söndag, maj 25, 2008

Nya tider, nya strider

Här återpublicerar jag den artikel om antigayretorik som jag skrev för gårdagens Sydsvenska Dagbladet:

Nya tider, nya strider

Debatten om homoäktenskapet har återigen synliggjort motståndet mot homosexualitet, främst bland religiösa grupper. Tor Billgren har undersökt hur argumenten har förändrats genom åren, och ser oroande tendenser på den konservativa kanten.

De som motsätter sig homosexuellas förbättrade villkor har haft åtskilligt att protestera emot de senaste trettio åren. Allt från den slopade sjukdomsklassningen 1979, till den nu aktuella frågan om äktenskapet. De tarvliga och populistiska påhoppen i den offentliga debatten har ersatts av mer sofistikerade och slipade argument. Ett bra exempel på utvecklingen är förre riksdagsledamoten Tuve Skånberg (kd), som 1993 argumenterade emot partnerskapet med motiveringen att homorelationer ”är tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndervittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier” (Ystads Allehanda, 16.8 1993). Det är en retorik som fungerade i ett samhälle där homosexuella var osynliggjorda i det offentliga livet, men är inte lika gångbar idag när många medborgare har personliga erfarenheter av möten med homosexuella i arbetslivet, vänkretsen och kanske till och med i familjen.

Så nu när det är homoäktenskapet som ska bekämpas, och Skånberg argumenterar i egenskap av direktor för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet, förespråkar han istället att partnerskapet, som han alltså tidigare avfärdade med hänvisningar till Tredje Riket, ska uppvärderas och få ett ”högre symbolvärde” (Dagen 18.3 2008).

Följer man debatterna över tid verkar själva sakfrågorna (sambolag, partnerskap, adoptionsprövning, äktenskap med mera) vara sekundära. De bakomliggande drivkrafterna tycks istället vara religiösa, och själva principen att homosexuella skall ha det sämre och under inga omständigheter jämställas med heterosexuella. Sedan kamoufleras detta med olika skenargument. Populärt nu under äktenskapsdebatten är till exempel att hänvisa till barnens bästa – trots att ett eventuellt homoäktenskap inte på något sätt skulle påverka homosexuellas möjligheter att skaffa barn.

Just nu är två publikationer aktuella som på olika sätt behandlar samhällets och kyrkans syn på homosexualitet: nya numret av tidskriften Expo och boken Undantagsmänniskor. Boken har undertiteln ”En svensk HBT-historia” och ger en utmärkt fördjupning i föreställningarna som rått kring könsöverskridande och samkönad sexualitet i Sverige sedan istidens slut.

Precis som idag har motståndet genom historien nästan uteslutande fokuserats på män, medan kvinnors samkönade relationer snarare setts som något pikant. Detta förklarar författarna med att det patriarkala samhället reagerar negativt när en per definition privilegerad person (det vill säga en man) frivilligt sänker sig till kvinnans nivå, till exempel genom att ha sex med en annan man.

Det ligger säkert mycket i detta, men personligen tror jag att det finns betydligt simplare förklaringar. Exempelvis föreställningarna och fantasierna kring själva sexakten. Antihomosexuella åsikter kombineras nämligen ofta med en analfixering som kan ta sig rent groteska uttryck. Explicita och extrema sexskildringar är centrala delar i särskilt amerikansk antigaypropaganda. Och den internationella antipride-symbolen är en förbudsskylt i elegant, avskalad vägmärkesstil, som föreställer en man som bestiger en annan man.

Denna symbol kan man för övrigt studera närmare i nya numret av Expo, där den illustrerar en artikel om det ständigt hotade pridefirandet i Riga. Temat för numret är annars den svenska kristenhetens motstånd mot homosexualitet, med fokus på äktenskapsfrågan. Människor som drabbats av utfrysning i sina församlingar intervjuas och de olika samfundens ståndpunkter redovisas. Överlag är det en bra sammanfattning av debatten som förts i den kristna pressen under våren.

Det är utmärkt att Expo tar sig an dessa frågor, men det finns en aspekt av det religiösa förhållningssättet mot homosexualitet som jag tycker det hade varit angelägnare att prioritera.

Och det är de mönster som framträder när man studerar hur delar av den konservaktiva kristenheten framställer homosexualitet. För många kristna opinionsbildare räcker det nämligen inte med att konstatera att homosexualitet är synd, utan det är också viktigt att demonisera homosexuella.

Denna retorik konkretiseras idag tydligast i tidningen Världen Idag. Det är en väletablerad tredagarstidning med många erfarna medarbetare, som Siewert Öholm och Ulf Nilson, och har i praktiken starka band till Livets Ord. Samtidigt som tidningen är populär och står för ett välbehövligt, konservativt inslag i samhällsdebatten, är det också viktigt att poängtera att många kristna tar avstånd från den.

Här sprids föreställningen att homosexuella utgör ett reellt hot mot landet. Samhällets ruin beskrivs inte bara som en konsekvens av homorörelsens arbete, utan till och med som det bakomliggande syftet. RFSL tillskrivs en dold pedofil agenda, och någon vecka efter tsunamin kopplades katastrofen på ledarplats ihop med homosexualitet.

En annan bild som målas upp är att homosexuella har exklusivt företräde till makten, medierna och rättsväsendet. Som kommentar till Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring 2006 hävdade tidningens chefredaktör Carin Stenström att Andreas Carlgren – en av centerpartiets mest meriterade politiker – utnämnts till minister bara för att han är homosexuell.

Vilka behov tillfredställs av denna typ av verklighetsbeskrivning? Varför är det så viktigt att ha en grupp att definiera som ondskefull, destruktiv och särskilt gynnad på bekostnad av andra? Jag har inget svar. Men retoriken vittnar om människosyn som borde vara besvärande för alla som kallar sig kristna. Och alarmerande för alla som värnar om det liberala, jämställda och sekulariserade samhället.

BOKEN
Svante Norrhem, Jens Rydström, Hanna Winkvist: Undantagsmänniskor: En svensk HBT-historia, Norsteds Akademiska Förlag. 2008.

TIDSKRIFTEN
Expo, nr 2, 2008

5 Comments:

Anonymous Anonym said...

Mycket bra artikel.

Bengt Held

söndag, maj 25, 2008 6:09:00 em  
Blogger Leif Ekstedt said...

I ett sekulariserat samhälle behövs statens godkännande av alla livslånga parförhållanden. Kyrkan får sköta sitt.

söndag, maj 25, 2008 10:05:00 em  
Anonymous Anonym said...

Skriver Ulf Nilson i världen idag? Jag hade för mig att han var ateist - men jag kan ha fel. Nån som vet?

(han kan förstås ändå skriva i VI, men det verkar mindre sannolikt på nåt sätt)

/af

måndag, maj 26, 2008 1:08:00 fm  
Anonymous JOCA said...

Jättebra artikel!
Gillade speciellt det stycket om att det inte räcker för dessa människor att säga att homosexualitet är en synd, utan de vill demonisera oss.
Superbra!

måndag, maj 26, 2008 7:55:00 fm  
Anonymous Björn said...

Träffsäker artikel och eftersom jag bevakat tidningen Världen igår i 5 år samt ofta varit i kontakt med chefredaktören kan jag inte annat än att hålla med.

Tidningen världen idag är en tidning vars agenda bland annat är att demonisera homosexuella och sprida nidbilder och propaganda.

tisdag, maj 27, 2008 7:01:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home