söndag, juni 25, 2006

Bloggpaus

Jobb här och där gör att jag inte kommer att skriva här på några veckor. Verkar det som. De ärade läsarna får lov att granska på egen hand under tiden. Lyft upp de demoniserande generaliseringarna, argumentera, belys. Jag har samlat ett gäng länkar här som man måste kolla av regelbundet.

Passa även på att bekanta er med briljanta Ex Gay Watchs fenomenala arbete.

tisdag, juni 20, 2006

Parentesfamiljer

Den konservativa kristenhetens människosyn klarnar allt mer. Förre Dagenredaktören och författaren till boken Försvara äktenskapet Olof Djurfeldt skriver idag om vikten att familjer håller ihop och stödjer varann i svåra tider, samt om familjens roll vid barnuppfostran. "Därför", tycker han "att alla skulle skriva under uppropet Bevara äktenskapet".

Som någon sorts motpol till det traditionella äktenskapet, tycks homosexuella familjer stå. Homosexuella betraktas vara såväl oförmögna till, som ovärdiga att bidra till familjebildandets positiva aspekter i samhället. Samhället måste istället skyddas från homosexuellas familjer, de skall helst sättas inom himmelska parenteser. Det är tydligen viktigt att göra skillnad på barn som växer upp i familjer med homosexuella föräldrar, och barn som växer upp i vanliga, kristligt normala familjer.

fredag, juni 16, 2006

"Det kristna samvetet" banar väg för diskriminering

Världen Idag fortsätter idag hylla Lettlands politiska ledning för dess arbete med den nya konstitutionen, där det slås fast att homosexuella inte skall kunna ingå äktenskap. Särskilt det kristdemokratiska så kallade Första Partiet hålls fram. Som jag skrev i inlägget härunder var det just företrädare för Första Partiet som drev igenom att den nya diskrimineringslagen inte skulle gälla sexuell läggning. I Lettland skall man alltså kunna förvägras anställning eller få sparken om man är homosexuell, utan att detta betraktas vara diskriminering. Givetvis skriver Världen Idag inte om diskrimineringslagen, fast reportaget från Riga är makabert så det räcker ändå. Bland annat uttalar sig Rigas vice borgmästare, pastorn Ludwig Almers, hur staden skall ställa sig till en eventuell framtida Pridemanifestation:

Om arrangörerna gör en ny förfrågan denna sommar tänker Almers och hans kollegor möjligen erbjuda dem en plats i stadens utkanter.

När homosexuella vill demonstrera för sina villkor och rättigheter, skall alltså detta möjligen ske "i stadens utkanter". Vilka andra grupper hade det varit OK att förvisa till "stadens utkanter" för demonstration?

Grönljuset för diskriminering av homosexuella på arbetsmarknaden ställer intervjun med baptiströrelsens biskop Peteris Sprogis i ett mycket otäckt perspektiv:

– Det är farligt när en liten homorörelse ständigt upprepar sina åsikter och hänvisar till mänskliga rättigheter. Till slut börjar människor att tro på dessa märkliga idéer om moral och etik, eftersom de uttrycks så starkt. Detta är problemet i dagens Europa, att den kristna värdemajoriteten är så tyst.

Men så inte i Lettland alltså. Att kristna är engagerade i samhället är nödvändigt, menar biskop Sprogis.

– Kyrkan ska vara samhällets och politikernas samvete. Och i grundläggande frågor som familjen behöver vi verkligen tala ut med full kraft.

Den nya diskrimineringslagen i Lettland visar vilka konsekvenser detta "samvete" för med sig. Utvecklingen i Lettland är mycket oroande. Än mer oroande är att en svensk tidning som påstår sig stå för demokratiska värden hyllar den. Världen Idag hänvisar gång på gång att dessa idéer är populära i Lettland, otaliga namnunderskrifter och folkmajoriteten. Fast de glömmer att fråga sig en mycket viktig sak: Kan man verkligen kalla en demokrati som inte värnar om sina minoriteter för demokrati?

Etiketter:

OK att diskriminera homosexuella i Lettland

Några snäpp längre ner skriver jag om hur Världen Idag rapporterar om äktenskapsfrågan i Lettland. Landet lade nyligen till en definition av äktenskapet i sin konstitution, som befäster det som ett förbund mellan man och kvinna. Nu kan den konservativa kristenheten i Sverige ånyo glädjas över utvecklingen i Lettland, ty igår beslutade det lettiska parlamentet att inte inkludera sexuell läggning i sin nya diskrimineringslag. Lagen förbjuder diskriminering på grund av ras, kön, ålder, handikapp, religiös tillhörighet, politisk eller annan tro, nationalitet, socialt ursprung, materiell eller familjestatus eller andra omständigheter, skriver tidningen QX. Men sexuell läggning togs bort, efter ett förslag av Janis Smits från första partiet (LPP). Detta skedde samma dag som EU antog sin nya resolution om kampen mot det rasistiska och homofobiska våldet i Europa.

Jag påminner åter om att svenska kristna debattörer arbetar aktivt för att konsolidera en negativ bild av homosexualitet i Baltikum.

Etiketter:

Domedagslobbyns sötebrödsdagar

Debattören Per Ström har fått mycket uppmärksamhet i media de senaste veckorna. Han varnar för storebrorssamhället, och myndigheternas ökade möjligheter att kartlägga medborgare elektroniskt genom mobiltelefoner, radiochip och annan utrustning. Oroande, gunås, men jag kan inte låta bli att notera att det under de senaste månaderna också har varit en sällsam hög aktivitet hos domedagslobbyn, det vill säga den del av kristenheten som påpekar att vi lever i den sista tiden, och som ständigt får profetiska tilltal om att slutet är nära, och räknar upp tecken som tyder på detta. En av deras mest gåtfulla käpphästar är chipet under huden. Att alla medborgare kommer att få ett chip inplanterat i handen, som kommer att fungera som kombinerat id- och bankkort. De framhåller detta, samt utvecklingen mot det kontantlösa samhället som en uppfyllan av en profetia i Uppenbarelseboken:

Och det [ena av de två odjuren] ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjuerts namn eller talet för namnet.(Upp 13:16f)


Holger Nilsson på den profetiska tidskriften Flammor har skrivit om saken upprepade gånger. Världen Idags Hans-Göran Björk varnade för det kontantlösa samhället i en artikel i vintras, och här ligger några andra texter om saken ur Världen Idag. Tidningen Bed lyfter också upp chipet som ett tecken på att slutet är nära.

Jag vill understryka att inget av det som framgår på Ströms hemsidor eller i hans artiklar tyder på att han skulle vara en del av denna domedagslobby, och jag vill åter framhålla att det är bra att problemen med elektronisk övervakning lyfts fram på det sättet Per Ström gör. Jag vill bara påminna om att det inte alltid är integrietesperspektivet som står i centrum när frågan debatteras på vissa håll, utan religiösa dogmer.

(Förkortad version publicerad i Sydsvenskan den 15 juni 2006)

torsdag, juni 15, 2006

Visst kan man fira skolavslutningar i kyrkan

För övrigt anser jag att den senaste tidens diskussioner om huruvida det är diskrimerande att fira skolavslutningar i kyrkor är synnerligen bisarr. Om ceremonin hade innefattat en religiös rit, tvångsdop för odöpta eller obligatorisk nattvard, hade det kanske kunnat vara diskriminerande, men att utnyttja kyrkorummet behöver i sig inte vara någon religiös akt. Kyrkorum är i regel mycket vackra, med enastående akustik dessutom.

Hur mycket pampigare blir det att hålla skolavslutningen i matsalen där man under förödmjukande former tvingats äta upp selleri och vattnig ärtsoppa, eller haft matkrig? Eller i aulan där man genomlidit olidliga föredrag eller pinsamma kabaréer? Kyrkorummets historia är visserligen också belastad, men vi kan inte förneka behovet av alternativa rum för ceremonier och högtidligheter! Att inte utnyttja den resurs som kyrkorummet utgör, är bara korkat. Enda anledningen till att jag fortfarande betalar kyrkoskatt är just bevarandet av kyrkorummet med dess ro och akustik.

Förföljarens rätt att förfölja

Lutherska kyrkan i Mordvinien trakasseras av ortodoxa, rapporterar Olof Edsinger, Generalsekreterare för Salt-Barn och unga i EFS i dagens upplaga av tidningen Dagen. Mordvinien är en autonom republik i den ryska rådsrepubliken, och han intervjuar den lutherske pastorn Aleksej Aljusjin i huvudstaden Saransk. Pastorn berättar om förföljelser och hot från företrädare för den ortodoxa kyrkan, på grund av att Svenska Kyrkan bereder frågan om välsignelse av partnerska. Perspektivet i artikeln är häpnadsväckande. Det är förföljaren och mobbaren som har ges rätt. Hot och trakasserier tycks vara OK, bara skälet bakom är rättfärdigat...

– För mig känns detta som att strida vid fronten och plötsligt uppleva att soldaterna bakom mig ger upp och ger sina vapen till fienden. Hur ska jag kunna bjuda in människor till kyrkan när jag inte längre är säker på att den lutherska kyrkan är den rätta? Är det i själva verket helvetet jag bjuder in till när jag tar människor till kyrkan?

Den sjuåriga flickan kommer hem från skolan, storgråtandes.
– De andra barnen mobbar mig för att jag är rödhårig.
– Kära nån, då går vi till frisören bums och färgar det. Ska vi säga blont?


Församlingen X har gömt flyktingar i sin kyrka. Kyrkvärden går oroat fram till kyrkoherden.
– Polisen står utanför. De verkar jättearga!
– Kära nån, lås genast upp! Jag går och sätter på kaffevatten. Fråga komissarien om han använder mjölk och socker.


När ska kristenheten våga vara det salt de ständigt yvs över att vara? När skall de våga lyssna till de evigt förkastade och demoniserade istället för förföljarnas bekväma lögner? Vad är det för kristendom som inte kategoriskt förkastar alla typer av trakasserier, hur rättfärdiga de än tycks vara ur det ljumma perspektivet?

onsdag, juni 14, 2006

Demoniseringar grund för lagstiftning i Lettland

Jag har tidigare uppmärksammat hur svenska kristna debattörer sprider demoniserande propaganda om homosexuella i Estland, bland annat genom artiklar som ursprungligen varit publicerade i Världen Idag och Dagen. De homosexuellas situation i Baltikum är mycket svår, och det är tragiskt att se hur svenska debattörer anstränger sig för att göra den svårare.

Idag skriver Världen Idag flera artiklar om äktenksapet och att Lettland infört en definition av äktenskapet i sin konstitution med syfte att omöjliggöra en utveckling mot att homosexuella skulle kunna få möjlighet att ingå äktenskap. Carin Stenström utgår i sin ledare från att den verkliga drivkraften bakom att homosexuella söker sig till äktenskapet är destruktivitet. Att den dolda agendan är att förstöra äktenskapet och tömma det på innehåll.

Borde inte Carin Stenström glädas åt att fler vill gifta sig i tider av galopperande skilsmässostatistik? Borde hon inte glädas åt att familjen och äktenskapet är så åtråvärda institutioner, att till och med dem som varit utestängda genom århundradena nu söker sig dit? Nej, hon väljer konfrontation. Homosexuella är uppenbarligen fel sorts människor, och om fel sorts människor tillåts gifta sig svärtas hela äktenskapet ned. Det devalveras.

Den andra artikeln är en intervju med Lettlands familjeminister Ainars Bastiks, och innehåller flera fantastiska citat:

– Om vi skulle börja stödja homosexuella parbildningar skulle vi dö ut inom en generation. En sådan ordning skulle vara det absolut sämsta för vår nation och vår framtid, säger Bastiks.

Sic! Här lyser de fullständigt bisarra förställningarna om homosexualitet igenom. Att lagstiftande och juridiska församlingar genomsyras av sådant här är alarmerande. Det är i denna jordmån Världen Idag-medarbetarna sår sin demoniserande propaganda som jag nämnde i början av texten.

Familjeministern förklarar att EU:s syn på rättigheter och villkor för minoriteter inte är intressant för Lettland:

– EU behöver vara mycket försiktiga med att på odemokratiska sätt pressa enskilda medlemsländer. Om de tvingar på oss idéer som är i strid med folkmajoritetens skulle det få ännu fler att ifrågasätta det goda med den Europeiska Unionen. Vi är inga robotar som automatiskt kan påläggas idéer som inte är vetenskapligt eller moraliskt goda eller erkända.

Ytterligare ett exempel på vilka föreställningar som tycks dominera det styrande skiktet i Lettland. Idéer om homosexuellas ställning och villkor i samhället betraktas inte vara vetenskaplgt eller moraliskt goda eller erkända. Vems forskning åberopar han? Dr Paul Camerons?

Texten fortsätter med sedvanliga konservativa bortförklaringar och skygglappar:

Att homoliberala åsikter i dag tycks vara starkast i Väst tror Bastiks hänger ihop med materialismens starka ställning där.

– När man har hög levnadsstandard börjar man fokusera på nöjen och tokiga idéer för att livet är så tråkigt och ointressant. Individuell bekvämlighet och personlig välfärd blir viktigare än ansvar för familj och barn. Ett sådant samhälle blir väldigt egoistiskt, men också väldigt ensamt.

Det är intressant att familjeministern ser ökat välstånd som ett problem. De röda ränderna från proletariatets diktatur tycks inte ha bleknat helt. Homosexualitet som ett uttryck för västerländsk dekadens... Har familjeminister Bastiks studerat i wahabitisk koranskola? Eller på maoistiskt internat i Pyongyang?

Slutligen dras de vanliga parallellerna till Moskva, och att homosexuellas kamp för förbättrade villkor är analog med Sovjettidens tyrrani.

Familjeministern nämner också en namninsamling med 12000 namn som stödde konstitiutionstillägget. Men hur svårt kan det vara att samla in namnunderskrifter till homosexuellas nackdel i ett land som genomsyras av just sådana demoniserande vanföreställningar som familjeministern givit uttryck för i den här artikeln?

För att ytterligare belysa insiktsgraden om homosexualitet citerar jag här en företrädare för regeringens koalitionspartner Gröna Bondepartiet i samband med Riga Pride förra året. Leopolds Ozolin heter han:

Det är ett exempel på degenererade som glorifierar sina perversioner... Samhällets rädsla för att försvara den normala livsstilen har uppmuntrat bögarna inte bara till att gnugga varandras rövar i sovrummen, men till och med att öppet provocerande föra fram sin propaganda om sin livsstil till andra.

Jag skulle ge mitt stöd till ett så radikalt beslut som att lämna EU om denna internationella organisation, dold bakom slogans om demokrati, fortsätter att vara lika aktiv i att häckla normala människor och de grundläggande värderingarna i den lettiska nationen och i ett hälsosamt samhälle - familjen - genom att tvinga oss respektera, upprätthålla och till och med stödja dessa bajspackare.

Familjeministern kallar i artikeln minoritetens kamp för förbättrade villkor för diktatur. Vad är då denna typ av majoritetens vanföreställningar och hatkänslor gentemot en minoritet? Är det OK bara för att det är majoriteten som delar åsikterna? Är DET demokrati?

I den sista artikeln Lettländska tidningar stöder nya grundlagen anklagas tidningen Diena, som var emot konstutitionsändringen och för förbättrade villkor för homosexuella att vara styrd av sin ägare Bonniers. Det är märkligt att se en sådan anklagelse i en tidning som ständigt kämpar med att bedyra sitt oberoende från sin Livets Ord...

Etiketter: ,

tisdag, juni 13, 2006

Ex-Gay-rörelserna, del 1

Jag betvivlar inte dem som menar sig ha ”befriats” från homosexualitet. Jag förstår det inte, men jag respekterar det. Människans väsen är så komplext och mångfacetterat, så allt är möjligt. Men allt är inte möjligt för alla. Vi är alla olika. En del kan säkert ändra sina sexuella preferenser. Andra väljer att leva i celibat, eller söker sig till en religion som omöjliggör homosexuella utlevelser. Och väldigt många upplever inget problem med sin läggning, utan lever på och är lyckliga.

Det finns många rörelser för människor som inte är bekväma med sin homosexualitet. I Sverige har vi Medvandrarna, som väl egentligen inte påstår sig bota människor från homosexualitet, utan snarare fungerar som ett samtalsforum för människor som ”brottas med homosexuella känslor”. Läs gärna ordföranden Erik Johanssons uppriktiga och gripande vittnesmål där han redogör för sin situation, och att hans individuella övertygelse gör att han väljer att leva som singel och i celibat. Samtidigt länkar Medvandrarna också till EKHO, som är en annan kristen organisation för homosexuella, med den stora skillnaden att de som söker sig dit inte upplever en konflikt mellan sin läggning och sin tro. Länkningen är en ödmjukhetshandling gentemot dem som upplever sin situation som annorlunda.

Medvandrarna och Erik Johansson tas ofta upp som slagträ av den konservativa kristenheten i diskussioner om homosexualitet, men vad de inte gärna nämner är att erfarenheterna han vittnar om går stick i stäv med deras egna uppfattningar om homosexualitet – det vill säga att det handlar om ett självvalt uppror mot Gud, eller som Åke Green så finkänsligt uttryckte det: Det är ett friskt hjärta som blivit utbytt mot ett sjukt hjärta. Att man kan botas bara man vill. Läs gärna också Johanssons recension av pastor Maria Hallmans undermåliga bok Homosexualitet är synd, som jag skrev om här. Johansson avslutar:

Sammantaget kan man säga att knappast någon blir hjälpt av Maria Hallmans "Homosexualitet är synd". Det går inte att ge sig in i en så pass komplicerad debatt, utan att ha bättre på fötterna. Boken borde naturligtvis aldrig ha getts ut och att läsa den är ett direkt slöseri med tid. Köp den inte!

Samtidigt som Medvandrarna verkar vara en ödmjuk och verklighetsförankrad organisation kan det ha sitt pris att ifrågasätta sig själv så djupt. Frilansjournalisten Johan Hilton wallraffade på ett Medvandrarmöte för några år sedan och skrev ett mycket bra reportage som publicerades i tidningen ETC. Upplevelsen från mötet var omtumlande och han var tvungen att avbryta i förtid:

Jag tumlar in på stationen. Det värker. I kroppen och i huvudet. Jag går in på toaletten, fäller ner locket på klosetten och sätter mig på det. Håller händerna för öronen och blundar hårt. Försöker få tankarna att sluta snurra.

Allt har flera sidor, och alla människor är olika med individuella lösningar på sin situation. Vissa vill bli botade och lyckas med det. Andra vill bli botade och misslyckas. En del väljer celibatet. Andra trivs och lever lyckliga precis som de är. Alla borde respekteras för sin konstitution och sina val. Detta kan ju verka vara självklara floskler, men så är tyvärr inte fallet – särskilt inte inom den så kallade Ex-Gay-rörelsen i USA, som nästa artikel i det här ämnet handlar om. Publiceras nedan, inte ovan, som eljest är det gängse i bloggsammanhang.

Etiketter:

Ex-gay-rörelserna, del 2

Det är i USA som Ex-Gay-rörelsen är starkast. Det finns ett otal kyrkor och organisationer som samlar folk som menar sig ha blivit heterosexuella, och som genom sina vittnesbörd vill hjälpa andra homosexuella att bli det. Återigen: de som anser sig ha ändrat sin sexualitet skall respekteras. Men de måste också respektera dem som inte är intresserade av varesig indoktrinering eller moraliskt översitteri.

Bloggen Ex-Gay Watch granskar Ex-Gay-rörelsens mer tvivelaktiga sidor på ett oerhört bra sätt. Den uppdateras med flera inlägg om dagen och är alltid saklig och välargumenterande. Det finns all anledning att prenumerera på deras nyhetsbrev.

För att ge en överblick över deras syn på de många Ex-Gay-rörelserna i USA (som det också ofta hänvisas i svenska sammanhang) publicerar jag här nedan en översättning av Ex-Gay Watch's policydokument:

Översikt över Ex-Gay-frågor

Ex-gay församlingar- och terapeuter har varit aktiva i cirka 30 år och hävdar att tusentals människor har förändrats på grund av dem. (…)

När forskaren Dr Robert Spitzer sökte väletablerade ex-gays för en studie 2000-2001, hittade han emellertid bara 200 människor som var adekvata för hans studie, trots att han annonserade genom ex-gay-församlingar och terapeuter i 16 månader.

De flesta ex-gay-ledare hävdar att det är möjligt att ändra sig från gay till straight, och ett fåtal har tror uppriktigt att de har ändrat sin läggning. De flesta före detta homosexuella uppger emellertid att de bara har justerat sitt beteende, inte sina sexuella attraktioner.

(…)

Många av dem som inte ”lyckades” [förändra sin läggning] har skapat en ”Ex-Ex-gay”-rörelse med egna församlingar för att uppmuntra tolerans och andligt helande från sår som de menar skapades av intolerant fundamentalism och fördomar.

En del Ex-gay-församlingar och politiska konstellationer generaliserar om ”homosexualitet” eller den homosexuella ”livsstilen”, och hävdar att de flesta homosexuella är promiskuösa, drogberoende, deprimerade, känslomässigt labila, oförmögna till långlivade romantiska relationer och att de är feminina eller polkflickiga.

Givetvis är dessa generaliseringar inadekvata, men en del ex-gay-grupper tror på stereotyperna, för att deras rekryteringstekniker råkar fungera särskilt väl på människor som lider av obehandlade missbruk, depressioner och längtan efter religiös entydighet.

Grupper som NARTH (The National Association for Research and Therapy of Homosexuality - länkas ej av Medvandrarna, TB:s anm) hävdar att de med vetenskapliga metoder studerar homosexualitet och utvecklar ”behandlingar”. Faktum är att NARTH publicerar få detaljerade resultat, inga peer-reviewade studier (det vill säga vetenskapligt prövade och godkända, TB:s anm.), och att deras offentliga uttalanden är ofta anstrukna av politisk och religiös partiskhet.

Exodus International (länkas ej av Medvandrarna, TB:s anm.) är ett konservativt nätverk av ex-gay-grupper. Exodus menar att tro är problemet och lösningen – homosexualitet utvecklas när människor vänder ryggen åt Gud och lösningen är att anamma en konservativ kristen tro och politisk åskådning, och antingen välja celibat eller äktenskap. Exodus talar för mer än 100 lokala ex-gay-församlingar, varav många är relativt informella och oorganisrade stödgrupper. Ett fåtal har betalad personal. Dessa församlingar leds oftare av lekmän som själv ofta är ex-gays, än av professionella terapeuter. Öppen fientlighet mot såväl yrken inom psykiatri, psykologi och socialt arbete, som kristna som öppnar sig mot homosexuella är inte ovanligt.

Lokala medlemsförsamlingar i Exodus tar ofta inte ställning i politiska frågor som antidiskrimineringslagstiftning eller antimobbningspolicys i offentliga skolor. Men genom sitt medlemskap stöder de Exodusledare på nationell nivå, som lobbar för antigaydiskriminering; stöder antisexlagar; som stöder ansträngningar för att avlägsna homosexuella kristna från aktivt engagemang i kyrkor; som motsätter sig antitrakasseringspolicys; som strävar efter att frånhända biologiska och adoptivföräldrar som råkar vara homosexuella vårdnadsrätten.

Ex-gay-församlingar fungerar ofta som små företag. De får ekonomiskt stöd och marknadsföringshjälp genom avgifter, arvoden, kristna donatorer och politiska organisationer som Focus on the Family.

En vanlig taktik är att selektivt citera odaterad statistik från illa beryktade forskare, medan mer samtida data med vetenskaplig akuratess ignoreras. I genren ökända forskare utmärker sig Dr Paul Cameron särskilt. På grund av sitt manipulerande av data har Cameron förlorat sin ställning bland kollegor och hans forskning betraktas som icke trovärdig. Tyvärr framhärdar Exodus International att hålla Camerons påståenden för fakta.

En annan vanlig taktik är att sprida substanslösa påståenden om övertygelser, värderingar och beteenden hos icke namngivna men allsmäktiga gayaktivister eller organisationer. När de upprepas tillräckligt ofta får dessa strawmanargument eget liv, trots att inga av dessa uttalanden tycks vara spårbara till någon verklig homosexuell individ eller organisation. (Strawmanargument är substanslösa ickeargument, som den ena sidan i en debatt skapar och applicerar på den andra i komprometterande syfte. TB:s anm).

Etiketter: ,

måndag, juni 12, 2006

Världen Idag och bordellhärvan

Världen idag har de senaste månaderna grävt fram sjuttiotalets så kallade bordellhärva igen – en skandal där flera svenska toppolitiker avslöjades som sexköpare. Det var visserligen inget brott på den tiden, men moraliskt tvivelaktigt, särskilt när det handlade om gifta politiker och minderåriga prostituerade. I sin artikelserie hävdar Världen Idag bland annat att två nu levande och mycket kända före detta politiker, samt Olof Palme utnyttjade minderåriga sexuellt.

Givetvis är det bra att Världen Idag rotar i oegentligheter som uppenbarligen inte har retts ut ordentligt, men tidningens val av vinkel är besynnerlig. De fokuserar nämligen till övervägande del på medias tystnad – att etablissemangspressen inte vågar skriva sanningen om skandalen. Men de bryr sig inte om att gräva vidare kring sina utpekanden. Ytterligare ett exempel på den gamla goda antydnings- och insinuationsjournalistik som vi känner så väl från Världen Idag.

De pekar alltså ut ett antal kända politiker i komprometterande sammanhang, och verkar förvänta sig att andra tidningar ska göra det smutsiga konfrontationsjobbet. Ingenstans framgår det att Världen Idag sökt politikerna för en kommentar eller erbjudit dem möjlighet att bemöta utpekandena, något som torde höra till den mest elementära och självklara pressetiken.

fredag, juni 09, 2006

Gaypanicbutton

"... 2006 is likely to be remembered as the year Republicans pressed the gay panic button and it failed."

Finacial Times kommenterar president Bushs misslyckade försök att få ett antihomovigselförbud inskrivet som tillägg till konstitutionen.

söndag, juni 04, 2006

Flera skadade vid manifestation i Rumänien

Tio människor skadades och några tiotal greps av polis vid en parad i Bukarest i lördags kväll för homosexuellas rättigheter.

Rättighetsaktivisterna var några hundra men de våldsamma motdemonstranterna, anförda av ortodoxa präster och nunnor, var fler än tusen, skriver TT.

Motdemonstranterna kastade ägg, stenar och flaskor mot rättighetsaktivisterna. Några motdemonstranter bar kors och sjöng ”Ni behövs inte i Rumänien”.

lördag, juni 03, 2006

Positivt beslut om AIDS-kampen i FN

Slutdokumentet för FN:s stora AIDS-konferens utformades till slut till mänsklighetens fördel, och teokratins nackdel. Faktorer som sexualupplysning och prevention slogs vid sidan av avhållsamhet fast som essensiella i kampen mot sjukdomen. Det är glädjande att se att den stora kolossen FN fungerar trots religiöst styrda och konservativa länders stora inflytande.

– Alla människor behöver veta hur aids överförs och alla länder har en skyldighet att utbilda sina medborgare, sa presidenthustrun Laura Bush som representerade USA när världens länder natten till lördag enades om en överraskande långtgående slutresolution.

– Avhållsamhet är väl bra för de som klarar det, men de flesta människor gillar att ha sex och de ska inte behöva dö av det, sammanfattade den brittiske biståndsministern Hilary Benn.

(Källa: Ekot)

fredag, juni 02, 2006

Religiösa föreställningar hindrar kamp mot AIDS

FN håller ett stort toppmöte om AIDS. Principer och premisser för bekämpandet av denna fruktansvärda sjukdom skall slås fast. Det handlar om att rädda liv. Så vad händer? Jo, USA och de muslimska länderna vägrar erkänna flera av de mest banala faktumen om HIV och AIDS. Som till exempel att kondomer hindrar smittospridning, och att prostituerade och män som har sex med män utgör särskilt utsatta grupper.

Så här blir det när det som är önskvärt ur ett religiöst perspektiv får styra agendan. När överenskommelser och lagar utformas för att tillfredsställa en Gud, istället för att reglera människors faktiska villkor. Hur kan det vara så svårt att förstå, att man måste utgå från verkligheten, om det är där man skall agera, och inte från en religiöst korrekt utopi?

(Källa: Ekot)