tisdag, oktober 03, 2006

Varför Phelpskritik rinner av den konservativa kristenheten

Huvudanledningen till att den konservativa kristenheten kan avfärda pastor Fred Phelps är att han inte betonar nåden i sin antigayteologi. Hans utgångspunkt är i Romarebrevet där Paulus beskriver hur Gud utlämnade människorna till förnedrande lustar. Det sammanfattar Phelps i den klatschiga (och inte helt osökta) sentensen

God doesn't hate them because they're fags;
they're fags because God hates them.

För att Phelpskritik ska vara relevant i mer allmänkristliga sammanhang måste man koppla bort denna dimension. Man måste ställa frågan "Förutom att Phelps inte predikar nåd och erbjuder utvägar och förlåtelse, vad är det som skiljer hans predikningar och argument från era?"

25 Comments:

Anonymous James said...

Om inte nåd, utvägar och förlåtelse räcker, så kanske än annan helhetssyn på människan? De flesta kristna är övertygade om att Gud inte hatar ngn, utan älskar alla mnskor lika mycket. De flesta är också överens om att vi alla är syndare och behöver förlåtelse från Gud. Alla kristna jag känner anser att Gud älskar socialister, kristdemokrater, baptister, bisexuella, homosexuella, transpersoner, afrikaner, tyskar, cyklister, nudister, filantroper, ateister, nihilister, högkyrkliga, lågkyrkliga, frikyrkliga, buddhister, muslimer, karismatiker, metodister, satanister och alla andra lika mycket. Problemet är aldrig mnskan utan synden, och den kan ta sig många olika uttryck. Så det är en milsvid skillnad mellan en konservativ krsten och Phelps, allt annat är oerhört stötande och okunnigt att påstå.

tisdag, oktober 03, 2006 2:51:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

En homosexuell som jag då? Som lever tillsammans med en annan man, som inte bara älskar honom, utan även själva förutättningen för kärleken mellan oss, det vill säga homosexualiteten? Jag älskar med andra ord synden, precis som en lustmördare älskar att döda.

tisdag, oktober 03, 2006 3:33:00 em  
Anonymous James said...

Hur var din barndom?

tisdag, oktober 03, 2006 4:22:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Tack, alldeles utmärkt.

(Förstår du hur jag menar med jämförelsen?)

tisdag, oktober 03, 2006 4:31:00 em  
Anonymous Jame s said...

Jo, jag förstår tankegången. Och här blir ju vägarna väldigt skilda. Antingen så finns det en gyllene medelväg där homosexualitet inte är synd utan bara lite oaccepterat ännu, eller så är det synd, alltså ngt fel. Det var därför jag frågade om barndom, ursäkta min rättframhet. Du kan säkert argumentera mot detta på tusen vis och jag kommer acceptera alla, men jag bara undrar: Sådana som jag hört som varit homosexuella men påstår sig ha blivit botade talar ofta om hur olika upplevelser i barndomen påverkade deras senare läggning. Som sagt, det gäller säkert inte dig, men jag frågar bara för att jag undrar om du tror att läggning är medfött? Eller om en viss barndom (inte nödvändigtvis en negativ sådan) kan vara orsak till senare läggning, på samma sätt som religiösa upplevelser i barndomen, poltiska åsikter osv. OK, det var ett sidospår. Är det synd så är det fel och då behöver man förlåtelse. Det är väl den återvändsgränd denna diskussion kommer till. Men den kristna tro jag har är byggd på Guds kärlek. Vilket skulle innebära att oavsett livsval, läggning eller historia, så skulle alla vara lika mycket värda, lika mycket ha sina rättigheter osv. Orsaken att kristna med samma uppfattning som jag kan upplevas motarbeta homorörelsen (ibland på "rätt" sätt, ibland på helt fel) är förhoppningsvis en längtan att varje människa ska komma till himlen. Men jag högaktar och respekterar till fullo den du är. Och är väldigt imponerad över hur sansat du bedriver denna diskussion, jag kan förstå (åtminstone lite) hur ont det kan göra att behöva försvara det som är en del av en själv. Ursäkta de gånger då jag tagit i för hårt i detta samtal. MVH James.

tisdag, oktober 03, 2006 7:55:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Tack för dina ord. Och tack för att du tar dig tid att diskutera här. Att blogga utan att får seriöst motspjärn när nästintill meningslöst. Varje argument måste prövas och vridas och vändas, annars uppnår man inget – bara ljumt samförstånd, oemotsagda billgrenska utbrott och ogina generaliseringar om kristenheten.

Homosexualitetens orsaker är mig faktiskt totalt egala. Orsakerna spelar nämligen inte den minsta roll för homosexuellas villkor och rättigheter. Men om jag ska spekulera drar jag till med en högst individuell mix av arv och miljö. Hos en del är det kanske en övervägande del arv som spelar in. Hos andra en övervägande del miljö. Jag tror att det är oerhört komplext, och att som en del antigaydebattörer se det faktum att man inte har hittat en homo-gen som ett argument för att homosexualitet bara beror på omoral eller barndomstrauman, som direkt ovetenskapligt och vulgärt. Egenskaper sitter ofta inte i en enda gen, utan utvecklas under samspel av ett flertal olika gener som regleras i ytterst komplexa system. Att lägga resurser på att bevisa eller vederlägga eventuella homo-gener borde dessutom vara en nedprioriterad vetenskaplig uppgift. Det borde vara viktigare att forska kring sjukdomar och tillstånd som verkligen utgör problem för mänskligheten.

Den som letar efter orsaker i barndomen hittar självklart det. Det finns väl ingen som har upplevt en spegelblank och konfliktlös barndom? Det är som att läsa horoskopet i kvällstidningarna – det finns alltid något som stämmer. Men betyder det att astrologin är tillförlitlig?

Jag anser mig dock inte ha rätt att ifrågasätta människor som säger sig ha botats från homosexualitet, på samma sätt som jag inte anser de ha rätt att ifrågasätta min kärlek och mina känslor. Känner de sig botande upplever lycka av det, så är det inget annat än underbart. Men bara för att det finns människor som säger sig ha blivit botade, så kan man inte utgå från att samma recept skulle gälla alla.

Dövhet kan bero på till exempel förstörd hörselnerv eller fel i innerörat. Låt oss säga att det utvecklas en metod för att bota dövhet genom ingrepp i innerörat. Då kan jag självfallet inte behandla dem som har förstörda hörselnerver med den metoden. Jag kan karva i deras öron hur mycket som helst utan att det händer något. Och frågan är om jag ska karva överhuvudtaget om det rör sig om en person som har utvecklats till en lycklig individ och fungerande samhällsmedborgare trots sitt handikapp, och som överhuvudtaget inte alls är intresserad av att bli ”normal”?

Jag är säker på att de flesta kristna som har synpunkter på ”den homosexuella livsstilen” gör det av omsorg för de homosexuellas position i evigheten. Det är storartat, men jag tror att det hade varit bättre om de hade lagt sin altruistiska energi på annat än att försöka omvända lyckliga människor som lever i fungerande relationer och således utgör de små enheter av givande och tagande som samhället består av…

(Det finns givetvis också de som ser acceptansen mot homosexualitet som ett hot mot samhället och gör det till en måltavla för Guds vrede – det vill säga som är rädda för att själv åka dit för att samhället runt omkring tolererar synd. Men de kanske får betraktas vara en avart, och föga representativa för kristenheten i stort.)

onsdag, oktober 04, 2006 9:35:00 fm  
Anonymous James said...

(Kommer på mig själv att sitta och nicka medan jag läser det du skrivit :))

Mmmm, det är nog en bra sammanfattning av denna diskussion även om tusen ting till skulle kunna tas upp. Ett citat ser jag som extra intressant:
"Jag är säker på att de flesta kristna som har synpunkter på ”den homosexuella livsstilen” gör det av omsorg för de homosexuellas position i evigheten. Det är storartat, men jag tror att det hade varit bättre om de hade lagt sin altruistiska energi på annat än att försöka omvända lyckliga människor som lever i fungerande relationer och således utgör de små enheter av givande och tagande som samhället består av…"

Engagemanget i frågan består nog inte enbart i att mnkor skall omvända sig, utan mycket i frågans natur har har blivit ett slagträ mot kristna och deras rättigheter (detta har vi ju gått igenom en gång, men jag vill ändå upprepa det.) Så orsaken till den stora uppmärksamheten på denna fråga i kristna kretsar har nog snarare med detta att göra, än att man vill påtvinga lyckliga mnskor förändring. Sedan kan man fråga sig om inte alla som ngn gång valt att omvända sig från olika synder först tyckt att deras liv varit lyckligt och fungerande, men det är en annan diskussion. Och tolka inte detta somatt jag nu vill påtvinga dig eller ngn annan en förändring. Men kyrkans uppgift är bland annat detta, som Paulus skriver i sina brev: Träd upp i tid och otid och förkunna..." Vad skall kyrkan förkunna: Att ALLA har syndat, men att också alla har tillgång till frälsning och förlåtelse gnm Jesu död och uppståndelse. (Förlåt för minipredikan...)

onsdag, oktober 04, 2006 2:07:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

"Jag är säker på att de flesta kristna som har synpunkter på ”den homosexuella livsstilen” gör det av omsorg för de homosexuellas position i evigheten. Det är storartat, men jag tror att det hade varit bättre om de hade lagt sin altruistiska energi på annat än att försöka omvända lyckliga människor som lever i fungerande relationer och således utgör de små enheter av givande och tagande som samhället består av…"

Från kristen synpunkt hade det varit lämpligt om de lagt energin på sina egna synder i stället för att tjoa om andras.

Allvarligt talat; Calvinister av (nästan) alla kulörer har verkligen stora problem med Rom 1:18-32 - mycket större problem än man kan ana bakom allt triumfatoriskt orerande om a n d r a som "syndare" - just för att Pastor Phelps läsning både är bokstavlig och anti såväl Kristendom som Judendom.

Men den är alltså vad som faktiskt står i Rom 1:18-32.

Att detta fatala sedan beror på att avsnittet har 3 eller 4 olika författare gör ju ingen glad, för det betyder att inte bara moralismen utan oxå biblicismen är åt pepparn.

onsdag, oktober 04, 2006 7:18:00 em  
Anonymous James said...

Göran: Tyvärr har jag svårt att ta vad du skriver på allvar. Du har FORTFARANDE INTE gett mig de källor jag efterfrågade på dina påståenden i ett av Tors andra inlägg. Det var nog ett par veckor sedan nu. Att tre olika författare skrivit detta avsnitt, och att kristna ionte lägger energi på att bli mer lika Jesu perfekta person är påståenden vi kan diskutera, men snälla du: ge mig fakta! Du måste förstå hur oseriöst det blir när du säger saker som du inte kan backa upp. Men gör det, så kan vi diskutera.

torsdag, oktober 05, 2006 8:37:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

J a m e s
Jag förstår hur du menar, och kan utan problem leva med att kristna betraktar det som är en självklarhet för dem, är en synd för mig. Detta eftersom jag inte själv är kristen. Begreppet synd är inte särskilt relevant för mig.

Men jag kan också förstå den frustration detta väcker, särskilt hos kristna homosexuella. Det som är en självklarhet för en del, betraktas vara en synd för andra. Finns det andra områden i livet där denna obalans råder?

torsdag, oktober 05, 2006 10:54:00 fm  
Anonymous James said...

Jag vet inte om jag förstår riktigt vad du menar med "Finns det andra områden i livet där denna obalans råder?"

Om du menar där vissa anser att en sak är fel som andra tycker är rätt, så är ju svaret självklart ja. Men jag vill inte svara innan jag vet att jag uppfattat frågan rätt.

Ja, jag kan absolut förstå frustrationen hos homosexuella kristna, har mött dessa människor och hört dem själva tala om detta. Och visst, det vore så jätte mycket lättare för mig att bara säga: "det är ok. Gud bryr sig nog inte, Bibeln är en gammal bok." Det skulle bespara mig många hårda ord och dem mycket lidande.
Samma sak gäller alla de saker Bibeln kallar synd som människor gärna vill leva i. De får givetvis leva hur de vill, men om man skulle fråga mig (vilket ju är valfritt :)) kan jag inte kompromissa med min övertygelse. Det vore lättare att säga Gud älskar, därför är allt ok. Gud är kärlek. Men som jag läser Bibeln är kärlek en blandning av nåd och sanning. Kärlek är inte alltid att godta allt, säga ja till allt och acceptera allt. Det kan också vara motsatsen, vilket varje förälder vet. Som jag läser Bibeln fick Jesus krossas, förnedras, plågas och piskas blodig för allt fel som jag gjort. Därför kan jag aldrig acceptera synden i mitt liv. Bibelns budskap är att synden skiljer oss från Gud, nu och i evigheten.

Som sagt, varje mnska har rätt att välja exakt hur deras liv ska vara, jag har ingen rätt att lägga mig i det. Men utifrån den tro jag har vore det ett svek att inte tala om det som jag tror är rätt. Det gäller i första hand mig själv, och sedan de som kan tänkas vilja fråga mig.

Homosexuella kristna är värda all respekt och heder, de har en dubbel minoritetsroll som naturligtvis måste vara oerhört utsatt. Jag önskar ingen av dem ngt illa, utan önskar bara dessa mina bröder och systrar det allra bästa.

torsdag, oktober 05, 2006 11:23:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Att leva tillsammans med en person man älskar är en självklarhet för heterosexuella personer, men synd för homosexuella. Det är det jag menar. Och jag undrade om denna obalans - självklarhet för en del, synd för andra - finns på andra håll i samhället. Jag vet inte.

Hur ställer sig den mer konventionella kristenheten till homosexuella kristna som säger att de i sin Gudsupplevelse inte upplever någon konflikt mellan samlivet och tron? Avfärdar man dem, eller fylls man av nyfikenhet och förundran?

torsdag, oktober 05, 2006 11:32:00 fm  
Anonymous James said...

Tor: O ja! Bibeln talar t.ex. ofta och i väldigt hårda ordalag om sådant som förtal och skvaller. Det är ju nära nog socialt accepterade företeelser idag. Eller sex utanför äktenskapet. Likadant där, självklart för de flesta, otänkbart för mig. Vidgar man begreppet synd så att andra samhällsgrupper än de religiösa inkluderas i resonemanget så finns det många exempel. I en del familjer gör man så, det tycker andra är helt fel osv. Listan kan göras lång. Vårt samhälle är fullt av dessa meningsskiljaktigheter där det som är givet för någon är oerhört svårsmält för andra. Hoppas nu att jag uppfattat det rätt. Jag ser i och för sig inte detta som obalans, snarare konsekvenser av varje människas individualitet, arv, miljö, kultur osv.

Jag kan nog knappast svara för den konventionella kristenheten, men utifrån mina erfarenheter skulle en sådan berättelse inte avfärdas. Det vore djupt olyckligt om vi blev så dogmatiska att vi inte lyssnade på människor. Sedan tror jag kanske inte att man förundras heller. När jag möter en mnska som lever som homosexuell och kristen utan att någonsin ha upplevt ngn konflikt mellan detta, måste jag se på detta för varje individuell person. Jag har inget färdigt svar på den frågan, men det var bra att du väckte tanken!

De flesta kristna homosexuella jag har mött har dock berättat om ngn form av kamp/konflikt el. dyl. mellan tro och läggning. Vad detta beror på kan det finnas olika tankar om.

En vanlig missuppfattning är att kristna vill bota homosexuella genom att bedriva exorcism eller fixa det genom handpåläggning. Så är givetvis inte fallet. Varje mnska har en historia att berätta, och utifrån den enskilda mnskans upplevelser, känslor och tankar får jag bilda mig en uppfattning, om han/hon vill det, vill säga.
Förlåt, nu blev det så där långt igen...

torsdag, oktober 05, 2006 1:57:00 em  
Blogger Christoffer Smitz said...

Jag har aldrig känt att mina känslor gentemot andra killar varit fel. Det har bara känts som något otroligt gott och positivt.

Samtidigt är jag uppfostrad i ett hyfsat kristet hem och kallar mig själv troende kristen. Konflikten har legat i att andra människor hävdat att det jag känner är känslor som gud hatar.

Vad det har gjort är att det försvårat mitt liv. Och på sätt och vis kan jag känna mig lite bestulen på mina tonår, men det är nog en annan diskussion.

Hur som haver, när jag tillsammans med icke-dömande människor fått utveckla min egen identitet och min gudstro så har jag till slut kommit fram till att det fungerar alldeles utmärkt. En grund för att förstå det för andra är att de känslor jag (och många med mig) känner är så otroligt goda och positiva att de - så långt mitt förstånd sträcker sig - omöjligt skulle kunna vara något som en (god) gud skulle avsky.

Finns mycket mer att säga men då blir det mer privat.

torsdag, oktober 05, 2006 4:37:00 em  
Anonymous James said...

Intressant läsning, Christoffer. Tack för att du delar med dig. Du säger att konflikten legat i att andra hävdat att Gud är emot homosexualitet. Hur menar du då? Att det är påfrestande, tråkigt eller jobbigt? Jag blir nästan dagligen kritiserad pga min tro. Det mesta silar jag bort, därför att det inte rör vid mig. Men en del saker som folk säger fastnar. Mest för att de, trots att de sa det helt fel, hade en gnutta rätt (eller kanske mer.) Med detta sagt menar jag nu inte att du tar åt dig för att de som säger detta har rätt, utan jag undrar på vilket känslomässigt plan denna kritik störde dig. På samma sätt som när en ateist fnyser åt mig coh säger "Din tro har ingen giltighet för Gud finns inte." Eller snarare: "Hur kommer det sig att du är kristen när du gör så där och så där..." Hoppas du fattar ngt av vad jag försöker fråga...

torsdag, oktober 05, 2006 5:30:00 em  
Blogger Christoffer Smitz said...

Om man som ung person upplever vad som känns som en otroligt positiv och god känsla, men samtidigt får höra (av andra människor som anser sig veta) att den gud man tror på avskyr dessa känslor är det klart att det berör en väldigt illa.

Det var - och är - sårande och förtryckande. Inte för att jag känner att de har en gnutta rätt, utan för att de flesta med dessa åsikter inte är mottagliga för faktisk kunskap.

Vilket känslomässigt plan? Jag vet inte. Hur många finns det?

Jag har aldrig riktigt förstått motsatsförhållandet mellan kristen tro och den kärlek jag fått ta del av och kan känna, men som ung människa är man sårbar för vad människor i omgivningen anser.

Kanske har jag inte svarat på något Du är ute efter, men jag skyller väl på att det är sent.

torsdag, oktober 05, 2006 11:30:00 em  
Anonymous James said...

Christoffer: OK, jodå det var utmärkta svar tack. Låt mig påpeka innan jag ger mig in i detta följande resonemang, att vi kan utgå från din startpunkt, som är att homosexualitet och kristen tro är två saker som absolut går att kobinera. Min utgångspunkt kan vara en annan, men i följande rader utgår vi från det förstnämnda:

Det finns ju saker både du och jag vet att Gud ogillar som vi ändå gör. (Oavsett om man nu tror att Gud ogillar homosexualitet eller ej). Är det samma förhållande där, svårt att ngt så underbart som att skvallra på ngn exempelvis, kan kännas konstigt att Gud är emot. Eller ngt som att snacka skit om andra. Jag är inte ute efter att skuldbelägga, men vill ärligen förstå din tankebana. Bibeln kallar ju inte bara det synd som är mörkt kalt och har taggar. Det ligger ju en sorts kittlande frestelse i syndens natur. OK, vi utgår från din tanke att Gud inte är emot din homosexualitet därför att den bara känns perfekt för dig. Kan samma förhållande gälla när det gäller moraliska frågor, såsom skvaller och förtal, girighet el. dyl? Hoppas att du inte blir arg på mig för min framfusighet, vill bara förstå den slutsats du drar om att Gud inte kan vara emot ngt som du upplever vara bra. Tack för att du orkar lyssna på mig. /James

fredag, oktober 06, 2006 12:46:00 em  
Blogger Christoffer Smitz said...

Jag ser inget underbart i skvaller eller att "snacka skit" om någon, eller att vara girig. Tvärtom.

Jag känner mig glad och nöjd när jag kan låta bli att faktiskt tala illa om någon trots att det ibland lockar, jag känner mig glad när jag kan dela med mig av något till någon annan.

Jag mår dåligt när jag begår egoistiska, själviska handlingar. Om inte just i stunden så efteråt när jag hunnit reflektera över vad jag faktiskt gjort. Men det kanske finns något annat, bättre exempel på något som jag upplever som härligt och positivt men som vi är ense om att Gud anser vara synd.

Återigen med risk för att jag kanske missförstår.

fredag, oktober 06, 2006 6:44:00 em  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

James skrev: ”Tyvärr har jag svårt att ta vad du skriver på allvar. Du har FORTFARANDE INTE gett mig de källor jag efterfrågade på dina påståenden i ett av Tors andra inlägg.”

Lilla James! nu får Du allt tagga ner. När, var, hur? Jag bloggar inte hela tiden.

Vad jag sa var att Phelps tolkning – galen som den är – faktiskt (bokstavligen) står i Rom 1:18-32 i nuvarande skick.

Du kan läsa själv!

Det är sakfrågan; nämligen att alltför många kommer till Bibeltexten med utifrån kommande meningar och kräver att de skall stå – och sedan förnekar att de inte står där.

Och detta är väl känt. Du har ingen anledning att inte ta det på allvar, för att jag inte försett dig med några källor, som jag inte vet att Du har frågat om.

(väldigt många inte här…)

söndag, oktober 08, 2006 10:03:00 fm  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

James skrev: ”Samma sak gäller alla de saker Bibeln kallar synd som människor gärna vill leva i.”

Problemet för av ny-platonismens läror inspirerade Moralismer som Scholastiken och Calvinismen, är att väldigt få – om ens några – av dessa ”saker” som de vill kalla ”synd” avhandlas i Bibeln.

Det är då man tar till översättningar. Om text och lära säges stämma överens, är erfarenheten att det blir texten som ändras efter läran, inte läran efter texten.

Det står inte heller ”synd” i Bibeln, ”synd” är ett ord och begrepp från 2:a årtusendets början.

James skrev: ”… Det vore lättare att säga Gud älskar, därför är allt ok. Gud är kärlek. Men som jag läser Bibeln är kärlek en blandning av nåd och sanning.”

James menar en blandning av Nåd och Ny-Platonism ;=)

James skrev: ”Kärlek är inte alltid att godta allt, säga ja till allt och acceptera allt. Det kan också vara motsatsen, vilket varje förälder vet.”

Dessa dysfunktionella familjen-liknelser är alltid lika fascinerande.

James skrev: ”Som jag läser Bibeln fick Jesus krossas, förnedras, plågas och piskas blodig för allt fel som jag gjort. Därför kan jag aldrig acceptera synden i mitt liv. Bibelns budskap är att synden skiljer oss från Gud, nu och i evigheten.

Bibelns budskap är att ingenting kan skilja oss från Gud! Rom 8:38-39.

Det James talar om här är vad som i Sverige ofta felaktigt kallas ”försoningen”, alltså Anselms (ÄB av Canterbury 1098-1107 (germanskt privaträttsliga hittepå ”satisfactio”, ibland kallat ”ställföreträdande lidande”. Står inte i Bibeln.

James skrev: ”Som sagt, varje mänska har rätt att välja exakt hur deras liv ska vara, jag har ingen rätt att lägga mig i det.”

Som i någon mån Lutheraner är vi mycket skeptiska till de Scholastiska och Amerikanska föreställningarna en ”fri” vilja eller ett fritt val. Allt för mycket i livet är inte fritt. Ofta finns det bara dåliga val. Inte ”fritt”.

söndag, oktober 08, 2006 10:25:00 fm  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

James skrev: "Bibeln talar t.ex. ofta och i väldigt hårda ordalag om sådant som förtal och skvaller. Det är ju nära nog socialt accepterade företeelser idag. Eller sex utanför äktenskapet. Likadant där, självklart för de flesta, otänkbart för mig."

Visa mig var i Bibeln det står "i väldigt hårda ordalag" om sex utanför äktenskapet!

söndag, oktober 08, 2006 10:28:00 fm  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

James undrade över följande:
han hade skrivit: ”Låt oss ändå konstatera att Bibeln, Nya liksom Gamla Testamentet, talar om att homosexualitet är synd.

Jag svarade: Det gör den inte alls. Ett antal (stort) nutida översättningar gör det. Det är en helt annan sak.” och ”Det som idag påstås stå på vissa ställen, varav flera ännu för 40 år sedan påstods betyda helt andra saker (oxå fel), k a n alltså inte stå.”
James får ta ett antal olika översättningar till olika språk och jämföra vad de säger! Börja med
1 Thess 4:3-7: som från 1139 (II Lateran-konciliet) var ”bibelbevis” för Roms lära om obligatoriskt celibat för präster. Stället översätts i flera (men inte alla) översättningar efter 1970 (däribland 1981 och 2000 – se t.ex. Cordias blå konfirmandbibel) ändrat till anti-gay.
Judas brev vers 7: detta var lika länge ”bevis” för Skärselden (införd av Lateranum IV 1215), vilket åstadkoms genom att ordet ”som” lästes som ”eld” och antalet ord i sista satsen fördubblades. Efter c:a 1966 allmänt återgivet som anti-gay.
Domarboken 19-20: verkar inte ha använts förrän efter 1970, då det omtolkades till likhet med den falska 1500-talstolkningen ”känna i biblisk mening” av ordet ”hälsa på” i Genesis (1:a Mose) 19:5. Denna hade nämligen torpederas 1955 av DS Bailey i Homosexuality and the Western Christian Tradition, varvid 1500-talsöversättningarna ett 40-tal hänvisningar till Sodom och Gomorra (3 i NT, varav 2 av Jesus själv) ändrades från sexuella till materiella.
Det behövdes alltså nya textbevis för Dr J Calvinus falska ”känna i biblisk mening” i Genesis (1 Mose) 19:5, som alltså först nu infördes i Bibel-texten, men står kvar i mer traditionella översättningar ;=
Namnen Sodom och Gomorra användes i teologin kring år 1000 för det (huvudsakligen) m a t e r i e l l a multi-syndsbegreppet Luxuria; de 7 Dödssynderna (endast den 3:e uppfattades som sexuell: concupiscentia; säds spillande utan avlande avsikt – en ursprungligen Gnosticistisk föreställning).
Begreppet ”sodomia” är en extrem sexualisering av concupiscentia och uppfanns av San Pietro Damiani c:a 1050. Han var länge ensam om det.
1500-talsplatonismen däremot var integristisk och behövde text”bevis” (scholastikerna nöjde sig med allegorier: de p å s t o d att A = B – och detta behövde inte stå i Bibeln), vadan Dr Johannes Calvinus uppfann ”känna i biblisk mening” – vilket dock i den sk verkligheten (Bibeln) endast gäller imperfekt aorist-formen: ”kände”, totalt 9 ggr, varav 1 i NT Matt 1:25.
Dock är det inte egnå- ”kände” som står i Dom 19:5 utan ”syngenåmetha autois” hälsa på...
”Sen har vi ju den lilla pinsamheten att b e g r e p p e n heterosexualitet och homosexualitet inte fanns före 1890.”
Dessa symmetriska begrepp (= Modernitet) förekommer första gången 1890 i den engelska översättningen av Dr von Sacher-Masochs Psycho-Pathologia Sexualis. Dessförinnan fanns (från 1869) ordet ”homosexualität” alltså den Scholastiska, ursprungligen Gnosticistiska, föreställningen om Sädens Spillande utan Avlande Avsikt med person av samma kön.
Förändringen i texterna i 1900-talet handlar om att 2:a årtusendets akademiska nyplatonistiska moral-läror om Sädens (icke-)spillande omvandlades från Masturbation till identitet för den nya (1890) sociala minoriteten ”homosexuella”. Detta skedde konkret 1966 i den Engelska översättningen av Bible de Jérusalem och dess ”grammatikaliska analys” av P. Zerwick (Rom 1966).
Från a k t i v i t e t för all till i d e n t i t e t för några – från ”synd” till ”syndare”.
Modernitet, inte 2000 år. Inte Bibel, inte Kyrka, inte Tradition, utan anti-modern social-politik.
”Och du, argumentet en man en kvinna uppfanns 1978”

enligt den anti-moderne amerikanske teologen Kendal Harmon http://titusonenine.classicalanglican.net/ sker detta först i en bok av Don Williams: Will Homosexuality Split The Church”. Det verkar inte som att någon faktiskt har läst den (den finns antikvariskt i USA).

"Absolut sanning" är en utom-Biblisk föreställning.”
Indo-Europeisk filosofi, för Europa särskilt i Ny-Platonistisk tappning. Denna är egentligen en egen religion grundad av Plotínos c:a 250, som blev Stats-Ideologi i Byzantinska och Karolingiska rikena (och senare i Sverige).

Börja med detta!

söndag, oktober 08, 2006 11:22:00 fm  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Sen kan James ta de 6 "traditionella" ställena om homosexualitet och jämföra n o g g r a n n t vad de faktiskt säger.

söndag, oktober 08, 2006 11:25:00 fm  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

HoHO! Här fattades ett par ord:

"Det behövdes alltså nya textbevis för Dr J Calvinus falska ”känna i biblisk mening” i Genesis (1 Mose) 19:5, som alltså först nu infördes i Bibel-texten (”vi skall ligga med honom”), medan ordet ”känna” står kvar i mer traditionella översättningar"

(nu måste jag springa till bussen)

söndag, oktober 08, 2006 11:29:00 fm  
Anonymous James said...

Göran: Tagga upp. Jag förstår att du inte bloggar jämt, men du kanske bör tänka två ggr innan du slänger ur dig påståenden som det sedan dröjer tre-fyra veckor innan du kna undrebygga med fakta. Det lär ta ngn vecka att granska allt det här. men jag är tacksam att du till sist tog dig tid att redovisa källorna, det höjer dina argument något från den bottennivå de låg på innan. Tack, och jag återkommer...

söndag, oktober 08, 2006 2:02:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home