Det katolska temat i Brideshead Revisited - manus
- Just the place to bury a crock of gold...
Radiomanus. Sändes i Människor och tro i P1 den 29 augusti 2008 och kan avlyssnas här.
Påannons
Den 19 september har filmen En förlorad värld Sverigepremiär – eller Brideshead Revisited som den heter på originalspråket. Den baseras på en roman av Evelyn Waugh från 1945, som filmades och sändes första gången 1981, i form av en numera klassisk teveserie med Jeremy Irons och Ivanhoe-skådespelaren Anthony Andrews i huvudrollerna.
Något som ofta hamnar i förgrunden när boken och serien diskuteras, är tjugotalsnostalgin, den homoerotiska laddningen mellan huvudpersonerna, och deras dandyism och ledigt eleganta tenniskläder.
Men nu när En förlorad värld åter kommer att diskuteras i samband med filmpremiären, kan det vara läge att lyfta upp det som är bokens egentliga tema, det vill säga religionen, och närmare bestämt katolicismen.
Inslag
Filmklipp:
Sebastian
Its so difficult being a catholic. Who was is it to used to pray: "Oh god, make me good, but not yet"?
Charles
I don't know. You, I should think.
Sebastian
Yes. I do. All the time.
Charles
I suppose they try and make you believe a lot of nonsense?
Sebastian
Is it nonsense? I wish it were...
Charles
My dear Sebastian, you can't seriously believe it all.
Sebastian
Can't I?
* * *
Huvudpersonerna Charles och Sebastian diskuterar religion vid frukostbordet på slottet Brideshead. Charles är agnostikern. Sebastian den katolskt uppfostrade unge lorden.
- Jag antar att de försöker få dig att tro på en massa nonsens, säger Charles.
- Jag önskar att det vore det, svarar Sebastian allvarligt. Och senare i berättelsen upprepar hans syster lady Julia precis samma ord:
- Jag önskar att det vore det.
Att det inte är nonsens, är precis vad Evelyn Waugh försöker visa med En förlorad värld. Han hade själv konverterat till katolicismen som 26-åring, femton år innan han skrev romanen – och betraktade det som den viktigaste händelsen i sitt liv. Och det märks i boken, som närmast är att betrakta som en katolsk väckelseroman. Och teveserien från 1981 följer förlagan till punkt och pricka. Man kan förneka religionen, förlöjliga den, agera i opposition mot den – men förr eller senare drabbas man av den med samma oundviklighet som döden. Ungefär det är budskapet.
Berättelsen handlar till en början om den medelklassige Charles och hans djupa vänskap med lord Sebastian. De möts under studietiden på Oxford och Charles blir så gott som upptagen i den högadliga familjen, där den strängt katolska modern – lady Marchmain – står i centrum. Hon är mycket from och besöker slottets kapell flera gånger om dagen. Sebastians far, markisen av Marchmain, lever sedan många år med sin älskarinna i Venedig, i exil från hustrun och hennes religion.
Lady Marchmain är en representant för de så kallade rekusanterna, det vill säga de adliga familjer som vägrade överge katolicismen i samband med att engelska kungahuset bröt med påven på 1500-talet. Porträttet av Lady Marchmain präglas av Evelyn Waughs djupa vördnad inför dessa rekusanters ståndaktighet och lojalitet till ”den gamla tron”.
När hon efter många år dör i cancer – som för sina familjemedlemmars synders skull – kommer den fallne markisen hem till Brideshead igen. Vid det laget lever Charles med Sebastians syster, Julia. Dom ska gifta sig, och dessutom få ta över hela egendomen. Charles, som kom dit för femton år sedan som halvfattig vän – och kanske älskare – till yngste sonen, ska alltså få vara med och ärva hela alltet…
Lawrence Olivier som markisen av Marchmain.
Genom största delen av boken skildras religionen som något huvudpersonerna försöker hålla sig ifrån. Den är något som man som läsare ska skratta och skaka på huvudet åt. Men det sker en förändring. Från att ha varit en clownnäsa i bakgrunden av berättelsen, växer religionen långsamt, och antar slutligen formen av en enorm klippa av kompromisslöst urberg.
Bokens verkliga drama utspelar sig under den mycket svage markisens sista dagar i livet. Det handlar om huruvida han ska få den sista smörjelsen eller ej. Charles tycker förstås att det är dumheter, men Julia insisterar. Slutligen tillåts prästen utföra ritualen – och när han ber den döende visa ett tecken på att han bekänner och ångrar sina synder, uppbådar han sina sista krafter, för att göra ett korstecken. Den envise, gudsförnekande och notoriskt otrogne markisen omvänder sig i den sista, skälvande minuten. Och det blir droppen för Julias och Charles relation. Han förlorar prinsessan och hela kungariket.
Men religionens triumf slutar inte där: För när Charles fem, sex år senare under andra världskriget, av en slump råkar återbesöka slottet, har han själv nyligen konverterat till katolicismen – det är inte särskilt tydligt uttalat i boken, men antyds av att han besöker slottskapellet och ber en bön – ”en form av nyligen inlärda ord”, som han säger. Hade han bara öppnat sig för den religiösa erfarenheten och ödmjukat sig sex-sju år tidigare, hade han varit lyckligt gift, och bott på sin ungdoms sagoslott.
Det är märkligt att En förlorad värld inte fått samma status som religiöst uppbygglig inom kristenheten som filmer som Mel Gibsons The Passion of the Christ och dom nu aktuella filmerna om landet Narnia.
Är den alltför subtil? Måste det förekomma groteska piskscener med sprutande blod och Kristuslika sagolejon för att budskapet ska gå hem? Är det för att dekadensen och den oförblommerade homosexualiteten inte otvetydigt fördöms? Är det för att något så vanskligt som den fria viljan står i centrum? Evelyn Waugh framställer religionen som en möjlighet för alla som vill ha den – den finns där som ett urberg, men den tvingar sig inte på någon med våld eller billig retorik. Och även om En förlorad värld inte lyckats göra mig till from katolik, så har den i alla fall skapat en typ av förståelse som måste betraktas som allmänbildning i en värld där långt över en miljard människor är katoliker.
I den nyinspelade filmen som har premiär om några veckor står religionen också i centrum – fast ur ett annat perspektiv. Det handlar inte om fromhet – utan om fundamentalism.
Den öppna och fria känslan på Brideshead som finns i boken och TV-serien, är ersatt av en kvävande slutenhet som mer påminner om Biskopsgården i Fanny och Alexander. Fokus är satt på religionens destruktiva potential och det självhat den kan ge upphov till. En relevant och intressant – fast kanske inte helt oväntad – tillspetsning av det religiösa temat i ett samhälle och en värld som slickar såren efter elfte september, Knutby, hederskultur och sekteristiskt våld i Irak och Afghanistan.
Avannons
Den nya filmen har premiär den 19 september, och den klassiska TV-serien från 1981 som följer förlagan mer bokstavligt finns på DVD. Och originaltiteln är alltså Brideshead revisited.
posted by Tor Billgren at lördag, augusti 30, 2008
18 Comments:
Lustigt att filmen - och din kommentar i MoT - kommer precis i samma veva som jag plöjer igenom tv-serien på dvd hemma under sjukskrivning. Jag visste inte att det är en film på gång.
Bra reportage.
Jag är övertygad om att anledningen till att serien inte fått samma typ av genomslagskraft som de exempel du tagit upp, är just att den är för subtil, men också tvetydig.
Jag har inte sett serien till slut än, men menar ändå att det ju knappast är bara en rak hyllning av religionen som ges.
Trots att serien (om jag tolkar dig rätt) landar i att det rätta valet är ett liv i Guds närhet, visar den ju också på de komplikationer och den smärta och de försakelser som ett religiöst liv kan innebära.
Inte lika enkelt som att krama söta lejon eller heja på blodiga Mel Gibson:ar med andra ord.
Mvh
/Sara Frostberg Lowery
Tack för dina ord, Sara. Och ursäkta "spoilern"; nu vet du ju hur det slutar...
Tvetydigheten finns absolut, men religions triumf i slutet slår alla tidigare tveksamheter. Tycker jag. Det är vackert, övertygande och framställs som något oundvikligt. Trots det känner jag mig som ickereligiös inte manipulerad eller snärjd.
Jag måste säga att jag reagerade på ett helt annat sätt när jag såg om serien för några år sedan. Slutet framstod inte för mig som oundvikligt, och framför allt inte som vackert utan groteskt - en fullständigt meningslös försakelse av liv och kärlek. Så för mig bidrog den till att ytterligare befästa mitt nuvarande totala avståndstagande mot min korta ungdomsflört med katolicismen.
Jag är allför sentimentalt och blödigt lagd för att inte njuta av att vältra mig i kärlekssagans olyckliga slut. Jag får kalla kårar när jag ser Julia vandra bort i korridoren. Ut ur Charles liv. För alltid...
Allmänt - Passion of Christ är väl knappast en kristen film - tror inte att de kristna som sett den var särskilt hänförda. Alla jag talat med reagerar kraftigt mot det överdrivna våldet. Men det är väl ändå regissören som ska stå till svars - inte kristna, eller ?
Sedan beträffande En förlorad värld - trodde detta var en film, en persons bild av bl a religionen. Inte en skildring av något verkligt eller sant. Dina beundran inför filmen har jag inget emot, men det blir lite fånigt när när allt man ser/hör i filmen plötsligt blir evig sanning.
Slutligen - Världen Idag är en modig tidning, faktiskt den enda som på allvar vågar ifrågasätta den sexualisering som breder ut sig i på bloggsidor och i media. Hoppas och tror att människan är något mer än ett sexbesatt djur. Sorgligt att se att pornoindustrin och HBT-rörelsen här har förenats i en ohelig allians.
quowadis
1. Jag kan inte se att jag någonstans i texten ställer kristna som kollektiv till svars för våldet i The Passion...
2. Jag kan inte se att jag betraktar allt som syns och hörs i En förlorad värld som evig sanning.
3. Tack för att du så generöst visar hur Världen Idags propaganda beträffande HBT-röreslen och sexualiseringen slår rot i tidningens läsare.
Tja,
tacka inte mig, tacka alla gay-bloggar, konstnärer och fria debattörer. Inga övriga kommentarer är nödvändiga.
Quowadis
"Sorgligt att se att pornoindustrin och HBT-rörelsen här har förenats i en ohelig allians"
Intressant du skriver ohelig. Det brukar man göra när två föreningar med helt olika syften kan enas om något trots de oftast tycker olika. Ungefär som s och m i många år enades om flyktingpolitiken i riksdagen i konflikt med övriga riksdagspartier.
Du erkänner alltså att HBT-rörelsen och porrindustrin trots allt har helt olika syften. Men att de enas (om vad?) för att jobba tillsammans för något.
Jag är själv tydligt sexliberalt. Men ge inte övriga debattörer här på bloggen äran/skulden för mina sexliberala uttalanden. De gör jag för min del och representerar inte någon annan än mig själv. Jag har själv i min vänskapskrets ett bögpar som är mer pryda när det gäller sex än de flesta av mina heterovänner är.
I USA gjorde man på 1990-talet ett experiment. Man lät en attraktiv tjej på ett dansställe börja prata med främmande killar. Hon sa inget annat än "Jag tycker du är attraktiv. Vill du ha sex+" 75 % av de unga männen sa ja trots att de inte visste vem hon var utan bara pratat med henne i 20 sekunder. 25 % sa nej.
Det där med sexbesatthet har nog inte så mycket med sexuell läggning att göra. Möjligen delvis med kön. När jag är ute och pratar med heterokillar (som är singlar) så brukar jag fråga om en snygg tjej skulle fråga dem om de vill ha sex skulle de säga ja då första kvällen? Nästan alla säger ja.
Kul också att snacka om "sexbesatta djur". Annars brukar ju ni konservativt kristna hänvisa till att att det är naturligt att ha heterosex eftersom det kan orsaka barn och indirekt hänvisar till att så är det bland djuren och "i naturen" men inte idag bland människor som blivit påverkade av "homolobbyn". Kanske det tom är bra att människor generellt inte är sexbesatta djur som är ofta är fixerade vid fortplantning utan att många söker något mer än att vara ett avelsdjur som många kristna menar bör vara människans främsta mål inom sexualiteten.
Till sist kan man ju tycka att folk som likt dig är stolta att de är så kyska borde kunna våga ha med sitt förnamn och efternamn. Om vi inte vet vem du är hur ska vi då kunna nominera dig till helgon?
Bengt Held
Bengt:
Bra skrivet inlagg med en slutklam som ar fantastisk.
"Om vi inte vet vem du är hur ska vi då kunna nominera dig till helgon?"
Tack för de vänliga orden. Tror dock inte att någon som känner mig skulle vilja nomninera mig till helgon.
Bakgrunden till det jag skrev är väl inte obekant för vare sig Bengt eller Joakim. Några små iakttagelser:
- varför är folk så ofta mer eller mindre nakna på gay-klubbar eller i bilder på olika gay-siter ?
- varför skildrar de flesta gay-konstnärer - som Elisabeth Olsson - en massa nakna människor (män)och erigerade penisar ?
- varför är homosexuella män så kraftigt överrepresenterade vad gäller AIDS/HIV ?
- varför talar så ofta homosexuella män som "kommit ut" att man nu äntligen kan ha fri sex med så många män som möjligt ?
Du har säkert ett bra svar på detta.
Sedan detta med min kyskhet - tror inte du känner mig eller vet något om detta, men det är förstås kul ändå.
- varför är folk så ofta mer eller mindre nakna på gay-klubbar eller i bilder på olika gay-siter ?
Precis lika ofta som på nichade klubbar för heteros?
De gay och flat-klubbar jag besökt har varit förvånansvärt fria från nakenhet, faktisk har jag sett mer naket på vår lokala krog, (jag bor i ett mittnorrländskt samhälle med mindre än 10 000 innevånare), än de gay och flat-klubbar jag besökt i större städer.
Men visst, det finns nichade klubbar för både gayisar och heteros, där kan nakenheten vara en del av helheten, men alla är ju inte lika blyga som medelsvensson oavsett sexuell läggning.
Vad har du emot nakenhet förresten, är det en skam att visa vad Gud skapat?
- varför skildrar de flesta gay-konstnärer - som Elisabeth Olsson - en massa nakna människor (män)och erigerade penisar ?
Faktum är att en erigerad penis har alltid varit en konstnärs favorit motiv genom alla århundraden som symbol för till exempel fruktbarhet och makt, exempelvis heraldiska lejonet, som ju numera är lika kastrerad som Svenska armen sägs vara ;)
- varför är homosexuella män så kraftigt överrepresenterade vad gäller AIDS/HIV ?
hmm.. snabbkoll på Smittskyddsinstitutets statistik för hiv-infektioner ger vid handen att den vanligaste smittovägen, 2006, i Sverige tycks vara sex mellan kvinna och man, (194 fall), jämfört med sex mellan män, (97 fall).
Intravenöst missbruk = 35 fall
Mor-barn = 6 fall
Övrigt/okänd = 62 Fall.
Men vem vet, Smittskyddsinstitutet kanske går i homo-lobbyns ledband? ;)
- varför talar så ofta homosexuella män som "kommit ut" att man nu äntligen kan ha fri sex med så många män som möjligt ?
Kanske av samma orsak som nyblivna singel hetero-killar pratar om att äntligen kunna ha sex med så många tjejer som möjligt, frihet och sex är en oslagbar kombination oavsett sexuell läggning?
Sanna svarade precis som jag tänkte göra (fast bättre), så jag tiger...
Quowadis
Jag ska försöka besvara dina frågor. Ofta är det ju inte något entydigt svar på den här typen av frågor men man kan ju ha olika typer av teorier. Ibland så visar det sig att du och likasinnade sprider myter, antingen för att er egen bögnoja är orsaken eller för att vissa högerkristna föreningar sprider myter.
"varför är folk så ofta mer eller mindre nakna på gay-klubbar eller i bilder på olika gay-siter ?"
Är de de? Eller försöker du sprida myter från hur du gissar hur det är?
Har du besökt gay-klubbar? Var har du varit då? Vilka länder?
Jag har besökt gayklubbar säkert 600 gånger (och då överdriver jag inte var ute på gaydiscon nästan varje fredag och lördag många år på 1990-talet) och jag har aldrig sett någon helnaken människa förutom en plojkväll i Mlamö då temat för kvällen var att klä ut sig och en kille tog av sig allt vilket han egentligen inte fick. Inte heller har jag sett folk halvnakna så ofta om du menar killar med bar överkropp. Det är mycket ovanligt på svenska gayställen. Jag har aldrig sett några tjejer med bar överkropp på gayställen.
Däremot så är kanske bar överkropp vanligt på vissa gayställen i en del andra länder. Orsaken kan vara att gayställen oftare har mycket liberalare "dresscode" än ställen främst för heterosexuella. Eftersom gayställen inte vill stänga ute folk (det kan ju vara enda möjligheten för dem att hitta någon partner eller roa sig med likasinnade) så har gayställen sällan förbud att ha vissa kläder tex blåjeans eller gymnastikskor. Eller bar överkropp på dansgolvet när det blivit varmt i lokalen. Heteroställen har oftare olika typer av krav vilket jag tycker är negativt. Avsaknaden av klädkrav gör att det ofta blir en härlig blandning av folk på gayställen när det gäller klädstilar.
"- varför skildrar de flesta gay-konstnärer - som Elisabeth Olsson - en massa nakna människor (män)och erigerade penisar ?"
Återigen sprider du en myt. Olsson-Wallin har gjort hundratals bilder. En av dem innehåller en bild av en man med halverigerad penis.
Vilka andra homosexuella konstnärer du syftar på vet jag inte. Kan du ge exempel?
Men att vissa homosexuella konstnärer haft homoerotiska motiv är väl iofs inte så udda? Det har ju varit för att synliggöra att det existerar annat än heterosexualitet.
Precis som konsnärer från andra minoriteter i samhället ofta försöka synliggöra sin grupp.
Men om du oroar dig för nakenhet i konsten så varför inte istället fördöma heterosexuella konstnärer som Zorn och liknande konsnärer, faktum är att nakna kvinnor är ett vanligt motiv inom konsten. Eftersom det inte syns lika tydligt på kvinnor som på män när vederbörande är sexuellt intresserad blir ju jämförelsen med erigerade penisar inte helt enkel. Men vad jag vet så har de allra flesta män på homoerotiska bilder slaka penisar. Det är inte erektionen i sig som är avgörande för att en bild ska ge (homo)erotiska signaler.
"- varför är homosexuella män så kraftigt överrepresenterade vad gäller AIDS/HIV ?"
Det är sant att män som har sex med män är överrepresenterade när det gäller hiv. Även om den statistik som Sanna refererar till är riktig så är män som har sex med män överrepresenterade i relation till sitt antal. I Sverige.
Om vi däremot ser hur det är internationellt så är en kompakt majoritet av de som har hiv heterosexuella, i södra Afrika som är värst drabbat sprids hiv främst via heterosexuella kontakter. I vissa länder där är det 20-30 % av befolkningen som har hiv. Även i Asien och Ryssland sprida hiv främst via heterosexuella kontakter.
Så du hade likaväl kunnat använda hiv-statistiken för att demonisera svarta (vilket också vissa rasistiska grupper gör) som att för att demonisera homosexuella (vilket vissa homofientliga grupper gör)
Sedan kan det vara viktigt att berätta att en del män som har sex med män identifierar sig som homo, andra som bi och en tredje grupp som hetero. Den senare gruppen kan ha självförnekelse eller så kan de resonera som att de aldrig blir förälskade i män utan bara vill ha sex ibland för omväxling (för övrigt så som Bibeln ofta tolkar homosexualitet)
Varför är då hiv vanligare bland män som har sex med män? Varför startade hiv-epidemin bland män som har sex med män. I Västeuropa och USA alltså.
En orsak kan vara att homosexuella män sällan använde kondom eftersom de inte hade någon orsak att göra det. Heterosexuella använde däremot ofta kondom vid sexuella kontakter för att skydda sig mot graviditeter.
En annan orsak är att samhället främjade heterosexuella att bilda monogama par medan man inte gjorde samma sak för homosexuella tvärtom var det oftast tabu. Det enklaste för homosexuella blev därmed att ha så anonyma kontakter som möjligt för att undvika att andra i samhället de bodde i skulle få reda på att de var bögar.
En tredje orsak är att män oftare är intresserade av snabbsex. När två män då träffar varann är sannolikheten större att det blir sex första kvällen. Ofta vill även en heterosexuell kille ha sex första kvällen men tjejen vet att hon kan bli stigmatiserad som "hora" om hon har det. Därför blir det ofta inte något. De senaste åren har det dock blivit en viss attitydförändring så att både killar och tjejer ibland känner sig ha frihet att ha sex första kvällen.
"- varför talar så ofta homosexuella män som "kommit ut" att man nu äntligen kan ha fri sex med så många män som möjligt ?"
Varför gör heterosexuella män samma sak? Vet du hur snacket är i många omklädningsrum, i lumpen etc. Eller (om du är man) hade du hörselskydd på dig då för att din kyska öron inte skulle höra dina heteropolares snack då?
Det intressanta är ju att du själv säger homosexuella män. Alltså inte även kvinnor. Redan där antyder du ju att det är könet som är avgörande för intresset för snabbsex. Inte den sexuella läggningen. Killar är oftare intresserade av snabbsex (om det sedan orsakas av biologi eller könsroller är en annan debatt) än tjejer.
Hoppas du fått mer info nu.
Bengt Held
Känns dags att avsluta detta meningslösa utbyte av kommentarer. Kan bara konstatera att du bara ser det du vill se. Några ex:
a) Elisabeth Olsson - visst har hon gjort många vackra bilder, men just de sexuella är rätt dominerande. Hennes bild av kadinalerna med stånd som hon fotade i Italien säger nog en hel del
b) Nakenheten - gå igenom några årgångar bilder från Pridefestivalen, så fattar du vad jag menar. Förresten, via en länk på E Olsson hemsida står följande inbjudan: Gillar du att gå naken? Blir du kåt att ha nakna killar omkring dig? Här...
SLM Malmö, Ystadsgatan 13, tid: on 20.00-21.00. Och på SLM's hemsida i Stockholm anges för tillträde: Dresscode krävs: läder, gummi, uniform, skinhead, arbetskläder.
Så, varför dessa "hårda" attribut ?
Och om du nu varit på så många gay-klubbar - är du möjligen syn- och hörselskadad ?
c) Homosexualitet och HIV/AIDS - det är ju helt klart att den största riskfaktorn är homosexuella män - att blanda bort korten med situationen i Afrika är bara dumt.
På Smittskyddsinstitutets hemsida står följande:
Det totala antalet hiv-fall i Sverige under 2007 har ökat med ca 20 procent jämfört med 2006. Det betyder att det under 2007 kommer att vara drygt 500 nya fall jämfört med 390 fall 2006. Nästan hela ökningen beror på ökad smitta inom Sverige. Antalet personer som smittats i Sverige har ökat med 70 procent och ökningen har huvudsakligen skett bland intravenösa missbrukare och män som har sex med män.
Alltså - sex mellan män är den kanske enskilt största riskfaktorn för AIDS.
Avslutningsvis - det jag vill komma åt är sexualiseringen i samhället - inte homosexuella, även om jag inte ser homosexualitet som något vi ska uppmuntra.I spåren av denna "sexuella revolution" ser man mycket mänskliga tragedier och en kraftig ökning av en mängd sexuellt överförbara infektioner, där HIV är en. RFSL och andra homoaktivister borde kanske ta detta på allvar och inte bara köra förnekelsens politik.
Quowadis
"Och om du nu varit på så många gay-klubbar - är du möjligen syn- och hörselskadad ?"
Nej, är du själv möjligen syn- och hörselskadad? Du har tydligen inte gjort annat än kollat några sidor på internet och på TV sett några sekunder från gayparader. Trots det tycker du dig vara "expert".
SLM är en fetishklubb. Där är folk lättklädda precis som fetischklubbar för heterosexuella eller mixade klubbar. Om du nu kanske bor i Skåne (eftersom du hänvisar till Malmö) lär du inte ha missat den beryktade reportageserien i Sydsvenskan om swingersklubbar för heterosexuella. Som sagt det där med att se det man vill se.
Och betyder karnevalen i Rio att miljontals heterosexuella män i Brasilien till vardags har inget annat än tangakalsonger på sig när de jobbar på sina arbetsplatser?
Varför svarade du inte på vilka gayklubbar du själv besökt? Har du besökt tex RFSL:s dansställen och pubar på olika orter i Sverige? Då hade du sett att de fungerar ungefär som motsvarigheterna för heterosexuella när det gäller att folk ska vara påklädda.
Och om nu hiv automatiskt har en koppling till homosexuella män så bör du faktiskt förklara varför 80-90 % av de som har hiv i världen är heterosexuella och har fått det via heterosexuella kontakter? Men det är ju emot dina "teorier".
Varför förstöra storyn genom att berätta hela sanningen som någon journalist lär ha sagt.
Bengt Held
Instämmer helt i din sista mening, varför förstöra sin världsbild med något så ovidkommande som sanningen ? Håller mig nu till Ordspråksboken: ”Den förståndige spar sina ord”. En välplacerad tystnad säger mer än tusen ord.
Quowadis
Jag har inte några förväntningar att du ska ta till dig det jag skriver. Men det är andra besökare på den här bloggen som kan få argumenten emot de myter du sprider.
Både din tystnad och din anonymitet kan vara talande givetvis. Det har du helt rätt i.
Bengt Held
Hej Tor! Läste din gamla text om Brideshead Revisited. Har precis sett tv-serien och går nu i ett rus dag ut och dag in. Jag tolkar den som du gör, att den i första hand handlar om Gud, hans dom och nåd. Scenen på slutet när Julia säger farväl till Charles är så stark att den tar andan ur mig. Jag ser inte att det hade hjälpt för Charles att bli katolik. Julia kunde aldrig bli hans.
Enligt min mening är Julia centralgestalten och den som förändras mest. Från att ha varit en bortskämd och omogen 20-åring är hon 10 år senare mjuk, fylld av lidande. Och enormt vacker. Hennes val att lämna kyrkan och gifta sig med Rex bär hon med sig som en tagg som allt mer gör sig påmind. Mötet på atlantångaren med Charles är fantastiskt skildrat. Vem kan inte bli berörd, undrar jag? Kärleken är vacker, dem emellan. Detta trots att de är otrogna sina respektive.
Under sina två år tillsammans verkar det hela tiden ha funnits en medvetenhet hos Julia att deras relation inte kan fortsätta. Endast i nuet kan hon njuta. Men, som hon säger, framtiden tränger sig så på att det knappt finns något utrymme för nuet.
När Bridey, hennes äldre bror, säger att hon "lever i synd" drabbar detta henne med stor kraft. Hon vet att det är sant. Men hon förmår inte leva på annat sätt. Så talar här Waugh om människans svaghet, tänker jag. Brustna som vi är förmår vi inte leva liv som behagar Gud. Och här räcker inte kunskapen om det för att kunna omvända sig. Kraften saknas. Kanske viljan också.
Brideshead Revisited är det starkaste jag sett på tv eller bio. Den rör vid de mest centrala temata. Och den gör det utan att skriva någon på näsan. Den berör både på ett mänskligt plan och på ett andligt.
Jag var bara tvungen att skriva av mig lite...
Skicka en kommentar
<< Home