måndag, juli 31, 2006

Den trängda konservatismens kamp

För två månader sedan rapporterades om en förhöjd självmordsfrekvens bland unga kvinnor i östra Turkiet. Det var lätt att genomskåda många av fallen som maskerade hedersmord – de östra delarna tillhör landets socialt och religiöst konservativa delar. I en diskussion i radions Studio Ett kom Svenska Dagbladets Thomas Gür med en märklig men mycket intressant synpunkt, nämligen att de ökade fallen av våld mot kvinnor kan ses som ett tecken på en begynnande positiv utveckling. Ett tecken på att kvinnorna har börjat resa sig och ifrågasätta de fjättrande normerna. Reaktionen blir våld.

Denna mekanism förklarar mycket av brottsligheten mot minoriteter och andra försummade grupper. När de håller sig i bakgrunden finns ingen anledning att vidta åtgärder, men när de börjar resa sig är det bäst att slå tillbaka för att upprätthålla den gamla goda och bekväma ordningen. Detta förklarar också varför hatbrotten mot homosexuella fortfarande ökar, som en färsk studie författad av kriminologen Eva Tiby visar. Det börjar bli en förutsägbar och lite ihålig tradition nu, dessa larmrapporter veckan före Stockholm Pride. Det är som att homosexuella i Sverige inte kan tillåtas festa och demonstrera om det inte samtidigt är lite synd om dem…

Men jag tycker det är angelägnare att rikta strålkastaren mot omvärlden. Förra veckan meddelade till exempel arrangörerna av World Pride i Jerusalem att de ställer in sin demonstration på grund av hoten från olika religiösa grupper. Det kanske är naivt att förvånas. Och i många av de nya EU-länderna blir det bara värre och värre. För tjugo år sedan var kommunismen den förtryckande faktorn. Idag är det den konservativa kristenheten. I Polen, med sitt ultrakonservativa tvillingpar vid rodret har Pridedemonstrationer stoppats, liksom i Lettland, där Riga Pride urartade i våld och smädelser för en vecka sedan.

Men det är inte bara den skitkastande pöbeln på gatan som vädrar sitt missnöje. Från lettiska parlamentsledamöter har de mest horribla uttalanden kommit de senaste åren. I juni förde Lettland in en definition av äktenskapet i sin grundlag för att kväva kampen för erkända relationer mellan homosexuella i sin linda. Den konfessionella pressen i Sverige jublade och klappade de lettiska politikerna på axlarna. Dessutom antogs en ny antidiskrimineringslag. Lagförslaget omfattade ursprungligen även skydd mot diskriminering på grund sexuell läggning, men på initiativ av det kristdemokratiska partiet ströks det. I Lettland är det alltså lagligt att neka en person anställning med hänvisning till att vederbörande är homosexuell. Lagen antogs samma dag som EU antog sin resolution om åtgärder mot rasism och homofobi…

I östra Turkiet försvarar ett ängsligt patriarkat sitt tolkningsföreträde och sin allmakt med knytnävar när de blir trängda. I Lettland går en nyväckt och påhejad kristenhet den demokratiska vägen och lagstiftar. Frågan är vad det är som är demokratiskt med att påbjuda diskriminering av minoritetsgrupper, och förneka dem demonstrationsrätt och yttrandefrihet?

Publicerad i Sydsvenskan den 31 juli 2006

Etiketter:

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home