onsdag, maj 28, 2008

Återseende i Världen Idag

Uppdaterad den 18 oktober 2008

Det var ett kärt återseende i Världen Idag förra måndagen, då ingen mindre än Hans-Göran Björk intervjuades inför sin 50-årsdag (som förresten infaller idag, gratulerar!).

Han var tidningens näringslivsredaktör och ingick tillsammans med Carin Stenström, Mats Tunehag och Ruben Agnarsson i redaktionsledningen fram till i februari förra året. Jag skrev om hans sorti från tidningen i inlägget Kris i Världen Idags redaktionsledning, där det också finns länkar till kommentarer på några av hans värsta texter. Björk profilerade sig under sin tid som en av tidningens främste antihomosexuella ideologer, och nådde väl någon form av höjdpunkt när han efter tsunamin påpekade att "[d]et Green varnat för i sin predikan kan ske när det normala i Guds natur och skapelse byts ut mot något som strider mot Guds vilja". Han har även kallat charlatanforskaren och historierevisionisten Paul Cameron för "budbärare och sanningssägare".

Idag är Hans-Göran Björk ersatt av Siewert Öholm, som har en mera varsam och intellektuell hållning i homofrågor.

tisdag, maj 27, 2008

Satir

Nu finns det en satir-Wikipedia: Encyklopaedia Dramatica. Här är historieavsnittet i artikeln Homosexuality:

Homosexuality was devised by Hitler as the Economical Solution to the Jewish Question, comprehensively limiting Zionist reproductive abilities at minimal expense. The plan failed horribly when the disease struck the general population,even Hitler's own son (Conrad Ankers) shaming Hitler into committing suicide as the Nazi Party adopted Plan B. With the advent of Homosexuality, thousands of years of peace and prosperity came to an abrupt end, and the disease continues to spread at an alarming rate.

Obetalbart... Men inte helt olikt det budskap predikanten Scott Lively framför i boken Pink Swastika, och vid sina välbesökta väckelsemöten i Baltikum och Ryssland.

Via Box Turtle Bulletin.

Olika äktenskapssyner i Bibeln

Fredrik Ivarsson skrev en synnerligen intressant kommentar i tråden Kristenheten och kristenheten. Den utgör ett utmärkt underlag för fortsatt diskussion om äktenskapet, så jag publicerar den här i sin helhet:

Rickard, heder åt dig för att du uthålligt postar vänligt hållna kommentarer trots hård motvind! Här kommer några kommentarer till det du skriver till mig om Bibeln och äktenskapet. Först ett citat från ditt inlägg:

"Enligt mig är det ganska tydligt att sex tillhör äktenskapet och äktenskapet tillhört en man och en kvinna, där mannen skall älska kvinnan som Jesus älskar sin församling. Sex tillhör alltså inte alla hetrosexuella utan endast de som ingått äktenskap."

Det upprepas ganska ofta att det är ungefär så här "den bibliska äktenskapssynen" ser ut. Men jag kan inte se att det står riktigt så i Bibeln. Dels står det nästan ingenting tydligt och programmatiskt om äktenskapet -- äktenskapssynen är verkligen ingen viktig fråga i Bibeln. Det som finns är mestadels spridda lagar och förmaningar om vad man INTE ska göra. Och dels så spretar de utsagor som finns om sex och äktenskap åt lite olika håll. På det hela taget verkar det som att de kulturella normer som råder för äktenskap tas för givna utan att ifrågasättas i någon större grad -- patriarkal polygami i Gamla testamentet, patriarkal monogami i Nya testamentet. Några olika syner på sex och äktenskap i Bibeln:

1) Patriarkal polygami. I Gamla testamentet tas det för givet att ärbara kvinnor bara har sex med den man de är gifta med. Män kan ha sex med en eller flera hustrur, med konkubiner och slavinnor, samt med prostituerade (det finns lagar om att far och son inte får gå till samma prostituerade kvinna, alltså är det OK att de går till olika). Sex hör alltså inte till äktenskapet. Snarare är det så att kvinnans sexualitet hör till hennes man eller far. Om en gift kvinna våldtas är det äktenskapsbrott mot hennes man. Om en ogift kvinna våldtas får förövaren böta till hennes far och gifta sig med kvinnan som kompensation. Kvinnan har ingen egen rätt till sin sexualitet.

2) Eskatologisk monogami (eskatologi=läran om den yttersta tiden). I Nya testamentet är familjebildning ingen hög prioritet. Eftersom tidens slut antas vara nära finns det ingen anledning att tänka på kommande generationer. För Paulus är äktenskapet tillåtet, men inte rekommenderat. Det bästa är att leva i celibat, som Paulus. Men för dem som inte klarar det är det bättre att leva som gifta än att leva i "otukt". Exakt vad som menas med otukt är inte klart, men Paulus exemplifierar med incest och prostitution. Kanske är det tidens korthet som gör att Paulus kan formulera sig förvånansvärt jämställt om män och kvinnor i äktenskapet. Det Paulus säger i 1 Kor 7 har få paralleller i antiken i det avseendet.

3) Patriarkal monogami. I de senare skrifterna i Nya testamentet, när tidens slut visat sig dröja lite, blir det återigen ett ideal att kvinnor ska gifta sig, föda barn och underordna sig sina män.

4) Romantisk erotik. Kärlekslyriken i Höga Visan är i stort sett det enda sammanhanget i Bibeln där det sägs något positivt i sig om sex och erotik. Man kan lägga märke till att de trånande unga tu uppenbarligen inte är gifta, eftersom deras kärleksmöten måste äga rum i hemlighet ute i terrängen. Som en refräng återkommer uppmaningen "Stör inte kärleken" -- kärleksparet bryter konventioner, men ska lämnas i fred.

Vad ska man dra för slutsatser av detta? En slutsats är att det inte finns EN biblisk äktenskapssyn. Det finns många. Vi måste välja vad vi vill ta fasta på när vi formulerar en modern kristen äktenskapssyn. Det innebär att ingen kan göra anspråk på att bara "läsa som det står". Alla kristna gör tolkningar, som kan ifrågasättas. Och i centrum av den kristna etiken står förstås kärleksbudet. En nutida kristen äktenskapssyn måste vara förenlig med kärleken, "som inte vållar din nästa något ont".

För att inte göra det här inlägget ännu längre avstår jag från att skissa min syn på hur en sådan nutida kristen äktenskapssyn borde se ut. Men ni kan nog gissa... =)

Fredrik Ivarsson

söndag, maj 25, 2008

Kristenheten och kristenheten

Som motvikt till mitt ironiska inlägg om Vatikanen och dess hållning gentemot homosexuella, rekommenderar jag bloggen Katolsk Vision, som författas av Krister Janzon Iréne Nordgren, Agneta Sofiadotter och Gert Gelotte. Sistnämde har i Göteborgs-Posten skrivit mycket bra om homosexuellas situation, t.ex. den klassiska artikeln Vårt tysta medgivande.

Tyvärr spiller ofta kritik mot kristenheten över på de många kristna som vill ha förändring när det gäller kyrkans syn på homosexualitet och kärlek. De dras över samma kam som de intoleranta och förstockade, och får ta mycket oförtjänt skit. Vi får dock inte glömma, att homorörelsen har många av sina uppriktigaste och mest supportande bundsförvanter just inom kristenheten. Och att detta stöd är ovärderligt.

Nya tider, nya strider

Här återpublicerar jag den artikel om antigayretorik som jag skrev för gårdagens Sydsvenska Dagbladet:

Nya tider, nya strider

Debatten om homoäktenskapet har återigen synliggjort motståndet mot homosexualitet, främst bland religiösa grupper. Tor Billgren har undersökt hur argumenten har förändrats genom åren, och ser oroande tendenser på den konservativa kanten.

De som motsätter sig homosexuellas förbättrade villkor har haft åtskilligt att protestera emot de senaste trettio åren. Allt från den slopade sjukdomsklassningen 1979, till den nu aktuella frågan om äktenskapet. De tarvliga och populistiska påhoppen i den offentliga debatten har ersatts av mer sofistikerade och slipade argument. Ett bra exempel på utvecklingen är förre riksdagsledamoten Tuve Skånberg (kd), som 1993 argumenterade emot partnerskapet med motiveringen att homorelationer ”är tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndervittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier” (Ystads Allehanda, 16.8 1993). Det är en retorik som fungerade i ett samhälle där homosexuella var osynliggjorda i det offentliga livet, men är inte lika gångbar idag när många medborgare har personliga erfarenheter av möten med homosexuella i arbetslivet, vänkretsen och kanske till och med i familjen.

Så nu när det är homoäktenskapet som ska bekämpas, och Skånberg argumenterar i egenskap av direktor för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet, förespråkar han istället att partnerskapet, som han alltså tidigare avfärdade med hänvisningar till Tredje Riket, ska uppvärderas och få ett ”högre symbolvärde” (Dagen 18.3 2008).

Följer man debatterna över tid verkar själva sakfrågorna (sambolag, partnerskap, adoptionsprövning, äktenskap med mera) vara sekundära. De bakomliggande drivkrafterna tycks istället vara religiösa, och själva principen att homosexuella skall ha det sämre och under inga omständigheter jämställas med heterosexuella. Sedan kamoufleras detta med olika skenargument. Populärt nu under äktenskapsdebatten är till exempel att hänvisa till barnens bästa – trots att ett eventuellt homoäktenskap inte på något sätt skulle påverka homosexuellas möjligheter att skaffa barn.

Just nu är två publikationer aktuella som på olika sätt behandlar samhällets och kyrkans syn på homosexualitet: nya numret av tidskriften Expo och boken Undantagsmänniskor. Boken har undertiteln ”En svensk HBT-historia” och ger en utmärkt fördjupning i föreställningarna som rått kring könsöverskridande och samkönad sexualitet i Sverige sedan istidens slut.

Precis som idag har motståndet genom historien nästan uteslutande fokuserats på män, medan kvinnors samkönade relationer snarare setts som något pikant. Detta förklarar författarna med att det patriarkala samhället reagerar negativt när en per definition privilegerad person (det vill säga en man) frivilligt sänker sig till kvinnans nivå, till exempel genom att ha sex med en annan man.

Det ligger säkert mycket i detta, men personligen tror jag att det finns betydligt simplare förklaringar. Exempelvis föreställningarna och fantasierna kring själva sexakten. Antihomosexuella åsikter kombineras nämligen ofta med en analfixering som kan ta sig rent groteska uttryck. Explicita och extrema sexskildringar är centrala delar i särskilt amerikansk antigaypropaganda. Och den internationella antipride-symbolen är en förbudsskylt i elegant, avskalad vägmärkesstil, som föreställer en man som bestiger en annan man.

Denna symbol kan man för övrigt studera närmare i nya numret av Expo, där den illustrerar en artikel om det ständigt hotade pridefirandet i Riga. Temat för numret är annars den svenska kristenhetens motstånd mot homosexualitet, med fokus på äktenskapsfrågan. Människor som drabbats av utfrysning i sina församlingar intervjuas och de olika samfundens ståndpunkter redovisas. Överlag är det en bra sammanfattning av debatten som förts i den kristna pressen under våren.

Det är utmärkt att Expo tar sig an dessa frågor, men det finns en aspekt av det religiösa förhållningssättet mot homosexualitet som jag tycker det hade varit angelägnare att prioritera.

Och det är de mönster som framträder när man studerar hur delar av den konservaktiva kristenheten framställer homosexualitet. För många kristna opinionsbildare räcker det nämligen inte med att konstatera att homosexualitet är synd, utan det är också viktigt att demonisera homosexuella.

Denna retorik konkretiseras idag tydligast i tidningen Världen Idag. Det är en väletablerad tredagarstidning med många erfarna medarbetare, som Siewert Öholm och Ulf Nilson, och har i praktiken starka band till Livets Ord. Samtidigt som tidningen är populär och står för ett välbehövligt, konservativt inslag i samhällsdebatten, är det också viktigt att poängtera att många kristna tar avstånd från den.

Här sprids föreställningen att homosexuella utgör ett reellt hot mot landet. Samhällets ruin beskrivs inte bara som en konsekvens av homorörelsens arbete, utan till och med som det bakomliggande syftet. RFSL tillskrivs en dold pedofil agenda, och någon vecka efter tsunamin kopplades katastrofen på ledarplats ihop med homosexualitet.

En annan bild som målas upp är att homosexuella har exklusivt företräde till makten, medierna och rättsväsendet. Som kommentar till Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring 2006 hävdade tidningens chefredaktör Carin Stenström att Andreas Carlgren – en av centerpartiets mest meriterade politiker – utnämnts till minister bara för att han är homosexuell.

Vilka behov tillfredställs av denna typ av verklighetsbeskrivning? Varför är det så viktigt att ha en grupp att definiera som ondskefull, destruktiv och särskilt gynnad på bekostnad av andra? Jag har inget svar. Men retoriken vittnar om människosyn som borde vara besvärande för alla som kallar sig kristna. Och alarmerande för alla som värnar om det liberala, jämställda och sekulariserade samhället.

BOKEN
Svante Norrhem, Jens Rydström, Hanna Winkvist: Undantagsmänniskor: En svensk HBT-historia, Norsteds Akademiska Förlag. 2008.

TIDSKRIFTEN
Expo, nr 2, 2008

onsdag, maj 21, 2008

Goda nyhter från Vatikanen

"Personer med starka 'homosexuella tendenser' får inte släppas in på Katolska kyrkans prästutbildningar, och inte tillåtas att gå med i kyrkans ordnar", rapporterar Dagen. Beskedet kommer från Vatikanens högst uppsatte kardinal, Tarcisio Bertone.

Detta är mycket goda nyheter. Det sammanlagda självhatet (som är förutsättningen för att en homosexuell ska välja prästbanan) runt om i världen kommer att minska dramatiskt, liksom antalet katolska präster. Kyrkan kommer att försvagas avsevärt. Dessutom kommer det att leda till fler öppet homosexuella i samhället, eftersom den möjlighet att dölja sin sexualitet som präst- och ordernsväsendet ger, försvinner. Beslutet är i alla avseenden en win-win-situation.


Kardinal Tarcisio Bertone, Vatikanens statssekreterare.

Gambias president tar bladet från munnen

Gambias president Yahya Jammeh beordrade häromdan de homosexuella i landet att ge sig iväg inom 24 timmar. Alla homosexuella som återfinns efter det kommer att halshuggas.

Jag tänker inte kommentera detta. Allt för ofta får vi som argumenterar för homosexuellas rättigheter höra att vi har lågt i tak. Att vi som skriker efter tolerans, inte är beredda att visa samma tolerans mot andra. Så för att förbättra homorörelsens image bland kritikerna, avstår jag alltså från att kommentera presidentens uttalande.


President Yahya Jammeh botar en aids-sjuk med hjälp av en bok (Koranen?) och ett radband. Det är tydligen inte bara i Florida det sker under.

Sund skepsis i Dagen

Dagen ska ha en eloge för sin skeptiska (men inte avfärdande) hållning till den s.k. Floridaväckelsen som pågår just nu. I centrum står predikanten Todd Bentley, som helar människor på löpande band. Det förekommer till och med rapporter om människor som uppväcks från döden. I en av sändningarna på God Channel såg jag en kvinna komma upp på scenen för att vittna om hur hon stängt av insulinpumpen för sin svårt diabetessjuke son, för att hon förlitade sig på att Gud skulle hela honom. En fullkomligt livsfarlig handling, som uppmuntras i dessa sammanhang. Runtomkring på scenen ligger människor i kramper, efter Bentleys handpåläggningar, och TV-tittarna uppmanas ständigt att ge. Ge ge ge, så att sändningarna kan fortsätta. Den här länken leder till direktsändningarna från Florida.

Här ligger Dagens kritiska texter:

Elisabeth Sandlund:
Floridaväckelsen väcker starka känslor och måste kunna granskas sakligt

Emanuel Karlsten:
Jesus verkar drunkna i personen Todd Bentley

måndag, maj 19, 2008

1138 federala lagar...

Henrik Tornberg påminner om att allt inte är frid och fröjd för homosexuella i Kalifornien, bara för att högsta domstolen funnit att det är okonstitutionellt att diskriminera människor på grund av deras sexuella läggning.

[D]et är långt kvar att gå i Kalifornien. Faktiskt kanske till och med längre än i vårt eget land, trots att vi inte har homoäktenskap här än. Det finns nämligen fortfarande 1138 federala lagar i USA som bara gäller gifta strejta par. De gäller strikt talat gifta par, utan hänvisning till sexualitet. Men då endast olikkönade äktenskap tillåts på federal nivå kan nygifta kaliforniska homopar inte räkna med att åtnjuta några som helst förmåner från dessa 1138 lagar.

Texten baseras på en bra artikel av John Cloud i tidskriften Time.

Dokumentär om exgayrörelsen

Axess sände i afton programmet Homosexuell omvändelse, en dokumentär om exgayrörelsen i USA. Det var en ganska basic beskrivning av läget som kan fungera bra som introduktion i ämnet. Programmet hade förmodligen några år på nacken, eftersom exgaysidan bland annat representerades av terapeuten Richard Cohen. Efter att ha demonstrerat sina metoder i ett numera legendariskt framträdande i komediprogrammet The Daily Show förra året, placerades han i giftskåpet av de mäktiga exgayorgansationerna Exodus och NARTH, och alla referenser till hans böcker och konverteringsprogram suddades diskret bort från organsationernas litteraturlistor.

Programmet går i repris i Axess TV den 22 maj, kl 22.30.

söndag, maj 18, 2008

I tjänst



Jag postar den här bilden som bevis på att jag inte bara sitter och tragglar amerikanska antigaysajter hela dagarna. Här fångades jag mitt under tjänsteutövning av Skånska Dagbladets paparazzifotograf på vernissagen till utställningen Hamsterwheel på Malmö Konsthall. Konstnären heter Tamuna Sirbiladze. No sex. Ett profetiskt tilltal? En uppmaning från högre makt? Eller bara tråkig konst?

fredag, maj 16, 2008

Sommarbröllop i Kalifornien!

Jag är väl den sista i hela världen som uppmärksammar att högsta domstolen i Kalifornien torsdagen den 15 maj slog fast att lagen som utdefinierar homosexuella ur äktenskapslagstiftningen är okonstitutionell. När domslutet publiceras officiellt om cirka 30 dagar, kommer homosexuella att kunna ingå äktenskap i Kalifornien.

I ljuset av de deprimerande nyheterna från Michigan härom veckan är detta mycket glädjande. Enligt LA Times har delstaten över hundratusen homosexuella hushåll och i en fjärdedel av dem finns det barn.

Jag har hittills bara skummat av reaktionerna på antigaysajterna, och de är inte nådiga. Kolla själv så länge i länkarna till höger. Här kommer en godbit som Aqurette hittade: Voices of the Hatemonger Lobby

tisdag, maj 13, 2008

Tävling: Sätt bildtext till bilden!

Förra inlägget innehöll en bild av några män som försöker sabotera motorn till buss. I bussen satt ett sextiotal människor fångade, som skulle delta i den första offentliga demonstration för homosexuellas mänskliga rättigheter i Moldavien men bussen stormades av en mobb, som skrek invektiv, sparkade på bussen, samt hotade dem som satt därinne. Försöket att sabotera motorn ingick i aktionen.

Efter att pridedeltagarna hade överlämnat allt sitt kampanjmaterial till två delegater från mobben, samt destruerat de statsfientliga regnbågsballongerna, upplöstes blockaden och bussen kunde lämna platsen.

Signaturen Anonym blev uppenbarligen kränkt av den bildtext jag satt till bilden, och uttryckte i en kommentar följande missnöje:

Anonym sa...
Bildtexten är ju löjlig, eller kanske ska den vara rolig, ha ha, vad rolig den var - suck...

"Trots att de var heterosexuella, lyckades de inte förstöra bussens motor."


Därför lämnar jag härmed ordet fritt. Jag ber de ärade bloggläsarna att inkomma med förslag på bildtext – eller varför inte flera? Låt kreativiteten flöda! Vad föreställer bilden? Hur går snacket bland männen? Särskilt intresserad är jag förstås av signaturen Anonyms förslag. Om det kommer tillräckligt bra bildtexter kommer jag överväga att utlysa någon form av belöning.


???? ??????? ?? ???????????? ??? ??? ????????
.

söndag, maj 11, 2008

Våldsamheter och manifestationer mot Pridedeltagare i Moldavien

I helgen ägde ett Pride-evenemang rum i Moldaviens huvudstad Chisinau, och i söndags var det meningen att man för första gången skulle få demonstrera offentligt för homosexuellas mänskliga rättigheter. HBT-organisationen GenderDoc-M har anordnat Pride-evenenmang i landet de senaste sju åren, men har aldrig fått tillstånd att hålla några offentliga manifestationer. I en lag från förra året slopades dock tillståndskravet för offentliga sammankomster med max 50 deltagare, och det var en sådan demonstration GenderDoc-M planerade för söndagen. Huvudstadens borgmästare hade i en motsägelsefull skrivelse försökt stoppa arrangemanget, något han inte hade befogenhet att göra.

Under söndagskvällen kom dock oroande rapporter om att demonstrationsdeltagarna hade mötts av våldsamt motstånd (t.ex. från QX och UK Gay News). Den buss som skulle ta dem till utgångspunkten för marschen blev blockerad och attackerad av ett stort antal huliganer. Ett pressmeddelande från GenderDoc-M talar om att det var 200 - 400 personer som omringade bussen.


Stora aggressiva koordinerade grupper, bland annat religiösa extremister [och] medlemmar av den neofascistiska rörelsen "New Right" [...] Kärnan av massan var tonåringar, några bar militärkläder, en del hade svarta masker och andra var skinheads som bar A4-posters med nedsättande budskap och symboler.


Bussen bockerades dels av bilar, dels av folkmassan. Huliganerna sparkade på bussen, gjorde hotfulla utfall mot dem som var fångade därinne och försökte till och med förstöra motorn. Två representanter från massan tog sig in i bussen och krävde att allt kampanjmaterial (plakat med texter om mänskliga rättigheter, regnbågsflaggor och ballonger) skulle överlämnas till dem för destruering. Därefter upplöstes blockaden som totalt pågick i 45 minuter, enligt pressmeddelandet från GenderDoc-M. Demonstrationsplanerna avbröts och bussen körde istället till organisationens lokaler, men följdes efter av massan och en bil. De samlades utanför lokalerna och krävde att pride-deltagarna skulle lämna lokalen. Två polisbilar och en ambulans fanns på platsen. Polisen ingrep inte. Lokalen blockerades i flera timmar.


200-400 personer dök plötsligt upp på platsen där demonstrationen skulle utgå ifrån.


Två män ur massan krävde att allt kampanjmaterial skulle förstöras, inklusive regnbågsballongerna.


Trots att de var heterosexuella, lyckades de inte förstöra bussens motor.

Liv Öberg Nilsson är assistent till EU-parlamentarikern Maria Carlshamre och deltog i Pride-evenemanget som observatör. Hon var en av dom som satt fast i bussen igår. Jag ringde för att få hennes bild av händelserna:

– Tanken var att vi skulle följa Rumäniens exempel och demonstrera väldigt lugnt och metodiskt och inte låta oss provoceras om det hände något. Bussen kom fram till platsen där vi skulle marschera ifrån 20 minuter före avgång, och vi väntade i bussen under tiden. På dessa korta 20 minuter fylldes platsen av folk. De började slå och sparka på bussen, någon försökte till och med förstöra motorn och det small till. Då blev vi riktigt skraja. Samtidigt som blockaden pågick släppte de fram annan trafik runtomkring. Polisen, som skulle skydda oss, gjorde inget.

Vad var det för människor som samlades runt bussen?
– Det var mestadels "arga män" men även vad jag uppfattade som kyrkliga företrädare. De hade ett smalt band runt halsen med Moldaviens färger (rött, gult rött). En del av männen hade jackor med klubbemblem, typ från någon kickboxing-klubb. En av dem gjorde ett utfall mot en av svenskarna i bussen. Han markerade med en spark att "Dig ska vi ta sen!". De var inte där av en slump. Det var uppenbart att de var uppmanade att stoppa oss.

Förekom något fysiskt våld?
– De slog och sparkade på bussen, men kom inte åt oss.

Beskriv stämningen i bussen?
– Det var jobbigt. Vi var väldigt rädda, men försökte hålla oss lugna och besvarade inte provokationerna. Inga uppsträckta långfingrar och sånt. Vi ringde våra organisationer och berättade vad som hände, och försökte som sagt hålla oss kalla. Men jag tänkte, att om jag känner för mycket nu, kommer jag att bli tokig.

/slut på intervjun/

* * *

Enligt pressmeddelandet från GenderDoc-M ägde samtidigt en kristen manifestation rum på ett stort torg i huvudstaden. Hundratals män och kvinnor i alla åldrar bar plakat med texten "En familj består av en man och en kvinna", "Homosexualitet är synd", "Omoral förstör samhället", "Moldavien - ett kristet land", och "Gör inte synden till en dygd".

Bilderna i texten kommer från GenderDoc-M, och det ligger fler här.

fredag, maj 09, 2008

Tunehag varnar för homoäktenskap i pekoral

Världen Idags utrikesredaktör Mats Tunehag skaldar i dagens tidning, och försöker genom ett uselt rimmat pekoral ge sken av att kristendomen står för tidlösa och eviga sanningar. Inget kan vara mer fel. Kristendomen har uppdaterats och reviderats genom historiens gång, se bara på de senaste påvarnas ursäktsturnéer runt om i världen och hur läran kring t.ex. vetenskap och limbo har förändrats. Jämför olika samfunds syn på nattvarden och hur Ulf Ekmans förhållande till katolicismen har förändrats på 20 år.

Tunehag gör också den i Världen Idag-sammanhang klassiska jämförelsen mellan inrättandet av det rasbiologiska institutet och debatten om homoäktenskapet. Ojsan, så fel det kan bli med ett demokratiskt och icketeokratiskt system, är budskapet. Att både Tunehag och de andra på tidningen vet att jämförelsen är haltande – historiskt, logiskt och retoriskt – framgår av deras sätt att försöka övertyga läsarna att den trots allt är relevant; genom att nöta in den genom ideliga upprepningar. Det måste vara tionde gången jag läser samma smörja på ledarsidan nu...

Urval av relaterade texter:

Flexibla sanningar från Vatikanen

Monument över kyrkans föränderliga sanningar

Järrel raljerar om äktenskapsfrågan




Journalisten och f.d. riksdagsledamoten Henrik S. Järrel (m) skriver idag en synnerligen raljant debattartikel i Världen Idag: Naturen är inte könsneutral. Han ger bland annat en förklaring till varför äktenskapet historiskt sett inte har varit aktuellt för homosexuella:

Att äktenskap inte förknippas med samkönade par beror givetvis på den förhärskande naturbio­logiska ordning enligt vilk­en artens fortplantning är omöjlig genom samkönad cellförening. Det ligger ingen annan värdering i detta än biologins lagbundenhet, vilken inte är könsneutral.


Det är inte lätt att avgöra om Järrel försöker skämta, eller om han skriver detta på allvar. Det är som att han på riktigt föreställer sig ett scenario i tidens begynnelse, där homosexuella exkluderades ur äktenskapssammanhanget genom en ömsesidig överenskommelse. Kanske till om med att homosexuella frivilligt avstod från möjligheten att ordna sina förhållanden genom äktenskapet. Det är en revisionistisk ståndpunkt, som helt och hållet bagatelliserar och avfärdar den förföljelse och det förtryck som personer med homosexuell läggning har genomlidit genom historien. Att äktenskap inte förknippas med samkönade par beror på att homosexualitet har osynliggjorts, kriminaliserats och förföljts. Att det inte skulle ligga någon värdering i hur det har förhållit sig med detta genom historien, är ett sorgligt skämt från Järrels sida.

Sedan lägger han stort krut på att nedvärdera äktenskapet. Äsch, det är inget att ha, man blir ändå inte lyckligare av det, tycks han mena. Nej, det är det väl ingen som tror heller. Äktenskapsfrågan handlar inte om ytliga lyckokänslor, utan om juridik och det negativa med särlagstiftning. Det finns många exempel på att särlagstiftningen missgynnar individer som lever i partnerskap. Tilll exempel vid utlandsresor, då partners betraktas vara ensamstående av myndigheterna. Konsekvenserna är tydligare i USA. Igår skrev jag om att personer i partnerskap inte längre har samma rätt till sjukförsäkringsförmåner som personer som lever i äktenskap i delstaten Michigan. Och i februari skrev jag om ett fall där en lesbisk kvinna i Florida nekades att besöka sin partner på dödsbädden, för att hon inte betraktades tillhöra hennes familj.

En könsneutral äktenskapsbalk hade givetvis inte blåst bort alla dessa problem över en natt, men det hade varit ett viktigt steg på vägen, vilket borde kunna erkännas av alla som är för att homosexuella och deras familjer ska kunna leva på samma villkor som heterosexuella. Men förmodligen är det just det man inte vill. Homosexuella ska ha det sämre. Punkt.

torsdag, maj 08, 2008

Claphaminstitutet har dragit igång verksamheten

Den kristna lobbyorganisationen och tankesmedjan Claphaminstitutet, som jag skrev om här när det instiftades i januari i år, samlar sitt arbete på en blogg med adressen www.claphaminstitutet.se. Sedan i januari har fyra debattartiklar undertecknade av institutets företrädare publicerats i bland annat Dagen, Expressen och lokaltidningar. (Tack, sign. Sanna för tipset.)

När institutet bildades blev det diskussion kring hur dess direktor Tuve Skånberg använder den gästprofessorstitel som han har från diverse amerikanska lärosäten. Det är uppnebarligen en snårig fråga och jag har ingen aning om praxis. Jag tycker i allmänhet att det är trevligt med titlar, och uppmanar ständigt min pojkvän att använda sin doktorstitel när han bokar flygbiljetter etc. Hur det förhåller sig med praxis och normer inom området diskuteras utförligt på Niclas Berggrens blogg, där Skånberg själv är inne och ger sin syn på saken. Även antigayretorikfavoriten Chrys C. Caragounis kommenterar.

Man kan dock se en tendens i hur titeln används i institutets artiklar. I det första pressmeddelandet angavs han som "Professor Tuve Skånberg", och i den senaste artiklen från mars, har den tonats ned till en tidsbegränsad punkt i CVt:

Tuve Skånberg
Direktor för Claphaminstitutet, f. riksdagsledamot (kd, 91-06), professor i kyrkohistoria (Fuller 06-07)


Som kuriosa i sammanhanget kan det vara på sin plats att påminna om att Skånberg var en av de som protesterade kraftigast när Jonas Gardell utnämndes till hedersdoktor vid teologiska fakulteten i Lund? Detta apropå titlar och hur de används...

Homosexuella SKALL diskrimineras i Michigan

Efter en folkomrösning 2004 antog delstaten Michigan ett tillägg i konstitutionen som definierar äktenskapet som en förening mellan man och kvinna. En av konsekvenserna av detta blev att partners till homosexuella offentliganställda, förlorade sina sjukförsäkringsförmåner. (Jag skrev om det här.)

Denna uppenbara och odisputabla diskriminering har har självfallet ifrågasatts av människorättsgrupper, men igår slog Högsta Domstolen i Michigan fast att det är så här lagen måste och skall tolkas. Den status äktenskapet gavs i lagen som röstades igenom 2004, gör att inga andra förhållanden får erkännas på ett liknande sätt. Och att erbjuda anställda som lever i partnerskap samma typ av trygghetsförmåner som anställda som lever i äktenskap, skulle vara ett exempel på detta.

Patrick Gillen, professor vid Ave Maria Law School och medförfattare till konstitutionstillägget, är nöjd med domstolsutslaget och bedömer det vara i linje med folkviljan, enligt Detroit Free Press.

Tidningen rapporterar om vissa omvägar som arbetsgivare kan ta som ändå vill erbjuda homosexuella anställda samma villkor som heterosexuella, men advokaten Jessie Olson, som var en av de som förde frågan till Högsta Domstolen är mer pessimistisk:
- Det enda alternativet är väl att sticka, och ansluta sig till den exodus av människor som helt enkelt lämnar Michigan, säger han i samma tidning.

Inom EU har Rumänien och Lettland antagit liknande definitioner av äktenskapet som i Michigan (och flera andra delstater i USA). Frågan är vilka konsekvenser det får för homosexeulla i dessa länder. Och frågan är hur det påverkar homosexuella och synen på homosexuella i resten av EU.

måndag, maj 05, 2008

Åke Green stördes av aktivister

Åke Greens förstamajtal hos Frälsningsarmén i Trollhättan stördes av aktivister, enligt en "kamprapport" på communityt Cruisers diksussionsforum.

Enligt rapporten bestod publiken av 40-50 personer, och aktivisterna var cirka 15 (och av allt att döma mycket unga). När Åke Green inledde sitt tal (som inte handlade om homosexualitet) började de hålla hand, samkönat. En av dem försökte avbryta honom med frågor, och när vederbörande inte fick ordet började aktivisterna ropa "homofoba svin" etc. Därefter lämnade de lokalen och började diskutera med arrangörerna. Av rapporten att döma blev aktivisterna förvånade över att arrangörerna blev upprörda av tilltaget.

Man kan fråga sig hur pass störande aktionen egentligen var. Kamprapporter av det här slaget har en tendens att vara kraftigt överdrivna. Jag har inte sett något i tidningarna eller Mediearkivet om saken, inte ens Världen Idag har skrivit – fast det är förstås bara en tidsfråga... Om det nu verkligen har ägt rum.

Men oavsett genomslag tycker jag att det är beklagligt med den här typen av aktivism. Visst, det är bra att det blir tydligt för Åke Green att hans ord och lögner träffar och sårar människor av kött och blod. Visst, det är bra att han får se att det finns homosexuella överallt, även där han minst anar det. Och visst, det är bra att unga människor engagerar sig och står upp emot förnedring, demonisering och illvilliga lögner. Men att göra det på det här sättet är inte bra. Det är principiellt fel och retoriskt katastrofalt. Precis som med all annan politisk kamp (eller idrottslig eller vad som helst) gäller grundregeln: Ge inte motståndaren några gratispoäng. Gör inte självmål. Offra inte drottningen utan att vinna något på det. Men måste fråga sig: hur vill vår motståndare framställa oss? Vilken typ av argument och aktivism stärker motståndarens argument? Självklart lyfter ingen hederlig debattör upp ett beteende hos en försvinnande liten del av en grupp som representativt för hela gruppen, men det är tyvärr inte alltid de hederliga debattörerna som får mest genomslag.

Dessutom känns fokuseringen på Åke Green oerhört märklig. Vissa tycks tro att han är ensam om de här åsikterna, vilket självfallet är oerhört naivt. Majoriteten av världens befolkning delar förmodligen hans syn på homosexualitet. Det är självfallet fruktansvärt – och det blir inte bättre av selektiv och inkonsekvent pöbelaktivism.