Homolobbyns dolda, destruktiva agenda...

Det är inte svårt att se att en könsneutral äktenskapsbalk skulle bli ytterligare ett censurvapen mot en traditionell värdegrund.

Detta är utgångspunkten i Anders Svenssons, jurist och lärare i juridik vid Stockholms universitet, debattartikel i Svenska Dagbladet idag. Det är alltså ondska, destruktivitet och totalitarism som är de dolda och egentliga motiven bakom kampen för homoäktenskap. Av alla utgångspunkter som finns, väljer Svensson den mest demoniserande. Jag går här igenom hans artikel punktvis:

1.
Han skriver alltså att könsneutrala äktenskap är ett censurvapen. Men hur skulle det kunna vara det? Vad är det som inte kommer att få diskuteras om reformen går igenom? Vilka frågor är det som inte får beröras? Detta går Svensson inte in på. Såklart. Men det är ändå lätt att avfärda argumentet. Det finns nämligen ingen immunitet inbakad i äktenskapsbegreppet. Hade det varit så, hade ju inte heterosexuella strukturer, normer och beteenden kunnat vara ämnen för samhällsdebatter.

2.

Ett led i denna utveckling är att sjukförklara oliktänkande ­genom att en viss åsikt stämplas som ”fobi” – ett slags okontrollerbar skräck, sjukdomstillstånd ­eller handikapp hos personen ifråga. Den som använder sin yttrandefrihet och rätt att kritisera religion eller livsstil förses omedelbart med epitet som ”islamofob” eller ”homofob”.

Det är obegripligt att en vuxen man så här lågt in i debatten tror sig kunna vinna poänger på att avsiktligt missförstå begreppet fobi i dessa sammanhang. Till och med kristenheten har börjat använda sig av ordet för att beskriva skepsis och allmänt avståndstagande mot religiösa argument och perspektiv i samhällsdebatten. Att använda sig av ordet -fob om sin meningsmotståndare handlar inte om att sjukdomsklassa honom eller henne – vare sig det handlar om homofobi, islamofobi eller kristofobi. Det handlar om att beskriva en attityd eller en utgångspunkt.

3.

Sedan urminnes tider är äktenskapsbegreppet heterosexuellt. Det stämmer också med det juridiska innehållet om äktenskapsbegreppet i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (artikel 16) och Europakonventionen i samma ämne (artikel 12).

a.) Varje gång man konstaterar att äktenskapet "sedan urminnes tider" är heterosexuellt, måste man fråga sig varför det har varit så. Är det för att de homosexuella i begynnelsen frivilligt avstod från äktenskapet? Eller är det för att homosexualitet har varit kriminaliserat, skambelagt och sjukdomsklassat genom historien? Använder man det historiska argumentet MOT homoäktenskap måste man samtidigt fråga sig vilken status homosexuella haft under historiens gång. Och framförallt: varför den ställningen bör upprätthållas. Kan man förresten använda det historiska argumentet i andra frågor? Slaveriet? Kvinnors rösträtt? Dödsstraffet? För att vara en lärare i juridik är Anders Svensson en ovaligt tafflig retoriker.

b.) Varken FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna eller Europakonventionen definierar äktenskapet som heterosexuellt. Uppfattar man dokumenten så har man läst dem utifrån felaktiga premisser. Syftet med dokumenten är nämligen inte att upprätthålla en viss syn på samlivsfrågor, utan att fastslå att alla människor – män som kvinnor – har rätt att ingå äktenskap. Det står inget om att man och kvinna ska ingå äktenskap med varandra. Läser man dokumenten utifrån den korrekta premissen, stöder de snarare homoäktenskapet.

Giftasvuxna män och kvinnor har rätt att ingå äktenskap och bilda familj i enlighet med de nationella lagar som reglerar utövandet av denna rättighet. (Artikel 12 ur Europakonventionen)

Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. (Artikel 16 i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter)

4.

Anders Svensson går vidare med att raljera över diskrimineringsbegreppet:

En maskros är inte diskriminerad för att den inte får kalla sig tulpan.

Ho ho, nej det är sant. Men om en ett homosexuellt par reser utomlands och stöter på komplikationer för att de betraktas vara ensamstående, så är de diskriminerade. Om en kvinna nekas besöka sin partner på dödsbädden för att hon inte räknas som en familjemedlem, är hon diskriminerad. Om en homosexuell person inte har samma möjlighet som en heterosexuell att följa med sin partner om denne har fått arbete utomlands, så är de diskriminerade. Jag säger inte att en könsneutral äktenskapsbalk skulle lösa dessa problem i ett slag. Men det hade varit ett viktigt steg på vägen. Notera förresten symboliken i Svenssons exempel. Som metafor för de gnällande homosexuella väljer han maskrosen, ett ogräs.

5.

Det goda samhället måste vila på en hållbar värdegrund som återspeglas i lagstiftningen. Hur ser då en sådan värdegrund ut? Ja, den kan i varje fall inte sakna värden. Vi har i Sverige avskaffat värdegrunden och färdas mot en alltmer normlös utveckling. Hur kan lagstiftaren godta detta?

Om inte människor får tänka och tala fritt saknas en demokratiskt hållbar värdegrund. Vi behöver inte fler lagar som trots goda avsikter skapar ett räddhågset samhälle där samtalet tystnar. Jag vill varna riksdagen för att ta ytterligare steg på denna tystnadens och censurens väg. Riksdagen bör alltså tacka nej till denna sofistikerade form av dödshjälp för äktenskapet.

a.) Svensson radar upp ett antal påståenden och slagord, men bemödar sig inte med att söka stöd i exempel, logik eller argument. Han påstår att "det goda samhället" och "en hållbar värdegrund" står i kontrast till förslaget om könsneutrala äktenskap, men lyckas inte visa det. Han förklarar inte vilka värden det är som avskaffas om homosexuella får gifta sig.

b.) Han lyckas inte heller visa hur homoäktenskapet skulle kunna leda till äktenskapets död. Vad finns det för belägg för detta? Har äktenskapet förstörts i Kanada, Spanien och Sydafrika? Har heterosexuellas möjlighet att ingå äktenskap försämrats i dessa länder? Exakt vari ligger "den sofistikerade [formen] av dödshjälp för äktenskapet"?

c.) Inte heller har Svensson lyckats visa hur homoäktenskapet skulle kunna hindra människor från att tala och tänka fritt. Tvärtom finns det två domar från Högsta Domstolen som understryker människors rätt att utifrån religiösa övertygelser påstå vad som helst om homosexuella och homosexualitet. Ordet är fritt. Fast det märker man förstås inte om man inte har något att säga.

Påskmusik

En sak som jag ofta avundas troende är all den underbara musik som är komponerad i religiösa syften. Särskilt Johann Sebastian Bachs musik. Och särskilt Matteuspassionen.

Verket bygger på kapitel 26 och 27 ur Matteusevangeliet. Texten framförs recitativt och varvas med utvikningar och kommentarer i form av arior och körer. Inledningskören är sanslöst vacker och avlöses av Evangelisten, som reciterar från och med början på kapitel 26, då Jesus just har avslutat sitt tal till lärjungarna och förutspår att han ska korsfästas. Det slutar tre timmar senare med att graven förses med vaktposter och stenen förseglas. Däremellan har all dramatik i samband med Jesus sista tid utspelat sig. Fängslandet, förhöret, Pilatus, Barrabas, korsfästelsen och döden.

Jag har två mycket korta, men delikata favoritstycken. Det första är när Judas just har förrått Jesus, vilket kören i väldigt raseri kommenterar så här:

Sind Blitze, sind Donner
in Wolken verschwunden?
Eröffne den feurigen Abgrund, o Hölle!
Zertrümmre, verderbe,
verschlinge, zerschelle
mit plötzlicher Wut
den falschen Verräter,
das mördrische Blut!

Det andra är när Petrus förnekar Jesus:

Evangelisten
Petrus aber saß draußen im Palast,
und es trat zu ihm eine Magd, und sprach:

Första tjänsteflickan
Und du warest auch mit dem Jesu
aus Galiläa.

Evangelisten
Er leugnete aber vor ihnen allen, und sprach:

Petrus
Ich weiß nicht, was du sagest.

Evangelisten
Als er aber zur Tür hinausging,
sahe ihn eine andere, und sprach zu
denen, die da waren:

Andra tjänsteflickan
Dieser war auch mit dem
Jesu von Nazareth.

Evangelisten
Und er leugnete abermal, und schwur dazu:

Petrus
Ich kenne des Menschen nicht.

Evangelisten
Und über eine kleine Weile traten hinzu,
die da stunden, und sprachen zu Petro:

Kören
Wahrlich, du bist auch einer von denen;
denn deine Sprache verrät dich.

Evangelisten
Da hub er an, sich zu verfluchen
und zu schwören:

Petrus
Ich kenne des Menschen nicht.

Evangelisten
Und alsbald krähete der Hahn.
Da dachte Petrus an die Worte Jesu,
da er zu ihm sagte: Ehe der Hahn
krähen wird, wirst du mich dreimal
verleugnen. Und ging heraus,
und weinete bitterlich.

Ingen får det att svänga som Bach... Så iväg och köp en bra inspelning, eller fixa biljetter till något av de många uppföranden av verket som äger rum runt om i landet nu i påsk.

Radiotips: Homosexuella i Iran

Missa inte Cecilia Uddéns reportage om homosexuellas situation i Iran:

Förra veckan beslutade den brittiska regeringen att ompröva ett avslag på en asylansökan från en ung iranier - 19-årige Mehdi Kazemi. Detta efter att hans före detta pojkvän hade avrättas i Iran. Homosexualitet är förbjudet i den islamiska republiken. Och när president Ahmadinejad i USA fick en fråga om homosexualitet, påstod han att det inte finns några homosexuella i Iran. Men enligt den tidigare brittiska policyn var det ingen fara för homosexuella i Iran så länge de var diskreta med sin läggning. En policy som nu alltså kan komma att ändras.

Reportaget sändes i Studio Ett den 20 mars, 34 minuter in i första timmen. Programmet går att avlyssna via Studio Etts 30-dagarsarkiv som ligger uppe till höger på hemsidan.

Anmälan mot Körberg ställer Världen Idag på prov

Sångaren Tommy Körberg polisanmäls för att ha uttalat sig kränkande mot kristna under ett framträdande i Jönköping härförleden. Så här skriver Världen Idag:

"Jag vet att det finns många kristna här i Jönköpingsbygden och många som i vissa situationer ber till Gud. Det kan jag acceptera. Men om de tror att de kan lyssna in svar ifrån Gud då är de schizofrena”, uppges Körberg ha sagt. Därefter ska han ha gått till kraftigt angrepp på sångerskan Carola Häggkvist. ”Hon är tom i huvudet”, ska Körberg ha sagt och antytt att hon har varit det länge. ”Men nu har alla roddare lämnat båten och alla fjädrar är borta”, fortsatte han, enligt [anmälaren, den kristdemokratiske politikern] Allan Wendefors.

Det ska bli mycket intressant att följa hur Världen Idag trasslar in sig i den här frågan. Kommer tidningen att försvara anmälan? Eller kommer Mats Tunehag att skriva något om att Allan Wendefors kräver "hörandefrihet", som han alltid gör när homosexuella och muslimer protesterar mot kränkande uttalanden?

Äntligen kanske vi kommer att få reda på om tidningen är konsekvent i sitt motstånd mot hetslagstiftningen – eller bara att homosexuella inkluderas i den. Och äntligen får vi kanske veta om de är konsekventa i sitt försvar av den oinskränkta yttrandefriheten – eller om gränsen går vid raljanta uttalanden om kristna.

Oppositionen reducerar äktenskapsfrågan till billig partipolitik

Plötsligt har det blivit brått med äktenskapsfrågan. Oerhört brått! (s), (v) och (mp) hade all makt och möjlighet att lägga fram ett förslag om könsneutral äktenskapsbalk under de senaste 12 åren då de styrde landet, ändå hände inget. Men nu, när de sitter i opposition har frågan plötsligt fått högsta prioritet. Trots att statsministern har deklarerat att regeringen kommer att lägga fram en proposition efter sedvanlig beredningsprocess, har oppositionspartierna lagt fram ett utskottsinitiativ, som kommer att tas upp för votering i Riksdagen den 16 april. Genom ett pressmeddelande och personliga brev vädjade de till de borgerliga riksdagsledamöterna att stödja initiativet:

Om endast fyra borgerliga företrädare säger ja till förslaget så är frågan avgjord.
– Vi från oppositionen hoppas att brevet ska fungerar som både en inbjudan till samarbete och en vänlig påminnelse, säger Johan Löfstrand (s) riksdagsledamot i Civilutskottet.
– Det här är en viktig rättvisefråga.

Ja, det låter väl underbart. Frågan är: Varför nu, och inte för fem år sedan? Oppositionen reducerar äktenskapsfrågan till billig partipolitik. De vill till varje pris vill ta åt sig äran av en reform som de själva inte vågade införa när de hade möjlighet att göra det.

Om beslutet om könsneutrala äktenskap fattas på det här sättet, kommer motståndarsidan att få ytterligare vatten på sin konspirationskvarn, och de kommer att kunna hävda att lagen "kuppats" igenom och att homolobbyn "skrämt" Riksdagen till lydnad, och så vidare. Det är onödigt att kasta den typen av köttben till dem.

= = =

Fast nu kom jag på något som delvis omkullkastar vad jag skrivit här ovan. Skulle man inte kunna se det som att utskottsinititivet kan rädda regeringens ansikte och motverka den splittring som en proposition riskerar att medföra? Om regeringen inte behöver lägga fram något lagförslag, så slipper ju Göran Hägglund känna sig pressad att avgå. Kan det vara så att oppositionens iver gör att regeringen besparas från en potentiell intern konflikt? Eller har jag missuppfattat något kring de olika beslutsgångarna? Jag är säker på att Bengt och Lukas kommer att kunna räta ut alla frågetecken på ett lärt och insiktsfullt sätt... :-)

Förändring är möjlig: Tuve Skånberg

Det har inte varit mycket väsen från den kristna lobbyorganisationen och tankesmedjan Claphaminstituet sedan tillblivelsen i januari. Men idag publicerar direktorn Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson en debattartikel i Dagen, som handlar om hur regerigen bör hantera äktenskapsfrågan för att inte orsaka splittring i alliansen. Huvudlinjen är att följa förslaget från Nätverket För Partnerskap (ett nätverk av kristna homosexuella som är motståndare till homoäktenskap):

[Det] handlar om att bevara äktenskapsbalken intakt, men uppvärdera det registrerade partnerskapet genom förändringar i lagen om partnerskap: att förändra begreppet så att åtminstone ordet "registrerat" om partnerskap stryks och att ge de trossamfund som så önskar rätten att förrätta juridiskt giltiga partnerskap.

Det är underbart att se människor förändras. I början av 90-talet motsatte sig Skånberg partnerskapet, eftersom sanktionering av homosexuella relationer är "tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndervittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier." Nu, 2008 argumenterar han för att partnerskapet ska uppvärderas och att "homosexuella [ska få] del i det högre symbolvärde som hela förslaget om homoäktenskap handlar om". Visst handlar det säkert delvis om tom och desperat retorik som syftar till att till varje pris exkludera homosexuella, men man får inte underskatta värdet av förändrat språkbruk. Samtidigt får man förstås inte heller låta sig förföras av fagert tal. Man måste alltid förhålla sig skeptisk, men det får inte innebära att man per automatik blockerar sig för att uppmärksamma framsteg. En delikat balansgång.

Ny antihomostjärna: Sally Kern

De senaste veckorna har den republikanska Oklahoma-senatorn Sally Kern uppmärksammats för ett tal som hon höll på ett mindre möte, där hon bland annat hävdade att homosexualitet är ett större hot mot USA än terrorism.

...this stuff, it’s deadly and it’s spreading and it will destroy our young people, it will destroy this nation.

Talet spelades dock in, och lades ut på Youtube. På en och en halv vecka har filmen setts av nästan en miljon surfare:



Antigayretorik enligt formulär 1A. Hon har hittills inte tagit avstånd från något. Kanske får jag tid att analysera talet i detalj någon gång, men egentligen är det så bisarrt att det motsäger sig själv. Här ligger en avskrift:

The homosexual agenda is destroying this nation, okay? It’s just a fact. Not everybody’s lifestyle is equal, just like not all religions are. You know, the very fact that I’m talking to you like this here today puts me in jeopardy, okay? And I’m not anti- and I’m not gay bashing, but according to God’s Word, that is not the right kind of lifestyle. It has deadly consequences for those people involved in it. They have more suicides, they’re more discouraged, there’s more illness, their lifespans are shorter, you know, it’s not a lifestyle that is good for this nation.

As a matter of fact, studies show that no society that has totally embraced homosexuality has lasted more than, you know, a few decades. So it’s the death knell for this country. I honestly think it’s the biggest threat our nation has, even more so than terrorism or Islam, which I think is a big threat.

Because what’s happening now, they’re going after, in schools, two year olds! Do you know what they’re trying to get into early childhood education? They want to give our young children into the government schools so they can indoctrinate them. I taught school for close to twenty years. And we’re not teaching facts and knowledge anymore folks. We’re teaching indoctrination, okay? And their going after our young children, as young as two years of age to try to teach them that the homosexual lifestyle is an acceptable lifestyle.

You know, gays are infiltrating city councils. Did you know, Eureka Springs, anybody been there, the passion play? Okay, have you heard that the city council of Eureka Springs is now controlled by gays? Okay? There are some others, Pittsburgh, Pennsylvania; Takoma, Maryland; Kennsington, Maryland; in Vermont, Oregon, West Palm Beach, Florida; in a lot of other places in Florida. What’s happening? They are winning elections.

One of the things I deal with in our legislature, I tried to introduce a bill last year that would notify parents, schools had to let parents know what clubs their students were involved in. And the reason I did that bill primarily was this: We have the gay-straight alliance coming into our schools. Kids are getting involved in these groups, their lives are being ruined, their parents don’t know about it. So I introduced a bill, you have to notify all clubs and things.

And one of my colleagues said you know, we don’t have a gay problem in my county, that’s why I voted against that bill. Well you know what? To me that is so dumb. If you got cancer or something in your little toe, do you say, you know, I’m just going to forget about it because the rest of me’s fine. It spreads, okay? And this stuff, it’s deadly and it’s spreading and it will destroy our young people, it will destroy this nation.

Öholm "har inte ens tänkt på integritetsfrågan"

Siewert Öholm, som är näringslivsredaktör och ledarskribent på Världen Idag, arbetar med en stor bok om Ulf Ekman. Att Ekman och Livets Ord har en särställning på tidningen, och dessutom har starka ekonomiska intressen i den, är odisputabla faktum. Det är lika roligt varje gång redaktionen tillbakavisar dessa uppenbara förhållanden. Dagen skriver:

Att Siewert Öholm arbetar åt tidningen Världen idag, där Ulf Ekman är styrelseordförande, ser han inte som något problem i sammanhanget.
- Nej, jag är inte anställd av tidningen utan fungerar som konsult åt den, så jag har inte ens tänkt på det som en integritetsfråga.

Det är utmärkt att Öholm på detta sättet ytterigare förtydligar banden mellan Ulf Ekman och Världen Idag.

Högerkristen bojkott av Ford hävd

Den högerkristna lobbyorganisationen American Family Association (AFA) har hävt sin bojkott av Ford efter två år. Orsaken till att bojkotten inleddes var bland annat:

- Fords förre vice ordförande donerat stora summor till grupper som arbetar för homosexuellas rättigheter.

- Ford har arrangerat en mångfaldskonferens för bilindustrin.

- Ford har annonserat efter personal i gaytidningar.

- Ford har i annonskampanjer explicit riktat sig till homosexuella.

- Ford har sponsrat prideliknande evenemang.

- Ford erbjuder anställda som lever i homosexuella relationer samma trygghetssystem och förmåner som heterosexuella.

AFA motsätter sig alltså att Ford (och andra företag) erbjuder homosexuella anställda och deras familjer samma trygghets- och försäkringssystem som heterosexuella, och arbetar således för klockren diskriminering av homosexuella på arbets- och försäkringsmarknaden.

I ett pressmeddelande i början av veckan hävdar AFA:s ordförande Don Wildmon att Ford har tillmötesgått organisationns villkor, och att bojkotten därmed är hävd. Han skriver bland annat att Ford har lovat att inte donera pengar till homosexuella organisationer, sponsra prideevenemang, eller annonsera i gaypress. "A few minor issues remain", skriver Wildmon, och med det menar han förmodligen bland annat att Ford inte har gått med på att diskriminera homosexuella anställda.

Man kan fråga sig vad Fords överenskommelse med AFA egentligen betyder, och om den verkligen har ägt rum. AFA har en väldokumenterad historia av att bluffa och vara ytterst selektiva när det gäller bojkotter. Läs till exempel om fallet med Disney. Ford kommenterar AFA:s pressmeddelande med ett uttalande om att "företagets principer inte har ändrats" (se bloggen Joe. My. God), men Timothy Kincaid på Box Turtle Bulletin menar att uttalandet är överraskande vagt och misstänker att Ford verkligen HAR vikt sig för AFA:s krav. Men uppgifterna är motsägelsefulla. En av kommentarerna hos Joe.My.God. hävdar att Ford fortfarande är huvudsponsor för Detroit LGBT center. Och bloggaren Pam Spaulding menar att AFA bara tar en billig propagandapoäng på att Ford på grund av sina ekonomiska svårigheter minskar annonseringen och bidragsgivandet generellt, och att detta på ett naturligt sätt påverkar marknadsföring och sponsring.

Just nu går det bara att spekulera om vad som egentligen har ägt rum, och vad som ligger bakom vad. Framtiden får utvisa om AFA:s anspråk på att ha lyckats utpressa Ford att avbryta sponsorprojekt och bidragsgivande till gayorganisationer har täckning i verkligheten.

Här ligger fler texter om AFA:s bojkottskampanjer:

Moralen som handelsvara

Blir det bojkott av IKEA nu?

General Motors annonserar i gaypress

AFA bojkottar norska företag

Katolska floskler om äktenskapet

Idag intervjuas Nina Norlin, jurist vid Katolska kyrkans biskopsämbete i Världen Idag apropå äktenskapsfrågan:

– Människan har till skillnad från andra levande varelser en ställning och värdighet som person. Det innebär att hon är unik och måste respekteras för sin egen skull. Även kroppen är en integrerad del av människan som person, säger Nina Norlin.

Jaha... På vilket sätt står detta i kontrast med tanken på homoäkenskap? Norlin fortsätter:

– Individen är inte självtillräcklig, utan hon kan förverkliga sig själv bara i gemenskap med andra, och genom att dela med sig av sig själv till andra, konstaterar hon.
För att en man och en kvinnas gemenskap, eller ömsesidiga självutgivelse, ska bli fullständig, så måste mannen och kvinnan vara oersättliga och icke utbytbara för varandra.

Jaha igen. Inget av det hon hittills har sagt utesluter homoäktenskap. Hon argumenterar snarare för att relationer som äktenskapet är viktiga och centrala för människan. Varför skulle då denna typ av relationer förnekas homosexuella?

– Äktenskapet är den ram som ger kärleken mellan man och kvinna den här fullständiga och definitiva karaktären. Det är också en helt nödvändig beståndsdel hos äktenskapet att det finns en öppenhet för att ta emot barn, säger Norlin.

"Ta emot barn" gör även homosexeulla relationer. Varför skall inte dessa kunna sammansvetsas på samma sett som heterosexuella relationer? Varför skall barnen i homosexeulla familjer särbehandlas?

De tre uppvaktarna betonade att familjen bestående av mamma-pappa-barn är grunden för samhället. Det är därför som samhället bör ge en tydlig rättslig karaktär åt äktenskapet, för att skydda familjens stabilitet, i första hand med tanke på barnen.

...men inte med tanke på barnen i homosexuella familjer. De räknas inte i den katolska retoriken.

En homosexuell relation kan inte utgöra ett äktenskap, eftersom den inte är grundad på en komplementaritet mellan parterna, som gör att de tillsammans kan ge liv åt nya personer och skapa en familj, säger hon och betonar att det finns en objektiv skillnad som gör att homosexuella relationer inte kan falla in under just äktenskapsbegreppet.

"Komplementaritet". Kristenheten är besatt av det pikanta faktumet att en penis kan stickas upp i en vagina. Själv tror jag att en relation kan baseras på andra kvaliteter än rent byggklossmässiga... "Komplementaritet" brukar också innefatta aspekter som att "män är från Mars och kvinnor från Venus". Men juridiskt bindande dokument kan inte baseras på poetiska floskler och religiöst önsketänkande.

"Den objektiva skillnaden" Norlin talar om är att parterna i en homorelation tillsammans inte kan ge liv åt nya personer, och att det är därför de aldrig kan utgöra ett äktenskap. Fast detta gäller som vi vet bara om det är homosexuella personer det handlar om. Heterosexuella som av olika anledningar inte kan eller vill få barn, begränsas inte av denna hitte-på-regeln. Ett mycket tydligt fall av dubbla standarder. Därför faller Norlins avslutande kommentar om likabehandling platt till marken:

– Alla människor har lika värde och värdighet som personer och att ingen ska diskrimineras, det är själva grunden för vår människosyn, betonar Nina Norlin.

En fullstidigt tom klyscha, som inte har något som helst stöd i vad hon har sagt i intervjun.

Monument över kyrkans föränderliga sanningar

Vatikanen planerar att resa en staty över Galileo Galilei, skriver Dagen. Den kommer att placeras i närheten av den lägenhet där han hölls inspärrad i väntan på rättegången 1633, då han åtalades för att ha uttalat stöd för Kopernikus heliocentriska världsbild, vilken han med kniven på strupen tvingades ta avstånd från. Straffet blev ändå livstids husarrest. Försök föreställ er vilka upptäckter och vetenskapliga storverk inkvisitionen snuvade mänskligheten på genom att begränsa den store vetenskapsmannens frihet på det sättet.

Så här förklarar kärnfysikern Nicola Cabibbo, chef för Påvliga vetenskapsrådet, beslutet att resa statyn:

- Kyrkan vill avsluta Galileoaffären och nå en avgörande förståelse inte bara för hans enorma betydelse utan också för relationen mellan vetenskap och tro.

Statyn över Galileo kommer emellertid inte att bli ett monument över relationen mellan vetenskap och tro, som Vatikanen verkar hoppas på. Nej, vad vad statyn verkligen kommer att påminna om, är hur oerhört föränderliga och flexibla kristenhetens så kallade sanningar är.

Samtidigt som man kan (och bör) raljera över detta, får man inte försumma att berömma Vatikanen och katolska kyrkan för sin förmåga att be om ursäkt och erkänna sina misstag. Det börjar bli en del del sådana nu. För att inte tala om alla som återstår. Men en sak i taget...

Rumänien stiftar exkluderande lag

Östeuropa visar väg är rubriken på Carin Stenströms ledare i dagens Världen Idag. Texten skrivs apropå nyheten att Rumänien inom kort väntas stifta en lag som definierar äktenskapet som en förbindelse mellan man och kvinna. De andra exemplen Stenström jublar över i ledaren är Polen och Litauen, där den katolska inblandningen i politiken märks tydligt, inte minst i den negativa attityden mot homosexuella.

Nu är det inte på något sätt sensationellt att dessa länder stiftar antihomosexuella lagar. Arvet från Sovjet förvaltas omsorgsfullt av kyrkorna och högerkristna politiker, och den folkliga opinionen mot homosexualitet är stor (liksom rasismen, intolerans mot homosexuella går mycket ofta hand i hand med just rasism). Homosexualitet var straffbart i Rumänien in på 2000-talet. Homosexuella har hittills haft stora svårigheter att utöva sin demokratiska rättighet att demonstrera i alla länderna – om det över huvudtaget varit möjligt. När ILGA Europe (International Lesbian and Gay Association) höll sin konferens i Vilnius i höstas, utsattes lokalen för rökbombsattacker. Och så vidare

Det är smaklöst att se Världen Idag hylla länder som försvårar och försämrar villkoren för den redan mycket utsatta homosexuella minoriteten. Smaklöst, men inte oväntat...

Nya hiv-vågen börjar speglas i Londons konstliv

2007 anmäldes 541 fall av hiv i Sverige, vilket är rekord. Ökningar noterades i alla grupper jämfört med 2006, men allra störst var ökningen bland män som har sex med män, 72 %. I Region Skåne ökade fallen från 5 till 16, vilket ger den största procentuella förändringen i landet, 220 %.

Att hiv ökar så mycket i den grupp som borde ha störst beredskap och kunskap om viruset och dess smittvägar vittnar om en livsfarlig attitydförändring. Den helt nödvändiga avstigmatiseringen av de hivsmittade, verkar ha slagit över i en bekymmersam avdramatisering av viruset. I London, där läget är ännu värre, har kulturlivet börjat behandla problemet. När jag nyligen var där hamnade jag på kort tid på tre evenemang som på olika sätt skulle kunna ses som reaktioner på epidemin.

På Wilkingson Gallery i East End visas Jimmy de Sanas bildsvit 101 Nudes från 1972, där han på ett kärleksfullt sätt porträtterar några nära vänner i ett hus – naket, intimt och humoristiskt (t o m 30.3). Det tidiga sjuttiotalets naivitet och oskuldsfullhet står i stark kontrast till den oro och skräck som drabbade gaysamhället tio år senare, och den katastrof som var ett faktum efter ytterligare några år. En katastrof som även drabbade Jimmy de Sana, som avled 1990, 40 år gammal.


Jimmy de Sana: 101 Nudes


Ridiculusmus. Bild: Phil Tragen

Samma typ av underliggande stämningar finns i teaterduon Ridiculusmus föreställning Tough time, nice time, som visas på The Barbican (t o m 15.3). Två män sitter i ett badkar på en bastuklubb i Bangkok och berättar historier för varandra. Det handlar egentligen varken om sex eller aids, men den märkliga och spända stämningen mellan dem – liksom på liv och död, gör att man får en krypande känsla av att viruset på något sätt finns med i bilden ändå.

Det tredje och mest direkta exemplet är den stora utställningen med filmaren och konstnären Derek Jarman på Serpentine Gallery i Hyde Park (t o m 13.4). Här visas bland annat filmen Blue (1993), som skildrar hans sista tid, med otäcka mediciner, biverkningar och blindhet. Mest drabbande är dock skulpturerna från slutet av 80-talet, som Jarman gjorde efter att ha fått sin diagnos – i ursinne och förtvivlan, inte bara över dödsdomen, utan också över omvärldens fördömande reaktioner. Skulpturerna består av biblar, krossat glas, blommor och homoerotiska bilder – allt indränkt i tjära. Styrkan i den personliga vittnesbörden, uttryckt i klartext eller med konstens språk, framträder på ett mycket konkret sätt.

Fast ett av problemen med dagens attityder mot hiv/aids är att sjukdomen inte längre ser ut på det här sättet i Västeuropa. För att allvaret ska gå fram, måste det finnas möjligheter till identifikation. Därför är människor som artisten Andreas Lundstedt, som kom ut som hivpositiv i vintras, helt ovärderliga för kampen mot smittspridningen. Och därför tror jag att den spända och riskfyllda stämningen mellan männen i badkaret på The Barbican, och den ansvarslösa naiviteten i Jimmy de Sanas bilder, har större potential att tala till dem som lever farligt idag, än vad Derek Jarmans insjunkna ögonhålor och dödsångest har.

(Publicerad i Sydsvenskan den 10 mars 2008)

Att göra slut betyder inte att man blivit hetero

Dagen skriver idag om en kvinna som på grund av religiös övertygelse bröt upp från en nio år lång relation till en annan kvinna. Notera dock att det inte står ett ord om förändrad sexualitet i artikeln. Det ska bli intressant att se hur detta kommer att framställas i kristna bloggkommentarer och notiser. Jag gissar på många formuleringar om "under" och "omvändelse" – som om det skulle krävas mirakel för att kunna göra slut med någon...

Notera också att brytningen med partnern verkar ha varit en förutsättning för att få döpas i stockholmsförsamlingen New Life.

Stenström uppmanar till bojkott efter Jesusteckning

Carin Stenström uppmanar i dagens Världen Idag till bojkott av Östgöta Corren, efter att tidningen publicerat en bild av en "kränkt Jesus". Kränktkarusellen snurrar vidare. Jag orkar snart inte bry mig längre.

Mycket och bra om homosexuella i Dagen

De senaste veckorna har Dagen fokuserat på den kristna församlingens hållning till homosexuella. Jag är mycket imponerad över satsningen. I ett läge då frågan om homosexuellas villkor riskerar att splittra kristenheten, väljer Dagen att lyfta upp homosexuella på ett positivt, empatiskt och lyhört sätt, när det hade varit så mycket enklare och bekvämare att göra motsatsen. Med sina artiklar förenklar inte Dagen ställningstagandet mot homosexuellas förbättrade villkor, utan gör det mer komplicerat. Tidningen får mycket kritik för detta. Man märker tydligt att behov hos många som protesterar, att få ha sina förenklade föreställningar i fred.

Det är intressant och viktigt att notera att artiklarna inte ger stöd åt ledarsidans negativa hållning i frågan om t.ex. homoäktenskap. Härigenom visar tidningen att ledarsidans agenda är frikopplad från nyhetsredaktionens. Dagen förstärker därigenom sin position som det trovärdiga alternativet i svensk, konfessionell press.

Här är en kort sammanfattning av tidningens texter hittills:

Den 27 februari meddelade pingstledarna Sten Gunnar Hedin och Stanley Sjöberg att de välkomnar homosexuella som medlemmar – under förutsättning att de erkänner sin läggning som en ofullkomlighet. Denna reservation gör att det i praktiken inte innebär någon förändring, men den nya attityden, och inte minst språkbruket måste lyftas upp som något positivt. Samma dag ställde tidningen frågan till sina läsare, om homosexuella ska få vara medlemmar i en församling och här ligger resultatet och de många kommentarerna.

Den 28 februari intervjuades artisten Sara Malmberg, som vittnade om hur det var att inse att man är homosexuell i frikyrkomiljö. En mycket bra artikel, som orsakade många reaktioner. Några av dem publicerades igår, både positiva och negativa. En del tyckare anser att Dagen "har svängt i homofrågan". Det kan jag dock inte se att tidningen har gjort. Inte under de tre-fyra år som jag har läst tidningen i alla fall...

Idag publiceras tre insändare. Gunnar Johansson, pastor i pingstförsamlingen i Sundsvall upprepar Hedin och Sjöbergs ställningstagande, fast med en slentrianmässigare reservation där han talar om "otukt, egoism, själviskhet, dryckenskap" i samma andetag som "homosexuell utlevelse". Robert Granat menar i sin insändare att Hedin och Sjöberg med sin inkluderande attityd "hjälper djävulen att bryta ner respekten för Guds ord ännu mera i församlingarna och i samhället".

Den tredje insändaren är ett mästerverk: "Det har alltid funnits homosexuella i frikyrkan". Skribenten är anonym, frikyrkoaktiv – och homosexuell. Jag kan inte låta bli att citera den i sin helhet:

Vi homosexuella har alltid funnits i frikyrkan. Ta en titt så ser du dem i din frikyrkoförsamling. Den dedikerade ungdomsledaren som dina barn ser upp till, den äldre ungkarlen som vigt sitt liv till församlingen. Den brinnande unga predikanten på estraden som lever singel trots sin uppenbara attraktionskraft på kvinnor. Vad de har gemensamt? De är homosexuella, men utan en plats att dela sina tankar och den kamp det kan innebära att vara kristen och gay.

Av de senaste dagarnas artiklar och kommentarer i Dagen får man intrycket av att många tror att Sveriges frikyrkoförsamlingar är kliniskt rena från homosexuella människor. Så är det naturligtvis inte, långt därifrån. Det är sant att många som växt upp i frikyrkan har upptäckt att det inte fanns plats för dem och sedan har lämnat. Ofta har de tagit avstånd från kyrkan och i värsta fall också sin gudstro.

Dock finns det nog många kvar som jag. Människor som väljer att dölja delar av sig själva för att de skulle diskvalificeras för tjänst i Guds rike om deras läggning var känd. Så vi gömmer oss och hanterar det på olika sätt.

Någon lever i celibat, och kanaliserar sitt behov av att ge kärlek och omtanke in i arbete i församling och annat. Någon gifter sig i ett försök att bli "botad", skaffar familj och hela frikyrko-kitet. Sedan brister allt när år av livslögner faller samman. Någon klarar inte avhållsamheten utan söker tillfälliga kontakter när längtan efter närhet blir för stor, och brottas sedan med ångesten över sina snedsprång.

De flesta av oss vill förmodligen inte ­associeras med "gay-rörelsen". Det man ser på tv och i tidningar när det rapporteras från Pride och liknande event är en dekadent värld som vi inte är en del av (vilket förmodligen gäller 90 procent av alla homosexuella). Vi är Jesu efterföljare som vill tjäna honom på bästa sätt, vara hans utsträckta händer till världen, precis som du.

Jag har länge undrat över frikyrkans förmåga att vara "bibeltrogen" när det gäller vissa saker, men välja bort andra. Till exempel väljer vi i mångt och mycket att bortse från Paulus ord om kvinnans plats i församlingen och ursäktar det med att det var en annan kultur. När det gäller de tre ställen i Nya testamentet som rör homosexualitet i vår översättning "bokstavstolkas" de och görs till stridsfrågor. Jag tänker inte gå in i någon teologisk diskussion här, men bara det att termen "homosexuell" etablerades av tyska forskare på 1800-talet gör att vi kan utgå från att det Paulus skriver om i Romarbrevet inte är en ömsesidig kärleksrelation mellan människor av samma kön. Med tanke på hur stor skiljefråga homosexualitet blivit i modern kristenhet så är Jesus märkligt tyst om det hela. Däremot har han en hel del att säga om rikedom, kärlekslöshet och egoism, men det är vi i stället märkligt tysta om.

Jag har de senaste åren lärt känna många i samma situation, de flesta i USA. Jesus måste gråta över de historier jag fått höra, om människor vars liv slagits sönder när de berättat hur det ligger till.Själv har jag de senaste åren berättat för ett fåtal vänner, alla frikyrkliga. Responsen har varit positiv och kärleksfull, jag tackar Jesus för att bördan lättats betydligt. Som en konsekvens av att förhållandena är som de är får denna insändare vara anonym. Det är mindre viktigt vem jag är, men jag vill ge röst åt oss som finns i frikyrkan i alla sammanhang, från predikostol till vaktmästare. Det är inte omöjligt att du mött mig på någon estrad någon gång, i tjänst för Jesus. Kanske har vi fått be tillsammans eller lovsjunga den Gud som säger "Den som kommer till mig ska jag inte visa bort". Jag är ganska säker på att om mitt namn stod här under skulle jag inte längre få möjlighet att utföra Guds verk på det sättet jag gör i dag. Så jag gömmer mig nog ett tag till, tillsammans med många andra.

Oj oj oj, vad vissa människor behöver läsa detta. Det ska bli mycket intressant att ta del av de bloggkommentarer som kommer att ramla in via Twingly...

Pingstledare kritiserar Världen Idags journalistik

Förra veckan antydde Världen Idag och Ruben Agnarsson att pingstledaren Sten Gunnar Hedin skulle ha agerat bakom kulisserna när IOGT NTO uteslöt Åke Green. Idag kommenterar Hedin tidningens insinuationsjournalistik, och inleder med ett dräpande omdöme om Agnarssons professionalitet:

Min erfarenhet av Världens idags journalistik är denna; – trovärdigheten ökar i takt med att tidningens ansvarige utgivare låter sina medarbetare göra intervjuer och skriva och själv låter bli –  annars blir det, som hitintills, tvärtom…

Han kommenterar även en nyhetsartikel, som antyder att Livets Ord skulle vara persona non grata vid det samtal mellan frikyrkorna och IOGT NTO, som äger rum idag. Hedin visar i sin text att Ulf Ekman har haft erbjudande om att delta i samtal med IOGT NTO sedan början av februari, men att han inte visat något intresse för detta.

Den aktuella nyhetsartikeln ger för övrigt stöd åt bilden av Världen Idag som lojal megafon just åt Livets Ord och Ulf Ekman. Detta är självfallet inga nyheter för oss som har granskat tidningens journalistik under årens lopp, men det är bra att insikten om vad den går för även blir uppmärksammad inom frikyrkligheten.