Låt De Andra diktera villkoren, och huka er om det blåser kallt
Med sitt beslut att införa homoäktenskap utgör Norge en minoritet i världen, konstaterar Dagens opinionsredaktör Thomas Österberg. Det är sannerligen en ynklig kommentar. Skulle De Andra har rätt bara för att de är fler? Ska man huka sig i kampen om lika rättigheter och villkor, bara för att de som motsätter sig detta utgör en majoritet?
Han beskriver utvecklingen som ett resultat av förhållandevis små lobbygruppers opinionsarbete. Det handlar således inte om en ärlig övertygelse bland politiker och befolkning om att homosexuella bör behandlas på samma villkor som heterosexuella. Det handlar tydligen inte heller om att det är berättigat att homosexuella ska omfattas av samma lagstiftning och möjligheter som heterosexuella. Bilden som implicit uppstår av denna typ av verklighetsbeskrivning är att utvecklingen dikteras av av en maktgalen homosexelit, som har injicerat ett opinionsgift i det sunda samhällets maktapparat för att förvrida och förvända. Behöver Världen Idag sommarvikarier, föreslår jag att Österberg skickar sin ansökan redan idag.
Vidare upprepas återigen det helt irrelevanta barnargumentet. Men, som jag så många gånger har upprepat: Ett eventuellt homoäktenskap kommer inte att påverka homosexuellas möjligheter att skaffa barn. Homosexuella har skaffat och kommer att skaffa barn även utan äktenskapet. Då är det relevant att fråga sig: Om nu äktenskapet, som Österberg skriver, är den bästa ordningen för ett barn att växa upp inom - varför skall då barn till homosexuella inte ha möjlighet till den stabiliteten?
******
Uppdatering kl 18:50.
Jag skrev detta inlägg i affekt vid ett internetcafé på Centralstationen i Stockholm, upprörd och besviken framförallt på synen att frågan om homoäktenskap bara skulle vara en angelägenhet för ”små lobbygrupper”. (Är frågan om kvinnors rättighet i islamistiska teokratier bara en fråga för de små lobbygrupper som arbetar med frågorna, eller för hela samhället, inklusive männen?) När jag någon timme senare vandrade runt mellan målningarna på Moderna Museet fick jag en känsla av att en del av mina formuleringar var raljanta och respektlösa mot Österberg (som annars är en skribent jag uppskattar – därav den stora besvikelsen). Uppskruvade tonlägen gynnar förvisso inte debatten. När jag så åter loggade in för att mildra några av formuleringarna, hade två personer postat kommentarer som gjorde mig uppmärksam på en passus i Österbergs text som jag i det snabbt författade inlägget på Centralen hade glömt att beröra. Där karaktäriserar han skillnaden mellan homosexuellas och heterosexuellas strävan att ingå äktenskap, med att det i de homosexuellas fall endast skulle handla om "ett gränslöst individuellt självförverkligande". Plötsligt känner jag inte lägre behovet att ändra i texten...
Han beskriver utvecklingen som ett resultat av förhållandevis små lobbygruppers opinionsarbete. Det handlar således inte om en ärlig övertygelse bland politiker och befolkning om att homosexuella bör behandlas på samma villkor som heterosexuella. Det handlar tydligen inte heller om att det är berättigat att homosexuella ska omfattas av samma lagstiftning och möjligheter som heterosexuella. Bilden som implicit uppstår av denna typ av verklighetsbeskrivning är att utvecklingen dikteras av av en maktgalen homosexelit, som har injicerat ett opinionsgift i det sunda samhällets maktapparat för att förvrida och förvända. Behöver Världen Idag sommarvikarier, föreslår jag att Österberg skickar sin ansökan redan idag.
Vidare upprepas återigen det helt irrelevanta barnargumentet. Men, som jag så många gånger har upprepat: Ett eventuellt homoäktenskap kommer inte att påverka homosexuellas möjligheter att skaffa barn. Homosexuella har skaffat och kommer att skaffa barn även utan äktenskapet. Då är det relevant att fråga sig: Om nu äktenskapet, som Österberg skriver, är den bästa ordningen för ett barn att växa upp inom - varför skall då barn till homosexuella inte ha möjlighet till den stabiliteten?
******
Uppdatering kl 18:50.
Jag skrev detta inlägg i affekt vid ett internetcafé på Centralstationen i Stockholm, upprörd och besviken framförallt på synen att frågan om homoäktenskap bara skulle vara en angelägenhet för ”små lobbygrupper”. (Är frågan om kvinnors rättighet i islamistiska teokratier bara en fråga för de små lobbygrupper som arbetar med frågorna, eller för hela samhället, inklusive männen?) När jag någon timme senare vandrade runt mellan målningarna på Moderna Museet fick jag en känsla av att en del av mina formuleringar var raljanta och respektlösa mot Österberg (som annars är en skribent jag uppskattar – därav den stora besvikelsen). Uppskruvade tonlägen gynnar förvisso inte debatten. När jag så åter loggade in för att mildra några av formuleringarna, hade två personer postat kommentarer som gjorde mig uppmärksam på en passus i Österbergs text som jag i det snabbt författade inlägget på Centralen hade glömt att beröra. Där karaktäriserar han skillnaden mellan homosexuellas och heterosexuellas strävan att ingå äktenskap, med att det i de homosexuellas fall endast skulle handla om "ett gränslöst individuellt självförverkligande". Plötsligt känner jag inte lägre behovet att ändra i texten...
posted by Tor Billgren at torsdag, juni 12, 2008
4 Comments:
Såhär sammanfattar Österberg sin syn ordagrant:
"Beklaglig är utvecklingen, där äktenskapet förvanskas till ett gränslöst individuellt självförverkligande, mer än att ses som en institution mellan man och kvinna där det inte minst handlar om att ge barnen bästa möjliga uppväxt. Ur samhällets synpunkt måste detta vara det viktigaste."
Exakt var ligger tyngden i dessa bomullsfantasier? VARFÖR är det beklagligt?
Näppeligen för att något förvanskas till ett "gränslöst individuellt självförverkligande." Smaka på den meningen. Vad betyder den? Att folk hittills har gift sig av trångt kollektivistiskt självbegränsande? Är det det som är institutionen mellan man och kvinna?
Vilken är samhällets synpunkt? (Vem är samhället?) Att barn mår bäst av heterosexuella föräldrar? Eller att barn ska få må bra? Och att vuxna ska få må bra?
Bästa möjliga uppväxt har ingenting med äktenskap att göra, och ingenting med föräldrars kön att göra. Och OM det skulle ha med äktenskap att göra, så låt alla föräldrar få gifta sig. Om det är det Österberg tror på.
Men jag tror inte han tror på någon av de där fantasierna, för då skulle han åtminstone försöka ha ett argument som höjer sig över att det är skandal att Homosexuella är mänskliga nog att ha behov av att bilda familj.
"äktenskapet förvanskas till ett gränslöst individuellt självförverkligande,"
Jag tror han menar alla dom där straighta paren som lägger ner tiotusentals kronor, (tiotusentals dollar i USA), på att ha det bildperfekta bröllopet ala Hollywood/Disney fantasin, för att sen skiljas efter ett par år.
Kan inte tänka mig annan tolkning.
Vårt bröllop kostade 1 600 kr, vi hade knytkalas i det gröna med nära o kära. ;)
Jag tror att Thomas Österberg, och gelikar, är frusterade över det faktum att de som är för och vill att man inför en könsneutral äktenskapslagstiftning utgör en betydande majoritet, så di smau lobbygrupperna har en bred uppslutning.
Anti-lobbygrupperna är både mindre och i minoritet och inom överskådlig framtid även så pass marginaliserade att dom förpassas till de sk. excentriska åsiktsgrupperna.
And good riddance, säger jag.
Får vi en identisk modell för
homosexuella och heterosexuella parförhållanden i och med ett juridiskt avtal så borde saken vara klar. Ingen behöver paradera för rätten till registrerat parförhållande.
Skicka en kommentar
<< Home