Vad bad de om?
Hos Svenska Evangeliska Alliansen ligger en text av dess ordförande Mats Tunehag, tillika utrikesredaktör på Världen Idag, där han beskriver mötet med transsexuelle Joey i Jakarta. De samtalar och lär känna varandra och firar Joeys födelsedag i hotellbaren. Jag tänker absolut inte raljera över texten och Tunehag, tvärtom, det är en i många avseenden varm och empatisk berättelse. Det var på många sätt glädjande att ta del av den.
Men ett ställe i berättelsen får mig att stanna upp:
Joey bad om att slippa vara ensam. Om att kunna dela sitt liv med någon. Men vad bad egentligen Mats Tunehag om? Förespråkar han och den tidning han jobbar för en politik som befrämjar transsexuellas möjligheter att leva tillsammans med någon? Vilken är Världen Idags och den konservativa kristenhetens syn på transsexuella? Vilken förståelse för deras situation och konstitution förmedlar tidningen? Bad han således mot eller med Joey?
Men ett ställe i berättelsen får mig att stanna upp:
- Tror du på Gud, undrade jag?
- Absolut!
- Brukar du be?
- Jag ber varje kväll, svarade Joey.
- Vad ber du om?
- Att inte behöva vara ensam, svarade han och gråten kom. Jag vill dela mitt liv med någon.
Vi satt under tystnad och höll varandras händer. Joeys liv var komplicerat. Hans kamp med kön och identitet var svår och socialt kostade det på.
- Ska vi be nu, frågade jag?
- Jag skulle uppskatta det, sa Joey.
Vi bad och beställde sedan in ytterligare en drink; jag höll ett kort tal och skålade.
Joey bad om att slippa vara ensam. Om att kunna dela sitt liv med någon. Men vad bad egentligen Mats Tunehag om? Förespråkar han och den tidning han jobbar för en politik som befrämjar transsexuellas möjligheter att leva tillsammans med någon? Vilken är Världen Idags och den konservativa kristenhetens syn på transsexuella? Vilken förståelse för deras situation och konstitution förmedlar tidningen? Bad han således mot eller med Joey?
posted by Tor Billgren at tisdag, november 25, 2008
10 Comments:
Som föredetta transsexuell, föredetta prenumerant av Världen Idag och föredetta evangeliskt frikyrklig så har jag mött en del åsikter om transsexuella.
Det är faktiskt förvånansvärt få som tyckte att frågan om könsidentitet är enkel. För många så är det fullt acceptabelt med en könskorrigering så länge man blir heterosexuell efteråt.
Visst finns det de som tycker att man inte får förstöra guds skapelse genom att ändra i kroppen men det finns även många som tycker att själen går före kroppen.
Själv ser jag transsexualism som något av ett sjukdomstillstånd. Om böner hade kunnat ändra min könsidentitet så jag inte hade behövt gå igenom den extremt utdragna, smärtsamma och riskfyllda processen att komma till den harmoni jag lever i nu så hade jag gladeligen sett de bönerna som för mig och inte mot.
Att be för den enkla lösningen tycker jag verkar vettigt så länge man finns där som stöd när verkligheten fortfarande är komplicerad och kräver svåra beslut.
Alexander,
Är det inte det utdragna, smärtsamma och riksfyllda i processen som motiverar ett arbete för transsexuellas förbättrade villkor SOM transsexuella? (Om detta för vissa betyder förbättrad hjälp att korrigera sitt tillstånd, so be it.)
Detta väcker frågan vad "förbättrade villkor" egentligen betyder. Kan Tunehag be för att det är Joey som ska ändra sig och fortfarande be för Joeys förbättrade villkor, eller måste Tunehag be för att världen i vilken Joey befinner sig ska ändra sig och på så sätt tillåta Joey att finna någon att leva med? Det är inte enkelt.
Det är därför vi skapar lagar som ska skydda Joey från världen omkring honom om han väljer att inte harmonisera med denna. Det är nog allt vi, och Tunehag, kan göra för stackars Joey.
Man kan arbeta för förbättrade villkor för transpersoner samtidigt som man ber för en transsexuell att få en förändrad könsidentitet.
Som förälder som önskar jag ett så enkelt och lyckligt liv som möjligt för mina barn. Jag hoppas att ingen av dem är vare sig transsexuella eller homosexuella. Det betyder inte att jag inte kämpar för HBT-rättigheter och önskar att alla andra HBT-personer får förbättrade villkor.
Jag tror vi kan göra bra mycket mer för Joey än försöka stifta vettigare lagar. Lyssna och försöka förstå tror jag är bra mycket mer värt än de flesta lagförändringar.
Alexander
"Som förälder som önskar jag ett så enkelt och lyckligt liv som möjligt för mina barn. Jag hoppas att ingen av dem är vare sig transsexuella eller homosexuella"
Visst, jag konstaterar ju hur du resonerar.
Men önskar du då också att (om du är vit) att dina barn inte ska bli ihop med någon svart person? Att om du har en son att han inte ska vara intresserad av "tjejiga" saker. Att om du har en dotter att hon inte ska vara intresserad av "killiga" saker. Därför att det "krånglar till det för dem".
Ja, det enklaste är nog att följa normen i allt. Men är det ett mål att ens barn ska bli så lika normen som möjligt i syfte att de ska bli lyckliga.
Kanske det är så enkelt att du önskar det för att det blir enklare för DIG att du inte måste hantera eventuella problem med att de är annorlunda än normen.
När det gäller transsexuella så är det ju delvis en annan sak eftersom det är ett problem i sig att tycka att man hamnat i "fel kropp". Men homosexualitet är inte något problem i sig. Med en tolerant omgivning lär du bli lika lycklig som om du varit heterosexuell förutom att det är färre möjliga partners men i dessa internettider så är det inte ett lika givet problem som förr.
Nu har jag inte några barn men hade jag haft det hade jag önskat att de skulle må bra, vara trygga och bli respekterade av sin omgivning hur de än var. Om de hade följt alla normer eller inte hade för mig varit ganska ointressant. Det viktigaste hade varit att barnet varit tryggt i sin identitet.
Bengt Held
Jag tror att det förenklar för tjejer att vara intresserade av klassiska killeksaker. Grabbiga tjejer som tar för sig kommer ofta långt.
När det gäller deras val av partners så står det dem helt fria när det gäller kön, ras och antal. Om jag skulle behöva lägga mig i med råd gällande partnerval så skulle jag tycka att det vore lämpligt med någon med ett så avlägset genetiskt ursprung som möjligt förutsatt att de har tänkt skaffa biobarn ihop.
Att välja en partner av annan hudfärg tycker jag är helt skillt från homosexualitet. En homosexuell som verkligen vantrivs med att sticka ut från normen behöver i mitt tycke göra så mycket större övertramp på sig själv jämfört med någon som föredrar en viss hudfärg.
Om jag hade velat att mina barn fick ett så normativt liv som möjligt så skulle jag aldrig genomgått transitionen och definitivt inte levt helt öppet med min transsexuella historia och tillsammans med en annan man. Hur mycket de ungarna kämpar för det så kommer de aldrig komma in i normen.
Att vara förälder är nog aldrig enkelt hur okomplicerade liv ens barn har. Man hittar alltid orosmoln. Däremot så hoppas jag att de får liv utan de typer av motgångar jag själv upplevt för att de själva ska slippa känna sig som problem.
Jag tror inte jag träffat någon grupp människor som är så trygga i sina identiteter som transsexuella ett par efter transitionen. Att vara trygg i sin identitet ser jag inte som något självklart egenvärde eftersom det ofta har växt fram ur en hänsyslös omgivning.
Alexander
"Däremot så hoppas jag att de får liv utan de typer av motgångar jag själv upplevt för att de själva ska slippa känna sig som problem."
Jag respekterar givetvis att dina egna svårigheter påverkat ditt resonemang här.
Men utan att raljera emot dig och dina erfarenheter, vad är det som säger att livet ska vara så enkelt som möjligt? Visst om du gifter dig heterosexuellt och bor i ett radhusområde så kanske det blir "enkelt", men är det någon garanti för att du är lycklig?
Att bekämpa svårigheter kan också ge en själv nya perspektiv. Jag gissar att många heterosexuella Svenssons hade mått bättre om de oftare ifrågasatt hur de har det istället för att göra "som andra gör".
"Att vara trygg i sin identitet ser jag inte som något självklart egenvärde eftersom det ofta har växt fram ur en hänsyslös omgivning."
Jag tycker du förenklar det. En hänsynslös omgivning kan också leda till otrygg identitet.
Och jag vidhåller att de allra flesta människor mår bra av att ha en hyfsat trygg identitet, att veta vem man är och vill vara.
Min vision är att vi ska ha ett samhälle där färre människor måste operera sig för att "byta kön", man ska givetvis ha rätt till det men hade vi inte haft så tydliga könsroller hade det inte blivit lika viktigt med operation för en del.
Men till siste måste det givetvis vara individen själv som avgör det där.
Bengt Held
Visst är det en lite vackert romantisk tanke det där att ett hårt liv ger en slags djupare lycka och insikt som gör livet bättre. Tyvärr så finns det inga studier som tyder på det. Naiva svagt begåvade människor upplever mer lycka än genomtänkta, visa människor som varit igenom mycket.
Jag vill hellre att mina barn ska vara lyckliga än kloka.
Alexander
Jag säger inte att man efter problem blir lyckligare. Men att ompröva vad man vill kan göra dig lyckligare. Och ofta blir de där omprövningarna efter någon kris.
Kriser är en del av livet precis som lycka. Så är det för alla. Att sedan vissa har en fasad utåt är en annan sak.
En lyckostudie visade att sedan man väl skaffat sig det viktigaste, mat och bostad, så ökar inte materiella saker en individs lycka. Miljonärer är lika lyckliga eller olyckliga som människor med vanliga inkomster.
Det sista var min kommentar.
Bengt Held
Tack för dina värdefulla perspektiv och nyanser, Alexander. Anledningen till att jag skrev inlägget var framförallt kontrasten mellan Tunehags text och Världen Idags raljanta vanföreställningar om transsexualitet.
Skicka en kommentar
<< Home