fredag, mars 31, 2006

Per Ericsons frihetsbegrepp

Vilken roll kan kristna opinionsbildare spela i samhällsdebatten? frågar sig SvD-skribenten Per Ericson i en ledarartikel som på ett mycket tydligt sätt är konstruerad för att skapa harm hos dem man brukar kalla politiskt korrekta. Just nu sitter han förmodligen och njuter av alla mail som strömmar in, och får uppmuntrande händer lagda på sina axlar och medlidsamma skakningar på huvudet av Ulf Nilson, Göran Skytte, Maria Abrahamsson, Marie Söderkvist och alla andra stackars svenska kvasidissidenter. (Är det inte konstigt att de som allra högljuddast gör anspråk på att vara dissidenter, är de som har allra mest utrymme i spalterna?)

Så vilken roll kan kristna opinionsbildare spela i samhällsdebatten? Per Ericson tar hjälp av en bok skriven av påven, där han skriver att diskrimineringsbegreppet håller på att utvidgas in absurdum

" det innebär att förbudet mot diskriminering mer och mer och kan omvandlas till en begränsning av åsiktsfriheten och den religiösa friheten."

Benedikt efterlyser en fördjupad förståelse av frihetsbegreppet. Utgångspunkten är att tron, förnuftet och friheten är intimt sammanlänkade. Vad händer i ett samhälle som förkastar den insikten? "Ett träd utan rötter torkar ut", noterar påven.


Benedikt efterlyser alltså en fördjupad förståelse av frihetsbegreppet. Här är några exempel på vad det kan innebära:

1. Friheten att avhumanisera homosexuella genom att betrakta deras relationer som ickemänskliga. (Slås fast i det påvliga brevet Considerations Regarding Proposals to Give Legal Recognition to Unions Between Homosexual Persons, Vatikanen 2003).

2. Friheten att slå fast att det våld som drabbar homosexuella är en förståelig konsevens av att de tar sig ton. (Slås fast i det påvliga brevet Letter to Catolic Bishops on the Pastoral Care of Homosexual Persons, Vatikanen 1986).

3. Friheten att utestänga homosexuella från arbets- och bostadsmarknad, att förvägra människor som lever i homosexuella relationer trygghet i form av försäkringar och pension. (Slås fast i det påvliga brevet Some Considerations Concerning to the Response to Legislative Proposal on the Non-Discrimination of Homosexual Persons, Vatikanen 1992).

4. Friheten att utgå från att berättelsen om Sodom och Gomorra är representativ för homosexuellt beteende, med andra ord ett fastslående att homosexuella i grunden är vansinniga gruppvåldtäktsmän. (1 Mos 19).


Detta är den politik Vatikanen jobbar för beträffande homosexuella. Detta är de opinionsvindar Per Ericson vill etablera i det politiska samtalet. Klarare än någonsin framträder vikten av att hålla religion och politik isär. Vilken frihet ges homosexuella om Vatikanens syn på homosexualitet blir lag, Per Ericson?

Islamism på frammarsch

Tjetjeninen går mot sharialagar efter att klanledaren Ramzan Kadyrov blivit vald till premiärminister, skriver Svenska Dagbladet idag. Vidrigt. Makabert. Oroande.

Och Indonesien går mot en antiporrlag, där de religiösa aktivisterna argumenterar för att kvinnor måste täcka allt utom ansikte och händer - att allt annat skall betraktas som pornografiskt (Ekot). Detta är det ängsliga patriarkatet i sin mest utstuderade och skrattretande form. Kvinnorna skall beslöja och dölja sig för att männen ska skyddas från sina syndiga tankar. Islamistpatriarkerna är livrädda för sin egen kättja. De borde genast inleda samarbete med konstnären Christo. Varför inte slå in alla andra frestelser i tyg när man ändå är igång?


Inled mig icke i frestelse till min nästas hus.
.
.
.
.

torsdag, mars 30, 2006

Skriftväxling med grannblogg

Den 23 mars mailade jag länken till en av mina texter om aktionsgruppen Bevara Äktenskapet till Pelle Poluha, som kommenterar "Sverige, världen och kyrkan" på bloggen basun. Anledningen var att han okritiskt refererade till den rapport om äktenskapet som aktionsgruppen publicerade på internationella kvinnodagen – en rapport som jag såg många brister i, vilket jag alltså påpekade genom länken jag skickade.

I början av veckan bemötte Poluha mina synpunkter, och han uttrycker glädjande nog viss förståelse för min kritiska hållning till rapportens följande formuleringar:

Kvinnor kompletterar män och män kompletterar kvinnor. Det sätt som män och kvinnor kompletterar varandra på och ger upphov till en helhet, utgår från deras gudagivna skillnader. En man kan inte komplettera en annan man, och en kvinna kan inte komplettera en annan kvinna. De kan ha varma och kärleksfulla relationer. Det är det få som förnekar. Men de kan inte komplettera varandra. De har lite att erbjuda varandra utifrån att de har samma kön. Det är därför äktenskapet är heterosexuellt i alla mänskliga civilisationer; det för samman de två nödvändiga delarna av mänskligheten. Enkönade relationer kan inte bidra med den dynamik mänskligheten behöver för att leva väl och ge upphov till nästa generation.

Tesen i min kritik är att mäns och kvinnors egenskaper inte sitter i könsorganet, och att egenskaper som kan betraktas vara manliga respektive kvinnliga inte kan appliceras på individnivå på ett sådant sätt att det håller för att bygga juridiska system kring det. Polhua skriver:

Självklart kan en man komplettera en annan man vad avser olika färdigheter och även känslomässigt. Men rapportens författare menar att män och kvinnor, just för att de är män och kvinnor, kan komplettera varandra på en nivå som ett homosexuellt par inte kan. För män och kvinnor är olika, inte bara kroppsligt utan även på insidan. Att det förhåller sig så är enkelt att se om man utgår från att 1) vårt biologiska kön är en integrerad del av våra kroppar och 2) vi är psykosomatiska varelser med vilket jag menar att kropp och själ hänger ihop och påverkar varandra. Om vi håller dessa två utgångspunkter för sanna följer det att en kvinna har ett kvinnligt psyke och en man ett manligt psyke.

Det är synd att Poluha inte utvecklar vad han menar med manligt och kvinnligt psyke, och vilka egenskaper som hör till respektive psyke. För även här är det förstås så att egenskaper och företeelser som kategoriseras efter kön bara stämmer och är tillämpbara på ett statistiskt plan. De poetiska föreställningarna om män respektive kvinnor stämmer när de tillämpas på det abstrakta begreppet Mannen respektive Kvinnan. Men på en individnivå – där äktenskapet som sagt befinner sig – måste det få vara konkreta begrepp som tillämpas. En kvinna är inte mindre kvinna för att hon har traditionellt manliga egenskaper, till exempel analytisk, intellektuell och jaktintresserad, och vice versa. Och en kvinna med dessa egenskaper kan utan vidare passa bra ihop med en man som just är analytisk, intellektuell och jaktintresserad. Han behöver inte vara hennes motsats, vilket många konservativa argumenterar för. Visst kan man göra upp teorier och notera mönster för vilken typ av människor som dras till varann – men man kan givetvis inte sätta upp regler och system för vilka egenskaper och intressen som skall passa ihop.

Poluha argumenterar även utifrån att "mannen och kvinnan kompletterar [...] varandra som föräldrar", och citerar en annan av Bevara Äktenskapets texter, där det slås fast att:

De som vill införa en könsneutral äktenskapslagstiftning hävdar i realiteten att föräldrarnas kön är irrelevant och utan betydelse för barnets uppväxt och utveckling.

Det här är det allra billigaste sättet att missförstå begreppet könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är inte äktenskapet eller parterna i äktenskapet som är könsneutrala, utan lagstiftningen. Könsneutral betyder inte "utan kön". Ett homosexuellt förhållande är inte könsneutralt, och frågan om manliga respektive kvinnliga förebilder är upp till varje familj att lösa på sitt sätt. Varje barn är unikt, och barnets föräldrar/förälder vet vad som är bäst för barnet. Inte staten med sina pekpinnar.

JAG sitter inte inne med lösningarna, men jag förstår inte heller hur konservativa debattörer tänker när de slår fast vikten av biologiska mödrar och fäder samtidigt som de argumenterar emot förslagen om delad föräldraförsäkring, för att slå vakt om möjligheten att helt kunna välja bort fadern från barnavården och reservera detta för modern. Jag förstår inte hur de tänker, men jag misstror dem inte. Jag är övertygad om att de är kapabla att fatta lämpliga beslut rörande sin familj. Vad skulle jag ha för mandat att omyndigförklara andra vuxna människor på det sättet?

När en homosexuell familj skaffar barn sker det aldrig någonsin "genom ett misstag", "av oförsiktighet" eller "som en fyllegrej", som i väldigt många heterosexuella fall. Processen är lång, motig och oerhört komplicerad. Varför skulle inte homosexuella familjer som har gått igenom det här vara kapabla att tillgodose sina barns behov? Varför skall de misstros i frågan om hur de väljer manliga/kvinnliga förebilder för barnen? Varför förtjänar homosexella att omyndigförklaras? Och framförallt: Varför förtjänar barnen i dessa familjer ständigt att få höra: Ni borde inte finnas till...

tisdag, mars 28, 2006

Allt blir inte ljusare...

Samtidigt som ryska och polska myndigheter förbjuder demonstrationer för homosexuellas rättigheter - samtidigt som amerikanska teokrater lobbar för att bibliska föreställningar om samlevnad skall skrivas in i konstitutionen - samtidigt som företag som vägrar diskriminera homosexuella anställda bojkottas - formuleras nu i Nigeria lagar som skall kriminalisera samkönade relationer och förbjuda homosexuella att organisera sig.

Pendeln svänger tillbaka. Den som trodde att man belåtet kan luta sig tillbaka och bara leva är naiv. Den som för ett ögonblick upphör att kämpa för sina mänskliga rättigheter förlorar dem i en vindpust.

Källa: QX

Mordbrännare gör skillnad på synd och syndare

Hovrätten för övre Norrland sänkte straffen för de två unga nazister som dömdes för mordbrand och försök till mordbrand mot RFSL:s lokal i Piteå. Från fyra och ett halvt års fängelse för båda, till tre respektive två och ett halvt år.

Ynglingarna förklarar att attentatet givetvis inte riktar sig mot homosexuella, utan mot RFSL. Det är ju aldrig personer man vänder sig mot, utan handlingar.

Artiklar:
Norrländska Socialdemokraten
Piteå-Tidningen

Notis om boken Hetero och aktionsgruppen Bevara Äktenskapet

Det senaste Bevara Äktenskapet-projektet går längre än föregångarna vågat göra i synen på kärleken i homosexuella relationer. De erkänner den, och det är sensationellt. Nu gör givetvis inte detta att homosexuella ska kunna gifta sig, slår aktionsgruppen fast i en rapport som framlades på Internationella Kvinnodagen – ty äktenskapet sammansvetsar bara det som är OLIKA.

Återigen denna bisarra fixering könsorganen. Tror de verkligen att egenskaperna som gör att människor passar för varandra sitter endast där? Ska poetiska föreställningar om män-från-Mars och kvinnor-från-Venus styra lagstiftning som påverkar människors juridiska villkor och status?

Detta irrationella synsätt – som ju bara är kamouflage för religiösa motiv, gör Sandra Dahléns bok Hetero ytterst angelägen (Tiden 2006). Det är ovant och mycket uppfriskande att läsa en kritisk granskning av det som annars betraktas vara normalt och allenarådande. Och det finns mycket att göra upp med – det är till exempel hög tid att erkänna vad djuren har för sig när de religiöst korrekta filmkamerorna är avstängda. Varför kan vuxna människor år 2006 inte acceptera verkligheten som den är? Det bästa är att varje försök att avfärda boken som gaphalsig queerfeministpropaganda bekräftar att den behövs.



(Publicerad i Sydsvenska Dagbladet den 28 mars 2006)


Tidigare texter om Aktionsgruppen Bevara Äktenskapet i omvänd kronologisk ordning, den äldsta sist:

Att fokusera på fel saker
Aktionsgrupp för äktenskapet går på grund. Igen.
Myrdal svamlig omslagspojke
Snedvriden argumentation om barns bästa
Motsägelsefullt om barnens bästa

fredag, mars 24, 2006

Inspirerande ton i Dagen

Mikael Tellbe förmedlar i dagens upplaga av tidningen Dagen en föredömlig syn på debatt mellan religiösa och sekulära. Visst, han lyckas klämma åt dem som ifrågasätter Bibelns uppfattningar om till exempel homosexualitet på ett elegant sätt, men hållningen i inlägget är öppen, ödmjuk och reflekterande. Artikeln handlar om de alternativa förståelserna av Jesus som har dykt upp de senaste åren.

Utmaningen för kyrkan ligger naturligtvis i att ta vara på samtalet, inte bara med pekpinnar in hand. För Jesusgestalten kommer att fortsätta att störa, provocera och omtolkas. Men honom gör vi oss inte av med så lätt.

torsdag, mars 23, 2006

Nidbild av Gamla Testamentet prisad av kristen filmsajt

Den kristna filmsajten MovieGuide (som jag skrev om här) har haft sin motsvarighet till Oscarsgalan:

14TH ANNUAL MOVIEGUIDE® FAITH & VALUES AWARDS

Här ligger listorna i de olika kategorierna. Anmärkningsvärt är att Batman Begins räknas som den andra bästa filmen riktad mot en vuxen publik. Recensenterna tycks ha missat att filmen är en tydlig nidallegori över berättelsen om Sodom och Gomorra. Precis som bibelberättelsen handlar filmen om en stad som skall förgöras (Gotham City) på grund av medborgarnas syndiga leverne och låga moral. Skillnaden mellan Bibeln och filmen, är att skurken stoppas i filmen... Det gläder mig att kristna recensenter finner detta synsätt värt att premiera.


Liam Neeson som skrurken Ra's Al Ghul i Batman Begins. Förgörare av städer i Guds efterföljd.

Etiketter:

Kristenhetens flexibla sanningar

Bilden kyrkan vill förmedla är att kristendomen står för eviga och odisputabla värden. Det som står i Bibeln är sanning, och några tolkningsmöjligheter finns givetvis inte, för hur skulle det se ut om det fanns flera sanningar.

Ändå är kristenheten själva det största beviset på att det finns flera sanningar, och att Bibeln kan ge grund för dem alla. Det senaste halvåret har jag till exempel läst tidningen Maranatas systematiska och grundliga sågning av den katolska kyrkan med stort intresse, där påven är antikrist och Vatikanen den babylonska skökan. Kvinnoprästfrågan är en annan tydlig splittringsgrund. Här står stora delar av pingströrelsen - som ju har gott om kvinnliga förkunnare - mot dels hela det katolska samfundet, och dels de protestantiska kvinnoprästmotståndarna. Sen har vi Jehovas Vittnen, som inte erkänner Treenigheten.

Maranataanhängare, katoliker, kvinnoprästmotståndare och pingstvänner - alla anser de sig vara sant kristna och representera den enda sanna tolkningen av Bibeln. Ändå är deras övertygelser så fundamentalt skilda. Pratet om eviga värden och motståndskraft mot tidens trender och tendenser är således tomt prat och önsketänkande.

Idag skriver tidnigen Dagen om den Anglikanska Kyrkan i Kenya, som ber om ursäkt för sin tidigare sanna och odisputabla hållning att Aids är ett Guds straff. I höstas bad biskop Tony Guldbrandzén om ursäkt för kyrkans roll i häxprocesserna (länk). Och förre påven Johannes Paulus II tid som Kristi ställföreträdare på jorden var ett veritabelt förlåtelsepontifikat, där han bland annat bad om ursäkt för kyrkans hållning mot Galileo Galilei, den katolska antisemitismen, och kyrkans undlåtenhet i samband med pedofilskandalerna.

Mycket av det här auktoritetsförminskande och förödmjukande bedjandet av förlåtelse skulle givetvis kunna undvikas med en något ödmjukare hållning. Men någon ödmjukhet är väl knappast att förvänta sig från dem som påstår sig representera den enda, eviga och odisputabla sanningen... Och ursäkterna kommer att fortsätta. Frågan är om de kommer att accepteras så mycket länge till?

måndag, mars 20, 2006

Bojkott av Ford

Islamisterna krävde bojkott av Danmark och Arla på grund av Muhammedteckningarna. De rättroget kristna uppmanar nu till bojkott av Ford (och därmed bland annat Volvo), för att företaget även vänder sig till homosexuella familjer i sin annonsering, och stödjer Prideevenemang. Här ligger American Family Associations kampanjsida. (För övrigt kommer AFA inom de kommande dygnen att ha värvat sin tremiljonte medlem.)

Kristdemokraterna FÖR partnerskap???

I sin artikel på DN debatt den 19 mars skriver Göran Hägglund och Alf Svensson bland annat följande:

Vi anser att homosexuellas rättmätiga krav på juridiskt skydd vid samlevnad kan lösas inom ramen för partnerskapslagen.

Betyder det att Kristdemokraterna är FÖR partnerskapet? Vid omröstningen i Riksdagen 1994 röstade samtliga närvarande ledamöter för dåvarande kds NEJ till lagförslaget. När skedde omsvängningen? Har Kristdemokraterna givit upp sina så kallade hushållsgemenskaper, som de argumenterade för istället för partnerskapet?



Fotnot:
"Hushållsgemenskaper" är ett begrepp som är skapat för att slippa tala om och erkänna kärlek i samband med homosexuella relationer.

Västgötalimax om (kd)-granskning

Inför valet i september granskar SVT-programmet Dokument Inifrån samtliga riksdagspartier. I söndags sändes programmet om Kristdemokraterna, som hade rubriken Bögfaktorn, och Världen Idag laddade upp ordenligt inför sändningen. Enligt tidningen är granskningen av (kd) oproportionerligt omfattande i jämförelse med de övriga partierna. Reportern Lena Scherman började nämligen arbeta på reportaget redan för ett år sedan, något som tidningen skrev om i somras. Att arbetet började så tidigt, väljer tidningen att tolka som att SVT på uppdrag av regeringen och Socialdemokraterna vill granska (kd) hårdare än andra partier, för att störta det ut ur Riksdagen. SVT däremot förklarar det med att redigeringskapaciteten är begränsad på redaktionen. Man kan inte redigera sju timslånga reportage samtidigt - arbetet måste spridas ut.

Av rädsla för vad som skulle kunna framkomma publicerade således Världen Idag följande artiklar inför sändningen för att undergräva programmets och reporterns trovärdighet. För säkerhets skull. (Mönstret känns igen från när tidningen försökte undergräva Robert Aschbergs trovärdighet genom att "avslöja" att hans farfar finansierat ryska revolutionen, i samband med att TV3 sände ett granskande reportage om kristna familjehem i vintras. Läs här.)

SVT:s maratongranskning av kd är nu slutförd, som beskriver hur otroligt mycket material som har spelats in, att reportern hotat riksdagsmannen Annelie Enochsson, som även varnar för att reportaget kommer att "klippas hej vilt".

"Inte ett hederligt journalistiskt sätt", där Alf Svensson förklarar att man kan klippa och klistra med teve så att man får fram precis vad man vill.

Lena Scherman i Fichtelius fotspår, där det berättas att Erik Fichtelius, som gjort tidigare granskningar av (kd), är en otrevlig prick

SVT-granskning har pågått i över ett år, där anledningen till att SVT började med (kd)-granskningen tidigt misstänkliggörs.

SVT:s valkampanj drar igång, där chefredaktören Carin Stenström förklarar att syftet med programmet är att få det att framstå som icke rumsrent och att Lena Scherman har lurat dem hon intervjuat.

Dessutom skrev (kd)-partiledaren Göran Hägglund och Alf Svensson en debattartikel i DN på söndagen, där de också varnade för programmet.

Så klättrade alltså den konservativa kristenheten upp på offeraltaret inför sändningen, för att villigt låta den poltiska korrekthetens dolk stöta dem i bröstet. Men så besvikna de måste ha blivit, när de skamsna fick klättra ner igen efter sändningen, utan minsta skråma...

Farhågan att partiet skulle utmålas som sekteristiskt och fundamentalistiskt besannades inte. Snarare fick Göran Hägglund tydligt markera att partilinjen distanserar sig från ytterligheterna. Men givetvis granskades ytterligheterna - de finns ju inom partiet, och utgjorde partiets grund när det bildades.

Splittringen mellan sekularister och teokrater är ett faktum - mellan de som inte anser att religionen har i politiken att göra annat än som inspiration, och de som anser att bibeln skall utgöra grund för Sveriges lagstiftning. De senare bland annat representerade av RKTL-mannen Stefan Grevle, som i och för sig inte har något med kristdemokraterna att göra direkt, men han står för en position som inte är ovanlig inom partiet, och strävar efter att partiet skall ändra inriktning efter hans principer, vilket i grund och botten handlar om ett förändrat synsätt på lagstiftningen; från att reglera och ta hänsyn till människors faktiska villkor, till att tillfredsställa vissa tolkningar av Guds vilja. Men principen för lagstiftningen får aldrig bli fuktan för Gud - då är teokratin här, och då är demkratin död. Skall inte sådana hot granskas, menar Världen Idag?

Nästa vecka granskas Miljöpartiet. Programmet ifrågasätter bland annat språkrörens förtroende hos medlemmarna, och handlar om att höjdare inom partiet manipulera kongressen för att få fram "rätt" beslut, samt det fullständigt absurda faktum att språkröret Peter Eriksson är finansministeraspirant. Hur har regeringen kunnat tillåta ett program som kritiskt granskar sitt viktigaste stödparti? Detta får Världen Idag försöka svara på inför nästa program.

Slentrianfloskler i Riksdagen

- Familjens betydelse kommer att undergrävas, säger Yvonne Andersson (kd) angående ett lagförslag om att borgerliga vigselförrättare även ska ha i uppdrag att förrätta partnerskap. Efter ett sånt uttalande förväntar man sig en följdfråga, eller en förklaring: HUUUUR, kommer familjens betydelse att undergrävas? Men som alltid: Ingenting. Själva definitionen på en floskel.

(Källa: Världen Idag)

fredag, mars 17, 2006

Världen Idag under täcket

Johan Hakelius frågar sig i Aftonbladet vad svenska journalister läser under täcket när ingen ser, och kommer fram till: Världen Idag. Slutsatsen baseras på att Nuri Kinos artiklar om oegentligheter inom polisväsendet även har citerats i andra tidningar, och att Världen Idags upplaga ökat betänkligt det senaste året.

Vi får hoppas att Hakelius har rätt; att det inte bara är jag (och han) som läser Världen Idag. Tidningens kampanjer får inte stå oemotsagda. Jag har begränsat mig till att granska deras demoniserande vinkligar av homosexuella, men jag hoppas verkligen att någon har tagit på sig att granska deras skriverier om till exempel islam också...

Konferens med teokratiska förtecken i riksdagen

En av Tuve Skånbergs (kd) sista insatser som riksdagsman blir att arrangera en konferens kring ”nordisk forskning om familj och familjepolitik”. Skånberg bedyrar att konferensen inte kommer att ha religiös profil, men Tidningen Arbetaren har tittat närmare på talarlistan... (länk)

Teologisk utläggning med verklighetsförankring

Bokrecension:
Lars Gårdfeldt
Hatar Gud bögar?
(Normal förlag, 2005)



Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag. […]
Herren må göra mig vad som helst –
endast döden skall skilja oss åt.

Vid åtminstone två bröllop har jag hört prästen läsa dessa rader, och gråtit lika mycket varje gång. Säkert många med mig, för det är en vanlig text vid vigslar.

Och det är kanske inte så märkligt att det krävs en kärleksbetygelse mellan två kvinnor – Rut och Noomi – för att besegla heterosexuella äktenskap. Under Biblisk tid var äktenskap ekonomiska överenskommelser mellan familjer där kvinnan var underordnad mannen. För att hitta bibelord som motsvarar vår tids uppfattning av äktenskap såsom en jämställd relation baserad på kärlek, måste man söka bland Bibelns berättelser om samkönade relationer. (Därmed inte sagt att det alltid handlar om sexuella relationer.)

Lars Gårdfeldt vill med sin doktorsavhandling formulera en identifikationsskapande teologi för homo- och bisexuella, samt transpersoner, genom att lyfta upp helgonlegender och bibelberättelser som är analoga med dagens situation för dessa grupper. Han visar att kyrkans gängse uppfattningar om homosexuella baserar sig på en människosyn som förklarades kättersk redan på 400-talet (så kallad pelagianism). Han pekar på det orimliga i att bedöma människor utifrån deras förmåga och benägenhet att reproducera sig, och hur detta synsätt har ogiltigförklarats av historien flera gånger om. Men inte av kyrkan.

Särskilt viktigt är Lars Gårdfeldts belysande av Vatikanens utläggningar om homosexualitet, oftast författade av mannen som idag är påve. Till exempel att homosexuella själva bär skulden för det våld som drabbar dem, och att homosexuella relationer inte är att betrakta som mänskliga. Dock bevärdigas inte pastor Åke Green med en enda stavelse. Elegant är också att två av Gårdfeldts huvudargument hämtas från Paulus, som ju också är den som homomotståndarna oftast åberopar för att rättfärdiga sina åsikter om homosexuella.

Nu är det inget klockrent verk. Gårdfeldt använder begreppen människovärde och diskriminering på ett slentrianmässigt sätt, och en del av HBT-tillämpningarna på helgonlegenderna är lite väl krystade. Men han har verklighetskontakt, något som är ovanligt i teologiska utläggningar om homosexualitet. Ta till exempel lundaprofessorn i Nya Testamentets exegetik Chrys C. Caragounis, som i sin bok Homoerotik försöker yttra sig om ämnet utifrån puerila, analfixerade föreställningar som grundar sig i att det finns två ”raser” av homosexuella – en ”passiv” som spelar kvinna, och en ”aktiv” som spelar man. Man behöver inte vara bög för att inse det genanta i att bygga ett resonemang på sådana premisser.

Största invändningen mot Hatar Gud bögar? är att den borde ha redigerats innan den gavs ut i bokform. Nu är den tyvärr delvis oläsbar med sina ständiga upprepningar. Synd på ett material som i sig är rent syre för många kristna HBT-personer, och ett tungt bidrag till förståelsen av kyrkans systematiska demonisering av dessa grupper.

(Publicerad i Sydsvenska Dagbladet den 17 mars 2006)

torsdag, mars 16, 2006

Kommentar om den helt oviktiga schlagerfestivalen

Lars-Åke Wilhemsson har startat en kampanj mot Carola och uppmanar homosexuella att inte rösta på henne i melodifestivalen, för att hon har sagt att homosexualitet är onaturligt och kan botas med förbön. Expressen ägnade saken ett helt uppslag i tisdags.

Sånt här gör mig så trött, så trött. Skulle jag ta hänsyn till artister och musikers politiska åsikter och religiösa föreställningar beträffande homosexualitet, skulle det bli ett skivbål av sällan skådat slag på innergården. Allra överst skulle alla Bob Marley-skivor hamna.

Istället för att bemöta ett problem med gaphalsighet och vulgära utspel, kan man göra det med elegans, som Calle Norlén gjorde i enkäten i artikeln:

- Carola måste få ha sina religiösa grubblerier så länge hon inte aktivt försöker "bota" mig. Hon tycker att det är onaturligt att två av samma kön har sex. Fine. Jag känner många som tycker det är onaturligt att ha sex med Runar.

måndag, mars 13, 2006

Selektivt minne i Polen

På östeuropabloggen Go East! ligger en bra artikel om hur de polska myndigheterna väljer att negligera de som deporterades och mördades i koncentrationsläger på grund av att de var homosexuella.

I Europaparlamentet gick även en polsk delegat (Wojciech Roszkowski) offentligt ut med att han fann det absurt samt osmakligt att många kopplade ihop polska offer med homosexuella offer.

söndag, mars 12, 2006

Homosexsatanistisk konspiration bekämpar Carola

...om man får tro tidningen Världen Idag.

lördag, mars 11, 2006

Fråga

I vilka andra sammanhang skulle det vara comme-il-faut att starta upprop och namninsamlingar med syfte att begränsa villkoren för en utpekad grupp av människor?

Att fokusera på fel saker

Se det absurda i det hela:

Aktionsgruppen Bevara Äktenskapet kämpar för äktenskapet genom att förhindra folk från att gifta sig. De säger att äktenskap mellan homosexuella leder till en försvagning av äktenskapet. Men hur kan en reform som befäster äktenskapet som den bästa samlevnadsformen, samtidigt försvaga det? Hur kan det försvagas av att fler vill gifta sig?

Aktionsgruppens fokus ligger märkligt nog på homosexuella. Inte på de tiotusentals heterosexuella som varje år bryter sina äktenskapslöften och försätter sina barn i konfliktfyllda situationer. Faktum är att det är de heterosexuella som har raserat äktenskapet - som fullständigt slagit det i bitar med sina skilsmässor, brutna löften och svek. På hundra ingångna äktenskap på ett år, löses femtio upp. Det är horribla siffror, som Aktionsgruppen Bevara Äktenskap alltså ska försöka komma till rätta med, genom att hindra vissa människor från att avlägga äktenskapslöften. Det hela vilar på en absurd, omvänd logik...

(Tack till AnnaSyd för det uppenbara påpekandet)

fredag, mars 10, 2006

Aktionsgrupp för äktenskapet går på grund. Igen.

På Internationella Kvinnodagen den 8 mars publicerade Aktionsgruppen Bevara Äktenskapet rapporten Äktenskapet – kvinnofälla eller hälsokälla?. Rapportens första del lyfter fram alla positiva aspekter av äktenskapet (mer välbefinnande, ökad hälsa, längre levnad, mindre risk för diabetes, rikare sexualliv, mindre risk för våld med mera). Den andra handlar om varför homosexuella inte ska få ingå äktenskap.

Det är komiskt att se vilka omvägar och vilka knutar de är beredda att slå om sig själva, istället för att bara utbrista: "Era relationer är perverterade. Vi vill under inga omständigheter jämföras med er – ni är vidriga. Om era relationer erkänns under samma villkor som oss, vill vi sannerligen inte vara med längre. Att bjuda in homosexuella inom äktenskapets gemenskap är att smutsa ner det. Det kommer att få oss att känna oss orena. Dessutom kommer Gud att straffa landet om vi tillåter något sådant."

Nu säger de alltså inte det här, utan krumbuktar sig istället. Och de är listiga. Så här skriver de:

Om det nu är så att äktenskapet ger så stora fördelar, vore det då inte rimligt att utvidga äktenskapsbegreppet så att även homosexuella par fick ingå äktenskap?

Nej, eftersom det inte räcker att kalla ett förhållande för äktenskap, för att homosexuella ska få del av de fördelar ett äktenskap ger. Det måste vara ett äktenskap, med de speciella karaktärsdrag som kännetecknar det.

Så vad är det då för karaktärsdrag som kännetecknar äktenskapet, som homosexuella inte kan leva upp till?

Jo – äktenskapet för samman det som är olika. Inte det som är av samma sort.

Kvinnor kompletterar män och män kompletterar kvinnor. Det sätt som män och kvinnor kompletterar varandra på och ger upphov till en helhet, utgår från deras gudagivna skillnader. En man kan inte komplettera en annan man, och en kvinna kan inte komplettera en annan kvinna. De kan ha varma och kärleksfulla relationer. Det är det få som förnekar. Men de kan inte komplettera varandra. De har lite att erbjuda varandra utifrån att de har samma kön. Det är därför äktenskapet är heterosexuellt i alla mänskliga civilisationer; det för samman de två nödvändiga delarna av mänskligheten. Enkönade relationer kan inte bidra med den dynamik mänskligheten behöver för att leva väl och ge upphov till nästa generation. (min fetning)


Aktionsgruppen Bevara Äktenskapet reducerar här alla mänskliga egenskaper till könsorganet. Att det enda som gör att människor passar och fungerar ihop är möjligheten till ett penis-vaginalt samlag. Män-från-Mars- och Kvinnor-från-Venus-förseställningar kanske fungerar inom poesin, men knappast på individnivå – och det är där äktenskapet befinner sig. Individer som finner varann och kompletterar varandras egenskaper. Och dessa egenskaper sitter inte i könsorganet eller i könsrollerna. En kvinna är inte per definition den emotionella – en man inte nödvändigtvis den intellektuelle. Det synsätt som Aktionsgruppen presenterar i sin rapport gör Lilla Fridolf till queer, eftersom han är den svagare parten i äktenskapet med matronan Selma.


Queer - ur ett religiöst perspektiv.

Aktionsgruppen Bevara Äktenskapet argumenterar således på fullt allvar för att poetiska och astrologitangerande föreställningar om Män-från-Mars och Kvinnor-från-Venus skall styra Sveriges lagstiftning och villkoren för tiotusentals människor.

Det är uppenbart tydligt att det ligger en religiös, teokratisk agenda i botten.

Det riktigt komiska i sammanhanget är att de i den korta rapporten lyckas motbevisa sig själva. För att styrka sitt resonemang citerar de Glenn T Stantons och Bill Maiers bok Marriage on Trial: The Case Against Same-Sex Marriage and Parenting. Som metafor för äktenskapet berättar de om ett möte i New York:

Människor från olika delar av samhället, med olika politisk hemvist och religiös övertygelse var där. En person i rummet uppmärksammade denna anmärkningsvärda mångfald och beskrev samlingen som "ett äktenskap mellan människor engagerade i äktenskap". Det vore enfaldigt att beskriva detta samarbete som ett "äktenskap" om vi alla representerade samma tankeriktning eller politiska inriktning. Men eftersom våra olikheter kompletterade varandra och varandras arbeten, var det riktigt att beskriva det som ett äktenskap.

Under förutsättning att mötesdeltagarna i New York inte hade sex med varandra, bekräftar författarna med äktenskapsmetaforen att de kompletterande egenskaperna i ett äktenskap inte måste sitta i könsorganet. Tack för att ni inser det, kära Aktionsgrupp.

måndag, mars 06, 2006

Myrdal svamlig omslagspojke

Kambodjaveteranen Jan Myrdal lyfts fram som en av aktionsgruppen Bevara Äktenskapets främsta portalfigurer. Han har uttalat sig i Världen Idag förr om faran med att göra gaykulturen till norm, och han är inne på samma spår när han idag motiverar sitt stöd för Bevara Äktenskapet. Världen Idag brukar understryka att Myrdal är en "vänsterprofil", för att därigenom försöka skapa en bild av att även de som traditionellt stöder homosexuellas rättigheter, även nu insett att måttet är rågat...

(I förra artikeln om Myrdal rasar han över hetslagstiftningen, och att homosexualitet genom att inordnas i denna därmed fastslås som något genetiskt betingat. Han tror inte att det är så. Märkligt är att tidningen inte protesterar mot denna inställning. För om det bara skulle vara genetiskt betingade egenskaper som erhåller skydd från diskriminering och hets, skulle ju knappast heller trosbekännelse falla under dessa paragrafer.)

I dagens artikel understryker Myrdal att homosexualitet är något som ska hållas privat, undangömt, osynligt. Något som det normala majoritetssamhället skall skyddas från. Sedvanlig totaltär demagogi, med andra ord.

Men vad det nu handlar om är att göra homosexualitet (bisexualitet, transsexualitet) till norm. Det är fel. Det är därtill direkt socialt och individuellt skadligt. Jag är beredd att respektera de sexuella minoriteternas rätt att leva som de önskar så länge beteendet inte skadar samhället. Men de kan inte kräva att bli normativa för oss – den stora heterosexuella majoriteten. Då blir deras strävan samhällsskadlig.

Jan Myrdals resonemang framställs som klart och redigt, men är i själva verket luddigt och svamlande. Jag frågar således Jan Myrdal:

1. Menar du att någon sorts homonorm kommer att ersätta heteronormen? Kan ett samhälle inte leva med parallella normer?

2. På vilket sätt är det socialt och individuellt skadligt att homosexuella tillåts gifta sig, och att deras barn får samma villkor som barn i heterosexuella familjer?

3. Vilket beteende är det du misstänker kan skada samhället?

4. På vilket sätt blir homosexuella normativa för de heterosexuella om de tillåts gifta sig? Du kommer aldrig att tvingas gifta dig med en man. Varför tror du det?

söndag, mars 05, 2006

Kristenhetens sågar och skohorn

Oj oj oj... I jakt på kommentarer kring Brokeback mountain hittade jag MovieGuide.org. En filmsajt som betygsätter filmer utifrån bibliska kriterier med orden Exemplary, Moral, Wholsome, Caution, Extreme Caution, Excessive och Abhorrent.

Arikeln Brokeback Mountain: Rape of the Marlboro Man gav mig sannerligen utdelning för mitt sökande. Det är något av det mest motbjudande jag läst, men åskådliggör kristenhetens skohorn och sågar på ett mycket tydligt sätt. Skohornen som de använder för att till varje pris bända ner verkligheten i sin lilla lilla låda av religiös korrekthet. Sågarna som sågar av det som inte får plats med - för ner ska det, till varje pris...

Tesen är att Hollywood har hjärntvättat allmänheten att acceptera homosexualitet, precis som Leni Riefenstahls filmer fick Tyskland att ta till sig nazismen.
I'm talking about a big-budget, big-name Hollywood masterpiece aimed at transforming America through film, just as Hitler relied on master filmmaker Leni Riefenstahl to make propaganda films to manipulate the emotions of an entire nation.

Artikelförfattaren relativiserar kärleksaspekten i filmen och jämför med en heroinist som blir förälskad i sin langare. Givetvis dras även paralleller till pedofili. Lägg märke till den hånfulla tonen och det raljanta användandet av ordet hat. Hela följande stycke är ett praktexempel på religiöst korrekt retorik, och gestaltar det hatfyllda förhållande de VILL ska råda mellan det av dem skapade VI och DOM (studera även de bibliska serierna på Chick Publications):
What if I were a heroin addict and told you I loved my drug dealer? What if I told you he always makes me feel good, and that I have a hard time living without him, and that I think about him all the time with warm feelings of anticipation and inner completion? And that whenever we get together, it's the only time I feel truly happy and at peace with myself?

Oh, you don't approve of my "love"? You dare to criticize it, telling me my relationship with my drug dealer is not real love, but just an unhealthy addiction? What if I respond to you by saying, "Oh shut up, you hater. How dare you impose your sick, narrow-minded, oppressive values on me? Who are you, you pinch-faced, moralistic hypocrite, to define for me what real love is?"

Don't laugh. I guarantee Hollywood could make a movie about a man and his drug dealer, or an adult-child sexual relationship, that would pull on our emotions and create some level of sympathy for the characters. Furthermore, in at least some cases, it would make us doubt our conscience – a gift directly from God, the perception of right and wrong that he puts in each one of us – our inner knowing that this was a totally unhealthy and self-destructive relationship.

Det är en lång och läsvärd, men också smärtsam artikel som åskådliggör det tragiska i att bestämt och aggressivt utgå från felaktiga premisser när man skapar sig en förståelse för en grupp av människor. Bibelställena den konservativa kristenheten hänger upp sig uppfattning av homosexualitet på, är tolkade i det bestämda syftet att demonisera. Det blir en låst position, och när de här männsikorna skriver eller yttrar sig om homosexualitet, sker det endast i syfte att bekräfta bibelställena utifrån deras tolkning. Det blir en religiös handling att förvränga verkligheten så att den passar in i den bibliska kontexten. De bekräftar det de tror är Guds ord, och när de gör det upplever de en positiv känsla - ett Tack från Gud. Det blir som en drog - en ständigt nedåtgående sprial, där varje bekräftelse ger ett nytt rus. Ett självförsörjande och farligt system...