fredag, november 30, 2007

Evangelikalt hat sprids i öst

Jag har tidigare skrivit om antigayaktivisten Scott Lively, och planerar ett längre inlägg om honom och det han står för. Men just nu finns det så alarmerande uppgifter om honom och hans verksamhet att det genast måste offentliggöras.

Scott Lively är en kristen antigayaktivist som verkar i klassisk historierevisionistisk tradition. Hans viktigaste tes är att nazismen inte var homofientlig, utan tvärtom uppbyggd kring homosexuella nätverk och organisationer. Denna tes utvecklar han i sin bok The Pink Swastika, som jag skrev om i det här inlägget. Så här kan det låta i boken:

Precis som sina nazistiska föregångare saknar dagens homosexuella skrupler. Homosexualitet är framförallt en rovdjursmässig besatthet som strävar efter att dra de svaga och godtrogna med sig i fallet.

Men det är inte det jag ville komma fram till just nu...

Lively har på senaste tiden förlagt sin verksamhet till Baltikum och Ryssland, för att kväva den begynnande homosexuella emancipationen i sin linda. Han har explicit utropat just baltikum till "det nya slagfältet" i kriget mot homosexualiteten. Detta är delar av världen där homosexuella redan har det mycket svårt och lider av diskriminering, förföljelse och våld. Han uppmanar människorna i länderna han missionerar i att göra motstånd mot homosexuellas kamp för förbättrade villkor, för att inte "falla offer för den destruktiva homosexuella planen".

Filmen nedan är från ett bönemöte i Novosibirsk. Lyssna på publikens reaktioner och få en känsla för hur stämningarna mot homosexuella är i det land där Scott Lively sprider sitt budskap om att "homorörelsen är den farligaste politiska rörelsen i världen."



Uppdatering
Läs mer om fallet Lively beskriver i artikeln Killed in Broad Daylight. Tack till Björn för tips.

torsdag, november 29, 2007

Fler röster om Världen Idag

Det är inte bara jag som uppmärksammar och skriver om Världen Idags tvivelaktigheter. Den nystartade kristna bloggen/tankesmedjan Aletheia har bland annat ägnat sina första dagar åt att diskutera sina erfarenheter av tidningens och Ulf Ekmans bristande intresse för tvåvägskommunikation. "Skall vi gissa att Världen idag blir sist i Sverige med Twingly?", frågar de sig i inlägget. Här kan man ifrågasätta Aletheias eget intresse för tvåvägskommunikation, eftersom mitt inlägg i debatten uppenbarligen raderades: "Inte sist i Sverige. Sist i världen...", skrev jag. (Med reservation för att datorstrul eller andra oförutsägbara händelser gjorde att inlägget inte postades som det skulle...)

Uppdatering 30.11
Min kommentar raderades inte, har jag nu fått veta. Det hela får tillskrivas tekniska missöden. Jag beklagar min tarvliga misstanke.

Irrelevant smörja om äktenskapet

Angeläget att fördjupa argumenten kring äktenskapet, skrev Dagen på ledarplats idag och rekommenderade Ola Nilssons bok För äktenskapet – i tiden. De publicerade också ett långt utdrag ur boken, som sammanfattas så här:

Äktenskapet mellan man och kvinna har getts fördelar av samhället – diskriminerats positivt – för att det på ett unikt sätt bidrar till samhällets fortbestånd och erbjuder barnen bästa möjliga uppväxtmiljö. Att då hävda att homosexuella par skulle omfattas av samma positiva behandling är ologiskt, eftersom dessa relationer inte ger samhället samma vinst. Detta konstateras också av exempelvis Europadomstolen utifrån rättighetsförklaringen om mänskliga fri- och rättigheter.

Värre kollektivistisk smörja får man leta efter. Ola Nilsson slår alltså fast att homosexuella relationer inte ger samhället samma vinst som heterosexuella relationer. Vad han då helt bortser från är följande glasklara och odisputabla faktum:

  • att det finns barn i homosexuella familjer sedan tidigare heterosexuella relationer
  • att det finns barn i homosexuella familjer genom assisterad befruktning
  • att det finns barn i homosexuella familjer genom närståendeadoption
  • att det finns barn i homosexuella familjer genom andra arrangemang, t.ex. tillsammans med ett annat par

En siffra som cirkulerar är att det skulle finnas 40000 barn i homosexuella familjer. Jag har ingen aning om den stämmer – och antalat tusen barn är heller inte det minsta relevant. Det enda som är relevant är det faktum ATT det finns barn i homosexuella familjer. Motståndarna till homoäktenskapet vägrar konsekvent att erkänna dessa barns existens. Men så länge det inte är kriminellt att bli gravid eller att göra någon gravid kommer homosexuella även i fortsättningen att få barn och således bidra till samhällets fortbestånd.

Det finns dock ytterligare ett sätt att tolka Ola Nilssons text. Och det är att han är medveten om att homosexuella bidrar till samhällets fortbestånd. Men att det är deras barn som inte ger samhället samma vinst som heterosexuellas barn. Ja, jag vet, det är fullkomligt groteskt. Men inte på något sätt en otänkbar läsning av det han skriver.

Är detta den fördjupning av argumenten kring äktenksapet Dagen efterlyste, har tidningen gått på grund riktigt ordentligt. Snälla Dagen – ni är en bra tidning. Jag vet att ni kan bättre. Försök. Snälla.

Etiketter:

Billiga poänger om Blairs martyrskap från kristna medier

Kristna medier gör ett stort nummer av att Tony Blair har "kommit ut som kristen", och att det var för att inte betraktas som en knäppgök som han höll sig i garderoben under sin tid som premiärminister.

Men anledningen till att Blair höll inne med sin religositet är i själva verket hans katolska preferenser. Det skulle vara såväl politiskt som opinionsmässigt problematiskt med en katolsk premiärminister i det traditionellt protestantiska Storbritannien. Mycket blod har runnit mellan de båda kyrkorna på de brittiska öarna genom historiens gång, och frågan är fortfarande mycket känslig.

Det är alltså ingen slump att det först är nu när Blair har avslutat sin politiska karriär, som han konverterar till katolicismen.

Motståndarsidan saknar förtroende

Thomas Österberg, opinionsredaktör på Dagen, understryker idag det viktiga i att fördjupa argumenten kring värnandet av det traditionella äktenskapet. Han rekommenderar boken För äktenskapet – i tiden av Ola Nilsson som är engagerad i Bevara Äktenskapet.

I boken presenteras åtta perspektiv på vad äktenskapet egentligen är; utifrån biologi, barnens bästa, naturrätten, religion, ideologi, historia, lingvistik samt angrepp och försvar från dem som vill göra äktenskapet könsneutralt.

Läsaren bjuds på en rejäl genomgång kring vad äktenskapet egentligen är – och om hur det genom historien har varit oupplösligt förknippat med barn och familjebildning.

Just detta historiska perspektiv ser man ofta i äktenskapsdebatten. Motståndarsidan konstaterar att det aldrig funnits homoäktenskap, utan att äktenskapet alltid varit förbehållet man och kvinna. Javisst, självklart – men VARFÖR har det varit så? Är det för att homosexuella inte har velat gifta sig? Eller är det måhända för att homosexualitet har varit kriminaliserat, skambelagt och sjukdomsklassat genom historien? Använder man det historiska argumentet MOT homoäktenskap måste man samtidigt fråga sig vilken status homosexuella haft under historiens gång. Det, Thomas Österberg, hade varit att fördjupa diskussionen.

Den huvudsakliga anledningen till att argumenten från de som värnar det traditionella äktenskapet inte når fram i debatten är att de inte har något förtroende i frågor som berör homosexuellas villkor och rättigheter.

De som idag är emot homoäktenskap, är samma människor och organisationer som alltid har motsatt sig förbättringar för homosexuella. De var emot att homosexuella skulle inkluderas i sambolagstifningen. De var emot partnerskapslagen. Thomas Österberg borde fråga sig: Varför var vi det? Varför motsatte vi oss detta? Jag tror definitivt att en del av stödet för homoäktenskap har med revansch att göra. Revansch mot dem som motsatte sig att homosexuella relationer över huvud taget skulle erkännas och respekteras.

Etiketter:

lördag, november 24, 2007

AFA bojkottar norska företag

American Family Association uppmanar till bojkott av företag som annonserar i norska TV2 efter kanalens serie De syv dödssynderna, som går ut på att "testa" en synd per avsnitt. MarieLouise Samuelson skrev om saken i gårdagens Sydsvenska Dagbladet:
Moralbojkott som religiös affärsidé
[...]
Det är svårt att inte se likheten med islamistiskt anbefallna köpbojkotter mot danska produkter, efter Muhammedkarikatyrerna.

Bojkotter är också kristna Afas affärsidé, de har bland annat bojkottat Disneyföretagen (!) som uppfattades som ”homovänliga”. Ja, Afa utmärks bland annat av en närmast löjeväckande skräck för homosexualitet, en skräck som omvärlden ofta nog väljer eller tvingas att ta på allvar, kommersiellt allvar är väl bäst att tillägga, och denna form av religionsanknuten kundmakt har alltså nått Norge.

Bojkotter är AFA:s sätt att nå ut och få uppmärksamhet. Organisationen skickar ut så kallade action alerts flera gånger i veckan, där de uppmanar sina 3,3 miljoner medlemmar att agera mot ett företag eller ringa upp en politiker som inte uppför sig religiöst korrekt.

AFA har i flera år bojkottat Ford, och det är groteskt att se hur AFA:s ordförande Don Wildmon tar åt sig äran av hur företaget tvingar sparka personal och skära ner. Ford bojkottas av nedanstående anledningar:

- Fords förre vice ordförande donerat stora summor till grupper som arbetar för homosexuellas rättigheter.

- Ford har arrangerat en mångfaldskonferens för bilindustrin.

- Ford har annonserat efter personal i gaytidningar.

- Ford har i annonskampanjer explicit riktat sig till homosexuella.

- Ford har sponsrat prideliknande evenemang.

- Ford erbjuder anställda som lever i homosexuella relationer samma trygghetssystem och förmåner som heterosexuella.

AFA kräver med andra ord att Ford ska diskriminera anställda som är homosexuella.

Vilka företag som AFA bojkottar är högst godtyckligt, vilket får en att misstänka att det också ligger andra orsaker bakom. Disney bojkottades i många år av liknande skäl som ovan, men när företaget var med och producerade Narniafilmen som kom för några år sedan, hävdes plötsligt bojkotten - trots att Disney fortfarande har en homovänlig inriktning.

Läs mer om AFA här:

AFA:s teokratiska principprogram

Moralen som handelsvara

Narniafilm ger absolution

fredag, november 23, 2007

Bokrecension: Faghag

Linda Leopold
Faghag – en bok om kvinnor som älskar bögar
Atlas, 2007


Nej, det är inte vilka bögar som helst som de typiska faghaggorna i Linda Leopolds bok älskar – utan de som lever upp till deras förväntningar om vad en bög ska vara – ”en möbel, en soffa”, som en av dem säger i inledningskapitlet. Det vill säga bögar som tjänar heterosamhället med sin exotism, sin ”goda smak” och sin förmåga att när man minst anar det brista ut i Over the rainbow. Efter första kapitlet vill jag slänga boken i väggen, kvävd av allt puder, lomhörd av det högljudda fnittret och illamående av det usla rödvinet.

Men boken tar sig och blir en bred och gedigen genomgång av olika aspekter av vänskap och kärlek mellan heterokvinnor och homomän. Särskilt angelägna är berättelserna från USA, som skildrar tragiken med homosexuella män som gifter sig med intet ont anande kvinnor (eller omvänt) och som efter en tid inte klarar av att leva i lögnen och kommer ut ur garderoben. Det handlar också om den inspirerande och energiska politiska kamp som organisationer som ”Straight women in support of homos” (SWISH) bedriver.

Det finns dock en intressant baksida av fascinationen för manlig homosexualitet som det är bra att Linda Leopold tar upp – för den är inte särskilt smickrande. Det rör sig om de kvinnor – eller rättare sagt unga tjejer – som intervjuas om sitt intresse för japansk serieporr mellan pojkar, och slash – det vill säga sexnoveller om straighta manliga idoler eller litterära figurer som får ihop det med andra män, t.ex. Kapten Kirk och Mr Spock. (Läs mer i Rakel Chukris sydsvenskantexter Bögar - accessoarer eller bättre vänner och Kärleken mellan män kittlar mer.)

Detta kan på ytan verka radikalt, men mellan raderna flyter det upp en ganska sunkig ävja som i själva verket är reaktionär. För en av drivkrafterna tycks vara njutningen att föreställa sig heterosexuella killar i underläge – och det som skapar underläget är just den homosexuella kontexten. Premissen är alltså att det finns mått av förnedring i homosexuell kontakt, och plötsligt är vi tillbaka till Paulus (se t.ex. Romarebrevet 1:26). Att använda homosexualitet som en underlägesmarkör är att devalvera den homosexuella kärleken. Jag säger inte att detta är typiskt för slash, men det är en ofrånkomlig underton.

En av tjejerna i boken tillbringar största delen av sin tid framför datorn där hon kollar foton av ”söta japanska pojkar” och pornografiska serier där pojkarna ibland inte är äldre än tolv år. Detta kan utan vidare jämföras med en lumparkilles besatthet av lesbiskt sex mellan 14-åriga filipinskor. Skillnaden är att det i det fallet inte finns en akademiskt accepterad överbyggnad av teori som förklarar bort beteendet. Det skrivs akademiska avhandlingar om tjejers ”fascination” för unga pojkar, men antiporrmanifest mot killars ”besatthet” av fasta bröst. Ett tydligt exempel på att den grupp som tar makten och tolkningsföreträdet inom en viss diskurs också tilldelar sig själv förmåner. ”Det som är OK för mig, är inte OK för dig.”

(Publicerad i Sydsvenskan den 23 november 2007)

torsdag, november 22, 2007

Homoäktenskap stärker samhället

Nyligen kom Faghag – en bok om kvinnor som älskar bögar av Linda Leopold (Fredrik Strages flickvän. Det hör inte hit, men jag kan inte låta bli att nämna det). Den bästa delen av boken är reportagen från USA, där hon bland annat intervjuar Amity Pierce Buxton, 78 år. 1983 kom hennes man ut som homosexuell efter 25 års äktenskap. Hon upptäckte ganska snart att hon inte var ensam om den erfarenheten, och startade Straight Spouse Network för att stötta makor och makar i samma situation.

Att homosexuella gifter sig med någon av motsatt kön för att tillfredsställa familjen, kyrkan, samhället och förväntningarna är tyvärr ingen ovanlig företeelse, och oftast klarar den homosexuelle inte av att leva i lögnen. Resultatet blir oftast skilsmässa och splittrade familjer. I USA räknar man med att det finns ungefär två miljoner straighta kvinnor och män som är eller har varit gifta med homosexuella. Jag citerar ur boken:

Idag hjälper Straight Spouse Network runt sju tusen fruar och män. Fortfarande är kvinnorna i majoritet.[...] Genom åren har Amity personligen varit i kontakt med ungefär fjorton tusen straighta fruar och män, vilket enligt henne bara är en droppe i havet.
[...]
– Vi vill slippa se fler äktenskap mellan homosexuella och straighta under falska förutsättningar, som slutar i skilsmässa coh splittrade familjer. Men ännu viktigare: Vi stöttar dem av respekt för den mänskliga värdigheten och medkänsla med alla Guds barn! säger Amity.
[...]
– En av de saker som motiverade mig att starta Straight Spouse Network var att ha upplevt den kamp min ex-make genomled. Det var så ironiskt. Han försökte göra det rätta och fördärvades av det. Jag vill inte att någon annan ska behöva gå igenom samma sak.
[...]
– Tror du att äktenskap mellan straighta och homosexuella kommer att försvinna i framtiden? undrar jag.
– Nej, men de kommer att bli ovanligare. Jag önskar att det inom en snar framtid inte kommer att behöva finnas några homosexuella i garderoben längre. Men det kanske är för mycket att hoppas på, säger Amity.
[...]
– Det långsiktiga målet är att påverka opinionen, säger Amity. Om två människor älskar varandra och vill bilda familj, och de råkar vara bögar eller lesbiska – låt dem göra det! Tillåt dem! Stötta dem! Gör det lagligt för dem att gifta sig och skaffa familj. Om ni inte gör det kommer det bara bli fler skilsmässor. Äktenskapet som institution kommer att försvagas snarare än stärkas. Att låta bögar och lesbiska ingå egna förhållanden och bilda egna familjer är stärkande – inte bara för äktenskapet som institution, utan för hela samhället.

Självklarheter, självklarheter, självklarheter... Men tyvärr inte för alla. Läs till exempel hur Conservapedia – "The Thrustworthy Encyklopedia" – inleder sin artikel om Same Sex Marriage.

The same-sex "marriage" movement is seeks to destroy the sanctity of marriage by using political power to enforce a redefinition of the concept. The aim is to prevent any criticism, particularly religious-based criticism, of homosexual relationships.

Den bristande empatin och den demoniserande vinkeln är stötande, motbjudande och grotesk. Men detta är vad den konservativa och kristna lobbyn försöker inbilla opinionen att det handlar om. Vi har samma tongångar i Sverige, särskilt genom tidningen Världen Idag.

Jag publicerar inom kort en recension av Linda Leopolds bok.

Etiketter:

Vad Conservapedias användare är intresserade av...

Conservapedia, den konservativa och religiöst korrekta motsvarigheten till Wikipedia, såg dagens ljus för exakt ett år sedan. Grundaren Andrew Schlafly tyckte att Wikipedia var för liberalt och opatriotiskt, och tyckte inte om att hans konservativt och religiöst färgade inlägg kunde ändras av andra. Sålunda skapade han Conservapedia.

Vad är då de konservativa informationssökarna mest intresserade av? Här kommer den nu aktuella tio-i-topplistan:

1. Main Page‎ [1,921,250]
2. Homosexuality‎ [1,614,074]
3. Homosexuality and Hepatitis‎ [517,718]
4. Homosexuality and Promiscuity‎ [421,660]
5. Homosexuality and Parasites‎ [414,331]
6. Gay Bowel Syndrome‎ [397,848]
7. Homosexual Couples and Domestic Violence‎ [373,546]
8. Homosexuality and Gonorrhea‎ [331,940]
9. Homosexuality and Anal Cancer‎ [293,834]
10. Homosexuality and Mental Health‎ [293,105]

Ja, vad ska man säga... Är det bara jag som tycker mig se ett visst mått av besatthet här? Eller är det någon form av sabotage?

Här är listan över Wikipedias mest besökta artiklar.

1. Main Page (28 741 714)
2. Wiki (862 286)
3. Harry Potter and the Deathly Hallows (394 000)
4. Naruto (384 000)
5. Guitar Hero III: Legends of Rock (378 286)
6. United States (315 429)
7. Wikipedia (314 286)
8. Deaths in 2007 (306 857)
9. Heroes (TV series) (293 143)
10. Transformers (film) (290 000)

Här ligger Conservapedias text om Wikipedia

Här ligger Wikipedias text om Conservapedia

onsdag, november 21, 2007

Weimers om äktenskapet, del 2

Visst kan man förhålla sig till Charlie Weimers äktenskapsartikel på det sättet jag gör i föregående inlägg. Men samtidigt är den ett så lysande exemepel på antigayretorik, att jag inte kan låta bli att plocka isär den:

Först låtsar han att det inte finns vettiga argument för homoäktenskap:

Parti efter parti inom borgerligheten har här slagit till reträtt inför en aggressiv och högljudd lobby som föredrar att försöka smutskasta och tysta sina motståndare framför att presentera rationella argument.

Genom den leken tror han sig kunna ignorera motståndarsidans argumentation, och helt strunta i frågor som till exempel varför barn homofamiljer inte skulle omfattas av samma trygghets- och regelsystem som barn med heterofamiljer. När ska kristdemokraterna våga erkänna dessa barns existens?

Istället för att argumentera mot könsneutrala äktenskap, argumenterar han för det traditionella äktenskapet – som om det skulle vara hotat:
Att avskaffa äktenskapet vore att underminera den framgångssaga som familjen varit under tusentals år genom att jämställa familjen med övriga typer av relationer.

Avskaffas? Sedan när blev det fråga om att avskaffa äktenskapet? Allt verkar vara tillåtet i jakten på billiga retoriska poänger.

Därefter radar han upp en stor mängd uppgifter om det fördelaktiga med "intakta familjer". Han sätter således implicit homosexuella förhållanden i kontrast till intakta familjer. Men underförstått blir uppräkningen en rungande argumentation för att alla ska få ingå äktenskap. För hur skulle samhället kunna reservera något så fördelaktigt och hälsofrämjande för en viss kategori av människor?

Weimers om äktenskapet

Charlie Weimers, som äntligen lyckats bli KDU-orförande (om än bara under Ella Bohlins föräldraledighet) skriver en lysande artikel om äktenskapet på Politikerbloggen. I punkt efter punkt radar han upp argument varför alla bör ha rätt att ingå äktenskap.

I ljuset av denna starka argumentation blir hans inledande paragrafer om homoäktenskap så självmotsägande att de blir absurda. Texten blir alltså oavsiktligt ett stöd för homoäktenskap. Tack, Charlie.

tisdag, november 20, 2007

Transgender Day of Remembrance

Igår, den 19 november var det Transgender Day of Remembrance. Den har sedan 1999 uppmärksammats i USA. I år var det första gången i Sverige.

AMOSO-mysteriet på Världen Idag

Det stora mysteriet med Ron Linden och hans AMOSO-turné var att Världen Idag inte skrev en rad om det (inte på nätet i alla fall), trots att fallet innehöll ingredienser som de borde ha älskat: ett äkta par som osjälviskt missionerar om "sanningen" om homosexualitetens fördärv, protester från "den högljudda homolobbyn", samt kronan på martyrskapet: vandaliseringen.

Jag begriper än idag inte varför tidningen teg om saken. Jag spekulerade lite i inlägget Märklig AMOSO-tystnad på Världen Idag, men det är ganska ytliga teorier...

Etiketter: ,

AMOSO-projektet utvidgas och sprids

Sommaren 2006 skrev jag mycket om svenskamerikanen Ron Linden (aka Ronnie Lindén) och hans turné runt Sverige, som gick ut på att att avslöja myter om homosexualitet. Han och hans hustru parkerade sin skåpbil vid MacDonalds-restauranger i städernas utkanter och tillhandahöll litteratur, filmer och traktat om att homosexuella är äckliga när de har sex, och anvisningar om hur homosexualitet kan förebyggas. Teorierna gick ut på att skuldbelägga föräldrarna, och skapa aversion och rädsla. Många sökte upp honom och bemötte honom under turnén, men tyvärr övergick det i pöbelaktivism, och bilen vandaliserades. Linden anklagade "homolobbyn" för dådet, men det visade sig ganska snart att det var AFA som låg bakom.

Parallellt med turnén lanserade han hemsidan AMOSO ("Avslöjande av myter om sexuell läggning"), som jag går igenom i inläggen Aversionskampanj på turné och Förakt, förvanskning och fabuleringskonst på Amoso. Ron Linden var även ansvarig för en amerikansk sajt om Åke Green-fallet, samt den nu nedlagda sajten Pray for Sweden, där han satte upp direkta samband mellan homosexualitet och Katrinakatastrofen i USA.

Nu upptäcker jag att Ron Linden inte legat på latsidan sedan dess. AMOSO har utvecklats till EMASO (Exposing Myths about Sexual Orientation), och sajten har översatts till ett stort antal språk, hittills bland annat franska, polska, thai, albanska och så vidare. Ambitionen verkar vara att komma upp i ett fyrtiotal språk. Det är uppenbart att han har prioriterat språk som talas i länder där homosexella redan har det svårt och lever under förföljelseliknande förhållanden. Jag har ingen aning om översättningarna är vederhäftiga, eller om han bara använt ett översättningsprogram. Det skulle vara intressant om någon som behärskar t.ex. franska eller polska kan bedöma saken.

Innehållet på sidan tycks inte ha förändrats sedan sist, men han har renodlat vinkeln om homosexuella som ett hot mot barnen och framtiden. Jag ska undersöka sidan noggrannare när tillfälle ges.

Etiketter: ,

Hatbrottsstatistiken i USA för 2006

Nu har FBI:s hatbrottsstatistik för 2006 kommit, och den visar på en tragisk och oroande utveckling. Jag snor Jim Burroways tabell och slutsatser:



Hatbrotten har ökat med 8 % sedan 2005. Hatbrott p.g.a. på religion ökade med 22 % sedan 2004 (nästan 2/3 var antisemitiska). Hatbrott p.g.a. på sexuell läggning ökade med 21 %. Mörkertalet är betydande, eftersom insamlingen av uppgifter är frivillig och ofinansierad. Transpersoner räknas över huvud taget inte.

De som motsätter sig att homosexuella inkluderas i hatbrottsparagrafen använder ofta argumentet att det är orättvist att ge homosexuella specialrättigheter och särskilt skydd. Annonsen här intill är typisk. Fyra personer som utger sig för att vara f.d. homosexuella påstår att de var mer värda när de var homosexuella: Hate crime laws say we were more valuable as homosexuals than we are now as former homosexuals. (Märk väl att de leker med orden, och inte använder heterosexuell... )

Men varför skulle det vara mer orättvist att ge homosexuella denna typ av skydd, när det ges till svarta, kristna, judar, vita (det finns flera fall av hatbrott p.g.a. vit hudfärg i statistiken, bl.a. två mord) och handikappade? Föreställ er annonsen med texten Hatbrottslagarna säger att vi var mer värdefulla när vi satt i rullstol än nu när vi kan gå.

Hatbrottslagstiftning är ingen klockren lösning på samhällets problem med intolerans och förföljelse av minoriteter. Men så länge lagstiftningen finns, tycker jag det är mycket rimligt att sexuell läggning inkluderas. Och att detta självklart också borde gälla transpersoner.

Etiketter:

måndag, november 19, 2007

Teaterrecension: Best of Dallas

Best of Dallas
Av Anders Carlsson och Markus Öhrn
Teater Terrier, 17.11
Med Elmer Bäck, Rasmus Slätis och Jakob Öhrman
Regi: Anders Carlsson




När houseduon The KLF 1992 skulle lämna musikbranschen efter att ha regerat världens dansgolv och hitlistor under 90-talets första år, bestämde de att de skulle bränna sina skepp ordentligt, och inte ha någon återvändo. Aktionen skulle ske på BRITS-galan, under framförandet av deras hit 3AM Eternal. Idén var att låta ett punkband mangla sönder låten, samtidigt som de själva skulle såga benen av en levande elefant med motorsåg. Detta blev praktiskt svårgenomförbart, varför de nöjde sig med att i slutet av framträdandet beskjuta publiken med kulspruta (lösa skott) och lämna den uppklädda galan med buller och bång efter skottlossningen.

Det känns som att Teater Terrier med sin sista föreställning Best of Dallas har tänkt sig en liknande sorti. Istället för att lösas upp i tysthet, eller med en grand final, gör de en föreställning som slutar i en (simulerad) buskisorgie i incestuös bögporr, och har därtill tangerat piss- och djursex under resans gång.

Själva konceptet är det inget fel på: att först visa en scen ur Dallas, som sedan återskapas på scenen under en ”filminspelning”, där man både kan se skådespelarna in action, och själva resultatet, som live-klipps på TV-skärmarna. Det är nyskapande och mycket väl genomfört.

Men handlingen och agerandet duger inte. Det hela ska väl vara nån sorts undersökning av manlighet och manligt maktspel – men exakt vari ligger själva undersökningen? Och vad är den bakomliggande teorin? Att machoideal egentligen är latent och tillbakatvingad homosexualitet? Gäsp… Det är som om Stefan och Krister skulle utforma en performance om genus tillsammans med konstnären och slafspellen Paul McCarthy.

söndag, november 18, 2007

Är celibatet en bluff?

Man får ofta höra att det är den homosexuella handlingen som är synd och moraliskt förkastlig. Aldrig den homosexuella människan, bevars... Det är inte den homosexuella läggningen som fördöms, utan det homosexuella beteendet.

Men håller detta resonemang? För Jesus gör väl i sin undervisning inte skillnad på den synd som äger rum i tanken, och den som verkligen verkställs?

Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap. (Matt. 5:27-28).

Hur kan det räcka med att avhålla sig från homosexuella handlingar, om det redan är vid blotta attraktionen som synden uppstår? Hur kan man med gott samvete predika celibat som lösning för de som "brottas med homosexuella känslor"?

Etiketter:

Desmond Tutu skäms för kyrkans homofobi

Den förre Sydafrikanske ärkebiskopen Desmond Tutu har i en BBC-intervju upprepat sin sedan länge kända hållning i homofrågan: "Jag skäms för kyrkans homofobi", säger han. Som jag skrev i ett inlägg i våras:
Det är ingen en slump att Sydafrika - det land i världen som har de djupaste erfarenheterna av just diskriminering var ett av de första länderna som legaliserade homoäktenskap...

torsdag, november 15, 2007

Narkotika, moral och kristen press

Nu har det hänt igen. I en artikel i Dagen omnämns i förbigående f.d. kyrkoledaren Ted Haggard och hans "moraliska felsteg förra året". Men det moraliska felsteget som omnämns är inte att han befattade sig med metanfetamin, utan att han hade en homosexuell affär. Det är alltså homosexualiteten allenast som är det moraliskt förkastliga, medan narkotikan inte ens hamnar inom parentes när det skrivs om fallet Haggard i kristen press.

onsdag, november 14, 2007

Andreasgymnasiet och synden

Ska det kristna Andreasgymnasiet få lära ut att homosexuella handlingar är synd? Frågan är åter aktuell efter att Skolverket nu ifrågasätter om skolans hållning är förenlig med värdegrunden och lagens nolltolerans mot diskriminering. (Dagen skriver också om saken.)

Egentligen intresserar jag mig inte det minsta för begreppet synd. Synd är en teologisk angelägenhet som saknar relevans i sammanhang utanför kyrkan. Det sekulära samhället har lika lite att göra med vad som är att betrakta som synd, som kyrkan har med politik och juridik att göra. Tyvärr blandas begreppet ofta felaktigt in resonemang som har med moral att göra, och det är förmodligen bland annat därför som Skolverket reagerar mot Andreasgymnasiets policy.

En annan anledning är förstås att Skolverket oroar sig över den utsatthet Andreasgymnasiets homosexuella elever oundvikligen upplever av skolans hållning, och om det är rimligt att ungdomar i sin känsligaste ålder ska tvingas uppleva förringande och pressande behandling på grund av faktorer de inte har något inflytande över. Att lära ut att homosexualitet är synd är inte samma sak som att säga att det är fel att kasta snöbollar på mattanterna.

Man kan samtidigt fundera över om det är OK att lära ut att islam är lögn, att kristendom är vidskepelse, att kroniska sjukdomar är ett Guds straff, eller att rullstolsburnas anspråk på bredare trottoarer är samhällsekonomiskt förkastligt och vidrigt.

Etiketter:

Onödiga nidbilder i Beckfilm

I den senaste Beckfilmen I Guds namn kopplas Livets Ord och Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) ihop med "terror mot homosexeulla", som tidningen Dagen uttrycker det. Därför har båda organisationerna undersökt vilka möjligheter det finns att vida rättsliga åtgärder mot filmen.

Detta förvånar mig, särskilt eftersom SEA:s ordförande Mats Tunehag, som också är utrikesredaktör på Världen Idag, vanligtvis är en förespråkare för villkorslös yttrandefrihet. I alla fall när det gäller att svartmåla och misstänkliggöra homosexuella...

Jag tycker absolut att det är onödigt att måla nidbilder på det sättet som Beckfilmen påstås göra. Det går visserligen inte att utesluta att det teoretiska underlag kyrkor och samfund lägger för sitt motstånd mot homosexualitet har betydelse för dem som utvecklar sina aversioner i våld och trakasserier. Men det är oerhört överdrivet att påstå att homosexuella skulle ha något att frukta från organisationer som SEA och Livets Ord. Det FINNS människor och organisationer som vill homosexuella ordentligt illa. Låt oss fokusera på dem istället för att utnämna religiösa organisationer som aldrig skulle gå över gränsen till våldsamheter, till dödsfiender.

Dagens opinionsredaktör Thomas Österberg skrev en bra ledare härom dagen, där uttryckte vanmakt över att vara måltavla för den sortens nidbilder Beckfilmen förmedlar.

Som kristen och aktiv i en kyrka kan det vara jobbigt att möta alla de här bilderna av den miljö där man hör hemma. Den som är känslig till sin natur tvivlar kanske på både sig själv och sitt sammanhang. Andra kan inte alls identifiera sig med det beskrivna.

Att inte kunna identifiera sig med det beskrivna... Precis detta är känslan man som homosexuell får när man läser Bibelns formuleringar om homosexualtiet, och hör saken predikas. Man känner inte igen sig i nidbilderna och vanföreställningarna. Kanske är det i den här känslan kristna och homosexuella kan förenas och finna någon form av gemenskap som leder till konstruktiv dialog istället för ömsesidig pajkastning.

Kristdemokratiskt självmål i Småland

I måndagens Världen Idag intervjuades Bengt Germundsson (kd), styrelseledamot i Regionförbundet södra Småland. Han misstänkter att det ligger mygel bakom Regionförbundets medverkan i Elisabeth Ohlson Wallins utställning In hate we trust, eftersom han som styrelseledamot inte informerats om utställningen. Han ställer ett antal frågor till förbundets styrelse:

- Jag vill bland annat få svar på om det är förenligt med Regionförbundets policy att sanktionera utställningar och evenemang som understöds av lobby- och intresseorganisationer, som har till syfte att skapa politisk opinion i olika sakfrågor. Om så är fallet, kan vi då även tänka oss att stödja exempelvis en nynazistisk fotograf eller konstnär som gör en helt annan vinkling, är vi beredda att ställa oss bakom den yttrandefriheten också?

Att konstnärligt skildra homosexuellas utsatta situation genom tiderna är alltså så provocerande för Bengt Germundsson, att han måste spela ut nazikortet. Att diskutera frågan om homosexuella utsatthet och kyrkans roll i sammanhanget är lika otänkbart som att visa en utställning med nazistisk propaganda. Den enda slutsatsen man kan dra av jämförelsen är att han menar att saken inte kan, bör eller ska diskuteras. Frågan bör sopas under mattan. Därmed blir Germudsson oavsiktligt en oerhört stark indikator på just att utställningar som In hate we trust behövs.

torsdag, november 08, 2007

Skenargument i äktenskapsfrågan

Jag förstår inte vad motståndarna till könsneutral äktenskapsbalk håller på med, läs till exempel Dagens intervju med psykologen Eve Suurvee-Råstrand. De står och stampar på punkten om barnens bästa, trots att äktenskap inte på något sätt är en förutsättning för barn, eller vice versa. Homosexuella har blivit – blir idag – och kommer framgent även att bli föräldrar alldeles oavsett om det blir könsneutral äktenskapsbalk. Den som på allvar oroar sig för barnen i detta sammanhang kastar således bort värdefull tid genom att debattera homoäktenskapet.

Jag vet inte hur många gånger jag har upprepat det självklara, att den som på allvar vill skydda barn från att växa upp i homosexuella familjer istället måste kämpa för nedanstående:

1. Sterilisera homosexuella.

2. Gör det olagligt för homosexuella att skaffa barn.

3. Konfiskera barn som lever i familjer med homosexuella föräldrar.

4. Riv upp inseminations- och adoptionslagen.


En utebliven lag om homoäktenskap är fullständigt verkningslös.

Intelligent design

Diskussionen Bortse inte från kristenhetens skuld har mer eller mindre utvecklat sig till en diskussion om intelligent design kontra evolution. På Samuels (sorgligen avsomnade) blogg Inkorrekt fördes en bra och givande diskussion för ett år sedan, som jag länkar till här. Den kan utgöra underlag för en vidare diskussion i ämnet, om intresse finns.

onsdag, november 07, 2007

Liljeström friades av HD

Leif Liljeström friades i HD för medhjälp till hets mot folkgrupp, rapporterar TT nu på morgonen. Han anklagades för att på sin hemsida ha hetsat mot homosexuella, genom att inte ha raderat en annan persons inlägg, som teoretiserade kring dödsstraff mot homosexuella.

Jag har skrivit om fallet förut, och välkomnar friandet. Läs mer här:

Bättre bemöta dumheter än att radera dem

Den 18 september är det HD-dags för Bibeltemplet

Liljeström måste frias

Domen ligger här (PDF).

HD friar även den ansvarige utgivaren för Nationalsocialistisk fronts hemsida från hets mot folkgrupp. Jag har inte studerat fallet och kan således inte uttala mig om det än. Domen ligger här.


Uppdatering: Pressröster

DN: Frias för hets mot homosexuella

Dagen: Åtal för homohets ogillas av HD

SvD: Åtal för homohets ogillas av HD

tisdag, november 06, 2007

Det räcker nu

Socialdemokraterna i Riksdagen skickar av misstag e-post till en moderat, och anklagar sedan moderaterna för dataintrång. Vilket totalt nonsens. Socialdemokraterna bör se över sina data- och mailrutiner. Det är DE som har dummat sig. Dags att ta ansvar, för tusan.

torsdag, november 01, 2007

Bortse inte från kristenhetens skuld

Idag skriver Dagen om upprörda känslor i samband med att Elisabeth Ohlson-Wallins utställning In hate we trust ska visas för skolor i Växjö. Skolbarn tvingas se bilderna, skriver tidningen med utmärkt Världen Idag-retorik

Kd-politikern Eva Johnsson är kritisk till att Växjö universitet, som är medarrangör, använder skattepengar för ett projekt där landets demokratiskt valde socialminister buntas ihop med nazister och förbrytare.
-Och det bara för att tycker att barn har rätt till både en mamma och en pappa, säger hon. Anses det vara en så extrem åsikt?

[...]

Eva Johnsson undrar också hur de 300 skolungdomarna, för vilka det blir obligatoriskt att gå till museet, ska lotsas genom den.
- Bland dem finns säkert barn till pingstvänner och katoliker, som pekas ut som att de står för våld och övergrepp. Är det meningen att de ska övertygas om att ta en annans ståndpunkt för att inte riskera att bli placerade bland nazister och förbrytare?

Jag är inget fan av Elisabeth Ohlson-Wallins teatrala och känslodrypande bilder, och har inte sett utställningen annat än i utdrag på internet. Parafrasen på Jacques-Louis Davids målning av den mördade Marat i badkaret är lysande. Men ofta är Elisabeth Ohlson-Wallin lite väl vulgär och drastisk i sin retorik.

Faktum kvarstår dock. Kristendomen (och alla andra religioner) har en avgörande roll i det historiska stigmatiserandet av homosexualitet och förtrycket av homosexeulla. Det är kyrkan som under århundradena har levererat det teoretiska underlaget för vanföreställningarna som upprätthållit det extrema klimatet för homosexeulla. Sekulariseringen av Sverige har varit en förutsättning för förbättringen av de homosexuellas villkor och rättigheter. Det kristet influerade samhället hade inte någon som helst trygghet eller mänsklig värdighet att erbjuda homosexuella.

Bilden av det lesbiska paret som skyddar sina barn från Göran Hägglund på teve är en relevant påminnelse om att barn som lever i familjer med homosexuella familjer inte existerar i den kristdemokratiska retoriken – att de står inom parentes. Bilden av kardinalerna runt fontänen där en kvinna våldtas av skinnskallar är en relevant gestaltning av att Vatikanen 1986 fastslog de homosexuella själva bär skulden för de våldshandlingar som drabbar dem på grund av deras läggning. 2003 slog kardinal Ratzinger fast att homosexuella relationer inte faller inom ramen vad som kan betraktas vara mänskliga. Förre påven klassade homosexuellas kamp för förbättrade villkor som en del av "ondskans ideologi".

Javisst, jag plockar russinen ur kakan. Men det går inte att komma ifrån det faktum att kristenheten motsatt sig varenda förbättring av homosexuellas villkor – från avkriminaliserandet på 40-talet och framåt. Elisabeth Ohlson-Wallin kan inte hjälpa att denna hållning ger kristenheten falsche Freunde.

Kristna går inte ut och slår ner homosexuella. Men den retorik som en stor del av kristenheten använder i samband med homosexualitet är identisk med retoriken hos de som gör det. Huruvida retoriken sedan leder till våldshandlingar är mest en fråga om berusningsgrad och kringliggande ideologi.