tisdag, oktober 31, 2006

Antigayretoriken --- Så funkar den!


Den 18 oktober bjöd Focus on the Family på en av de mest skrattretande och samtidigt skrämmande uppvisningarna i statistikbedrägeri jag nånsin sett. Det skrämmande är att syftet är att bagatellisera hatbrott mot homosexuella och att de tar till oerhört billiga metoder. Det skrattretande är att de tycks inbilla sig att komma undan med det. Det värsta är att de flesta läsarna av deras sajt säkerligen sväljer det de skriver...

Texten påstår sig avslöja myten om homosexuella som offer för hatbrott: FBI’s Hate Crime Report Debunks Gay "Victim" Myth. Givetvis är ordet victim inom citationstecken. (Här och här ligger en texter om hur även Världen Idag bagatelliserar hatbrottslighet mot homosexuella.) Here we go:


Racial crimes top the list, followed by religion. Near the bottom… crimes committed because of sexual orientation.

[...]

Fifty-five percent of hate crimes were committed because of racial bias, 17- percent based on religion and once again, sexual orientation came in a distant third. No surprise to Gender Issues Analyst, Caleb H. Price.

– The problem is that, when gay activists come to the table to play their victim card – they are bluffing. The card isn’t even in their hand.

Alltså:

I.
Hatbrott på grund av ras ligger överst i listan med 55 %.

II.
Hatbrott på grund av religion ligger på andra plats med 17 %. Detta stämmer väl överens med Focus on the Familys och American Family Associations ständiga retorik om förföljelsen mot kristna, attackerna mot de kristna värdena, det kulturella kriget. (Här ligger en text som kommenterar en artikel i Världen Idag där det varnas för en holocaust på kristna).

III.
Hatbrott på grund av sexuell läggning ligger "nära botten av listan", skriver Focus on the Family – på en avlägsen tredjeplats. Men procenttalet anges ej i texten...

IV.
En snabb koll i FBI:s sammanställning ger dock siffran 14,2 %. Detta kallar alltså Focus on the Family avlägsen tredjeplats. Är det inte större avstånd mellan 55 % (på grund av ras) och 17 % (på grund av religion), än mellan 17 % och 14,2 %?

V.
I tabellerna från FBI kan man utläsa följande om antalet offer för hatbrott:

---1. Anti-svart: 3322 st

---2. Anti-homo-bisexuell: 1190 st (not A.)

---3. Anti-judisk: 977 st (not B.)

---4. Anti-vit: 975 st

---5. Anti-hispanic: 722 st

Långt långt ner på listan – near the bottom – kommer resten av de antireligiösa hatbrotten:

---Anti-islam: 151 st

---Anti-kristen: 119 st (antiprotestant 58, antikatolik 61) (not C.)

Till skillnad från Carin Stenström på Världen Idag anser jag inte att antalet drabbade i en viss brottskategori ska avgöra huruvida brottsligheten skall vara värd att nämnas som ett problem. Trots att hatbrotten mot kristna är oerhört få, är det givetvis skandal att det förekommer. Det förtjänar all tänkbar uppmärksamhet!

VI.
Focus on the Family sätter alltså offren i den näst största gruppen inom citationstecken, och brottsligheten som drabbar dem inom parentes. (not D.)

Att diskutera och problematisera den näst största hatbrottsligheten kallar Focus on the Family och Caleb H. Price för att bluffa!

Focus on the Familys text och statistikanvändning liknar mest det gamla skämtet om hur Pravda rapporterade om en biltävling mellan USA och Sovjet där USA vann och Sovjet förlorade: "Den Sovjetiska bilen kom tvåa, och den amerikanska näst sist!"

Propagandans metoder och språk har sannerligen inte förändrats...



*** *** ***



not A: The Williams Institute uppskattar att det finns 8,8 miljoner homo- och bisexuella i USA, det vill säga 2,9 % av befolkningen om man räknar med att USA har 300 miljoner invånare. Andelen pendlar kraftigt från delstat till delstat. I Mississippi är siffran 2,3 %, och i District of Colombia 8,1 %. Jag har exkluderat hatbrottsligheten på grund av heterosexualitet (23 fall) i sammanställningen, eftersom texten gäller homo- och bisexuella.

not B: Enligt
Wikipedia finns det 5,671 miljoner judar i USA, det vill säga 1,9 % av befolkningen.

not C: Jag har alltså brutit ut de enskilda religionerna i statistiken, eftersom till exempel antisemitiska motiv inte sammanfaller med antiislamska eller antikristna.

not D: Proportionellt sett är undergruppen judar mer drabbade än homosexuella eftersom de utgör en mindre del av befolkningen.


*** *** ***

Uppdatering den 2 november: Box Turtle Bulletin har också skrivit om den här Focus on the Family-artikeln.

måndag, oktober 30, 2006

Snart tillbaka

Min pojkvän disputerade i helgen och vi hade fest för 160 personer på Hipp i Malmö. (Sanslöst trevligt, by the way... Gäster från hela landet, alla åldrar, föräldrar, kollegor och vänner.) Mycket arbete har hamnat på efterkälken, och bloggandet har således priorterats ned några snäpp. Jag återkommer inom kort. Läs gärna Christoffer Smitz inlägg om Slippery Slope-argumentet i homoäktenskpsdebatten.

fredag, oktober 27, 2006

Minoriteters villkor i Iran

Världen Idag skriver idag om asylsökande iranska konveriter och handikappaktivister som riskerar dödsstraff om de skickas tillbaka till Iran. Det är bra att Världen Idag tar upp olika minoriteters villkor och den på många sett blinda asylpolitiken. Till homosexuella asylsökande är standardsvaret: "Lev diskret i Iran, så klarar du dig". Att till kristna asylsökande säga: "Utöva inte din tro, så ska du se att det går bra", hade varit lika oacceptabelt.

onsdag, oktober 25, 2006

Om kärnfamiljens framtid

Världen Idag publicerar idag en lång intervju med ledarskapskonsulten Jonas Himmmelstrand, där han slår fast att kärnfamiljen som institution har en framtid. Ja, det tror jag också, inte minst nu när många homosexeulla väljer att leva i kärnfamiljens form. Frågan är varför Världen Idag samtidigt som de kämpar för kärnfamiljen, agerar för att försvaga den genom motverka vissa människor att ingå i dess gemenskap.

tisdag, oktober 24, 2006

Debatt om Brokeback Mountain

Efter artiklarna om att Brokeback Mountain undviks på Malmöskolor för att homosexualitet är ett laddat ämne särskilt i invandrartäta områden har en insändardebatt satts igång i Sydsvenskan. (Jag kommenterade saken här.)

Den 19 oktober skrev Charlotte Andersson att hon var glad att filmen inte visades. Hon frågar sig vart rätten att motsätta sig homosexuellas rättiheter har tagit vägen. Hon är kritisk till att filmen upplyfter otroheten till norm. Men det är ju det den absolut inte gör. Låt gå att Jacks (Jake Gyllenhaal) relation till sin hustru och hennes familj är raljant skildrad – men den delen av filmen är slapstickartad humor och bör självfallet bedömas efter sådan måttstock. Däremot skildras relationen mellan Ennis (Heath Ledger) och hans fru djupt seriöst och på ett minst lika tragiskt och medkännande sätt som relationen mellan Jack och Ennis.

Den scen som jag minns som mest gripande så här i efterhand är inte mellan Jack och Ennis, utan mellan Ennis och hans fru, när hon berättar om hur hon lagt en kärleksfull lapp i fiskelådan, och upptäckt att han inte ens öppnat lådan på fisketuren. Otroheten skildras absolut inte som något bra eller eftersträvansvärt, utan som en konsekvens av en samhällsstruktur som påtvingar folk roller och beteendemönster.

Här följer hela Anderssons insändare:

Jag är mycket glad att höra att Malmös skolor inte visat intresse för att visa filmen Brokeback Mountain som handlar om två homosexuella cowboys. Olof Lundborg, Lärarnas riksförbund, anser, enligt Sydsvenskan den 15.10, att just Malmö är en stad där denna film behöver visas. Varför då?

Varför vill Lärarnas riksförbund visa en film som handlar om otrohet och homosexualitet? Är detta något vi vill lära den uppväxande generationen? Att detta ska ses som "normalt"; en alternativ livsstil?

Om jag hade barn skulle jag inte vilja att de såg denna eller andra filmer om homosexuella. Var är våra rättigheter och vår valfrihet som inte stöder utvecklingen som det svenska samhället går mot; att det ska skapas allt fler rättigheter för de homosexuella (att adoptera, inseminera, få gifta sig etc), att tv-program alltmer ska ha med en rollkaraktär som är homosexuell och att vi ska "upplysas" om HBT-frågor och lära oss att tolerera dessa människors livsstil alltmer? Det handlar inte om att skapa acceptans längre för att det finns människor med homosexuella böjelser, utan mer om att skapa tolerans och införlivande av den homosexuella livsstilen som något "normalt" i samhället. Var är vår valfrihet som inte vill att våra barn ska utsättas för homosexuella budskap, om de ska tvingas att se homofilmer i skolan och bli "upplysta"? Man undrar vart vårt samhälle är på väg.

Man kan lika gärna fråga sig varför skolelever ska tvingas se Schindlers List. Vart är valfriheten? Idag bemöts hon av läraren Yvonne Rosén, som framhåller att det enligt skollagen är skolans uppdrag att "motverka alla former av kränkande bahandling såsom mobbing och rasistiska betetenden". Insändarskribenten Karl Hansson frågar sig "hur utökade rättigheter för HBT-personer skulle kunna ha en konkret eller negativ inverkan på Charlotte Anderssons existensberättigande". Han framhåller att han skulle må fruktansvärt dåligt om han inte öppet kunde få visa sin kärlek till sin flickvän. "Det är 2006 och det är dags för väldigt många att fatta mod och plocka av sig skygglapparna".

Jag gissar att debatten kommer att gå vidare.

måndag, oktober 23, 2006

Mot naturens ordning...

I djurriket så finns det ju hane och hona, och i växtriket så finns det också han- och honväxter. Varken i djur eller i växtriket förekommer det några abnormiteter, utan varje art håller sig till sin egen art. Så är det. Tills människan, på senare år, har klampat in på det här området genom provrörsbefruktningar och genom kloning och genom att man då byter partner och har partnerskapslagar som har blivit stiftade. (Åke Green)

Som på så många andra ställen i sin eländiga predikan far pastor Åke Green med osanning. Men han gör det förmodligen inte för att han vill luras, utan för att han som så många andra är indoktrinerad av den stereotypa bild av djurriket som har förmedlats genom århundraden.

Många av de tusentals naturfilmer som har producerats genom historien har inte haft för avsikt att spegla verkligheten i naturen, utan att bekräfta och propagera för den kristna kärnfamiljen och religiöst korrekta samlevnaden. Walt Disneys djurfilmer sitter djupare i det allmänna medvetandet än vetenskapliga observationer.

Just nu visas utställningen Mot naturens orden? – en utstilling om homoseksualitet i dyreriket Naturhistorisk museum i Oslo. Utställningen presenterar några av de över 1500 arter där homosexualitet hittills är dokumenterat.

Det var på kyrkomötet i Nablus 1120 som det slogs fast att homosexualitet är ett brott mot naturens ordning. Men inte ens medeltidens biskopar och kyrkofäder kunde bestämma över naturen...

Här ligger museets övriga texter om utställningen:

Homoseksualitet i Dyreriket

Homoseksualitet, evolusjon and mennesker

torsdag, oktober 19, 2006

Skillnader i synen på homo- och heterosexualitet

Grannbloggaren Christoffer Smitz aktualiserar en intressant problematik i synen på homosexualitet och heterosexualitet och citerar filosofen John Corvino, där han blottlägger antigayretorikens mekanismer:

When we think of heterosexuality notice that we tend to think of a wide range of activities. When we think of homosexuality we focus on the sexual aspects. And this creates for us a kind of double standard where we think of heterosexual people having relationships and homosexual people having sex.

We say things like; heterosexual people have lives, homosexual people have life styles. We say heterosexual people have a moral vision, homosexual people have an agenda. The words we use to describe these things often affect the way we’re thinking about them.

En annan mycket vanlig ståndpunkt i synen på homo- och heterosexualitet är att homosexuella ofta är väldigt angelägna om att skylta med sin sexualitet. "Asså jag är inte homofob, men jag betackar mig detaljer om vem den och den går till sängs med", brukar det låta. Vad vederbörande ofta inte tänker på är att han själv skyltar lika mycket med sin heterosexualitet om han efter en arbetsdag suckande utbrister "Nä, om man skulle ta och gå hem till tanten nu", eller i kallpratet i fikarummet nämner att han "varit hos frugans föräldrar i helgen". Skall man bli moralist indignerad av sådant, resa sig med buller och bång och utbrista "Hallå där! Jag är faktiskt inte intresserad av att veta vem du går till sängs med. Jag är tolerant och vidsynt, tro mig, men bespara mig detaljerna, tack."

onsdag, oktober 18, 2006

Skrämmande retorik i Polen

Polens regim fortsätter sprida sitt mörker. K-Online referar idag de senaste uttalandena från högsta ort. Artikeln bör läsas i sin helhet, men här följer några exempel:

1
I en tidningsintervju under helgen [kallade] vice utbildningsminister Miroslaw Orzechowski, från högerkatolska Polska familjeförbundet [...] att två personer av samma kön kan skapa en relation för "en av de mest drastiska formerna av lögn":

– Jag menar det händer, men man kan inte legalisera det för det ödelägger vår civilisation, förklarade Orzechowski.

Han fortsatte med att fastställa att "världen brukade klara sig utan tolerans och den kommer fortsätta snurra utan sådan".


2
[Den nya chefen för] utbildningscentret [...] Teresa Lecka [...] delar utbildningsministerns syn på homosexualitet:

– Dåliga mönster bör inte introduceras på skolorna då det är skolans roll att undervisa om skillnaden mellan gott och ont, mellan skönhet och fulhet. Skolan måste förbereda unga personer för en debatt kring homosexualitet, den måste visa på det drama, den tomhet och den degeneration som praktiserandet av homosexualitet leder till.


Resonemangen och retoriken är identisk med de tankebanor som är de officiella från Vatikanen. 2003 publicerade kardinal Ratzinger, den nuvarande påven, texten Considerations regarding proposals to give legal recognition to unions between homosexual persons, där han slår fast att det är varje katolsk politikers plikt att rösta emot alla former av lagar som reglerar samliv mellan homosexuella personer. Den katolska sharian sipprar bevisligen in i de demokratiska parlamenten med stor framgång.

Grattis, EU, till den underbara rekryteringen av Polen som medlemsland. Och kanske framförallt: Grattis Vatikanen.

Några av bloggens utgångspunkter

Detta är en sammanslagning och redigering av två texter som funnits på min antigaylänksamling och Världen Idag-sajt sedan begynnelsen. Lägger dem för symmetrins skull även här.

Kyrkorna och samfunden gör enorma insatser för de svaga i samhället. Insatser som ofta negligeras eller till och med förlöjligas. Det offentliga samtalet kring religion handlar istället ofta om avarterna, och medierapporteringen rörande religiösa frågor präglas av pinsam okunskap från journalisternas sida. (Knutbyfallet är det senaste exemplet.) Det är tråkigt att människors tro och övertyglese inte respekteras i högre grad. En uppriktig och ärlig gudstro får människor med det behovet att må bra, och positiva känslor sprider sig till resten av samhället. I kraft av att vi är olika och lever våra liv på annorlunda sätt kan vi inspirera varandra, ta lärdom och lära oss förstå andra lösningar. Jag tror inte själv – men jag tror att de troende tror. Att vara av annan uppfattning vore gränslöst högmod. Det skulle vara som att påstå att två människor som älskar varandra djupt och innerligt inte alls gör det. Och vem har rätt att påstå något sådant?

Urvalet av argument och ståndpunkter som jag bemöter på den här bloggen är givetvis inte representativt och ger sammantaget ingen korrekt bild av religiöst liv. Syftet är heller inte att försöka säga något om religion, utan att peka på en viss retorik och lyfta fram vilka föreställningar som möter många homosexuella i samhället...

Mycket av bloggens innehåll rör den kristna tredagarstidningen Världen Idag, som är ett friskt bidrag till debatten och mediebilden i Sverige. Det ger mig mycket att läsa hur andra tänker och argumenterar, och ta del av åsikter som inte är mina egna. Samtidigt som jag läser tidningen med behållning, finns det punkter där jag tycker att den brister betänkligt. På denna sajt publiceras exempel på där tidningen säger emot sig själv, debatterar utifrån dubbla standarder, eller bara är allmänt klandervärd.

Om någon inte samtycker med det jag skriver insisterar jag på att vederbörande hör av sig, förslagsvis genom att kommentera direkt på bloggen. Maila annars. Varje kommentar kommer att publiceras i sin helhet (om skribenten önskar det), och jag garanterar att jag kommer att bemöta kommentarerna – det finns ingen utrymmesbrist på sajten. Jag eftersträvar öppen dialog och debatt.

Den 22 februari 2005 skickade jag ett mail till chefredaktören Carin Stenström och informerade om mina texter, och erbjöd utrymme för kommentarer från tidningens sida. Stenström svarade i ett trevligt mail att hon avstår av tidsskäl, men uppmuntrade mig att vända mig direkt til tidningen för debatt, vilket jag gjort vid något tillfälle, men för det mesta fått avstå från på grund av samma tidsbrist...

Kastlösa konverterade i Indien

Tidningen Dagen skriver idag om hur tusentals kastlösa indier i helgen konverterade från hinduismen till buddhismen och kristendomen. Det är aldrig en dag för tidigt att slita sig loss från ett system som fjättrar en vid mindervärde och ständig förnedring. Nu är det ingen garanti att slippa ifrån det här genom att konvertera till en annan religion, men det är väsentligt steg på vägen.

Brokeback Mountain tabu på Malmöskolor

Filmen Brokeback Mountain kommer inte att visas på Antirastiska Filmdagarna i Malmö, eftersom ingen skola har uttryckt önskemål om att se den. Krister Kjällström på Kryddgårdsskolan i Malmö som också är ordförande i Barn- och ungdomsfilmfestivalen i Malmö, tror att stämningarna i Malmöområdet kan vara extra känsliga när det gäller manlig homosexualitet.
– För en del år sedan tvingades informatörer från RFSL mer eller mindre springa gatlopp på Rosengård därför att deras information väckte så starka negativa reaktioner. Situationen har förbättrats men i högstadieklasser med övervägande invandrarelever uppfattas homosexualitet som oerhört hotfullt, säger han till Sydsvenska Dagbladet. (K-Online)

Well, för det första kan man fråga sig vad Brokeback Mountain har på antirasistiska filmdagar att göra... Så här förklarar arrangörerna sina utgångspunkter:
Rasism handlar inte enbart om olika etniska grupper. Det är en vid definition som inkluderar förtryck, maktmissbruk, beteenden som förstärker vi-dom-tänkande, vardagsrasism, osynliggörande och andra härskartekniker samt likgiltighet. (källa)

Det är självklart att en diskussion om rasism även måste innefatta rasismens mest grundläggande mekanismer, det vill säga just intolerans och vi-och-dom-tänkande. Mekanismerna är desamma oavsett vilken grupp som utsätts. Att en harmlös film som Brokeback Mountain inte skulle kunna visas i det sammanhanget är sorgligt och oerhört viktigt att uppmärksamma.

lördag, oktober 14, 2006

Intermittent närvaro

Jag märker att det debatteras friskt på bloggen, vilket gläder mig. Därför smärtar det mig att jag inte kan delta. Jag är i Abisko på bröllopstrevligheter, och har mycket begränsad internettillgång. Ganska skönt. Återkommer nästa vecka.

tisdag, oktober 10, 2006

Tack för besöket hos Phelps!

Nu har jag sett TV3-programmet om hatbrott och pastorn bakom sajten God Hates Fags Fred Phelps. Och nog blev det freakshow alltid. Fast inte på något billigt sätt. Det gjordes inga försöka att koppla ihop en moderat kristen homoskeptisk hållning med Fred Phelps' cirkus. Det var ett bra program och jag är mycket tacksam för inblicken i hans verksamhet, att se honom i verkligheten. Besattheten. Hur de utnyttjar och indoktrinerar barnen. Den oerhört låga intellektuella nivån.

Killarna på gaybaren i Phelps hemstad sa något som jag inte tänkt på tidigare. Eftersom Phelps är så vulgär och extremistisk är det ingen som vill förknippas med honom. Han komprometterar hela antihomorörelsen. Killarna trodde att hans verksamhet i själva verket har gjort det lättare för homosexuella, och det tror jag det ligger en del i. Fast de sa samtidigt att hans budskap sår frön hos andra extremister. Extremister som inte har den stenkollen på lagen och justisen som klanen Phelps har, och som alltså inte drar sig för våld.

Nyanserna fanns i form av Soulforces demonstration mot Focus on the Family. Facundo Unias sanslösa behärskning under intervjuerna, särskilt med Phelps döttrar blev nästan komik. Och jag är mycket tacksam över att han inte kom ut vid besöket hos Phelps. Det hade jag inte klarat av...

En brist var att motivet bakom mordet på Matthew Shepard inte riktigt klargjordes. I programmet framstod det nästan som att det "bara" skulle vara frågan om ett rånmord där Shepard valdes ut för att han var bög och förmodat svag och expendable. Den viktiga detaljen att han flörtat med en av mördarna utelämnades. Det är den omständigheten som gör det till ett hatbrott.

Frågan är vad Renée Nyberg har med programmet att göra. Varför är hon med? Varför står hon med i pressreleasen?

För övrigt anser jag att Fred Phelps är mycket lik Lawrence Olivier i rollen som Lord Marchmain i Brideshead Revisited. Tyvärr.

(Uppdaterad 11 oktober)

TV3 ikväll!

Ikväll sänds programmet där journalisten Facundo Unia som misshandlades under Pride 2003 träffar den vansinnige antigayaktivisten Fred Phelps och den mördade Matthew Shepards mor. Jag uttalade farhågor och förhoppningar om programmet i texten TV3-program riskerar bli ovärdig freakshow.

Program
45 Minuter

Kanal
TV 3

Sändningstid
Tisdag 10 oktober klockan 21.00

måndag, oktober 09, 2006

Stenström igen

Ju mer jag tänker på det desto mer upprörd blir jag över Carin Stenströms häpnadsväckande uttalande om att Andreas Carlgren utsetts till minister på grund av att han är homosexuell. Stenström borde be Carlgren om ursäkt. Framför allt borde hon be Fredrik Reinfeldt om ursäkt, som ju anklagas för att tillsätta ministrar på felaktiga och idiotiska grunder.

"Carlgren minister för att han är bög"

Carin Stenström oroar sig över den nya regeringen i dagens Världen Idag. Särskilt över utnämnandet av Andreas Carlgren som miljöminister. Carlgren var vice partiordförande i Centerpartiet 1992-2000 och riksdagsledamot 1994-2000. 2000-2006 var han generaldirektör för Migrationsverket. Dessa meriter väljer Stenström helt att bortse ifrån, och påstår att Carlgren utnämnts på grund av att han är homosexuell. Det är gränslöst oförskämt. Då blev väl Nyamko Sabuni minister för att hon är färgad?

Carin Stenström beklagar även att Fredrik Reinfelt i sin regeringsförklaring nämnde HBT-personer, och hon utlovar fortsatt kamp för "en lagstiftning som markerar den självklara grunden för samhället: samlevnaden mellan man och kvinna."

Var finns de taggade politikerna?

Kommentar till debatten om Sverigedemokraternas framgångar i Skåne. Artiklarna som refereras är Fredrik Ekelunds Etniska svenskar föraktas och Olle Svennings Ekelund repeterar Kjaersgaard.

Så är vi tillbaka i sandlådan. Att som Olle Svenning dra fram fascismkortet i sitt bemötande av Fredrik Ekelunds artikel är som att rulla sig i de andra barnens sandslott för att man själv tröttnat på leken och vill gå in och dricka oboy istället.

Jag håller inte heller med Ekelund. Artikeln var drastisk och generaliserande, men han gör i alla fall ett ärligt försök att förklara Sverigedemokraternas framgångar, och detta utifrån sin egen horisont och erfarenhet – något som alla har rätt att göra utan att få fascismspaden i huvudet.

Den taktiken – sådana utnämningar av meningsmotståndare är just den som hittills bevisligen har misslyckats i bemötandet av Sverigedemokraterna. Huruvida ett sånt parti bör bemötas med tystnad eller debatt har diskuterats livligt de senaste åren och det finns intressanta argument för båda metoderna. Det starkaste mot debatt är att man därigenom riskerar att legitimera Sverigedemokraternas människosyn. En debatt förutsätter ju att premisserna är någorlunda lika. Men nu står vi ju med facit i hand efter år av tystnadstaktik…

Ett annat sätt att tackla Sverigedemokraterna har varit politiskt tricksande. Där partiet fick politiskt inflytande efter valet 2002 startade de märkligaste samarbeten över blockgränserna. På en del håll valde man helt sonika att skära ner på antalet platser de beslutsfattande organen för att paritet inte skulle kunna tillgodogöra sig sina mandat. Och efter senaste valet är självklart liknande åtgärder och samarbeten att vänta. Allt för att man ska slippa debattera med partiet.

Dessa två metoder: tystnad och tricks är symptom på ett djupare problem inom svensk politik, och som mycket väl kan vara huvudorsaken till Sverigedemokraternas framgångar. Jag talar om den antiintellektualism som präglar det svenska politiska klimatet. Genast måste jag understryka att jag givetvis inte menar att politiker över lag inte skulle vara intellektuella, men de verkar onekligen i ett klimat där folklighet är viktigare än analys och nyanser. Där allt som kan tolkas som elitism och snobberi är livsfarligt för den politiska karriären. Där antiintellektualism är något man kan kokettera med, som när Göran Persson och Göran Johansson för några år sedan lyfte fram Madicken och Clas Ohlson-katalogen som sina favoritböcker.

Denna offentliga devalvering av humanioran ställer de intellektuella verktygen i skymundan bakom de rent tekniska. Jag efterlyser självfallet inte metaforer från Finnegans Wake i den politiska debatten, men jag vill se en större tilltro till debatten som verktyg för politisk förändring. Jag är övertygad att om Sverigedemokraterna hade bemötts i en intellektuellt hederlig debatt för fem-sex år sedan – och inte tystnad och tricks, så hade de varit en bitter spillra idag som fortfarande använt sin Le Pen-plagierande partisymbol och delat ut stenciler på folktomma torgmöten.

Vad är det för politiker vi har som inte kan, vågar eller vill ta en utmanande debatt? En politiker värd namnet ska fyllas av upphetsning av att få ett parti som Sverigedemokraterna att debattera mot. ”Äntligen!”, ska han eller hon utropa och känna adrenalinet strömma i kroppen, och gå hem och förbereda relevanta argument, statistik och metaforer. Vad kan vara mer taggande än förvissning om seger? För den som har bäst argument vinner alltid.

Åter denna mystiska livsstil...

Världen Idags utrikesredaktör Mats Tunehag lindar in det så fint:

Men yttrandefriheten innebär den självklara rätten att uttrycka avvikande och till och med stötande åsikter om profeten Muhammed, demonstrera mot president Bush, varna för homosexuell livsstil, kritisera folkpartiets integrationspolitik och skämta om kristna friskolor. Det inkluderar rätten att framföra en opera i Tyskland som några kanske blir förolämpade av. Alla kommer aldrig att gilla allt. Men så fungerar en demokratisk process.

Varna för "homosexuell livsstil". Vad är det för något?

söndag, oktober 08, 2006

Kristdemokratiskt nederlag banar väg för rättigheter

Förslaget att exkludera homosexuella i en ny diskrimineringslag i Lettland har avvisats. Initiativet att det skulle vara OK att diskriminera personer på grund av sexuell läggning kom från det kristdemokratiska Första Partiet i våras och drevs igenom i parlamentet, men presidenten lade in sitt veto. I september antogs den nya lagen, som alltså också förbjuder diskriminering av homosexuella. Ett nederlag för de lettiska kristdemokraterna, men en seger för demokratin. (Källa: K-Online)

Förra veckan hölls parlamentsval i Litauen, och de som motsätter sig homosexuellas rättigheter passade på att demonstrera. Så här rapporterade Sveriges Radios korrespondent:

Det enda spektakulära är de grupper av ungdomar med t-skjortor mot homosexuella som delar ut listor över de politiker som nyligen såg till att en antidiskrimineringslag för arbetsmarknaden också skulle omfatta homosexuella. Frågan väckte nyligen stor och pinsam debatt. Stryk dem som stöder homosexuella, menar ungdomarna.(Ekot)

Här ligger några av mina tidigare texter om situationen i Lettland och Baltikum:

16 juni 2006: "Det kristna samvetet" banar väg för diskriminering

16 juni 2006: OK att diskriminera homosexuella i Lettland

13 maj 2006: Svenska debattörer sprider demoniserande propaganda i Baltikum

Etiketter:

lördag, oktober 07, 2006

Omistilig radio

Det nu indragna beslutet att lägga ner P1-programmet Konflikt är det främsta beviset på att radioledningen inte lyssnar på sina egna program. Konflikt är det mest relevanta och angelägna radioprogrammet just nu. Totalt omistliga nyanser och fördjupningar. Dagens program handlade om Iran. Yttrandefrihetskamp och censur. Och en intervju med en snäll ayatollah. (P1)

fredag, oktober 06, 2006

Kvällsposten överträffar sig själv

Idag rapporterar Kvällsposten om hur bikinimodellen Angelica Rimér fått en glasflaska i huvudet på en nattklubb i Eslöv där hon manekängade underkläder. En berusad man försökte ta sig upp på scen och när han stoppades blev han rasande och kastade flaskan som träffade Rimér i huvudet. Till denna nyhet sätter Kvällsposten rubriken

Bikinimodell skapade kaos på nattklubb.

Nej, Kvällsposten. Det var inte Angelica Rimér som skapade kaos. Det var den berusade flaskkastaren. Snacka om skeva perspektiv...

Tystnaden

I samma ögonblick jag postade kommentarer på bloggen Katolik i Sverige upphörde all verksamhet där. Det var inga raljanta eller anklagande kommentarer, utan enkla och raka bemötanden. Det är uppenbart att bloggens upphovsman hade förväntat sig att förbli oemotsagd. Tråkigt att benägenheten till diskussion och samtal är så låg.

Inga pekpinnar?

Siewert Öholm blir chef för norska Verdikanalen, som nu också blir en svensk kanal - Värdekanalen. I onsdags intervjuades han av Studio Ett i ett fruktansvärt pinsamt inslag som underströk vikten av just alternativa röster inom svensk massmedia.

"Inga pekpinnar", lovade Öholm. I så fall får han se över programutbudet, tror jag. Det är ju i Verdikanalen pastor Maria Hallmans talkshow Spekter brukar sändas. Jag har skrivit om programmet som handlar om hennes bok Homosexualitet är synd i inläggen Talkshow del 1 och Talkshow del 2.

Mer islamism

Fram till tisdagen den 10 oktober kan man höra Naila Saleems oerhört viktiga och välproducerade program om bland annat dödsdomen mot författaren Salman Rushdie. Fattar ni att ett femtiotal personer fick sätta livet till i samband med fatwan? Förläggare, bokhandlare, översättare som hade befattat sig med boken... Programmet ligger på Sveriges Radios hemsida och heter Det fria ordet.

Samtidigt rapporterar Världen Idag om att utgivaren av den norska Livets Ord-tidningen Magazinet skrivit en bok om de dödshot han utsatts för i samband med att hans tidning återpublicerade Muhammedkarikatyrerna. Trots att syftet med publiceringen inte hade ett dugg med yttrandefrihet att göra utan var en sinnesslö och desperat provokation, är den islamistiska hanteringen av ärendet givetvis oacceptabel.

Jag skrev för övrigt en liten text om Magazients publicering av Muhammedkariktatyrerna i Sydsvenskan, och det är förmodligen min mest spridda text. Den refererades på engelska, tyska, danska (i kritiska ordalag) och franska (tror jag).

torsdag, oktober 05, 2006

Islamistkräk mördar homosexuella i Irak

K-Online skriver om hur situationen för homosexuella i Irak hårdnar. Ali Hilli från Irakiska hbt-gruppen i Storbritannien citeras:

- Saddam Hussein var en tyrann. Men diskret homosexualitet tolererades vanligen. Efter störtandet av Saddam håller emellertid islamiska fundamentalister på att öka sin styrka och sitt inflytande. De vill upprätta en religiös diktatur av iransk typ. Två ledande ayatollor - Sistani och Baghdadi - har nyligen utfärdat fatwor som beordrar mord på homosexuella irakier. Deras anhängare i den islamistiska Badrmilisen gör nu hbt-personer till måltavla för avrättning.

Samtidigt nekas iranier asyl i Sverige med motiveringen att De flesta homosexuella undgår fara om de lever "diskret och tillbakadraget".

Vilket fullständigt nonsens. Bemöter Migrationsverket alla flyktingar på det sättet? Uppmanar de politiska flyktingar att leva "diskret och tillbakadraget" och inte göra motstånd?
- Hörru Ibrahim, om du inte hade arbetat på den där oppositionella tidningen hade du inte blivit torterad. Åk tillbaka nu, och för guds skull: engagera dig inte politiskt. Lev diskret och tillbakadraget!

tisdag, oktober 03, 2006

Moralen som handelsvara

Biltillverkaren Ford lider av svåra ekonomiska problem (och därmed också Volvo). 16 anläggningar skall läggas ned fram till 2008. 75000 anställda ska köpas ut (Dagens Industri). Ingen seriös bedömare framhåller att det är American Family Associations (AFA) bojkott som ligger bakom krisen, men det är ändå osmakligt att läsa hur deras ordförande Don Wildmon gottar sig åt tragedierna som drabbar tiotusentals familjer och hela samhällen i besparingarnas kölvatten.

Wildmon says Ford is suffering the effects of its decision to aggressively promote same-sex "marriage" and other aspects of the homosexual agenda. The pro-family leader notes that AFA had suspended the boycott for six months; however, after Ford reneged on its agreement to remain neutral in the culture war, he says the boycott was back on. (AFA)

På kampanjsidan BojcottFord.com radar AFA upp anklagelserna, som bland annat består i att

- Fords förre vice ordförande donerat stora summor till grupper som arbetar för homosexuellas rättigheter.

- Ford har arrangerat en mångfaldskonferens för bilindustrin.

- Ford har annonserat efter personal i gaytidningar.

- Ford har i annonskampanjer explicit riktat sig till homosexuella.

- Ford har sponsrat prideliknande evenemang.

- Ford erbjuder anställda som lever i homosexuella relationer samma trygghetssystem och förmåner som heterosexuella.

American Family Association använder aktivt Fords kris för att skapa aversion gentemot homosexuella. De hävdar att krisen bevisar att Ford tycker det är viktigare att stödja homosexuella än att måna om sina anställda och försäljare. De säger indirekt till den som får sparken: "Det är de homosexuellas fel. Hade de inte krävt rättigheter, hade du fått behålla ditt jobb". Den uslaste formen av utpressning.

Det är intressant att notera att punkterna som hålls upp emot Ford är nästan identiska med dem som hölls upp emot Disney, som också bojkottades för några år sedan. Det är också intressant att notera att Disney inte har genomfört några av de förändringar som AFA krävde – Disney diskriminerar fortfarande inte anställda som är homosexuella. Men bojkotten avblåstes ändå. Den enkla orsaken är att Disney var en av producenterna bakom filmen om Narnia, som betraktas vara en allegori på berättelsen om Jesus. Den kristna högern kunde inte upprätthålla en bojkott mot en film som skulle gynna deras sak så mycket. Kapporna vändes över en natt och Disney fick absolution.

Förmodligen är detta också en möjlig väg för Ford. In med några hundra miljoner dollar i nästa Narniafilm och avlatsbrevet är säkrat. Allt tycks vara möjligt i det konservativt kristna USA där till och med moral är en handelsvara. Det börjar bli dags för en ny Luther...

Republikansk sexskandal

Mark Foley, det republikanska partiets strängaste förespråkare för hårdare straff mot pedofiler har avslöjats som sexförbrytare. Han har skickat obscena och sexuellt explicita mail till pojkar som praktiserat hos de amerikanska parlamentarikerna (Ekot).

Hamlets insinuanta ord om sin sörjande moder kommer ständigt till mig när jag läser om sånt här.
The lady doth protest too much, methinks.

Roy Cohn. Antisemitisk böghatare i senator McCarthys kommunistjägarskvadron. I själva verket jude och bög. Död i aids 1986.

Michael Kühnen. Västtysk nynazistisk ledare. I hemlighet bög. Död i aids 1991.

Militärgrannen i American Beauty.

Och så vidare. Hamlets ord är inte tillämpliga i alla sammanhang. Men det är påfallande i hur många fall de stämmer.

Nu väntar vi bara på hur skandalen ska exploateras av antihomoaktivisterna.

Varför Phelpskritik rinner av den konservativa kristenheten

Huvudanledningen till att den konservativa kristenheten kan avfärda pastor Fred Phelps är att han inte betonar nåden i sin antigayteologi. Hans utgångspunkt är i Romarebrevet där Paulus beskriver hur Gud utlämnade människorna till förnedrande lustar. Det sammanfattar Phelps i den klatschiga (och inte helt osökta) sentensen

God doesn't hate them because they're fags;
they're fags because God hates them.

För att Phelpskritik ska vara relevant i mer allmänkristliga sammanhang måste man koppla bort denna dimension. Man måste ställa frågan "Förutom att Phelps inte predikar nåd och erbjuder utvägar och förlåtelse, vad är det som skiljer hans predikningar och argument från era?"

TV3-program om hatbrott riskerar bli ovärdig freakshow

Den 10 oktober handlar TV3-programmet 45 minuter som hatbrott mot homosexuella. Utmärkt. Journalisten Facundo Unia som misshandlades svårt under Prideparaden för tre år sean har rest i USA och träffat böghatarpastorn Fred Phelps som bland annat driver sajten God Hates Fags. För något år sedan var han i Sverige i samband med Åke Green-rättegången och genomförde en totalt menlös demonstration vid slottet i Stockholm.



I programmet får vi också möta Matthew Shepards mor. Shepard mördades under bestialiska former 1998 för att han flörtade med två grabbar efter ett krogbesök. Johan Hiltons utmärkta och skakande bok No tears for queers (finns på pocket nu) handlar bland annat om mordet på Shepard, och innehåller intervjuer med representanter för pastor Phelps församling. Slagordet No tears for queers är hämtat från ett av de plakat församlingen använder när de demonstrerar vid begravningar av homosexuella.

Visst kan det här programmet bli bra. Visst hoppas jag att det blir bra. Men det riskerar också bara att urarta i hopplös freakshow. Phelps är nämligen en patetisk haverist. En besatt galning, som de flesta – även konservativt kristna tar avstånd från. Så mycket bättre och effektivare det hade varit att konfrontera en person som verkligen tas på allvar och åberopas som auktoritet. Någon som står för samma grundsyn som Phelps, men som uttrycker sig lite mer implicit och manipulativt. Kanske Don Wildmon, ordförande för American Family Association. Eller Paul Cameron, som vigt sitt liv åt att med vetenskapligt alibi utmåla homosexuella som svin. Phelps är en pajas, och den konservativa kristenheten i Sverige kommer inte att känna sig ett dugg ifrågasatta av kritiken mot Phelps. (Här avfärdas han av Åke Green. Här avfärdas han av Amosomannen Ronnie Lindén.)

Jag hoppas som sagt självfallet att mina farhågor om programmet inte besannas. Det är för viktigt för att slumpas bort genom snärtig vulgärretorik. Återkommer med en fylligare recension när jag sett det.

Etiketter: