fredag, april 28, 2006

Homosexualitet betraktas vara en åsikt...

Tidningen Dagens fredagspanel utfrågas bland annat om huruvida man får säga vad som helst i religionens namn. Paneldeltagaren Mikael Ovebring svarar:

Klart man ska få säga och tycka som man vill i sitt eget eller religionens namn. Frågan är vad är hets mot folkgrupp? Vad är en folkgrupp? För mig är det inte ett gäng med samma åsikter eller smak.

Och Josephine Flatebö:

Nej. Säger man det däremot av kärlek och i Jesu namn är det en helt annan femma. Vi har ingen rätt att vara elaka mot exempelvis muslimer och homosexuella bara för att de inte tycker som vi.

Homosexualitet reduceras alltså till ett åsiktspaket. Och den föreställningen är grunden på vilken kristenheten formar sin förståelse av homosexualitet. Grunden för argumentationen mot homosexuellas villkor. Här ser vi ytterligare ett exempel på den kringargumentering som jag skrev om i inlägget här under. Istället för att diskutera det det handlar om, klyver man hår kring formuleringar och teknikaliteter.

Tydlighet och ärlighet från Kd efterlyses

Har kd en dubbel agenda?, frågar sig debattören och kd-sympatisören Stephan Alm i Världen Idag (21 april), och efterlyser en tydlighet i äktenskapsfrågan. Därmed ger han det i de egna leden hårt kritiserade teveprogrammet Bögfaktorn rätt - Kristdemokraternas hållning i frågor som rör homosexuellas villkor är något att granska på allvar.

Kd:s partiledning borde tillkännage att kd inte kan sitta i en regering som inför ett så kallat könsneutralt äktenskap.

Jag håller med. Kd måste våga vara tydliga, och framförallt: ärliga i sin argumentering. När frågor som rör homosexuellas villkor debatteras sker det i regel genom att prata runt, bredvid eller under huvudfrågan. I riksdagsdebatten om partnerskap 1994 fixerade sig de kristdemokratiska debattörerna vid formalia, och ville underkänna lagen på grund av rent lagtekniska detaljer. Istället för partnerskap föreslog de så kallade hushållsgemenskaper, som i själva verket är en konstruktion för att slippa tala om homosexualitet i termer av kärlek. När det handlade om adoption debatterade de utifrån barnens bästa, men valde att nonchalera de barn som redan lever i homosexuella familjer, det vill säga det diskussionen egentligen borde handlat om.

Kd borde också klargöra sin position gentemot homosexuellas familjebildningar. Trots allt motstånd, verkar de ju vara för partnerskapslagen nu. Är det det bara för att slippa se könsneutrala äktenskap, eller för att de verkligen tycker att homosexuella ska få sina relationer erkända och reglerade i äktenskapsliknande former?

Slutligen måste Kristdemokraterna göra upp med och tydliggöra sitt förhållande till dem som försöker påverka partiet i teokratisk riktning - som kräver att lagstiftningen ska vara förenlig med deras tolkning av Bibeln. Det otäcka är att det med största sannolikhet redan finns sådana aktörer inom partiet - även i Riksdagen. Personer som kamouflerar sina teokratiska agendor med mer sekulärt gångbara skengument. Inte minst de officiella argumenten i partnerskapsdebatten är ett bevis på det... Men religiös lagstiftning är alltid antidemokratisk, oavsett om den baseras på Bibeln eller Koranen.

torsdag, april 27, 2006

Homosexkonspiration över Öland

Det är i själva verket en mäktig ideologisk rörelse, som behärskar alla media och den centrala politiska domänen och makten; den innehar, med filosofen Lars Gustafssons ord, problemformuleringsprivilegiet.

Nej, det handlar inte om den ökända Sionistiska Ockupationsmakten (ZOG), utan detta är Ölandsbladets frejdiga beskrivning av gayrörelsen apropå det pridearrangemang som planeras i Borgholm i sommar. Argumentationen liknar denna artikeln i Världen Idag, som kommenteras i tidigare inlägg. Åke Green skall straffas, trots att han friades:

Dock blev han frikänd i slutänden, det var tillåtet att uttala Bibelns ord, ser man på. Detta har inte lämnat Ölandsprästen Reine Medelius någon ro. Pastor Green måste straffas mer, och se så raffinerat, listigt och infamt Medelius räknat ut det. Han anordnar en homokarneval i samma stad som pastor Greens kyrka. Kommer vi att få höra stenarna smattra mot den lilla frikyrkans väggar, får vi kanske lyssna till ropen Korsfäst från den marscherande karnevalen? Vem vet.

Ett litet antal människor med gräddfil till makten och justisen sitter och planerar saker över "vanligt folks" huvuden... De är ute efter DIG och DIG och DIG, och kommer att SKADA DIG! Hade ledaren illustrerats med en karikatyr av Reine Medelius, hade han skildrats som en kutryggig och handgnuggande vessla med blod rinnande nerför hakan. Raffinerad, illvillig och infam...

Det är också intressant att skribenten anser att Åke Green med sin predikan uttalat "Bibelns ord". Jag undrar vad riktiga teologer tycker om att de många uppenbara och odsiputabla lögnerna i predikan upphöjs till "Bibelns ord"...

Slutligen ber jag er reflektera över vad skribenten skriver om "problemformuleringsprivilegiet" som citeras överst. Vad är det för problem som avses? Hur yttrar det sig? Och, eftersom problemet idag tydligen formuleras av fel människor - hur borde det formuleras istället. Och vilka lösningar bör föreslås?

onsdag, april 26, 2006

Helt om på Världen Idag

En läsare gjorde mig uppmärksam på Carin Stenströms Första Maj-manifest i Världen Idag, som tycks markera en helomvändning i familjefrågan:

Medan de traditionella förstamaj-tågen, där makthavarna går i främsta ledet, präglas av tomma paroller finns det kraft och substans i kraven från vår tids folkrörelse: ge oss rättvisa, behandla alla barn och familjer lika, sluta att ta från de fattiga för att ge åt de välbärgade.

Det finns ju i och för sig en risk att hon inte betraktar homofamiljer som riktiga familjer, eller barn i sådana familjer som riktiga barn - men sådan illvilja tror jag inte ens ledarredaktionen på Världen Idag kan uppbringa. Eller jo, det kan de förresten, men knappast i det här sammanhanget.

tisdag, april 25, 2006

Lysande reportage om fundamentalism

Missa inte Magnus Wennerholms förträffliga reportage om förortsislamismen i Uppdrag Granskning (repris 27/4 och 28/4). Se hur grupper som motverkar segregation får hundratusentals kronor i bidrag av kommunerna, medan brobyggarna får avslag. Missa inte heller den otroliga lyteskomiken. Se alla dessa vuxna karlar med fullt utvuxet skägg och förstånd som är så ängsliga, rädda och osäkra på sin förmåga, att de måste tvinga sig till sina kvinnor - dessa stackars män som inte tycks förstå att man måste göra sig förtjänt av kvinnan och hennes kärlek. Havererad manlighet i sin mest utstuderade form. Sorgligt, ynkligt och vidrigt.

måndag, april 24, 2006

Åke Green har förlöst oss alla

Redigerad den 4 april 2011. Artikelförfattarens namn ersatt med NN.

Jag har inte möjlighet att skriva särskilt utförligt, för jag befinner mig vid ett långsamt internet i Grythyttan. Men jag måste i all hast ändå få lyfta upp NN:s artikel i dagens Världen Idag (samma NN, skulle jag tro som förra veckan framförde ett inlägg i Ring P1 om hur illa hon tycker att folk hälsar genom att kramas).

I artikeln framställs den nyligen laserade Pridemanifestationen i Borgholm som ett orättfärdigt straff mot pastor Åke Green. Orättfärdigt, eftersom han ju friades i Högsta Domstolen. Och en man som frias av domstol, skall ju inte straffas, eller hur?

Vidare framställer hon hållningen mellan gayrörelsen och Åke Green som ett krig, och den liknelsen är väl tyvärr ganska korrekt. Men hon utmålar gayrörelsen som angriparen, och Åke Green-falangen som de stackars angripna. Hur får hon ihop det? Det är ju kristenheten som genom århundraden har förskjutit homosexuella och utgått från bibliska skräckhistorier i förståelsen av homosexualitet. Inte tvärtom. Det var Åke Green som drog homosexualitet över samma kam som pedofili, zoofili och andra abnormiteter. Det var Åke Green som därigenom också benämnde homosexualitet som en "djup cancersvulst på samhällskroppen". Det var Åke Green som helt öppet och ogenerat ljög om att AIDS "uppkommit på grund utav" homosexualitet. Det var han som ljög om att homosexuella beteenden inte förekommer i djurriket. Det var Åke Green som valde att lyfta fram en översättning av Paulus där homosexuella är lika med "gosseskändare". Och så vidare. Att framställa honom som offer i ett aggressivt angreppskrig arrangerat av gayrörelsen är bisarrt och verklighetsfrämmande. Oerhört många homosexuella vill vara en del av samhället och gemenskapen - är inte önskemålen om att gifta sig och bilda familjer ett tecken på det? Ändå står den konservativa kristenheten som oresonliga grindvakter och säger Stopp. Kriget existerar, men de homosexuella har varken startat eller upprätthållit det. Vad de har gjort är att ta rätten att definiera sig själva, utan demoniska förtecken. Ser de kristna det som en aggression, vet jag inte vad jag ska tro.

NN slutar sin artikel med att pridemanifestationen i Borgholm är meningslös, eftersom den friande Åke Green-domen ju redan visat att det råder yttrandefrihet i Sverige. Jahaja. Vi kan alltså lugnt luta oss tillbaka. Åke Green har fixat biffen åt oss genom att offra sig likt kristus. Men är frågan om homosexuellas rättigheter analog med yttrandefriheten? Hade vi inte yttrandefrihet i Sverige när homosexualitet var brottsligt och sjukdomsstämpat? Rådde inte yttrandefrihet före 1995 och partnerskapslagen? Och hur kan man kalla en manifestation för mänskliga rättigheter och kärlek för åsiktsförtryck?

torsdag, april 20, 2006

Bögknackning i Hjärup

Fyra ungdomar i 16-18-årsåldern ville ge en bög på käften. Så de raggade upp en 21-åring på nätet. När han kom till den avtalade platsen för vad han trodde var en dejt, blev han misshandlad. "Någon form av tillhygge och en spray förekom också i den grova misshandeln", skriver Sydsvenskan idag. Här ligger artikeln.

Gärningsmännen greps inom kort, och offret fick inga allvarligare skador.

tisdag, april 18, 2006

Evangelierna och Paulus kan användas till mycket

Grannbloggen Granskning av Svenska Kyrkan tipsar om Martin Luthers antiesmitiska pamflett Om judarna och deras lögner, som publiceras på Tidskriften Analys och Kritik.

-- judarna -- är [...] halsstarriga, olydiga, profetmördare, högfärdigs, ockrare och fulla av allehanda odygder, såsom hela Skriften och fortfarande deras nuvarande väsen bevisar. Ty för sådana heliga tillhör rättvisligen hedningarnas guld och silver dem som ärligt och redligt förtjänar det med sådant sinnelag, som djävulen paradiset och himmelriket.

Evangelierna och Paulus brev kan användas till det mesta...

Nazisttidning frias från hets

Med hänvisning till den friande domen mot pastor Åke Green ogillar Göta Hovrätt åtalet mot ansvarige utgivaren av tidningen Den Svenske Nationalsocialisten. Åtalet gällde hets mot romer respektive homosexuella. (Källa: Expo)

Cameron publicerad i riktig tidning

Dr Paul Cameron har vigt sitt liv åt att producera rapporter och artiklar om homosexualitetens fördärv. Han citeras ofta på sajter som God Hates Fags och Homosexuellt.com (som fortfarande ligger nere). Även tidningen Världen Idag lyfter upp hans rön och kallar honom "budbärare och sanningssägare", vilket jag kommenterar i texterna Kristlig vetenskap som havererar igen och Hur vetenskapen används.

Cameron får i regel sina artiklar publicerade i betaltidskrifter eller vetenskapliga tidskrifter med mycket låg så kallad "impact factor". Men i majnumret av den mer ansedda tidningen Journal of Biosocial Science från Cambridge University Press, har han lyckats få med sin artikel Children of Homosexuals And Transsexuals More Apt To Be Homosexual. Läs Jim Burroway mycket sakliga och metodiska genomgång av artikeln på Box Turtle Bulletin.

His article for JBS suffers from many of the same egregious flaws found in almost everything else he writes: a hostile premise, a weak methodology, deliberate mischaracterization of the works of others, unproven conclusions, and a flagrant bias. These glaring weaknesses, which I will discuss one by one, have made him a pariah among legitimate social scientists. Yet somehow, it appears that he has managed to get this article accepted by a journal of Cambridge University Press.

Box Turtle Bulltin är för övrigt en mycket läsvärd blogg, som jag från och med nu läser regelbundet. Tipset fick jag från Ex-Gay Watch.

Etiketter: ,

onsdag, april 12, 2006

Bäst att inte finnas till...

Brodersajten KD just nu har i aprilnumret av tidningen QX hittat ett fantastiskt citat från Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund:

QX: "
- Vad anser du om det faktum att många homosexuella trots allt skaffar barn på olika sätt?

GH:
- Jag tycker inte att det är riktigt fair mot barnen.

Wow. Hägglund menar alltså att det som är mest "fair mot barnen" är att inte finnas till.

Om antisemitism och evangelierna som historiska dokument

Apropå diskussionerna kring Judasevangeliet, och det eviga hävdandet att Bibeln skulle vara en ofelbar historisk framställning helt fri från tidsströmningar och trender, och sålunda skulle äga hundraprocentig relevans i varje detalj även för människan som lever i det 2100:e århundrandet, återpublicerar jag här en artikel från hösten 2004, som ursprungligen skrevs för radioman.se. Nu börjar artikeln:


Det värsta svepskälet för judehat – att judarna skulle vara ”gudamördare” – hade aldrig behövt existera! För det var romarna som dödade Jesus, och av politiska skäl överdrev evangelisterna judarnas skuld.

Det skriver den förre västtyske ministern Heiner Geissler i sin bok Was würde Jesus heute sagen? ("Vad hade Jesus sagt idag?", Rowohlt 2003). Geissler har kritiserats för sina slutsatser om vad Jesus hade haft för synpunkter på den samtida tyska inrikespolitiken, men i resonemanget om judarnas skuld står han på stadigare grund och utgår från den judiske teologen Pinchas Lapides forskning.

Geissler understryker att man måste ta hänsyn till det politiska läget i Palestina och romarriket under evangeliernas tillkomst. De fick sin slutliga form mellan år 60 och 100, och det var en turbulent tid. De kristna var förföljda sedan Nero anklagat dem för branden i Rom år 64. Romarna förstörde Jerusalem år 70 och judarna blev en förtryckt och upprorisk cell i imperiet. Det är under de här förutsättningarna budskapet om Jesus ska skrivas ner och spridas. Och framförallt: överleva. Redan ”att predika en judisk Messias som korsfästs för uppvigling hotade den unga församlingens existens”, menar Geissler. Och det är väl alldeles självklart att texter färgas av sin samtid – i det här fallet: vad som var politiskt korrekt i ockupationsmaktens ögon.

Framställningen av Pontius Pilatus – prokuratorn i Judéen, är ett bra exempel. Evangelisterna porträtterar honom som en gemytlig och human gammal onkel när han kämpar för att förmå den judiske översteprästen Kajafas och pöbeln att skona Jesus. Denna kamp för en jude som i praktiken utmanade honom som härskare förefaller motsägelsefull, inte minst i ljuset av att andra källor. Den judiske historieskrivaren Josefus Flavius beskriver Pilatus som en brutal våldshärskare som skickade judar till masskorsfästningar utan rättegång. Tidigare i Lukasevangeliet berättas att han lät döda judar så att deras blod blandades med blodet från deras offerdjur.

Och anklagelsen som det judiska Stora Rådet riktar mot Jesus inför Pilatus i Lukas 23:2 var enligt romersk rätt mer än tillräcklig för att prokuratorn bums skulle ha skickat honom till korset: ”Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, han vill förhindra att vi betalar skatt till kejsaren och säger sig vara Messias och kung”. Men istället utbrister Pilatus senare: ”Vad har han gjort för ont? Jag kan inte finna honom skyldig till något som förtjänar döden”.

Innan Jesus utlämnades till Pilatus förhördes han alltså av Stora Rådet, som bestämde sig för att försöka få honom avrättad. I skildringarna av denna process uppträder många direkta felaktigheter. Felaktigheter, eftersom de inte överensstämmer med hur sådana processer skulle ha gått till enligt judisk rättspraxis. Till exempel skall de äga rum i templet, och knappast hemma hos översteprästen, som Matteus och Markus berättar. De skriver också att ”alla” i rådet var för en dödsdom – men enligt judisk rätt skall en av domarna uppträda som den anklagades advokat, och således kan inga beslut bli enhälliga. Och vid själva fällandet av domen skall den yngste domaren uttala sig först för att inte influeras av sina äldre kollegor. Men i evangelierna griper översteprästen ordet först. Och så vidare… Slutsatsen blir att en sådan process aldrig kan ha ägt rum, utan att den är ett fabrikat för att demonisera judarna.

Ja jag vet. Det är här argumentationsteknik som konspirationsteoretiker använder för att ”bevisa” att människan aldrig varit på månen, eller att det egentligen var ufon som kraschade in i Twin Towers – att ta fasta på detaljer som är svåra att motbevisa, och förstora dem till generella sanningar. Men det är ändå anmärkningsvärt att texter som av sina anhängare – och vissa filmregissörer – betraktas vara odisputabla sanningar, innehåller så många uppenbara felaktigheter, motsägelser och överdrifter. Historien pekar på det livsfarliga med att texter som kan läsas på flera sätt, tolkas så att de tillfredsställer de egna fördomarna istället för på ett konstruktivt sätt.

”Hans blod må komma över oss och våra barn”, skränar den blodtörstiga pöbeln i korus när dödsdomen mot Jesus förkunnas. Matteus hade nog inte tänkt sig att hans ord skulle klinga som en cynisk och makaber profetia sisådär 2000 år efter att de skrevs ned.

tisdag, april 11, 2006

Debatt om teokratiska metoder i Dagen

I tidningen Dagen har den senaste veckan en intressant debatt om kristna värden och hur dessa representeras i media ägt rum. "Obalanserat när kristna värden framställs i TV" var rubriken på Karin Cedersjös artikel den 4 april, där hon kritiserade RKTL-mannen Stefan Grevles besatthet av homosexualitet, och menade att kristna värden primärt handlar om så mycket mer än det.

Grevle svarade den 7 april med artikeln "Kristna ledare alltför tysta", där han påpekade att de punkter RKTL prioriterar är de som är mest aktuella idag i ett samhälle som håller på att fullständigt kollapsa.

Grevles metoder kritiseras i dagens tidning där pastor Kjell Zingmark varnar för att via lagar, kristendomsundervisning och förordningar påtvinga människor ett kristet livsmönster. I artikeln "Inget kristet samhälle genom partipolitik" kallar han sådana metoder "obibliska".

I sin iver att kristna Sverige tycks många glömma att Jesus inte ägnade sig åt partipolitik eller politisk påtryckning i den mening vi ser i riksdag, kommun eller landstingspolitik. Han försökte inte tvinga in hedningarna i ett bibliskt regelverk som de skulle bygga ett samhälle på tillsammans med Guds folk. Hans enda agenda var att rädda människor till evigt liv.

Det är en mycket bra och inspirerande artikel. Framförallt hoppingivande, då den visar att det finns övertygade kristna vars främsta drivkraft inte är rädslan att kollektivt straffas av Gud – utan människokärlek. Den lyfter fram en möjlig form för dialog mellan kristna och "hedningar" – att kristna ställer sig till förfogande som föredömen och bärare av den kristna kunskapen och erfarenhet för de som söker den, istället för med sågar och skohorn pressa in människor i mönster som går emot deras utformning (se till exempel Stefan Grevles text Gud har sak med Sverige).

Varför tror man att Gud skulle nöja sig med att ytan är polerad och fin, till exempel genom att lagar, förordningar och normer genomsyras av Bibeln. Varför tror man inte att Gud har förmåga att se in i människors hjärtan och höra deras rop? Vad hjälper det med kristendomsundervisning och uppriven partnerskapslag, om människor samtidigt skriker av smärta? Är det inte dags att inse att facken och mallarna måste kompletteras om det visar sig att en del människor måste såga av sig benen för att få plats i dem? Det kan väl inte vara det som är Guds vilja?

söndag, april 09, 2006

Oroande i Polen och Baltikum

Missa inte östeuropabloggen Go Easts koncisa och oroande sammanfattning av de senaste månadernas "utveckling" när det gäller homosexuellas villkor i de nya EU-länderna. En utveckling som går stick i stäv med EU:s riktlinjer.

onsdag, april 05, 2006

Kristna stenar i glashus

Kristna medier har givetvis gjort ett stort nummer av den vedervärdiga dödsdomen mot den afghanske konveriten Abdul Rahman. Enligt sharialagarna skall den som överger islam dödas. Jag anser att de kristna medierna kastar sten i glashus, för vad erbjuder Bibeln den som inte erkänner Kristus som sin frälsare? Inte dödsstraff i jordelivet, utan något ännu värre: Evig död i förbannelse.

söndag, april 02, 2006

Det tändes ett hopp...

Jag blev lurad! Jag läste tidningen QX:s aprilskämt lite flyktigt och gick på det. Och blev glad. För tidningen skrev om att Carola hade talat ut i en tidning om sina föreställningar om homosexualitet. Att hon efter berättelser och samtal med homosexuella fått en annan förståelse för homosexuellas villkor.

- Dessutom skall man ju följa Bibeln bokstavligt har jag lärt mig, säger hon till [tidningen] Herrens Ord.
- Och det står ju att det är fel för män att ligga med andra män och flera av mina killar berättade att de oftast stod på knä när de skulle till. Skall man följa bokstaven så skall man.

Ja ja - kanske inte helt trovärdigt. Och läser man artikeln noggrannare framträder skämtsamheten ännu tydligare. Men jag fick leva med ett mikroskopiskt hopp i hjärtat åtminstone tolv timmar...

Nästa uppgift för Carola blir att förklara varför inte medlemmarna i Medvandrarna botas genom förbön - varför de tvingas leva i total avhållsamhet...