onsdag, april 30, 2008

Märklig kritik mot Existens

Idag tar Världen Idag upp SVT-programmet Existens, som härförleden handlade om kristendomen och homosexualitet. (Jag skrev om det här.) Artikelförfattaren Ruben Agnarsson är kritisk till hur kristenheten framställdes i den historiska genomgången av dess förhållande till homosexualitet. Så här lät det bland annat i programmet, under det att bland annat bilder av en brinnande docka visades:

”Genom historien har kristna ledare hjälpt till att göra verklighet av de här bibelorden [att homosexualitet skall straffas med döden]… De flesta kristna förespråkar inte dödsstraff, utan livslång avhållsamhet, eller i bästa fall bot genom bön, utdrivning eller kanske cellgift…” [apropå Åke Greens cancermetafor]


Men detta är ju en helt korrekt framställning. Är det kristenhetens historia Agnarsson skäms över, tycker jag att han ska skriva det rakt ut. (Artikeln är bara tillgänglig för prenumeranter.)

18 Comments:

Anonymous Mattias said...

Har inte läst artikeln, däremot är väl existens nära på lika religionskritiskt och som Välden idag är HBT-rörelsen-kritisk.

Existens är mer eller mindre ett enda långt debattinlägg mot kristendom (och delvis annan religion) som på något sätt går utanför ramarna än den av konung... förlåt Mona Sahlin gillade.

Man kanske skulle sätta upp en blogg med titeln antikristendomretorik ;-)

onsdag, april 30, 2008 4:23:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Mona Sahlin?

onsdag, april 30, 2008 4:48:00 em  
Anonymous Anonym said...

Jag tycker att Existens-programmet var bra och balanserat. Bägge sidor fick komma till tals. Såväl Medvandrarna som Lars Gårdfeldt som Svenska kyrkans överhuvud.

Medvandrarnas bidrag i programmet nämndes överhuvudtaget inte i Ruben Agnarssons artikel. Han ville väl inte låtsas om att den sidan faktiskt också får komma till tals i svt.

Jag förstår inte varför han är så ilsken över Existns-programmet från i förrgår. Hela artikeln osar av aggressivitet, harm och ilska.

Jag börjar ge upp hoppet om Världen Idag som en någorlunda seriös tidning, som vill delta i en seriös debatt om samhällsfrågor.

De "kristna" ledare och förgrundsfigurer (Stefan Swärd, Stefan Gustafsson, Lennart Sacredeus, Mikael Oskarsson, Ulf Ekman m fl) tillsamans med tidningens ledning: Ruben Agnarsson, Carin Stenström et consortes verkar mer och mer förpuppas och gå in i ett martyrskap.

Det är som om de ser sig som guds utvalda som alltid har rätt....och här skall det inte komma nån och komma inte.....slår de sig ihop med Mranata om 5 år....eller ?

Tor, gör oss en tjänst. Skaffa fram en faksimil av Carin Stenströms Pippi Långstrump-understreckare i SvD från våren 1995 och publicera den på din blogg, så att vi alla kan få oss ett gott skratt.....eller .....kanske du skall låta bli det. En återpublicering av hennes Pippi-artikel kan ju kanske få oss att tro att hon bara är en harmlös tokmaja....och det är hon ju tyvärr inte.....

torsdag, maj 01, 2008 12:01:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Menar du denna?


Dags pensionera Pippi Långstrump - Femtio års dyrkan av henne har ställt allt på ända - skola, familjeliv, normalt beteende...

Svenska Dagbladet 1995-03-08

Pippi Långstrump fyller 50 år i år och får i repris alla de hyllningar som hon begåvats med under årens lopp.

Pippi Långstrump har under sin levnad på ett märkligt, men psykologiskt intressant, sätt hyllats som hjälte, rebell, kvinnokämpe, äkthetens och sanningens banerförare. Hon har, som oförstört naturbarn utan hämningar och begränsningar, lyfts fram som mall för unga flickor, som förebild och föredöme för unga människor. Men är Pippi verkligen värd all underdånig beundran? Jag kan inte förstå det, och kunde inte heller som barn begripa det. Som barn såg jag det som de vuxna
var oförmögna att se, nämligen att Pippi var gravt asocial, att hon var känslomässigt störd, att hon saknade varje anpassningsförmåga och alla normala band till andra människor.

JAG SÅG ATT hon var fruktansvärt ensam och att hennes liv saknade
utvecklingsmöjligheter. Jag led av att hon måste fly in i en fantasi- och drömvärld för att överleva. Jag kunde inte, som Pippis vuxna beundrare, tycka att råstyrka och förmåga att slå folk på käften vägde upp allt det som Pippi
inte kunde och aldrig skulle lära sig. Jag kunde inte förstå det så hänförande i att göra sig rolig på andras bekostnad, att säga sanningar som kränkte och förlöjligade.

Visst kunde Pippi vara rolig, men det var alltid lättköpta poänger. Visst kunde Pippi få djärva infall, men de var ändå alltid torftiga. Visst var Pippis tänkande gränslöst, men hon var ändå alltid begränsad, det eviga barnet som på
något egendomligt vis tilltalade efterkrigstidens vuxengeneration, men som för mig som barn framstod som i grunden tragiskt. När allt kom omkring var det ändå de mesiga kamraterna Tommy och Annika, med sin konventionella medelklassuppfostran, som hade störst möjlighet att verkligen
bryta gränser, att spränga barriärer och skapa en egen framtid. De hade en plattform att utvecklas och växa från, medan Pippi för alltid var fast i sin
snäva värld. De gränser hon kunde spränga ledde aldrig framåt men alltid in i Villa Villekullas återvändsgränd. Hon var fången i sin egen gränslösa värld.

MAN KAN FUNDERA över vilket inflytande Pippikulten haft på skola och barnuppfostran. Jag tror att det varit mycket stort och mycket negativt. Inte i något annat land har barndomen gjorts till sitt eget mål, inte någon annanstans
har infantiliteten upphöjts till norm och visdom som hos oss. Så har också bristen på mognad och oförmågan att uppträda som vuxna människor blivit påtaglig i vårt land.

Pippidyrkan har ställt allt på ända, skola, familjeliv, normalt beteende. Den har förlöjligat ordning och hänsyn, ärlighet och artighet. Den har förhärligat
självupptagenhet, självfixering, hänsynslöshet och verklighetsflykt. Den har predikat impulsen framför behärskningen, infallet framför eftertänksamheten. Den har framställt det som inskränkt att visa omsorg, men lovvärt att säga också kränkande sanningar.

I Pippis efterföljd har uppfostran setts som en inskränkning av ett naturligt beteende, som ett hinder för utveckling, när det i själva verket förhåller sig tvärtom: den som saknar insikt om hur man ska bete sig mot andra människor blir
osäker, hämmad och löper ökad risk att, liksom Pippi, hamna i asocialitetens och ensamhetens isolering.

I PIPPIS efterföljd har kunskap och kunnande nedvärderats. Den attityd hon intog till kunskap under sina korta besök i skolan kom successivt att anammas av skolan själv. Vad spelade det för roll om man lärde sig något? Vad var det för vits med att gå i skolan? Var inte vitsen att det skulle vara kul och festligt, att leva ut och göra det man känner för, men strunta högaktningsfullt i det som
inte passade?

Sådan var Pippis filosofi, och sådan var den inställning som präglat både skola och barnuppfostran. Numera, sedan vi sett vart det bär hän, talas en hel del om att "sätta gränser". Under Pippikultens glansdagar var varje sådan tankegång stötande och förkastlig.

Vi har i vårt samhälle i dag många små och stora Pippibarn. Ensamma barn och ensamma ungdomar, utan förmåga att gå in i djupare relationer, utan kunskap om
elementära umgängesregler eller träning i hänsyn och omtänksamhet, utan förmåga till lyhördhet inför andras känslor och signaler. På samma sätt som Pippi för femtio år sedan hade armstyrkan som främsta tillgång, är det i dag muskler och
nävrätt som gäller.

ENSAMMA PIPPI var en djupt olycklig och beklaglig figur. Att hon gjorts till hjältefiguren framför andra i efterkrigstidens svenska barnlitteratur säger en hel del om vårt samhälle. När man lyfter fram sådana föredömen är det inte underligt om utvecklingen går bakåt i stället för framåt.

Men kanske är det inte så konstigt att vuxna så hänfört lyft fram Pippi Långstrump. Kanske var hon just den aktör som behövdes på den nya scenen. Hennes roll var att på ett förförande sätt legitimera att barns uppfostran försummades, att barn lämnades ensamma i sin egen värld, att de själva fick ta på sig uppgiften att forma sina normer och sin utveckling.

Det borde vara dags att pensionera Pippi Långstrump. Det borde vara dags att överge Pippifilosofin, att evig barndom och personligt stillastående är livets högsta mål. Det borde vara dags att till unga människor ge beskedet att livet inte är en oföränderlig lekstuga utan ett skeende, där utvecklingen från barn till vuxen kräver mycket av individ och omgivning. Men också ger mycket, om den förvaltas och tas till vara.

CARIN STENSTRÖM

torsdag, maj 01, 2008 1:38:00 fm  
Anonymous Björn said...

OMG! Pippi som nåton typ av rot till all ondska enligt Carin Stenström....hon är verkligen en toka av rang!

Efter det att hon utsett Pippi som roten till jordens ondska kom hon förmodligen på att om hon istället valde oss homosexuella till detsamma skulle hon ha mer vänner att gruppera ihop sig med och starta sin regelrätta förföljelse som hon gör från "tidningen" Världen igår.

Sorglia människor som bär på säckar av fördomar, förutfattade meningar och stinkande inskränkthet.

torsdag, maj 01, 2008 8:42:00 fm  
Anonymous Björn said...

och eftersom Sacredeus nämndes i artikeln som måste jag tillägga OMG nummer två för dagen. En person som sitter på så höga hästar och är så pompös att han valt ett efternamn som på franska betyder heliga Gud.....man baxnar över folks fåfänga och uppblåsthet.

torsdag, maj 01, 2008 8:45:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Anonym

"Existens är mer eller mindre ett enda långt debattinlägg mot kristendom (och delvis annan religion) som på något sätt går utanför ramarna än den av konung... förlåt Mona Sahlin gillade."

Det där är en myt, att media och politiker i riksdagen skulle "tvinga samfund" att bli homovänliga.

Sanningen är att Svenska kyrkans alla medlemmar har möjlighet att i demokratiska val rösta fram sina representanter till kyrkomötet. 90 % har då röstat på homovänliga grupper, socialdemokrater, moderater, folkpartister, centerpartister, de flesta inom opolitiska posk etc.

Det är bara 10 % som röstat på de tre grupper som inte vill att Svenska kyrkan ska välsigna samkönade par, kristdemokratiska gruppen, sverigedemokraterna och den konservativa ópolitiska gruppen frimodig kyrka.

Så är du besviken på att Svenska kyrkan är så homovänlig så får du ju skylla på de miljontals medlemmarna som antingen röstat homovänligt i kyrkovalen eller inte tyckt det varit viktigt att rösta alls.

Även när man frågat präster inom Svenska kyrkan så är det ett brett stöd för att viga samkönade par. Jag minns inte de exakta siffrorna men när någon av gratistidningarna frågade 150-200 präster i Skåne om de vill viga homopar så var det typ 80-90 % av de som hade någon åsikt om det som svarade ja.

För övrigt är det nu avgjort att det blir den 11 juni som stortinget, Norges riksdag, röstar ja till en könsneutral äktenskapslag. Den bög eller lesbisk i Sverige som är ordentligt giftaslysten kanske ska göra som Pet shop boys sjöng.

Go west!

Bengt Held

torsdag, maj 01, 2008 10:46:00 fm  
Anonymous Joakim said...

Måste bara säga att detta var en riktigt bra, snygg och tänkvärd blogg.. Kolla gärna in på min och lämna en kommentar, tack: http://hygienkonsult.blogspot.com

torsdag, maj 01, 2008 6:14:00 em  
Anonymous Mattias said...

Bengt, jag vet inte om det är mig du åsyftar när du skriver tiull "Anomnym" men ditt ena citat är ju från mig så jag svarar.

Mitt inlägg handlade inte huruvida homsexuella skall få gifta sig eller ej. (De har de ju för övrigt gjort enligt media ett bra tag nu.)

Det var en kritik mot existens. Ett program som från början skulle vara ett livsåskådningsprogram, men som nu mer är ett enda stort korståg mot religion som inte faller inom Anna Lindman Barsks ram för vad man skall tycka och tro.

(Angående SvK så är jag inte med i där, däremot tycker jag att det är uppåt väggarna med ett samfund som är politikt styrt. )

Mattias

torsdag, maj 01, 2008 9:22:00 em  
Anonymous Anonym said...

Sorry jag skrev fel det var till dig Mattias

"Angående SvK så är jag inte med i där, däremot tycker jag att det är uppåt väggarna med ett samfund som är politikt styrt"

Ja, det kan man givetvis tycka. Jag tycker det är absurt att partigrupper ställer upp i kyrkovalen efter skillsmässan från staten.

Men både bland de politiska grupperna i sin helhet och bland de opolitiska grupperna i sin helhet är det vad jag vet en tydlig majoritet för välsignelse av samkönade par.

Det är kanske så många kristan idag tycker, att man bör granska homofobi inom religionerna, som programmet Existens tydligen gör.

Bengt Held

torsdag, maj 01, 2008 11:41:00 em  
Anonymous Mattias said...

Oavsett vad kristna ev. tycker (den sv kristenheten är för övrigt betydligt större än SvK) så är inte Existens ett livsåskådningsprogram utan ett program som just granskar och
ofta(st) med synen på homosexuella som lackmuspapper.

Priset togs väl när man argumenterad mot att bidrag skulle delas ut till samfund som inte vill viga homosexuella, något som ju inte ens är lagligt.

fredag, maj 02, 2008 10:44:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Mattias

"Priset togs väl när man argumenterad mot att bidrag skulle delas ut till samfund som inte vill viga homosexuella, något som ju inte ens är lagligt."

Varför skulle det inte vara lagligt? En annan sak är ju om det är lämpligt.

Det är inte så att vilka föreningar som helst kan få bidrag. Vill nationaldemokraterna starta en scoutklubb för vita barn så får de förmodligen inte några bidrag eftersom det "inte är förenligt med demokratins och svenska samhällets värdegrund".

Men när det gäller religiösa samfund kan de i princip ha vilka antihumanistiska och diskriminerande åsikter som helst utan att det blir indragna bidrag. Vill man raljera kan man säga att staten ger bidrag till föreningar som gör odemokratiska uttalanden om de säger Amen efteråt.

Nu är det det ju flera friheter som kolliderar ibland vid bidragsgivning. För visst är både yttrandefrihet och religionsfrihet viktiga rättigheter. Men staten har som sagt inte skyldighet att ge pengar till vilka föreningar som helst. Den som tycker det borde ju argumentera för bidrag till nazistföreningar också.

Att ställa krav på homovigslar för att få bidrag tycker jag själv är ett ett för tufft krav. Men kanske att man ska respektera samkönad kärlek och acceptera att homosexuella som lever i monogama relationer med någon av samma kön ska få vara medlemmar i samfundet? Det är ju faktiskt en del av samhällets värdegrund idag.

Ni andra här på bloggen kan ju säga vad ni tycker man ska ha för krav för bidrag till samfunden.

Bengt Held

fredag, maj 02, 2008 12:20:00 em  
Anonymous Sanna said...

Det är inte Existens som argumenterar, det är de som medverkar i programmet som gör det.

Bara för att existens tar upp frågor där många olika åsikter får komma fram betyder det inte att Existens har en agenda för eller emot en viss inriktning.

Ärligt talat så tycker jag att Existens som program, och programledarens själv, har en objektiv ställning genemot de frågor som tas upp.

Priset togs väl när man argumenterad mot att bidrag skulle delas ut till samfund som inte vill viga homosexuella, något som ju inte ens är lagligt

Som sagt var, det var inte programmet eller programledaren som argumenterade, de var deltagarna.

Vad är det som är olagligt med att dra in bidragen, ingen har rätt att få bidrag utan att uppfylla de villkor som är grunden för att öht få bidrag, det finns ingen "per default" bidrag i Sverige för nån.

fredag, maj 02, 2008 12:25:00 em  
Anonymous Mattias said...

Bengt: Att viga homosexuella par är ännu inte lagligt. Möjligtis oklar syftning från mig.

Sanna: Om inte Anna Lindman Barsks argumenterar och driver en linje så vet jag inte vad som krävs för att man skall anse det.

fredag, maj 02, 2008 2:32:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Mattias

Existens är ett journalistiskt program. Det granskar religioner och andligt liv ur ett kritiskt perspektiv. En av de stora frågorna inom religionerna just nu är förhållandet till homosexualitet. Därför är det inte märkligt att frågan tas upp.

Om det är okritiska och förkunnande program du är ute efter, så har kristendomen en helt unik ställning inom Public Service, genom andakterna på morgon och kväll, samt gudstjänsterna på söndagar. Flera timmar i veckan sänds det kristna budskapet ut, okritiskt och oemotsagt, helt bekostat av licensmedel. Snacka om gräddfil och favoriserad särställning inom media... Ändå gnälls det från så fort någon sätter luppen på kristuskulten.

fredag, maj 02, 2008 2:42:00 em  
Anonymous Anonym said...

Mattias

"Bengt: Att viga homosexuella par är ännu inte lagligt. Möjligtis oklar syftning från mig."

Alright, då pratade vi förbi varann. Men förmodligen så menade personen som sa det att det skulle bli ett krav för samfunden att viga samkönade par för att få bidrag, NÄR riksdagen sagt ja till en könsneutral äktenskapslag.

Tack vare tipset från Tor så kollade jag Existens program om homosexualitet och islam. Jag tycker det hedrar dem att de inte bara granskar kristendomen utan även andra religioner. Vissa inom politik och media har en tendens att, med rätta, kritisera homofientliga kristna samfund, men vara tysta inför homofientliga muslimska, judiska etc samfund.

Nu har vi ett mångreligiöst samhälle i Sverige och då bör givetvis alla religionerna kunna tåla en kritisk granskning. Om inte annat så för att förbättra situationen för de HBT-personer som är judar, muslimer etc.

De som inte tycker media ska granska islam tycks mena att islam är en "osvensk" religion, medan kristendomen är "vår" religion även om vi är ateister många av oss i Sverige. För mig är däremot islam en lika svensk eller osvensk religion som tex livets ords läror. För övrigt är även kristendomen en osvensk religion från början med ursprung i Mellanöstern.

Visst använder grupper som sverigedemokraterna islam som en syndabock för alla problem, medan de aldrig kritiserar något inom kristendomen. Men två fel gör inte ett rätt. Bara för att sd är vinklade åt ett håll så är det inte någon ursäkt för andra att vara ensidiga åt andra hållet och bara granska kristendomen. Tvärtom så diskussionen om islam och integreringen av muslimer alldeles för viktig för att bara överlåtas åt främlingsfientliga grupper.

Jag tycker att den mulimske bögen som var med i programmet ska ha cred för att han vågade det, många andra i samma situation hade velat vara anonyma av rädsla för repressalier från sin omgivning men han blev intervjuad med ansikte i bild.

Bengt Held

fredag, maj 02, 2008 3:00:00 em  
Anonymous Anonym said...

Tack för Pippi-klippet Tor.
Med den inblicken i CS`s idevärld behövs det inte nätt och jämnt nån argumentation:-).

Hon verkar tycka väldigt synd om barn i homorelationer....tror det är mera synd om de Pippi-befriade barnen i hennes idealsamhälle.

fredag, maj 02, 2008 9:37:00 em  
Anonymous Anonym said...

På tal om Åke Green så har Fredrick Federley skickat en hälsning till RFSL:s kongress där han kritiserar att man förordar att döma folk som Åke Green till fängelse. Även om jag inte håller med Federley när han vill avskaffa hetslagen helt så visar han politiskt mod både för sin åsikt i sak och för att han kritiserar RFSL trots att om hans syfte istället bara försökt bli så populär som möjligt bland kongressombuden så skulle han låtit bli att framföra kritiken och bara snackat om en könsneutral äktenskapslag.

RFSL:s ordförande Sören Juvas säger att vi inte har obegränsad yttrandefrihet. Nej, det existerar inte i något land. Att tes uppmana till mord på vissa personer och grupper är förbjudet även i länder utan hetslag.

Men kritiken emot försök att fängsla folk som hetsar eller försök att stoppa Bevara äktenskapskampanjer är att förbudsivern ofta är så selektiv. Massor av kristna blir provocerade av Ecce Homo och liknande utställningar och att de visas i offentliga lokaler som museer betalda med skattemedel. Men likaväl som bögar och lesbiska får acceptera Bevara äktenskapskampanjer så får kristdemokrater acceptera Ecce Homo-utställningar och raljeringar emot Hägglund.

Tack Federley för att du har civilkurage och för en viktig principdebatt!

Det är många bögar och lesbiska som antingen vill avskaffa hetslagen helt eller, som jag vill, göra det svårare att få folk fällda för hets bla tycker jag att folk som säger något i sina egna föreningslokaler, kyrkor, samfund etc. inte ska kunna bli åtalade för hets utan bara de som gör det offentligt vid tex torgmöten. Så var den svenska hetslagen fram till 1989 då majoriteten i riksdagen beslutade förbjuda hets även i slutna lokaler.

Bengt Held

söndag, maj 04, 2008 8:16:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home