fredag, juli 04, 2008

And now, something completely different

Vissångaren Bernt Staf har inte mycket med innehållet på den här bloggen att göra, men jag kan inte låta bli att lägga ut en blänkare om mitt program om honom här:

* * *

– Han har ett spräck och en sula i rösten som är - - - lite vansinnig, så där...
Så beskriver sångaren Stefan Sundström vispoeten och trubaduren Bernt Stafs mycket karaktäristiska och intensiva röst.

Staf avled sommaren 2002 och fick sitt genombrott 1970 med debutplattan När dimman lättar, som bland annat innehåller den romantiska visklassikern Familjelycka. Men det var framförallt med sitt politiska budskap han ville nå ut. Med lika delar humor och ursinne kritiserade han avfolkningen av landsbygden, imperialismen och SÄPO. 1976 orsakade han en av de största folkstormarna någonsin mot TV-husets växel, när han sjöng en satirisk sång om kungen i ett debattprogram.

Med arkivmaterial, musik och intervjuer tecknar Tor Billgren ett porträtt av Bernt Staf, och förutom Stefan Sundström, medverkar bland annat även den legendariske skivbolagsdirektören och producenten Anders Burman, som var den som upptäckte ”Bernte” och gav ut hans första skivor på Metronome Records.

Sändningstider i P1

Fredagen den 4 juli, klockan 18.15
Söndagen den 6 juli, klockan 16.03 (i något förkortad version)
Finns i Kulturradions 30-dagarsarkiv fram till 4 augusti.

The Jet Set Junta har jag skrivit en mer utförlig text om Bernt Staf.

4 Comments:

Blogger Pierre Falk said...

Jag lovar att lyssna. Bernt Staaf är en egen liten blomma i sjuttiotalets trädgård (där det växte en hel del udda växter).

Du som kan mycket om honom: Var han inte centerpartist?

fredag, juli 04, 2008 8:36:00 fm  
Blogger Leif Ekstedt said...

Tack för info. Skall lyssna.
Läste "The jetset. Metronome ,svensk jazz tillförde kulturen mycket.

fredag, juli 04, 2008 8:57:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Pierre falk

Nja, han var med i CUF, som på den tiden var betydligt radikalare än idag. Han kallade sig själv centerkommunist och såg sig som en vattenmelon: "Grön utanpå och röd inuti". Att det blev just centern var för att miljöengagemanget var viktigt för honom. Och för att man som VPK:are inte nådde ut på samma sätt som det mer etablerade centerpartiet.

fredag, juli 04, 2008 9:02:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

leif ekstedt

Mmm, ja, svensk jazz. Anders Burman är en förgrundsgestalt där. Upptäckte Charlie Norman och Lars Gullin, bland många andra. Och så var det han som producerade en av de bästa svenska sångerna nånsin: "Gröna små äpplen" med Monica Z. Fast Bernt Staf är mer pop och visa.

fredag, juli 04, 2008 9:08:00 fm  

Skicka en kommentar

<< Home