torsdag, augusti 30, 2007

Guds straff

homosexuellt leverne är ett Guds straff för avgudadyrkan

Så skriver Johan Lumme i sitt första inlägg på sin blogg. Jag ställde en fråga om vad som avsågs med denna avgudadyrkan, och fick ett intressant svar:

Inkommet 28.8.2007 23:02:17

Vad är det specifikt för avgudadyrkan som avses i detta sammanhang? Fyrfotadjur? Vilka? När? Hur? Och om man har denna inställning om att homosexualitet är Guds straff måste jag fråga varför man bemödar sig med att försöka bota och omvända homosexuella? Då sätter sig ju emot Guds dom. Ska man inte som sant kristen tacka Gud för de straff han utmäter? Även straffen är väl en del av Guds härlighet?

Svar:
Ja, du har i princip rätt. Även straffen är en del av Guds rättfärdighet och bör vara föremål för tacksägelse.

Återigen: Varför bemöda sig med att försöka bota om omvända homosexuella om det förhåller sig på detta sätt?

onsdag, augusti 29, 2007

"Sionister bakom Muhammedpublicering i Nerikes Allehanda"

Irans paranoide idiotpresident spekulerar.

Haggards droganvändande nämns inte

Idag skriver Dagen om att Ted Haggards efterträdare som föreståndare för New Life Church i Colorado Springs har utsetts. Det är intressant att notera vad tidningen skriver om orsakerna till att Haggard fick lämna sin position. Inte ett ord att han köpte och använde drogen chrystal meth, utan det är hans förhållande med en homosexuell prostituerad som lyfts fram. Detta ger en bra bild av kristenhetens märkliga förhållande till homosexualitet. Det illegala och farliga knarket tycks vara en bagatell som är onödig att nämna jämfört med den fullt legala homosexualiteten. De signaler som rapporteringen kring Haggardfallet är entydiga: Homosexualitet är ett större moraliskt problem än att ta droger. Måtte kristenheten inse det förvridna, farliga och ohållbara med en sådan hållning.

tisdag, augusti 28, 2007

Finsksvenska vanföreställningar om homosexuell kärlek

Aqurette gjorde mig uppmärksam på följande meningsutbyte mellan signaturen Lina, och Johan och Anne Lumme på deras blogg.

Varför lägga ner tid och energi på att bekämpa KÄRLEK när det finns så mycket annat man kan kämpa för/emot? Är det faktiskt mindre kärlek vi behöver?
Lina


Svar:Tyvärr har vi bara ett ord på svenska för det som i NT har minst två: nämligen dels agape, den kärlek "som inte söker sitt", dels eros, den begärande och krävande kärleken. Det finns ingen homosexuell agapistisk kärlek. Däremot är den erotisk, dvs. den attraheras av sitt objekt och vill ensamt äga det. Så som svar på Linas fråga: ja, vi behöver mer av den agapistiska kärleken, den som ger och älskar utan eget intresse.

Det finns ingen homosexuell agapistisk kärlek, säger de. Jag kunde inte låta bli att fråga vad de har för belägg för detta påstående. Jag väntar spänt på svar.

Märklig slutsats om Polen

Det är kommunismens ofrihet som är roten till dumnationalism, homofobi och moralism. Men de är minskande problem. Inte tvärtom.

Så skriver debattören Erik Zsiga i dagens Dagen i en debattartikel som handlar om att kritiken som riktats mot Polen de senaste åren bygger på religionsförakt. Men hur kan det vara kommunismen som ligger bakom de antihomosexuella stämningarna i Polen när förhållandena för homosexuella idag de facto försämras? Hur kan homofobin vara ett "minskande problem" när det stiftas nya lagar som begränsar homosexuellas villkor? Menar Zsiga att dessa (oftast katolska) politiker inte bär ansvar för sina handlingar? Att de är så skadade av kommunismen att de inte är tillräkneliga? Jag förhåller mig skeptisk till Zsigas slutsater.

Etiketter:

Ny finsk-svensk blogg älter homofrågan

En besökare tipsade om Johan och Anne Lummes blogg, som har rivstartat med homofrågan:

Det är viktigt att säga ifrån klart och tydligt: homosexuellt leverne är ett Guds straff för avgudadyrkan.

Det påminner mig om Fred Phelps tolkning av Romarebrevet, som går ut på att de som är homosexuella är det för att Gud hatar dem. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar.

Frågan är varför man med en sådan inställning överhuvudtaget bemödar sig med att försöka bota och omvända homosexuella, eftersom man ju då sätter sig emot Guds dom. Ska man inte som sant kristen tacka Gud för de straff han utmäter? Även straffen är väl en del av Guds härlighet?

Bloggen innehåller hittills mest duktiga redovisningar av de vanliga bibelställena som brukar anföras mot homosexuella. Personligen har jag varken tid eller lust att åter gå tillbaka till ruta ett. Gör det den som orkar.

Uppdatering
Bloggprästen Kalle orkar.

måndag, augusti 27, 2007

Vad har hänt på Världen Idag

Nu är det en vecka sedan tidningen senast uppdaterade sin webupplaga. Och de befintliga texterna ligger huller om buller. Vad har hänt? Någon som vet? Kommer pappersutgåvan ut som vanligt?

Uganda 2: Positiv HIV-utveckling

Samtidigt som skräckberättelserna om förföljelser mot homosexuella kommer det positiva signaler om Ugandas HIV-bekämpning. Den konservative och katolske debattören Roland Poirier Martinsson argumenterade i en essä i SvD i lördags för att det beror på avhållsamhet och minskad promiskuitet, och inte på kondomanvändning. Han pekar på undersökningar som visar att "hiv-spridningen aldrig har sjunkit utan ökad trogenhet och färre sexpartners." I Uganda har man bland annat genom reklamkampanjer lyckats bryta de patriarkala och destruktiva heterosexeulla sexualmönster som sakta men säkert dödar miljoner efter miljoner på den afrikanska kontinenten.

Artikeln är tänkvärd, men präglas av den mycket märkliga antingen- ellersyn som förstockar hela HIV-debatten. Artikeln efterlämnar en känsla av att kondomer har en magisk och demonisk kraft som alstrar HIV. Självfallet måste HIV bekämpas med alla till buds stående medel. Minskad promiskuitet och kondomanvändning är två av dessa medel, och vågar man bara sänka den ideologiska garden så står dessa medel inte på något sätt i konflikt med varandra. Björn PedersenBloggen Bent bemöter Martinssons artikel:

De mest effektiva kampanjerna mot HIV bedrivs i de länder där man bedriver skadereduktion efter liberal modell, där man dels inser att en del människor kommer att vara promiskuösa oavsett, och där man dels ser till att det finns god tillgång på kondomer, och samtidigt talar om för folk: Ligger du med många utan att använda kondom, så är du definitivt i farozonen.

Det var det som hejdade spridningen av HIV bland bögarna därför att människor gjorde sina egna val utifrån sina egna slutsatser - inte därför att en myndighet eller organisation plötsligt talade om för dem att sex utanför äktenskapet, eller ens med flera partners var synd.

(Anmärkning: Självfallet har den positiva HIV-utvecklingen inget med förföljelserna av homosexuella att göra. Tvärtom. Förbud mot homosexualitet skapar ett mönster av anonymiserat sexuellt kontaktsökande, vilket leder till ökad spridning av sexuellt överförbara sjukdomar.)

Uganda 1: rasistpräster och homoförföljelse

Uganda skärper straffen för homosexualitet. Förut kunde man bara straffas för homosexuella handlingar, men nu räcker det med att vara homosexuell för att kunna gripas. Och det är kyrkan går i täten för förtrycket.

I tisdags marscherade ett hundratal präster genom Kampalas gator och demonstrerade mot homosexualitet. Samkönad kärlek kallas för "ett oafrikanskt beteende" och "en importerad västerländsk omoral". (DN)

Rasistretorik, på min ära. Det ska bli intressant att få höra vad syskonkyrkorna utanför Afrika har att säga om detta.

torsdag, augusti 23, 2007

Filmcensurens VD avgår



En mycket bra markering mot kristdemokratiskt förmynderi.

(källa: SvD)

onsdag, augusti 22, 2007

Hamilton silar myggor och sväljer kameler

I går skrev Carl Hamilton en krönika i Aftonbladet om homokultur: Allt är inte trendigt som kommer ur garderoben. Han har några intressanta poänger om Mona Sahlin såsom varande en politiker som "stödde den homosexuella rörelsen när det innebar att ta en risk", och att hon därför har en stor respekt inom gayrörelsen - något som det är synd att flamsa bort... Det har han rätt i. Men Hamilton har ett sakfel i sitt exempel - han skriver att Sahlin under Pridefestivalen tog "homorörelsens s k knullborgarmärke". Det är inte "homorörelsen" som står bakom märket, utan RFSU.

Tesen i texten tycks vara att det finns något i "den homosexulla kulturen" och erfarenheten som väsentligen skiljer sig från... tja, vad ska man dra till med... den heterosexuella kulturen...?

Det finns i den homosexuella kulturen en syn på sexuella relationer som ytlig, kortvarig konsumtion. Den uppfattningen är långtifrån isolerad dit, men den har haft starkt fäste där. Folkrörelsemoralen är annorlunda. Den vänder sig mot tanken på sex som självfixerad konsumtion. Den vill skydda det intima, det ömsesidiga och det mest personliga.

För det första: Är inte Hamiltion liberal? Vad gör i så fall det kollektivistiska uttrycket folkrörelsemoral i en text av honom?

För det andra: Det han skriver är att det i den homosexuella kulturen finns en syn på sex som konsumtion. Sen skriver att den synen finns på andra ställen också, till exempel...tja, vad ska man dra till med... den heterosexuella kulturen...? Synen på sex som konsumtion finns alltså både bland hetero- och homosexuella. Det är mycket billigt att försöka klistra ett beteende på homosexuella som är lika typiskt för heterosexuella. Lyssna på snacket i ett logement, så ska ni få höra vilka normer som råder...

Förresten är det stor skillnad på vad folkrörelsemoralen står för utåt, och vad den genomsyras av på insidan. Det är bara att se på folkrörelsens huvudorgan Aftonbladets löpsedlar. Fem av tio löpsedlar är formulerade för att en heterosexuell man ska köpa tidningen med pungen, så att säga. Porrfilmsfantasier om svenska kvinnor som har sex med chefen, som är otrogna, som chattar med okända män, som avslöjar sina sexfantasier, som berättar om sina sexleksaker och så vidare. En tidnings löpsedlar är en bra mätare på vad massorna attraheras av, och i det här fallet är det föga smickrande.

Många debattörer förfasas över den sexualisering av samhället som Pride medför. Men Prideparaden äger rum två timmar per år. Hur kan den jämföras med den kontinuerliga och brutala heterosexualiseringen vi utsätts för dagligen, jämt, ständigt...? Jag antar att det tar emot att göra upp med och kritisera den sexualisering som man själv tycker är lite trevlig...

Kommentarer på Erik Johanssons föredrag

Via en grannblogg fick jag tag i ett föredrag (ljudfil) av medvandrarna-prästen Erik Johansson, hållet på en U-oas-konferens förra året. U-oas är den konservativa oas-rörelsens ungdomssektion. Här ligger en tidigare text om Johansson, och här endan kommer kommentarer på föredraget:

1. Jag imponeras alltid av Erik Johanssons ärlighet och öppenhet, men noterar ändå att han då och då använder sig av retoriska tvivelaktigheter. Förmodligen är detta oavsiktligt; de antihomo-källor jag antar att han delvis öser är ju fulla av bluffvetenskap och skamgrepp, så det är inte konstigt om det slinker med en och annan rest av detta. De jag noterade under föredraget kommenterar jag under punkt 2, 3 och 5.

2. Han refererar till en tidningsartikel om att det kommit forskningsrön om att homosexualitet skulle kunna ha genetiska orsaker. Han konstaterar att väldigt många människor måste ha läst den artikeln, eftersom de flesta verkar tro att homosexualitet är medfött. Denna ståndpunkt skulle alltså vara något som media har indoktrinerat folk med. Jag tror det snarare handlar om att människor idag i allmänhet har stor kontakt med homosexuella genom vänner, familj och arbetskamrater, och att ståndpunkterna och föreställningarna kring homosexualitet oftast grundar sig på dessa personliga berättelser. Vad vetenskapen, RFSL, tidningarna eller kyrkan säger spelar inte så stor roll i jämförelse med den personliga och vardagliga kontakten.

3. Han ställer nämnda tidningsartikel mot ett citat ur en artikel av dåvarande qx-redaktören Jon Voss, som ifrågasätter det som skrivs. Ja det gör han, men det innebär inte att han ifrågasätter möjligheten att homosexualitet skulle ha medfödda orsaker. Han ifrågasätter att sexualitet skulle kunna styras av EN isolerad gen (så fungerar nämligen inte egenskaper), samt att man genom fosterdiagnostik skulle kunna avgöra forstrets sexualitet och följdaktligen abortera barn med oönskad läggning. Det var DETTA han protesterade mot.

4. Johansson konstaterar att det finns starka intressen bakom mycket av forskningen om homosexualitet. Det har han helt rätt i. Antihomoforskningen i USA är en mångmiljonindustri.

5. Som exempel på tvivelaktig "pro-homo"-forskning tar han upp Kinsey-rapporten. Well, det håller väl alla med om? Jag har inte sett den användas i några seriösa sammanhang på mycket länge. Den var den första studien i sitt slag och innehåller många statistiska och metodologiska misstag. Vissa saker ur rapporten kan man förstås referera till än i dag, men som helhet hålls den knappast upp som en trovärdig vetenskaplig källa. Det är det få som hävdar. På vilket sätt skulle Kinseyrapporten vara ett resultat av "starka intressen", förresten? Vad fanns det för homorörelse att tala om på 40- och 50-talet?

6. Han avfärdar att berättelsen om Sodom och Gomorra skulle handla om homosexualitet. En mycket rimlig slutsats om man läser vad det verkligen står i texten. Det är mycket bra att sådana ståndpunkter ventileras under Oas-konferenser.

7. En annan sak som är viktig att framföra under konservativa möten av det här slaget är att homosexualitet INTE är ett val. Det talas ofta om att "förändring är möjlig" - att man kan gå från homo- till heterosexualitet. Så enkelt är det inte. Erik Johansson själv är ju ett exempel detta, eftersom han INTE är heterosexuell.

8. Han tror att Jesus talar om homosexualtet genom att EXKLUDERA ämnet i sin undervisning om äktenskap och samlevnad. Är det likt Jesus? Att utlämna miljontals desperata och 0lyckliga människor till gissningslekar och uteslutningsmetoden?

9. Han förutsätter att man måste ha ett kön för att kunna ingå äktenskap, men så är det förstås inte.

10. Vidare ställer han upp den märkliga premissen sexuell avhållsamhet skulle vara detsamma som könlöshet. Varför skulle det vara så? En person som lever i celibat har i allra högsta grad ett kön. Det går inte att tänka bort. Det finns.

11. Han hyllar ensamheten och det får han förstås göra. Jag hoppas verkligen att han är nöjd och lycklig med sitt val. Jag blir dock ganska sorgsen av hans berättelse. Att avstå från att dela livet med en fysisk person. Att avstå från fysisk kontakt (som självfallet inte bara handlar om sex). Att avstå från det förtroende och den kärlek som bara kan uppstå i en relation. Att avstå från någon som tar hand om en, som håller koll på en, på ens kropp. Som upptäcker att det där födelsemärket på ryggen växer... Saker som bara en livspartner kan hjälpa en med. Men som sagt: jag hoppas verkligen att han är lycklig.

12. Vidare känns det märkligt med detta glorifierande av ensamheten, eftersom det står i strid med Guds första uppmaning till människan: Var fruktsamma och föröka er.

måndag, augusti 20, 2007

Intervju med Peterson Toscano

Artisten Peterson Toscano har spenderat 17 år av sitt liv och 30000 dollar på att försöka bli heterosexuell i de otaliga program för detta som finns i USA. Nu bearbetar han upplevelserna från denna tiden genom att vrida dem till humor.

Han är också en av upphovspersonerna till projektet Beyond Ex-Gay, som är en samlingspunkt för andra kristna homosexuella med liknande upplevelser. Ex-gay-survivors kallar de sig.

I slutet av juni höll de en stor konferens i Irvine, Kalifornien – samtidigt som den stora och kapitalstarka ex-gay-organisationen Exodus höll sin årliga konferens där. I intervjun börjar Peterson Toscano att refektera över valet av plats för konferensen.

Intervju med Peterson Toscano
(ursprungligen sänd i Människor och Tro, P1 den 29 juni 2007)

söndag, augusti 19, 2007

Gnäll i ankdammen

Diverse bögbloggare har retat upp sig på att Nöjesguidenmannen från Göteborg, Carl Reinholdtzon-Belfrage har skrivit en krönika där han kritiserar klichébilden av inrednings- och stilgurubögen. Det verkar ha börjat hos Pojkföken, och Bögjävlar var inte sena att följa upp (där inne har det också blivit lite diskussion). Huvudtesen tycks vara att man måste vara bög (eller fulsnygg) för att få uttala sig kritiskt om företeelser i bögvärlden. Att Belfrage skrev krönikor (eller i alla fall en) i briljanta gaytidningen Straight i början av 2000-talet tycks vara preskriberat. Stefan Ingvarsson på Bögjävlar skriver:

Kära medieprostituerade man, det är inte OK [att ironisera över och häckla bögar och bögkultur från straight grabbhåll]. Tyvärr. I'm sorry. Ni har inte vår välsignelse. Som heterokille är det minst sagt vanskligt att försöka gå in och sortera agnarna från vetet i bögkulturen. Det funkar nästan aldrig.

Det allra sista Belfrage behöver är människor som tar honom i försvar. Han klarar kampen mot Hur-skulle-det-se-ut-om-alla-gjorde-så-människorna alldeles utmärkt på egen hand. Jag tänker således varken förödmjuka mig själv eller honom med något sådant.

Jag vill bara påpeka att de protesterandes tes är orimlig. Varför skulle man behöva vara en del av en företeelse för att få kritisera den? Självfallet får jag kritisera kristna dogmer utan att vara troende. Självfallet får jag kritisera islamism utan att vara muslim, ja till och med utan att ha studerat postkolonial teori. Självfallet får jag kritisera svennig heterokultur.

Belfrages krönika är alldeles utmärkt eftersom den ringar in en viktig fråga, nämligen det nödvändiga i att göra upp med stereotyper - även de som är positiva. Och idag finns det ingen angelägnare stereotyp att mörda än den om den stilsäkre bögen.

Läs förresten gärna Belfrages text Det fjärde könet — den manliga frigörelsen.

torsdag, augusti 16, 2007

Radiotips

Konstrelaterat, där jag samlar mina texter om konst, har jag börjat lägga ut radioprogram. Programmen ligger samlade under rubriken Radio i menyraden till höger. Kvaliteten är tyvärr ganska dålig, men jag har inte lyckats genomföra det på annat sätt... Hittills har jag lagt ut program om Ulf Linde, Torsten Andersson och Jan Håfström.

onsdag, augusti 15, 2007

Varför går det inte att vara kritisk på saklig grund?

På bloggen Homoäktenskapet och det svenska genusexperimentet samlar Johannes Forsblom, som också använder signaturen Rör inte barnen! artiklar och insändare om homosexualitet. Syftet är enligt programbeskrivningen att diskutera just homoäktenskapet, genusteori och homosexuellt föräldraskap ur ett kritiskt perspektiv och föra fram motargument.

Nå! Det är väl ett utmärkt sätt att dra sitt strå till debatten genom att skapa en artikelbank om just de här frågorna. Ganska snart märker man dock att det finns ett bisyfte med sajten, för mellan de relevanta artiklarna om homoäktenskap, genusteori och föräldraskap smyger Forsblom in artiklar som till exempel:

Hiv-koppling i syfilisfall upptäckt

Magnus slagen av pojkvän - Jag blev inlåst på toaletten

Bekämpa pedofilpropagandan!

Vad har sexuellt överförbara sjukdomar med homoäktenskapet att göra? På vilket sätt är faktumet att heterosexuella relationer inte har monopol på våld relevant i sammanhanget? Vad har Ruben Agnarssons konspirationsteorier med något att göra?

Gång på gång tvingas vi konstatera att det alltså inte räcker med logiska och sakliga argument i debatter som berör homosexualitet. Man kan fråga sig varför...

Och så är jag nyfiken på vad Forsblom egentligen menar med det här med att skydda barnen - Rör inte barnen!, som han ständigt undertecknar med. Menar han att homosexuella inte bör vara föräldrar? Och OM han menar det: Hur ska han förhindra det? Det är ju som bekant inga som helst problem för homosexuella att bli föräldrar. Så har alltid skett, så sker nu, och så kommer att ske i framtiden. Barn hamnar i homosexuella familjer efter skiljsmässor, könsoperationer och helt vanliga graviditeter. Vad ska ske med dessa barn? Och hur ska homosexuella hindras att bli föräldrar?

Muhammed-debacle 2.1

Så är konstnären Lars Vilks Muhammedteckningar åter i fokus efter att ha blivit refuserade från Gerlesborgsskolan i Bohuslän. Jag har två korta kommentarer:

1. Muhammed är alltså en maktsymbol som har immunitet inom konsten. Antagligen den enda i hela världen.

2. En av de bakomliggande mekanismerna för censuren är att man inte tror att muslimer är kapabla att hantera streck av det här slaget. Det handlar alltså om en nedlåtande välvillighet och ett förmyndaraktigt klappande på huvudet: "Du kan vara lugn, käre lille muslim. Vi ska skydda dig från dig själv och dina primitiva instinkter!". Det denna attityden som är mest stötande med hela historien. Inte själva teckningarna.

Jag hänvisar vidare till mina tidigare texter om fallet:

24 juli: Muhammed-debacle 2.0

25 juli: Sitt vackert! (krönika i Sydsvenskan)

2 augusti: Muhammed och makten (krönika i Dygnet Runt)

Följ gärna Lars Vilks blogg där han argumenterar mycket övertygande för det han håller på med.

måndag, augusti 13, 2007

Attentatsförsök mot Ecce Homo

I söndags utsattes Kulturhuset i Jönköping för ett attentatsförsök på grund av att Ecce Homo-bilderna visas där, skriver Expressens Jönköpingsnätupplaga.

- Vi fick förvarning om att något var på gång i lördags. I söndags kväll gav sig ett gäng på våra medlemmar helt oprovocerat och försökte sätta eld på huset och bilden på väggen, säger Tony El Zouki, ordförande för Kulturhuset.

Ett 30-tal personer var inblandade i vad som utvecklades till ett stort slagsmål. Polis fick ingripa.

Ecce Homo föreställer Jesus omgiven och i sällskap med homosexuella och dragqueens. Varför klarar vissa inte av att se detta? Tror de inte på Bibelns berättelser om Jesus och i vilka kretsar han verkade?

Etiketter:

Ruben Agnarsson ljög. Igen.

I en artikel för två veckor sedan (som jag kommenterade här) hävdade Ruben Agnarsson att RFSU ligger bakom en samlad medieaktion med syfte att avdramatisera och befrämja pedofili. Som exempel nämnde han bland annat den pedofilsajt som orsakat mycket debatt under våren och sommaren.

Det är alltså ingen tillfällighet att frågan om positiva artiklar om pedofili hamnar på löpsedlarna just nu. Pridefestivalen pågår som bäst och RFSU:s målsättningar brukar ofta sippra ut i tidningsrubrikerna i former som närmast kan beskrivas som samlade aktioner.

Ruben Agnarsson har inte berört saken sedan dess och inte bemödat sig med att försöka bevisa sina anklagelser mot RFSU. Jag kan dock meddela att RFSU inte har något som helst med pedofilsajten att göra. Efter Agnarssons artikel hörde sajtens administratör av sig till mig med följande uttalande:

Vår site har ingenting med RFSU att göra, ingen av oss som är inblandade i Pedofil.se är med i RFSU. Vi gillar inte ens organisationen som vi betraktar som delaktiga i förtrycket gentemot de sexuella variationer vi engagerar oss för.

Precis som Agnarsson samtycker jag inte med pedofilsajtens målsättningar och traktat. Men det ger oss inte rätt att ljuga om saken.

Etiketter:

onsdag, augusti 08, 2007

Inbillad munkavle

I dagens Borås Tidning provar en Världen Idag-medarbetare de egna benen med en debattartikel om RFSL:s intolerans mot intoleransen. Ja, vi har läst det förr i olika varianter. Åsa Petersons Prideblogg anses i artikeln utgöra homorörelsens samlade röst, och som graverande bevis på RFSL:s intolerans anförs ett pilkastningsevenemang som arrangerades av Liberala Ungdomsförbundet Anno Domino 2001.

Jag fastnar speciellt för slutet i artikeln där skribenten ondgör sig över debattklimatet i Sverige:

Istället för att utmåla sig som martyrer bör RFSL vara villiga att i saklig debatt framföra sina argument. Något som man verkar förvånansvärt oförmögen att göra. Här är det maktspråk som gäller. Vari ligger detta behov av att tysta ned kritik? Varför är det så trångt i svensk media och hos homolobbyn?

Det är uppenbart att det är en önskedröm han målar upp. Han vill att det ska vara så här, men verkligheten ser ut på ett annat sätt. Några av landets främsta opinionsbildare framför ofta kritik mot homorörelsen och RFSL, t.ex. Maria Abrahamsson (SvD), Marie Söderqvist (DN), Mats Skogkär (SDS), Göran Skytte (SvD) och Jan Myrdal för att nämna några. I den kristna tidningen Dagen publiceras ibland genomtänkta och balanserade texter i ämnet. Och på denna blogg förekommer ofta kritik mot RFSL. (Här ligger ett urval - fast jag ska inte överdriva min egen roll som opinionsbildare i det här sammanhanget...)

På vilket sätt kan man säga att RFSL inte är villiga att framföra argument i en saklig debatt? Är det någon som har bjudit in till en sådan på sistone och blivit avvisad av RFSL? Vilka frågor är det skribenten vill ha besvarade? Vad är det för kritik han inte tror sig få framföra? Vilka sakliga argument är det han vill ventilera? Jag är så nyfiken...

Skånberg och förtigandet av det religiösa förtrycket

I en krönika i dagens Världen Idag berättar före detta riksdagsmannen Tuve Skånberg (kd) att han inventerat bibioteket i sin sommarstuga och upptäckt att världslitteraturens klassiker är "totalt främmande för vår samtid". Att de inte är politiskt korrekta...

Selma Lagerlöf och Karin Boije (sic!) diskuterar inte med en rad sina sexuella preferenser i de böcker som gjort dem odödliga. De hade nog aldrig hört talas om Pridefestivalens normativa queerteori. Istället bjuder böcker som Jerusalem och Gösta Berlings saga på en brottning med Gud och hans nåd. Inte skulle en bok idag få börja med orden ”Äntligen stod prästen på predikstolen.” I all synnerhet inte på skolavslutningar. En annan nobelpristagare, Sigrid Undset, skriver i trilogin om Kristin Lavransdatter om ett patriarkaliskt samhälle, och utan att ta avstånd från det. James Hilton beskriver i Goodbye Mr. Chipps bildningsidealet i en engelsk friskola. Lika politiskt inkorrekt.


Alexander Dumas, Jules Verne, Charles Dickens och Conan Doyle skulle alla idag bli bannlysta i den könsneutrala skolan där pojkar inte ska uppfostras till, just det, pojkar. Många är de sidor som den samtida censuren måste klippa ur kulturarvet.


Skånberg får det att verka som att skaparna av det litterära världsarvet var fromma, gudfruktiga och hade en naturlig respekt för det heliga. Men i den raljanta uppräkningen glömmer han bort något mycket väsentligt, och när han i slutet av citatet kommer in på censuren blir det hela direkt stötande. Den censur som han anklagar "dagens samhälle" för att utöva mot "det politiskt inkorrekta" är ingenting mot den censur som kyrkan och kristendomen utövade över hela samhället fram till för 50-60 år sedan.

Det var således inte med hänvisning till någon "god smak" eller "respekt för det heliga" som Boye och Lagerlöf avstod att skriva om sina "sexuella preferenser", utan för att homosexualitet helt enkelt var kriminellt under deras levnad. Bristen på kristendomskritiska böcker förklaras självklart med hädelseparagrafen, som fanns i svensk lagstiftning fram till 1951. Då omformulerades den till en lag om trosfrid som i sin tur avskaffades helt först 1970. Det är intressant att konstatera att just Tuve Skånberg är den som i Riksdagen har kämpat allra hårdast för att återkriminalisera hädelse. År 1999 och 2005 motionerade han om saken och hänvisade till Norges blasfemilag som föreskriver fängelsestraff i upp till 6 månader för den som hädar.

Det är också intressant att notera att Skånberg helt glömmer bort den romansvit som utgör själva toppen av det svenska kulturarvet, och som alltid kommer överlägset främst i omröstningar om svenskarnas favoritböcker, nämligen Villhem Mobergs Utvandrarna. Varför duger inte dessa böcker i Skånbergs sommarstugebibliotek? Är inte Mobergs målande beskrivningar av kyrkans och kristendomens övergrepp mot befolkningen tillräckligt politiskt inkorrekta?

Skånberg avslutar artikeln med att spekulera om framtiden:

Man kan undra över vad som blir morgondagens kulturarv att ge nästa generation? Jonas Gardells Ett ufo gör entré?

Han tycks inte vara medveten om hur briljant det är att avsluta en artikel som indirekt beklagar att kyrkans censur och makt över samhället har begränsats, med att hånfullt raljera över en bok som på ett mycket gripande sätt tar upp utanförskap och mobbing. Pricken över i!

tisdag, augusti 07, 2007

Nätkoll efter pride

Den antihomosexuella propagandan har varit ytterst sparsam under Pride. Nu har några dagar gått sedan paraden, och då brukar det hamna bilder och fördömande uttalanden på nazistiska och högerkristna sajter. Men jag har inte hittat något alls, förutom Sverigedemokraternas Björn Söder som på sin blogg tar bladet från munnen och gör upp med den invit mot homosexeulla som partiet har koketterat med de senaste åren.

Det enda jag hittar på de högerkristna sajterna är en mycket förvirrad artikel av Holger Nilsson på den profetiska tidningen Flammor.com som handlar om att Sverige är dagens Sodom. Fast den tycks inte vara skriven som en reaktion på Pride, utan mot att Flammor hängts ut som antihomosexuell i en tidning.

Artikeln ger bra exempel på hur bibelställen används helt godtyckligt och inkonsekvent för att måla upp en önskvärd bild. Se här:

Det har gått för långt i Sverige. Det är dags att vända om. De homosexuella ser det inte, de har slagits med förblindelse, precis som det skedde i Sodom: ”Männen utanför huset slog de med blindhet”. 1 Mos.19:11.

Nilsson blandar ihop blindheterna. Den blindheten han talar om är blindheten som får människor att överge Guds ord. Men den blindhet som det talas om i Bibeln är den som änglarna i Lots hus låter drabba männen i Sodom för att freda sig. (Enligt den högerkristna tolkningen var ju samtliga män i Sodom homosexuella, och de hade samlats utanför Lots hus för att gruppvåldta hans gäster. En tolkning som faller på sin egen totala orimlighet. Fast det är de högerkristnas problem...)

Tips om intressant material emottages med glädje.

måndag, augusti 06, 2007

AFA fick tillstånd att delta i Prideparaden

Uppdaterad kl 22.24

I lördags gick Prideparaden av stapeln med 45000 deltagare och 300000 åskådare enligt SvD. Det hela tycks ha avlöpt utan några större problem, vilket är glädjande. Jag har aldrig gått i paraden själv, men sett den vid två-tre tillfällen och alltid fyllts av värme och visst mått av lomhördhet.

Idag uppmärksammar Politikerbloggen att "vålds- och terrororganisationen AFA" — Antifascistisk Aktion deltog i paraden och misshandlade en nazist. Här skryter de om det på sitt sedvanligt våldsförhärligande sätt.

Jag har ännu inte hittat kommentarer på några nazistiska sajter än, och det är inte troligt att det kommer några heller. De väljer nog att tala tyst om att en "patriot fick på käften under bögparaden"...

Politikerbloggens texter:

Våldsorganisationen AFA deltog i Prideparaden — skryter om misshandel på hemsidan

Sofia Sjöö om AFA:s medverkan: "De var lugna"

Fredrik Federley: "Oacceptabelt, en ren förolämpning"

Magnus Andersson: "Absurt att de får delta i paraden"

Sverigedemokraterna förtydligar

Sverigedemokraternera har de senaste åren haft en svårtolkad hållning till homosexuellas rättigheter. De explicit antihomosexuella punkterna ströks från partiprogrogrammet och de har delvis tagit parti för homosexuella - men det har varit uppenbart att denna välvilja endast har varit ett sätt att kunna angripa muslimer. Homosexuella har alltså använts som ett slagträ i kampen mot islam.

Nu kan vi mycket glädjande konstatera att vi inte längre behöver tveka om Sverigedemokraternas hållning mot homosexuella. Partisekreteraren Björn Söder har nämligen haft homo-mani på sin blogg de senaste veckorna och klargjort sina ståndpunkter kring det "perversa homosexevenemanget Stockholm Pride". Här finns rubriker som Präster från Svenska Kyrkan deltar i homosexevenemang, Homosexlobbyn kräver, och homosexlobbyn får och Kulmen nådd på perversiteterna. Jag är mycket glad att Sverigedemokraterna på detta tydliga sätt markerar var de står och visar vad de är för slags parti.

Mer att läsa: Aftonbladet

På uppdrag med Teherans klädpolis

I dagens Sydsvenska Dagbladet publiceras ett intressant reportage om Teherans klädpolis. Poliserna - både män och kvinnor - patrullerar på stadens gator och ger människor med klädsel "som anses kränka islam" tillrättavisningar. Inget våld och inga batonger. De flesta brottslingarna klarar sig undan med en muntlig varning, men många tas också om hand och transporteras till polisstationen. Där rings släktingar upp som får komma med en längre kappa eller en mer heltäckande huvudduk. Teokratisk idioti.

Jag har ännu inte hittat artikeln på nätet.

Fortfarande oklart om BRIS har bytt åsikt

Enligt en artikel på QX ska det ha bekräftats att BRIS verkligen bytt åsikter om homosexuellas rätt till internationella adoptioner och assisterad befruktning.

Ingela Thalén tackade å alla BRIS-engagerade för stödet och markerade därmed att BRIS står fast vid uttalandet om att man numera accepterar den svenska lagstiftningen kring samkönade pars möjlighet att prövas för adoption och lesbiska kvinnors möjlighet att få assisterad befruktning vid sjukhus.

Undre veckan har frågan om BRIS motstånd mot de reformerna skapat turbulens mellan RFSL och BRIS. RFSL hotade med en aktion mot trasdocke-projektet om BRIS stod fast vid sitt motstånd. Efter att Ingela Thalén i samtal med RFSLs nättidning K-Online meddelat dagens ståndpunkt citerades BRIS generalsekreterare Göran Harnesk av den kristna dagstidningen Dagen och sa att organisationen står fast vid sitt motstånd mot samkönade pars adoptions- och inseminationsmöjlighet.

Thaléns närvaro vid Pridefestivalen anses markera att hennes uttalanden till K-Online står fast.

Mina fetningar. Det är alltså fortfarande fråga om tokningar och spekulationer. QX gissar att Thaléns närvaro innebär att BRIS har ändrat sina ståndpunkter. Än så länge finns det inte ett enda konkret uttalande i fallet. Är det så här offentliga organisationer brukar kommunicera?

Missförstå mig inte. Jag ser gärna att BRIS ändrar sina ståndpunkter. Men det måste ske på ett korrekt och demokratiskt sätt.

Etiketter:

Behovet att dyrka är ej konstant

Seklarisering leder till totalitära system och folkmord. Det är den halsbrytande slutsatsen som Ruben Agnarsson ständigt försöker banka in i Världen Idags läsare. Dyrkar man inte Gud, övergår man automatiskt att dyrka någon annan: Stalin, Mao, pengar eller Satan. Premissen bakom denna logik är att människans behov av dyrkan är konstant - lika självklart för oss som vatten och syre. Men det stämmer självfallet inte. Personer utan gudstro tar inte nödvändigtvis ut dyrkansbehovet på något annat. Varför skulle det vara så?

fredag, augusti 03, 2007

Religion och politik, del 2

Veckans upplaga av Människor och Tro i P1 handlar bland annat om hur rysk-ortodoxa kyrkan ständigt ökar sitt inflytande över det ryska samhället.

I Ryssland förs en hetsig debatt i pressen om kyrkans roll i samhället. Ryska Vetenskapsakademin anklagar rysk-ortodoxa kyrkan för att lägga sig i utbildningsfrågor. Det finns en oro att kyrkans makt växer också utanför den andliga sfären. Hör Fredrik Wadströms reportage från Moskva med olika röster ur den ryska debatten.

Sändningstider i P1:

Fredag 3 augusti 15.03
Lördag 4 augusti 17.00

Även på webben

Religion och politik, del 1

Kazimiera Ingdahl, professor i slaviska språk vid Stockholms universitet publicerar idag en utmärkt essä i Svenska Dagbladet om den oroande symbiosen mellan politik och kyrka i Polen. Texten är absolut läsvärd i sin helhet. Här citerar hon frihetskämpen Adam Michnik ur tidningen Gazeta Wyborcza:

"Under diktaturens epok var korstecknet ett motståndets tecken, riktat mot våld och lögn. Nu har 20 år gått. Kommunismen finns inte längre i Polen och den katolska kyrkan åtnjuter fullständig frihet. Korsen hänger obligatoriskt på offentliga institutioner och i skolor. Men utgör kyrkans frihet allas frihet i Polen idag? Sedan en kort tid tillbaka tar domstolar emot klagomål mot journalister och konstnärer för kränkning av religionen; man har redan fällt de första domarna. För länge sedan upphörde korstecknet att vara ett motståndstecken och en symbol för kampen för humanismens elementära värden. Det blev i stället ett tecken för statligt och kyrkligt tvång för många människor. Det bådar inte gott för vare sig religionen eller den demokratiska staten."

Etiketter:

Moraliskt och journalistiskt haveri på RFSL

Det är med stigande förvåning jag tar del av de pressmeddelanden och uttalanden som kommer från RFSL, Pride och andra självpåtagna företrädare för gayrörelsen nu under Prideveckan. Först f.d. Pridegeneralen Anders Sehlins spekulativa, hånfulla och dryga debattartikel där han och några han kallade för vi förklarade Glenn Hysén persona non grata på Pridefestivalen. Sedan Ulrika Lahnes märkliga uttalande om att det är homofobi som ligger bakom när företag väljer att inte sponsra Pridefestivalen - något som Prideledningen av naturliga skäl fick ta avstånd ifrån dagen efter. Och idag kommer det uppgifter som tyder på att RFSL:s stort uppslagna nyhet om att BRIS skulle ha ändrat sin hållning i frågor om insemination och adoption inte stämmer.

BRIS har sedan 1999 förhållit sig negativt till homosexuella pars möjligheter till utlandsadoption och assisterad befruktning. Men enligt ett pressmeddelande från RFSL i onsdags skulle alltså BRIS ståndpunkter ha ändrats. I pressmeddelandet hänvisar man till en "unik intervju" (sic!) med BRIS ordförande Ingela Thalén i RFSL:s nyhetsorgan K-Online.

Idag ställer sig dock Ingela Thalén enligt tidningen Dagen oförstående till uppgifterna. BRIS har inte ändrat åsikt. Och läser man artikeln och pressmeddelandet från RFSL blir det också uppenbart att reportern Eva Maria Sköld och RFSL-ordföranden Sören Juvas inte har byggt uppgifterna på faktiska citat och uttalanden från Thalén, utan på slutsatser och tolkningar av vad hon har sagt.

Detta är ett moraliskt, retoriskt och journalistiskt haveri av sällan skådat slag som någon måste ta på sig fullt ansvar för. Jag vill inte tro att det bara sitter dilettantmässiga karrärister på RFSL. Det måste ju finnas någon duglig individ som kan gå in och styra upp? Eller i alla fall läsa igenom pressmeddelandena innan de går ut. Det handlar om trovärdighet.

Etiketter:

torsdag, augusti 02, 2007

Muhammed och makten

Konströnika av undertecknad i Dygnet Runt, 2 augusti 2007:

* * *

Har någon missat att det har startat ett nytt Muhammed-bråk? Denna gång står konstnären Lars Vilks i centrum efter att ha avbildat profeten som rondellhund i ett antal teckningar. Den stora skillnaden mot när det begav sig med Jyllands-Posten för några år sedan är att det den här gången inte handlar om karikatyrer, utan om konst. Vilks riktar inte främst in sig på yttrandefrihetsfrågan, utan på konstvärlden och problematiserar dess beskyddande hållning gentemot islam och den förstående attityden mot islamismen.

Alla är väl överens om att en av konstens viktigaste uppgifter är att utmana, granska och ibland häckla makten. Och det är precis vad det är frågan om i det här fallet. Förutom ett livsåskådningssystem är ju islam precis som alla andra religioner en maktstruktur. Och förutom profet och kärleksgestalt är Muhammed en maktsymbol – kanske den allra främsta och viktigaste i världen. Just därför är det oroande och uppseendeväckande att konstvärlden tillerkänner honom immunitet.

”Men hallå, Muhammed är ingen maktsymbol i det sekulariserade Västeuropa”, kanske någon invänder för att säga att ingen har rätt att lägga sig i en intern islamsk angelägenhet. Men visst är han det! Avbildningsförbudet är ett bra exempel på hur även ickemuslimer förväntas följa islamska lagar.

Lars Vilks teckningar handlar absolut inte om att såra muslimer eller kränka deras heliga profet, utan om vad varje konstnär i ett fritt samhälle ständigt måste göra: förhålla sig kritisk till makten.

onsdag, augusti 01, 2007

RFSU anklagas för att ligga bakom pedofilaktion i media

Världen Idags VD Ruben Agnarsson avslöjar idag att en stor pedofilkonspiration just nu genomför en samlad aktion i media och övriga samhället. I sammansvärjningen ingår RFSL, Pride, Aftonbladet, yttrandefrihetsdebattörer, communityn QX med flera. Och det hela orkestreras och organiseras enligt Agnarsson av RFSU.

Det är alltså ingen tillfällighet att frågan om positiva artiklar om pedofili hamnar på löpsedlarna just nu. Pridefestivalen pågår som bäst och RFSU:s målsättningar brukar ofta sippra ut i tidningsrubrikerna i former som närmast kan beskrivas som samlade aktioner.

Nu väntar vi bara på bevis för den här anklagelsen. Fram med bevisen för att RFSU organiserar en pedofilaktion, Agnarsson!

Etiketter:

Nu har Hysén invigningstalat

Har nyss lyssnat på Glenn Hyséns Prideinvigningstal i direktsändning från Prides hemsida. Han tog tjuren vid hornen och började med Frankfurthistorien och stod för att han fredade sig mot kränknikngen på dasset. Efter prologen talade han på temat stolthet som förutsättning för seger och framgång. Både för sig själv och den man är, och stolthet inom gruppen och laget. Han berörde "den verbala odören" i omklädningsrummen och underströk vuxenvärldens ansvar för att skapa en välkomnande attityd gentemot alla inom idrotten. Ett bra tal, kort och gott.

Uppdatering


Länk till Glenn Hyséns tal

Etiketter:

Viktig parodi översatt till ryska


Jim Burroway på bloggen The Box Turtle Bulletin är en av de mest briljanta dekonstruktörerna av antigayretoriken och en mycket skicklig och outtröttlig granskare av de "vetenskapliga studier" som antigayaktivisterna fabricerar på löpande band.

En av hans mest briljanta inlägg är pamfletten The Heterosexual Agenda: Exposing the Myths, där han återanvänder och parodierar antigayaktivisternas retorik och riktar den mot heterosexuella för att visa hur absurda argumenten är.

Nu finns The Heterosexual Agenda översatt till ryska. Det är stort och viktigt eftersom homosexuella är särskilt utsatta i rysktalande länder. Så ni som har kontakter och vänner i Ryssland, Balitkum och andra före detta sovjetstater: Distrubuera länken!

Den ligger i PDF-format här:

The Heterosexual Agenda. RYSK version

Och här ligger originalversionen:

The Heterosexual Agenda: Exposing the Myths

Etiketter: , ,

Intervju med Medvandrarnas ordförande

Sydsvenska Dagbladet har i sommar en serie om religion och politik och som alltid när tidningen bjuder på komplicerade och viktiga ämnen är det reportern Niklas Orrenius som står bakom. I dagens tidning intervjuas Erik Johansson, "präst med homosexuella känslor" och ordförande i nätverket Medvandrarna. Hans tro hindrar honom från att bejaka attraktionen och känslorna han upplever gentemot män och därför lever han i celibat.

Erik Johansson är realist, säger han. Visserligen har han själv sett exempel på homosexuella vars sexualitet förändrats så att de kunnat leva lyckliga i heterosexuella äktenskap. Men det är sällsynt, menar han, och absolut inget man kan förvänta sig. Själv har han aldrig känt erotisk attraktion till en kvinna.
– Vi göra varandra en otjänst om vi tror att alla kan gå från homo- till heterosexualitet. Det behöver sägas: alla kan inte gifta sig. Speciellt inom kristna kretsar har många fått för sig att äktenskapet löser alla problem.

Erik Johansson står för en intressant tredje linje i frågan om homosexualitet och religion. På ena sidan finns kristna som inte upplever någon konflikt mellan tro och läggning. I Sverige organiseras de av EKHO, och i bloggosfären är Peterson Toscano en person som ger ett trovärdigt och uppriktigt vittnesmål för denna hållning.

På andra sidan står de konservativt kristna, vars linje konkretiseras i Åke Greens predikan och som främst representeras av tidningen Världen Idag. Den företräds framförallt av heterosexuella personer som utan medkänsla eller intresse för andras ärligen omvittnade erfarenheter avvisar allt som antyer att homosexualitet skulle kunna ha medfödda faktorer, och istället för fram linjen att det endast handlar som ett val eller möjligtvis har med sexuella övergrepp att göra. ("Homosexualitet är inte medfött" är något som tidningens medarbetare älskar att sticka in som ett odisputabelt mantra i alla möjliga sammanhang. Tidningens utrikesredaktör Mats Tunehag gör det till exempel idag i en debattartikel i Svenska Dagbladet.)

Och Erik Johanssons linje går alltså ut på att homosexualitet är en medfödd defekt – något man inte kan rå för själv, men inte heller något man får bejaka. Det gör honom till en udda fågel i den eljest polariserade diksussionen. Han är för sexualitetsfientlig och självförnekande för de liberala, men han kan inte heller omfamnas av de konservativa eftersom han avvisar deras "sanningar" om att homosexualitet är ett ondskefullt val och att förändring är möjlig och nödvändig för alla homosexuella.

* * *

Mer läsning:

1. Här ligger en tidigare text om Johansson och Medvandrarna.

2. Här ligger Erik Johanssons recension av Maria Hallmans bok Homosexualitet är synd. "Köp den inte!" är slutklämmen.

3. Här ligger Johan Hiltons wallraffande reportage från en Medvandrar-session.

Etiketter: