tisdag, mars 18, 2008

Förändring är möjlig: Tuve Skånberg

Det har inte varit mycket väsen från den kristna lobbyorganisationen och tankesmedjan Claphaminstituet sedan tillblivelsen i januari. Men idag publicerar direktorn Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson en debattartikel i Dagen, som handlar om hur regerigen bör hantera äktenskapsfrågan för att inte orsaka splittring i alliansen. Huvudlinjen är att följa förslaget från Nätverket För Partnerskap (ett nätverk av kristna homosexuella som är motståndare till homoäktenskap):

[Det] handlar om att bevara äktenskapsbalken intakt, men uppvärdera det registrerade partnerskapet genom förändringar i lagen om partnerskap: att förändra begreppet så att åtminstone ordet "registrerat" om partnerskap stryks och att ge de trossamfund som så önskar rätten att förrätta juridiskt giltiga partnerskap.


Det är underbart att se människor förändras. I början av 90-talet motsatte sig Skånberg partnerskapet, eftersom sanktionering av homosexuella relationer är "tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndervittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier." Nu, 2008 argumenterar han för att partnerskapet ska uppvärderas och att "homosexuella [ska få] del i det högre symbolvärde som hela förslaget om homoäktenskap handlar om". Visst handlar det säkert delvis om tom och desperat retorik som syftar till att till varje pris exkludera homosexuella, men man får inte underskatta värdet av förändrat språkbruk. Samtidigt får man förstås inte heller låta sig förföras av fagert tal. Man måste alltid förhålla sig skeptisk, men det får inte innebära att man per automatik blockerar sig för att uppmärksamma framsteg. En delikat balansgång.

13 Comments:

Anonymous Anonym said...

Sverige riksdag har dessbättre sällan varit ett forum för homofientliga uttalanden. Även de som varit negativa till HBT-reformer har oftast uttalat sig med viss värdighet. I andra länders parlament har det ofta varit vanliga med homohatiska uttalanden.

Men en av få riktigt homofientliga uttalanden är Tuve Skånberg ansvarig för. Han tillhörde kds som kristdemokraterna då hette.

Hela hans uttalanden kan du läsa på riksdagens hemsida. Från utbildningsdebatten 19 november 1992.

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=101&bet=1992/93:27

Några av Skånbergs sanslösa uttalanden i debatten lämnar jag här. Debatten handlar om vad riksdagen skulle tycka om en motion från två fp-ledamöter, Barbro Westerholm och Karin Pilsäter, om att skolor ska ge info om homosexualitet.

"Vid en uppvaktning i utbildningsutskottet inför
hanteringen av denna motion har RFSL,
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, klart
markerat att man från RFSL önskar medverka iskolans samlevnadsundervisning, och att man inte önskar att undervisningen om homosexualitet skall
vara neutral, utan att den skall presenteras positivt.
Det är inför utsikten att aktivt homosexuella skulle
ges tillfälle att aktivt propagera för en homosexuell livsstil bland barn och ungdomar pågrundskola och gymnasium som min motivreservation har tillkommit...

Innebär denna tolerens -- att leva och låta leva --
att samhället är värdeneutralt, att den enes livsstil alltid får hävdas likaväl som den andres? Nej, att
tillåta en livsstil kan mycket väl förenas med att
begränsa propagerandet för den, framför allt en
propaganda riktad till barn och ungdom. Vi kan
bara tänka på hur reklam för tobak eller alkohol
begränsas, eller på reklam riktad till barn, utan att
därmed dra någon annan parallellitet till ett
homosexuellt levnadssätt.

Låt oss nu återvända till frågan om undervisning om
homosexualitet i samlevnadsundervisningen. I
likhet med övriga partier finner kds det både
önskvärt och nödvändigt med
samlevnadsundervisning, där också undervisning
om homosexualitet ingår. Vi vill delge eleverna
uppfattningen att homosexuell läggning skall
erkännas och respekteras. Vi vill delge eleverna
värderingen att ingen får diskrimineras utifrån sin
sexuella läggning. Men vi vill inte medverka till en
samlevnadsundervisning där aktiva homosexuella
propagerar för att en homosexuell identifiering är lika lycklig och naturlig som en heterosexuell.

Men den avgörandeskillnaden mellan kds svar i motivreservationen och Pilsäters/Westerholms
motion är själva utgångspunkten när man möter den homosexuella problematiken. Man kan
faktiskt tala om ett drag av en deterministisk och
låst människosyn som står mot en mer dynamisk
och positiv människosyn. Pilsäter/Westerholm
skriver i motionen om hur viktigt det är att på olika
sätt informera om vad homosexualitet är och
fortsätter: ''Det är viktigt att sprida kunskap om att homosexuella och heterosexuella preferenser enligtaktuell forskning är manifesta och opåverkbara
efter puberteten. Alltför många unga homosexuella
har ängslats och plågats av skamkänslor och
vilsenhet när de upptäckt sin homosexuella
läggning.''Den signal Pilsäter/Westerholm i sin motion ger unga människor om undervisning om
homosexualitet är att när han eller hon i sökandet
efter sin könsidentitet är vilsen och ängslig och
brottas med tankar om sexuell dragning till det egnakönet skall de få veta att en homosexuell läggning
är opåverkbar!....

Men även den insiktsfulle homosexuelle, eller den
som säger sig vilja företräda honom, måste erkännaatt finns möjligheten för en ung människa att utvecklas både åt ett homosexuellt beteende och åt ett heterosexuellt är det lyckligaste och
naturligaste -- det mest kroppsautentiska, som
reservationstexten lyder -- att utveckla en
heterosexuell läggning. Mot bakgrund av allt det
lidande, både i inre och i yttre mening, som den
homosexuella livsstilen innebär framstår det
närmast obarmhärtigt att inte med varlig hand
bekräfta och förstärka den heterosexuella identiteten hos ambivalenta elever och naturligtvis också att ge dem normer att hantera den på ett moget och etiskt sätt.Det är denna människosyn, denna positiva och dynamiska människosyn, som tror på varje människas förmåga att själv välja och utvecklas, som står på den osäkra unga människans sida."

Tyvärr är det ju några inom de kristna samfunden som ännu säger sånt här men jag bedömer att det skulle vara omöjligt att uttala sånt här i riksdagen idag av en ledamot från ett etablerat riksdagsparti precis som det både 1992 var och idag är ömöjligt att göra motsvarande främlingsfientliga uttalanden. Jag skriver etablerat riksdagsparti för om nu sd skulle hamna i riksdagen så kan de nog göra den typen av uttalanden.

Bengt Held

tisdag, mars 18, 2008 12:30:00 em  
Anonymous Sanna said...

..som handlar om hur regerigen bör hantera äktenskapsfrågan för att inte orsaka splittring i alliansen.

Som sosse ser jag inget större problem i sakfrågor som splittrar Alliansen. ;)

Jag har länge funderat på det paradoxala i att ha KD som allianspartner med liberaler, men jag antar att viljan att skapa en majoritetsregering skapar märkliga sängkamrater ibland. ;)

Nu till allvarligare saker:

''Den signal Pilsäter/Westerholm i sin motion ger unga människor om undervisning om homosexualitet är att när han eller hon i sökandet
efter sin könsidentitet är vilsen och ängslig och brottas med tankar om sexuell dragning till det egnakönet skall de få veta att en homosexuell läggning är opåverkbar!....


Det som ofta förvånar mig är att många fortfarande inte kan skilja på könsförvirring och förvirring över ens sexualitet.
Och förvirring om ens sexualitet är inget konstigt, speciellt om man är en flata eller bög.

Man uppfostras i heterosexualitet för att bli heterosexuella, och sen när man upptäcker att den uppfostran var minsann helt bortkastad på en, då är det väl inte konstigt att en viss förvirring uppstår, åtminstone gick jag genom en kort period i min ungdom där jag kände mig som en hermelin bland katter.

tisdag, mars 18, 2008 2:14:00 em  
Anonymous Anonym said...

För mig är det smått absurt att du återigen kör det där argumentet. Både du och jag vet hur det funkar med opinionsbildning och ståndpunkter:
Skånberg var mot partnerskapslagen, ja. Nu existerar en sådan lag och han ser inga möjligheter att bryta upp den. Däremot önskar han stoppa en fortsatt utveckling, därför vill han stoppa en könsneutral äktenskapslag. Den gayretorik som fördes innan partnerskapslagen var med samma logik minst lika ohederlig. Då försäkrade man att det inte handlade om ett steg mot att samkönade par skulle kunna ingå äktenskap. Idag har dessa personer svängt och säger nu att det bara var ett steg på vägen. Bara för att du inte ställer samma krav eller sänker/höjer ribban i en debatt innebär det inte att du är ohederlig. Det innebär att du försöker tala till din samtid, inte din historia. Så fungerar opinionsbildning, så lägg ner subargumentering och konspirerande texter. De visar på något helt annat än Skånbergs påstådda ohederlighet...

tisdag, mars 18, 2008 5:20:00 em  
Anonymous Anonym said...

Sanna

"Jag har länge funderat på det paradoxala i att ha KD som allianspartner med liberaler, men jag antar att viljan att skapa en majoritetsregering skapar märkliga sängkamrater ibland"

Ingen skulle bli gladare än jag om det var möjligt att få stabil majoritet för fp, m och c i val efter val men så är inte situationen idag. Senast de tre partierna fick majoritet tillsammans var 1979. Då får man ju försöka hitta fler partier att samarbeta med för att få bort sossarna och skapa ett eget alternativ.

Men visst är kd problematiska i vissa frågor medan de är allmänborgerliga i de flesta frågor vilket gör att samarbetet funkar bra oftast. Dessutom är Hägglund betydligt mer pragmatisk än Alf Svensson.

Sossar har ju samma problem. Jag tycker själv vänsterpartiet är ett värre parti än kd eftersom v fram till för två deccenier sedan skickade lyckönskningstelegram till kommunistdiktatorer och ännu idag har i alla fall en partistyrelsemedlem som hyllar Castro och är engagerad i Svensk-kubanska föreningen som vurmar för diktatorn. Dessutom har många i v en problematisk policy ibland när det gäller våld mot tex sd där man ursäktar våld med att man ogillar partiets politik.

Men nu håller kanske det här på att bli en allmänpolitisk debatt vilket den här siten inte är till för främst. :-)

Min poäng är dock att i båda blocken kompromissar man med partier man kanske egentligen inte är helt positiva till.

Bengt Held

tisdag, mars 18, 2008 7:35:00 em  
Blogger LukasRomson said...

Den där myten om att HBT-rörelsen när partnerskapslagen debatterades skulle ha "lovat" att detta "inte var ett första steg mot könsneutral äktenskapslag" är väl definitvt dags att avliva. Det har alltid varit målet, det var ju intentionerna fram till Kd satte käppar i hjulet förra gången, och lyckades utverka att det blev partnerskapslag istället för äktenskapslag.

Det där bygger såvitt jag vet på ett enda citat av Sahlin, ett förfluget sådant och ett rimligen som inte ska ses som en garanterad utfästelse för hela HBT-rörelsen för evig tid.

tisdag, mars 18, 2008 9:12:00 em  
Anonymous Anonym said...

Till anonym

"Skånberg var mot partnerskapslagen, ja. Nu existerar en sådan lag och han ser inga möjligheter att bryta upp den."

1.Du har rätt att alla givetvis har rätt att ändra sig. Men då ska man vara hederlig nog att erkänna att man gjort det. Att säga att verkligheten eller nya argument gjort att man bytt åsikt. Ingetdera har vad jag vet Skånberg gjort.

2. Det är skillnad hur engagerad man var emot en reform som man nu är för. Eller givetvis tvärtom hur mycket man var för något som man nu är emot.

Att människor som var emot partnerskapreformen men inte tyckte det var någon viktig reform att diskutera och som inte uttalade sig då offentligt nu tycker annorlunda när samhället och värderingar förändrats är ju inte så förvånande. Men Skånberg tillhörde inte den gruppen. Som Billgren visade i citat så skrev Skånberg i en insändarartikel att legitimerande av partnerskap skulle kunna leda till samhällets fall. Och jämför med nazistdiktaturen och romarriket. Förutom att det är sanslöst okunnigt, nazistdiktaturen förföljde homosexuella och det var först när romarriket blivit kristet och antihomosexuellt som det föll ihop.

Gör man sådana sanslösa jämförelser så är det inte bara att vara pragmatisk när någon vill "förbättra" en reform som man tidigare jämfört med samhällets förfall och nazistdiktaturen i 1930-talets Tyskland.

3. När det gäller RFSL så har föreningen hela tiden sagt sig vara för en könsneutral äktenskapslag. Det sa föreningen ja till redan 1951 och det har tydligt varit med i RFSL:s program. Däremot så visste man att det inte var politiskt möjligt att få igenom det kravet i början på 1990-talet utan partnerskap var en möjlig kompromiss.

Det där med att RFSL skulle "lurat" politiker ger jag inte mycket för. Faktum är att det var först 2003 föreningen på allvar började lobba för homoäktenskap alltså 8 år efter att samkönade par kunnat ingå partnerskap. Personligen så mailade jag 2001 och påtalade för RFSL-kansliet hur viktigt det var att då börja opininsibildning för en ny könsneutral äktenskapslag. Men föreningen var i många år pragmatisk och fokuserade på adoptionsreformen istället.

4. Det intressanta var att anhängarna till partnerskap på 1990-talet tydligt sa att det inte var äktenskap, partnerskapslagen tillåt inte adoptioner, insemination och religiösa vigslar.

Motståndarna främst kds, nuvarande kd, sa däremot ofta att partnerskap egentligen var samma sak som att säga ja till homoäktenskap. Därför är det så intressant att samma parti idag fokuserar på hur viktigt det är att behålla två olika lagar, alltså att det är olika saker.

5. Värderingarna har ju förändrats sedan 1980-talet. När riksdagen 1987 röstade om att "likställa familjerätten för homosexuella och heterosexuella" var det bara dåvarande vpk (nuvarande vänsterpartiet) som sa ja. Det främsta argumentet från övriga partier att säga nej var att det inte existerade någon folklig acceptans för homoäktenskap vilket ju var sant då men idag är ju en tydlig majoritet för reformen.

Fram till 1989 så var diskusionen om man skulle tillåta homosexuella att ingå äktenskap. Det var bara vpk och folkpartiets ungdomsförbund som var för det bland politiska föreningar. Även RFSL givetvis och dessutom RFSU.

1989 så införde Danmark som första land i världen partnerskap. Det resulterade i att debatten från det istället helt fokuserade på partnerskap, alltså en typ av kompromiss. Även de som egentligen ville ha en könsneutral äktenskapslag lobbade för den reform som var politiskt möjlig då.

1990 presenterade socialstyrelsen ett förslag till partnerskapslag och senare samma år sa socialdemorkraterna och folkpartiet ja till reformen på sin kongress respektive landsmöte (som folkpartiet kallar sin kongress). Dessutom blev alla ungdomsförbund förutom kristdemokraternas ungdomsförbund för partnerskap.

Den mesta debatten var inte om partnerskap skulle leda till äktenskap utan om det skulle leda till adoptioner för samkönade par. Men inget parti hade då sagt ja till homoadoptioner förutom vänsterpartiet som gjort det indirekt genom att som ensamt parti egentligen vara för en könsneutral äktenskapslag.

De flesta i s och fp var då emot eller tveksam till homoäktenskap och homoadoptioner. Det var inte taktik utan man var emot i sak eftersom man inte tyckte samhället var moget för den typen av reformen. Man hänvisade även till attityder bland befolkningen om äktenskap och adoptioner. Så att säga att de lurades är fel.

Det man dock kan lära sig av debatten är att politiker aldrig kan säga att en reform i sig är något slutmål och att det därefter inte blir några förändringar. För samhället förändras och även värderingar. Däremot bör varje reform bedömas på sina egna meriter.

Säger man ja till partnerskap MÅSTE man inte säga ja till homoadoptioner. I tex Danmark så är det ännu 19 år efter man införde partnerskapsreformen inte möjligt för samkönade par att adoptera förutom vid näståendeadoptioner.

Vi måste avgöra vad vi tycker är bra för samhället. Med den kunskap vi har idag och utifrån den situaton och de värderingar som existerar i dagens samhälle.

Men när vi byter åsikt så ska vi också vara ärliga att säga det och förklara varför vi ändrat oss.

Bengt Held

onsdag, mars 19, 2008 1:48:00 fm  
Anonymous Anonym said...

En sak till.

Miljöpartiet sa också ja till partnerskap 1990 precis som s och fp men miljöpartiet försvann från riksdagen 1991-1994 och var därför inte med vid den avgörande riksdagsomröstningen 1994.

Centern sa på sin stämma (kongress) ja till partnerskapsreformen några veckor efter att riksdagen röstat ja. Moderaterna blev för partnerskapsreformen 2001, kd 2003 och sd 2006.

Idag är det alltså i princip politisk enighet om att det är rätt att ge juridiskt erkännande av samkönade relationer. Något som alltså var synnerligen kontroversiellt så sent som för 14 år sedan.

Bengt Held

onsdag, mars 19, 2008 1:56:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

"Kroppsautentiskt beteende" - wow, vilket uttryck.

anonym
Jag påstår inte på något sätt att Skånberg är ohederlig. Jag konstaterar bara att hans språkbruk har förändrats, och att han nu argumenterar för att partnerskapet bör uppvärderas.

Lukas
Det var inte Mona Sahlin, utan Maj-Lis Lööw, som profeterade om "Steget", som högerkristenheten brukar lyfta fram som ett bindande löfte om att homosexuellas rättigheter aldrig mera skulle diskuteras inom svensk politik.

Bengt
Lysande och kunskapsmättade genomgångar, som alltid...

onsdag, mars 19, 2008 10:04:00 fm  
Anonymous Sanna said...

"..ett bindande löfte om att homosexuellas rättigheter aldrig mera skulle diskuteras inom svensk politik."

Men hur kan man öht tro, att ett sånt bindande löfte kan ges i en demokratisk statskick?

onsdag, mars 19, 2008 10:41:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Jag hoppas att det framgår att just den formuleringen är en smula raljant :-)

Men man får känslan av att det är något sådant som förväntas när man hör vissa debattörer nämna "Steget" och Lööw.

onsdag, mars 19, 2008 10:43:00 fm  
Anonymous Sanna said...

Och med tanke på att många högerkristna politiker verkar ha ett alternativt perspektiv på demokratiska fri- och rättigheter.

onsdag, mars 19, 2008 11:44:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Jag hoppas bloggvärden Tor Billgren tycker det är relevant att jag publicerar det här. Även om det inte är exempel på antigayretorik utan tvärtom hur regeringen vill jobba för HBT-rättigheter internationellt. Alltså att i praktiken bekämpa antigayretorikernas politik.

13 mars lämnade Sveriges borgerliga regering en skrivelse om mänskliga rättigheter i utrikespolitiken. Skrivelsen visar hur långt vi faktiskt kommit i Sverige och vilken politisk enighet det är idag i riksdagen om viktiga mål.

Jag kollade antalet rader i skrivelsen som ägnas åt olika typer av diskriminering. Det är iofs inte antalet rader som är viktigast utan innehåller men det säger trots det något om hur viktigt regeringen tycker ett arbete är.

Kön 90 rader
Sexuell läggning och könsidentitet 54 rader
Etnicitet 43 rader
Funktionshinder 32 rader

Hade det här varit för 20 år sedan oavsett om det varit en sosse- eller borgerlig regering så hade sexuell läggning möjligen fått 3-4 rader och könsidentitet inte något. Nu skriver man tom mer om HBT än om rasism och funktionhinder. Och det i en regering där kristdemokraterna är med vilket givetvis gör att kd godkänt det här. Alla partier godkänner alla dokument regeringen gör.

Jag skriver inte det här främst för att göra propaganda för den borgerliga regeringen även om jag som ni kanske vet är borgerlig. Hade sossarna varit i regeringen hade nog dokumentet varit ungefär likadant när det gäller HBT-kapitlet. Poängen är att vi idag har en enighet i riksdagen från höger till vänster om att HBT-rättigheter är viktiga mänskliga rättigheter. Så var det inte för några decennier sedan.

Du kan läsa hela regeringens skrivelse om mänskliga rättigheter på regeringens hemsida.

http://www.regeringen.se/sb/d/10266/a/101055

Jag lämnar här den del av regeringsskrivelsen som handlar om HBT-rättigheter.

Bengt Held

"3.8.4 Diskriminering och förföljelse på grund av sexuell läggning och könsidentitet Regeringen kommer att verka för att:

Skr. 2007/08:109
25
• alla länder avkriminaliserar sexuella kontakter mellan vuxna
personer av samma kön,
• stärka skyddet mot diskriminering av homo- och bisexuella samt
transpersoner ( HBT-personer),
• främja och ge stöd till de så kallade Yogyakarta-principerna,
• påtala övergrepp mot och diskriminering av homo- och bisexuella samt transpersoner varhelst det förekommer,
• frågan om diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet uppmärksammas inom FN, Europarådet och andra
internationella forum.

Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet står i
strid med den grundläggande principen om alla människors lika värde
och rättigheter. Sexuell läggning upptas inte uttryckligen bland
diskrimineringsgrunderna i FN:s konventioner. De kommittéer som granskar efterlevnaden av FN:s två centrala konventioner för mänskliga rättigheter (ICCPR och ICESCR) har dock slagit fast att
diskrimineringsförbudet i dessa även omfattar sexuell läggning, liksom
Europadomstolen vad gäller diskrimineringsförbudet i
Europakonventionens artikel 14.

På det internationella planet har vissa framsteg gjorts under de senaste
åren när det gäller homo- och bisexuella samt transpersoners (HBTpersoners) rättigheter, men situationen är fortfarande svår och i cirka 70
stater är sexuella kontakter mellan personer av samma kön fortfarande
olagligt och i många stater belagt med stränga straff. Den svenska
regeringen påtalade i Regeringsförklaringen 2006 att HBT-personer drabbas av brutalt förtryck i stora delar av världen och att FN bör stärka sitt arbete för att bekämpa detta.

I utrikesdeklarationen
2008 bekräftades regeringens avsikt att arbeta för HBT-personers åtnjutande av de
mänskliga rättigheterna.
Sverige uppmärksammar frågan om diskriminering på grund av sexuell
läggning och könsidentitet i FN:s olika organ, bland annat rådet för mänskliga rättigheter och generalförsamlingen och i EU, Europarådet, OSSE och andra internationella fora. Regeringen överväger hur denna fråga kan uppmärksammas under det svenska ordförandeskapet i EU 2009.

Sverige verkar för att alla länder avkriminaliserar sexuella
kontakter mellan vuxna personer av samma kön, samt instiftar skydd mot
diskriminering på grund av sexuell läggning. Sverige och EU agerar också genom uppvaktningar och offentliga uttalanden mot lagförslag som skulle innebära diskriminering av HBT-personer eller förföljelser av försvarare av de mänskliga rättigheterna som arbetar med frågor om
HBT-personers situation.
Sverige och de nordiska länderna driver i FN:s generalförsamlings
tredje utskott frågan om diskriminering på grund av sexuell läggning, inom ramen för resolutionen om summariska avrättningar.

Regeringen stödjer de så kallade Yogyakarta-principerna, som lanserades 2007 av
framstående experter inom mänskliga rättigheter. Principerna är tänkta
att användas som verktyg inom det nationella, regionala och
internationella arbetet för mänskliga rättigheter. Sverige bidrog till
utarbetandet av principerna genom att anordna ett internationellt
seminarium om sexuella rättigheter under våren 2006.

Skr. 2007/08:109
26
Inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet ska biståndet bidra
till att värna HBT-personers rättigheter och förbättra deras levnadsvillkor
i samarbetsländerna."

torsdag, mars 20, 2008 2:43:00 fm  
Blogger Luka(s) said...

Jag noterar att regeringen Reinfeldt anser att diskriminering pga könsidentitet strider mot de mänskliga rättigheterna, men att man missat att detta inte är en uppfattning som delas av varken EKMR eller FN-deklarationen, som accepterar diskriminering av transpersoner. Det ska bli intressant att se hur/om regeringen tänker arbeta med frågan inom t ex EU framöver.

Det är också regeringen Reinfeldt som rejält försämrat skrivningarna om diskrimineringsskydd för transpersoner, från en rätt okey SOU med tydliga skrivningar där etablerade begrepp fastslogs (könsidentitet och (ej lag men i SOU) könsuttryck),
till nuvarande rätt dåliga propp med mycket luddigare skrivningar. Proppen har infört en helt ny skrivning och raderat de begrepp som redan är etablerade på området.

lördag, mars 22, 2008 9:39:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home