella nazismen tycks ha sitt ursprung i ett teveprogram i CBS från 1992, då OCA utmålades som en hatgrupp bland Ku Klux Klan och högerextremister, varvat med bilder från nazitiden. De homosexuella som kritiserade OCA och Lively jämförde alltså med nazisternas förföljelser och argument. Det fick Lively att dra sig till minnes den gamla sanningen "den som sa det, han var det" (#5), och ur detta nystar sig boken, som av allt att döma mest verkar vara en sårad och komprometterad mans personliga vendetta mot gayrörelsen.

4.
Att sanningen om "de homosexuellas roll i nazismens uppgång och maktutövande" inte är känd idag beror på en effektiv hjärntvättningskampanj från de homosexuellas sida, menar Lively. Sanningen började försvinna ur historien på 70-talet, då gayrörelsen blev en mäktig politisk kraft i USA.

På 60-talet var nazistisk homosexualitet så vida känd i USA (åtminstone bland "de sociala eliterna") att nazistiska skurkar ofta porträtterades som homosexeulla i Hollowoodfilmer (#6)

Detta ser Scott Lively som ett bevis för såväl att nazismen var en homosexuell ideologi, som att sanningen om sambandet förtigits sedan 70-talet. Det är en löjlig slutsats på ett häpnadsväckande tunt underlag. Att framställa en skurk i komprometterande och demoniserande dager är en dramaturgisk kliché - inte ett historiskt faktum. Det är samma sak som att skurkarna i James Bond-filmerna under kalla kriget var ryssar, att Goldfingers betjänt Oddjob är en ond asiat, eller att terroristen i Die Hard är en slemmig nazitysk. Skurkar på film porträtteras traditionellt som representanter för de andra. Svarta, avvikande, araber.

5.
Den andre författaren Kevin Abrams utgångångspunkter är enligt hans förord av mer religiös natur. Han är troende jude och hänvisar till såväl Toran som Nya Testamentets skrivelser om homosexualitet. Han framhåller att den homosexuella konspirationen har tagit över media, psykiatrin, universitetsvärlden och vetenskapen, och att USA är offer för en propagandakampanj som har varat de senaste decennierna.

Vi tror att The Pink Swastika tydligt kommer att visa att den värld som nazisterna försökte skapa inte var en värld i det förflutna, utan i en möjlig framtid. Det kommer att framgå att om landets inriktning bibehålls och inte ifrågasätts, kommer USA lätt att bli 30- och 40 talets nazityskland.(#7)

Abrams övertygelse är alltså att de homosexuellas agenda är att göra USA till ett nazityskland.

6.
Kevin Abrams skriver vidare:

Vad The Pink Swastika gör är att sammanföra de homoerotiska och ockulta grundplåtarna för den nazistiska regimen.(#8)


7.

I ljuset av medicinska faktum, historia och att sodomi representerar ett fördärv av Skapelsens naturliga om moraliska ordning, är varje positivt påstående om homosexualitet värdelöst. Människans sexualitet är aldrig bara en psykisk eller privat angelägenhet. Det har alltid sociala innebörder. Vad som händer mellan partners påverkar samhället som helhet. (#9)


8.
Abrams citerar psykoanalytikern Abram Kardiner:

Det finns en epidemisk form av homosexualitet […] som uppträder i sociala kriser eller i kulturer på nedgång […] Framförallt angriper den familjen och förstör dess funktion som den sista instansen i samhället där tillivenhet och kärlek kan utvecklas. Homosexualitet opererar emot samhällets sammanhållande element i den fiktiva frihetens namn. Den driver det motsatta könet i en liknande riktning. När barnet förbises och könen krigar mot varandra kan inget samhälle bestå. (#10)

Här avslöjas flera viktiga premisser för författarna: Att homosexualitet framförallt är en manlig åkomma som smittar över på kvinnorna. Homosexuella vill förstöra familjen som instans. Homosexuella relationer handlar inte om kärlek eller tillgivenhet. Homosexualitet kommer att leda till samhällets fall. Lesbiska och bögar krigar mot varann...

9.
Abrams fortsätter med det häpnadsväckande konstaterandet:

Precis som sina nazistiska föregångare saknar dagens homosexuella skrupler. Homosexualitet är framförallt en rovdjursmässig besatthet som strävar efter att dra de svaga och godtrogna med sig i fallet. "Gay"-agendan är en kolossal bluff; en stöld på medvetandet. (#11)


10.
En retorisk figur som författarna använder sig av är strawman-argumentet. Det är ett argument som man lägger i sin motståndares mun, ett argument som motståndaren aldrig framfört, men som det i det populistiska samtalet inte är osannolikt att han skulle kunna stå för. Resultatet blir att debattören i praktiken debatterar mot sig själv och sina fiktiva argument, men att motståndaren demoniseras. Till exempel påstår boken att gayrörelsen försöker upphöja sig till offer för förintelsen på samma nivå som det judiska folket. (#12) Det tvivlar jag på att någon seriös homodebattör anser.

11.
Författarna tycks tro att nazismen och brutaliteten på något sätt ligger nedsänkt i homosexualiteten. Att nazismen på ett oundvikligt sätt växer upp ur ur den, som något man får på köpet. Denna synen förutsätter att homosexualitet är en läggning, och motsäger den religiöst korrekta uppfattningen om homosexualitet alltid är ett personligt val.

12.
Författarna har uppfunnit ordet homosexualist - och det är just homosexualisterna de riktar sin huvudsakliga kritik emot. Det är
personer som argumenterar för att homosexualitet är moraliskt och socialt jämförbart med heterosexualitet som grund för social politik. Till exempel stämplar författarna Bill Clinton vara homosexualist, eftersom han föreslog att USA:s krigsmakt skulle acceptera öppet homosexuella. (#13)



Sammanfattning

Av förorden att döma är The Pink Swastika skriven religiösa motiv och förtecken. Om vi hade levt i en teokrati, hade argumenteringen varit giltig och adekvat, men en sekulär debatt baserad på logiska och empiriska argument kan inte Bibeln och Skapelsen anföras som auktoritet. Scott Lively drivs av en personlig vendetta mot gayrörelsen, och Kevin Abrams av sin starka mosaiska övertygelse. Kan dessa personer betraktas ge en objektiv och saklig framställning av homosexuella?

Det finns homosexuella överallt i samhället – även i nazipartiet, SS, Wehrmacht och Gestapo. Det är ingen upptäckt – det är en självklarhet på samma sätt som det är självklart att det fanns heterosexuella nazister.









Noter och originaltexter

(#1) Hallman, Maria – Homosexualitet är synd, (s. 97)

(#2) TT 030910

(#3) Lively, Scott; Abrams Kevin – Pink Swastika. Översättning Tor Billgren. Originaltext: documentation of homosexuals as the true inventors of Nazism and the guiding force behind many Nazi atrocities. (s. 3)

(#4)
Corvallis Secular Society
In May 1991, the OCA filed a proposed ballot measure that declared that "pedophilia, sadism, masochism, homosexuality, bestiality and necrophilia are recognized by this state as abnormal, unnatural and perverse conduct."

(#5) Yet there remains the old and valid notion that those who repeatedly, loudly and unreasonably call others a name are often, consciously or not, describing themselves. (s. 17)

(#6) In the 1960s, Nazi homosexuality was so widely acknowledged in America (at least among the "social elites") that the portrayal of Nazi thugs as homosexual was a frequent occurrence in Hollywood movies. (s. 3)

(#7) we believe that The Pink Swastika will show clearly how the world the Nazis attempted to create is a world, not of the past, but of the possible future. It will show that, given its present course and left unchallenged, America could easily become the Nazi Germany of 50 years ago.(s. 9)

(#8) What The Pink Swastika does is to synthesize both the homoerotic and occult foundations of the Nazi regime. (s.9)

(#9) In light of the medical record, history and the fact that sodomy represents a corruption of the natural and moral orders of creation, any positive affirmation of homosexuality is totally without merit. Human sexuality is never merely a physical concern, nor is it a purely private matter. It always has social implications. What goes on between partners influences society as a whole. In sexual matters, the issue is "what is advocated and what is practiced publicly" far more than what happens privately.

(#10) There is an epidemic form of homosexuality, which is more than the usual incidence, which generally occurs in social crises or in declining cultures when license and boundless permissiveness dulls the pain of ceaseless anxiety, universal hostility and divisiveness...Supporting the claims of homosexuals and regarding homosexuality as a normal variant of sexual activity is to deny the social significance of homosexuality...Above all it militates against the family and destroys the function of the latter as the last place in our society where affectivity can be cultivated...Homosexuality operates against the cohesive elements in society in the name of fictitious freedom. It drives the opposite sex in a similar direction. And no society can long endure when either the child is neglected or when the sexes war upon each other. (s. 13)

(#11) Homosexuality is primarily a predatory addiction striving to take the weak and unsuspecting down with it. The “gay” agenda is a colossal fraud; a gigantic robbery of the mind. (13)

(#12) Although some homosexuals, and many of those who were framed with trumped-up charges of homosexuality suffered and died at the hands of the Nazis, for gay apologists to portray themselves as historical victims of Nazi persecution, on par with the Jewish people, is a gross distortion of history, perhaps equal to denying the Holocaust itself. The Pink Swastika will show that there was far more brutality, rape, torture and murder committed against innocent people by Nazi deviants and homosexuals than there ever was against homosexuals.

(#13) We use the term homosexualist to refer to any person, homosexual or not, who actively promotes homosexuality as morally and socially equivalent to heterosexuality as a basis for social policy. In our view Harry Hay, founder of the American “gay-rights” movement, and President Bill Clinton, who attempted to force the U.S. military to accept open homosexuals, are both homosexualists. Each has worked in his own way to legitimize homosexual behavior in America. Many heterosexual people are homosexualists. (S.26)

Etiketter: ,

tisdag, augusti 23, 2005

Hur vetenskapen används...

Homosexualitet är ingen läggning, konstaterade Världen Idag i maj och hänvisade till en studie från Göteborgs universitet som handlade om nio unga kvinnor som av politiska skäl valt att leva lesbiskt.

Ett lysande exempel på hur kvalificerad Världen Idag-retorik fungerar och hur vårdslöst de hanterar forskning och vetenskap.

Studien handlar alltså om kvinnor som valt att leva lesbiskt av politiska skäl. Forskaren har SÖKT UPP nio sådana kvinnor och intervjuat dem. Studien handlar om dessa nio kvinnor, inget annat.

Om urvalet hade varit slumpmässigt hade studien varit intressant ur Världen Idags perspektiv.

Att ur den här studien dra slutsatsen att homosexualitet inte är en läggning är samma sak som att ur en studie där man intervjuat nio lokförare som begått våldsbrott dra slutsatsen att lokförare är våldsverkare. Eller att ur en studie som handlar om homosexuella som valt att leva heterosexuellt, dra slutsatsen att heterosexualtiet är något man väljer och måste lära sig.

Retorikens mest bedrägliga aspekt är att det som sägs inte behöver vara sant - men det måste vara SANNOLIKT. Den som läser en artikel av den här sorten med det kritiska tänkandet påkopplat upptäcker givetvis det orimliga i slutsatsen. Men när det gäller att prata skit om homosexuella är alla medel tillåtna - även lögnen. Och den kan lätt få fäste även i intellektuella och reflekterande sinnen. Här refereras nyheten till exempel av den konservative bloggaren Jakob E:son Söderbaum...

Misstaget de religokonservativa gör är de förvärvar kundskaper om homosexualitet genom att STUDERA homosexuella (och fokusera på de aspekter av homosexualitet som stödjer dem i deras religiösa övertygelse.) Inte genom att KOMMUNICERA med homosexuella. Så länge de inte vågar ta till sig adekvata och relevanta erfarenheter, kommer de att sväva i ett självvalt vacuum av okunsakap - och där kan de tryggt fortsätta utropa sig till dissidenter i en fallen värld. Billigt och lättgenomskådat.

Hur vetenskapen används... 2

Dr Paul Cameron vid Family Resarch Institute jobbar intensivt med att producera och publicera negativa studier om homosexuella och homosexualitet. Den 3 augusti publicerade Världen Idag på nyhetsplats en artikel baserad på en ny studie beträffande homosexuellas livslängd, som jag kommenterade i en artikel som publicerades i tidningen den 12 augusti, med följande rubrik:

Forskning som kan ifrågasättas

Tidningen Världen idag rapporterade den 3 augusti om att homosexuellas livslängd är 20 år kortare än genomsnittet. Uppgifterna kommer från dr Paul Cameron på Family Research Institute i Colorado Springs, som trots namnet inte sysslar så mycket med familjeforskning, utan helt och hållet ägnar sig åt att presentera negativa och komprometterande rapporter om homosexualitet, ofta baserade på dåligt underlag och tvivelaktiga metoder.

Studien om homosexuellas livslängd är ett bra exempel. Den baserar sig på dödsannonser i amerikanska gaytidningar - en metod som Paul Cameron använde redan 1994, och kritiserades mycket för. Med rätta, för urvalet i den här typen av tidningar är långt från representativt. Skulle man till exempel få rättvisande siffror angående sportfiskares livslängd genom att studera nekrologerna i tidningen Fiskejournalen? Kan man genom notiser om dödsfall i tidningen Dagen säga något om kristnas livslängd?

Tidningarna Cameron använt speglar gaykulturen i storstäder, och det är just till större städer många yngre homosexuella söker sig. Städer har således oproportionellt stor andel unga öppet homosexuella individer. Således utelämnas homosexuella i småstäder och på landsbygden, liksom det stora antalet homosexuella som inte tar del av städernas gayliv, och som inte läser eller kommer i kontakt med de aktuella tidningarna. Och framförallt utelämnas förstås alla de som inte är öppna med sin sexualitet.

Den aktuella studien publiceras i Psychological Reports – en tidning med mycket lågt vetenskapligt genomslag, och är enligt den egna beskrivningen en tidning för ”experimentella, teoretiska och spekulativa artiklar”. Det förklarar möjligen varför Camerons studie har antagits.

Men jag misstänker att Välden idag väljer att hålla fast vid Camerons resultat oavsett vad som framkommer. Och gör de det kan jag tipsa om ett scoop. Ty förra gången Cameron presenterade resultat baserade på den här metoden kom han fram till att homosexuellas livslängd låg runt 42 år. Om livslängden nu ligger kring 60 är det ju helt fantastiskt! På de senaste 11 åren har alltså homosexuellas livslängd ökat med hela 20 år. Det måste vara rekord!



Världen Idag kommenterar i tidningen:

Kopplingen mellan livslängd och livsstil är självklart intressant och föremål för forskning ur olika perspektiv. Självklart är det av vetenskapligt intresse att också undersöka om det finns någon koppling när det gäller sexuell livsstil. Flera sådana undersökningar har gjorts, vi refererade en av dem som nyligen lagts fram och som gäller homosexuellas livslängd.

Man kan, som Tor Billgren, ha synpunkter på metod och urval. Det finns ingen statistik över sexuell läggning hos avlidna, alltså får man hitta andra vägar. Den studie vi skrev om hade granskat tiotusen minnesord över avlidna i homosextidningar och då konstaterat att den genomsnittliga livslängden bland dessa bortgångna var ca 20 år lägre än för befolkningen i stort. De resultaten kan inte avfärdas.

Tor Billgren hävdar att dessa minnesord speglar verkligheten endast för storstädernas homosexuella. Det gör inte siffrorna mindre intressanta. Om genomsnittsåldern för öppet homosexuella i storstäderna som tar del av storstädernas gayliv är cirka 60 år så är det ett forskningsresultat som förtjänar uppmärksamhet.
Redaktionen



Jag svarar redaktionen den 23 augusti

Hej

Vad trevligt att ni publicerade min artikel om Dr Cameron. Och vad synd att er kommentar var oseriös och motsägelsefull. Samtidigt som ni medger att metoden kan ha brister, drar ni slutsatsen att den framräknade medelåldern gäller ”öppet homosexuella som deltar i storstädernas gayliv”. Just metodens låga grad av vetenskaplig ackuratess omöjliggör ju varje slutsats om medelålder – vilka grupper och undergrupper man än räknar bort.

Föreställ er premisserna för er slutsats: Skulle dessa tidningar ha listor på öppet homosexuella? Skickar alla anhöriga till ”öppet homosexuella i storstäderna som tar del av storstädernas gayliv” in dödsannonser till gaytidningar? Även de som inte känner till tidningarnas existens? Även det stora antalet föräldrar som förskjuter sina barn på grund av deras läggning? Anhöriga från en kulturell bakgrund där homosexualitet är (ännu mer) tabu? Det är uppenbart orimliga antaganden.

Och vad skulle en nedsatt medelålder bero på? Homosexuellt.com gjorde ett tappert försök härförleden att förklara i artikeln "Orsakar homosexuell livsstil psykiska störningar" - men argumenterade därigenom (utan att inse det själva, får man förmoda) mycket effektivt emot sig själv och FÖR homoäktenskap... Läs här

Med vänliga hälsningar

/ Tor Billgren

Etiketter: ,