Inte hatbrott, utan "knarkmord"...

I juli dömdes "Smeden" till livstids fängelse för mord och mordförsök på två homosexuella män. Den 35-årige mannen raggade upp homosexuella på nätet för att råna, förnedra och mörda dem. Det faktum att offren valdes ut på grund av att de var homosexuella och att gärningarna präglades av övervåld, råhet och tydligt behov att förnedra offren, gjorde att tingsrätten drog slutsatsen att det rörde sig om hatbrott.
– De är ena riktiga kräk varenda en, de jag snackat med är inga oskyldiga typer och förtjänar att bli av med någon tusenlapp och få en smäll, sa han vid ett av polisförhören.

MEN, detta var egentligen inga hatbrott, skriver Världen Idag idag (man måste vara prenumerant för att kunna läsa texten). Utan "knarkmord". Gärningsmannen "förutsåg – och var beredd att utnyttja – att dessa personer skulle dra sig för att göra en polisanmälan, eftersom de hade ett privatliv att tänka på: fru, sambo eller flickvän." Artikeförfattaren Robin Olssons tes är att brottsrubriceringen kom till på grund av att Sverige behövde en hatbrottsling på löpsedlarna. Kontentan är att det juridiska systemet går i homorörelsens ledband.

Den 28 december inträffar det som kommer att göra Keskola rikskänd. Han dödar under ett rån en 43-årig man i Solna. Dagen därefter upprepar han sitt handlande, utgången blir denna gång inte döden, men skadorna livshotande.

”De är ena riktiga kräk varenda en, de jag snackat med är inga oskyldiga typer och förtjänar att bli av med någon tusenlapp och få en smäll”

Citatet upprepades som ett mantra i en kampanj för att måla upp Keskola som hatbrottsling. Ett påstående han genast ursäktade sig för och tog tillbaka under förhöret, samtidigt som han förklarade att han inte hade något emot homosexuella. Det handlande helt enkelt om att försörja sitt 20-åriga missbruk. Men det var inte lika passande, Sverige behövde en hatbrottsling – och de fick narkomanen Keskola. Keskola fick livstid. [Keskola är ett fingerat namn.]

Robin Olsson bortser från råheten, övervåldet och behovet att förnedra offren. Han ifrågasätter inte tillbakatagandet av uttalandet om homosexuella (vem hade inte tagit tillbaka ett uttalande som röjer motiv som ger straffskärpning???) Han problematiserar inte gärningsmannens förklaring till urvalet av offer. Vad spelar det för roll att de inte vågar polisanmäla om de ändå skulle mördas?