tisdag, juli 08, 2008

Homosexualitet som kristen profilfråga

Detta är en något redigerad version av en kommentar i tråden Mycket bra radio om äktenskap och familj. Den utgår från några intressanta frågor som sign. Hapax ställde, samt påpekandet att även sekulära institutioner har tryckt ned homosexuella genom historien.

* * *

Du har helt rätt i att även sekulära institutioner tryckte ned homosexuella. Tidningarna, läkarevetenskapen och psykologin var knappast styrda av kyrkan. Men de verkade i ett klimat och en tid då förståelsen av och attityderna mot homosexualitet grundades i vissa tolkningar av vissa Bibelställen. Och dessa tolkningar speglar i sin tur tidsandan och åsikterna hos dem som hade tolkningsföreträdet, så allt hänger ihop i en cirkel där det är svårt att avgöra vad som är hönan och ägget.

Jag är medveten om att det finns många kristendomar, och att mina kommentarer inte ger en rättvisande bild av kristendomen som helthet. Men det är heller inte syftet med bloggen. För att undvika att dra alla kristna över en kam försöker jag vara så specifik som möjligt, t.ex. genom att använda begrepp som ”högerkristna” etc. (Vilket i sig också är ett luddigt begrepp… Men man tager vad man haver.)

Som jag tidigare påpekat har homorörelsen många av sina uppriktigaste och helhjärtade bundsförvanter inom kristenheten. Det är mycket viktigt att bemöta dessa människor med värme och respekt, och inte dra dem över samma kam som Världen Idag- och Maranatafolket. Tyvärr uteblir denna aspekt ofta hos många aktivister och debattörer.

Din fråga om hur motståndet mot homosexualitet blev en profilfråga för en del kristna är också mycket intressant. Jag tror det finns många orsaker till detta, t.ex:

1. Homosexuella har under de senaste 50 åren blivit mer synliga. Förut kunde problemet tystas ned och osynliggöras genom att homosexualitet var så skambelagt och tabu, att ingen vågade erkänna sin läggning.

2. Homosexuella har ifrågasatt kristenhetens tolkningsföreträde när det gäller homosexualitet, och har mycket framgångsrikt visat att de kristna föreställningarna och tolkningarna har varit felaktiga genom historien. Denna del av motståndet är en ren och skär försvarsmekanism. Ett försök att lappa ihop det förflutnas krackelerande anseende.

3. Det finns inom högerkristenheten ett starkt behov av ett ”vi” och ett ”dom”. Ett behov av att ha en grupp att definiera som omoralisk, samhällsfarlig och gynnad på bekostnad av andra. Om man studerar hur homosexualitet beskrivs i Världen Idag blir det mycket tydligt att homosexuella tillfredsställer det behovet för tidningen. Här ingår homosexuella som en kugge i en större eskatologisk föreställningsapparat, som syftar till att understryka den egna gruppens (församlingens) förträfflighet, i kontrast till den fallna världen runtomkring.

4. Sedan handlar det förstås också om personliga känslor. Man tycker att det verkar äckligt med homosexualitet. Man tycker det är motbjudande med män som kysser varandra (kvinnor i samma situation är däremot ofta OK…). Man har fantasier om sexakten. Att känna äckel inför medmänniskor är inget man gärna ger offentligt uttryck för, och då är det ju praktiskt att ha Bibelställen som ”gör jobbet” åt en.

9 Comments:

Anonymous Christopher Aqurette said...

Begreppet "högerkristna" fungerar i USA där högern fortfarande är konservativ. I Sverige är det dock mer problematiskt eftersom högern har blivit ett samlingsbegrepp för både liberalism och konservatism. När jag använt begreppet högerkristna har jag ibland stött på människor som trott att jag pratat om troende nyliberaler, vilket ju gör att man hamnar helt fel i diskussionen.

Mitt förslag är att man istället pratar om radikal kristendom och radikalkristna. Detta matchar terminologin som gäller för andra religioner. Vi pratar inte om högermuslimer utan om radikala muslimer. Vi säger inte högerislam utan radikal islam.

I USA har med för övrigt börjat använda begreppet Christianism, som alltså motsvarar begreppet islamism, d.v.s. politiserad kristendom/islam. Med tanke på att radikalkristna importerat uttrycket kristofobi kanske det är lämpligt att vi introducerar kristoism alternativt kristianism.

tisdag, juli 08, 2008 1:15:00 em  
Anonymous ab said...

"Extremkristna"? Kristextremister?

Det är ju det de är. Att likna vid alla andra extremister.

tisdag, juli 08, 2008 1:40:00 em  
Anonymous Sanna said...

Jag gillar begreppet värdekonservativa, det begreppet beskriver var den människosynen hör hemma, 50-talet i bästa fall, men i allmänhet från 1800-kallt. Dessutom passar den oavsett religionstillhörighet och icke-religionstillhörighet, mestadels från radikalhögern, men också yttersta vänstern, som Jan Myrdal tillexempel.

De mer liberala kristna, såna som jag t.ex, vet ju med sig att dom inte är värdekonservativa, och därför behöver dom inte känna sig utpekade.

ps. Jag har för övrigt aldrig känt mig utpekad av Tors eller någon annans inlägg, trots att de ibland använt uttrycket kristna och eller kristenheten, jag vet att varken Tor eller ni andra drar alla kristna över samma kam, och jag är övertygad om att de flesta liberalkristna känner som jag, det är bara de värdekonservativa kristna som tror sig representera hela kristenheten och därför drar oss över samma kam som dom själva.

tisdag, juli 08, 2008 1:57:00 em  
Anonymous Anonym said...

Christopher

"I Sverige är det dock mer problematiskt eftersom högern har blivit ett samlingsbegrepp för både liberalism och konservatism."

Jag håller med dig. Det är en orsak till att jag nu försöker undvika ordet högerkristna när jag talar om extrema kristna i Sverige. Däremot är det ett ord som fungerar för USA. Men det är inte helt rätt där hellt ibland. En del samfund för svarta kan vara till vänster inom den ekonomiska politiken, för omfördelning till fattiga men samtidigt emot homosexualitet, skilsmässor, aborter och antisemitiska. Det har ju varit ett problem ibland för Obama för övrigt.

Moderaterna har ju en grupp inom Svenska kyrkan, en av de största grupperna där. Men de flesta kristna moderater skulle nog känna sig främmande ihop med högerkristna från USA. Faktum är ju att 2 av 3 moderater i Svenska kyrkans kyrkostyrelse december 2007 röstade ja till att förrätta partnerskap inom svenska kyrkan. Högerkristna i USA hade sannolikt ramlat av sina stolar om någon på deras möten argumenterat för något sådant.

Inte heller tycker jag värdekonservativ är ett bra ord för människor som sprider hat mot homosexuella. Varför använda ett sådant förskönande ord? Ingen kallar väl Pia Kjersgaard för värdekonservativ när hon sprider hat mot muslimer med konservativa argument som att Danmark är ett kristet land.

Visst existerar det värdekonservativa personer, Göran Hägglund är ett typexempel. Men Hägglund sprider inte hat mot homosexuella. Man kan inte jämföra hans retorik med den som existerar inom tex Livets ord, Maranata och på tidningen Världen idag.

Kristna extremister eller konservativa kristna är de formuleringar jag tycker är bäst.

För faktum är att även vänsterkristna kan vara mycket konservativa socialt, de är bara till vänster inom den ekonomiska politiken. Det blev ju tydligt när vänsterpartiet kandiderade till ett kyrkoval i slutet på 1990-talet och deras nr 2 på kandidatlistan efter att han blev invald sa att homosexualitet är synd och man inte kan välsigna sådant.

Problem med homohat existerar som bekant både till höger och till vänster även om problemen idag nog är vanligare bland kristna med högersympatier än bland övriga befolkningen.

Bengt Held

tisdag, juli 08, 2008 2:24:00 em  
Blogger hapax said...

Etiketter är svårt. Särskilt om man vill att etiketterna både ska vara begripliga och något så när sakliga.

Men gränsen mellan konservativa och liberala kristna definieras idag till viss del av vad man anser om homosexualitet och homosexuellas rättigheter. Så het har den frågan blivit inom kristenheten. Därmed funkar det rätt bra att kalla kristna homomotståndare för "konservativa kristna".

Sedan är det alldeles riktigt att uppdelningen mellan konservativa och liberala kristna inte sammanfaller särskilt väl med några politiska skalor. Så det blir missvisande att tala om högerkristna och vänsterkristna.

Men frågan är vad vi ska kalla de rabiata kristna homomotståndarna, typ Maranata och Världen Idag. Radikalkristna funkar inte så bra. Man kan vara radikal åt så olika håll (plogbillsaktivister är ju också radikala kristna). Hellre "radikalkonservativa kristna" i så fall. Det kanske de t o m skulle ta som en komplimang.

Roligt förresten att min lilla fråga fick ge upphov till ett helt inlägg.

tisdag, juli 08, 2008 2:50:00 em  
Blogger TV said...

översättning:
Vi nyliberaler skäms när vi påminns om att det är högern som hela tiden slår mot de homosexuella. Vi vill gärna tro att ordet höger endast handlar om ekonomisk ideologi.
Kalla dem kristna terrorister istället!

tisdag, juli 08, 2008 4:09:00 em  
Anonymous Anonym said...

TV

"nyliberaler"

Nu vet jag inte vilka du syftade på. Själv är jag definivivt inte nyliberal utan socialliberal. Jag identifierar mig inte heller med någon höger utan mitten.

Du verkar vara en ganska "svartvit" TV om du tror alla borgerliga sympatisörer är nyliberaler. I verkligheten är de en marginell grupp idag inom alliansen. Men nyliberalerna får givetvis tycka vad de vill oavsett hur få eller många de är.

Men jag vill nyansera en debatt där fördomar är mer komplicerade än att de enkelt kan placeras in på någon vanlig höger-vänsterskala.

TV, visste du förresten om att kommunistpartiet i Grekland utesluter medlemmar om de får veta att medlemmen är homosexuell? Det är deras policy idag, 2008, som de har uttalat på sina partikongresser. En central politiker i kommunistpartiet i Grekland har dessutom sagt att man borde placera homosexuella i arbetsläger (Gulag?) för att genom hårt arbete få dem att bli heterosexuella. Det här berättade en bög i Grekland som jag haft mailkontakt med. Han är själv engagerad i en HBT-förening i Grekland.

I både Ryssland och Ukraina är kommunistpartierna bland de mest homohatande partierna i respektive land.

Sedan är situationen som bekant annorlunda i Västeuropa där främst liberaler och socialister engagerar sig för HBT-rättigheter medan konservativa partier generellt är mer negativa.

Bengt Held

tisdag, juli 08, 2008 9:03:00 em  
Anonymous Björn said...

Jag är höger och jag är kristen. Jag har en bakgrund i frikyrkan. Dessutom är jag homosexuell och öppet kritisk till mycket av den dynga och de fördomar som sprids och närs hos Sveriges frikyrkliga idag.

Jag ogillar också att använda ordet "högerkristen" som en benämning på de mest fundamentala och bokstavstroende rörelserna i Sverige. Jag tycker Kristianism låter bättre eller varför inte Kristextremister....

Jag brukade försöka mynta ett nytt ord för några ord sedan då jag kallade dessa grupperingar för "bokstavskristna" för att visa vad det handlar om :-)

Det är viktigt att vi i ivern att bemöta homohatarnas argument inte använder benämningar som gör gällande att det skulle röra sig om:

1. Högerfolk generellt
2. Kristna generellt

Därför anser jag också att benämningen högerkristna är olycklig och ska försöka undvika den.

onsdag, juli 09, 2008 7:23:00 fm  
Blogger hapax said...

För att kommentera Tors fyra förklaringar till hur homomotståndet blivit en profilfråga för somliga kristna, så tror jag att han har rätt i alla fyra.

Och man skulle kunna lägga till att det nog också handlar om att lust och njutning och sexualitet överhuvudtaget är lite svårt att hantera för många med konservativ teologi. Plikt och kärlek ses som legitima motiv för handlandet, medan lust och njutning mer hör ihop med synd och därför ska hållas i schack.

Och så associeras homosexualitet i första hand med sexualitet. Lust och lusta som driver människor att ha sex utan att det syftar till fortplantning (som ju är en plikt) och utanför äktenskapets trygga hägn (som ju per definition är en fråga om kärlek). Kanske ligger där någonstans kopplingen som gör att homosexuella kan beskrivas som så omåttligt lustfyllda och dekadenta.

onsdag, juli 09, 2008 11:35:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home