tisdag, maj 30, 2006

Många som ingår partnerskap har tidigare levt i heteroäktenskap

Homosexuella par skiljer sig oftare, enligt en rapport från SCB. Detta brukar den konservativa kristenheten tolka som ett bevis på att
1.) Homosexuella inte vill leva i parrelationer.
2.) Homosexuella inte kan leva i parrelationer.

Men betyder det faktum att det gick fem heterosexuella skiljsmässor på tio äktenskap år 2003, att heterosexuella inte heller kan eller vill leva i tvåsamhet?

2004 skrev Världen Idag en artikel med rubriken Få homosexuella vill knyta band. Chatrine Pålsson (kd) slog fast att partnerskapsutredningen inte var att betrakta som en samhällsinsats, och förklarade de verkliga skälen till att homosexuella argumenterade för att få reglera sina relationer på samma sätt som heterosexuella:

– (...) Partnerskap var en fluga. De ville bara få fram att deras beteende skulle betraktas som lika normalt som heterosexuella relationer.

Kärlek, trygghet och omsorg om sina barn kallar Pålsson för ett beteende. Läs gärna artikeln i sin helhet, den dryper av skadeglädje. Det kommer väl bli något liknande när Världen Idag tar upp SCB:s rapport imorgon (eller på fredag). Att homosexuella som grupp varesig vill eller kan leva i tvåsamhet.

Sanningen är givetvis att många både vill och kan. Men självfallet finns det många som inte är det minsta intresserade av något sådant. Det skrämmande med den konservativa kristenhetens argumentation är att de vill hindra de som vill leva i parrelationer, på grund av att det finns homosexuella som inte är intresserade av detta. Märkligt.

Vad jag tvivlar på att Världen Idag kommer att ta hänsyn till när de skriver om SCB:s rapport, är att det fortfarande är stigmatiserande att vara homosexuell och leva i en homosexuell relation. Givetvis tär det på relationen att hela tiden känna sig iakkttagen när man går på stan. En relation behöver stöd från omgivningen för att funka, och framförallt: stöd från familjerna. Homosexuella relationer blir givetvis oftare fördömda av familjerna, än heterosexuella relationer. Att leva med en spricka i förhållandet till sina föräldrar gör ont, och är verklighet för många homosexuella. Sedan spelar det förstås roll att så stora delar av samhället inte stödjer och uppmuntrar homosexuella parrelationer. För tjugo år sedan skällde den konservativa kristenheten på homosexuella för de var promiskuösa. Idag skäller de på dem för att de vill leva i fasta parrelationer, och nickar "vad var det vi sa" till varandra när de spricker.

Ett annat skäl till att partnerskap slutar i skilsmässa oftare, är att det inte är ett äktenskap. Partnerskapet har ingen tradition att falla tillbaka på, det har definierats under sin korta existens, och håller på att definieras än idag.

Vad Världen Idag med största sannolikhet inte heller kommer att skriva om, är att kurvan över antalet nya partnerskap är på uppåtgående. Och att i en femtedel av de manliga och en tredjedel av de kvinnliga partnerksapen har åtminstone en av parterna tidigare varit gift med en person av motsatt kön. Och att i en femtedel av de manliga och en tredjedel av de kvinnliga är också åtminstone en av parterna förälder.

Det vittnar om hur många homosexuella som har tvingats in i konventionsäktenskap genom åren, på grund av samhällets, familjens och kyrkans förväntningar och krav. Veritabla tragedier med en make eller maka som aldrig har kunnat bli älskad fullt ut, och ett liv i förnekelse och kanske otrohet för den homosexuella parten. Priset för att leva upp till normalitetens krav är mycket högt.

Och som tydligt framgår: Det finns många barn som har homosexuella föräldrar - en grupp som kristdemokratiska debattörer helt valde att negligera i debatten om homoadoptioner för några år sedan.

Uppgifterna är hämtade ur artikeln Elva år av partnerskap ur Välfärd nr 2, 2006.

4 Comments:

Anonymous Marianne said...

De som vill "värna om familjen" = den heterosexuella tvåsamheten, med eller utan barn, hade ju en glest besökt "familjedag" häromveckan i Kungsträdgården. Jag och mina vänner förlade en del av min kompis möhippa där. Eftersom de flesta av oss är hbt eller har humana värderingar; hade traditionell möhippeutstyrsel (kostym o mustasch för damer, klänning o smink för herrar); hade gett bruden en övningsbaby hon glatt misshandlade, och bruden delade ut kuk-bullar, tyckte vi det var lämpligt.
När vi sedan fick tag i en sådan där otäck liten karl med namninsamling MOT äktenskap (samkönade), bad vi honom förklara varför inte alla familjer var välkomna, och vad tusan menade han egentligen? Problemet är ju att han inte kunde diskutera. Han rapade upp goddag-yxskaft-meningar och när han blev svarslös, ja då sa han att han inte ville diskutera, och gick. Man undrar ju hur mycket övertygelse sådana här personer har, om de verkligen har TÄNKT. I alla fall vill de ju inte ha debatt.

onsdag, maj 31, 2006 12:01:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Är det sant? Gick det omkring en man och samlade namnunderskrifter mot vissa familjer under en dag som hade rubriken "Värna familjen"? Obegripligt...

onsdag, maj 31, 2006 3:11:00 em  
Anonymous marianne said...

Jajamän, och de var till och med flera.... gula tröjor med band, för att man skulle kunna känna igen dem. Vi påpekade denna inkonsekvens, men som sagt, de vill liksom inte förstå det man säger. Jag tror faktiskt att de inte lyssnar ens, med tanke på de robotaktiga svaren...

onsdag, maj 31, 2006 7:58:00 em  
Anonymous Anonym said...

Greets to the webmaster of this wonderful site! Keep up the good work. Thanks.
»

lördag, juli 22, 2006 9:57:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home