”Det är viktigt att slå vakt om budbärare och sanningssägare”,
skriver Hans-Göran Björk i gårdagens Världen Idag, och avser den i tidningen intervjuade dr
Paul Cameron.
Här ligger intervjun, och
här en demonbild av RFSL-ordföranden
Sören Andersson, som kritiserar Camerons studier.
Paul Cameron är mannen bakom
Family Resarch Institute, som trots namnet endast ägnar sig åt att producera artiklar och undersökningar om homosexualitetens fördärv. Senast han figurerade i Världen Idag
handlade det om en undersökning där han visade att homosexualitet leder till avsevärt förkortad livslängd. Metoden var ur vetenskaplig synpunkt skrattretande, vilket jag
kommenterade i tidningen. Skriftväxlingen –
samt min slutkommentar som givetvis inte publicerades i tidningen – ligger
här. Och
här ligger ytterligare synpunkter på den undersökningen.
Den förkortade livslängden – som Hans-Göran Björk alltså utropar till sanning trots de ofrånkomliga bristerna, understryks även i dagens tidning. Så här säger Cameron:
det finns något i livsstilen – jag vet inte exakt vad – som orsakar sjukdomar som för heterosexuella hör ihop med högre åldrar.
”Det finns något i livsstilen”, alltså… Luddigare än så kan det knappast bli. Vad skulle det vara? Vad är det för magiskt i den ”homosexuella livsstilen” som gör att man dör i förtid? Oförmågan att kunna peka på vad som skulle orsaka dessa den förkortade livslängden bekräftar att metoderna, utgångspunkterna och urvalet är bristfälliga. Att det handlar om något annat.
Den största bristen är självförvållad, och har sin grund i den ideologiska besattheten av det revisionistiska uttrycket
homosexuell livsstil. Det är ett begrepp kristenheten har skapat för att kunna reducera homosexualitet till ett självvalt beteendemönster – allt för att slippa tala om homosexualitet som en läggning. Det paradoxala är att Cameron med sina undersökningar underförstått bekräftar att homosexualitet är någon typ av genetisk betingad variation, eftersom han upptäcker så många gemensamma faktorer och egenskaper hos homosexuella. Eller rättare sagt, hos människor som har en
homosexuell livsstil.
Vad är då
homosexuell livsstil? Underförstått innehåller begreppet en mängd beteenden och egenskaper, till exempel promiskuitet, sadomasoschism, droganvändande, sexuellt risktagande och andra för kristenheten negativa egenskaper som det är lätt att kritisera om man inte vet något om dem. Att försöka bedriva vetenskap utifrån religiöst korrekta föreställningar om samliv är givetvis dömt att misslyckas. Studier som Camerons blir inget annat än undersökningar av vissa beteenden – inte av homosexuella människor.
En annan akut brist är att lesbiska vanligen utesluts när det talas om homosexuell livsstil. Lesbiska utesluts för övrigt ur de flesta sammanhang som har med homosexualitet att göra. Lesianism är liksom inte lika lätt att demonisera. Det är ju tvärtom lite - ja ni vet -
pikant...Hur fel och motsägelsefullt begreppet
homosexuell livsstil fungerar i vetenskapliga sammanhang framgick tydligt i artikeln ”Orsakar homosexuell livsstil psykisk ohälsa?” som
Homosexuellt.com publicerade för några år sedan. Slutsatsen var givetvis ja, men vad var orsaken? Jo,
promiskuiteten. Att partnerbyten orsakar psykisk ohälsa. Som om partnerbyten skulle vara typiskt för den "homosexuella livsstilen". Artikelförfattaren lever i en låtsasvärld och borde besöka Avenyn i Göteborg en lördagkväll...
Den ofrivilliga kontentan av artikeln blev att homosexuella som lever i parrelationer
inte löper högre risk att drabbas av ohälsa, samt att det är viktigt att uppmuntra homosexuella att leva i stabila förhållanden, till exempel i partnerskap. (Homosexuellt.com ligger nere just nu, men jag refererar till artikeln
här.)
Som intäkt för Camerons vetenskapliga hederlighet och validitet lyfter tidningen upp det faktum att Cameron i slutet av 1960-talet skrev studier om den passiva rökningens skadeverkningar. Men ingen trodde honom då heller. ”Cameron dårförklarades för sina upptäckter, men idag är hans rön allmänt accepterade.”
Det är ett billigt sätt att försöka skapa trovärdighet. Det är som att lyfta fram historierevisionisten
David Irving som en hederlig historiker bara för att han i början av sin karriär skrev böcker med historisk och vetenskaplig akuratess.
Varje synpunkt på Camerons forskning avfärdas med dissidentargumentet – att hans rön och resultat inte är politiskt korrekta, och därför tystas ner och förbjuds. ”En budbärare som ska tystas”, är rubriken på Hans-Göran Björks ledare. Allt enligt gängse propagandadramaturgi.
På
den här sidan ligger fler synpunkter på dr Paul Cameron.
Etiketter: paul cameron, pseudovetenskap