Bäddar homoäktenskap för SD i Riksdagen?
En eventuell lag om homoäktenskapet skulle kunna ge Sverigedemokraterna en skjuts in i Riksdagen, är kontentan av Carin Stenströms ledare idag. Väljarna skulle straffa de etablerade partierna genom att rösta på SD. Äntligen ett nytt argument i äktenskapsdebatten!
Visserligen beklagar hon ett sådant scenario, men samtidigt konstaterar hon att de etablerade partierna har övergivit sina klassiska värdegrunder. Och konsekvensen av detta torde väl vara att endast SD återstår för värdekonservativa väljare?
Visserligen beklagar hon ett sådant scenario, men samtidigt konstaterar hon att de etablerade partierna har övergivit sina klassiska värdegrunder. Och konsekvensen av detta torde väl vara att endast SD återstår för värdekonservativa väljare?
posted by Tor Billgren at onsdag, juni 18, 2008
10 Comments:
Att man riskerar ett scenario där homofientliga väljare överger KD till förmån för SD är väl knappast en ny tanke. Jag hoppas och tror att det inte är den kristna delen av KD:s väljare som eventuellt kommer att stå för en sådan sympatiförskjutning, och jag utgår ifrån att både ViD och Dagen tar sitt ansvar och uppmanar sina läsare att inte sjunka så lågt. Kanske är det för mycket att hoppas på..?
Det är ganska så logiskt att värdekonservativa går över till SD, SD tar ju inte avstånd från diskriminering pga sexuell läggning, och värdekonservativa är ju inte direkt kända för deras demokratiska värderingar, men hyllandet av en homogen befolkning, människans unikhet som skapar den mänskliga mångfalden passar sällan in i värdekonservativa förhållningsätt.
Som vanligt så sprider Världen idag både halvsanningar och ibland direkta lögner. Låt oss granska några delar av ledarartikeln.
"För trettio år sedan stoppades i sista minuten ett förslag till långtgående avkriminalisering av incest och sexuella övergrepp."
Det är sant att en sexualbrottsutredning i början av 1970-talet föreslagit betydande liberaliseringar som ingen seriös politiker accepterat idag. Tex så ville utredningen att om ett barn 12-14 år själv accepterat sex med vuxna så skulle brottet bara bli sexuellt ofredande vilket enligt dåtidens lag hade kunnat ge bara böter dvs om en vuxen haft samlag med 12-åring och barnet själv "sagt ja" skulle den vuxne bara dömts till några tusen i böter. Det var givetvis helt absurt men visar vilken omedvetenhet generellt det existerade om sexualbrott mot barn på 1970-talet.
När riksdagen släppte porren fri 1971 så införde man som enda restriktion att porrbutiker inte fick skylta fritt med nakna människor utanför sina butiker (det sk skyltningsförbudet) med hänvisning till att det skulle störa sedligheten hos många människor medan det var fritt enligt lagen att producera och sprida barnporr. Inget riksdagsparti brydde sig om barnporren de första åren det var lagligt. Först i mitten på 1970-talet startade debatten och en enig riksdag förbjöd 1980 barnporr.
Men att jämföra förslaget om ny sexualbrottslag med Fra-förslaget som nu stoppats i sista minuten haltar ordentligt. För den socialdemokratiska regeringen lämnade aldrig någon proposition (regeringsförslag) om att vuxna som hade samlag med "frivilliga" 12-åringar bara skulle få några tusen i böter. Inget politiskt parti sa heller definitivt ja till det. Men man hade diskussioner där en del politiker främst inom sossarna som på 1970-talet var det sexliberalaste partiet, ja ibland tom FÖR sexliberala tex när de i flera år sa nej till barnporrsförbud med argumentet att det räckte att sex med barn yngre än 15 år var förbjudet. För övrigt hindrade det inte att företag spred barnporren när väl övergreppt ägt rum eller barnporr från andra länder som ju inte kunde leda till åtal i Sverige.
När den borgerliga regeringen vann valet 1976 så kastade man hela den gamla sexualbrottsutredningen i papperskorgen och startade en ny. Som för övrigt som sin första åtgärd presenterade ett lagförslag om att likställa åldersgränsen för homosexuella och heterosexuella relationer till 15 år. Den borgerliga regeringen lämnade sedan ett sådant lagförslag och alla riksdagspartier röstade ja även om enskilda riksdagsledamöter argumenterade emot, de flesta av dem kristet engagerade.
"Erfarenheten från andra länder visar att partier som drivit igenom äktenskapsförändringar drabbats av röstförluster."
Det här är delvis sant i sak men är ordentligt vilseledande. För det man måste fråga sig är ju om det existerar ett samband mellan två saker som äger rum samtidigt.
Annars blir det ju ungefär som att säga att kungen besökte Gotland en viss månad och gjorde ett återbesök där några år senare. Både gångerna har socialdemokraterna fått minussiffrorna i en Sifomätning. Alltså visar det att kungabesök på Götland leder till opinionsöförluster för socialdemokraterna, enligt Världen idag något absurda logik.
Hur har då partier som presenterat och röstat ja till en könsneutral äktenskapslag påverkats av det. Några exempel.-
1. Spanien
Socialistpartiet och alla övriga partier till vänster röstade ja 2005. Det konservativa PP röstade nej. När Spanien hade val i år så vann socialistpartiet igen. Äktenskapslagen var dock inte central i valdebatten. 70 % i Spanien är för en könsneutral äktenskapslag enligt opinionsmätningar.
2. Belgien.
Liberaler, socialdemokrater, kristdemokrater (sic) och gröna i Flandern och socialister och gröna i Vallonien röstar ja till en könsneutral äktenskapslag 2003. En betydande majoritet av befolkningen är för. När Belgien har val igen några år senare så är det kristdemokraterna i Flandern (som alltså röstat ja till en könsneutral äktenskapslag)som är främsta vinnare. Visserligen gör också det främlingsfientliga Vlaams belang att ganska bra val men för dem är fokus nästan helt på invandringspolitiken och islam. Äktenskapslagen är nästan helt frånvarande i valdebatten. Enligt opinionsmätningar var en stor majoritet i Belgien för en könsneutral äktenskapslag redan 2003.
3. Kanada
Den liberala regeringen röstar 2005 tillsammans med ett socialdemokratiskt parti och ett Quebec-självständighetsparti ja till en könsneutral äktenskapslag. Vid nästa val vinner de konservativa som röstade nej till lagen. Men äktenskapslagen är nästan helt frånvarande i debatten. En stor majoritet i Kanada är för en könsneutral äktenskapslag enligt opinionsmätningar. Den liberala regeringen har däremot haft ett antal skandaler och "affärer" (som inte hade något som helst med äktenskapsdebatten att göra) och det är till stor del det som orsakar valförlusten enligt politiska bedömare.
Likadant är det i Norge idag som Världen idag referera till. Sant är att regeringspartierna i Norge, främst socialdemokraterna och socialistisk venstre rasat i opinionsmätningar (kan för övrigt vara intressant att notera för de som tror att Sveriges alliansregerings dåliga opinionsiffror skulle vara något unikt i Norden, raset är vad jag vet ännu större för Norges vänsterregering).
Men det parti som ökat mest senaste åren i Norge är Hoyre som är FÖR en könsneutral äktenskapslag.
Och noterat att i Sverige så har kd dåliga opinionsiffror månad efter månad trots (eller tack vare) mycket fokus varit på deras nej till en könsneutral äktenskapslag senaste året.
I alla länder i Europa som seriöst debatterat en könsneutral äktenskapslag så har det varit en betydande majoritet av befolkningen som varit för. Inget parti har förlorar väljare främst pga sitt ja till en jämlik äktenskapslag.
När Världen idag säger sådan så talar de antingen mot bättre vetande eller chansar de och ljuger vilket ju är något originellt för en tidning som kallar sig kristen och vars medarbetare hyllar de 10 budorden.
Bengt Held
Om debatten om sverigedemokraterna
Jag kan tycka det ibland blir så komiskt att folk säger sig vara så oroade för att sd ska komma in i riksdagen att de tycker etablerade partier ska behålla, alternativt säga ja till, förslag som diskriminerar invandrare och HBT-personer. Vad är det för nytta med att hålla sd borta från riksdagen om etablerade partier kopierar sd:s politik helt eller delvis?
Precis som om det vore sverigedemokrater som personer som vore något hot, de flesta sverigedemokrater är ju ganska trevliga som privatpersoner, det är ju deras politik som bör bekämpas och det gör man inte genom att själv kopiera den politiken.
Faktum är att sd med 4-5 % inte skulle kunna få något som helst inflytande om övriga partier är beredda att ibland samarbeta över blockgränsen. Det verkliga hotet mot minoriteter är om etablerade partier kopierar sd-politiken för då blir den politiken verklighet eftersom det blir en majoritet för den vid voteringarna.
Danmark är ju ett bra exempel. Först de två borgerliga partierna venstre och konservetive folkepartie och sedan socialdemokraterne har i princip kopierat dansk folkepartis invandringspolitik. Syftet med taktiken att göra det var från början att stoppa dansk folkeparti att få nya sympatisörer men resultatet har istället blivit att dansk folkeparti i förra valet fick sitt bästa resultat någonsin. De övriga partierna ger ju en signal att dansk folkeparti egentligen har rätt när de kopierar deras politik. Många väljer då "originalet" istället för kopian.
Jag säger inte att man ska strunta i den oro som många människor känner inför integrationsproblemen eller att man inte "känner igen sig" i det samhälle vi har idag med en större mångfald både när det gäller etnicitet och familjetyper. Den oron både kan och ska man bemöta seriöst. Ibland måste man kanske marginellt anpassa sin politik efter det men man får ju aldrig lämna sina centrala värderingar för den skull.
Politiska partier ska ju inte bara följa opinionen utan även bilda opinion och förmedla demokratiska värderingar. På sikt är det en betydligt bättre strategi för att bekämpa sd.
Bengt Held
Tack Bengt Held för att du orkar och är klarsynt nog att både ha faktan och argumenten att stå emot "tidningen" Världen idags grova övertramp och ständiga lögner och medvetna förvrägning av fakta.
Precis som du säger har jag alltid undrat hur uppenbara lögnare som personerna bakom denna tidning kan kalla sig krisna.
Samtidigt....igen, Kristendomens högljudda mest fundamentalistiska förgreningar idag gör mest en egenskap välkänd i debatten nämligen deras egna stora Hyckleri.
Klassiska arbetarväljare är ju i hög grad värdekonservativa så SD positionerar sig helt rätt för att även ta stora andelar av dessa. Let’s face it, det är inte i byggbaracken och i fikarummet på verkstaden som det finns något större stöd eller intresse för den i Sverige rådande kulturmarxistiska överideologin med ”mångkultur”, ”radikalfeminism”, ”genuspedagogik” och ”HBTq-frågor”. Det är i stället frågor som drivs av en fåtalig, men extremt högljudd och inflytelserik, akademisk elit inom politik och media.
De etablerade partierna sitter i en rävsax i frågan hur man skall bemöta SD. Antingen fortsätter man, som Bengt Held tycks föreslå, att måla in sig i ett hörn och göra sig till generaladvokat för kulturmarxismen där bemötandet av SD mer skall bestå i driva ”opinion”. Dvs. i praktiken att bättre vetande politiker i princip skall tala om för folk att de har ”fel” och vad de skall tycka, inte att man skall ändra politiken i sig. En taktik som hittills har misslyckats och bara kommer att innebära att man fortsätter förlora väljare till SD. Tag t.ex. Norge där FrP bemötes på ett liknande sätt och där de nu växt till det största partiet. Börjar man dessutom kohandla över blockgränserna för att ”hålla SD utanför” så kommer SD vinna stort på att framstå som den enda egentliga oppositionen mot etablissemangets maktfullkomliga ”riksdagsparti”.
Det andra alternativet är att man, för att behålla väljare, ändrar politiken i sig och närmare sig SD som man gjort i Danmark, där t.ex. sossarna bett om ursäkt för att man ”suttit i salonger och kallat folk rasister”. Det alternativ är mycket obehagligt när kulturmarxistvänstern, med fri tillgång till media, då kommer att mobilisera och skrika sig hesa om ”fiskande i grumliga vatten”. Man kommer också att förlora stort i trovärdighet när man i praktiken erkänner att man haft ”fel” och SD har haft ”rätt”, varför skall då inte folk rösta på de som haft ”rätt” hela tiden?
SD sitter faktiskt i en guldsits hur de etablerade partierna än väljer att agera …
Roger Svensson
"Antingen fortsätter man, som Bengt Held tycks föreslå, att måla in sig i ett hörn och göra sig till generaladvokat för kulturmarxismen där bemötandet av SD mer skall bestå i driva ”opinion”. Dvs. i praktiken att bättre vetande politiker i princip skall tala om för folk att de har ”fel” och vad de skall tycka, inte att man skall ändra politiken i sig."
Att du kallar tex moderaterna för kulturmarxister (moderaterna är för mångkultur, för bekämpande av patriarkala strukturer, för HBT-rättigheter) visar ju bara hur långt till höger du själv är.
Givetvis har du rätt till dina åsikter, jag försvarar din rätt att framföra dem, men som liberal, borgerlig och antimarxist vill jag markera distans mot sådana som dig som kallar lika rättigheter och allt till vänster om Djingis Kahn för kulturmarxism.
Du förvanskar också vad jag skrev. Du glömmer, säkert medvetet, bort det jag skrev om att man både kan och ska bemöta människors oro för att de "inte känner igen sig". Då fungerar det inte att politiker ska komma som besserwissrar och säga att folk är rasister för att de är oroade för kriminalitet och utanförskapets konsekvenser i förorterna. Eller att politiker ska kalla folk homofober för att de tycker det är allvarligt att så många kärnfamiljer kraschar och barn istället ibland får plastpappor och plastmammor i nya familjer som kan vara både homo och hetero. Vilket leder till ganska mycket resande mellan olika ställen för barnen.
Men att ha respekt för människors oro betyder inte att man ska bejaka diskriminerande åsikter. Att politiker bara ska hålla med folk de pratar med för tillfället vore ju tvärtom mycket ohederligt (de döljer sina egna åsikter för att låtsas vara ense och kanske få en röst) och dessutom negativt för demokratin. Då har vi inte en demokrati utan en sifokrati. Folkligt stöd är viktigt och ibland avgörande (tex EU och NATP-medlemskap) för att ett beslut ska få legitimitet men ett parti måste också ha sakargument obereoende av senaste opinionsmätningen.
Intressant alltså att du tycks mena det är fel att bilda opinion och sprida egna åsikter, trots att partier faktiskt är till för det och trots att även sd gör just det.
Enligt en opinionsmätning från januari i år är 71 % för en könsneutral äktenskapslag. Trots det struntar sd i det och tycker svenska folket "har fel".
Enligt flera opinionsmätningar är det en stor majoritet, ca 70 %, som är för arbetskraftsinvandring även från länder utanför EU. Trots det säger sd nej och tycker svenska folket "har fel".
Enligt en opinionsmätning från förra året så är det bara 15 % som vill sänka gränsen för abort (utan att kvinna ska ha godkännande från annan) från vecka 16 till vecka
12. Trots det säger sd ja till förslaget att begränsa aborträtten och tycker alltså att svenska folket "har fel".
Med dina analys om guldsits för sd bore väl sd redan ha 30 % i opinionsmätningarna. Men trots det har de i flera år pendlat mellan 3-4 %. Kanske svenska folket trots allt är klokare och mer humanistiska än vad du gissar?
Enligt din retorik måste ju sd bete sig som riktiga besserwissrar och folkföraktare när de säger nej till en könsneutral äktenskapslag, arbetskraftinvandring och fri abort till vecka 18 trots att en betydande majoritet är för de tre reformerna.
Kanske inte så konstigt egentligen att sd har sina stabila 3-4 % år efter år istället för 30-40 %.
Likaväl som jag försvarar sd:s rätt att uttala sig har jag samma rätt att säga att sd har fel. Så fungerar en verklig demokrati.
Bengt Held
Ja, att Alliansen, och moderaterna i synnerhet, har svikit sitt konservativa arv och hög grad anammat Frankfurtskolans kulturmarxistiska teorier borde vara uppenbart för alla! Det är mer talande för den vänsterhegenomi som råder i Sverige i moral/värderingsfrågor att kalla allt till höger om detta för ”extremt”.
Vad du i praktiken säger är att man måste bedriva bättre propaganda för att få folk att tänka ”rätt”. Att kalla folk för ”rasister” och ”homofober” är oklokt, man måste låtsas ”lyssna” och ge intryck av att ha ”respekt för deras oro”. Men att ändra politik är inte att tänka på, målet är i stället att få dessa förvirrade människor att ändra uppfattning.
Att ett parti inte kan ha majoriteten bakom sig i alla frågor är självklart, men man bör i alla fall ha majoriteten av de EGNA väljarna bakom sig. Och det är viktigt att det inte finns de enorma demokratiska underskott i många frågor som det gör nu där det politiska etablissemanget sammantaget på intet sätt speglar befolkningens åsikter. T.ex. i frågor som migrationspolitiken, EU, FRA där man saknar faktiskt både argument och stöd …
Att det skulle finnas ett massivt stöd för den migrationspolitik som nu bedrivs är inte sant om man studerar t.ex. SOM-institutets undersökningar: ~50% av befolkningen att det är ett ”bra förslag ta emot färre flyktingar” mot ungefär 25% som tycker det är ett ”dåligt förslag”. Cirka 80% tycker att ”invandrarpolitiken bör hjälpa flyktingar och invandrare att anpassa sig till svensk kultur och tradition” istället för ”invandrarpolitiken bör hjälpa flyktingar och invandrare att bevara sin nationella kultur och tradition”, dvs. mer assimilationspolitik än ”mångkultur”.
Länk
Den stora andel av befolkning som önskar en mer restriktiv invandringspolitik och assimilation av invandrare har ju hittills inget politiskt parti i riksdagen som företräder dem.
SD underskattas regelmässigt i opinionsundersökningar i jämförelse med valresultat. Tittar man på SVT:s VALU-undersökning i samband med valet 2006, som var väldigt träffsäker när det gällde riksdagspartierna, så fick SD där ~1,9% men i valet fick de ~2,9%. Skall man få en mer rättvisande bild av opinionsläget så är det nog klokt att multiplicera SD:s opinionssiffror med ca. 1,5.
SD har en stadigt uppåtgående trend och sannolikheten att de kommer in i riksdagen är mycket stor. I samtliga våra nordiska grannländer och i princip alla Europeiska länder så finns det redan konservativa/invandringskritiska partier, att Sverige skulle förbli ett undantag finns det inget som talar för! Att utveckling fördröjts här beror nog till stor del på NyD:s sammanbrott än på att svenskarna skulle var annorlunda på något sätt.
Roger Svensson
"vänsterhegenomi"
Jag tycker det mer tyder på liberal och borgerlig hegemoni att fokus mer och mer blir på lika rättigheter för individer oavsett sexuell läggning, kön, etnicitet. I dagens relativt liberala samhälle (där tom emiljöpartister börjat använda liberal som ett positivt ord) är opinionen betydligt HBT-vänligare än den var på det röda 1970-talet eller i det gamla folkhemmet då alla partier från höger till vänster var ointresserade av HBT-rättigheter. Samhällsutvecklingen går alltså i liberal riktning och det tycker jag är bra.
"Att det skulle finnas ett massivt stöd för den migrationspolitik"
Jag har aldrig sagt det existerar något massivt stöd för svensk flyktingpolitik. Jag vet mycket väl att vi har de siffror du refererar till när det gäller flyktingpolitiken. Samtidigt så är ca 70 % enligt opinionsmätnignar för arbetskraftsinvandring även från länder utanför EU (ett förslag som regeringen nu inför) och det tyder på att svenska folket inte är emot mångkultur och invandring i sig utan att de är positiva till att folk kommer hit och jobbar och gör rätt för sig. Det är utanförskapet man vänder sig emot. Men sd är som bekant även emot att invandrar som jobbar, betalar skatt och följer svenska lagar ska få flytta hit. Där har man alltså inte svenska folket med sig.
Det är även en del attitydmätningar som visar att svenska folket är mer positivt till mångkultur än de flesta andra länders befolkningar inom EU.
Det har ju dessutom hänt att sd-politiker blivit uteslutna för att de varit positiva till invandring. Hade ett etablerat parti uteslutit en politiker för att han eller hon vill begränsa invandringen så hade vissa kallat det för åsiktsförtryck men när sd gör samma sak så är det väl ett tecken på en fin interndemokrati....
Sd kan säkert komma in i riksdagen efter nästa val men det gör inte att deras populistiska och antihumanistiska politik blir ett dugg bättre enligt min åsikt. De har fel varje dag i veckan om de så skulle få 30 % av rösterna. Precis som Hamas är en vidrig terrororganisation hur många val de än skulle vinna på palestisnka områden. Inga jämförelse mellan sd och Hamas i övrigt.
Bengt Held
antaltet röster som SD skulle kunna dra på abort och homofrågor är nog marginelt om dom skulle börja driva dessa frågor tror jag de skulle jobba mer mot dom än för dom. KD har länge haft problem på grund av dessa frågor skilnaden mot SD är att de senare vinner röster på populistiska frågor som sänkta skatter mer välfärd ut med invandrarna hissa flaggor osv. Jag har inte sett någon undersökning någonstans som tyder på att det finns personer som ger så stor vikt åt homofrågor att dom skulle byta parti för att de partiet är mot till exempel homoäktenskap... en liknande fråga fast svårare kan man tycka är aborten, där hotades de stort om att starta ett nytt parti som skulle driva hårdare abortlagar man nämner inte ens SD som alternativ.
Skicka en kommentar
<< Home