Intervju med Peterson Toscano i P1

I Människor och Tro i P1 pà fredag sänds min intervju med Peterson Toscano. Han har lagt 17 år av sitt liv och 30000 dollar på att försöka bli fri fràn sin homosexualitet i de många program och behandlingshem som finns för detta i USA. Nu gör han komik av sina upplevelser under de åren och är en av initiativtagarna till Beyond Ex-gay, en rörelse för "Ex-gay survivors" - dvs kristna homosexuella som har kämpat för att bli heterosexuella och upptäckt att det inte fungerar (inte för de flesta i alla fall).

I helgen håller de en stor konferens i Irvine, Kalifornien, samtidigt som ex-gay-organisationen Exodus International håller sin årliga Freedom-konferens där. Syftet är inte att protestera, utan att offentligt vittna om vilken stor skada organisationer som Exodus kan tillfoga människor.

Exodus ordförande Alan Chambers har förresten nyligen fått hård kritik av homoparanoikern Peter Laberbera, för sin "liberala" syn på förändra av sin sexualiteten från homo- till hetero.

Människor och Tro sänds på fredag den 29 juni klockan 15.03, repris pà lördag kl. 17. Och Siewert Öholm fàr alltsà tillfàlle att skriva ytterligare en ledarkrönika i Världen Idag om "Människor och homo", som han tycker att programmet borde heta (eller Människor och Islam. Han verkar tycka att programmets uppdrag ska vara att förkunna kristen tro, inte att journalistiskt belysa frågor inom religionerna).

òversvàmningar slump eller Guds straff?

Tony Blair konverterar till katolicismen (=skòkokyrkan med Maranataretorik), och Storbritanninen làggs under vatten i fruktansvàrda òversvàmningar. Ser nàgon sambandet? Ungfàr som nàr den evangelikala eliten i USA skyllde 11 september pa bland annat fòrekomsten av homosexualitet i landet.

Att memorera inför Venedig

Det kommer att tystna på bloggen någon vecka nu när jag reser till Venedig och lägenheten hemma i Malmö bebos av vänner. När jag var där förra gången 2005 utväxlades följande SMS-konversation mellan mig och en italienskakunnig kamrat:

26 juli 2005

Jag måste kunna tilltala tiggarkärringarna i Venedig. Hur säger man "Ni vill inte ha mina pengar. Det är Sodoms pengar!"

Svaret kom snabbt:

"Non volete i miei soldi. È il denaro di Sodom." Så lyder mitt tips.

Misantropiskt? Javisst!

Mer fatwa: Taslima Nasrin

Tidigare i veckan kom nyheter om att högt uppsatta politiker såväl i Iran som Pakistan stödjer den islamistiska dödsdomen mot författaren sir Salman (Rushdie), och att adlandet av honom betraktas som en stridshandling mot världens muslimer. Och igår skrev Lisbeth Lindborg en text i Sydsvenskan om situationen för Taslima Nasrin, författarinnan från Bangladesh som 1993 fick samma typ av dödsdom inskriven i pannan. Hon levde i exil i många år, bland annat i Sverige, och har på sista tiden bott i Indien. Men nu har landets radikala muslimer fått nog av henne, och efter att ha skrivit en artikel som kritiserade bruket av slöja, avfattades en ny fatwa mot henne.

presidenten för en muslimsk grupp i Västra Bengalen, Taqi Raza Khan, kräver att hon halshuggs. Den som utför dådet får 10_000 euro.

Jag har sällan skådat dess like i patetisk ynkedom. Skäms inte folk över att företrädas av dessa livsfarliga galningar?

Världen Idag idag

Att kartlägga och informera om historisk förföljelse och intolerans mot judar är bra, verkar Ruben Agnarsson på Världen Idag tycka. Men om man börjar uppmärksamma samma tendenser mot homosexuella har man gått vilse, skriver han i dagens tidning, där han kritiserar organisationen Levande Historia. Det kommer inte som en överaskning att medlöparen försöker förtiga och förringa förseelsen.

Och så upprepar han samma gamla smörja om att "RFSL har koppling till pedofili". Hur länge kan man suga på ett russin innan det löses upp i söt och sliskig ävja?

Recension av Bögjävlar

Bögjävlar

Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson (red), Petter Wallenberg, Roger Wilson

Atlas

När synagogan i Stockholm invigdes 1870 var den utrustad med en tingest som var helt avvikande från judisk tradition – en orgel. I emancipationskampen för medborgerliga rättigheter var en av strategierna att tona ner den judiska gruppens avvikelser. Orgeln var ett sätt att demonstrera att judarna egentligen inte skiljde sig särskilt mycket från de kristna när de firade gudstjänst. Många judar protesterade förstås och ansåg att orgeln vanhedrade sabbaten, men i en kamp för rättigheter måste man alltid vara beredd att offra något.

Om dessa offer – fast i en helt annan kontext – handlar antologin Bögjävlar. Kampen för rättigheter för homosexuella har förflackat och kastrerat den homosexuella subkulturen, som en gång i tiden var utmanande och avantgardistisk. Nu är det mest rosa sockervadd och schlager. Den minsta möjliga oproblematiska nämnaren har blivit norm.

Vad som har hänt är att homorörelsen de senaste decennierna låtit självbilden formas av förväntningarna om vad ”de andra” ska tycka. Man har mutat majoritetssamhället med idylliska skildringar för att tillfredsställa dess omättliga törst efter konformitet i hopp om att få något tillbaka. Man har spelat med i det ovärdiga spelet vars huvudregel är att respekt måste förtjänas. Klart man installerar en orgel. Klart man sorterar bort bögar som inte passar in i de stereotyper heterosamhället har godheten att tolerera.

Detta har resulterat i ett medie- och samhällsklimat där bögarna är reducerade till tjänare. Plikttrogna män som piffar till den heterosexuella vardagen. Lustigkurrar och festprissar med en medfödd känsla för estetik och mode. Det finns ingen större lögn. Ändå omhuldas dessa stereotyper med stor entusiasm av gayvärlden. Dess officiella språkrör – tidningen QX älskar att frossa i intervjuer där diverse heterosexuella idrottsmän eller artister hasplar ur sig plattetyder om att ”bögar festar mycket bättre” eller ”min bästa shoppingpartner är en bög”. Citat som om de till exempel hade handlat om färgade direkt hade hamnat i papperskorgen. Genom att bejaka och buga inför denna nedlåtande välvillighet konsoliderar man bilden av sig själv i underläge.

Boken handlar bara om bögar och det är bra. En av faktorerna som har förflackat HBT-kulturen är just att den är HBT – ”alla ska med”. Men den som vänder sig till alla, vänder sig slutligen till ingen. Författarna demonstrerar istället motsatsen: genom att renodlat tala till EN liten grupp talar man automatiskt till så många fler. För vad boken egentligen handlar om är majoritetssamhällets mekanismer och härskartekniker, och den underdånighet och konformitet dessa skapar hos minoriteterna. Underförstått belyser och problematiserar boken detta ur allas perspektiv, inte bara bögarnas.

Ett stort minus dock för försöket att introducera det vidriga ordet pugga istället för bög. Ett lika utsiktslöst som fåfängt projekt. Så glöm det, mina vänner. Glöm det.

(Publicerad i Sydsvenskan den 19 juni 2007)

Iran kritiserar adlandet av Rushdie

I helgen adlades Salman Rushidie har adlats av drottning Elisabeth II. Och genast protesterar Iran från officiellt håll.

- Genom att adla en hatad förrädare som Rushdie kommer Storbritannien försätta sina tjänstemän i konfrontation med islamska länder, sa UD-talesmannen Mohammad Ali Hosseini (SR Kulturnytt)

Om man gör bort sig offentligt brukar man försöka skyla över det, eller be om ursäkt. Om man till exempel skiter på sig på bussen, förhåller man sig diskret, beklagar olägenheten för dem som sitter närmast och kliver av vid nästa hållplats. Irans försvar av ayatolla Khomeinis fatwa från 1989 påminner mer om att stanna kvar på bussen dra av sig byxorna och kasta skiten på medpassagerarna. Varför kan de inte bara erkänna och beklaga idiotin landets förra regim komprometterat dem med?

Vad är naturligt?

Här är mitt svar till den muslimska bloggaren Iris som i det här inlägget frågade sig varför det är så inne att vara gay, och vädrade sin åsikt om att homosexualitet strider mot naturen:

Vad strider mot naturen? Att bära svart nikab eller burqa i 45 graders sol? Att kvinnor måste dölja sina kroppar för att männen inte ska drabbas av syndiga tankar? (Hur kan det vara naturligt att hindra naturens gång?) Att trängas runt en månsten tillsammans med hundratusentals andra så att folk blir ihjältrampade på löpande band? Att hindra ekonomins mekanismer genom att förbjuda uttagande av ränta?

Varför har det förresten blivit så populärt att vara muslim? Det går ju inte en dag utan att islam hyllas som en fredens religion i media (stick i stäv med all empiri). Inte en dag utan att vi tvingas höra slöjan debatteras ytterligare ett varv, eller att imamer håller i radioandakter eller inkallas som auktoriteter och sakkunniga i teveprogram. Är det bara en innegrej, eller?

Kvasidissidentism

Något man ofta får se från konservativt och/eller religiöst håll är ett fåfängt koketterande med åsikter som lanseras med attribut som "förbjudna", "förföljda" eller "politiskt inkorrekta". Ett bra exempel är pastor Maria Hallman, som försökte sälja sin bok Homosexualitet är synd med den politiska inkorrekten som dragplåster och det faktum att boken inte antogs av några svenska förlag. "För het", påstod hon. "För dålig", om man ska hålla sig till sanningen. "Åh, jag är så politiskt inkorrekt att så fort jag skriver något blir jag stormad av åsiktspoliser. Det är så synd om mig och mina förbjudna åsikter. Jag är minsann en riktig dissident." Men oftast är dessa åsikter mest slitna plattetyder som ältats fram och tillbaka i decennier. "Politiskt inkorrekt"??? - pah... Snark... Här ligger ett typiskt sådant inlägg. Så uppenbart skrivet med syfte att provocera fram en låg debatt. Skribenten är muslim.

Ytterligare en Polenkommentar

Här länkar jag till Kjell Albin Abrahamsons kommentar om den polska skolpolitiken för litteratur: Totalitärt muller i polsk kanondebatt

Polen gör upp med omoralisk världslitteratur

Polens intellektuella protesterar livligt mot att landets utbildningsministerium har beslutat att stryka Goethes Faust och Den unge Werthers lidanden, Dostojevskijs Brott och Straff och Kafka ur litteraturlistorna i landets skolor, skriver Süddetusche Zeitung. Någon anledning har inte redovisats, men polska medier spekulerar i att det skulle kunna handla om ytterligare ett utslag av den nit att ligga Vatikanen till lags som varit typisk för ministeriet på sistone. De har ju tidigare föreslagit att förbjuda så kallad "propaganda för homosexuell livsstil", det vill säga information om homosexualitet. Om man söker gemensamma nämnare i de strukna böckerna finner man att de kan betraktas vara moraliskt tvivelaktiga. Faust har utomäktenskapligt sex. Werther förälskar sig i en gift kvinna. Brott och straff handlar om en bekännelse av ett brott. Och Kafka var nihilist.

Även polska författare med världsrykte stryks, till exempel Witold Gombrowicz (homosexuell) och Stanislaw Witikiewicz (flummare). Som litterärt föredöme framhålls istället Henryk Sienkiewicz , författaren till den kristna martyrromanen Quo Vadis, men framförallt tonvis av patriotisk krigs- och segerromantik.

Den konservative kulturministern Kazimerz Ujazdowski och premiärministerna Jaroslaw Kaczynski tillhör de som protesterar mot strykningarna. Och presidenten Lech Kaczynski sägs ha (bögen) Thomas Mann som favoritförfattare. Dessa har förstått något utbildningsministeriet och katolsknationalisterna helt tycks ha missat: att konst och propaganda är två olika saker.

Radiotips

Det är kanske svårt att tro det, men jag ägnar mig faktiskt åt annat än att bögblogga emellanåt. Imorgon onsdag sänds ett radioprogram jag gjort om Ulf Linde, konstprofessor och ledamot i Svenska Akademien. Han skriver så förbannat bra om konst, det är därför jag har gjort programmet. Under arbetets gång har det tydligen blivit sommar. Märkligt...

På The Jet Set Junta ligger en introduktuion.

Sändningstider
onsdag 13 juni kl. 14.03
torsdag 14 juni kl. 18.14

Kommer även att ligga på Sveriges Radios hemsida fram till mitten av juli.

Och i helgen programleder jag två P2-sändningar med livemusik:

Fredag 15 juni kl 19.30
Symfonikonsert från Malmö Konserthus med musik Anders Hillborg, Lars Erik Larsson och Allan Pettersson. Jag presenterar Petterssons konstnärskap i pausen, innan framförandet av hans monumentala sjunde symfoni.

Lördag 16 juni från kl 19.15
Operan Träskoprinsessan, inspelad på Malmö Opera och Musikteater.

Äktenskapet del 93872

Några av undertecknarna av uppropet för det traditionella äktenskapet i DN härförleden gråter idag ut i Världen Idag. Berättigad kritik riktas mot Mona Sahlins rasismretorik, men annars är det mest luft. Riksdagsmannen Staffan Danielsson (c) påstår sig vara "förskräckt" av reaktionerna på artikeln. Skitsnack. Hur skulle han ha kunnat undgå att frågan engagerar många mycket djupt? Han viftar stolt med partnerskapslagen och tycker att den räcker länge och väl. Magstarkt, med tanke på att centerpartiet var emot partnerskapslagen när frågan var aktuell 1994. Sedan när är Danielsson FÖR partnerskapet? Vidare begär han en "sansad debatt samt ömsesidig respekt och förståelse". Jag håller verkligen med honom. Och det första steget är att argumentera med giltiga och relevanta argument, något förespråkarna av det traditionella äktenskapet hittills inte lyckats göra.

Återigen: Har ni inga bättre argument än religiösa eller känslomässiga så lägg fram dem för allt i världen. Tycker ni att homosexuellas anspråk på att bli en del av äktenskapsgemenskapen skulle skita ner institutionen så SÄG det för Guds skull. Tycker ni att historien ska diktera villkoren för framtiden – FRAM med det då. Anser ni att äktenskapet är en religiös institution som skall definieras av kyrkan – SÄG det. Skär det av ångest i kropp av hjärta när ni tänker tanken på homosexuella som gifter sig – låt oss för allt i världen få veta. MEN dölj inte de verkliga argumenten bakom kvasivetenskapligt nonsens och pseudosociologiskt bullshit. Det är allt för lätt att genomskåda, och det kan aldrig tas på allvar!

Efterlys ärlighet i äktenskapsdebatten!

Elisabeth Sandlund inbillar sig av någon anledning i Dagen att homosexuella skulle utge sig för att vara fördomsfria. Och att "de som söker skydd bakom en lagstiftning mot kränkningar själva inte tvekar att utslunga nedsättande och förnedrande tillmälen." Detta apropå reaktionerna mot DN-artikeln om äktenskapet härförleden.

Varför skulle man behöva vara tadelfri för att påpeka andras brister? Varför skulle man behöva vara fördomsfri för att få peka på andras fördomar? I ett sådant klimat hade INGENTING kunna yttras, eftersom vi alla som bekant äro syndare...

Sandlund beklagar de hetsiga tillmälena på bloggar och i media efter artiklen. Jag också. Men det är inte konstigt att de förekommer. Man är helt enkelt trött på motståndarsidans falska argumentation. Den är flerfalt utdömd som pseudovetenskaplig och kryptoreligiös. Barnens bästa ÄR inget argument så länge det finns barn i homosexuella familjer.

Efterlys lite ärlighet i debatten istället, Elisabeth Sandlund. Den som vill bli tagen på allvar i en debatt bör använda allvarligt menade argument, och inte krumbukta sig bakom låtsasargument. Fram med religiösa argument, den som har. Förklä dem inte i "vetenskap" eller kvasisociologi. NÅGOT med substans i måste väl äktenskapslobbyn ha kunnat tänka ut efter alla år och miljoner kronor?

Attac beklagar attacker

Sydsvenskan rapporterar idag från de mycket märkliga aktionerna i samband med G8-mötet. (Aktivisterna vill av någon anledning stoppa mötet, men det är en annan historia...)

Attac-aktivisten Malin intervjuas beklagar det myckna våldet i samband med demonstrationerna.

– Våldet skadar Attac och andra organisationer. Vårt budskap skyms, och vi blir anklagade för att vilja ha gatans parlament trots att demonstrationerna är kanske tio procent av vår verksamhet. Jag vill inte uttala mig om någon grupp, men det är ju självklart att jag tar avstånd från stenkastning, säger hon.

Nå, men byt då som första åtgärd namn på organisationen. Namnet Attac skickar en otvetydig signal om vilka metoder som som förespråkas i den politiska kampen. Jag är säker på att det går att utgöra en seriös politisk röst utan att hemfalla åt barnslig våldsromanitk. Även om man är vänster...

Äktenskapsargumentation med otroliga luckor

"På öknen seglar fartyg av alla slag, och ute på haven går kamelerna i långa karavaner." Det är känslan man ofta får när man tar del av den högerkristna äktenskapsretoriken. De skriver helt halsbrytande saker som saknar all logik – och tror av någon anledning att de ska komma undan med det.

Idag intervjuas Paolo Roberto i Världen Idag, bland annat om att han var bland de första som undertecknade uppropet Bevara Äktenskapet. Han berättar om hatbrev och ogina påhopp som riktades mot hans tro, och det är självfallet tråkigt.

Fast hans uttalanden i samband med uppropet var också ytterst märkliga. Jag citerar ur Dagen den 23 fabruari förra året:

– Jag ser äktenskapet som ett juridiskt skydd för barn. Homosexuella par kan inte skaffa barn. Det är fakta. Då måste en tredje part vara inblandad.

Det vanliga kvasiargumentet om barnens bästa, där man helt negligerar det faktum att det finns homosexuella som har biologiska, adopterade och inseminerade barn. Den som på allvar ser äktenskapet som ett "juridiskt skydd för barn" måste på ett trovärdigt sätt förklara varför barn i homosexuella familjer skall förnekas detta skydd. (Den som verkligen vill skydda barn från homosexuella föräldrar måste välja helt andra strategier, läs mer om dem här. Att förbjuda homoäktenskap är totalt verkningslöst, eftersom barn även kommer till utanför äktenskapet.)

Som en fantatisk punchline i diskussionen om homoäktenskap i dagens Världen Idag slår Roberto till med:

– Det finns en väldigt stark politisk och framförallt medial kraft som arbetar mot tvåsamhet och äktenskap.

Hur kan kampen för homoäktenskap vara en kraft MOT tvåsamhet? Hur kan en kamp för att få ingå äktenskap vara en kamp MOT äktenskapet? Det är ju tvärtom: Ju fler som gifter sig, desto starkare befästs äktenskapet som samlevnadsform.

Om företrädarna för det traditionella äktenskapet oroar sig borde de lägga sitt krut på de som vill avskaffa äktenskapet, istället för på de som de facto vill upprätthålla det.

"The homosexual problem"

Följ länken och se en av antigayaktivisten och historierevisionisten Scott Livelys föreläsningar inför Riga Pride.

[The homosexual movement] is the most dangerous political movement in the world.

Detta är smörjan som den kristna antigayaktivisterna i USA försöker plantera i Baltikum för att kväva den begynnande gayrörelsen i sin linda. Scott Lively har tidigare utropat Baltikum till det nya slagfältet i det "kulturella kriget" mot homosexualiteten.

Barn och sexualitet

RFSU driver för närvarande ett projekt om barns sexualitet. Barn upptäcker ofta sin sexualitet tidigare än de lutherska värderingarna tillåter, och syftet med projektet är att förbereda vuxenvärlden på barnens frågor och beteenden som rör sexualiteten, istället för att bemöta dem med utskällningar, skamvrå eller stryk. RFSU skriver:

Det är viktigt att känna till barns naturliga sexuella utveckling för att kunna upptäcka när något inte står rätt till. Ett barn som är drottning/kung över sin egen kropp och har mötts med öppenhet vid frågor om sexualitet är troligen mer benäget att berätta om det blivit sexuellt utsatt på något vis.

Det handlar alltså i grund och botten att förhindra övergrepp mot barn.

I dagens Världen Idag raljerar Ruben Agnarsson obildat och tendentiöst över detta och insinuerar att det skulle ha pedofila undertoner. Att det i praktiken skulle handla om att åka omkring på skolor och instruera tioåringar i analsex...

Så fort orden barn och sexualitet förekommer i samma mening är det alltså frågan om pedofili, enligt den hållning Agnarsson representerar. Detta är inte bara groteskt, utan också farligt. Det recept Agnarsson tycks förespråka är att allt opassande skall sopas under mattan och förtigas. Man ska "veta hut" och inte tala om "förbjudna" saker. Man ska bygga upp ointagliga tabun runt frågorna. Och det är i just under sådana förutsättningar det är fritt fram för övergrpp.

NoPride, Lettland

Lettiska demonstranter som fastnat i den anala fasen.

Jag har lagt till länken till den lettiska organisationen NoPride i listan till höger (engelsk version här). Det är sol ute, så jag tänker inte sitta och deprimera mig med den just nu. Men jag kan vid ett första påseende konstatera att Ron Lindens båda sajter amoso.se och akegreen.com finns bland länkarna. Sajten har även en banner för Scott Livelys historierevisionistiska bok The Pink Swastika. (Jag kommenterar boken här.) Nyhetsmaterialet handlar bland annat om pedofili och analsex.

Den engelska versionen av sajten tycks vara betydligt mindre utvecklad än den lettiska, så det är svårt att bedöma helheten. Jag har ännu inte upptänkt om även svenska debattörer bidragit med material, som på den här estniska sajten som innehåller artiklar av bland annat Världen Idags VD Ruben Agnarsson och Rune Imberg, som är rektor för Församlingsfakutlteten i Göteborg. (Läs mer i texten Svenska debattörer sprider demoniserande propaganda i Baltikum.)

Varför

Varför varför varför tvingades inte Alf Svensson svara på frågan om hur han ställer sig till barn som redan lever i familjer med homosexuella föräldrar i fredagens Studio Ett? Varför konfronterades han inte med faktumet att dessa barn inte räknas i hans vision för äktenskapet? Vad anser han vara "barnens bästa" för dessa barn?

Detta är ju själva paradoxen i motståndarsidans argumentation. Kristenhetens blinda fläck. Hur kan den vara så svår att identifera?

Mer om pedofilsajten

Värdlen Idag inbillar sig att det var deras frågor till webhotellet som ledde till pedofilsidan pedofil.se stängdes ned. Men varför skulle det vara just Världen Idags protester som fick gehör? Sidan uppmärksammades av Expressen i onsdags, och efter det har det startats många bloggkampanjer och namninsamlingar, bland annat via QX.
– Oj, nu har en margniell högerkristen tidning hört av sig. Nu är det dags att dra ut kontakten...
I en märklig biartikel utmålas RFSU som passiva i frågan. Tidningen resonerar inte kring yttrandefrihetsaspekten, något de är annars är mycket angelägna om när det gäller Muhammedkarikatyrer och "kritik" mot homosexualitet...

Äktenskapsartikel i DN

Så kom det till slut, det på förhand beryktade DN-debattinlägget "Ett biologisk faktum att homoäktenskap är fel". Åtta borgerliga politiker talar ut om äktenskapsfrågan. Vad kommer de då fram till? Får vi oss några giltiga argument till livs? Eller är det de vanliga irrblossen om barnens bästa som rabblas igen?

Både och. Artikelförfattarna tar faktiskt upp några relevanta argument, men lyckas inte avfärda dem på ett övertygande sätt. Man hänvisar ofta till en fransk utredning från 2006.

I den franska utredningen slås fast att äktenskapet ska förbli den institution som ligger till grund för familjebildning.

Utmärkt. Även homosexuella bildar familjer...

Äktenskapet som institution anses ha egenskaper som, med hänsyn till barnets bästa, legitimerar att det bevaras intakt i rättsligt avseende. Man framhåller exempelvis att äktenskapet "inte bara är ett kontraktsmässigt erkännande av kärleken mellan två personer. Det är ett förpliktigande ramverk av rättigheter och skyldigheter som är utformat för att kunna ta emot ett barn och ge det en harmonisk uppväxt".

Javisst. Men barnen som de facto lever i familjer med homosexuella föräldrar då? Så här svarar artikelförfattarna:

Argumentet att enkönade par bör kunna ingå äktenskap, eftersom det finns de som genom adoption eller ett tidigare förhållande har barn, avvisas av den franska utredningen. Den slår istället fast att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön - detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan.

Vad? Är äktenskapet en metafysisk symbol eller en juridisk samlevnadsform? Varför skall inte barn som lever med homosexuella föräldrar leva under andra villkor än andra barn? Författarna går vidare med detta fantastiska stycke:

Även om inte alla äktenskap leder till att barn föds, avvisar den franska utredningen argumentet att homosexuella par, genom till exempel assisterad befruktning, kan bidra till reproduktionen. Man konstaterar det uppenbara faktum att i en samkönad relation måste ytterligare en person, en tredje part, en person av annat kön, alltid vara inblandad. I den meningen skulle ett sådant äktenskap inte längre baseras på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt. Varken den samkönade parrelationen eller trepartsrelationen avspeglar ju barnets, människans, biologiska ursprung.

VAD??? Blir ett förhållande en trepartsrelation vid assisterad befruktning? Är familjer som tar emot sperma-/äggdonationer bigamister? I så fall skall de ju gripas av polis! Det är olagligt!

Och menar de verkligen att en relation ska avspegla barnets biologiska ursprung? Hur ska man då betrakta adoptioner?

Artikelförfattarna fortsätter med en vändning som innebär att även infertila och äldre bör utstängas från äktenskapet:

Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion.

Slutligen argumenterar de för att en "könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare."

Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. Aspekten att integrationen skulle försvåras måste tas på fullaste allvar.

Det är ett under omständigheterna delvis relevant argument. Men det är inte rätt att anpassa lagstiftning och normer efter andras förväntningar och kulturer.

Uppdatering: För övrigt är utgångspunkten att "de andra" per automatik skulle vara mindre toleranta än "oss" ytterst tvivelaktig. Jämför med Spanien, som är Europas största invandrarland. Där har man haft samkönade äktenskap i flera år utan att det har blivit några sammanstötningar med "de andra". Hottentotterna, muselmanerna, eller vad det nu är artikelförfattarna menar. (Tack till L. Jonsson för tips.)

Jag argumenterar varken för eller emot könsnetralt äktenskap. Det jag efterlyser är en adekvat debatt i frågan. Och hittills är det bara förespråkarsidan som har lyckats producera riktiga argument. Motståndarsidans argument ekar av tomhet.

Jag kommer aldrig att förstå hur kan man argumentera för något man kallar "barnens bästa" när man samtidigt väljer att bortse från tusentals barn som redan lever i familjer med homosexuella föräldrar? Det är cyniskt, själviskt och oansvarigt.