onsdag, februari 27, 2008

Lesbisk kvinna fick inte besöka sin partners dödsbädd

Motståndare till homoäktenskap menar ofta att homosexuella inte behöver äktenskapet, eftersom de redan har tillgång till alla rättigheter och skyddsfunktioner genom t.ex. partnerskapet och liknande lagstiftningar. Tidningen Olympian i delstaten Washington rapporterar om ett fruktansvärt exempel som visar att så inte är fallet (jag översätter fritt):

För fyra månader sedan var Janice Langbehn, hennes partner Lisa Pond och deras barn Katie, David and Danielle, 10-13 år, på väg ut på en kryssning från Miami till Bahamas. Men väl i Miami fick Pond, Langbehns partner sedan 18 år, en hjärnblödning och avled. På sjukhuset erkändes varken Langbehn eller deras gemensamt adopterade barn som Ponds familjemedlemmar, och nekades således tillträde till akutmottagningen där hon vårdades. Langbehn ansågs inte heller ha befogenhet att fatta några medicinska beslut å sin partners vägnar.

Detta är antigayretorikens och särlagstiftningens konkreta konsekvenser. Att en person hindras från att besöka sin partners dödsbädd. Att tre barn inte får möjlighet att farväl av en av sina föräldrar. Att en döende kvinna förnekas ett sista möte med sin familj. Det är paradoxalt att de som argumenterar för detta oftast samtidigt kallar sig kristna...

(Mer på Box Turtle Bulletin.)

Pingstledare vill öppna upp för homosexuella

I dagens Dagen förtydligar pingstledarna Sten Gunnar Hedin och Stanley Sjöberg sina ståndpunkter om huruvida homosexuella kan bli medlemmar i deras församlingar. Båda säger ja. Med reservation.

Det var i Elisabeth Ohlson-Wallins TV-program "Hatar Gud sex" i början av februari, som Hedin uttalade att homosexuella bör välkomnas som medlemmar (till skillnad från Åke Green, som menar att man omöjligtvis kan vara homosexuell och kristen samtidigt):

- Var skall de finnas med sitt liv om inte i församlingen? Var kan den som skiljer sig få finnas. Den som gifter om sig?

Samtidigt menar han enligt artikeln i Dagen att den homosexuelle måste betrakta sin läggning som något som måste repareras:
- Församlingen är miljön där jag och alla andra som är "på väg" får finnas med för att få hjälp att bära mitt livs börda.

Stanley Sjöberg uttalar sig enligt samma mönster. Först positivt:

- Ska vi utesluta den homosexuelle för något som sker i sovrummet, då måste vi ta itu med andra medlemmar som har förmögenheten under "madrassen" eller på bankkontot, samtidigt som andra människor lider nöd.

Men han har en liknande reservation som Hedin, om än lite starkare:

- [D]et finns en gräns. För mig går den vid att brottas med sin egen situation, att vilja leva rätt men inte klara av det, jämfört med att säga: "jag har rätt och Bibeln har fel".

Jag vill inte kritisera pingledarna för dessa reservationer. Jag vill tvärtom berömma och uppmuntra dem, eftersom de vågar gå emot strömmen och stå upp för nytänkande. Särskilt Hedin verkar ha fått mycket skit för sina uttalanden. (Jag vet att reservationer av det här slaget orsakar mycket vanmakt och frustration hos kristna homosexuella, som upplever att deras tro och övertygelse inte tas på allvar, och att de i stället för mötas av respekt och förståelse, blir förmyndarmässigt och nedlåtande klappade på huvudet, läs till exempel signaturen Teas mammas vittnesbörd en bit ner i tråden Antigayretoriken tillämpad på andra grupper. Man måste uppmärksamma och förtydliga vad dessa reservationer innebär för synen på homosexuella (d.v.s. i praktiken status quo), men jag tycker det är onödigt att kritisera steg i positiv riktning. Även de minsta stegen är viktiga.)

Samtidigt ställer Dagen följande fråga till sina läsare: Ska homosexuella få vara medlemmar i en församling? Klockan 21.50 var ställningen följande:

Ja: 44 %
Bara om de lever i avhållsamhet: 38 %
Nej: 12 %
Vet inte: 5 %
Aktuell ställning och kommentarer ligger här.

Om att föredra förljugenhet framför ärlighet

I en krönika i dagens Världen Idag efterlyser bloggbekantingen Samuel Teglund "stormiga debatter" om personer som i vuxen ålder kommer ut ur garderoben, och därigenom spittrar sina heterosexuella familjer, som SvD har skrivit om i en omfattande artikelserie. Han har helt rätt i att detta är ett stort och mycket tragiskt problem. Men det är ganska typiskt att han inte erkänner den egentliga orsaken bakom dessa tragdier. Han skyller på dagens individualistiska samhälle, trots att han borde veta att det är den negativa och stigmatiserande synen på homosexualitet som bland annat hans egen tidning arbetar med att sprida och befästa, som är orsaken till att människor väljer att förtränga eller förneka sin sexuella läggning och ingå äktenskap med en person av motsatt kön för att ingen ska märka, eller i förhoppningen att det ska "gå över". Men det finns en gräns för hur länge man orkar leva i lögn och förljughet.

Den amerikanska organisationen Straight Spouse Network arbetar med att stödja personer, vars män eller hustrur kommit ut ur garderoben, och de räknar med att det finns två miljoner människor i den situationen bara i USA. I sin bok Faghag intervjuar Linda Leopold organisationens grundare, Amity Pierce Buxton, vars man kom ut ur garderoben 1983, efter 25 års äktenskap. Jag har citerat och länkat till detta förr, men det är viktigt, so here we go again:

– Vi vill slippa se fler äktenskap mellan homosexuella och straighta under falska förutsättningar, som slutar i skilsmässa coh splittrade familjer. Men ännu viktigare: Vi stöttar dem av respekt för den mänskliga värdigheten och medkänsla med alla Guds barn! säger Amity.
[...]
– En av de saker som motiverade mig att starta Straight Spouse Network var att ha upplevt den kamp min ex-make genomled. Det var så ironiskt. Han försökte göra det rätta och fördärvades av det. Jag vill inte att någon annan ska behöva gå igenom samma sak.
[...]
– Tror du att äktenskap mellan straighta och homosexuella kommer att försvinna i framtiden? undrar jag.
– Nej, men de kommer att bli ovanligare. Jag önskar att det inom en snar framtid inte kommer att behöva finnas några homosexuella i garderoben längre. Men det kanske är för mycket att hoppas på, säger Amity.
[...]
– Det långsiktiga målet är att påverka opinionen, säger Amity. Om två människor älskar varandra och vill bilda familj, och de råkar vara bögar eller lesbiska – låt dem göra det! Tillåt dem! Stötta dem! Gör det lagligt för dem att gifta sig och skaffa familj. Om ni inte gör det kommer det bara bli fler skilsmässor. Äktenskapet som institution kommer att försvagas snarare än stärkas. Att låta bögar och lesbiska ingå egna förhållanden och bilda egna familjer är stärkande – inte bara för äktenskapet som institution, utan för hela samhället.

Så JA, Samuel. Du har rätt! Visst borde frågan om personer som kommer ut som homosexuella i vuxen ålder orsaka stormiga debatter. Och den stormigaste debatten borde föras inom kristenheten.

Uppdatering (29.2-08)

Den 28 februari skrev Olof Djurfelt en artikel om samma SvD-serie i Dagen. Slutsatserna och argumentationen är i stort sett identisk med Teglunds, så jag kommenterar den inte separat.

tisdag, februari 26, 2008

Antigayretoriken tillämpad på andra grupper

Här kommer ett kort exempel som belyser den tvivelaktiga retorik som AMOSO använder sig av (se föregående inägg):

Tänk er att man smyger in små kort med nedanstående text i förpackningar till traditionella flickleksaker:

Forskning visar:

SVARTA ÖVERREPRESENTERADE I AMERIKANSKA FÄNGELSER

I USA sitter 10 % av de unga svarta männen i fängelse. Motsvarande siffra för de vita är 2 %. Den som umgås och eller gifter sig med en svart man löper alltså mycket större risk att bli utsatt för, eller dras in i brottslighet. Därför: HÅLL DIG BORTA FRÅN DEM! (källa: BRÅ)

Detta är utpräglad och typisk antigayretorik, tillämpad på en annan grupp av människor. Det är otroligt märkligt att antigayaktivisterna inte märker i vilka vatten de trampar runt...

Kolla även denna underbara parodi: We're standing for the truth that negroes can change.

Antigayaktivismen når nya groteska höjder

Homosexuella för AIDS vidare då de slickar varandra i röv-hålet.
Vad sysslar de mera med? Kolla på:

www.amoso.se

Tyck illa om homosexualitet
inte om den homosexuelle själv

Ett kort med denna text föll ur paketet när en sexårig pojke i Göteborg öppnade en födelsedagspresent härförleden, skriver GT idag. Det betyder att AMOSO-mannen Ron Linden (a.k.a. Ronnie Lindén) är tillbaka. (AMOSO står för Avslöjande av myter om sexuell orientering). Han blev riksbekant hösten 2006 med sin landsomfattande turné, som gick ut på att han parkerade sin bil vid McDonaldsrestauranger o.dyl. i olika städer och delade ut antihomosexuella skrifter och filmer, som bland annat handlar om pedofili och rövslickande. För några månader sedan rapporterade jag om att han håller på att översätta sin Amoso-sajt till ett tjugotal språk. I internationella sammanhang kallar han sajten EMASO.

Nu kan det förstås vara någon annan än Linden som ligger bakom leksakskorten. Det kan t.ex. vara någon som sympatiserar med hans sak, och som vill att människor ska gå in på sajten och läsa mer. Men mönstret känns igen. Lindens aktivism har nämligen hittills kännetecknats just av följande:

  • Explicita och groteska sexskildringar. I videon på Amoso-sidan börjar han nästan genast med en lång utläggning om hur bögar slickar röv. Det är för övrigt mycket vanligt att manliga antihomoaktivster är analfixerade i sin retorik.

  • Att rikta sig till föräldrar (och även mor-/farföräldrar) för att skapa oro, rädsla och äckel inför eventualiteten att deras barn skulle vara homosexuella.

  • Att rikta sig till föräldrar till pojkar. Kortet bifogades med en leksak som traditionellt är avsedd för just pojkar. Kvinnlig homosexualitet är Linden inte lika intresserad av (förmodligen för att han inte har hittat lika smaskiga lesbiska sexskildringar).

Det ska bli intressant att få se hur saken utvecklar sig. Tilltaget lär inte få något stöd från den kristna pressen, eftersom det knappast kan betraktas vara lämpligt att bifoga information om att slicka röv i leksaker till småbarn. Fast det allvarligaste är förstås inte den sexuella aspekten av kortet, utan att det innehåller generaliserande och demoniserande propaganda riktad mot en viss grupp av människor.

Andra texter om Amoso och Ron Linden.

Uppdatering 27/2

Som mycket riktigt påpekades i en kommentar, är uppgifterna på kortet dessutom felaktiga. HIV smittar i regel inte genom anal-orala kontakter.

fredag, februari 22, 2008

Kristnas yttrandefrihet är INTE begränsad i hbt-frågor

Gång på gång får vi höra detta från kristet håll: Hatbrottsbegreppet och hetslagstiftningen hotar religions- och yttrandefriheten. Yttrandefriheten nedmonteras. Kristna är belagda med munkavle.

Men det är inte sant. Det har till och med motbevisats av Högsta Domstolen. Två gånger. Såväl Åke Green som Leif Liljeström friades, eller hur? Det innebär att man kan påstå nära nog vad man vill om homosexuella bara man gör det i religiös kontext. Man kan översätta homosexuell med gosseskändare, påstå att aids har alstrats av homosexualitet, man kan dra paralleller till cancer, och förespråka pålning på stadens torg. Det är bara att köra! Det finns förmodligen inget som är så tydligt fastställt, som just kristnas rätt att yttra saker som detta. Ändå gnälls det ständigt om den begränsade yttrande- och religionsfriheten.

Så hörrni, kära kristna bröder och systrar. Säg vad ni vill, det har ni rätt till! Ut med språket! Men utmåla er INTE som dissidenter. Det kan man omöjligen göra med två HD-domar i ryggen. Snacka om stöd från etablissemanget...

torsdag, februari 21, 2008

Slutsats om Zarembas artikelserie

Maciej Zarembas uppmärksammade artikelserie Först kränkt vinner utvecklades till en berättelse om om ett enskilt kränkningsärende som inte handlagts på ett korrekt sätt. Sista delen Jaktscener från lärarhögskolan, publicerades igår.

Han presenterar en annan, intressant bild av ett fall från 2005 där en lärare anklagades för att ha uttalat sig kränkande och ovidkommande om homosexuella. Man kan inte betrakta sig ha fått facit till vad som verkligen hände efter att ha läst Zarembas artiklar, men de ger onekligen en värdefull och relevant motbild.

Trots Zarembas svepande utlåtanden om gaystudenterna och hans barnsliga stilistiska positioneringar, tycker jag att det här var en bra och mycket angelägen artikelserie. Han ringar in flera viktiga problem:

  • politiseringen av forsknings- och undervisningssystemet
  • missbruk av maktstrukturer inom dessa system
  • diskrimineringsombudsmännens problematiska roll som opinionsbildare
  • missbruk av begreppen kränkning och diskriminering

Zarembas analys av kränktsjukan går ut på att det i grund och botten handlar om oförmåga – eller ovilja – att ta personligt ansvar. Han hänvisar i sista artikeln till Nina Björk, samt etikforskaren Ann Heberleins kommande bok Det var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar. Det kan inte vara en slump att den boken kommer just nu. Kränktkulturen och ansvarsflykten är inte bara komponenter i en libertariansk nidbild av samhället, utan något som i betydande utsträckning präglar vår samtid. Och det är mycket bra att det uppmärksammas.

Jordbävningar beror på homosexualitet...

Den israeliske parlamentsledamoten Schlomo Benizri hävdade i veckan att jordbävningarna som skakat landet på sistone beror på homosexualitet, rapporterar Dagen:

– Ett kostnadseffektivt sätt att avvärja jordbävningsskador vore att sluta lagstifta på ett sätt som uppmuntrar homosexuella handlingar i Israel, vilket ändå leder till jordbävningar.

Uttalandet öppnar inte bara upp för ickeuppmuntrande lagstiftning, utan också betydligt drastiskare åtgärder, men Israels motsvarighet till RFSL kommenterar ändå på ett föredömligt humoristiskt sätt:

– Å ena sidan sägs det att en religiös parlamentsledamot inte tror att jordbävningar orsakas av Gud, å andra sidan är det smickrande att han tillskriver oss övernaturliga krafter.

Själv tror jag att Gud låter jordbävningar drabba det heliga landet på grund av de judiska, kristna och muslimska lögnerna om homosexualitet. Lögn är en allvarlig synd.

Det är lätt att avfärda Benizris uttalande som stolligheter, men vi får inte glömma att vi har liknande tendenser på betydligt närmare håll. Världen Idag var till exempel snabb med att på ledarplats dra paralleller mellan homosexualitet och tsunamikatastrofen... Osmakligt, javisst, men vem är det minsta förvånad...?

tisdag, februari 19, 2008

Texttips om Världen Idag

Sign. Björn tipsade om en mycket intressant text om Världen Idag och Livets Ord, hämtad från det kristna diskussionsforumet 7Ehimlen. Den är skriven av journalisten Runo Samuelsson, som bland annat har granskat tidningens ägandeförhållanden och hur den förhåller sig till andra samfund.

Det är naivt att tro att Världen idag är en "oberoende" och "fristående" nyhetstidning. Inte minst avslöjar sig tidningsledningen i sin nyhetsbevakning och i kommentarer på ledarsidan. Ruben Agnarsson ägnar gärna mycket tid och utrymme i tidningen åt att granska ekonomiska förhållanden inom andra kyrkor, till exempel pingströrelsen ( Världen idag i april 2007 ), vilket i sig är journalistiskt befogat och bra, men han förtiger och slår tillbaka så snart någon granskar Livets ord och Ulf Ekman.

måndag, februari 18, 2008

Zaremba gör upp med kränktkulturen

Missa inte Maciej Zarembas artikelserie om lärarhögskolan, Först kränkt vinner, som just nu publiceras i DN. Fösta delen publicerades i söndags, och handlar om hur lärarhögskolan i rädsla för att bli anklagade för diskriminering godkänner studenter trots att de uppvisar klara brister i såväl språk- som elevhantering.

Andra delen, Tyst i klassen, publicerades igår, och handlar om hur studentorganisationer och enskilda studenter använder queerteorins starka ställning inom akademin för att göra sig av med obekväma lärare. Tredje delen kommer imorgon, och ska utveckla detta.

Jag har länge längtat efter den stora uppgörelsen med kränkt- och diskrimineringsbegreppet, och äntligen är den alltså här! Zaremba beskriver en värld där det kritiska samtalet och den nödvändiga konstruktiva kritiken har tystnat på grund av alla ömma tår. Om en person med utländsk bakgrund får en uppmaning om att jobba mer med svenska språket, klassas det automatiskt som diskriminering eller till och med rasism. Det är en bisarr verklighet, där individen anser sig "befriad" från allt ansvar för sig själv och sina prestationer. ("Befriad" står inom citationstecken, eftersom det enda adekvata begreppet i sammanhanget borde vara "fråntagen".)

I andra artikeln kritiseras radikala uttryck av queerrörelsen. Den kritiska udden är inte riktad mot själva queerteorin (och absolut inte mot hbt-personer), utan mot sättet på vilket den används alltså som redksap för maktutövande. Varje teori eller rörelse som har sådan potential anammas snabbt av makthungriga. Konstantin införde kristendomen i sitt romarrike. Kommunismen blev ett prima verktyg för de som ville stjäla de rikas tillgångar och styra över de fattiga.

Artiklarna innehåller mycket relevant kritik, men är tyvärr inte klockrena. Zarembas ansträngningar att visa att han inte faller i några PK-fällor går ibland ut över trovärdigheten. Till exempel vägrar han "av stilistiska skäl" att befatta sig med hbt-begreppet, och använder istället ordet "homo för att beskriva allt som på något sätt överskrider [hetero]modellen". Det är inte bara barnsligt, utan gör också att artiklarna förlorar i skärpa, eftersom "homo" och "hbt" helt enkelt inte är samma sak. Det är som att kalla alla människor i de så kallade "öststaterna" för bulgarer.

Vi får se hur han ror det i hamn i tredje artikeln, som alltså skall fördjupa queer-resonemanget. Det finns tyvärr en del oroväckande antydningar och välkända signalformuleringar, som jag dock inte väljer att utveckla förrän jag fått läsa artikeln. Henrik Tornberg, Åsiktstorped och Fredzilla framför också intressant kritik mot texterna. (Man kan gott också hålla i minnet att DN:s kultursida generellt har svåra trovärdighetsproblem. Läs till exempel Johan Norbergs text i Expressen idag om det nonchalanta och oprofessionella bemötande han fått från redaktionsledningen.)

Men det vore synd om dessa detaljer, misstag och barnsligheter från Zarembas sida gör att själva grundkritiken i artiklarna överskuggas. Han tar ju upp något vädligt viktigt, nämligen att samhällets skyddsfunktioner missbrukas av makthungriga och lata individer, som använder dem som genvägar istället för skyddsnät. Detta missbruk får inte leda till att vi glömmer bort att det FINNS en verklighet bakom begreppen kränkning och diskriminering, och att detta är allvarliga problem.

fredag, februari 15, 2008

Den oroande ärkekollektivismen

Hur länge ska Världen Idags läsare finna sig i att bli indoktrinerade med redaktionsledningens ärkekollektivism? Inser de inte paradoxen? De kollektivistiska ideologierna är ju de som starkast har bekämpat all form av religionsutövning.

I dagens ledare är Carin Stenström som alltid tydlig med sina kollektivistiska principer. Och som inte det räckte: hon tycks även mena att lagstiftningen i landet ska ske på utopiska premisser. Att lagstiftningen ska spegla en perfekt verklighet där inga problem existerar.

Är det bra för Sverige med en lagstiftning som öppnar för åsiktsdiskriminering och åsiktsförföljelse? Nej, knappast, men det är den utveckling Sverige har slagit in på, genom en hatbrotts- och diskrimineringslagstiftning som gått över styr och som innebär att medborgarnas yttrande- och religionsfrihet alltmer begränsas.

Här menar hon uppenbarligen inte de fall där kristna åtalats för hets mot homosexuella, eftersom de i samtliga fall har blivit frikända. Det enda fall där någons yttrandefrihet beträffande homosexuella de facto har begränsats var 2006, då nazister fälldes för utdelning av antihomosexuella flygblad på en skola i Söderhamn. Är det detta fallet hon menar? Förmodoligen, eftersom både Åke Green- och Bibeltempletfallet ledde till förstärkt och fördjupad religions- och yttrandefrihet.

Något Världen Idag alltid glömmer när de kritiserar hets- och diskrimineringslagstifningarna är att religiös tillhörighet och etnicitet också vägs in i lagarna. Är de emot detta också? Är de emot att en grov misshandel på en kristen där motivet just var just offrets tro, kan klassas som hatbrott? Är de emot att diskriminering av människor på grund av deras hudfärg är förbjudet? Eller är de bara emot att homosexuella inkluderas i dessa lagar. Gång på gång tvingas man fråga efter dessa självklara förtydliganden, men aldrig får man något klargörande.

Är det bra för Sverige att införa en äktenskapslagstiftning som otydliggör samhällets fortlevnad och utveckling, som betonar att det är likgiltigt om det kommer nya generationer eller ej? Nej, knappast, men det är det synsättet som idag mer eller mindre tvångsmässigt påbjuds i hela samhället och av alla partier utom ett.

"Otydliggör samhällets fortlevnad"? Är detta skrivet på allvar? Ska lagboken vara en manual i konsten att fortplanta sig? Närmare en teokratisk lagstiftningssyn än så här tror jag vi inte kommer.


Är det bra att hävda, i strid med vetenskaplig kunskap, att heterosexuell och homosexuell samlevnad är likvärdig ur ett hälsoperspektiv? Nej, knappast, eftersom all tillgänglig forskning visar betydande skillnader, nämligen att heterosexuell, monogam livsstil är hälsobefrämjande såväl fysiskt som psykiskt, medan homosexuell livsstil är förknippad med betydande hälsorisker, såväl fysiskt som psykiskt.

Aha, det är alltså inte vilken forskning som helst, utan "all tillgänglig forskning"... Men den enda referensen Världen Idag hittills har lyft upp för att peka på de "betydande hälsoriskerna" med "den homosexeulla livsstilen" (vad det nu är för något) är Paul Cameron. Och han är INTE någon forskare, utan en fabrikör av statistikbedrägerier och bluffvetenskap.

Ja, och så fortsätter det på Världen Idags ledarsida. Dag efter dag, vecka efter vecka bankas det in i läsarnas hjärnor att individens värde och villkor ska bedömas utifrån hans eller hennes bidrag till kollektivet. Det är oroande.

Texttips om skenäktenskap och svek

Läs gärna Henrik Tornbergs text Det värsta sveket, som handlar om de härvor av lögner och undanflykter som många homosexuella ser sig tvingade att ta till för att dölja sin läggning som till exempel att ingå äktenskap med någon av motsatt kön. Äktenskapet håller några år, men faller självklart samman när sanningen inte längre kan döljas. I USA beräknas det finnas två miljoner straighta män och kvinnor som är eller har varit gifta med homosexuella.

I Linda Leopolds bok Faghag fanns ett bra reportage om Stragiht Spouse Network, som jobbar med att minska förekomsten av den här typen av ofrivilliga skenäktenskap mellan homo- och heterosexuella. Jag skrev om dem i texten Homoäktenskap stärker samhället.

onsdag, februari 13, 2008

Rapport från diskussionskväll om islam och yttrandefrihet

Samtalsforumet SPIK:s förmåga att samla diskussionssugna Malmöbor på Jeriko är beundransvärd. Men måndagens debatt om islam och yttrandefrihet gav inte mycket nytt, och förirrade sig dessutom i tidsspillande villospår om kvinnofrågor, hederskultur och en lång utläggning om Andres Serrano-debaclet på Kulturen i Lund. Tanken med den senare var förmodligen att visa att ”vi upplysta västerlänningar” minsann inte är mycket bättre på yttrandefrihet själva när våra lutherska ideal utmanas.

Det är märkligt att denna eländiga kålsuparteori fortfarande har så starkt fäste i folkdjupet. För varför skulle man behöva tillhöra en tadelfri grupp för att ha mandat att kritisera andra? Det faktum att kristna grupper ropar på censur fråntar inte ”kulturellt kristna” debattörer rätten att uppmärksamma och kritisera islamistiska hot mot yttrandefriheten. Förekomsten av kristna fundamentalister neutraliserar inte förekomsten av muslimska. Båda måste kritiseras – men inte nödvändigtvis i samma debatt.

Kvällens intressantaste inlägg kom från publiken och politikern Bengt Held (fp), som frågade sig varför debattörer på vänsterkanten inte längre står för rätten att häda. Här hade det kunnat uppstå en intressant och viktig diskussion – om någon vänsterdebattör hade varit inbjuden eller vågat ta till orda…

(Publicerad i Sydsvenskan den 13 februari 2008)

måndag, februari 11, 2008

Märkliga slutsatser från ny favoritexpert

Äktenskap skulle inte gynna stabiliteten i homosexuella relationer, eftersom en del homosexuella ägnar sig åt partnerbyten och har sex med andra trots att de lever i förhållanden. Det är kontentan i psykoterapeuten Eve Suurvee-Råstrands resonemang kring huruvida äktenskap skulle stärka stabiliteten i homosexuella relationer (Världen Idag). Men hur kan hon inbilla sig att partnerbyten och otrohet är något som är exklusivt eller utmärkande för en homosexuell kontext? Himmel! Hela den moderna film- och litteraturtraditionen är ju uppbygd just kring heterosexuell otrohetsproblematik och triangelförhållanden. De 20000 skiljsmässor som äger rum varje år talar också sitt tydliga språk. Betyder detta att heterosexuella generellt är olämpliga att uppfostra barn? Att de inte bör få gifta sig?

Eve Suurvee-Råstrand verkar för övrigt vara högerkristenhetens nya favorit när det gäller att hitta expertuttalanden om "den homosexuella livsstilen". Hon medverkade även på den ekumeniska hearingen i S:ta Clara kyrka i januari, där hon vittnade om att "lesbiska lever i relationer fyllda av svartsjuka och schismer". Jaha...

söndag, februari 10, 2008

Partnerskap gäller inte utomlands

Hur kommer det sig att ett av de viktigaste argumenten för homoäktenskap inte alls har nämnts i debatten? Jag citerar från RFSL:s partnerksapssida:

Partnerskap som ingåtts i Sverige, Danmark, Island, Norge eller Nederländerna gäller i alla dessa länder per automatik via en informell överenskommelse mellan dessa länder. Övriga länders partnerskap gäller dock inte per automatik; en person som flyttar till annat land räknas som ensamstående. Inga sådana begränsningar finns för äktenskap.

Vilket heterosexuellt par hade accepterat att betraktas vara ensamstående med allt vad det innebär när de åker utomlands?

fredag, februari 08, 2008

Lögn viktigare än nykterhet?

Världen Idag fortsätter idag sin strid för att krossa IOGT-NTO. Så lätt väger alltså kampen mot superiet för denna tidning, att den överges till förmån för lögnen.

_ _ _ _ _

Uppdatering
Dagen rapporterar att 1000 personer hitills lämnat IOGT NTO.

torsdag, februari 07, 2008

Svar till digitaltoo om "den homosexuella livsstilen"

Signaturen digtaltoo startade delvis en ny diskussion i tråden Kommentar till "Hatar Gud sex?", som jag väljer att lyfta upp här så att det inte blir rörigt. Förutom det som framgår i citatet, kritiserade han (eller hon) även RFSU:s kondomutdelning, vilket jag alltså också kommenterar nedan.

[...] man måste omtolka bibeln om man menar att bibeln skulle förorda utlevd homosexualitet(eller nån´annan synd som den nämner). Det ser man rätt enkelt om man inte väljer att omtolka meningen. Att bibelns "förbud" mot att leva i homosexualitet inte gäller idag är att omtolka. Däremot finns det ingen lag i Sverige som förbjuder synd. Inte heller någon lag som förbjuder att påpeka synd.
[...]
(f.ö. kan jag undra vad Tor menar med att dagens homosexella livstil skulle vara mycket annorlunda. Forskning/undersökningar om antalet sexpartners bland homosexuella är lite skrämmande läsning. F.ö.även sexuella vanor bl. ungdomar idag som diskuterades på TV4 ikväll.Sätter spår)


1. Man behöver inte omtolka Bibeln för att hitta en annan syn på homosexualitet. Det enda man behöver göra är att avtolka, d.v.s. läsa vad det egentligen står i texten, allra helst grundtexten. Då upptäcker man alla lager av vanföreställningar och okunskap om homosexualitet som den kristna traditionen lagt in i dessa bibelord.

2. På vilket sätt är kondomutdelning av ondo? Att dela ut kondomer är inte att säga ”Varsågod, gå nu iväg och ha sex”, utan ”Varsågod, om ni tänker ha sex ska ni använda denna.” Världen och mänskligheten har inte råd med kristenhetens kondomskepsis. Och att förespråka kondomer är INTE per automatik att avfärda avhållsamhet. HIV-bekämpningen i världen är så pass viktig att man måste använda alla till buds stående medel. Kondom är ett sådant medel. Avhållsamhet ett annat. De står inte på något sätt i konflikt med varandra.

3. Jag har ingen aning om vad du menar med uttrycket ”homosexuell livsstil”, men jag svarar på din fråga genom att filosofera fritt utifrån det du skrev.

Hur skiljer sig alltså det som den traditionella bibeltolkningen avser med homosexualitet från dagens vetenskapliga och empiriksa insikter om homosexualitet? Det första Bibelstället som åberopas brukar vara berättelsen om Sodom och Gomorra. Vad får vi då veta om ”den homosexuella livsstilen” där? (Om vi alltså väljer att tolka texten så)? Jo, att ALLA män (unga som gamla) var homosexuella, och att de ville gruppvåldta Lots gäster. Det måste ha varit tusentals. Förställ dig bilden. Detta är ett väldigt tydligt exempel på att "homosexuell livstil" då och nu inte är samma sak. (Om det nu ÄR homosexualitet det handlar om, vilket det förmodligen inte är...)

I GT förekommer även referenser till och fördömande av manlig tempelprostitution (5 Mos 23:18). Inte heller detta är något som är tillämpligt i dagens diskussioner om ”homosexuell livsstil”.

Orden Paulus använder i sina brev (malakos och arsenokoites) kan inte på något sätt entydigt översättas med ”homosexualitet” eller beteckna en ”homosexuell livsstil”. OM det är homosexualitet han talar om, utgår han från en strikt uppdelning av manliga och kvinnliga homosexuella som söker sig till varandra. Men det fungerar inte så i en homosexuell relation. Ingen spelar kvinna. Båda är män och ska vara män – det är liksom det som är poängen... (Jag utgår i sammanhanget från män, eftersom det är vad Paulus talar om.)

Det enda man behöver göra är alltså att läsa Bibeln och fråga sig vad det egentligen står. Det borde varenda kristen vara intresserad av. Men ibland känns det uppenbarligen tryggare att luta sig mot vad någon annan har bestämt att texterna ska handla om...

4. Visst finns det homosexuella som har många sexpartners. Denna kultur har delvis vuxit fram som ett resultat av att homosexualiteten har varit hemlös. Det har inte funnits utrymme för ordnade relationer mellan homosexuella i samhället. (Det är först de senaste tjugo åren det har varit juridiskt möjligt. På de flesta håll i världen är det fortfarande socialt omöjligt.) Därför har homosexuella fått hålla till godo med de utrymmen i samhället som blivit över. Nattklubbar. Parker. Offentliga toaletter. Tillfälliga platser, tillfälliga tidpunkter. Och som en konsekvens av detta: tillfälliga kontakter. Denna kultur är väl rotad i "det homosexuella samhället", och för många är detta det enda sättet att träffa likasinnade. Många tycker förstås också att det är givande och spännande, och är inte det minsta intresserade av att ge upp detta sätt att träffa andra. "Det homosexuella kollektivet" är synnerligen heterogent och innehåller individer med olika behov, drömmar och övertygelser.

Vad jag vill säga med detta är att det är knepigt att fördöma ett beteende eller en kultur som man genom sin egen exkluderande hållning har varit med att skapa. Ju mer accepterat homosexualitet blir, desto mindre blir behovet av tillfälliga sexuella kontakter i buskar och snår. Och ju färre tillfälliga sexuella kontakter, desto mindre risk för spridning av t.ex. HIV. Det hänger ihop.

onsdag, februari 06, 2008

Tragikomiskt i Världen Idag

Idag publicerar Världen Idag en artikel som bland annat handlar om den islamistiska förföljelsen av homosexuella. Detta är självfallet ett allvarligt och reellt problem. Men det är synnerligen komiskt att läsa en sådan text i en tidning som på ledarplats drar paralleller mellan homosexualitet och naturkatastrofer och framställer homorörelsen som samhällets fiende med en hemlig pedofil agenda, och vars politiska mål att störta samhället och upplösa kärnfamiljen. Jag undrar om det finns någon radikalislamistisk imam som skulle kunna formulera homoproblemet på ett kärnfullare sätt, än Världen Idags redaktionsledning...

Skillnad på kritik och demoniserande propaganda

En medlem i den här nykterhetsorganisationen får alltså inte något sammanhang yttra någon form av kritik mot den homosexuella livsstilen. Det är kontentan av uteslutningen av Åke Green.


Så skriver journalisten Bengt Johansson i en insändare i dagens Världen Idag, och detta är en vanlig förenkling av vad det är frågan om när det gäller Åke Green. Men: kritiken mot honom har aldrig handlat om hans kritik mot "den homosexuella livsstilen" (vad det nu är för något), utan om hans lögner och suspekta retorik. Demoniserande propaganda är INTE samma sak som kritik. (Därmed inte sagt att jag tycker att det skulle räcka för att utestluta honom...)

För övrigt har jag en känsla om att det kommer att bli en Scandiceffekt i Green-affären. Dramaturgin känns igen ganska tydligt.

Mer läsning: Dagen

tisdag, februari 05, 2008

Ny hiv-epidemi befaras

Hiv ökar alltså explosionsartat bland män som har sex med män. Som jag tidigare påpekat (och kritiserats för) tycker jag det är fullständigt obegripligt. Vad är det som är så svårt at fatta med hur hiv smittar? Är det inte glasklart? Vilken homosexuell man [i Sverige] vet inte vad som gäller när det kommer till detta? Finns det överhuvudtaget något som är mer inpräntat i det "homosexuella kollektiva medvetandet"?

RFSL-ordföranden Sören Juvas menar att det beror på minskade anslag till hiv-prevention och lägger alltså ansvaret på myndigheterna. Men hur skulle enskildas sexualliv kunna vara det allmännas ansvar? Första steget mot en lösning av problemet måste väl vara att erkänna att ansvaret ligger hos dem har oskyddat sex trots okänd eller positiv hiv-status?

Den livsviktiga och helt nödvändiga avstigmatiseringen av hiv-smittade får inte blandas ihop och överskuggas av en avdramatisering av hiv.

_ _ _

(Det här inlägget har en medvetet provocerande ton. Syftet är att försöka initiera diskussion i denna viktiga fråga.)

måndag, februari 04, 2008

Kommentar till "Hatar Gud sex?" i SVT

Jag bakade aldrig någon sockerkaka till Elisabeth Ohlson-Wallins samtalsprogram Hatar Gud sex. Och jag behövde inte använda min skämskudde en enda gång! Överlag var det en bra diskussion i en lyhörd och ödmjuk anda.

Åke Green upprepade i stort sett argumenten från sin predikan 2003. Han framhöll att han skrev den bland annat för att så många homosexuella hade dykt upp i media just vid den tiden och att de ofta gjorde anspelningar på sin sexualitet.
Sådana anspelningar gör ju inte heterosexuella, menade Green.
Fast jo, Åke, det gör de visst. Varje gång du hänvisar till din fru gör du anspelningar på att du är heterosexuell. Varje gång du visar dig på stan tillsammans med henne, varje gång ni går på gemensamma tillställningar. Jämt och ständigt.

Som argument för att homosexualitet skulle vara något sjukt och abnormt framhöll han att samhället inte skulle överleva om alla hade varit homosexuella. Nä, och inte om alla män hade varit katolska präster heller. Eller om de hade levt i enlighet med vad Paulus i 1 Kor 7:1 menar är bäst för en man: "att inte alls röra någon kvinna". Då hade människosläktet sannerligen dött ut. Det hade det även gjort om alla människor hade varit bönder eller om alla hade varit fiskare. Innebär detta att det är sjukt och abnormt att försörja sig på lantbruk eller fiske? Eller att vara katolsk präst?

Han använde sig ständigt av uttrycket homosexuell livsstil, vilket han borde ha fått förklara. Vad är det för något? Vad avses?

Preics som i sin predikan betonade han att själva beviset för att homosexualitet inte kan vara medfött, är att Gud förbjuder det. Hur skulle Gud kunna skapa människor med en läggning som han fördömer? Ja, det kan man verkligen fråga sig...

Lars Gårdfeldt jämförde den bibliskt motiverade förföljelsen av homosexuella med den bibliskt motiverade förföljelsen av judarna, och detta är självfallet relevant till en viss nivå. Men att älta det som Gårdfelt gjorde låter bara billigt.

Han lyckades dock visa hur den konservativa kristenheten väljer och vrakar bland bibelord, t.ex att Paulus ord om kvinnans underlägsenhet tonas ner, medan hans ord om "homosexualitet" lyfts upp. Sten Gunnar Hedin försökte invända att Paulus brev skrevs i en kontext där kvinnan var omyndig. Men som Tuulikki Koivunen Bylund påpekade: breven skrevs också i en kontext där homosexualitet som vi känner fenomenet idag inte var känt (inte om man ska tro Chrys C. Caragounis bok Homoerotik i alla fall, min anm.) Hedin åberopade även skapelseordningen, d.v.s. att homosexuella relationer utesluts i och med Gud skapade man OCH kvinna, och att detta sålunda skulle ge stöd och relevans åt Paulus ord om "homosexualitet". Men i så fall borde väl skapelseordningen även ge stöd åt Paulus tankar om kvinnans underordning? Eller?

Sten Gunnar Hedin och Åke Green var överens på många punkter, men inte när det gällde huruvida man kan välkomna "praktiserande" homosexuella i församlingen.
Var skall de finnas med sitt liv om inte i församlingen? sa Hedin. Var kan den som skiljer sig få finnas. Den som gifter om sig?

Mycket intressanta invändningar som sätter den konservativa kristenhetens fixering vid homosexualitet i relevant perspektiv. Hade jag fått välja någon att ha till bordet vid en middag, hade jag dock valt Tuulikki Koivunen Bylund.
_ _ _ _
Uppdatering: Länk till tidningen Dagen.

Uppseendeväckande panel i samtalsprogram



Ikväll är det Elisabeth Ohlson-Wallins tur att leda samtalsprogrammet Beckman, Ohlson och Can i SVT2. "Hatar Gud sex" är rubriken och gäster är inga mindre än är pingstpastor Åke Green, domprosten Tuulikki Koivunen Bylund, teologen Lars Gårdfeldt och Sten Gunnar Hedin, ledare för pingströrelsen.

Oj... spontant känner jag att detta kommer bli som att försöka hänga tvätt med en grävskopa... Men det är onekligen ett mycket intressant experiment. Går det att skapa ett konstruktivt samtal mellan människor med så fullständigt polariserade åsikter? Jag ska baka en sockerkaka och bänka mig framför TV:n 22.25.

Homosexuella är samhällets fiender i Världen Idags krigsretorik

Amerikanska antigayatkivister har länge använt ren krigsretorik i sina kampanjer och pamfletter. Kampen mot homosexuellas rättigheter anses vara ett "cultural war", och här ingår motstånd mot alla typ av förbättringar – allt från partnerskap och sjukförsäkringsförmåner, till äktenskap och adoption. Det är ytterst tvivelaktigt att använda kriget som metafor för politisk debatt och det uppenbara syftet är förstås att skapa en hotbild, där motståndarsidan utropas till fiender. Konsekvensen av krisgsretoriken blir således att homosexuella utmålas som samhällets fiender.

Det handlar också om att försöka snedvrida debatten. Högerkristenheten utmålar sig som offer – den angripna sidan i konflikten, medan de homosexuella framställs som den aggressiva angriparen. Men som vi vet förhåller det sig inte så. För vilka är det som genom århundradena har angripit, terroriserat och förföljt homosexuella (om vi nu ska använda oss av den olyckliga krigsretoriken)? Och vilka är det som tvingats acceptera demoniserande propaganda och förtryck? Det är först på de senaste trettio åren homosexuella på allvar har lyckats försvara sig mot högerkristenhetens och det konservativa samhällets attacker och nedrigheter. Det säger åtskilligt om antigayaktivisterna när de utmålar en kamp för lika rättigheter som ett aggressivt angreppskrig.

Jag har noterat att Världen Idag på sista tiden i allt högre utsträckning har anammat sina amerikanska förebilders krigsretorik, och det mest renodlade exemplet är dagens ledare av Carin Stenström: Dags för motattack. Här förklarar hon att Sverige är ett land på väg mot undergång, och att motåtgärder är akuta. Laddade signalord som hot, överlevnad, destruktivitet och utrotning används på ett mycket välkalkylerat och utstuderat sätt för att utmåla sig som offer. Och slutklämmen är inte dålig:

Det är dags för en konstruktivitetens revolt. Det är dags för en motattack mot den destruktiva minoritet som terroriserar och deformerar samhället. Vem vågar ställa sig i spetsen?


Här ska jag understryka att Stenström med "destruktiva minoritet" inte (just denna gången) avser endast de homosexuella. Men de ingår otvetydligen i denna minoritet, och är alltså i Världen Idags retorik lika med samhällets fiender. I alla fall om de har fräckheten att ta plats i samhället på samma villkor som de heterosexuella. Jag vill också understryka att jag tycker att det är viktigt att med alla till buds stående medel agera mot spridning av könssjukdomar (vilket artikeln också handlar om). Men att som Stenström blanda ihop denna viktiga kamp med kampen mot homorörelsen, är en allvarlig och kontraproduktiv blunder.

fredag, februari 01, 2008

Öholms absurda slutsatser

Både Siewert Öholm och Ruben Agnarsson slår till med stora konspirationssläggan idag. De försöker förstå hur det kan finnas en så stor opinion för homosexuellas rättigheter, och att så många människor reagerar starkt när politiker, pastorer och debattörer gör homofientliga uttalanden. Öholm tror sig sitta på svaret:

Svenska massmedier hamrar in en uppfattning. Sveriges Radio har till och med särskilda homo/queer program.* Svenska SIFO-svarare har indoktrinerats till svar som om vi, i denna fråga, bodde i ett informationssamhälle av Nordkoreas typ.


Han har till och med anmält Sveriges samlade medier till Granskningsnämnden för Radio och TV samt Pressens Opinionsnämnd för denna indoktrinering, och även för den uteblivna rapporteringen om en stor familjedemonstration i Madrid.

Men Siewert Öholm gör det komplicerat för sig när han försöker förklara sakernas tillstånd med faktorer som RFSL, massmedieindoktrinering och "politisk korrekthet".

För den viktigaste anledningen till att så många svenskar uttrycker stöd för homosexuella är att de har bögar och lesbiska i sin direkta närhet – på arbetsplatsen, i vänkreten eller till och med i familjen. Tiden då det var den religiösa indoktrineringes bild av Den Homosexeulle som var den allmänt gällande och enda tillåtna är tack och lov förbi. På den tiden hade man inte brytt sig om en pastor på Öland hade talat om homosexualitet som en cancersvulst, eller om en riksdagsledamot hade raljerat om incest och pedofili i samma andetag som homosexualitet. Man nickade och vände blad i tidningen. Men idag, när det som den där pastorn eller riksdagsledamoten uttalar sig om gäller ens bästa vän, ens kollega eller bror, då reagerar man på annat sätt. Och det har varken med medier, lobbyverksamhet eller indoktrinering att göra – utan empati, vänskap och kärlek. Så enkelt är det, Siewert Öholm.

_ _ _ _ _


* Sveriges Radio har inte alls särskilda homo/queer-program. För något år sedan fanns P3 Homo, men det är alltså nedlagt. Öholm försöker framställa homorörelsen som särsklt gynnad i Sveriges Radio, vilket alltid är lika skrattretande. För det finns EN grupp som har en helt ojämförbart gynnad ställning inom SR, och det är de kristna. Ren förkunnelse sänds helt okritiskt ut i P1 varje dag, både på morgonen och kvällen. Och en hel timme på söndagarna. Fram till för något år sedan hade kristenheten monopol på dessa sändningar, men nu för tiden förekommer även andakter och gudstjänster från trosinriktningar. Är det någon grupp som är gynnad i Sveriges Radio så är det de religiösa – i synnerhet kristna.

Trevlig helg

Medan IOGT NTO försöker hålla ställningarna under högerkristenhetens exodus ur organisationen, passar jag på att tipsa om några favoriter ur Systembolagets sortiment som jag alltid ser till att ha i kylskåpet.

1. PMC
Beerenauslese.
Österrike, 90 kr (375 ml)
Sött, vitt, underbart till dessert eller solo.

2. Sanpellegrino
Mineralvatten.
Italien, 9 kr (500 ml)
Mycket bra och billigt mineralvatten i vacker flaska som ger en intensiv känsla av brinnande magnesium i munnen.

3. Crémant de Bourgogne
Mousserande vin.
Frankrike, 78 kr (750 ml)

Strålande champagnesubstitut som har allt originalet har, förutom priset.

4. Bourgogne Rouge (Laboure-Roi)
Pinot Noir

Frankrike, 87 kr (750 ml)
Egentligen ett halvskräpigt vin, men efter veckorna i Sydafrika förra året bland mycket fruktiga och smakrika viner, utvecklade jag en fäbless för motsatsen: blaskiga viner från Frankrike. Avnjuts företrädesvis väl kylt.

5. Duvel
Öl.
Belgien, 23 kr (330 ml)

Fruktigt, friskt och rikligt skummande öl som gör sig bäst i de sansöst fula specialglasen.

Märkligt ramaskri om Åke Green och IOGT NTO

Jag tycker att IOGT NTO:s utestlutning av Åke Green är ganska märklig. Visserligen är det inte smickrande att ha lögnare och retoriska bluffmakare i sina medlemsrullor, men det kan som jag ser det inte vara tillräckliga skäl för att utesluta någon. Inte ur ett nykterhetsförbund i alla fall.

Det som är märkligt med fallet är kristenhetens ramaskri över uteslutningen. Världen Idag har tuffat på i hundratjugo hela veckan. Men varför? Saken är väl inte konstigare än att Livets Ord och Frälsningsarmén uttryckligen betackar sig för till exempel homosexuella i sin gemenskap och inte drar sig för att utesluta sådana? Det hade varit klädsamt om högerkristenheten tänkte några extra varv innan de ropar "Fascism!" "Intolerans!" och "Åsiktsförtryck!"