onsdag, oktober 25, 2006

Om kärnfamiljens framtid

Världen Idag publicerar idag en lång intervju med ledarskapskonsulten Jonas Himmmelstrand, där han slår fast att kärnfamiljen som institution har en framtid. Ja, det tror jag också, inte minst nu när många homosexeulla väljer att leva i kärnfamiljens form. Frågan är varför Världen Idag samtidigt som de kämpar för kärnfamiljen, agerar för att försvaga den genom motverka vissa människor att ingå i dess gemenskap.

42 Comments:

Anonymous James said...

Jag vet inte vad din definition av kärnfamilj är: men som jag ser det handlar kärnfamilj om en man och en kvinna som förenas och bildar familj.

onsdag, oktober 25, 2006 3:32:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Och för mig är det om två vuxna oavsett kön förenas och bildar familj, som jag har gjort. Jag anser det otvetydigt vara så att ju fler - oavsett kön - som bildar familj på det här sättet, desto starkare blir kärnfamiljen som instituton. På vilket sätt skulle den kunna skadas av att homosexuella också förenas och bildar familj?

onsdag, oktober 25, 2006 4:01:00 em  
Anonymous joakim said...

jag ar ganska ointresserad av vad just ordet kärnfamilj betyder. Jag tror att FAMILJEN som institution har en framtid. Sen om det innebar (man,kvinna och barn) eller (kvinna, kvinna och barn) eller (man, man, kvinna, barn och hund) spelar mindre roll.

Givetvis ar ingen av familjeformerna battre an nagon annan oavsett vad man kallar formationen.

jocke

onsdag, oktober 25, 2006 4:03:00 em  
Blogger Christian BK Aasvestad said...

James,

även om man definerar kärnfamilj som en man och en kvinna som förenas och bildar familj, så förvagas denna kärnfamiljen på inget sätt om två män eller två kvinnor förenas och bildar familj också.

onsdag, oktober 25, 2006 5:41:00 em  
Blogger malte said...

Om det är något som försvagar kärnfamiljen är det väl alla mor- och farföräldrar som lägger sig i och hjälper med blöjbyte och sånt...

torsdag, oktober 26, 2006 10:29:00 fm  
Anonymous James said...

Det är märkligt hur man ständigt utläser saker i vissa åsikter som inte finns där. Om nu Världen Idag anser att en kärnfamilj består av en man och en kvinna som sedan får barn, så är det väl den definitionen de utgår ifrån? Och varken jag eller dem har i denna artikel, så vitt jag kan se, påstått att den skulle skadas av att samkönade bildar familj? Om jag och VI sedan tycker så är en fråga som kan debatteras utifrån en annan frågeställning. Men att skapa en problematisering som inte finns är inte det ngt fel sätt att föra fram sina åsikter?

torsdag, oktober 26, 2006 3:24:00 em  
Anonymous matte said...

Off the subject: Jag läste lite i "Att komma ut..." av ansvarige för QX. Läste lite om killen som "kom ut" då han var aktiv pingstvän, eller åtminstone hans föräldrar. Bilden av pingstvänner i boken är ungefär: galna, sjuka åsikter, knäppa och inga att ta på allvar.

Visst, det var säkert bara killens åsikt och han får tycka det. Jag kanske skulle skriva en bok där jag tar med vad homorörelsens debattörer och förespråkare sagt och gjort mot mig coh sedan dra slutsatser utifrån det som att: homosexuella är tokiga, det är en sjukdom och de har ngt problem. Undrar om jag skulle hyllas av kritikerna? Bara en reflektion...

torsdag, oktober 26, 2006 3:37:00 em  
Anonymous matte said...

En fråga i sammanhanget: Polyamorösa familjebildningar, är det ok? Och vad blir nästa steg?

torsdag, oktober 26, 2006 7:14:00 em  
Blogger Christoffer Smitz said...

matte:

Vad har polyamorösa familjebildningar med samkönade familjebildningar att göra?

james:

"Och varken jag eller dem har i denna artikel, så vitt jag kan se, påstått att den skulle skadas av att samkönade bildar familj? Om jag och VI sedan tycker så är en fråga som kan debatteras utifrån en annan frågeställning."

Utveckla gärna. Om du tycker det alltså.

torsdag, oktober 26, 2006 8:26:00 em  
Anonymous matte said...

Jag undrar om ni tycker det är ok med polyamorösa familjebildningar? Och om dessa är lika trygga som samkönade/hetero-förhållanden enligt er personliga åsikt. Vore intressant eftersom det hela tiden sker en utvecklingen på det sociala området i samhället. Och vore det i nästa fall ok att... förstår du min fråga?

torsdag, oktober 26, 2006 8:29:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Med ett ord: Nej.

torsdag, oktober 26, 2006 11:06:00 em  
Blogger Christian BK Aasvestad said...

Jag vet inte tillräckligt mycket om polyamorösa familjebildningar till att uttala mig i frågan, jag vet inte ens om sådana förekommer i Sverige, men att ett barn kan ha flera vårdnadshavare är ju uppenbart. Moderna familjekonstellationer inkluderar ju inte bara homosexuella par där barnen har två sätt föräldrar utan även heterosexuella familjer med föräldrar och styvföräldrar.

torsdag, oktober 26, 2006 11:08:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

J a m e s
Världen Idag har vid återkommande tillfällen på såväl ledar- som nyhetsplats slagit fast att socialt erkända samkönade relationer (homoäktenksap, partnerskap) hotar familjen och äktenskapet, och syftar till att bryta ned samhället.

fredag, oktober 27, 2006 8:38:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

m a t t e
1. Apropå "Komma ut"-boken och "galna" pingstvänner.
Om nu en person har en historia att berätta som delvis handlar om pingstvänner måste den väl kunna berättas utan att läsaren tror att alla pingstvänner är precis likadana? På samma sätt kan man självfallet skriva en bok om homodebattörer utan att alla homosexuella klumpas ihop till en homogen gegga. Jag förstår inte varför allt måste ses ur ett antingen-eller-perspektiv. Jan Myrdal skrev böcker om sina föräldrar. Därmed inte om alla föräldrar.

Men det är ju uppenbart att du är ute efter samma sak som vi sett så ofta: Skulle kritikerna våga hylla en kritisk bok om den mäktiga, högljudda och militanta homorörelsen? Eller är kritikerkåren rädda och skrämda till tystnad inför det politiskt korrekta? Maria Hallman körde ju det racet när hennes bok Homosexualitet är synd refuserades av svenska förlag. "Den här boken är för het för det politiskt korrekta etablissemanget", sa hon. Men för den som läst boken är det glasklart varför den refuserades: den är helt enkelt uruselt skriven.

Du får väl skriva din bok om homorörelsen, så får vi se. Jag tecknar mig redana för ett ex!

2. Polyamorösa familjebildningar
Jag frågar mig liksom Christoffer S vad polyamorösa familjebildningar har i en diskussion om homosexuella förhållanden att göra. Mig veterligen är det främst ett heterosexuellt fenomen. Det är i den heterosexuella kontexten det har förekommit mest, såväl i Bibeln, som i nutida sekteristiska sammanhang.

fredag, oktober 27, 2006 8:55:00 fm  
Anonymous mattias said...

Hej Tor,
1. Det du skriver under punkt ett är på intet vis ett svar på den fråga jag ställt. Vad jag reagerade på i den berättelse jag menar, var just den bild av pingstvänner som framställdes. Det handlade inte bara om killens direkta citat, utan om hela sammanhanget. Vid flera tillfällen sades det, jag borde ju förstått att de är knäppgökar. Detta i ett sammanhang där det talas om att de (i hans församling) anser att synd och liv utan Gud leder till helvetet. Underförstått är pingstvänner knäppgökar och en sådan åsikt (som för övrigt miljoner kristna i världen har) är inget annat än en fantasi. Visserligen är det ok att han tycker det, liksom bokens författare, som ju gärna betonar hur sjuk en sådan åsikt är genom att gärna understryka just dessa åsikter. Men problemet är att jag möter dessa åsikter från fler än en person med förflutet i en pingstkyrka eller en redaktör för QX. Dessa åsikter möter jag från homosexuella, och jag ser det som ett stort problem. Och frågan återstår, oavsett om du nu anser att kritikerna ogillade "Homosexualitet är synd" för att den var dåligt skriven eller ej. Jag är ganska säker på att om jag nu skrev en bok där jag framställde homosexuella, på samma sätt som pingstvänner framställs i "Att komma ut..." så skulle jag få springa gatlopp i media.
2. Jag ser det som en naturlig följdfråga, om man ska öppna för samkönade relationer i äktenskapsbalken. Borde då inte polyamorösa också få samma rättigheter. För om nu man och kvinna inte är normen längre, varför ska då man, man och kvinna, eller kvinna, kvinna och man inte kunna förekomma? Vad jag vill komma till är en uppluckring i äktenskapsbalken öppnar upp för nya frågeställningar av detta slag, coh därför tycker jag att det är intressant vad ni som förespråkare för juridiska samkönade "äktenskap" säger om detta.

Ursäkta att jag skriver så dåligt ibland, har svårt att få fram orden, hur jag ska uttrycka mig. Hoppas ni har överseende.

fredag, oktober 27, 2006 2:19:00 em  
Anonymous mattias said...

Göran: Förstod du inte min fråga, eller anser du att polyamorösa förhållanden inte ska accepteras av samhället? Om det var det senare du menar, hur motiverar du då att samkönade ska ha denna rätt?

fredag, oktober 27, 2006 2:20:00 em  
Blogger Christian BK Aasvestad said...

Mattias,

man kan agrumentera för att den uppluckring av äktenskapsbalken som öppnar upp för nya frågeställningar inte börjar med samkönade äktenskap, utan började när man legaliserade skillsmässa.

fredag, oktober 27, 2006 2:50:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

1. Det är lätt att utnämna de som inte förstår en – eller inte vill förstå en – till knäppgökar. Det är lätt att ta distansera sig från människor som inte erkänner ens känslor som kärlek, eller säger "Du har gett efter för jävulen", "Det är ett bevis på omoral" eller tar avstånd från en. Jag säger inte att det är rätt, men jag förstår det. Det är en försvarsmekanism. Läs gärna bloggaren Freds komma-ut-historia Jag överlevde, även den är sprungen ur en kristen kontext.

2. Jag tycker fortfarande inte att polyamorösa äktenskap är en fråga som hör hemma innanför ramen för diskussionen kring samkönade äktenskap. Normen man+kvinna må vara upplöst, men normen tvåsamhet är ju kvar, eller hur? Är homosexualitet verkligen så hemskt, att bara för att man tolererar det, måste man tvingas tolerera precis allting annat också? Återigen så är det ju historiskt och bibliskt sett framförallt i den heterosexuella kontexten som tvåsamhetsnormen har brutits.

Om man avtvingar mig en spontan åsikt beträffande polyamorösa äktenskap, har jag svårt att se framför mig hur de skulle regleras juridiskt, där ju allt som har med äktenskapet att göra bygger på just tvåsamheten. Men som sagt – jag har inte reflekterat över frågan.

3. För övrigt tycker jag det är högst tveksamt att debattera genom att ställa grupper mot varandra. Om man vill komma åt de homosexuella, får man lov att använda argument som handlar just om de homosexuella, och inte om någon annan grupp.

4. På samma sätt som du argumenterar, kan jag ställa frågan:

Menar du att man genom att tillåta kristna friskolor automatiskt även måste tillåta islamiskt extremistiska friskskolor? Tycker du själv att det är rimligt att förbjuda kristna friskolor för att inte "öppna upp" för islamistiskt extremistiska friskolor?

fredag, oktober 27, 2006 3:01:00 em  
Anonymous Mattetias:) said...

Christian: Ja, och den fortsätter med samkönade äktenskap. Men du har helt rätt i sak.

Tor: Argumentet framför alla när man argumenterar för samkönade pars rätt att ingå i äktenskapsbalken och i andra frågor är just detta: Det är kärlek mellan människor! På vilket sätt skulle det argumentet inte vara legitimt för att ge juridisk giltighet åt polyamorösa förhållanden? Orsaken att jag tar upp detta är inte för att jag själv är anhängare av att "legalisera" detta, men för att påvisa det någor ironiska i att ett argument gärna får gälla den egna gruppen, men inte andra. Jag håller inte alls med om tvåsamheten är det centrala, utan just att det är man och kvinna. Om det centrala med tvåkönade relationer bytts ut med samkönade, vad är då det konstiga i att tvåsamhet byts ut mot tre- fyr- eller flersamhet? Det blir ett ologiskt tänkande. Du vill nu gärna vara lite trång i vad som får debatteras inom ett visst ämne, och vad som inte får det. Men efter att ha följt diskussionen här på bloggen tycker jag mig se att dessa gränsöverskridande diskussioner förekommer varstans, även med din inblandning. Detta handlar inte om att "komma åt de homosexuella", men frågan känns synnerligen relevant: Vilka uppluckringar/frånsteg från dagens äktenskapssyn (moraliskt) och äktenskapsbalk (juridiskt) ska vara acceptabla, och på vems villkor. Om man är för att inkludera samkönade par i äktenskapsbalken är väl en inte allt för orimlig följdfråga hur nästa steg ser ut? Och i detta fall reflekterade jag över om inte nästa steg vopre just polyamorösa förhållandens legitimitet och i så fall er inställning till detta.

Jag ska gärna svara på din avslutande fråga, låt mig först förklara varför tanken dök upp hos mig, genom en annan moralisk tveksamhet: Många som säger att de sannerligen är emot dödsstraff, hyllar, eller åtminstone accepterar, abort, vilket för mig är en fullständigt hycklande och ologisk slutsats. Samma sak undrar jag här: Hur kan man vara för en uppluckring på den egna gruppens villkor, men ifrågasätta en annan grupp som använder samma argument?

Skillnaden i liknelsen mellan kristna och extrema-muslimska friskolor, och polyamorösa och samkönade förhållanden är: Ja! Och så är ju faktiskt fallet idag. Alla friskolor ska prövas och tillåtas om de följer Läroplan och Skolverkets bestämmelser. Faktum är att både kristna och muslimska friskolor HAR funnits och sedan blivit avstängda just pga att de inte följt bestämmelserna. Men där handlar det om att följa lagen, i detta fall att omformulera och utvidga lagtexten till en eller flera gruppers förmån. Och om du utgick ifrån dagens lagtext i äktenskapsbalken skulle alla samköande par blivit omedelbart avstängda (med hänvisning till din friskoleliknelse) för att de inte följt lagens regler för vad ett äktenskap är. Därav den stora skillnaden i din liknelse och det aktuella i vår diskussion. Befintlig lagtext vs. juat att utvidga och onformulera befintlig lagbalk. Ursäkta att det blev så långt...

fredag, oktober 27, 2006 4:11:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Polygami är inte på något sätt "amoröst" och handlar inte om vem som ligger med vem, utan hör samman med över och underordning och värdehirerarkier.

Polygami förekommer alltså endast i för-moderna samhällen där män och kvinnor har olika social, ekonomisk och juridisk makt, med/utan åtföljande rättigheter.

I Europa har polygami bekämpats av Stat och Kyrka sedan Karolingerna.

I Tysk furstlig privaträtt (tillämpad av vissa calvinistiska hus, såsom Lippe) finns fortfarande rester av äldre tiders sekundära äktenskap där vissa hustrur inte var makor och vissa barn saknade fulla arvs- och andra rättigheter.

Även de på senare år i en del länder införda (helt viss tillfälliga) lagarna om konkubinat/partnerskap/PACS kan ses som fortsättningar av äldre tiders förhållanden - men sedan 1200 år och särskilt sedan 1800-talets mitt är Polygami alltså på väg bort.

Jag kan inte se att den kan återupplivas.

fredag, oktober 27, 2006 5:20:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

"Och om du utgick ifrån dagens lagtext i äktenskapsbalken skulle alla samköande par blivit omedelbart avstängda (med hänvisning till din friskoleliknelse) för att de inte följt lagens regler för vad ett äktenskap är."

Sedan 1915/1918 finns det absolut inga "lagens regler" i Sverige för vad ett äktenskap är. Påståendet är alltså omöjligt.

Skilsmässa har alltid varit tillåten i Europa. I Sverige blev skilsmässa i och med 1680-talets Envälde inskränkt genom att det från 1687/1736 inte längre var Domkaptilet som dömde till äktenskap och skilsmässa, utan först Kungl. Maj:t personligen (dvs Carl XI), och sedan de statliga domstolarna.

Den praxis för skilsmässa som utbildaes från 1736/1810 inskränktes högst betydligt genom 1920 års Nya Giftermålsbalk: från 7 dagar till 2-3 år.

Den anti-moderna propagandan om "Äktenskapets" upplösning genom att skilsmässa blivit laglig i 1900-talet, har alltså inte heller den med verkligheten att göra.

fredag, oktober 27, 2006 5:33:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

"Kärnfamiljen" är som fenomen begränsat till det svenska 1950- och 1960-talen och det sk Folkhemmet.

"Kärnfamiljen" var alltså del av ett politiskt projekt som ofta kallas social ingenjörskonst - inom juridiken "rättspositivism" (förekommer nästan uteslutande i Sverige).

I äldre tider var samhällsförhållandena annorlunda och inte minst familje-strukturerna. De förmoderna forntida familjerätten försvann 1913-1928 genom den sk Lagberedningen.

fredag, oktober 27, 2006 5:37:00 em  
Anonymous matte said...

Historiskt har även homosexualitet, liksom polygami, förekommit och bekämpats. Jag har inte valt att kalla det amoröst, det är en beteckning. Och om människor upplever att det är kärlek, likaväl som ett samkönat förhållande, vem är då du att utvälja vad som är rätt och inte? Att förkasta polyamorositet på historiska meriter är lika dumt som att för kasta homosexuella förhållanden för att homosexualitet varit sett som sjukdom eller annat tidigare, Återigen, jag är emot att polygami ska legitimeras, men kan inte se hur du som förespråkar samköandes rätt att ingå i äktenskapsbalken, kan göra det. Samma saker som du säger i din kommentar, sades säkerligen av heteros på 60 och 70-talen i Sverige, då gällande homosexualitet...

Argumentet att det tidigare bekämpats håller alltså inte måttet, och du har heller ej besvarat andra frågeställningar i min förra kommentar.

Frågan kvarstår, vad ger samkönade rätt att ingå i äktenskapsbalk, och inte poly- eller bigamister?

fredag, oktober 27, 2006 5:38:00 em  
Anonymous Matte said...

Det finns förresten visst en text som reglerar vad äktenskapet är i äktenskapsbalken. Där slås fast att förhållandet handlar om en man och en kvinna. Att påstå ngt annat vore att omyndigförklara behovet av partnerskapslagstiftningen och lobbyingen för en uppluckring av dagens äktenskapslagstiftning. Det är ett felaktigt påstående, Göran, och det måste du känna till.

fredag, oktober 27, 2006 5:40:00 em  
Anonymous Matte said...

Kärnfamiljens existens kan spåras betydligt längre än 50 och 60-tal, faktiskt tillbaka till de första civilisationerna och, om man är troende, tidernas begynnelse. Även här drar Göran felaktiga slutsatser utifrån felaktiga påståenden.

fredag, oktober 27, 2006 5:42:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Fram till 1915/1918 fanns alltså dels Äktenskap utan vigsel (= ”sambor”) dels Äktenskap med vigsel (ett helt nytt fenomen gradvis infört genom Hovets calvinistiska Handbok 1608, Enväldets Kyrkolag och Ordning 1686/1687, Sveriges Rikes lag 1734/6 och Äktenskapslagen 1915).

För 1911 års Lagberedning och dess Äktenskapslag 1915 var Äktenskap utan vigsel (den forntida traditionen) ”osedlighet”, och barn födda i Äktenskap utan vigsel gjordes följaktligen arvlösa 1/1 1918 genom de sk ”Barnlagarna” 1917, som också ställde barn avlade i våldtäkt och barn i återgångna äktenskap – jämte deras mödrar – utanför lagarnas skydd.

fredag, oktober 27, 2006 6:03:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Däremot har den sk ”Sambolagen” 1987 (som inte gäller sambors äktenskap utan endast ger regler vid deras äktenskaps upplösning) bestämmelser om att ett ”samboförhållande” måste vara ”äktenskapsliknande”, så länge det inte liknar det odefinierade äktenskapet av år 1915 allt för mycket – då gillas det inte.

Mattes fråga var: ”Polyamorösa familjebildningar, är det ok? Och vad blir nästa steg?”

Och jo, jag förstod frågan mycket väl och svarade så bra jag kunde. Däremot verkar inte Matte vara medveten om att denna falska idé om ett ”slippery slope” är amerikansk anti-modern propaganda och har ingenting i en seriös diskussion att göra. Det är bara oförskämt.

Matt frågade vidare: ”Göran: Förstod du inte min fråga, eller anser du att polyamorösa förhållanden inte ska accepteras av samhället? Om det var det senare du menar, hur motiverar du då att samkönade ska ha denna rätt?”

Det verkar inte som att Matte vet vad lagarna är till för. De är inte till för att ”legitimera” någonting – tvärtom avvisar den svenska rättspositivismen en sådan funktion för lagen – utan de är till för att 1) reglera existerande förhållanden 2) så att den svagare parten (oftast kvinnor, barn och fattiga) skyddas.

Påståendet om ”polyamorösa förhållanden” är även det typisk amerikansk anti-modern propaganda. Det återstår att visa att några sådan förekommer. De enda liknande kända fenomenet är Polygami. Jag har berättat vad som gäller för Polygami i Europa tidigare i tråden. Om det passar eller inte, så får Matte hålla tillgodo. Jag kan inte skriva om historien för att behaga anonyma internet-troll.

Några ”andra frågeställningar i min förra kommentar” som jag inte skulle ha besvarat kan jag inte finna. Återigen, om svaret inte behagar…

Matte skrev: ”Frågan kvarstår, vad ger samkönade rätt att ingå i äktenskapsbalk, och inte poly- eller bigamister?”

Återigen, ”slippery slope” är inte seriöst.

Polygami hör hemma i för-moderna samhällen och försvinner med Moderniteten (1800-talets industrialism och urbanisering). Polygami handlar alltså inte om vem som ligger med vem, utan om att män har social, ekonomisk och juridisk makt (ofta även politisk) som kvinnor inte har.

Polygami strider mot all västerländsk rättstradition och kan inte återupplivas.

fredag, oktober 27, 2006 6:31:00 em  
Anonymous Matte said...

Görans argumentation bygger på: redogöra för olika årtal, som på intet vis tillbakavisar vad jag skriver om äktenskapets innehåll, fastställandet av detta eller för den del inte heller besvarar ngn av de frågor jag ställer. Istället för att helt enkelt välja att i en begriplig kontext ge svar på tal väljer Göran att trassal in sig i ett resonemang som han sedan tyvärr aldrig kommer ut ur. Slipper slope är ett nytt begrepp för mig, men att använda sig av svaret: Det där är inte seriös argumentation, är på intet sätt ngt nytt. Det förekommer allt för ofta och då ifrån parter som inte har svar på de frågor som ställs eller argument för att motbevisa en tes. Jag upprepar, att med historiens hjälp avvisa polyamorösa förhållanden för att de bekämpats och tidigare ingått i sociala och patriarkala systenm är lika dumt som att förkasta homosexualitet på samma grunder. Så, om vi kan föra debatten utifrån verkligheten, vore det hela betydligt mer intressant. Ge oss hellre dina åsikter, än en bunt årtal varje gång du kommenterar!

fredag, oktober 27, 2006 7:26:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Den forntida definitionen av Äktenskapet (som alltså fortsatt gäller i alla kända rättsordningar utom den svenska från 1915) var Partsviljan; alltså vad parterna manifesterade genom att dela säng och säte, antingen de därtill ingick ett muntligt eller skriftligt civilrättsligt kontrakt (hemgift, morgongåva), eller inte.

Från början var i besuttna förhållanden klanerna/familjerna Parter.

Med Skapelsens Tid och Evangeliets inflytande blev paret självt Parter. Kyrkan krävde också tidigt i 1:a Årtusendet (främst brudens) Samtycke för att Välsigna äktenskapet.

Detta hade dock ingenting med det juridiska ingåendet att göra, förrän i 1600 till 1900-talet.

(Öst har förstås en annan historia. Pga den Bysantinska Statens nyplatonistiska Statsideologi och essentiella ämbetssyn var prästens medverkan nödvändig från 893 – såväl för bröllop som adelfopoiesis, partnerskap).

Äktenskapets Rättsliga ingående var alltså i Väst en civilrättslig historia och skedde långt fram i tiden i Brudens hem genom att Vittnena (fastarna) memorerade Avtalet (om hemgift och morgongåva) medan paret tigande höll varandra i handen.

Giftomannens närvaro var väsentlig vid Fästningen, och benämningen Giftermåls=Balk i 1734 års lag visar att brudens samtycke inte var fritt i Sverige förrän 1872 (ofrälse kvinna 25 år) och 1882 (adlig dito), även om 1571 års Kyrke-ordning säger försiktigt doch icke wold och trugh…

Handfästningen, inte de hedniska ringarna (gudinnan Vard), är fortsatt tecken vid äktenskapets ingående utomlands.

Kyrkans inblandning i äktenskapsförhållandena är en sen företeelse. In i 2:a Årtusendet vägrade biskoparna sina präster att delta i bröllopens hedniska stoj och glam. Prästens närvaro (vigvatten över brudsängen) är känd först från 1100-talets Normandie (kanske ett nordiskt schamanismiskt arv).

Långt fram i tiden fick Bröllop inte hållas i fastetider eller på de stora helgdagarna (Annandag Pingst är således den f ö r s t a dagen efter 1:a Advent, som bröllopsföljen alls fick komma till kyrkan!). Svenska kyrkan höll strängt på detta in i 1800-talet.

Vid ett kyrkomöte i Paris 829 införde Kejsar Ludvigs den fromme sina sken-bibliska 7 förbjudna leder som äktenskaps-Hinder.

Detta antogs (och modifierades till 4) i Andra Lateran-konciliet 1215. Skara stift införde därför Lysning vid sitt stiftsmöte 1281. Den från engelska och amerikanska filmer kända formeln ”han tale ther om j tijd, eller haffuer sedhan fördragh” hör alltså till lysningen.

Från 1200-talet slut daterar således Roms och den ”Kanoniska” rättens (1243) inblandning i äktenskapens ingående.

Från denna tid drog brudföljet från Brudegården till sockenkyrkans Vapenhus, där prästen väntade och ställde Samtyckesfrågorna separat till brud och brudgum, varpå de ömsesidigt Lovade älska varandra i nöd och lust. Sedan gick hela följet ut på kyrkbacken och gratulationerna vidtog.

Efter avklarade gratulationer gick följet in i kyrkan samtidigt som predikan nådde sitt slut (en söndag förr i världen börjades med begravningar ute på kyrkogården, dop i kyrkan och konsensus-akter i vapenhuset. Därefter vidtog söndagens allmänna gudstjänst).

Därefter följde Mässa, under vilken brudparet satt på en särskild Brudbänk i koret.

Enligt Upplandslagen 1296 gjorde Mässan paret till Makar och barnen till fulla arvingar (och träl till fri – man frigav alltså trälar genom att gifta ihop dem och ge dem ett torp i skogen, jfr Jean Guillous riddarromaner). Sveriges Rikes Lag 1734/6 flyttade denna Mässans funktion till den nya Vigseln (först införd i Hovets calvinistiska Handbok 1608). Därmed började den rättsliga ställningen för barn i Äktenskap utan vigsel undergrävas, vilket fullbordades 1918 då 3 kategorier barn som alltid varit födda i äkta s ä n g, plötsligt blev o-äkta b a r n.

Allt ovan gällde i besuttna förhållanden. Både behovet av kyrklig offentlighet och lagligt kontrakt hör hemma i de högre ståndens verklighet.

Obesuttna, dvs. den stora majoriteten, flyttade helt sonika ihop. Det var lagligt Äktenskap.

Äktenskapet bestod alltså i att Dela Säng och Säte och i förekommande fall att fadern närvar vid barnens dop (modern var förr aldrig med vid dopet, förrän det blev vanligt att hålla detta i hemmet – hon fick inte gå ut före kyrktagningen, 40 dgr efter nedkomsten).

Från 1500-talets nya ny-platonism fick rättsteoretiker för sig att det måste finnas ett tidfäst m o m e n t, som talade om för Staten att parterna verkligen var gifta med varandra. Detta moment blev i Sverige Vigseln.

Tidigare hade Handfästningen, Giptharmal (på fornyrdislag): till heder och till husfru och till halvan säng, till lås och till nyckel, och till laga tredjung… (som ingick brudens faders tal till paret vid middagen) och Copulationen (manifesterad genom att brudsängens lakan med lämpliga fläckar hängdes ut genom fönstret följande morgon) t i l l s a m m a n utgjort äktenskapets ingående – ångervecka gällde alltså till Äktenskapet ”fullbordades”.

Rom hade i det sista Tridentinska mötet genom dekretet Tametsi anslutit sig till 1500-talsplatonismens (Calvinistiska/Absolutistiska) sammanblandning av Samfund och Samhälle, och förkunnat att en romersk präst måste vara med vid den civila ceremoni som skulle manifestera det nya ”momentet”. Det var dock i romerskt katolska länder ända till 1:a Världskriget alltid en magistratsperson som presiderade vid denna.

Äktenskapskontraktet var fortsatt det juridiskt gällande i länder med skriven rättsordning.

Tametsi självt blev inte formellt gällande förrän den nya versionen av den Kanoniska rätten som kom 1918 – alltså i samband med Kungadömenas fall och Roms Konkordat med 1900-talsdiktaturerna.

Sammanfattningsvis uppvisar Europeiska länder inklusive USA fram till 1945 olika (med tiden ökande) blandningar av forntidens civilrättsliga Partsvilja och 1500-tals platonismens Statliga/förvaltningsrättsliga ”moment”. Från 1945 har emellertid Partsviljan återkommit på bred front i alla rättssystem, utom det svenska.

Logiskt sett borde alltså länder som låter äktenskap bygga på Partsviljan och där prästen/magistratspersonen blott är ett v i t t n e bland andra till parternas/rättsubjektens Konsensus, inte ha några som helst problem med parternas kön; det är i Sverige (där Förrättaren g ö r äktenskapet som Agent för Staten som Subjekt – och med parterna som Objekt för den av Staten påfordrade handlingen) som skulle töva…

Och Sverige har ju inte heller varit först, varken 1994 eller nu ;=)

fredag, oktober 27, 2006 8:24:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Jag har alltså inte sagt någonting om några "åsikter". Sådana intresserar mig inte.

fredag, oktober 27, 2006 8:26:00 em  
Anonymous Matte said...

Så då ska jag alltså inte läsa ditt megainlägg då? Vad menar du med åsikter inte intresserar dig, vad gör du på bloggen då? Vill du bli bemött. Jag har inte läst lika många historieböcker som du, men jag kan förmedla mina åsikter, är det något du kommer att bry dig om, annars känns det som bortkastad tid att svara. Väntar på Tors svar då det var kommentar på hans kommentar som inledde diskussionen.

lördag, oktober 28, 2006 8:45:00 fm  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Subjektivism är naturlgtvis intressant som psykiatriskt fenomen, men det som intresserar mig är le respect de la verité.

Allra mest motbjudande är det slags retoriska lekar som man finner inom amerikanska anti-moderna kretsar (politisk calvinism).

För mig betyder retoriska finter att man har fel och vet om det.

Vad jag har gjort här är att försöka fylla något av det stora kunskapsglappet om familjerätt i Sverige genom tiderna.

Och det är ingen idé att Du försöker "bemöta" - jag flyttar och har varken internetförbindelse eller tid den närmaste veckan.

lördag, oktober 28, 2006 10:36:00 fm  
Blogger Christoffer Smitz said...

Jag skrev en liten text igår kväll om huruvida samkönade äktenskap öppnar äktenskapet för polygami. Kanske kan det bidra till diskussionen.

Kika här..

lördag, oktober 28, 2006 11:54:00 fm  
Anonymous mattias said...

Göran: Mindre intelligent snack får man leta efter. Fakta kan alla rapa upp, jag letar efter vad du tycker. Tack för att du besparar mig att bemöta ditt megainlägg.

lördag, oktober 28, 2006 1:34:00 em  
Anonymous Matte said...

Christoffer: Det finns oerhört mycket att bemöta i det du skriver och att ta allt på en gång skulle ta så enormt med utrymme och tid. Jag återkommer när denna tid finns.
Matte

lördag, oktober 28, 2006 1:36:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

m a t t e
1. Normerna och lagarna kring äktenskapet har förändrats under hela dess historia. Äktenskapet är ingen konstant.

2. Tycker du verkligen att det är rimligt att förhindra förbättringar för en grupp i samhället bara för att helt andra grupper skulle kunna komma att göra anspråk på samma typ av förändringar? Är det ett rimligt argument?

Lagstiftning baseras inte på logiska förklaringsmodeller, utan politik.

3. Det är vulgärt att påstå att någon hyllar abort. Men visst är det så att många som accepterar abort dödsstraffsmotståndare. På samma sätt är många dödsstraffsförespråkare abortmotståndare. Det är också en "fullständigt hycklande och ologisk slutsats".

4. Hur kan man vara för en uppluckring på den egna gruppens villkor, men ifrågasätta en annan grupp som använder samma argument?

Du skapar hypotetiska konflikter. Strawman-argumentation... Men ponera att jag nu rent hypotetiskt skulle ta ställning mot polygami. Det skulle jag kunna göra på exakt samma sätt som Världen Idag och många konservativt kristna motsätter sig muslimska friskolor. På precis samma sätt som småtjyvar inte vill dras över samma kam på kåken som våldtäktsmän. På samma sätt som många kristna motsätter sig att Sveriges Radio öppnar upp söndagsgudstjänsten för andra religioner och samfund.

5. För övrigt anser jag att den här frågan kan debatteras vidare på Christoffer Smitz' blogg, där han har skrivit ett utmärkt inlägg i frågan.

måndag, oktober 30, 2006 7:29:00 em  
Anonymous matte said...

1. Nej, men definitionen av ett äktenskap är konstant i svensk lagstiftning, och det är det intressanta i den här diskussionen.

2. Du har lagt en färdig värdering i vad orsaken är till att jag tar upp ämnet, istället för att se på vad jag skrivit. Syftet är, återigen, inte att motverka homosexuellas rättigheter. Syftet är att ställa en tämligen logisk följdfråga på hur samlevnadsformer och normer kring detta förändras om samkönade par inbegrips i äktenskapsbalken. Att jag sedan är emot sistnämnda är egentligen av minimal relevans i sammanhanget. Syftet är en frågeställning, du behöver således inte känna dig hotad. Lagstiftning bygger inte på politik, utan värdegrund. Det är en av nyckelfrågorna i denna debatt, huruvida uppkomster av samlevnadsformer i samhället ska styra lagen, eller om lagen ska vara sprungen ur en värdebaserad världsuppfattning.

3. Vulgärt eller ej, det är sant. Väldigt många politiker idag, socialliberala ochde långt åt vänster, närmast upphöjer möjligheten till abort. Att vi nu vill göra det till en turistattraktion ger en ganska bra bild över hur dessa ser på att släcka mänskligt liv. Det är definitivt inte lika moraliskt oförsvarbart att vara dödstrafförespråkare men anti-abort än att vara tvärtom. Att döda en skyldig människa framför en somdefinitivt är oskyldig är ett betydligt mer logiskt ställningstagande. Men visst, det kan även finnas etiska frågetecken i dessa åsikter.

4. Nej, jag utgår från reella förekomster av samlevnadsformer i samhället och synnerligen självklara slutsatser kring dessa. Men jag kan ställa frågan så här istället: På vilket sätt skulle det vara mer legitimt att förändra begreppet äktenskap till att rymma två män, än två män och en kvinna? Det är själva förändringen, från min horisont, som är den stora saken i detta. Upphävandet av äktenskapets definitionen till förmån för en fri tolkning, vilket självklart inom 5 år kommer innebära att poly- och bigamister kräver att även de ska få inbegripas. Återigen, du kan anse att jag ställer dessa grupper mot varandra, men jag för endast ett resonemang kring en i högsta grad trolig förskjutning i begreppet äktenskap. DU tog jämförelsen med friskolorna, och jag bemötte i sak vad du menade. Att du nu sprutar olika gruppers motsatsförhållanden skänker inget av värde till debatten.

måndag, oktober 30, 2006 8:29:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

1. Jag tycker visst det är intressant att konstatera att förutsättningarna och normerna för äktenkapet har förändrats genom historien.

2. Hur förändrades samlevnadsformer och normer kring äktenskapet efter att äktenskap mellan kristna och judar började tillåtas? Hur förändrades normerna efter att gifta kvinnor myndigförklarades? Vad blev nästa förfärliga steg?

3. "Turistattraktion" - - - well well well... Handlar det inte om att minska antalet illegala och livsfarliga aborter?

4. Jag tycket mitt sprutande av olika gruppers motsattsförhållanden var relevanta exempel till din frånga Hur kan man vara för en uppluckring på den egna gruppens villkor, men ifrågasätta en annan grupp som använder samma argument?. Vi kan lägga till: På samma sätt som det är OK att Israel har kärnvapen trots att det stider mot internationella överenskommelser, men helt otänkbart att Iran och Nordkorea skaffar sig.

5. En viktig sak att poängtera innan vi virvlar djupare i debatten är att jag inte direkt argumenterar för homoäktenskap. Mitt grundinlägg handlar inte om äktenskapet, utan om familjen. Det är du som har fört in äktenskapet i debatten, och jag har följt med på ett prinicipiellt plan.

Att jag länge har debatterat kring äktenskapsfrågan beror på att frågan mycket ofta väcker tonvis med fördomar och vanföreställningar till liv som det är viktigt att bemöta.

Givetvis tycker jag att det är rimligt att äktenskapet öppnas upp även för homosexuella, men som läget är just nu skulle en sådan reform mest orsaka splittring, och det är onödigt.

Det viktigaste i samlevnadsfrågan, och som jag hellre lägger krut på, är att homosexuella par får samma rättigheter och möjligheter som heterosexuella, även i ett internationellt perspektiv. Om min kompis får jobb i USA, kan hans fru följa med utan problem. Om min pojkvän får forskartjänst i USA har jag inte alls samma möjligheter att följa med. Min kompis familjesituation förblir intakt och oproblematisk, men mín blir besvärlig och leder i värsta fall att vi måste leva åtskiljda. Sådana saker är viktigare än vad vi kallar de olika samlevnadsformerna.

tisdag, oktober 31, 2006 7:51:00 fm  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Innan jag kopplar ur datorn:

Matte skrev" 1. Nej, men definitionen av ett äktenskap är konstant i svensk lagstiftning, och det är det intressanta i den här diskussionen."

Men jag har ju redan talat om för dig att äktenskapet inte är definierat i svensk lagstiftning därför att Lagstiftaren (= Riksdagen) inte vill se en sådan definition (strider mot den svenska rättspositivismens metoder).

Däremot är "Sambo" är definierat som äktenskapsliknande - utan att äktenskapet är definierat!

Och kapitlet om Trolovning, som var det som i förbifarten nämnde mannen och kvinnan som skulle ta ut lysning osv (vilket betydde att ingen annan, dvs en Giftoman, skulle göra det å parets vägnar), upphävdes 1970.

En ny (i sig oödig) skrivning om "man och kvinnna" infördes i den nya Äktenskapsbalken 1987 - men det var inte för att definiera äktenskapet (som - jag upprepar - är o-definierat i svensk lagstiftning) utan för att riksdagspartierna vid den tiden ville hålla KDS utanför Rixdagen.

tisdag, oktober 31, 2006 8:05:00 fm  
Anonymous Matte said...

Göran: Och jag har ju redan berättat för dig att det är ett felaktigt påstående, i annat fall vore partnerskapslagstiftningen onödig och kampen för att samkönade par ska inkluderas i äktenskapsbalken helt förgäves.

Äktenskap i svensk lagstiftning har alltid definierats som förbund mellan en man och en kvinna. Ngt annat är felaktigt.

tisdag, oktober 31, 2006 8:18:00 fm  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Nu hittar Du på.

Den amerikanska könsessentialistiska föreställningen om "one man one woman", som ansluter till 1 Mose 1:24 "därför skall mannen lämna sin far och sin mor och limma sig till sin hustru, och de skall bli ett Kött" och som alltså handlar om Adam och Eva (som dock inte hade några föräldrar ;=) formulerades av en viss Don Williams i en bok som kom ut 1978.

Orden "man och kvinna" infördes således i Äktenskapsbalken först e f t e r 1978, nämligen 1987.

Ingen tänkte dessförinnan om äktenskapet på detta könsessentialistiska vis. Den sen-moderna könsessentialismen fanns inte förrän i sen-modern tid. Det har alltså inte kunnat stå något sådant i lagen före 1987.

Orden "man" och "kvinna" i Giftermålsbalken 1920 stod alltså i förbifarten i 1 Kapitlet Om Trolovning. Detta kapitel togs bort 1970.

Mellan 1970 och 1987, då den nya amerikanska könsessentialistiska ideologin skrevs in i Äktenskapsbalken, stod det alltså i n g e n t i n g om varken "man" eller "kvinna", mycket mindre "man och kvinna".

tisdag, oktober 31, 2006 11:20:00 fm  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

I en flyttlåda hittar jag Familjelagsakkunnigas utredning Äktenskapsbalk SOU 1981:85.

Deras kommentar till 1§

"I paragrafen uttryck det redan nu förutsatta men ej direkt uttalade förhållandet att äktenskap är en monogam förbindelse mellan en man och en kvinna. Genom att de betecknas som makar ger paragrafen en definition av detta begrepp, som genomgående används i balken."

SOU 1981:85 sid. 304 Specialmotivering.

Orden om makarna som mannen och kvinnan i bestämd form singularis är alltså en markering mot polygami.

tisdag, oktober 31, 2006 2:30:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home