Filmtips: My own private Idaho

Det KAN ju vara så att någon inte har sett Gus van Sants film My own private Idaho (1991) som sänds på SVT2 ikväll torsdag 22.25 (jag vet, det här tipset kommer skamlöst sent). Jag tycker absolut att den fortfarande håller, trots att den har mycket av jag-är-en-ung-regissör-och-vill-proppa-in-ALLT-i-min-film över sig. Shakespearesamplingen är ganska barnslig, men jag gillar den mycket. Fast allra bäst är Udo Kier som tysken Hans.

– Before I became a car salesman, I used to be a performer.

Föreställningen i motellrummet är en dekadent och tragikomisk filmjuvel.






Bilderna är snodda av Bloody Olga.

Serranobabbel i Alingsås

Så är det tjafs om Andres Serranos utställning A History of Sex igen. Denna gång i Alingsås. Himmel vad förutsägbart det är. Jag orkar inte ens skriva om det.

(Förutom att Kulturnytheterna i SVT med största sannolikhet kommer att bli anmälda till Granskningsnämnden för att programledaren nämnde att protesterna mot utställningen kommit från nynazistiskt och kristdemokratiskt håll. Jag antar att många kristdemokrater blev kränkta av sakförhållandet. Och då är det lättare och bekvämare att klaga på SVT och programledaren, än på sina politiska företrädare. Eller att rannsaka sig själv.)

Republikansk skitkastning

De republikanska presidentkandidaterna tävlar i konsten att vara tuffast mot homosexuella. Vem vågar slå hårdast? I en automatisk telefonkampanj förlöljligar John McCain konkurrenten Mitt Romneys fluktuerande ståndpunkter beträffande homosexuellas rättigheter, som stundtals har varit liberala(re):

Mitt Romney thinks he can fool us. He supported abortion on demand, even allowed a law mandating taxpayer-funding for abortion. He says he changed his mind, but he still hasn't changed the law. He told gay organizers in Massachusetts he would be a stronger advocate for special rights than even Ted Kennedy. Now, it's something different.

Visst är det främst själva flippfloppandet McCain attackerar, men det finns också en obehaglig underton av förlöjligande av blotta tanken på lika rättigheter för homosexuella. Vad det handlar om konkret är frågor som partnerskap och huruvuda homosexuella ska få rätt till samma trygghet som heterosexeulla när det gäller t.ex. sjukförsäkrigar. Lägg märke till den typiska signalformuleringen special rights. Jag citerar CLK Aqurettes eleganta formulering:

Special rights is evangelical newspeak for equal rights, i.e. if citizen A wants his government to treat him as an equal to citizen B, the evangelical thinks citizen A wants special rights.

Även hos Niclas Berggren.

Antigayretorisk exempelsamling

Leif Liljeström, som i höstas friades av HD i ett uppmärksammat hets mot folkgrupps-mål, verkar sakna strålkastarljuset och gör i sitt senaste inlägg på Bibeltemplet allt för att locka till sig folk som ska angripa honom och strö salt i hans martyrsår. Inlägget är en lysande exempelsamling på såväl så kallad politisk inkorrekthet, som antigayretorik, så jag publicerar och bemöter den punktvis. Inlägget har rubriken Sveriges heliga kor.

1.
Indien har heliga kor. Har vi heliga kor i Sverige? Om vi har! Vi har en
grupp människor, som är orörbara. De kan komma undan med nästan vad som helst.

Vilka är det han talar om? Judarna? Muslimerna? Negrerna? Är det ett citat från Radio Islam?

2.
De kan vara pedofiler och ändå få jobba i Högsta domstolen.

Ahaaaa, han menar de homosexuella.... Konkret avser han fallet med HD-domaren som köpte sex av en manlig prostituerad. Här ser vi ett exempel på hur bra Världen Idags lögnaktiga retorik kan slå rot bland läsarna. I sin rapportering kring fallet påstod de nämligen att sexsjäljaren som "ung pojke", trots att han var 20 år vid tillfället.

3.
De kan vara hivmän och ändå ha martyrstatus.

Här är det oklart vad han menar. Menar han hivsmittade i allmänhet? Eller notoriska sexmissbrukare med hiv som avsiktligt smittar folk till höger och vänster? Men de hivmän som har figurerat i media har väl främst varit heterosexuella?

4.
De får gå före på polisstationerna.

Liljeström menar hatbrottsjouren, men väljer att bortse från att den kopplas in även vid misstanke om att brottet är religionsfientligt eller främlingsfientligt. Tycker Liljeström att det är fel att även dessa faktorer undersöks? Eller tycker han att det är fel att homosexuella inkluderas i hatbrottsbegreppet?

5.
De får bära sig åt som svin på gator och torg, och politiker och artisteliten följer dem som lämlar i årliga parader.

Svin, alltså... Mugabeterminologi.

6.
De får stjäla en plats bredvid judarna och zigenarna i historieböcker, trots att deras antal kan räknas i promille av de förras.

Han bagatelliserar förföljelserna mot homosexuella under nazitiden, och förnekar den utsatta situation homosexuella levt under. Hur omfattande ska en förföljelse vara för att få uppmärksammas av eftervärlden?

7.
Om någon känd politiker inte kryper och fjäskar för dem, är hans karriär slut. Om någon idrottsledare inte håller mun om dem, är hans karriär slut.

Vad finns det för exempel på detta?

8.
Om de inte får exponera sig offentligt, t.ex på restauranger, får restaurangen stänga.

Man ska alltså inte få visa sig offentlgt om man är homosexuell. Och om man blir utkastad på grund av sin läggning, ska detta vara helt OK...

9.
Men om de hånar och sinnessjukförklarar kända politiker, förkunnare och artister, är det ingen som får göra något åt det.

Det Liljeström avser med "sinnessjukförklara" handlar i själva verket om att bemöta och säga emot. Och vad menar han med att ingen "får göra något åt det"?

10.
De är "de orörbara", de är - törs du säga det?Om en av dem blir misshandlad eller mördad, utlyser massmedierna landssorg. När 300 vanliga svenskar blir misshandlade eller mördade, omnämns de knappt i media.

Den här var så fin att jag låter den stå helt okommenterad.

Kristen lobbyorganisation bildad

I onsdags bildades en ny kristen tankesmedja i Stockholm: Claphaminstitutet.

– Jag ser [...] Claphaminstitutet som ett redskap för att placera den kristna tron och de kristna värderingarna mitt i det offentliga rummet, säger den nyutnämnde direktorn för Claphaminstitutet, professor Tuve Skånberg.
– Starka röster vill marginalisera kristen tro och förpassa den till kyrkor och privatliv. Men kyrkans plats är mitt i byn.
[...]
Claphaminstitutets uppgift blir att stimulera utbildning, undervisning och vetenskaplig forskning om och i kristen tro. Stiftelsen skall, enligt de nyantagna stadgarna, verka för den kristna trons tillämpning på kultur-, tros-, och samhällsförhållanden både inom och utom Sverige. För detta vill man också bilda opinion.

Institutet bildas helt uppenbart som en reaktion på sekulära tendenser som Humanisternas mediala framfart de senaste åren och Richard Dawkins succébok The God Delusion, med mera. Den förbättrade situationen för homosexuella i allmänhet och diskussionen om äktenskapet i synnerhet torde också vara starkt bidragande faktorer.

Valet av namn signalerar att högerkristenheten nu försöker ändra sin image genom att betona positiva föregångare. Clapham-sekten var en sammanslutning av kristna som i början av 1800-talet var viktiga kuggar i arbetet för avskaffandet av slaveriet. Genom att ta namnet Claphaminstitutet försöker man således signalera en inkluderande hållning, trots att man (i alla fall när det gäller homosexuella) kommer att arbeta för exkludering.

Instiftandet av Claphaminstitutet innebär att Sverige nu på allvar får en kristen lobby. Det är inte första gången initiativ i den riktningen tas; för några år sedan skapades t.ex. RKTL (Riksförbundet för Kristen Tro och Livsstil). Det är (var?) dock i mångt och mycket ett enmansprojekt och har inte haft så mycket aktivitet på sistone. Claphaminstitutet tycks däremot vara mer organiserat och jag tror att vi kan vänta oss mycket aktivitet i form av pressmeddelanden, utspel, rapporter, seminarier och framträdanden i diverse morgonsoffor och panelsamtal.

Det positiva med Claphaminstitutet är att det är bra med fler röster i samhällsdebatten. Mer genomtänkta och seriösa argument från "motståndarsidan" (som jag något fördomsfullt redan utmålar Claphaminstitutet som) leder till att man måste inventera och skärpa sina egna argument. Det negativa är att det riskerar att bli en amerikanisering av debatten. I USA finns hundratals liknande "forskningsinstitut", "akademier" och "råd" med syfte att ge kvasivetenskaplig grund för rent religiösa argument. Charlatanen Paul Camerons Family Research Institute är bara toppen på isberget.

Förhoppningsvis kommer Claphaminstitutet inte att förfalla i samma tarvliga retorik och vetenskapsförfalskning som de amerikanska föregångarna. Utnämnandet av Tuve Skånberg till direktor för institutet ger dock inte mycket hopp. Under sin tid som riksdagsledamot var han en av de mest onyanserade och tarvliga motståndarna till förbättringar för homosexuella. Han är till exempel en av få svenska debattörer som på allvar har åberopat Paul Camerons forskningsresultat. Han motsatte sig partnerskapet eftersom sanktionering av homosexuella relationer är "tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndervittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier." Skånberg har också arbetat för ett förbud mot hädelse.

Claphaminstitutet har knutit till sig många framträdande kristna forskare och opinionsbildare. En av dem är Chrys C. Caragounis, professor i nya testamentets exegetik. Han är mest känd för sin bok Homoerotik, som jag har skrivit om ett flertal tillfällen. Bokens tes är att homosexualitet som vi känner fenomenet idag, var välkänt på "biblisk" tid, vilket innebär att t.ex. Paulus utläggningar i ämnet är relevanta och adekvata även idag. Grundproblemet i boken är dock att det enda Caragounis lyckas visa är att hans privata föreställningar om homosexualitet var välkända. Och de har inte så mycket med verkligheten att göra.

Jag ska inte komma med för många förutfattade meningar i det här läget. Vad jag skrivit här ovan är grundat på mina erfarenheter av förhållandena i USA, och vad jag vet om de nämnda personernas hållning i främst homofrågan. Man skall dock inte inbilla sig att institutet uteslutande kommer att ägna sig åt homofrågor, utan huvudsyftet är förstås att stärka kristendomen som helhet. Än så länge är Claphaminstitutet ett oskrivet blad, som bara har publicerat ett pressmeddelande om sin tillblivelse. Jag väntar med intresse på framtida publikationer och aktiviteter, särskilt sådana med vetenskapligt innehåll.

Ytterligare en ickeforskare hedersdoktor

Bill Gates utses till hedersdoktor vid Karolinska Institutet, läser jag i Dagen. Men jag har hittills inte sett några indignerade inlägg som beklagar utmärkelsen med hänvisning till att han inte har skrivit någon doktorsavhandling. Just den bristande forskningsbakgrunden var ju ett av huvudskälen till att Jonas Gardells hederspromovering ogillades så skarpt. Men det är väl bara en tidsfråga. Eller...?

Världen Idags vinklade nyheter

Världen Idags VD Ruben Agnarsson gjorde för någon vecka ett stort nummer av hur hederlig tidningen är:

När vi rapporterar om en enskild händelse på nyhetsplats innebär det inte med automatik att vi därmed tar ställning. Det får läsarna själva göra. Om Världen idag har några ståndpunkter i frågan redovisas de på ledarplats.För att ta ett exempel: Världen idag har vid något tillfälle skrivit på nyhetsplats om att flera statskontrollerade medier i Ryssland hävdar att Estonia sprängdes innan hon förliste. En del kanske tror att en sådan nyhet i tidningen innebär, att Världen idag påstår att Estonia utsattes för ett attentat. Så är inte fallet. Vi redovisar bara vad den aktuella ryska tidningen och tv-kanalen rapporterade.

Detta är en mycket vilseledande text, ty redan i blotta urvalet av nyheter och intervjupersoner redovisar man ställningstaganden och en vinklad bild av verkligheten. Åsikterna framförs kanske inte explicit i texterna, men sipprar upp mellan den. Olika mediers bevakning av Mellanösternkonflikten är ett bra exempel. Texter kan på ytan vara hur professionella och objektiva som helst, men om de ingår i ett urval som ensidigt betonar t.ex. palestinskt lidande och sorterar bort israelernas situation, så har ju tidningen tagit klar ställning i konflikten – just på nyhetsplats.

Ruben Agnarsson antyder i sin text att sådana fenomen inte existerar i Världen Idag. Jag hävdar tvärtom att detta är tydligare i Världen Idag än i någon annan tidning jag läser. Särskilt när det gäller rapporteringen kring homosexualitet, islam och andra religioner än korrekt kristendom.

Igår publicerades ett mycket belysande exempel i form av en nyhetsnotis:

Måste reklam vara representativ och inbegripa människor med olika sexuell läggning och etnisk härkomst? Det var frågan när marknadsetiska rådet fattade beslut om en anmälan av Vällingby centrums annonser.
I Vällingby marknadsförde man om tillökningen av butiker i centrum genom att använda nio vita, heterosexuella par i sin annonsering. Marknadsföringen anmäldes till MER, marknadsetiska rådet, eftersom anmälaren ansåg att reklamen var stereotyp och missvisande bland annat ur ett sexuellt och etniskt perspektiv, det skriver Dagens Media. MER har nu friat Vällingby Centrums annonser med motiveringen att marknadsföring inte måste vara representativt för hur samhället ser ut.

Notisen som sådan här helt korrekt och neutral. Men kolla vilken rubik den fått:

Homosexuella måste inte marknadsföras

Rubriken vänder alltså perspektivet på vad det är fråga om i texten helt och hållet. Från ett konstaterande om att marknadsföring inte måste vara representativ med avseende på faktorer etnicitet och sexualitet, till en åsikt om att marknadsföring som skulle ha varit representativ hade syftat till att göra reklam för homosexuella. Och judar, färgade och kurder, om man ska föra resonemanget vidare.

Agnarssons försäkringar om att tidningen är neutral på nyhetsplats blir i sammanhanget synnerligen skrattretande. The lady doth protests too much, methinks...

Irrbloss i äktenksapsdebatten 4: Inte bara kärlek

Ett vanligt argument mot homoäktenskap är att äktenskapet inte bara handlar om kärlek, utan också om ansvar och skyldigheter. Det enklaste svaret på detta är förstås: Det vet vi. Hur dumma tror du att vi är egentligen?

Om debattören dock får stå oemotsagd, går han eller hon vidare med att utmåla dem som förespråkar homoäktenskap som passionerade och naiva sturm-und-drang-romantiker som med buller och bång kräver att staten och kyrkan ska sanktionera deras hånglande. Och så radas en mängd faktorer upp som automatiskt sätts i kontrast till homoäktenskap. Så här skriver till exemepel Andreas Reinhard i en insändare i Dagen:

1.
Lagar är inte till för att ge människor rättigheter i första hand - utan ramar, rättesnören och något sant att förhålla sig till.

Varför skulle detta inte även gälla för homosexeulla som söker sig till äktenskapet?

2.
Lagar är inte till för att tillgodose någras behov eller begär - men mer att skydda de svagaste (exempelvis barnen) från förtryck och utnyttjande av de starkare (exempelvis vuxna).

Exakt. Och just därför är det rimligt att även homosexuella får gifta sig så att deras barn får växa upp under så trygga former som möjligt.

3.
Lagar är inte till för att höja upp olika livsstilar till norm - men skydda det som är samhällets grundläggande institution: familjen.

För det första finns det inget motsatsförhållande mellan begreppen familj och homoäktenskap.

För det andra har lagstiftning inte mycket med normbildning att göra överhuvudtaget. Lagboken ska varken spegla skapelseordningen eller skildra en utopisk dröm, utan reglera människors juridiska och ekonomiska förhållanden. Lagboken är en manual, inget etikdokument. Inte kan man väl betrakta trafikolyckor som norm i samhället, bara för att det finns lagar och förordningar för hur sådana skall klaras upp?

4.
Lagar gör skillnad på människor, till exempel i fråga om vad som är brottsligt eller inte - inte för att nedvärdera eller uppvärdera - men för att hålla oss på rätt sida om staketet.

Javisst. Men personliga åsikter eller teokratiska påbud om vad som är "rätt sida om staketet" har inget med juridik att göra.

5.
[L]agar får aldrig bli en speciell grupps tillhygge att ifrågasätta och slå ner på vad andra, minst lika stora gruppers, hävdar, håller för sant och tror (och så har gjort sedan urminnes tider).

Så var det länge tyvärr. I hundratals år var homosexualitet kriminaliserat. Fram till 1944 användes lagboken som tillhygge mot homosexuella och ledde till inspärrningar och förföljelse. Sedan dess har det långsamt blivit bättre. Idag finns det tack och lov inga lagar som kan användas på det sättet, varesig mot homosexuella eller mot kristna. Däremot råder det yttrandefrihet, vilket innebär att man har rätt att ifrågasätta alla typer av argument, även religiösa. Till och med sådana som har gällt för sanning sedan urminnes tider.

Orimlig slutsats om Sifoundersökning

71 % av svenskarna ställer sig positiva till homoäktenskap enligt den senaste Sifo-undersökningen, och bortförklaringarna haglar på ledar- och debattsidor. För så kan ju folk inte tycka egentligen... Den allra märkligaste bortförklaringen (hittills) är signerad Dagens opinionsredaktör Thomas Österberg:

Men kanske är det också så att den fjärdedel av befolkningen som vill slå vakt om det nuvarande äktenskapet mellan man och kvinna, helt enkelt har misslyckats med opinionsbildning och att förklara vad äktenskapet egentligen innebär för de cirka 70 procent som i undersökningen tycker att homosexuella ska få ingå äktenskap.

Majoriteten av befolkningen vet alltså inte vad äktenskapet innebär, enligt Österberg. Det är därför de har svarat så tokigt på Sifos frågor. De är ovetande om vad "att gifta sig" betyder. Ursäkta, men hur skulle det kunna vara möjligt? Vem vet INTE vad dessa begrepp innebär?

Om att angripa formalian...

I inläggsserien Irrbloss i äktenskapsdebatten publicerade jag för några dagar sedan "Utredningen". Inlägget handlar om hur motståndarna i såväl partnerskapsdebatten 1994, som den nu aktuella äktenskapsdebatten lägger stor möda på att underkänna själva formalian kring förslaget – ett praktiskt sätt att slippa redogöra för sina verkliga argument, som i dessa fall inte sällan är rent religiösa eller känslobaserade.

Även i debatten kring Jonas Gardells kallelse till hedersdoktor vid teologiska fakulteten i Lund har denna retoriska omväg använts i stor utsträckning. Senast av professor emeritus John-Gunnar Forsberg, som i ett debattinlägg i Dagen underkänner just processen bakom beslutet, som han framställer som en kupp.

Om man bortser från de rent formella orsakerna och söker efter konkreta skäl till att Gardell skulle vara ett olämligt val, finner man i Forsbergs artikel endast två punkter:

1. Gardell använder fula ord när han uppträder,

2. Gardells bok Om Gud kan inte kan mäta sig med en doktorsavhandling, något Forsberg slår fast utan att ha läst den.

Frågan är: Sedan när är måste man ha skrivit avhandlingar eller ens ha forskat för att kunna bli hedersdoktor? Hur många avhandlingar har kungen och drottningen författat?

Irrbloss i äktenskapdebatten 3: Barn- och djuräktenskap

(Texten korrigerades lätt den 21 januari 2007)

– Om man definierar om äktenskapet utan sakliga argument kan man öppna godtyckligt för att vidare definiera om äktenskapet vad gäller till exempel artaspekten, åldersaspekten och antalsaspekten. (Stefan Gustavsson i Världen Idag den 16 januari 2008)

- Well, I don't think that's a radical view to say we're going to affirm marriage. I think the radical view is to say that we're going to change the definition of marriage so that it can mean two men, two women, a man and three women, a man and a child, a man and animal. Again, once we change the definition, the door is open to change it again. I think the radical position is to make a change in what's been historic. (Mike Huckabee, amerikansk presidentkandidat.)

Två av oändligt många gånger som detta slippery slope-argument har använts i äktenskapsdebatten. Om homoäktenskap införs "öppnar vi upp" även för polygami, syskon-, barn- och djuräktenskap, menar debattörerna.

Men det stämmer självfallet inte. Äktenskapet begränsas idag av fem faktorer: Kön, ålder, släktskap, antal och art. Det finns absolut inget som säger att man måste häva alla dessa begränsningar bara för att man häver en. De sitter inte ihop. Det är fyra helt olika faktorer. Släpper man alla restriktioner kring jakten på järv innebär inte det att man också måste släppa jakten fri på björn, varg och älg.

Dessutom fungerar inte lagstiftningsarbete på det sättet som debattörerna ger vid handen, att det ena måste ge det andra. Inga lagar stiftas "automatiskt" eller av "logiska skäl". Lagar stiftas genom opinionsbildning i samhälle och riksdag, och genom att saken drivs politiskt. Finns det ett någorlunda folkligt stöd och majoritet i Riksdagen röstas lagen igenom. Så fungerar demokratin.

Dessutom kan man gå till historien och Bibeln. Det debattörerna varnar för och målar upp som dystopier har nämligen redan varit verklighet. Både polygami och äktenskap med minderåriga har varit normen under stora delar av historien och genomsyrar också många av Bibelns berättelser.

Men hände det som debattörerna på fullt allvar fruktar allra mest på den tiden? Var äktenskap med djur tillåtna, bara för att polygami var tillåtet? Nej, inte vad jag har kunnat läsa mig till. Bibeln själv är ett intyg på att det högerkristna slippery slope-argumentet inte håller.

Inte heller startade väl heller hävandet av förbudet att ingå äktenskap över rasgränserna i USA och Sydafrika någon utveckling mot djuräktenskap eller polygami? De empiriska beläggen visar att slippry slope-argumentet är falskt. Ett irrbloss.

Rapport från propagandakriget i Världen Idag

Ruben Agnarsson kliar sig i huvudet i dagens ledare. Han noterar att "grupper" (dvs RFSL) "som länge drivit frågor om promiskuitet och hävdat både rätten till och det värdefulla med att ha flyktiga sexuella relationer, alldeles överraskande visar ett stort intresse för långsiktigt samliv och äktenskaplig trohet."

För det första har RFSL drivit äktenskapsfrågan sedan 50-talet. Det är varken nytt eller överraskande, och detta vet självfallet Agnarsson. Men som vi vet tror han sig ha ett särskilt mandat från Gud att få ljuga om sådant han inte tycker om.

För det andra ligger det ingen motsägelse i att BÅDE argumentera för rätten att ingå äktenskap OCH rätten att få styra över sitt liv hur man vill. Sveriges homosexuella är ingen homogen massa utan består av personer med olika behov och erfarenheter. RFSL arbetar för individens frihet och rätten att få definiera sig själv. Det är fullt begripligt att man har svårt att förstå detta om man är en kollektivist av Agnarssons kaliber.

Texten avslutas med den sedvanliga twisten. Förklaringen, sanningen bakom kampen för homoäktenskap:

Självklart finns det varken något nyvaknat intresse för äktenskapet som samlevnadsform eller en djup önskan om att få kyrkans välsignelse över sitt handlande bakom denna till synes huvudstupa förändring i debatten. I själva verket är det en fortsättning på nedrivningen av äktenskapsbegreppet och en lika hånfull gliring till kyrkan som tidigare. Att låtsas som något annat blir bara detsamma som att stoppa huvudet i sanden.

Subversiva och ondskefulla krafter använder alltså homosexuella som ett verktyg för att undergräva och fördärva samhället och kyrkan. Denna sjuka bild försöker Agnarsson hamra in i sina läsare vecka efter vecka. Bristen på empati hos den karln gör mig illamående.

Invändningar mot könsneutrala äktenskap

Eftersom motståndarsidan ständigt misslyckas med att presentera relevanta invändningar mot förslaget om könsneutrala äktenskap, får jag väl göra det själv. (Jag anser dock att argumenten FÖR förslaget är starkare.)

1. Regeringen gick inte till val på att göra denna förändring.
Trots att många lagar och refomer kommer till utan att de lanserats som vallöften, tycker jag att det finns en viss poäng i detta argument som Lennart Sacredeus lanserade i P1 igår. Han lade dock inte fram det som ett argument mot könsneutral äktenskapsbalk, utan för folkomröstning i frågan. (Jag är dock tveksam till folkomröstningar, särskilt i frågor som rör minoriteters villkor.)

2. Internationellt perspektiv.
Kan överhuvud taget enskilda nationer ändra på internationella och universella begrepp? Vilka har konsekvenserna i länder som Sydafrika och Kanada varit?

3. Frågan hotar stabiliteten i regeringen.
Detta argument är förstås bara relevant om man tycker det är viktigt med en borgerlig regering. Trots att jag inte är särskilt förtjust i Kristdemokraterna, kan jag inte förneka att de är en oumbärlig del av regeringssamarbetet.

4. Debatten har varit undermålig.
Det har inte förts någon bra debatt. Motståndarsidan har ägnat sig åt antingen smutskastning av homosexuella eller irrelevant argumentering. Förespråkarna har slentriandebatterat om diskriminering, människovärde och homofobi, och komprometterats av idiotaktivism. Jag skulle vilja se en filosofiskt högklassig, hederlig och genomtänkt debatt i frågan. Innan någon sådan har ägt rum, är det tveksamt att genomföra reformen.

Irrbloss i äktenskapsdebatten 2: Barnperspektivet

När motståndarna till homoäktenskap åberopar barnperspektivet, befinner de sig i helt fel debatt. Barnperspektivet var relevant i debatterna om homoadoptioner och assisterad befruktning, men INTE i äktenskapsdebatten – inte som motargument i alla fall.

Ändå låter det så här gång på gång på gång:

– [...] varken homo- eller heterosexuella har rätt till barn. Det är istället barnen som har rätt till sina föräldrar, sa Alf Svensson i Världen Idag igår. Och Dagens opinionsredaktör Thomas Österberg tar upp argumentet i dag.

Men vem är det egentligen de försöker lura?

En könsneutral äktenskapsbalk ger inte homosexuella större möjlighet att skaffa barn än vad de har idag.

En utebliven könsneutral äktenskapsbalk kommer inte att hindra homosexuella att skaffa barn.

Vill man skydda barn från att växa upp med homosexuella familjer måste man (som jag så ofta har framhållit)

• riva upp adoptions- och inseminationslagarna

• omhänderta barn i homosexuella familjer

• sterilisera homosexuella

Det finns inga andra sätt. Att motarbeta lagen om könsneutrala äktenskap är totalt verkningslöst!

Den som är intresserad av barnperspektivet på riktigt borde istället erkänna att det redan finns barn i homosexuella familjer, och verka för att dessa får växa upp under så stabila former som möjligt, d.v.s. med äktenskapet som sammanbindande kontrakt.

Läs även:

Irrbloss i äktenskapsdebatten 1: Utredningen

Bajskastare fälld

- Vi har bajs i fickorna som vi ska kasta på sodomiterna.

Minns ni aktionerna mot Riga Pride 2006, där motdemonstranter bland annat kastade bajs på pridedeltagarna? Nu har bajskastarna fått sin första martyr: Janiz Dzelme, 32. Han dömdes i veckan till 100 timmars samhällstjänst för grovt förargelseväckande beteende:

gross public disorderliness as manifested in an obvious lack of respect toward the public by ignoring universally accepted norms of behaviour.

Dzelme är aktiv i den extrema New Generation Church (som ligger bakom kampanjorganisaitionen No Pride) och arbetar för den lettiske kristdemokraten och parlamentsledamoten Dainis Turlais, som har för vana att kalla homosexuella för "grisar" och "bakterier".

Jag väntar med spänning på vad New Generation Church ska skriva om saken på sin hemsida. Firandet av martyren borde ske med buller och bång! Jag förväntar mig även att deras amerikanske sponsor och ambulerande predikant, historierevisionisten Scott Lively ska ta upp saken på sin sajt Defend the Family.

Om Bevara Äktenskapets offentliga remissvar

Hos Livets Ord ligger ett 24 minuter långt utdrag av hearingen om äktenskapet som hölls i S:ta Clara kyrka i Stockholm i måndags. Det framkommer inget nytt. Samtalsledaren Siewert Öholm spelade förvånad över hur det kan ha gått så här långt och samfundsledarna försökte svara. Ulf Ekman hänvisade bland annat till något han kallar kristofobi och bibelfobi. Det är intressant att han använder sig av begrepp som tidningen han är knuten till har lagt spaltmeter på att desarmera och ogiltigförklara. Ordet -fobi, alltså.

Världen Idag rapporterar idag om arrangemanget, och nämner att aktivister försökte sabotera det. Det finns inga ytterligare beskrivningar om vad det var för aktivister eller hur sabotageförsöken gestaltade sig, men oavsett vilket är det oerhört beklagligt. Idiotaktivism undanbedes i alla lägen.

En sak som förvånar mig oerhört i artikeln är ett citat från Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund:

Tidningarna Dagens och Världen idags chefredaktörer, Elisabeth Sandlund och Carin Stenström kunde båda konstatera att svensk media i allmänhet har hållit tyst om kritiken mot könsneutrala äktenskap.
– Det känns som om vi talar till en stum vägg. Det är ett demokratiskt problem som går utöver äktenskapsfrågan. Väletablerade tidningar har skrämts till tystnad, sa Sandlund.

Det här är ovanligt onyanserat för att komma från Sandlund. Vadå "skrämts till tystnad"? Vem skrämmer? Hur? Och vem låter sig tystas? Vad är det som inte har kommit fram i "väletablerade tidningar"?

Det här är något man ofta ser i den högerkristna retoriken. När opinionen går emot dem kan det inte ha med vad människor faktiskt tycker att göra, utan det är ständigt andra faktorer som spelar in. Motgångar förklaras med lobbying, skrämda medier och "beställniningsjobb". Med andra ord: en konspiration.

Irrbloss i äktenskapsdebatten 1: Utredningen

Motståndarna till könsneutrala äktenskap åberopar gärna utredningens brister. Detta är faktiskt gammal god tradition, ty just utredningens formella brister var även ett av huvudargumenten mot partnerskapslagen i riksdagsdebatten 1994.

Att hänvisa till formalian runt huvudfrågan är ett praktiskt sätt att slippa redogöra för vilka de verkliga skälen till ens ställningstaganden är. Men det är inte särskilt förtroendegivande, eftersom det implicerar ett underkännande av de egna argumenten.

Två debatter om äktenskapet

I morse hörde jag två debatter om könsneutrala äktenskap. Den fösta i P1-morgon, där RFSL-ordföranden Sören Juvas mötte Lennart Sacredeus (kd). Det var ingen vidare debatt, och Juvas var dåligt förberedd. Han avbryter och är klumpig. Huvudfrågan var varför Kristedmokraterna föreslår folkomröstning, och här hade faktiskt Sacredeus en poäng: alliansen gick inte till val på att förändra familjerätten. Om förändringen ska äga rum under den nuvarande mandatperioden är därför en folkomröstning ett rimligt alternativ. Det håller jag med om.

Men det är också rimligt att som Juvas principiellt ifrågasätta att folkomrösta om minoriteters villkor, och hans fråga om vilka andra grupper Sacredeus vill folkomrösta om, är helt befogad. Det kunde dock inte Sacredeus svara på, utan avfärdade det som RFSL-retorik.

Då var SVT:s debatt i Gomorron Sverige betydligt bättre. Hör mötte Tomas Tobés (m) och Yvonne Andersson (kd), lyhört modererade av Marianne Rundström. Yvonne Andersson lyfte fram barnperspektivet och Tobé kontrade med att barnens villkor inte regleras i äktenskapsbalken, utan i föräldrabalken. Han framhöll vikten av en inkluderande och ickevärderande lagstiftning och Andersson å sin sida lagstiftnignens normerande roll. (Personligen anser jag att lagstiftningen skall reglera faktiska förhållanden, och inte gestalta utopier.)

Andersson framhöll den franska utredningen och Tobé frågade sig hur de franska normerna beträffande äktenskap, trohet och älskarinnor plötsligt kan ha blivit vägledande för Sveriges kristdemokrater. Det KAN ses som ett raljant slag under bältet, men det ligger avsevärt mycket i det. För att jämföra de svenska och franska utredningarna måste vi också observera vilka skillnader som finns när det gäller synen på äktenskap i de båda länderna.

Rundström frågade Tobé varför det är viktigt med könsneutralt äktenskap när partnerskapet har samma juridiska villkor, och han lyfte fram signalvärdet och vikten av att inte ha särlagstiftningar.

Slutligen framhöll Yvonne Andersson utredningens brister, samt att hon är emot folkomröstning.

Debatterna kan avlyssnas/beskådas via länkarna ovan.

Den brända jordens taktik

När ett militärt underlägset land dras in i krig och ockuperas av fienden är det inte ovanligt att de försvarsstyrkorna fördärvar landet under retätten. De spränger infrastruktur, sätter eld på oljekällor, strör salt i jorden – allt för att ockupationsmakten inte ska få någon glädje av sitt rov.

Jag tycker att kristdemokraternas taktik i frågan om homoäktenskapet påminner om detta. De inser att de håller på att förlora kampen, och väntas förslå att äktenskapsbegreppet ska avskaffas helt ur lagstiftningen, enligt Ekot:

Ett kompromissförslag, enligt en källa nära partiledaren Göran Hägglund, är att namnet ”äktenskapsbalk” byts mot ”samlevnadsbalk” och att ordet ”äktenskap” tas bort helt eller att både ordet ”partnerskap” och ”äktenskap” finns med i den nya samlevnadsbalkens portalparagraf.

Så hemsk är alltså tanken på homosexuella äktenskap, att kristdemokraterna hellre gör sig av med begreppet helt. Vad som helst, men INTE jämställas med homosexuella... Piedestal till varje pris!

Läs mer hos Henrik Tornberg

Om det historiska argumentet i äktenskapsdebatten

Idag håller aktionsgruppen Bevara Äktenskapet och Världen Idag en hearing i S:t Claras kyrka i Stockholm som ska ses som ett offentligt remissvar till utredningen om könsneutrala äktenskap. Medverkar gör bland annat förre biskopen Gunnar Weman och imam Abdel Haqq Kielan (hoppas att han inte har läst Mats Tunehag attack mot islam i dagens tidning). Samtalsledare är Siewert Öholm, som i en ledarkommentar idag betonar äktenskapets historiska aspekter.

Vi behöver inte lägga oss platta för en högljudd vargflock som vill riva upp det fundament som byggt samhällen genom hela historien: Den tvåkönade familjen.

Detta är ett vanligt förekommande argument i debatten. Poängen är att man bör inte ändra en ordning som har fungerat i årtusenden.

Men vad finns i andra änden av detta resonemang? Varför ser äktenskapet ut som det gör? Varför har homosexuella historiskt hållits utanför? Vilken syn på homosexuella har rått under dessa välsignade tusentals år som debattörerna hänvisar till?

Använder man det historiska argumentet MOT homoäktenskap måste man samtidigt fråga sig vilken status homosexuella haft under historiens gång. Anses den historiska synen på homosexuella också vara en del av den ordning som utgör samhällets fundament genom tiderna?

Sedan skriver Öholm något jag inte riktigt förstår:

Det vore intellektuellt hederligt om vi vågade säga som det är. Samkönad kärlek är en avvikelse som förutom respekt också kräver speciella konsekvenser. Detta har lagstiftningen redan tillgodosett med Partnerskapslagen. Äktenskapet däremot är både som ord och funktion förbehållet man och kvinna. En del äktenskap förutsättes (även av samhället) resultera i barn. Barn i partnerskapsförhåll­anden är en annan utredning.

Samkönad kärlek kräver speciella konsekvenser? Vad betyder det? Och vad menar han med att barn i partnerksapsförhållanden är en annan utredning? Vadå annan utredning? Det är dock en stor händelse att han nämner dessa barn. Högerkristenheten har hittills konsekvent förnekat dessa barns existens, så det var sannerligen på tiden. Imorgon går remisstiden ut...

Självmål om religiös extremism på Världen Idag

Det är omöjligt och gagnlöst att förhandla och umgås med muslimer, eftersom islam per deifinition är en extremistisk och lögnaktig religion. Det är kontentan av Mats Tunehags ledare i dagens Världen Idag, som har den subtila rubriken Kan man vara moderat nazist?

Ska det kunna finnas moderata muslimer så måste det finnas en moderat islam. Men finns det? Nej, inte om man vill hålla fast vid Koranen och Muhammed. Då måste radikala omtolkningar ske och man måste ta avstånd från vissa av Muhammeds ord och handlingar.

Vad Tunehag inte låtsas om, är att det är precis likadant med kristendomen och Bibeln. Vi ser varje dag hur kristenheten läser Bibeln med ena ögat stängt och tolkar texterna utifrån privata åsikter och ståndpunkter. Vissa uttolkare lyfter upp Mose lag, medan andra sätter den inom parentes. En de skriver vissa av Paulus ord på plakat (eller klistermärken), medan andra förklarar bort dem. Se hur nattvardssynen skiljer sig mellan katolicismen och pingströrelsen. Se hur synen på kvinnopräster skiljer sig inom världslutherismen. Kristenheten påstår sig stå för den enda sanningen. Man kan fråga sig vilken av sanningarna som avses...

Homosexualitet och gener

Forskare vid Minot State University i North Dakota, USA, har funnit samband mellan sexuell läggning och blodtyp.

Hos heterosexuella är blodgrupp A lika vanlig hos män och kvinnor, medan den är relativt låg hos bögar och relativt hög hos lesbiska. Även i blodets Rh-faktor har man påvisat skillnader. Rh-minus är betydligt vanligare hos homosexuella av båda könen.

The findings suggest that a connection may exist between sexual orientation and genes both on chromosome 9 (where blood type is determined) and on chromosome 1 (where the Rh factor is regulated).

Resultaten styrker således tesen att det finns genetiska faktorer bakom homosexualitet.

Via Box Turtle Bulletin.

Conservapedia, del II

Idag skall vi titta närmare på den intressanta artikeln Homosexuality quotes, d.v.s. några citat som ska belysa och konkretisera fenomenet homosexualitet.

Homosexuality Quotes

"Homosexuality is death, and I choose life."
Ex-Homosexual and ex-"gay rights" leader Michael Glatze [1]

"I came out of homosexuality after a powerful encounter with Jesus Christ and a desire to serve and obey Him. I can say with complete honesty that I NEVER have homosexual desires of any sort - physical or emotional."
Ex-lesbian Yvette Cantu Schneider [2]

"We want your children. Give us your children."
Homosexual activists at the Hamilton Square Baptist Church riot [3]

"They are after me. It's me they want."
Terrified 9 year old boy on the way home from the Hamilton Square Baptist Church riot [4]

"Homosexual activists like San Francisco researcher Michael Scarce resent it and cry “homophobia!” when the obvious health risks linked to male homosexual behavior are brought up in debate, much less studied by scientists. After all, that’s “discrimination” since everything is “equal,” right?...Allowing homosexual activists a “protester’s veto” over legitimate medical inquiry and research will only cost more men’s lives, as larger society and especially young men are denied clear information on the special health risks of “gay” sex viz a viz normal, natural straight sex."
Peter LaBarbera [5]

"...I have no memory of actually appearing before NAMBLA, but that does not constitute a flat denial. I just don’t remember an actual appearance..."
Homosexual activist icon Frank Kameny in an email to Peter LaBarbera [6]

"...Again, if in fact I did appear [before NAMBLA], (and it now appears that I probably did) I have no recollection whatever as to what I said..."
Homosexual activist icon Frank Kameny in a second email to Peter LaBarberaa short while later [7]

Well, det var väl en fin samling? Och så representativ, sen. Helt värdig The Trustworthy Encyclopedia.

Fotnot: NAMBLA står för North American Man-Boy Love Association och är en pedofilorganisation som den kristna högern gärna kopplar ihop med homorörelsen.

Oumbärlig sajt för utsatta hbt-ungdomar

Oj, jag blev riktigt rörd när jag surfade runt på heder.nu. Sajten riktar sig inte bara till hbt-ungdomar i familjer med s.k. hederskultur, utan till alla personer som upplever att deras läggning eller könsidentitet är en reell eller potentiell orsak till allvarliga konflikter inom familjen. Här finns information om sexualitet, socialtjänst, rättigheter och användbara telefonnummer. Men också praktiska råd och tips om hur man ska gå till väga för att skaffa egen bostad om man blir utkastad hemifrån eller inte står ut att leva med sin familj längre.

När du ska tvätta så sortera efter färg och temperatur. Blanda inte vit och kulörta plagg i tvätten. Välj tvättmedel efter färg och temperatur. Tvätten blir inte renare om du lägger i extra tvättmedel. De flesta fläckar försvinner med vatten. Behandla fläcken snabbt.

Sajten har en panik-lämna-sidan-knapp som man kan trycka på om någon kommer in i rummet där man surfar, samt utförliga instruktioner om hur man raderar de spår i datorn som visar att man besökt sajten.

Heder.nu är gjord av RFSL Rådgivningen i Skåne. Mycket bra jobb, hörrni!

Namnbyte på Världen Idag

Världen Idags VD och antigayredaktör Ruben Agnarsson tycks ha ändrat stavningen på sitt förnamn till Reuben. Vill man vara elak och osaklig skulle man kunna påstå att det är för att han inte vill kännas vid alla dumheter han hittills skrivit i tidningen, och på detta sätt gör dem svårsökbara på internet och i arkiv, eftersom allt hittills är signerat Ruben. Detta kanske är ett bra sätt för skribenter att födas på nytt när de insett att de dragit för mycket skam och vanära över sitt namn. Man skaffar ett nytt. Eller en ny stavning. Kommer Carin Stenström att byta namn till Karin Schenström? Mats Tunehag till Matts Tunberg? Siewert Öholm till Seifert Öman? Det blir en spännande vår...

Usch, detta var ett dumt inlägg.

Diskussionen om äktenskapet går vidare

Det står mycket om äktenskapet i Dagen idag och jag måste inleda med en häpnadsväckande revisionistisk detalj ur Ola Nilssons debattartikel Kristna måste försvara äktenskapet. Han påstår att Jesus förddes i en familj där Josef och Maria ingått äktenskap med varandra. Det är ju inte sant! De var trolovade, men näppeligen gifta. Det är otroligt att en kyrkans man kan komma med ett så felaktigt påstående i en kristen tidning...

Ola Nilsson är mannen som skrivit boken För äktenskapet i tiden, som jag skriver om i inlägget Irrelevant smörja om äktenskapet. Ett av huvudargumenten är att homosexuella relationer inte ger samhället samma vinst som heterosexuella, och därför inte bör omfattas av de privilegier som äktenskapet ger. Han vägrar alltså erkänna det faktum att det visst föds och finns barn inom homosexuella relationer, och tycks inte kunna svara på varför dessa barns familjer inte ska få sammansvetsas av äktenskapet. Han påpekar i artikeln i Dagen att familjer som har äktenskapet som sammanlänkande faktor håller bättre än sambo- och partnerskap. Men just därför borde väl även homosexuella få möjlighet att välja äktenskapet? Om inte annat så för barnens skull. (Enligt en artikel i The Economist har 25 % av USA:s homopar barn.) Men barnen i homosexuella familjer räknas som vi vet inte av debattörer som Ola Nilsson.

Det gör de dock i en annan av Dagens artiklar, Kd:s åsikter går isär om könsneutrala äktenskap. Där citeras kd-politikern Carina Liljesand, och äntligen yttras det som Kristdemokraterna borde vågat diskutera redan i debattens begynnelse:

– Äktenskapet ger bäst förutsättningar för en stabil relation och barn behöver stabila relationer. Men med detta som utgångspunkt borde vi väl snarare göra det möjligt för fler par, med eller utan barn, homo- eller heterosexuella att gifta sig?

Slutligen är dagens fråga i tidningen Tror du att det går att påverka lagförslaget om äktenskapet? . 58 % tror det just nu, 42 % tror det inte. Jag tillhör dem som tror att det går att påverka. Med goda argumet och hederliga opinionsbildare kan man påverka allt.

Conservapedia, del I

Jag inleder här en serie citat från Conservapedia – The Trustworthy Encyclopedia. Det är ett konservativt och bokstavskristet alternativ till Wikipedia som startade i november 2006. Men som jag tidigare påpekat är det inte politik, teologi eller presidentvalet som intresserar Conservapedias användare mest, utan pikanta detaljer om homosexualitet.

Här kommer del I:

Homosexual Agenda

The homosexual agenda, or homosexual ideology, consists of a set of beliefs and objectives. The ideology and goals, as explained further below, include restricting free speech, obtaining special treatment, distorting science, and interfering with freedom of association.

It is an agenda that gay rights activists set in the late 1980s, in a book called After the Ball, where they laid out a six-point plan for how they could transform the beliefs of ordinary Americans with regard to homosexual behavior — in a decade-long time frame:

"The agenda of homosexual activists is basically to change America from what they perceive as looking down on homosexual behavior, to the affirmation of and societal acceptance of homosexual behavior."

Notera den obligatoriska relativiseringen av den homosexuella "ideologin" till ett trossystem. Högerkristna debattörer är mycket noga med att dra paralleller mellan religion som tankesystem, och sekulära företeelser som atiesm, homosexualitet och evolutionsteori. Jag ska så småningom skriva lite mer omfattande om denna märkliga kristna postmodernism, som i princip går ut på att undergräva och ogiltigförklara fenomen och teorier som de är kritiska mot genom att likna dem vid det fenomen som de själva är representanter för, nämligen religionen. Det är ett märkligt sätt att argumentera, eftersom premissen blir att religonen är en nedvärderande och trovärdighetsminskande faktor...

Notera även att de har hittat en motsvarighet till Sion Vises Protokoll...

Man får väl skylla sig själv...

Jag upptäckte följande kommentar i Dagens hatbrottsdiskussion:

Chris - 2008-01-07 17:10
Måste man alltid tala om vad man är.Det är väl ingen hetrosexuell som hela tiden tjatar om detta.På sätt och vis får dom skylla sej själva när man utsätter sej för onödiga trakasserier.

Jadu, Chris... Tjatar inte heterosexuella om detta? Hur vore det om du tänkte till innan du skrev? Varje gång en man nämner sin fru, säger han implicit: Jag är heterosexuell. Varje gång en heterosexuell kvinna berör sin mans snarkningar, samma sak.

I själva verket kretsar en oerhört stor del av kallpratet på arbetet och i sällskapslivet just kring relationer, semestrar och familjen. När en heterosexuell talar om detta är allt frid och fröjd, men när en homosexuell gör det betraktas det plötsligt som olämpligt, ofint och påträngande.

Signaturen Chris verkar tycka att man som homosexuell skall tiga i sådana sociala sammanhang. Man ska inte få tala om dem. De är stötande. Man ska gömma sig. Eller kanske ljuga? Är det den religiöst korrekta utvägen?

Jag tar slutmeningen igen, den var så fin: "På sätt och vis får dom skylla sej själva när man utsätter sej för onödiga trakasserier."

- - o - o - -

Fotnot och tips

Det borde vara en självklarhet att kunna vara öppen med sin sexualitet överallt och slippa gå som katt kring het gröt med eufemismer och avledningsmanövrar när man diskuterar privatlivet. Ibland överväger man om det verkligen är läge att berätta att man åt middag med sin pojkväns föräldrar när helgens aktiviteter avhandlas kring fikabordet på jobbet. Och hur ska man reagera när en ytligt bekant frågar om man efter en arbetsdag ska "Hem till tanten"? Orkar man återigen höra "Är DU homosexu... det trodde jag verkligen inte. Du är så... jag menar du är inte kvinnlig. Alltså jag menar inte att alla homosexuella är kvinnliga, utan bara att, ja alltså du vet, he he. Jag har MÅNGA homosexuella vänner, he he he. Nä om man skulle hem till tanten nu..."

När jag själv kallpratar om semestrar och familjeliv har har jag för vana att gå till väga på följande sätt: I första ledet använder jag ordet sambo, och i andra ledet pronominet han. Exempel:

– Nå Tor, vad har du gjort i helgen?
– Jag cyklat på Österlen med min sambo. Han kommer också därifrån.

Eller:

– Det var verkligen delikata muffins. Har du gjort dem själv?
– Nej, det är faktiskt min sambo. Jag är ingen höjdare på att baka, men han är rätt duktig.

Slut på lektionen.

Världen Idag rekryterar riksdagsledamöter

Världen Idag får i vår två nya medarbetare som skall skriva kommentarer på ledarsidan: riksdagsledamöterna Staffan Danielsson (c) och Eva Johnsson (kd).

Staffan Danielsson är lantbrukare och riksdagsledamot sedan 2004. Han var i somras en av medundertecknarna till DN-artikeln "Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel", som jag berörde i texten Äktenskapet del 93872. På sin blogg kommenterar han själv den uppståndelse som artikeln orsakade. Annars är Danielsson mest engagerad i försvars- och jordbruksfrågor.

Eva Johnsson är grundskolelärare och valdes in i Riksdagen 2006, där hon sitter i Socialförsäkringsutskottet och Utbildningsutskottet. Jag har skrivit om henne när hon debatterade äktenskapet med Thomas Tobé (m) i radion, och när hon ifrågasatte att In hate we trust-utställningen skulle visas för skolungdomar. Här ligger hennes samlade artiklar.

Frågan om könsneutral äktenskapsbalk kommer allt närmare, så det är ingen slump att Världen Idag knyter till sig två politiker som brinner för denna fråga. Och med tanke på att tidningens eget förtroendekapital i frågan är lika med noll, är det klokt att rekrytera medarbetare som inte är fullt så komprometterade.

Mer läsning:

Eva Johnssons riksdagssida
Eva Johnssons kd-sida
Staffan Danielssons riksdagssida
Staffan Danielssons blogg

Om grundläggande behov

En insändare i Dagen om grundläggande mänskliga behov ger en påminnelse om vad det är motståndarna till homoäktenskapet (som i allmänhet är samma människor och organisationer som varit motståndare till partnerskap och sambolagstiftning) vill förneka homosexuella individer:

Trygghet. Att dela sitt liv med någon, att känna att man har någon man kan anförtro sig till i livets svåraste stunder, någon att luta sig emot. Men det handlar självfallet inte bara om känslor och kärlek, utan även om ekonomi – att dela på kostnader och investeringar, och juridik – att på ett enkelt och säkert sätt kunna ordna sitt förhållande.

Självkänsla. Många antigayaktivister brukar göra sig lustiga över att Pride också kan översättas med högmod. Andra tycker att det årliga evenemanget i Stockholm snarare borde kallas Skamfestivalen. De vill beröva homosexuella självkänslan och stoltheten över att våga stå upp för den man är. De slåss för rätten att betrakta homosexuella som barn som bajsat i byxorna – någon som inte kan hålla sig. Någon som man måste tycka synd om och nedlåtande klappa på huvudet.

Närhet. Det går inte att nog understryka vikten av fysisk närhet mellan människor. Intimitet och kroppslig kontakt är antagligen de mest grundläggande mänskliga behoven. Men det finns människor som tolkar Bibeln på ett så ansvarslöst sätt, att de genom en simpel uteslutningslek tror sig kunna dra slutsatsen att homosexuella måste avstå från denna livsviktiga kontakt. Och med hjälp av denna uteslutningslek tror de sig kunna sätta hela Bibelns kärleksbudskap inom parentes. Tur att kärlekens är större och starkare än dessa människors önsketänkande och vanföreställningar.

Självbestämmande. Att själv få bestämma över sitt liv borde väl vara en självklarhet för alla? Nej tyvärr – många menar att homosexuella inte ska ha den möjligheten. Homosexuella ska inte kunna välja vilken livs- eller kärlekspartner de vill. De ska inte kunna reglera sina förhållanden på samma villkor som heterosexuella. De ska inte kunna fatta beslut om sina barn, och inte kunna adoptera sina partners barn. Det finns människor som påstår sig veta bättre. De säger: "Om ni inte gör samma livsval som oss, måste vi betrakta er som omoraliska syndare, och vi kommer att göra allt för att försvåra er tillvaro i samhället."

"Hatbrott mot homosexuella ingen viktig fråga"

Uppdaterad version efter Emanuels kommentar och tips. (Tack)

Här är slutställningen för Dagens enkät om hur hatbrott mot homosexuella ska bekämpas:

Hårdare straff mot gärningsmännen 25 %
Fler kampanjer mot diskriminering 35 %
Ge homosexuella möjlighet att gifta sig 7 %
Det är ingen viktig fråga 31 %

Det var då för väl att "Det är ingen viktig fråga" inte tog hem segern i loppet till slut... Här ligger kommentarerna i samband med inlägget, och jag sparade även några godbitar i inlägget Intressant enkät om hatbrott i Dagen.

Självfallet är inte detta på något sätt en vetenskaplig undersökning. Urvalet av svarande är inte representativt för kristenheten eller Dagens läsare. Jag påstår inte att den säger något om kristenhetens hållning i frågan, utan redovisar resultatet som en uppföljning av ovan länkade text.

Hur tidlösa är högerkristenhetens sanningar?

Varför har Svenska Kyrkan beslutat att välsigna partnerskap, och att det kan ske inne i kyrkan? För Världen Idag-skribenten Erika Cyrillus är svaret enkelt: För att få upp antalet kyrkliga vigslar när allt fler väljer att gifta sig borgerligt. Hon menar att kyrkan utnyttjar homosexuella för ett billigt PR-trick.

Relevant kyrka står fast vid tidlös sanning, är rubriken på artikeln. "Det som surrar högst i luften kan plötsligt te sig sant", skriver hon vidare. Ja just det, den allt tolerantare hållningen mot homosexualitet är en fluga, ett utslag av tidsandan, en övergående parentes i historien. Det är det vanliga snacket från Världen Idag. Frågan är vilken tidlös sanning om homosexualitet det är hon vill att kyrkan ska stå fast vid? Hur långt tillbaka i tiden vill hon vrida klockan när det gäller homosexuella? Anser hon över huvud taget inte att kyrkan och kristenheten har något att göra upp med när det gäller homosexualitet och förhållandet till homosexuella? Hur tidlös är den kristna sanningen om homosexualitet egentligen?

Inkonsekvent kritik mot hatbrottsbegreppet

Frågan om begreppet hatbrott är viktig och invecklad. Men många av invändningarna är inkonsekventa, se till exempel debattkommentarerna i tidningen Dagen som det förra inlägget handlade om. Många är kritiska mot begreppet för att det endast gynnar "vissa grupper". "Vissa grupper" är i det här sammanhanget förmodligen synonymt med HBT-personer (och i viss mån muslimer). Men hatbrottsbegreppet omfattar även andra grupper. Så här beskrevs hatbrottjourens arbete i en artikel i Nerikes Allehanda i våras:

När utredarna fyller i en polisrapport öppnar sig ett så kallat pop up-fönster med frågan: "Kan detta vara ett brott som är religionsfientligt, främlingsfientligt eller homofobiskt?".

Frågorna som blir hängade i luften när man läser kommentarerna i Dagen blir: Är ni kritiska mot hatbrottsbegreppet generellt, eller bara mot att HBT-personer (och muslimer) inkluderas i det? Är hatbrottsbegreppet OK när det gäller judar?

Intressant enkät om hatbrott i Dagen

Förra helgen utsattes en 44-årig man i Stockholm för ett mordförsök. Polisen misstänker att offrets sexuella läggning var motivet bakom brottet. En 35-årig man är häktad. Därmed har Världen Idag fått ytterligare en händelse att sätta citationstecken kring. Fast det är högst osannolikt att de tar upp saken, trots att de är besatta av homosexualitet.

Dagen har däremot tagit upp det i en neutral artikel, och "dagens fråga" igår var Hur förebyggs hatbrott mot homosexuella? Signaturen Reb gjorde mig uppmärksam på de häpnadsväckande omröstningssiffrona, som på söndagskvällen såg ut så här:

---> Hårdare straff för gärningsmännen 21 %
---> Fler kampanjer mot diskriminering 33 %
---> Ge homosexuella möjlighet att gifta sig 8 %
---> Det är ingen viktig fråga 35 %

Omröstningen pågår fortfarande, och sifforna kan givetvis ändras. Men det är värt att notera att så stor andel anser att frågan är oviktig. Bland kommentarerna finns det många ödmjuka, kärleksfulla och sympatiska inlägg, men det har också bubblat upp en mängd gammal god antigayretorik. Jag har plockat lite russin ur kakan. Fetningarna är mina.

JIMMY - 2008-01-06 13:02
För det första så är det likhet för lagen som är Grunden för alla de länder som får kalla sig för en rättsstat. Om en homosexuell blir dödad, Ja då är det ju ett mord, Detta gäller tex om en sado- masohist skulle bli dödad eller vilka onaturliga läggningar som nu skulle kunna tänkas att finnas i vår yttersta sista ändetid. Och detta faktum att några har förtur över andra brott (Hatbrottsjour) mot medborgare är en kvarleva från sosse stalinismen djävulska försök att tysta ner sann - kristen förkunnelse om vad som är synd,,,,, som nu alla numera vet om att det totalt misslyckades,,,,,,,, Då nu i stället kristen förkunnelse - stärktes genom de prediukat i Sveriges Högsta domstol - genom -domarna mot Broder Åke Green och Broder Leif Liljeström. Och varför är det aldrig några av dom hjärntvätt - journalister från 98& av alla kpmlr- tidningar som skriver om att gamla pensionärer blir rånade och knivskurna när dom går till sin affär, i ett förorts - getto som numera finns i Sverige i nådens år 2008.

Notera att Jimmy anser att de citat som var aktuella i fallet med Leif Liljeström är kristen förkunnelse. Hängas på pålar... Jojomänsan!

P G Normi - 2008-01-06 13:27
Guds Ord är kristallklart vad gäller homosexualitet etc. Syndens lön är ju döden och människan har fått en fri vilja. Välj Livet eller döden. Följde vi Guds Ord slapp vi allt som har med överträdelser av Guds ordningar att göra. Konstigare är det inte.

Nej, det hela är ju egentligen mycket enkelt.

Lars - 2008-01-06 14:20
Just nu är väl Homosexualitet det mest tabu belagda ämnet att resonera om här i samhället , så långtid det är på det viset tror jag det blir svårt att komma tillrätta med hatbrott, när samhället blundar för ev baksidor i den homosexuella livsstilen. Media beskriver ofta homosexuallitet som yngre trevliga människor som vill leva i livslånga förhållanden andra bilder verkar inte få visas upp som inte är så fördelaktiga,så långtid samhället inte erkänner att det finns baksidor tror jag det blir svårt att nå och övertyga dom som begår hatbrott.

Homosexuella är ingen homogen grupp. Varför skulle det som person ett håller på med ha något med person två att göra? Vad har för övrigt "baksidor" med samhälleliga rättigheter och juridiska villkor att göra? Och vad är det egentligen för "baksidor" Lars talar om?

Peter E - 2008-01-06 15:06
Beteckningen "hatbrott" är ur ett demokratiskt och juridiskt perspektiv synnerligen problematiskt. Varför ska enbart brott mot vissa grupper inkluderas i term och andra inte? De lagar som redan finns, borde vara långt mer än tillräckliga för att komma åt misshandel, mord trakasserier m m. "Hatbrott" är enbart en populistisk term för att främja vissa grupper. Polisen gör helt rätt att sluta prioritera dessa "låtsasbrott" och istället ta itu med riktiga brott som inte är behäftade med politiskt korrekta barlaster. Misshandel är misshandel oavsett om offret har en pervers livsstil eller inte.

Emma Jacobsson, Gbg - 2008-01-06 16:15
Som f d nynazist (som sedan fått göra en omvändelse) har jag inga som helst problem att förstå termen "hatbrott": Jag har tyvärr OFTA och på MÅNGA SÄTT mött attityder mot homosexuella i kyrkan som påmint om den som nynazisterna har. Alltså rent och obegripligt hat som lett till förakt och oförskämt betmötande. Vi som är kristna "heteros" har att bemöta våra kristna homosexuella systrar och bröder med respekt. Allt annat är synd och skam. Det är bra att det finns organisationer som arbetar för de homosexuellas rättigheter så att inte var och en måste stå ensam och slåss för sitt människovärde, sin kristna tro och sin sexualitet. Att påstå att det inte är en viktig fråga är att alldeles strunta i sin medmänniska, och så kan vi inte ha det, tycker jag.

Mycket intressant inlägg från Emma Jacobsson i Göteborg.

Bengt i Hägersten - 2008-01-06 22:54
Svarsalternativen på den här frågan är helt otillräckliga. Inget av dem ger ett relevant svar på själva sakfrågan. Misshandel av homosexuella behöver inte handla om diskriminering i sig. Dessutom lär inte den här typen av våldsbrott bli färre om homosexuella får ingå äktenskap. Risken är tvärtom att de i så fall blir fler än i dag. Mycket pekar på de så kallade hatbrotten mot gay-personer i själva verket är framkallat av ett samhälle som är i otakt med verkligheten. Reformer som partnerskapslägen och den kommande lagen om "könsneutrala äktenskap" är framtvingade av politiskt korrekta medier och politiker, i samverkan med RFSL och andra delar av homolobbyn. De härrör således inte från folkdjupet och uppfattningen hos folk i allmänhet. När nu de makthavarna och medierna ska försöka slå varandra i politisk korrektheten i homofrågorna har de ett pris. Kritiiker mot utvecklingen stämplas i pannan som "homofob", och därmed är ett sansat meningsutbyte i praktiken uteslutet. En logisk följd av den här sopa under mattan-taktik är att mer eller mindre kriminella personer i samhällets utkanter därmed ser sig som en slags "moralisk väktare". Sådana kriminella beteenden ska givetvis bekämpas och bestraffas i sedvanlig ordning. Men det vore onekligen bättre om politiker och medier tog sitt ansvar och öppnade locket och tillät en öppen debatt utan att pestförklara alla som kritiserar utlevd homosexualitet som företeelse och subkultur. Som man bäddar får man ligga, heter det.

Bengt i Hägersten ger en i det närmaste komplett antigayretorisk provkarta. De senaste 20 årens förbättringar för homosexuella är "framtvingade" utan stöd från folkdjupen. Hatbrotten är en konsekvens av att homosexuella har fått det bättre och att homosexuella syns i samhället. Det är de homosexuellas eget fel att de utsätts för brott – inte förrövarens eller den demoniserande propagandans.

Och så denna klassiska klyscha om att man inte får "kritisera homosexualitet". För det första: Vad innebär det? Och för det andra: Vad är det du tror att du inte får säga, Bengt? De frikännande domarna mot Åke Green och Leif Liljeström är bevis på att man kan säga vad som helst om homosexuella som grupp. Men man kan inte förvänta sig att förbli oemotsagd.

Utan att göra några vidare jämförelser, är det värt att notera att den föreställningsvärd Bengt presenterar är identisk med "Fredriks", d.v.s. mannen som försökte yxmörda en RFSL-anställd kvinna i Stockholm i våras.

Mer 2007

Här kommer ytterligare en 2007-lista. Lite personliga val. Jag ber om ursäkt för alla upprepningar.

Årets bok
Bögjävlar (Atlas, 2007) av Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson (red), Petter Wallenberg, Roger Wilson. Bögkulturen har förflackats, förytligats och avsexualiserats av homorörelsens ständiga strävan att bli älskade av alla. Trist, tyckte ett sällskap av bögjournalister från det tidiga seklets gaymedieboom, och skrev denna roliga och tänkvärda debattbok. Allra bäst är Roger Wilsons brev till författaren Bengt Martin. Jag recenserade boken här.

Årets musik
Att tidningen QX kunde missa att nominera den flatiga srilankesiskan M.I.A. i sina musikkategorier för 2007 är helt obegripligt, men helt i tidningens tradition; när de för några år sedan listade den mest oumbärliga homomusiken struntade de i The Hidden Cameras, Magnetic Fields, Ani Di Franco och Antony and the Johnsons. Här ligger videon till M.I.A:s Paper Planes från årets skiva Kala:



Årets film
Årets film är och förblir Maria Hallmans reklamfilm för boken Homosexualitet är synd.



Årets förändring-är-möjlig
Flera amerikanska antigayaktivister ändrade under året sin hållning radikalt. Joe Murray, som tidigare arbetade för American Family Association, förklarade i en öppenhjärtig intervju hur han insett att den kristna högerns retorik är ohållbar och inkonsekvent. David Blankenhorn, grundaren av Institute for American Vaules, förklarade att han nu erkänner och framhåller homosexuell kärlek: "I believe in the equal dignity of homosexual love". Men det allra mest fantastiska exemplet var när San Diegos borgmästare Jerry Sanders i september tillkännagav att han svängt i frågan om homoäktenskap. Jag kan se filmen hur många gånger som helst:



Årets skrattet-fastnar-i-halsen
"Inga homosexuella i Iran", påstod irans president Mahmoud Ahmadinejad vid en frågestund på Columbia-universitetet i New York i september och skrattades ut av ett fullsatt auditorium och en hel värld. Visserligen tycks den islamistiska regimen göra allt för att bli av med sina homosexuella, men så framgångsrik kan den väl ändå inte ha varit ännu?

Årets mest oroande
Den senaste tiden har evangelikala antigayaktivister från USA förlagt sin verksamhet till Ryssland och Baltikum för att hjälpa sina trosfränder att kväva den homosexuella emancipationen i sin linda. Mest oroväckande är Scott Livelys missonerande. Han är tidigare mest känd för sin historierevisionistiska bok The Pink Swastika, där han driver tesen att nazismen var en homosexuell rörelse, och om inte dagens homosexuella stoppas i tid kommer världen att få uppleva ett nytt 30- och 40-tal. I öststaterna har han lierat sig med New Generation Chruch och dess ledare Aleksej Ledjajev. Här ligger Jim Burroways granskning av kyrkans antigaykampanj. Scott Lively exploaterar de redan hatiska stämningarna mot homosexuella med propaganda om pedofili och katastrofer och har utsett gayrörelsen till "världens farligaste politiska rörelse". De redan mycket svåra förhållandena för homosexuella i Baltikum och Ryssland riskerar alltså att bli ännu värre. Detta är något vi måste se ytterst allvarligt på och uppmärksamma och motarbeta med beslutsamhet och konsekvens. Ett sätt är att distrubuera den outtröttlige Jim Burroways skrift The Heterosexual Agenda, som nu finns översatt till ryska. Det är en helt lysande parodi på antihomosexuella pamfletter där han demaskerar han antigayretorikens billigaste och oärligaste argument. Mycket läsvärt. Både den engelska och ryska versionen kan laddas ner här. Skicka länken till alla era vänner i Baltikum och Ryssland.

Årets klumpigaste debattör
Elisabeth Ohlson Wallin fortsätter med sina retoriskt trubbiga och oerhört lättköpta bilder. Med In hate we trust vill hon skildra de allvarliga problemen med hatbrott och homofobi, men gör det på ett sätt som gör att dessa frågor helt kommer i skymundan. Diskussionerna i utställningens kölvatten upptas i stället av kristenhetens indignerade protester mot att "jämföras" med nazister och våldsverkare. Kristenhetens nödvändiga och på sikt oundvikliga självrannsakan uteblev således. Igen. Konst ska nyansera, fördjupa och problematisera. Inte polarisera, förytliga och förenkla.

Årets Agnarsson
Att välja ETT Ruben Agnarsson-citat är förstås helt omöjligt. Under året har han anklagat RFSL för vilja legalisera sex med barn, samt att organisationen försöker sabotera polisens bekämpning av barnpornografi. Han har insinuerat att RFSU ligger bakom en samordnad medieaktion för att befrämja pedofili samt jämfört det politiska arbetet för homoäktenskap med skapandet av det rasbiologiska institutet i Uppsala. Jösses...

Årets vad-fan-håller-ni-på-med?
Just nu rasar en ny HIV-epidemi bland homosexuella män. I Skåne ökade antalet smittade med över 100 procent under 2007. Även i storstäder som London är ökningen katastrofal. Vad är det med HIV och sjukdomens smittovägar som är så oerhört svårt att förstå?

Årets konst
Konstnärsduon Elmgreen & Dragset gjorde om Malmö Konsthall till en katedral över bögkultur under våren 2007. Jag recenserade utställningen här.

Årets nykomling

Riksdagsledamoten Tomas Tobé (m) dök upp från ingenstans och gjorde bra i från sig i olika debatter med klara och tydliga argument.

Anmärkning om Världen Idags nätupplaga

Världen Idag har i omgångar förnyat sin hemsida under 2007. Layouten är smidigare, men sajten har blivit trögare. En annan konsekvens (som förmodligen är temporär) är att den i stort sett saknar arkiv. Det betyder att alla texter som jag har länkar till härifrån, hamnar på tidningens förstasida. Artiklarna är inte heller tillgängliga genom sökmotorn. Om man till exempel söker på RFSL får man i nuläget bara en träff...

2007 i backspegeln

Januari

Forskare i USA lyckades ändra sexualiten hos baggar.

Bevara Äktenskapet-mannen Stefan Gustavsson skapade rubriker genom att påpeka att Bibeln inte motsätter sig dödsstraff.

Världen Idag insinuerade att Sveriges Radio sänder Vit Makt-musik och lyckades lura med sig Gunnar Hökmark i drevet.

Annica Dahlströms bok Könet sitter i hjärnan skapade viss debatt, men inte så mycket som hon hade hoppats. Mycket debatt uteblev eftersom extremgrupperna inte riktigt kan omfamna hennes teser - hon hävdar ju att den sexuella läggningen avgörs på fosterstadiet, och alltså är medfödd. Och feministerna och queerfolket avfärdar henne som biologist. Jag skrev om boken i inlägget Kommentar på "Könet sitter i hjärnan" och Onödig upprördhet över hjärnforskning.

Ruben Angarsson inledde året i högform, och menade på ledarplats att RFSL:s målsättning är att legalisera sex med barn. Han hävdade även att RFSL aktivt arbetar med att bekämpa polisens barnporrbekämpning.

Bloggprästen Karl af Hällström anmäldes till Domkapitlet för sin liberala hållning mot homosexualitet, och friades senare.

HBT-communityt Qruiser anklagades för att vara marknadsplats för pedofiler.

Aftonbladet skämde ut sig genom att svälja ExGay-satir. Ni minns väl Donnie Davies underbara låt God hates a fag?

Februari

Den amerikanske f.d. kyrkoledaren Ted Haggard botades från sin homosexualitet på rekordtiden tre veckor.

Hans Göran Björk slutade som redaktör på Världen Idag: Kris i Världen Idags redaktionsledning.

Mars

Det politiska klimatet mot homosexuella i Polen hårdnade: Polen rotar i totalitarismens verktygslåda.

Den amerikanske pastorn R. Albert Mohler menade att man bör hormonmanipulera hjärnorna på foster som riskerar att födas homosexuella.

Sverigedemokraterna flirtade med kristdemokratiska väljare, bland annat med hänvisning till inställningen till homosexualitet.

Biskopsmötet beslutade att homosexuella ska kunna vigas i kyrkan.

April

Världen Idags utrikesredaktör Mats Tunehag bröt nya journalistiska marker genom att intervjua sig själv.

Bitte Assarmo skapade debatt genom en artikel i SvD om kristofobi, vilket skapade viss förvirring inom högerkristenheten, eftersom de ägnat spaltkilometer åt att just desarmera begreppet fobi när det gäller företeelser som homofobi och islamofobi.

Bluff-forskaren Paul Cameron publicerade en studie om partnerskapslagarna i Skandinavien. Läs också: Paul Camerons oetiska metoder avslöjade.

Kanadensiska antigayaktivister bad världen om ursäkt för att landet infört homoäktenskap.

Maj

Det var under våren skriverier kring kd-politikern Helén Edholm i Umeå. HomO hade stämt kommunen för att hon i socialnämnden röstat emot en närståendeadpotion. HomO förlorade (lyckligtvis) fallet, men det bubblade upp många intressanta antigayretoriska detaljer kring affären.

Joe Labero skapade rubriker med ett uttalande om att man måste vara homosexuell för att lyckas i Las Vegas.

USA:s visepresident Dick Cheneys lesbiska dotter Mary födde en son.

Integrationsminister Nyamko Sabuni försökte ge borgerligheten cred för lagar som har förbättrat för homosexuella. Pinsam historierevisionism.

En pridemanifestation i Moskva urartade i våld och slagord.

Reklamfilmen för Maria Hallmans bok Homosexualitet är synd blev en klassiker på Youtube.

En man attackerade en RFSL-anställd kvinna i Stockholm med en yxa för att få allmänheten att reagera mot homosexualitet.

Polens barnombudsman utredde om teletubbyn Tinky Winky var gay.

Juni

Torbjörn Fälldin m.fl. skrev en debattartikel i DN om att det var ett "biologiskt faktum att homoäktenskap är fel".

Boken Bögjävlar publicerades.

Konferensen Beyond Exgay hölls i Irvine, Californien. Syftet var att belysa den skada och det lidande som exgay-terapi kan orsaka. Jag intervjuade initiativtagaren Peterson Toscano i Människor och Tro, P1.

Juli

Det blev känt att en nazistisk organisation ska försöka lura med sin kristna och konservativa demonstranter till en motaktion under Pride 2008. Saken fick stort geomslag i andra medier.

Det blev stort rabalder bland vissa homoadebattörer över att Glenn Hysén utsetts till invigningstalare under Pride.

Amerikanska antigayaktivister lyckades plantera en falsk nyhet i Fox om att "tusentals lesbiska gäng går bärsärkagång i USA:s städer i jakten på småflickor att våldta".

RFSL fick konsultativ status i FN:s råd för sociala och ekonomiska frågor.

Rättegång mot mannen som försökte yxmörda en kvinna på RFSL i Stockholm.

Augusti

Ruben Agnarsson anklagade RFSU för att ligga bakom en samlad pedofilaktion i media.

Det uppstod stora frågetecken kring ett pressmeddelande från RFSL om att BRIS ändrat sina ståndpunkter i adoptionsfrågan.

Sverigedemokraterna förtydligade sin hållning mot homosexuella.

En Ecce Homo-utställning i Jönköping utsattes för ett attentatsförsök.

September

Prästen Niklas Olaison orsakade upprördhet för ett uttalande i en tidningsartikel.

Irans president påstod under en presskonferens under sitt besök i USA att det inte finns några homosexuella i Iran.

San Diegos borgmästare Jerry Sanders tillkännagav under en mycket rörande presskonferens att han undertecknat en resolution till stöd för homoäktenskap, och därmed ändrat sin inställning i frågan radikalt.

Oktober

Biker Church gav ut ett "Barnmanifest" som visade sig vara illa dold och billig antigayretorik.

Andres Serranos utställning på Kulturen i Lund vandaliserades av nazister.

Bevara Äktenskapet annonserade i Stockholms tunnelbana.

November

Elisabeth Ohlson Wallins utställning In hate we trust turnerade i landet under året och orsakade upprörda känslor hos kristenheten.

Leif Liljeström friades i Högsta Domstolen för saker som en annan person skrivit på hans diskussionsforum. Det är med att hänga bögar på pålar, ni vet... En mycket rimlig dom.

Skolverket granskar om Andreasgymnasiet lyckas leva upp till skollagen.

Desmond Tutu uttalade att han skäms över kyrkans homofobi.

Conservapedia fyller ett år.

Linda Leopolds bok Faghag publicerades. Jag skrev om boken i inläggen Homoäktenskap stärker samhället och Bokrecension: Faghag.

De amerikanska antigayaktivisterna utnämnde under året Baltikum och Ryssland till "det nya slagfältet i det kulturella kriget mot homosexualiteten." Historierevisionisten Scott Lively ambulerade med sitt farliga budskap inom ramen för ett samfund som fram till 2004 hade nära kontakter till Livets Ord.

December

Muslimska ledare i Norge vågade inte fördöma avrättningar av homosexuella i Iran.

Två fall av misstänkta hatbrott rapporterades från Stockholm. Ett mordförsök och en misshandel.

Påven framhöll homoäktenskap som ett hinder för världsfreden.

Bögar föreslogs få bli blodgivare.

Den konservativa kristenheten gick i taket för Jonas Gardells utnämning till teologie hedersdoktor i Lund.