måndag, april 24, 2006

Åke Green har förlöst oss alla

Redigerad den 4 april 2011. Artikelförfattarens namn ersatt med NN.

Jag har inte möjlighet att skriva särskilt utförligt, för jag befinner mig vid ett långsamt internet i Grythyttan. Men jag måste i all hast ändå få lyfta upp NN:s artikel i dagens Världen Idag (samma NN, skulle jag tro som förra veckan framförde ett inlägg i Ring P1 om hur illa hon tycker att folk hälsar genom att kramas).

I artikeln framställs den nyligen laserade Pridemanifestationen i Borgholm som ett orättfärdigt straff mot pastor Åke Green. Orättfärdigt, eftersom han ju friades i Högsta Domstolen. Och en man som frias av domstol, skall ju inte straffas, eller hur?

Vidare framställer hon hållningen mellan gayrörelsen och Åke Green som ett krig, och den liknelsen är väl tyvärr ganska korrekt. Men hon utmålar gayrörelsen som angriparen, och Åke Green-falangen som de stackars angripna. Hur får hon ihop det? Det är ju kristenheten som genom århundraden har förskjutit homosexuella och utgått från bibliska skräckhistorier i förståelsen av homosexualitet. Inte tvärtom. Det var Åke Green som drog homosexualitet över samma kam som pedofili, zoofili och andra abnormiteter. Det var Åke Green som därigenom också benämnde homosexualitet som en "djup cancersvulst på samhällskroppen". Det var Åke Green som helt öppet och ogenerat ljög om att AIDS "uppkommit på grund utav" homosexualitet. Det var han som ljög om att homosexuella beteenden inte förekommer i djurriket. Det var Åke Green som valde att lyfta fram en översättning av Paulus där homosexuella är lika med "gosseskändare". Och så vidare. Att framställa honom som offer i ett aggressivt angreppskrig arrangerat av gayrörelsen är bisarrt och verklighetsfrämmande. Oerhört många homosexuella vill vara en del av samhället och gemenskapen - är inte önskemålen om att gifta sig och bilda familjer ett tecken på det? Ändå står den konservativa kristenheten som oresonliga grindvakter och säger Stopp. Kriget existerar, men de homosexuella har varken startat eller upprätthållit det. Vad de har gjort är att ta rätten att definiera sig själva, utan demoniska förtecken. Ser de kristna det som en aggression, vet jag inte vad jag ska tro.

NN slutar sin artikel med att pridemanifestationen i Borgholm är meningslös, eftersom den friande Åke Green-domen ju redan visat att det råder yttrandefrihet i Sverige. Jahaja. Vi kan alltså lugnt luta oss tillbaka. Åke Green har fixat biffen åt oss genom att offra sig likt kristus. Men är frågan om homosexuellas rättigheter analog med yttrandefriheten? Hade vi inte yttrandefrihet i Sverige när homosexualitet var brottsligt och sjukdomsstämpat? Rådde inte yttrandefrihet före 1995 och partnerskapslagen? Och hur kan man kalla en manifestation för mänskliga rättigheter och kärlek för åsiktsförtryck?

2 Comments:

Blogger Göran Koch-Swahne said...

Amen.

tisdag, april 25, 2006 4:40:00 em  
Anonymous Björn said...

Jag tillhör en av de homos som inte gillar den del av instlagen i Pridefestivalen som fokuserar på sex och nakenhet.

Men festivalen är ju så mycket mer. Vi har stolta föräldrar till homosexuella, homopoliserna och militären till exempel. Dom är garanterat seriösa. Vi homos är ju som folk är mest. Det finns sexgalningar och monogama homo kristna. Alla får plats i Pride festivalen. Ingen lämnas utanför.

Man kan undra varför Åke Green är så rädd för homosexuella. Jag är inte ett dugg rädd för Pingst eller Livets Ord och skulle aldrig komma på tanken att förbjuda dem att ha en kristen parad eller ens srkiva debattartiklar i syfte att smutskasta en sådan.

onsdag, april 26, 2006 9:47:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home