tisdag, december 30, 2008

Haggard avslöjar horribla attityder inom högerkristenheten

2006 fick pastorn Ted Haggard avgå som ledare för megakyrkan New Life, efter att det avslöjats att han köpt droger och sex av en manlig prostituerad. Efter några veckors terapi förklarade sig Haggard vara fullständigt botad från sina homosexuella tendenser, och allt verkade vara frid och fröjd. Han försörjer sig på att sälja försäkringar i Arizona, och började nyligen predika igen.

Men i en ny dokumentär berättar Haggard att han har utkämpat en kamp mot sin sexualitet under hela sitt liv. Och att han fortfarande gör det.

- Anledningen till att jag höll min kamp hemlig är att jag fruktade att mina vänner skulle förskjuta mig, överge mig och sparka ut mig, och att kyrkan skulle utesluta mig.


Så säger alltså en person som har varit en av de mäktigaste religiösa ledarna i USA. En person som i allra högsta grad kunnat bidra till att vägleda människor när det gäller tolerans och förståelse gentemot dem som är annorlunda. En person som av egen, personlig erfarenhet vet vad det innebär att vara homosexuell i en heteronormativ och konservativ miljö.

Det är ett mycket skrämmande uttalande som avslöjar åtskilligt om attityderna och föreställningarna kring homosexualitet i konservativt kristna kretsar i USA. Han fruktade att han skulle bli övergiven av sinna vänner. Att kyrkan skulle utesluta honom...

Dokumentären har titeln The Trials of Ted Haggard och sänds i HBO den 29 januari.

13 Comments:

Anonymous Anonym said...

"tolerans och förståelse gentemot dem som är annorlunda"

Tycker man kan kräva att omgivningen ska ha ickeåsikter om sexualitet. Tolerans och förståelse är på nåder och förstärker utanförskap.
Det är inte tolerans och förståelse man har för heterosexualitet, eller brunhårighet. Man gillar läget, det är allt.
Kräv inte att kristna ska vara snälla mot homosexuella, kräv att de ser att variationen i Guds skapelse är stor och intressant.

Gott nytt år,
TP

tisdag, december 30, 2008 10:00:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Du har rätt, TP. "Tolerans och förståelse" förutsätter ett uppifrånperspektiv, där de som är lite bättre "tolererar" dem som är lite sämre och deras svagheter. Men är det inte ens en bra början?

tisdag, december 30, 2008 10:03:00 fm  
Anonymous TP said...

En bra början är att folk inser att de själva inte är skapelsens krona. Om den bilden bara förstärks finns inget nästa steg att ta. Högerkristna måste förstå sig själva innan de kan tolerera andra.
Varför har de behov av att söka sanningen i en bok? Varför har de behov av att tvinga denna sanning på andra? Varför känner de sig hotade? Inget av detta har med homosexuella att göra.
Kampen för mänskliga rättigheter, om verklig förändring i folks beteende är målet, är en psykologisk kamp framför allt annat.

tisdag, december 30, 2008 10:17:00 fm  
Blogger Leif Ekstedt said...

Läste just SVD:insändarsida om äktenskap och om de skall gälla man/kvinna och/eller samkönade par.

Det är ju ganska underligt att inte Humanisterna driver frågan om civilrättslig registrering av parförhållanden. Men det är naturligtvis deras uppgift att ställa till problem för de skenheliga och heliga samfund som finnes i detta land.

Vid genomförande av statlig registrering av äktenskap
kvarstår problemet för de kyrkor som vägrar välsigna samkönade par.
Vår Svenska Kyrka vill inte ställas inför de faktum att de själva måste lösa knuten.
De känner på sig att Reinfeldt
med sin sekulära inställning grejar det genom att lagstifta. De samfund som lovar att
viga samtliga par i sina kyrkor
kommer att få behålla vigselrätten.

tisdag, december 30, 2008 10:59:00 fm  
Anonymous Anonym said...

TP

"Tycker man kan kräva att omgivningen ska ha ickeåsikter om sexualitet. Tolerans och förståelse är på nåder och förstärker utanförskap."

Du har givet en poäng när det gäller samhället i sin helhet. Då är det respekt och inte någon "tolerans" som är central.

Men ett religiöst samfund har ju RÄTT att ha åsikter om hur dess samfundsengagerade har sex, vad de har för hobbies, om de samlar mycket pengar, är giriga etc. Gillar man sedan inte samfundes åsikter om de kan man ju låta bli att engagera sig där.

Det man däremot kan kräva att ett samfund är att det ägnar sig åt vanlig anständig medmänsklighet, inte mobbar, trakkaserar etc folk som inte följer deras religiösa dogmer i allt. Om nu någon ägnar sig åt sex utanför något heteroäktenskap eller har samlat pengar och blivit rik så har ju ett samfund skyldighet att behandla de människorna med respekt trots det. Men man kan inte kräva att ett samfund ska respektera allt sexuellt som deras medlemmar ägnar sig åt. För att ta några extrema exempel så hade då samfunden fått respektera att många av deras medlemmar köper sex om det är lagligt i samfundets hemland. Eller att medlemmar har gruppsexorgier. Att samfund har religiösa dogmer (som vi ibland ogillar) får ju vi som inte tillhör samfundet acceptera i ett fritt samhälle om det är internt inom samfundet.

Live and let live....

Bengt Held

tisdag, december 30, 2008 1:51:00 em  
Anonymous Anonym said...

"En person som i allra högsta grad kunnat bidra till att vägleda människor när det gäller tolerans och förståelse gentemot dem som är annorlunda."

Fel. Om han hade gåt utt och försökt att "liberalisera" vad NT lär ut om te x homosexualitet så hade han ALDRIG fått det inflytande han fick, never. En orsak till hans position i den kyrkan var ju hans motstånd och förkunnelse om just homosexualitet.

Vissa saker som skulle kunna hända honom om han varit öpen ska ju gälla alla kristna (enligt NT). Om en kristen inte vill omvända sig från en synd så blir ju den personen utesluten från kyrkan, för att, som det heter, personen skall inse allvaret och omvända sig. Men först efter att andra kristna försökt ledda personen rätt ett antal gånger. Men att hans vänner skulle överge honom är naturligtvis fel.
Ett val, om än hemskt, som vänner har, de kan överge den som visar sig vara homosexuell, men var de då några vänner att ha?

Bilbo in China

fredag, januari 02, 2009 3:29:00 em  
Anonymous Anonym said...

Bilbo in China skrev:


"Om en kristen inte vill omvända sig från en synd så blir ju den personen utesluten från kyrkan, för att, som det heter, personen skall inse allvaret och omvända sig. Men först efter att andra kristna försökt ledda personen rätt ett antal gånger."

Det här är väl inget allmängiltigt? I Svenska Kyrkan idag håller man inte på med uteslutningar av medlemmar, vad jag vet. Gör man det inom tex grekiskortodoxa kyrkor?

En nyfiken fråga: var i Bibeln står det att människor som begår "synd" ska uteslutas från församlingar?

I vilken utsträckning idag utesluter man medlemmar i svenska frikyrkor när de begår "synd"? Vilka "synder" är det som föranleder uteslutningar? Förr fanns ju syndakataloger med förbud mot dans, rökning, biobesök och särskilda regler om att kvinnors hår måste vara uppsatt osv. Trodde faktiskt att man inte höll på med uteslutningar numera.

Måste personen själv erkänna de syndiga gärningarna, eller räcker det att andra församlingsmedlemmarna påtalar att någon syndat?

/Emma

fredag, januari 02, 2009 8:29:00 em  
Anonymous Anonym said...

Emma: I bibeln står det att:
1 Korintierbrevet 5:11" Men nu skriver jag till er att sluta upp att vara i sällskap med någon så kallad broder som är en otuktsman eller en girig [människa] eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, ja att inte ens äta med en sådan."

Syftet med detta är att föra tillbaka den som gjort fel. Inte för att han/hon syndat, det gör alla, utan för att han/hon INTE VILL sluta med den synden, det är väldig skillnad. Te x tar Paulus upp ett exempel där en man har ett förhållande med sin styvmor, han vill inte upphöra med det, då säger Paulus att han skall uteslutas, för att skydda församlingen och för att han skall omvända sig, något han senare gör.

och då säger Palus:
2 Kor. 2:6-8
"Det räcker för mannen med den bestraffning som flertalet av er redan har gett honom; nu skall ni i stället förlåta och trösta honom, så att inte hans sorg blir så stor att han går under. Därför ber jag er att verkligen visa honom kärlek."

2Tess 3:14, 15:
"Om någon inte rättar sig efter det vi säger här i brevet, peka då ut honom så att han ställs utanför ? kanske tar han varning. Men betrakta honom inte som en fiende utan tala honom till rätta som en broder."

Ortodoxa kyrkan, katolska kyrkan osv utesluter exkomunikerar medlemmar ja.

Svesnka kyrkan skulle inte ens utesluta satanister...

Sedan är svenska kyrkan en mycket liten kyrka internationelt sett... och väldigt få kristna världen över delar den enorma liberala syn den har. (själv bor jag i Kina)
Få kyrkor utesluter numera, men det är lite som inom nykterhetsrörelsen, om man visar att man inte vill leva nyktert blir man utesluten, inget konstigt med det, samma sak med dessa kyrkor, vill man inte vara kristen behöver man inte det. men som sagt: få i Sverige gör det idag.

Vad säger Jesus?

I Matt. 18:15-17
säger Jesus: "Men om din broder syndar, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder. Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att ' var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago' . Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan."

lördag, januari 03, 2009 1:37:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Anonym

Intressant det du skriver. Jag vet att SvK förr i tiden straffade och hade en mer dömande roll gentemot "syndare" av olika slag, men ändock har man inte valt att utesluta någon ur församlingen, på det sätt som frikyrkor har. Det skulle vara som att inte enbart utesluta dem ur kyrkans församling, utan ur själva samhällsgemenskapen, ur socknen.

Några frågor jag ställde handlade om hur man förhåller sig till uteslutningar i frikyrkor idag. Jag är själv ateist och vet inte hur det ser ut, så därför är jag lite nyfiken på det. Jag vet ju att man för några årtionden hade syndakataloger, men att det som betraktades som synd då, t ex biobesök, inte gör det idag.

Jag har fått intrycket av att många inom frikyrkan skäms lite över dessa gamla syndakataloger som man hade förr, och att sådana inte existerar idag. Man erkänner att många for illa av uteslutningar, och av anledningar som man inte skulle tycka vore rätt idag.

Men har jag fel? Förekommer uteslutningar idag i frikyrkor pga olika begångna synder, och hur ser isåfall dagens syndakataloger ut? Vad ska man göra för att bli utesluten ur frikyrkor idag, år 2009? Måste man erkänna synderna själv, eller räcker det att andra påpekar synderna för att bli utesluten? Det skulle vara intressant om någon som vet kan svara på det.

/Emma

lördag, januari 03, 2009 7:51:00 em  
Anonymous R said...

Emma: Läs gärna Owe Kennerbergs avhandling "Innaför eller utanför: en studie av församlingstukten i nio svenska frikyrkoförsamlingar" om du är intresserad.

En intervju med honom och en sammanfattning av vad han kom fram till finns också i den här dagenartikeln:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=129774

Det mest anmärkningsvärda är kanske att det myckna uteslutandet i svensk frikyrka historiskt sett faktiskt är något helt unikt. Ingen annanstans har kyrkomedlemmar uteslutits så friskt som i Sverige.
Dock är det betydligt mindre praktiserat idag. Jag kommer just nu inte på rak hand ihåg om det var i Kennerbergs avhandling, eller i Björn Cedersjös avhandling "Bortom syndakatalogen", som jag läste att den typen av medlemsskapsfrågor idag oftare hanteras genom ett samtal med den felande där denne uppmanas att själv begära utträde. På papperet inte en uteslutning, alltså.

Ett svar på din fråga skulle alltså kunna vara att uteslutningar som rent formellt är uteslutningar är mycket ovanliga idag.

Björn Cedersjös avhandling, som också är mycket intressant, kan du f.ö. få en sammanfattning av här:
http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=20371

mvh

söndag, januari 04, 2009 5:52:00 em  
Anonymous Anonym said...

R

Jag har hört talas om, eller läst något referat om Cedersjös avhandling. Det var ett tag sedan, men det jag kom ihåg var att han skrev om hur det var "förr" med syndakataloger, men jag är nyfiken på hur det ser ut idag.

Det där att församlingsledningen uppmanar medlemmen att själv gå ur församlingen, är ju i realiteten samma sak som att den blir utesluten eller utkastad.

Frågan är VILKA synder som föranleder uteslutningar, eller "uppmaning att söka sig någon annanstans" i dagens frikyrkor? Det är intressant eftersom det berättar om vilka synder som man anser är "värst", och vilka man tar lättare på. Det är ju helt uppenbart att vissa synder ägnas mer uppmärksamhet än andra...

Om uteslutningar sker, så måste man trots allt ha en slags syndakatalog fortfarande, men kanske ser den olika ut i olika församlingar och man är inte lika tydlig som förr vad man fick resp. inte fick göra?

Det vore intressant att få veta hur man resonerar idag.

/Emma

söndag, januari 04, 2009 10:29:00 em  
Anonymous R said...

Emma

Du har naturligtvis helt rätt i att uppmaning att gå ur eller faktisk uteslutning i realiteten är samma sak (eller nästan samma sak i alla fall, i det förstnämnda fallet finns ju möjligheten att välja att inte gå ur trots uppmaningen, även om man nog får vara lite masochist för att välja att stanna kvar i ett sammanhang där man inte är välkommen). Men förändringen i hur man hanterar det tyder ändå på en intressant förändring i synen på föärsamlingstukt (ett ord som så gott som fallit ur bruk, för övrigt).

Att det ser olika ut i olika församlingar och att man är mer otydlig nu tror jag du har helt rätt i.

När det gäller vilka synder exakt så är det nog ett område som är stadd i ständig förändring. Cedersjö fokuserar ju mycket på frågan om skilsmässa och omgifte - och det var nog en väldigt "het" fråga när han skrev sin avhandling (andra halvan av 90-talet), men jag har intrycket av att det idag är mer accepterat att både skilja sig och gifta om sig. Det talas till exempel nu och då från predikstolen om hur man måste visa barmhärtighet med de som "misslyckas" med sina äktenskap, och glädjas med dem om de hittar en ny kärlek. Jag har också en bekant som är skild och omgift - och medlem i en pingstförsamling. Hennes nye man är dessutom inte kristen - något som i min tonårstid (80-tal), då jag själv var pingstvän, hade varit fullständigt otänkbart även om det varit hennes första äktenskap. Jag träffar numera också då och då på unga "pingstpar" som faktiskt flyttar ihop innan de gifter sig (om än oftast med avsikt att gifta sig) - ytterligare en sak som hade varit otänkbar när jag var tonåring. Det förändras fort, med andra ord. Än så länge är det när det gäller sexualiteten mest tabun för heterosexuella som luckrats upp (vilket förstås kan reta mig!), men jag tror att även avståndstagandet från homosexualitet kommer att gå samma väg.

Syndakatalog ska förstås uppfattas metaforiskt - någon skriven sådan har aldrig existerat. Det handlade mer om att man hade en hel räcka saker som man var inbördes överens om var synd. Och så länge man har kvar begreppet synd kommer det naturligtvis att finnas saker som man inom frikyrkan är mer eller mindre överens om är just synd - även om det skiftar vad det exakt är, och även om det inte skulle påverka medlemsskapsfrågan. I den meningen kommer det förstås att finnas en syndakatalog (även om innehållet skiftar) så länge man har en föreställning om "synd".

Sen ska det också sägas att de där samtalen om att begära utträde inte nödvändigtvis behöver handla om en synd, utan enligt de intervjuer som antingen Kennerberg eller Cedersjö gjorde (jag har ingendera boken här just nu, dessvärre), är en av de vanligaste orsakerna till att man håller sådana samtal att man vill kontrollera sitt medlemsregister mot verklighetn, s.a.s. Om man gör en genomgång av matrikeln (registret) och hittar namn på medlemmar som man inte sett till på många år kan man kontakta dem för att fråga om de fortfarande betraktar sig som medlemmar eller om de vill att deras namn ska strykas (begära utträde). I sådana fall är förstås syftet inte att övertala vederbörande att begära utträde, utan bara att stämma av.

Om det gäller frågan om homosexualitet (som ju är denna bloggs tema) och möjligheten att vara medlem i en frikyrka så ställde tidningen Dagen för drygt ett år sedan frågan till sina läsare "Kan en person som lever i partnerskap kan vara med i din församling?" 52% svarade nej, 28% ja och 18% tveksamt. Hur man resonerar kring det kan du se bra axplock kring i kommentartråden kring frågan som finns på http://www.dagen.se/dagen/dagensfraga/Default.aspx?qid=2182

Tja, det var ett LÅÅNGT svar. Hoppas du fick ut i alla fall något av det.

mvh
/R

måndag, januari 05, 2009 12:08:00 fm  
Anonymous Anonym said...

R

Tack för att du tar dig tid att svara.

Jag läste någonstans att mellan åren 1855 och 1934 uteslöts
ca 80 000 medlemmar. Det var många! Om man tänker sig att det påverkade inte enbart den uteslutne, utan kanske dennes familj, så blir det många som berördes av det. Idag när medlemmarna i många församlingar minskar i antal, skulle man nog inte vara lika flitig med att utesluta...

Det har naturligtvis lett till att skapa en speciell miljö, där det finns en anda av att alla måste vara lika och tänka och tycka likadant. De som ifrågasatte saker eller bara uttryckte tvivel eller andra åsikter, fick inte vara med. Lågt i tak, med andra ord.

Jag har också läst någon som sade, kanske var det Cedersjö (?), att de värderingar man har i frikyrkorna ligger ca 30 år efter resten av samhället. Att det man tar avstånd ifrån ändå till slut accepteras, men det tar tid. Det blir till slut för jobbigt att försöka upprätthålla en annan inställning än det omgivande samhället, att vara en egen liten värld i den stora världen.

För mig som ateist är det ofattbart att man i frikyrkorna kan ta upp en sådan diskussion huruvida människor som är (öppet)homosexuella ska få vara medlemmar eller ej. För mig är det lika kränkande som om man skulle diskutera huruvida människor med mörk hud ska få vara medlemmar. Jag tycker att det är bra att man inte håller på med sådana saker i SvK iallafall, och håller på med uteslutningar osv.

Det säger en del också, om vilka prioriteringar man gör angående vilka synder man lägger vikt vid. Man läser aldrig i tidningarna att man i frikyrkorna överväger att neka medlemskap till de som är giriga eller ägnar sig åt frosseri.

Därför vore det intressant att höra mer om "informella syndakataloger" och vad som ligger bakom de uteslutningar som sker idag, och vilka som nekas medlemskap redan från början.

För gradera synder olika, det gör man, annars skulle man inte ägna homosexualitet så ofantligt mycket tid som man gör, medan det inte sägs något alls offentligt om andra "synder".

Det är också intressant att synen på synderna förändras genom tiderna även inom frikyrkorna, och att t ex bo sambo är OK idag men kanske var upphov till mycken tillrättavisning, skvaller och uteslutningar förr! Då är det människor som avgör vad "synd" är, och inte är - inte Bibeln.

/Emma

måndag, januari 05, 2009 4:29:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home