Årskrönika 2008 - hela listan

Årets film
Ella Lemhagens Patrik 1,5 bygger på en pjäs av Michael Drucker, och är en underbar gullegull-film med allvarliga och angelägna undertoner. En romantisk komedi med alla tillhörande klichéer - fast mellan två män istället. I samband med premiären skrev jag en lång artikel om bögpar på film i Sydsvenskan.

Årets musik



Med låten Blind med Antony Hegarty inlånad på sång har New York-bandet Hercules and Love Affair regerat dansgolv, lägenhetsfester och radiokanaler under året. Den finns i ett otal remixer, favoriten är Frankie Knuckles' softa och lätt uppspeedade version. Spelningen på Babel i Malmö i november är det bästa jag sett på mycket länge. Sju personer på scen, bland annat en vansinnigt stirrande basist, en söt keyboardist, en bastrombonist, en trumpetare - och i centrum Andy Butler - hjärnan bakom musiken. Men allra snyggast var sångerskorna - den punkflatiga och grymt sexiga Kim Ann Foxman med sin gungande platåfrisyr, och den långa och slampiga Nomi Ruiz, som levererade Blind minst lika bra som Antony H med sin baryton. Det coola var att den mesta av musiken spelades live. Konserten var så långt från en laptop-akt man kan komma. Hör mer på myspace.

Årets musik II



Av någon anledning har jag under alla år av intensivt musikintresse lyckats missa sångaren och cellisten Arthur Russell (1952-1992). Det är bara att erkänna att det inte går att hålla ordning på allt samtidigt. Man måste tillåta sig att njuta av alla nya upptäckter, hur efterblivna de än kan verka...

Årets roligaste antigaycensur
En av den kristna högerns strategier för att skapa negativa associationer kring homosexualitet är att rensa ut positiva uttryck som gay ur sina texter. Nyhetssajten One News Now har en censurfunktion som automatiskt ersätter alla gay i nyhetstelegram till homosexual. Detta ledde till komiska förveckningar när sajten publicerade ett sporttelegram om sprintern Tyson Gay, som alltså fick heta Tyson Homosexual i texten.

Årets konst
Per Wizén remixar renässansen. Han förhåller sig till det klassiska måleriet som en hip hop-DJ till soulen och discon. Föregångarnas verk klipps sönder och sammanfogas till något nytt och eget. Men där musikmakarna använder samplers och skivspelare, använder Wizén konstböcker, skalpell, klister – och dator för att retuschera och förstora collagen. Det är svårt att inte fängslas av de subtilt hotfulla bilderna – ofta med tvetydiga sexuella och homoerotiska undertoner. Just nu visar Malmö Konstmuseum sin Wizén-samling, som består av ett dussintal verk (t o m 18.1).

Årets avslöjande
Måndagen den 11 augusti satt jag på S:t Knuts torg i Malmö och åt frukost i skuggan under platanerna, och gjorde min sedvanliga genomgång av den dagliga antigayretoriken. Ganska snart upptäckte jag att det var något skumt med en debattartikel i Världen Idag. Förtutom homosexualitet, varnade artikelförfattaren Jan Ermefjäll för kabbalismen, och länkade till den antisemitiska sajten EEAC. När jag googlade på upphovsmannens namn fann jag att han är riksdagskandidat för det kryptonazistiska partiet Nationaldemokraterna.

Den vikarierande debattredaktören på Världen Idag lät sig helt uppenbart förföras av Ermefjälls antihomosexuella utläggningar i början av artikeln (som dessutom harmonierade fullständigt med en text Ruben Agnarsson skrivit några veckor tidigare), och missade följdaktligen de uppenbart antisemitiska styckena.

Några timmar efter att jag publicerat mitt första blogginägg om saken, raderades artikeln från Världen Idags hemsida. Men den fanns förstås med i pappersutgåvan av tidningen. På onsdagen kommenterade Världen Idag artikelfadäsen och bad om ursäkt för publiceringen. De förklarade händelsen med att stora delar av redaktionen hade haft semester. På fredagen utvecklades ursäkten och man beklagade att extremhögern lyckats "nästla sig in" i kristna sammanhang. Ulf Ekman använde liknande terminologi på sin blogg: Nationaldemokrat klampar in på Världen Idags debattsida.

I samma veva noterade jag att Nationaldemokraternas partiledare Marc Abramsson kopierat en Ruben Agnarsson-text för att få formuleringar för att beskriva Europride i så negativa termer som möjligt.

Kontentan av historien är inte att Världen Idag är nazister eller antisemiter. Publiceringen var självklart en olyckshändelse och Agnarsson kan inte lastas för att Abramsson stjäl hans texter. Men det inträffade visar hur oerhört nära den antihomosexuella retoriken ligger den antisemitiska. Och att lyfta upp detta samband är något av huvudsyftet med denna bloggen. Jag hade sannerligen aldrig vågat drömma om att Världen Idag skulle hjälpa mig på ett så öppet och generöst sätt i detta arbete.

Slutligen en intressant detalj: Tidningen Dagen valde att skona Världen Idag från att rapportera om skandalen, och skrev alltså inte ett ord om saken.

...och så en lite lustigare upptäckt



Obs: montage

...att det finns klara likheter mellan omslaget till Siewert Öholms bok om Ulf Ekman, och kristenhetens litterära hatobjekt nummer ett, DaVinci-koden.

Årets mest efterlängtade


Sebastian (Ben Wishaw), Charles (Matthew Goode) och Julia (Hayley Atwell) i den nya filmatiseringen av Evelyn Waughs roman Brideshead Revisited (En förlorad värld).


Sebastian (Anthony Andrews), Julia (Diana Quick) och Charles (Jeremy Irons) framför Brideshead i den klassiska tv-serien från 1982.


Jag och Erik framför slottet som spelar Brideshead i såväl tvserien som filmen: Castle Howard utanför York.

Jag hade väntat på filmatiseringen av Brideshead Revisited i flera år, och när den väl kom i september blev den självfallet något av en besvikelse. Som fullständigt biten av fenomenet betraktar jag den emellertid vara helt sevärd. Filmmakarna hade förtydligat de homoerotiska undertonerna i berättelsen och valde att skildra religionen ur ett mycket negativt perspektiv.

Inför premiären gjorde jag ett radioinslag till Människor och Tro i P1 om det katolska temat i Evelyn Waughs roman, och förklarade att den nya filmen var antireligiös. När jag nämnde detta fick Världen Idag för sig att det var JAG som var antireligiös, och startade en artikelföljetong som handlade om min och Sveriges Radios kristofobi. Jag fick ett genmäle publicerat här och någon sorts upprättelse här. Ack ja...

Årets minnesmärke
Äntligen kom det på plats, monumentet över de homosexeulla som förföljdes och mördades under naziregimen i Tyskland. Det står i Tiergarten, Berlin. Upphovsmännen är konstnärsparet Elmgreen/Dragset, som förra året hade en mycket bra utställning på Malmö Konsthall. Minnesmärket invigdes den 27 maj och redan i mitten av augusti blev det vandaliserat. Den 16 december vandaliserades det ånyo.

Årets vidrigaste konsekvens av att homosexuella inte kan ingå äktenskap
Janice Langbehn och Lisa Pond hade varit ett par i 18 år och hade tre gemensamt adopterade barn i åldern 10-13 år. På väg ut på en kryssning från Miami till Bahamas drabbades Pond av en hjärnblödning som hon kort därefter skulle avlida av. På sjukhuset erkändes varken Langbehn eller deras gemensamt adopterade barn som Ponds familjemedlemmar, och nekades således tillträde till akutmottagningen där hon vårdades. Langbehn ansågs inte heller ha befogenhet att fatta några medicinska beslut å sin partners vägnar.

Detta är antigayretorikens och särlagstiftningens konkreta konsekvenser. Att en person hindras från att besöka sin partners dödsbädd. Att tre barn inte får möjlighet att farväl av en av sina föräldrar. Att en döende kvinna förnekas ett sista möte med sin familj. Länk.

Årets ynkligaste
Två stora livsmedelsföretag har under året lagt sig platt för kristen extremistretorik. I slutet av maj drog Heinz tillbaka en reklamfilm som utspelade sig i homokontext. Inte nog med det: de bad dessutom om ursäkt för att de kommit på tanken att förlägga handlingen i en gay-miljö. Och i oktober valde McDonald's att avsluta samarbetet med en amerikansk organisation som främjar hbt-företagande.

Bakom båda fallen ligger den penningstinna lobbyorganisationen American Family Association. De motsätter sig att det förekommer andra skildringar av homosexualitet i det offentliga rummet än den bibliskt sanktionerade. De motsätter sig att homosexuella kan leva sina liv på samma villkor som heterosexuella. De arbetar för diskriminering av homosexuella. De vill att homosexuellas rättigheter ska begränsas. De lägger stora resurser på att sprida en demoniserande och negativ bild av homosexualitet. Det är mycket tragiskt och alarmerande att två stora internationella företag väljer att vika sig för påtryckningar från en organisation med en så exkluderande och fientlig syn på medmänniskor.

Årets mest groteska antigayaktivism




Detta kort ramlade ut ur en förpackning till en leksak som en 6-åring i Västsverige fick i födelsedagspresent i slutet av februari. Inte nog med att det är ett sinnessjukt budskap smussla in i presenter till små barn - det är dessutom felaktigt. HIV överförs nämligen inte den vägen.

Bakom AMOSO står svenskamerikanen Ron Linden, som jag har skrivit en hel del om här på bloggen. Här är ett axplock:

Antigayaktivismen når nya groteska höjder

Aversionskampanj på turné

Förakt, förvanskning och fabuleringskonst på Amoso

Amosoprojektet utvidags och sprids

Årets självmål
I mars meddelade Vatikanen att de avser uppföra ett monument över Galileo Galilei - mannen som de 1633 var på vippen att bränna på bål för hans teoriker om solsystemet. Det kommer därmed inte att bli ett monument över vetenskapen, utan över katolska kyrkans föränderliga sanningar och flexibla verklighetsuppfattning. Ett bevis på att det kristenheten kallar eviga sanningar, inte är annat än tolkningar som är helt beroende på tidsandan, maktanspråk och pengar. Det kan vara värdefullt att hålla i minnet.

Årets ord
För två år sedan lade den konservativa kristenheten stor energi på att desarmera och ogiltigförklara ordet fobi när det förekom i begreppen homofobi och islamofobi (se till exempel inläggen Världen Idags dimridåer och Islamofobi och antisemitism). Under året har dock samma debattörer och opinionsbildare på allvar anammat ordet själva i sammansättningen kristofobi. Ett patetiskt exempel på ryggradslöst kappvändande, som jag analyserar närmare i inlägget Spåket som verktyg i den antihomosexuella debatten.


Årets pinsammaste homoaktivism
När Åke Green förstamajtalade i Trollhättan stördes mötet av ett gäng hbt-knattar som avbröt, larmade och gjorde sig till. Ytterst onödigt och meningslöst.

Årets uppryckning
qx.se har blivit riktigt bra under året med piggare samhälls- och kulturrapportering. De löpande notiserna från andra medier är också ett bra tillskott som ger god aktualitetskänsla.

Årets bok
Antologin Undantagsmänniskor är en mycket bra genomgång av hbt-personers villkor i Sverige genom tiderna. Den sticker även hål på vissa myter som omhuldats inom gayrörelsen, som t.ex. att "redan de gamla grekerna" tolererade och beskyddade kärleksrelationer mellan män. Boken är skriven av Svante Norrhenm, Jens Rydström och Hanna Winkvist och är utgiven på Norsteds Akademiska Förlag.

Årets Agnarsson
Att välja ut en enskild plumphet av landets främste antigayideolog Ruben Agnarsson är förstås inte det lättaste. Det finns en i det närmaste bottenlös källa att ösa ur. Jag fastnar till slut för ledaren den 28 juli, där han kopplar Pridefestivalen till ökad brottslighet. Han skriver att festivalen genomsyras av en "sexualitet utan hänsyn och respekt för andra människor. De attityder som framhävs är råhet och själviskhet". "Hänsynslöshet" och "brutalitet" är andra ord som han använder för att beskriva den sexualisering av samhället som han påstår att Pride leder till.

Det är intressant att notera att texten är något av en upptakt till publiceringen av Jan Ermefjälls debattartikel, som innan den urartar i antisemitiska klichéer innehåller precis samma antihomosexuella slagord som Agnarsson presenterar.

Årets tommaste argument i äktenskapsdebatten
Barnfrågan förstås. Den debattör som anser att barn inte bör växa upp med homosexuella föräldrar slänger bort sin tid på att argumentera mot homoäktenskap. Det finns bara fyra sätt att "skydda" barn från homofamiljer:

1. Förbjud homosexuella att skaffa barn.
2. Sterilisera homosexuella.
3. Konfiskera homosexuellas biologiska barn.
4. Riv upp adoptionslagen, och lagen om assisterad befruktning.

Homoäktenskapet kommer inte på något sätt att öka homosexuellas möjligheter att skaffa barn.

Årets avhopp
Carin Stenström slutade som chefredaktör från Världen Idag den 8 september efter sju år på tidningen. Ruben Agnarsson hoppade in som ersättare, och än så länge har ingen ny chefredaktör tillsatts. Den 18 december fick Stenström Världen Idags Familjepris för ”sin kamp för familjens och föräldra­­rollens ställning i Sverige”.

Teater att se fram emot 2009
Johan Hiltons skakande reportagebok No tears for queers, som handlar om fyra fall av hatbrott mot homosexuella i Sverige och USA blir under året teater och kommer att turnera runt i landet.

Film att se fram emot 2009
Nästa år har I love you Phillip Morris premiär. Filmen handlar om Steven (Jim Carrey) som åker in i fängelse och blir förälskad i sin cellkamrat, Phillip Morris (Ewan McGregor). När Phillip friges rymmer Steven fyra gånger för att återförenas med sin kärlek.


Ewan McGregor och Jim Carrey.