onsdag, juli 30, 2008

Antipride del 5: Nazimanifestationen

Redan förra våren började nazisterna på Nordisk.nu planera en ambitiös manifestation mot Europride 2008, något jag skrev om här, och som även uppmärksammades i andra medier. En av planerna var att tona ner det nazistiska budskapet, för att därigenom kunna liera sig med religiösa grupper för att få mer tyngd bakom manifestationen. I en öppen diskussion på sajtens forum planerades aktionen med slogans och våldsfilmer från aktioner mot Prideevenemang i andra länder. Det producerades till och med en hemsida Bevara familjen som var specialdesignad för att attrahera religiösa, konservativa och "vanliga svenskar". Religiösa ledare tog dock bestämt avstånd från planerna när de avslöjades.

Efter att förberedelserna uppmärksammades i media verkar planerna ha runnit ut i sanden. I alla fall de offentliga. Med tanke på det starka engagemang som uttrycktes i det ursprunliga planeringsforumet, finns det dock ingen anledning att tro att planerna har skrinlagts helt. Förmodligen diskuteras saken i mer slutna forum.

Här ligger några av de aktuella, offentliga diskussioner om homosexualitet och Pride:

Mona Sahlin läser godnattsaga på Stockholm EuroPride

Sponsorerna trängs på pridefestivalen

Bögeriet börjar ta fart

Dagens pridefestival

Det handlar om rätten till privatliv, Assarmo!

Att debattörer och opinionsbildare skulle upphöja Tiina Rosenbergs invigningstal på Europride till ny hbt-doktrin och offentliggjord agenda var tämligen förutsägbart. Idag skriver Bitte Assarmo, skribenten som fick den svenska högerkristenheten att sluta raljera över och istället anamma begreppet fobi, en debattartikel i Svenska Dagbladet där hon kliar sig i huvudet över hbt-rörelsens besynnerliga svängning. För några år sedan var det kärleken som stod i fokus, menar hon. Men "nu avslöjar självaste genusgurun Rosenberg att det är rätten att slippa älska som är viktigast." Att man ska få "ha sex utan kärlek när andan faller på."

Varför försöker Bitte Assarmo framställa det som att det skulle handla om antingen eller? Varför vill hon inte förstå att hbt-rörelsen kämpar för både och? Sexuell frihet för de som vill. Äktenskap för de som vill. Dessa två ben har homo- och hbt-rörelsen alltid stått på. Och i centrum står valfriheten. Möjligheten för den enskilde att leva sitt liv som man vill – på samma villkor som heterosexuella. Att ha sex utan att någon lägger sig i är banal vardagsmat för heterosexuella, men Assarmo framställer ändå Rosenbergs tal som något oerhört främmande och märkligt. Att det skulle handla om exklusiva rättigheter för homosexuella. Men det gör det förstås inte. Det handlar om rätten till ett privatliv där inte Bitte Assarmo och kristenheten lägger näsan i blöt och kräver att få kika in genom nyckelhålet till sängkammaren.

Att Assarmos artikel inte är ett uppriktigt försök att diskutera talet, utan ett krystat försök att demonisera Pridefestivalen, framgår av hennes spekulationer kring vad Rosenberg egentligen menade:

Sex med vem? Den som vill? Eller den man själv vill med? Med alla oavsett vem som vill?

Denna typ av insinuationer är mycket avslöjande. Sättet att beskriva de omdiskuterade "reglerna" för journalister på prideområdet likaså. "Prideledningen har belagt journalisterna med munkavle", skriver hon, vilket det aldrig har varit frågan om. Så formulerar sig endast den som vill svartmåla Pride inte den som på allvar vill diskutera festivalen.

Slutligen gör hon samma märkliga försök som Ruben Agnarsson i måndags, att koppla ihop Pride med sexbrottsstatistik, vilket är fullständigt absurt. Hur skulle ett hbt-arrangemang kunna leda till att utpräglad heterobrottslighet ökar?

tisdag, juli 29, 2008

Vantolkningarna av Europrides devis

De evangelikala insändarskribenterna tävlar i konsten att läsa in värsta tänkbara scenario i Europrodides devis, Swedish sin, breaking borders. Den 17 juli publicerade Dagen en insändare av kyrkomusikern Håkan Sandlund, som menade att devisen uppmanar till att spränga sexuella gränser mot pedofili med mera. (Insändaren publicerades även i Världen Idag.) Och idag publiceras en krönika av Samuel Stengård med rubriken Att bryta gränser som Gud har satt får konsekvenser, där han resonerar kring betydelsen av begreppet synd, som han översätter med "brott mot Guds vilja".

När ett lands ledare och ledare från många olika sektorer i det civila samhället ställer upp bakom denna paroll [svenskt brott mot Guds vilja bryter gränser], så uttrycker det en viljeinriktning och är en orientering bort från Guds vilja och gränser. Vi kommer att få leva med konsekvenserna tills vi vänder om till Guds vilja igen.

Det är märkligt att ett litet ord kan förvilla så mycket. Synd används i devisen delvis som en humoristisk hänvisning till begreppet "den svenska synden", som myntades i samband med lättklädda filmer på 50- och 60-talet (Sommaren med Monica, Nyfiken på... 491 med flera). Men också till det faktum att delar av kristenheten betraktar homosexuell sexualitet och kärlek som synd.

Ordet borders anspelar snarare på gränser mellan länder, vilket även tydliggörs av det faktum att det är Europride i år. Visst kan man läsa in den abstrakta betydelsen av gräns som en ordlek vid översättningen av devisen till svenska. Det ord som de evangelikala debattörerna egentligen är ute efter är förmodligen limit. Eller frontier.

synden i sammanhanget, kära evangelikala, är den stämpeln ni själva har bränt in i pannan på de homosexuella. Och "breaking borders" anspelar på nationsgränserna som rivs för de som gästar Europride från länder där homosexuella inte har rätt att organisera sig (Vitryssland, Turkiet m.fl.), demonstrera (Makedonien, Ryssland, Litauen, Ukraina m. fl.), arbeta i försvaret (Bosnien, Serbien) eller förföljs på andra sätt. (Detaljerna kommer från Bengt Helds rapport EM i HBT).

Samuel Stengård tror att Europrides devis distanserar Sverige från Guds vilja. Han kallar den "paradoxal" och "destruktiv". Själv tror jag inte att det är destruktivt att ta emot och bekräfta medmänniskor som lever under ständig förföljelse och rädsla på grund av att de är homosexuella.

Kyrkan som attackerades var öppet gayvänlig

Förra veckan tog sig en man in i Tennessee Valley Unitarian Universalist Church i Knoxville och öppnade eld. Två personer mördades och sju skadades vid attacken. I det manifest som gärningsmannen Jim David Adkisson lämnade efter sig förklarar han att motivet bakom dådet bland annat var frustration över att han inte fick något jobb, och hat mot den liberala rörelsen och homosexuella.

Kyrkan som attackerades har en öppen och liberal hållning mot homosexuella. På en skylt på utsidan välkomnas hbt-personer, och kyrkan är känd för att ha möten och gudstjänster för föräldrar, vänner och familjemedlemmar till homosexuella. Samtidigt berättar vänner till gärningsmannen att han hatar "svarta, homosexuella och alla som är annorlunda från honom".

Gärningsmannens manifest har ännu inte publicerats i sin helhet. Några bestämda och definitiva slutsatser kan således inte dras i nuläget.

måndag, juli 28, 2008

"Sexualitet utan respekt för andra människor"

Pride genomsyras av en "sexualitet utan hänsyn och respekt för andra människor. De attityder som framhävs är råhet och själviskhet". Det skriver Ruben Agnarsson i dagens Världen Idag. "Hänsynslöshet" och "brutalitet" är andra ord som han använder för att beskriva den sexualisering av samhället som han påstår att Pride är den huvudsakliga faktorn bakom.

Ibland orkar jag inte ens bli upprörd över den sanslösa illvilligheten som genomsyrar Världen Idags texter. Jag blir bara trött och nedstämd. Varför framställa hbt-personers sexualitet med ord som "hänsynslöshet" och "råhet"? Vad tillfredställer det för behov att utmåla medmänniskor på det sättet? "Brutalitet"? "Utan respekt för andra människor"? Vad vet Ruben Agnarsson om det? Han spekulerar vidare:

Med tanke på den råa undertonen i Pridefestivalens budskap är det kanske inte förvånande att stockholmspolisen larmade om en rekordstökig lördagsnatt i hela Stockholm i helgen, med inslag som misshandel, fylleri, knivdåd och våld.


Samtidigt rapporteras det om att två män blivit rånade och knivhuggna natten till idag, under glåpord som anspelade på deras homosexualitet. Det visste förstås inte Agnarsson när han skrev sin ledare, men det gör inte fortsättningen av texten mindre kuslig:

både politiker och medier på senare tid ibland faktiskt klagat över den hårt drivna sexualiseringen i samhället. Bakgrunden är naturligtvis att allt fler vanliga människor nu reagerar på den brutalitet och hänsynslöshet som har börjat göra sig gällande, vilket i alla fall är glädjande. Reaktionen är nödvändig.


En möjlig konsekvens av Agnarssons logik är att hbt-personer som blir utsatta för "reaktioner" får skylla sig själva, eftersom dessa reaktioner är svar på den "brutalitet och hänsynslöshet" som de enligt Angarsson är ansvariga för. En motbjudande, men tyvärr ganska vanlig syn på brott som drabbar människor på grund av deras sexualitet... Ett av de uppenbara retoriska syftena med texten är att applicera ett "förrövarvokabulär" på hbt-rörelsen för att relativisera och bagatellisera hatbrottslighet och utsatthet.

Förutom att koppla den stökiga lördagsnatten till Pride, försöker han även associera festivalen till det ökade antalet anmälda sexbrott. Men hur skulle en festival som betonar allas lika värde och värdighet – i synnerhet kvinnors – kunna leda till den devalvering av människor som är en förutsättning för att de ska anses vara lovligt byte för sexbrott?

Egentligen förvånar det mig att han stannar vid att skylla sexbrotten på hbt-rörelsen. Varför drar han inte till med terrorattacken den 11 september när han ändå är i farten? Och algblomningen? Salmonellautbrott? Fästingar? Att minneslapparna tar slut i bankomaten? Skulle egentligen inte ALLT kunna vara hbt-rörelsens fel, när allt kommer omkring?

Två rapporter om hbt-personers villkor i Sverige och Europa

Bengt Held är inte bara en flitig debattör på här bloggen, utan gör också ett mycket gediget arbete med att sammanställa fakta om lagar och politik som rör homosexuellas villkor i Sverige och Europa. Förra veckan publicerade han två nya rapporter som bland annat uppmärksammades i en artikel i Dagens Nyheter.

Den ena handlar om hur Sveriges politiska partiers förhåller sig i hbt-frågor, och den andra om de juridiska villkoren för hbt-personer runt om i Europa. I toppen ligger länder som bland annat har äktenskaps- och/eller partnerskapslagstiftning, och som förbjuder diskriminering av hbt-personer:

1. Spanien, 10 p
2-6. Sverige, 9 p
2-6. Nederländerna, 9 p
2-6. Belgien, 9 p
2-6. Sverige, 9 p
2-6. Island, 9 p
2-6. Tyskland, 9 p
7-9. Finland, 7 p
7-9. Luxenburg, 7 p
7-9. England och Wales, 7 p

Och här är bottenländerna i omvänd ordning, sämst först. I många av länderna är det t.ex. förbjudet för hbt-personer att demonstrera eller organisera sig.

43-44. Turkiet -2p
43-44. Vitryssland -2p
42. Moldavien -1p
41. Ukraina 0p
32-40. Albanien 1p
32-40. Bosnien 1p
32-40. Litauen 1p
32-40. Ryssland 1p
32-40. Grekland 1p
32-40. Makedonien 1p

Man måste vara medveten om att denna typ av kvantitativa undersökningar bara förmedlar en del av verkligheten. De juridiska villkoren är tyvärr inte alltid identiska med de sociala; hbt-vänliga lagar är ingen garant för tolerans i det omgivande samhället och vice versa. Men eftersom lagstiftningen är den enda mätbara faktorn i sammanhanget, och eftersom de juridiska villkoren väger tyngre än de sociala, ger denna typ av undersökningar en utmärkt överblick över hbt-personers villkor i de olika länderna. Inget går upp emot ren och objektiv fakta.

För att få rapporterna i sin helhet med alla detaljer kontaktar man Bengt Held på mailadressen heldbengt[at]hotmail.com. Då kan man också passa på att bli uppskriven på sändlistan till det nyhetsbrev med svenska och internationella hbt-relaterade nyheter som han sammanställer med jämna mellanrum.

söndag, juli 27, 2008

Språket som verktyg i den antihomosexuella debatten

Ett av de antihomosexuella debattörernas viktigaste verktyg i kampen mot homosexuellas förbättrade villkor är språket. Eftersom de språkliga markörer och betydelseförskjutningar som används ofta är små och omärkliga, är det också ett av de mest bedrägliga verktygen. Jag tänker skriva ett större och mer utförligt inlägg om detta, men här kommer några smakprov.

homosexuell livsstil
Har diskuterats mycket här på bloggen. Det används istället för homosexualitet för att reducera fenomenet till ett system av negativa beteenden. Man slipper således erkänna homosexualitet som en läggning, och kan istället bekvämt betrakta det som en ovana.

homofobi
Ordet -fobi representerar två språkliga strategier:
1. vantolkning. Under många år lade den konservativa kristenheten mycket krut på att försöka desarmera ordet homofobi (och islamofobi) genom att hänvisa till ordets patologiska betydelse. Jag har läst otaliga artiklar i Världen Idag som har raljerat om att fobi försätter den drabbade i illamående och svettningar. Och eftersom skepsis och motstånd till homosexuellas förbättrade villkor sällan framkallar sådana symptom, skulle alltså begreppet vara irrelevant. Genom hårklyverier försökte de alltså ogiltigförklara och bortse från ett ord som beskriver ett samhällsproblem som innebär stort lidande för många människor.

2. appropriering. Sedermera har kristenheten själva kommit att anamma ordet och konstruerade begreppet kristofobi för att beskriva skepsis och motstånd till kristna idéer. Jag tror att det var Bitte Assarmo som lanserade det på allvar i en debattartikel i SvD förra året, läs min kommentar på artikeln här. Idag är kristofobi helt vedertaget, och används även av de som tidigare försökte ogiltigförklara begreppet -fobi i dessa sammanhang.

gay
En annan strategi för att måla upp en negativ bild av homosexualitet är att rensa bort alla ord som kan ge positiva associationer kring fenomenet, t.ex. gay, som ju betyder glad, munter. Vad denna utrensningsnit kan ge för dråpliga konsekvenser skrev jag om i inlägget Fundamentalistisk censur när den är som bäst.

Mer om detta med språket i kommande inlägg. Nu ska jag till stranden.

fredag, juli 25, 2008

Inte hatbrott, utan "knarkmord"...

I juli dömdes "Smeden" till livstids fängelse för mord och mordförsök på två homosexuella män. Den 35-årige mannen raggade upp homosexuella på nätet för att råna, förnedra och mörda dem. Det faktum att offren valdes ut på grund av att de var homosexuella och att gärningarna präglades av övervåld, råhet och tydligt behov att förnedra offren, gjorde att tingsrätten drog slutsatsen att det rörde sig om hatbrott.
– De är ena riktiga kräk varenda en, de jag snackat med är inga oskyldiga typer och förtjänar att bli av med någon tusenlapp och få en smäll, sa han vid ett av polisförhören.

MEN, detta var egentligen inga hatbrott, skriver Världen Idag idag (man måste vara prenumerant för att kunna läsa texten). Utan "knarkmord". Gärningsmannen "förutsåg – och var beredd att utnyttja – att dessa personer skulle dra sig för att göra en polisanmälan, eftersom de hade ett privatliv att tänka på: fru, sambo eller flickvän." Artikeförfattaren Robin Olssons tes är att brottsrubriceringen kom till på grund av att Sverige behövde en hatbrottsling på löpsedlarna. Kontentan är att det juridiska systemet går i homorörelsens ledband.

Den 28 december inträffar det som kommer att göra Keskola rikskänd. Han dödar under ett rån en 43-årig man i Solna. Dagen därefter upprepar han sitt handlande, utgången blir denna gång inte döden, men skadorna livshotande.

”De är ena riktiga kräk varenda en, de jag snackat med är inga oskyldiga typer och förtjänar att bli av med någon tusenlapp och få en smäll”

Citatet upprepades som ett mantra i en kampanj för att måla upp Keskola som hatbrottsling. Ett påstående han genast ursäktade sig för och tog tillbaka under förhöret, samtidigt som han förklarade att han inte hade något emot homosexuella. Det handlande helt enkelt om att försörja sitt 20-åriga missbruk. Men det var inte lika passande, Sverige behövde en hatbrottsling – och de fick narkomanen Keskola. Keskola fick livstid. [Keskola är ett fingerat namn.]


Robin Olsson bortser från råheten, övervåldet och behovet att förnedra offren. Han ifrågasätter inte tillbakatagandet av uttalandet om homosexuella (vem hade inte tagit tillbaka ett uttalande som röjer motiv som ger straffskärpning???) Han problematiserar inte gärningsmannens förklaring till urvalet av offer. Vad spelar det för roll att de inte vågar polisanmäla om de ändå skulle mördas?

torsdag, juli 24, 2008

Världen Idag trollar med debattartikel om vetenskap

Igår refererade Världen Idag en debattartikel av historikern Anders Björnsson, införd i Svenska Dagbladet den 20 juli, och reportern Jacob Rudolfsson lyckades med konststycket att tälja ett äpple av en banan.

Artikeln handlar om vetenskapsjournalisternas överdrivna tilltro och okritiska hållning till sitt bevakningsområde, och exemplifierar med en artikel av DN:s Karin Bojs som handlade om forskning om homosexualitet och ärftlighet/medföddhet.

Det är mycket intressant att se hur Rudolfsson har valt att citera texten. Jag klipper in det stycke han klippt bort och markerar det med fetstil. Normalstil anger således Rudofssons text:

Enligt Björnsson påstår Bojs, utifrån presuppositionen att homosexualitet har genetiska orsaker, att det blir ”svårare att avfärda uppfattningar om att homosexuell läggning går att styra genom viljeakter eller att den är socialt inlärd. Bojs menar att detta kommer att ge oss en mera tolerant världsbild.”

Talar bara vetenskapen om hur det förhåller sig kommer människor att ge upp sina urbota fördomar, är andemeningen. Färre bögar och flator kommer att utsättas för förföljelser från extrema religiösa grupper om så sker, får vi tänka oss.

Kan vi verkligen vara säkra på det?

Går det inte lika gärna att föreställa sig att en kristen eller annan fundamentalist kommer att ägna ännu större flit och energi åt att omvända praktiserande homosexuella från deras förkastliga livsföring?
Allt naturligt behöver förvisso inte vara önskvärt.

I många samhällen har det funnits publik resonans för att motverka och undanröja nedärvda defekter – anhängare till rashygien var övertygade om att det skulle gå. Vad hindrar att det också i vår tid uppkommer inom- eller utomvetenskapliga rörelser som försöker sortera ut icke-människovärdig avkomma från det genetiska materialet? Stamcellsforskning har motiverats med löften om att vissa ärftliga sjukdomar ska kunna övervinnas en gång för alla. Lyckan hägrar.


Poängen i Björnssons text är inte att ifrågasätta forskningsrön om homosexualitet (även om den innehåler ett visst mått av raljerande), som Rudolfsson får det till, utan att kritisera vetenskapsjournalisternas naiva övertro på att vetenskap och kunskap kan forma ett bättre och tolerantare samhälle. Men Björnsson är pessimist. Han tror inte att vetenskapen kan få den konservativa kristenheten att ge upp sina "urbota fördomar" och förföljelser av homosexuella. "Genetisk homosexualitet" är ingen garant för att homosexuella ska lämnas ifred av de religiösa fundamentalisterna, och som stöd för att detta exemplifierar han med rashygien och andra historiska försök att "undanröja nedärvda defekter". Av någon anledning valde Rudolfsson att bortse från denna jämförelse.

Om Pride och "pressreglerna"

Redigerad den 31 mars 2011

För att underlätta för de journalister som ska bevaka Europride har prideorganisationen formulerat ett antal punkter, som de olyckligtvis kallat regler. Själva grejen, att spalta upp saker som är bra att tänka på, är ingen ovanlighet när det gäller evenemang av det här slaget. Eftersom:

1. Det vara känsligt att bli intervjuad eller hamna på bild i ett sammanhang som Pride om man inte är öppen med sin sexuella läggning eller könsidentitet. Jämför med t.ex. konferenser om mänskliga rättigheter, där vissa deltagare inte vill hamna på bild, eftersom de fruktar att bilderna ska spridas till deras hemländer och leda till repressalier för deras familjer. Den som går på ett möte för anonyma alkoholister för första gången kanske inte heller vill bli plåtad och hamna på förstasidan i lokaltidningen. Inte heller hör det till god journalistisk sed att störa personer i djup bön eller religiös extas med kamerablixtar.

Precis som kyrkor, AA och konferenser med känsligt innehåll är Pride en frizon för många människor, och deras enda möjlighet att för en gångs skull befinna sig bland likasinnade. Det är inte fel att påminna journalister om detta.

2. Pride är ett evenemang som genomsyras av en terminologi som inte är helt lättförstådd. För en nyhetsjournalist med snäv deadline kanske det inte är någon skillnad på transvestit och transexuell – och kanske inte för hans eller hennes läsare heller. Men som transexuell är det förstås inte särskilt kul att benämnas transvestit i en intervju. Och vice versa.

Prideorganisationen utgår från att alla journalister som ska bevaka festivalen inte är hundraprocentigt införstådda i termiologin – och det gör de rätt i. Därför påminner de journalisterna om att ta ta reda på hur människorna de intervjuar identifierar sig själva, istället för att gissa.

Samma gäller förstås vid andra stora evenemang, t.ex. kristna sammakomster som Nyhemsveckan. Man måste noga ta reda på hur dem man intervjuar identifierar sig. En katolik vill bli kallad katolik och inte Livetsordare. Om det nu är relevant för texten att överhuvudtaget skriva ut församlingstillhörigheten.

_ _ _

Så tanken bakom Prideorganisationens pressmatieral var god. Men det var ett misstag att kalla dem "regler" och "förhållningssätt. Det finns ingen yrkesgrupp som är så stolt och lättstött som journalister (jag är själv likadan). Minsta antydan till försök att styra en journalists arbete – minsta synpunkt på hur han eller hon bör vinkla en text, har alltid motsatt effekt och orsakar kränkta bakutsparkar. Det ser vi i t.ex. Dagen, som igår publicerade en text med rubriken Journalister förbjuds kalla pridedeltagare man/kvinna, vilket är en oerhört onödig vantolkning av "reglerna". Och Birger Thuresson försökte i en ledare igår att vinkla det till att Pride vill förbjuda kritik mot evenemanget, vilket också är en vantolkning helt i linje med den bild av homorörelsen som den konservativa kristenheten vill förmedla, som despotisk, odemokratisk och intolerant. Även Expressen har uppmärksammat "reglerna". Och här ligger en intervju med Prides presschef Anna Söderström där hon bemöter kritiken.

Kärnan i kritiken är rimlig och befogad, men syftet med reglerna har vantolkats. Jag ser affären som resultatet av en typ av misstag som lätt kan begås i mötet mellan en ideell, oprofessionell organisation och en yrkesstolt grupp som ser sig som det fria ordets riddare. Dessutom är många av reglerna onödiga, eftersom de ändå harmonierar med de vedertagna pressetiska regler som alla journalister har att följa. Den tionde punkten lyder:
Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

tisdag, juli 22, 2008

Antipride del 4.2: Agnarsson vilseleder med statistik

(fortsättning på föregående inlägg)

Den tredje antiprideartikeln i måndagens Världen Idag är en lek med statistik, och har följande rubrik: Antal giftermål ökar kraftigt...
...men intresset för partnerskap minimalt och dessutom minskande

Tidningens VD, Ruben Agnarsson går igenom äktenskapssiffrorna för 2000-talet och jämför dem med partnerskapssiffrorna, och gör ett stort nummer av att "antalet registrerade partnerskap minskar och endast utgör några promille av antalet giftermål". Slutsatsen att intressent minskar drar han av att antalet ingångna partnerskap 2007 minskade med 5 stycken jämfört med föregående år. Ur förändringen på fem färre, drar han den halsbrytande slutsatsen att intresset för partnerskap är "dalande". Det är skrattretande, pinsamt och gravt vilseledande.

Om man studerar statistiken över ingångna partnerskap (se Tabell 2 nedan) kan man istället se att kurvan istället är på uppåtgående, och att antalet homosexuella som "gifter sig" de senaste två åren är uppe på samma nivå som under euforiåret 1995, då lagen var ny. Inte sedan dess har antalet varit över 600. "Dalande", skrev alltså Ruben Agnarsson...

Vill man dra en mer trolig och hederlig slutsats av de fem färre partnerskapen är det rimligare att utgå från att många homosexuella inväntar möjligheten att ingå äktenskap istället. Man undviker halvmesyren partnerskap, för att istället gifta sig på riktigt. Med tanke på vad det kostar med bröllop är det få som har råd med med två stora fester med bara något års mellanrum.

Sedan jämför Agnarsson antalet skilsmässor med antalet upplösta partnerskap, och ubrister att "hela 189" homosexuella separerade 2007. Men om man trollar lite med siffrorna på samma sätt som Agnarsson gör, får man fram att antalet skilsmässor per ingångna äktenskap sedan 2003 i medeltal är 0,46. På tio giftermål går det alltså 4,6 skilsmässor, det vill säga nästan fifty-fifty. Motsvarande siffra för partnerskap är 0,21. Partnerskapet är alltså dubbelt så stabilt som äktenskapet? Homosexuella är dubbelt så bra som heterosexuella att hålla ihop?

Nej, självklart inte. För premissen för uträkningen – och för Agnarssons vilseledande pajaskonster – är felaktig. Av två skäl. För det första är "gruppens kollektiva duktighet" fullständigt irrelevant för enskilda individers sociala och juridiska status. För det andra kan man inte kan jämföra homosexuellas och heterosexuellas giftermål och skilsmässor med blind statistik, eftersom gruppernas förutsättningar för att inleda och upprätthålla relationer ofta är helt olika. På pappret är de lika, och även juridiskt. Men inte i realiteten. Det är oerhört mycket mer komplicerat för homosexuella att ingå partnerskap än vad det är för heterosexuella att gifta sig. Det finns en helt annan problematik kring familj, vänner och samhälle att ta hänsyn till. På många håll i landet och i många familjer är motståndet betydande och oöverkomligt.

Slutligen refererar Agnarsson en SCB-rapport som jag kommenterat tidigare.

Inte heller denna artikel bärs upp av en aktualitet eller en nyhet. Statistiken som artikeln bygger på är inte nypublicerad. SCB har inte släppt någon rapport om äktenskap och partnerskap på länge. Den enda nyhetsbärande faktorn är Pride. Den enda motivet bakom är behovet att framställa homosexuella i dålig dager, och inkapabla och ointresserade av att hålla ihop. Och således ovärdiga äktenskapet. Ja, till och med ovärdiga partnerskapet...

* * * * *

Appendix

Nedan länkar jag till många av de många texter jag skrivit om statistikbedrägerier hos Världen Idag och andra konservativt kristna opinionsbildare (sök på "statistik" här på blogen för att få ett mer fylligt resultat):

Det dödliga våldet minskar (se även de länkade texterna)

Varför behövs partnerskapet

Antigayretorik och äktenskapsstatistik

Antigayretoriken och vetenskap

Desinformation om svenska äktenskap/partnerskap

Antigayretoriskt haveri hos FRC


Tabell 1: Äktenskap och skilsmässor 2003-2007

giftermål _ skilsmässor

2003: 39041 _ 21130
2004: 43088 _ 20106
2005: 44381 _ 20000
2006: 45551 _ 20295
2007: 47898 _ 20669


Tabell 2: Partnerskap och separationer (avregistreringar)

Siffrorna anges enligt följande mall:

män + kvinnor = totalt

partnerskap _ avregistrering

1995: 498 + 167 = 665 _ inga avregistreringar
1996: 201 + 118 = 319 _ inga avregistreringar
1997: 158 + 104 = 262 _ inga avregistreringar
1998: 158 + 92 = 250 _ 45 + 16 = 61
1999:154 + 133 = 287 _ 42 + 38 = 80
2000: 218 + 139 = 357 _ 53 + 48 = 101
2001: 195 + 186 = 381 _ 45 + 62 = 107
2002: 212 + 210 = 422 _ 47 + 45 = 92
2003: 240 + 257 = 497 _ 61 + 52 = 113
2004: 285 + 282 = 567 _ 59 + 56 = 115
2005: 244 + 349 = 593 _ 64 + 70 = 134
2006: 278 + 382 = 660 _ 95 + 106 = 201
2007: 262 + 388 = 650 _ 78 + 111 = 189

Statistiken är hämtad från SCB:s tabell om "Partnerskapsförändringar i riket efter civilstånd och kön"

Antipride del 4: Världen Idag lägger upp bollen

Ofta när jag påpekar orättvisor som drabbar homosexuella och skriver om förföljelser, misshandelsfall eller andra uttryck av homosexuellas utsatthet, kommer det ofta kommentarer från konservativt kristna om att de som grupp minsann också drabbas av detta. Som om det skulle ha något med saken att göra. Som att att homosexuellas utsatthet skulle neutraliseras eller kunna relativiseras av att kristna också kan känna sig utsatta och kränkta.

När denna typ av argumentation förekommer på bloggen kan man lätt avfärda den med att folk skriver i affekt och att bloggkommentarer inte alltid är så genomtänkta. Men hur ska man förklara det när en papperstidning med mycket erfarna journalister och nästan 10000 prenumeranter, och efter redaktionsmöten och överläggningar ägnar sig åt exakt samma typ av logik? Jag har inget svar, men det det är precis vad Världen Idag håller på med just nu inför Pride.

Generllt sett är det något av en regel på tidningen att försöka neutralisera eller bagatellisera viktiga nyheter som berör "HBT-samhället". För ett år sedan, när domen kom mot mannen som försökte yxmörda en kvinna för att hon var engagerad i RFSL, var tidningens enda kommentar att hatbrottsbegreppet är ett hot mot demokratin. (Alltså inte att själva hatbrotten är ett hot mot demokratin... Jag skrev om artikeln här och här.) Tidningen försökte som alltid att framställa hatbrottsbegreppet som något som bara gynnar de andra, det vill säga homosexuella och muslimer, trots att kristna är precis lika inkluderade i och skyddade av begreppet.

Som en del i Världen Idags uppladdning inför Europride kom det i måndagens tidning ytterligare en skopa antigayretorik. Dramaturgiskt sett skulle man kunna säga att de nu lägger upp bollen, för att smasha i onsdagens eller fredagens tidning.

Artiklarna är skrivna utifrån det faktum att särskilt två saker brukar stå i fokus under prideveckan. Den första är de positiva aspekterna, glädjen, sexualiteten, firande av processsen framåt för förbättrade vilkor, möjligheten att få vara den man är och respekteras för det, och så vidare. Den andra är diskussionen om homosexuellas utsatthet, vilket är särskilt viktigt i år då det är Europride. Många hbt-personer från de länder i Europa som fortfarande har starkt diskriminerande lagstiftning och tufft samhälleligt klimat kommer att delta och förhoppningsvis kommer deras erfarenheter att belysas och uppmärksammas.

Måndagens tre artiklar är fungerar som ett underförstått bemötande av dessa saker. Hur kan jag då veta detta? Jo, för ingen av artiklarna är nyheter, de baserar sig inte på nya rapporter, nyligen inträffade händelser eller annat aktuellt. Den enda aktualitetsfaktorn är just Pride.

Den första artiklen är ledaren Religionsfrihet i praktiken av Mats Tunehag. Den handlar om att kristna är förföljda i många muslimska länder, och att människor som konverterar till kristendomen i dessa länder ofta straffas hårt. Tunehag har rätt, och detta är ett problem. Men syftet med att texten publiceras just nu, är att utgöra en motbild till diskussionen om homosexuellas utsatthet. Tunehag vet att tidningens läsare kommer att få höra om detta i andra medier under den kommande veckan, och vill genom denna texten intala dem att det är de som är de verkliga offren, och – i det här fallet – muslimerna som är förrövarna.

Men i den andra texten är det "homorörelsen" som är förrövarna! Och förrövare förtjänar väl ingen respekt eller tolerans? Det är Jonas Adolfsson som i artikeln Förföljd av homorörelsen beskriver hur Åke Green sedan rättegångarna mot honom och IOGT-NTO-debaclet har telefontrakasserats och fått kränkande försändelser:

– Det var Viagratabletter, prenumerationer på olika tidningar och en massa andra saker. Jag fick även en hel tvättmaskin hemskickad, berättar Åke Green som fick fullt sjå med att returnera varorna. I vissa fall tvingades han betala porto. Totalt innebar den här perioden kostnader på hundratals kronor och många timmars arbete för Åke Green.


Och de som kollektivt anklagas för dessa tölpaktiga och kränkande aktioner är alltså
"homorörelsen". Det vill säga RFSL. Och Pride. Och bloggare som jag. Notera åter att trakasserierna mot Green inte på något sätt är en nyhet – enligt artikeln har de till och med avtagit sedan en tid – utan aktualitetsfaktorn är just Pride och diskussionen om homosexuellas utsatthet. Syftet med artikeln är att anspela på den gamla ihåliga klyschan att "de som högljuddast ropar efter tolerans, inte är beredda att visa tolerans mot andra". Och därför inte förtjänar någon tolerans eller respekt själva...

I den tredje artikeln vilseleder Ruben Agnarsson läsarna med hjälp av statistik, och den är så häpnadsväckande och exempellös att jag skriver om den i ett eget inlägg.

fredag, juli 18, 2008

"det får vara deras ensak"

Signaturen Hapax har skrivit många bra kommentarer här på bloggen. Nu senast ett inlägg om Bibeln och förståelsen av den sentida företeelsen homosexualitet. Jag publicerar den i sin helhet här, dels för att den är mycket välformulerad, dels för att bena ut diskussionen som äger rum under inlägget Antipride del 3: Världen Idag laddar upp.
Anonym: Du har upprepat några gånger nu, med lite olika formuleringar, att Bibeln är entydigt negativ till homosexualitet. Det stämmer inte.

Som Tor antyder är homosexualitet ett modernt begrepp, som inte fanns när Bibeln skrevs. Vårt begrepp homosexualitet kan täcka in väldigt många olika företeelser som i Bibeln sorteras under olika kategorier. Därför kan du logiskt sett inte hävda att fördömanden av VISSA homosexuella handlingar, som t ex våldtäktsförsök i Sodom och förnedrande lustar i Rom, innebär att ALLT som vi kallar homosexualitet därmed avses.

I Bibeln finns inga fördömanden av samkönade kärleksrelationer. Tvärtom. Kärleken mellan David och Jonatan skildras positivt (därmed inte sagt att de hade en sexuell relation -- det får vara deras ensak. Men de verkar åtminstone ha varit passionerat förälskade i varandra). Samtidigt finns det gott om fördömanden även mot heterosexuella handlingar som handlar mer om våld, lust och förnedring än om kärlek.

Alltså: I Bibeln fördöms heterosexuell otukt och homosexuell otukt. Men heterosexuella och homosexuella kärleksförhållanden omtalas positivt. Bibeln ger oss utrymme att bedöma både hetero- och homosexuella förhållanden efter samma norm, nämligen den som Paulus ger oss i Romarbrevet 13:8-10. Så här skriver han:

"Den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Buden 'Du skall inte bryta ett äktenskap', 'Du skall inte dräpa', 'Du skall inte stjäla', 'Du skall inte ha begär' och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: 'Du skall älska din nästa som dig själv'. Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet."

Det jag främst fastnade för var formuleringarna om David och Jonatan. Jag brukar dra mig för att läsa in sexuella undertoner i den berättelsen, eftersom det känns krystat och obefogat. Men Hapax framställer saken i ett oerhört relevant perspektiv: därmed inte sagt att de hade en sexuell relation -- det får vara deras ensak.

Just precis. Det får vara deras ensak! Den konservativt kristna retoriken om homosexualitet är oerhört centrerad kring föreställningarna kring vad som händer i sängkammaren – som om det vore allas angelägenhet. Som om någon annan skulle ha med det att göra. Som om det skulle spela någon roll för enskilda individers sociala ställning och juridiska villkor.

Varför vill dessa debattörer till varje pris hindra homosexuella par från att utgöra enheter i samhället på samma villkor som heterosexuella? Varför lyfts det som i högsta grad borde tillhöra privatlivet upp som argument mot homosexuellas rättigheter?

Det främsta teologiska argumentet mot homoäktenskap torde vara just att man anser att Gud förbjuder sex mellan personer av samma kön. Men varför reduceras äktenskapet till ett simpelt grönt ljus för sex? Det är väl inte friheten att få ha sex man firar på ett bröllop? Det är väl inte lyckan över att Jonas och Karin äntligen får ligga med varandra som man gläds åt i kyrkan? Det är väl – hoppas jag – något betydligt större än så?

Problematisering av enögd bibelsyn

Härom veckan skrev tydligen Olof Edsinger, generalsekreterare för Evangeliska fosterlandsstiftelsens ungdomsorganisation, en krönika om bl.a. homosexualitet i Dagen: "Sanningen är den att det finns ett stort antal texter som beskriver homosexuell utlevnad som synd, men inte en stavelse som öppnar för ett bejakande av nämnda livsstil".

Jag har tyvärr inte hittat själva texten på nätet men väl en läsvärd replik av Georg Andersson, där Edsingers bibelsyn och hållning i frågan problematiseras.

*****

Uppdatering: Här ligger Edsingers text.

Sverige får EN diskrimieringsombudsman

Sveriges fyra antidiskrimieringsmyndigheter (DO, JämO, HO och HomO) slås ihop till en. Det är bra med ett samlat grepp i kampen mot diskrimineringen. Den nya större organisationen kanske blir mer tungfotad, men också – förhoppningsvis – starkare. Med det tidigare systemet kunde de enskilda myndigheternas arbete begatelliseras och bespottas under förevändningen att det endast gynnade särskilda intressegrupper. Nu blir det svårare för diskrimieringsförespråkarna att finna argument – särskilt de konservativt religiösa, eftersom deras intressen framgent alltså kommer att tas till vara av samma myndighet som motarbetar diskriminering på grund av sexuell läggning.

De världenidag-kristna har under HomO:s existens kunnat hävda att diskrimineringsskydd för homosexuella är en otillbörlig social och juridisk förmån. Kommer de att bibehålla denna hållning nu när de kommer att skyddas under samma paraply? (Meningen ändrad i efterhand av tydlighetsskäl.)

Den nya myndigheten kommer att ledas av Katri Linna och börjar sitt arbete den 1 januari 2009.

onsdag, juli 16, 2008

Antipride del 3: Världen Idag laddar upp

Så har äntligen Världen Idag börjat ladda inför Europride. Och tidningen är i högform. Vilken typ av text tror ni detta är? Ledare? Insändare?

Pridefestivalen har etablerat sig som en av årets stora händelser i Stockholm och visar tydligt det stora genomslag som homosex-rörelsen (eller hbtq som man vill kalla det: homo-, bi-, trans- och queersexuella) fått. Allt från toppolitiker till kända artister medverkar och storföretag finns bland sponsorerna i ett mega-arrangemang där sexualiseringen av det offentliga rummet, som annars brukar ses som något negativt, för varje år tar nya steg framåt.

Nej, gott folk, det är varken en krönika, ledare eller insändare, utan en nyhetstext... Alltså en text som per definition ska vara rensad från värdeomdömen och åsiktsmarkörer. Nu är det ingen ovanlighet att nyhetstexterna i Världen Idag själva verket är opinionsbildande material, men det är lika underhållande varje gång man stöter på exempel. Denna gången var det David Högfeldt som höll i propagandapennan.

Själva vinkeln i artikeln är indignation över att ärkebiskopen minsann kommer att tala under Pride, men att han inte deltog i Jesusmanifestationen i våras. Och här har vi det igen: framställandet av homosexuella som en grupp som gynnas på bekostnad av andra, främst kristna. Varför är det viktigt för Världen Idag att ha en grupp som man kan framställa på det sättet? Vilken funktion fyller det i retoriken?

Även Ruben Agnarsson ryter till mot ärkebiskopen (denna gången är det en riktig ledartext och ingen "nyhetstext"):

Att vår ärkebiskop trivs så bra bland seminarier som förespråkar sadomacochism (sic!), mansprostitution (som ofta inkluderar unga pojkar) och grov porr, skall ställas mot det faktum att biskop Caroline Krook och Svenska kyrkan valde att inte vara representerad när stora delar av den övriga svenska kristenheten var samlad under Jesusmanifestationen i Stockholm nu i maj.

Notera att Agnarsson som vanligt ser sig tvungen att ljuga för att hitta argument (andra exempel här och här). Det finns inget seminarium i Prideprogrammet som förespråkar prostitution av unga pojkar. Unga pojkar, förresten, vad är det? 3-9 år? Jag hittade inget seminarium som "förespråkar" vanlig prostitution heller, däremot hittade jag två som handlar om prostitution. Inget konstigt på en festival där sexualiteten är den minsta gemensamma nämnaren.

Den tredje artikeln handlar om att svenska kyrkan bland annat kommer att arrangera maskeradverkstad för barn under festivalen. Men vänta nu... Skulle det inte samtidigt arrangeras seminarium som förespråkar prostitution av unga pojkar? Tänk om de kommer att kidnappa barnen och... HJÄLP!!!

Temat för Pride i år är "Swedish sin, breaking borders”. En tolvåring kan räkna ut att det är en humoristisk anspelning på begreppet "den svenska synden", som anspelar på att svensk film var tidig med nakenskildringar och explicita kärleksberättelser; Sommaren med Monica, Vilgot Sjömans Jag är nyfiken-filmer, och så vidare. Men självklart väljer den konservativa kristenheten att vantolka rubriken. Jag citerar en insändare:

Vad är synd? Företeelser som mord, våld, våldtäkt, stöld, övergrepp, lögn, högmod, frosseri dyker upp i min tanke. På det sexuella området: äktenskapsbrott, pedofili, pornografi sadism... Nu vill Pridefestivalen spränga gränserna.

På samma sätt skulle man kunna måla upp en nidbild av kristendomen som en pervers kannibalrörelse som samlas vid högtidliga ceremonier för att dricka en avrättad brottslings blod och äta hans kött. Men nidbilder hör inte hemma i en seriös debatt. (Uppdatering: Insändaren har även publicerats i Dagen.)

En annan vanlig käpphäst är att Pridefestivalen sexualiserar det offentliga rummet, något som alla prideskribenter betonar i dagens tidning. Ja, det förekommer en del naket och explicita uttyck under det avslutande karnevalståget. Det ligger i själva karnevalens natur. Men hur skulle dessa ofta mycket humoristiska inslag som varar några timmar en dag om året kunna jämföras med den ständiga heterosexistiska strömmen av bilder, löpsedlar och annonser som möter oss på reklamskyltar, löpsedlar och annonspelare varje dag, året runt? Hur är det nu man brukar säga om kameler och myggor...?

Antipride del 2: Richard Oostrum, "Guy who was gay"

Den 2 augusti, i samband med Europride kommer Richard Oostrum till Centrumkyrkan i Sundbyberg för att lansera sin bok Inte längre gay (Guy who was gay, här ligger ett uttdrag ur originalet). Boken ges ut av Gospel Media, som beskriver den bland annat så här:
Den skildrar en man som tar steget in i gayvärlden och sedan bävande berättar för omgivningen om sin homosexualitet. Efter sin partners bortgång i aids fanns inte längre några spärrar och hans livsstil blev alltmer destruktiv med många tillfälliga relationer, alkohol och droger.

Vad det handlar om är alltså den vanliga leken med ord. Inget tal om homosexualitet, utan bara homosexuell livsstil, det vill säga aids, destruktivitet, promiskuitet, alkohol och droger. I den konservativt kristna retoriken reduceras homosexalitet till ett antal negativa beteenden och företeelser, och när man har tagit sig ur dessa så har man följudaktligen lämnat den homosexuella livsstilen... Men känslorna gentemot medlemmar av det egna könet är ofta kvar, det vill säga själva homosexualiteten.

Oostrum inledde heterosexualiseringsprocessen kring 1994 och på exgayorganisationen Exodus sajt sammanfattar han sin historia. Det framgår inte riktigt när texten är skriven, men boken kom 2004, så låt oss utgå från att Exodustexten också är skriven då någon gång, det vill säga tio år efter att processen började. Han berättar att han fortfarande kan bli attraherad av män, men att hans heterosexuella känslor är under tydlig utveckling: "My heterosexual feelings are clearly developing". Efter tio år... Han har därtill sagt upp sig från sitt jobb för att kunna ägna sig åt mission och fördjupning av sin tro på heltid.

Jag tror inte att Oostrum ljuger i sin bok. Jag underkänner inte hans upplevelser och erfarenheter. Jag ser inte ner på hans heterosexuella dröm. Han har all rätt att definiera sig själv och sina personliga mål. Om en människa vill försöka bli heterosexuell, så har jag inga synpunkter på det. Förutom möjligen: "Vad ska det vara bra för?" Och: "Till vilket pris?"

För mig framstår det emellertid tämligen klart att Oostrum i själva verket är bisexuell. Det är ju det han berättar: att han både har homo- och heterosexuella känslor. Oavsett vilket, betyder det inte att man blir heteosexuell bara för att man slutar upp med att gå på nattklubb, dricka alkohol och ha anonymt sex.

tisdag, juli 15, 2008

Homosexuell man fick inte köra bil

Någon KAN ju ha missat denna absurda lilla historia från Sicilien, så här kommer den. Jag saxar ur Svenska Dagbladet:

Homosexuell man fick inte köra bil

Den italienska staten måste betala 100 000 euro, eller nästan en miljon kronor, i skadestånd till en homosexuell man. Skälet: myndigheterna ansåg att mannens sexuella läggning gjorde att hans förmåga att köra bil kunde ifrågasättas.


Det är en domstol i Catania på Sicilien som nu dömt myndigheterna att betala skadestånd till den 26-årige mannen. Detta efter att myndigheterna ifrågasatt mannens förmåga att köra bil på grund av hans sexuella läggning.

Det hela började med en läkarundersökning inför militärtjänstgöringen, då mannen berättade att han var homosexuell. Uppgiften skickades vidare till både försvars- och transportdepartementet i Italien och hölls plötsligt emot honom. Utan anledning krävde den italienska motsvarigheten till Vägverket att 26-åringen skulle köra upp på nytt på grund av "störningen i hans sexuella identitet" – eller riskera att förlora körkortet, rapporter brittiska BBC. När mannen klarade av uppkörningen en andra gång förnyades hans körkort med bara ett år – trots att det normala i Italien är tio år. Nu konstaterar domstolen att mannens medborgerliga rättigheter kränktes och att det var fel av myndigheterna att betrakta homosexualitet som en sjukdom.

Det finns två tolkningar av den här historien. Den första är att kunskapen om homosexualitet är så bottenlöst låg, att tjänstemännen verkligen trodde att de vidtagna åtgärderna var nödvändiga. Den andra är att en tjänstemännen ville jävlas. Att de kände ett litet extra styng av maktberusning när de fick möjlighet att trycka till en bög. För tjugo år sedan hade det varit fritt fram. Då hade ingen bög - absolut inte i Italien, och förmodligen inte i Sverige heller, vågat protestera mot ett sådant beslut. Idag är det tack och lov annorlunda. Historien visar hur oerhört viktigt det är med information om homosexualitet, och att homosexuella inkluderas i antidiskrimineringslagar - särskilt i länder där konservativa yttringar av religionen är stora och mäktiga.

fredag, juli 11, 2008

Originalkopia av "den homosexuella agendan" funnen i USA

Vi som arugmenterar för homosexuellas förbättrade villkor och rättigheter tvingas ofta bemöta påståenden om att det skulle finnas en "homosexuell agenda" som styr lobbyarbetet runt om i världen.

Jag trodde länge att det inte fanns någon sådan agenda, men nu har ExGay Watch hittat en originalkopia av dokumentet. Det innehåller bland annat följande subversiva formulering:

We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.

En transkriberad version av hela agendan ligger här. Klicka här för ett faksimil.

onsdag, juli 09, 2008

Antipride del 1: Bikerchurch

"Skydda Barnen från Pride festivalen", skriver Bikerchuch på sin kampanjsajt skyddabarnen.nu. Ordföranden Roul Åkesson skriver vidare:

Genom pride festivalen sår man ut en sådd av totalt kaos och förrvirring på bekostnad av barnen. Vuxna som vill leva ut sin sexualitet och normlöshet förför våra barn och ungdomar.
Att sedan politiker och kyrkan dansar med efter RFSL´s pipa och ger hela spektaklet en okejstämpel,
speciellt när det gäller barnens närvaro på pridefestivalen är något oerhört ansvarslöst och allvarligt.
Politiker dansar med på Pride festivalen och utsätter våra barn för sexuell förvirring som leder till en oerhörd själslig belastning.
RFSL håller med statens hjälp på att sprida sitt budskap om alla typer av sexuella perveristeter till våra barn och ungdomar,
det sker på våra skolor och olika kulturella arrangemang.

Vart tog svenkska "Astrid lindgren barndomen" vägen? Det normala, sunda och skyddande för barnen - då barn får vara barn.
Är det RFSL som har blivit våra barns uppfostrare med tillåtelse att göra själsliga övergrepp på våra barn! ?
Vill vi ha RFSL barndomsideal ?
Hur kan du Mona Salin ställa dig bakom en sådan organistion som RFSL och leda barnen in i en totalt förvriden värld av sexualitet som bara blir mer och mer förvriden och pervers?
Föräldrar och vuxna....vakna upp!! ...och ta fighten för våra barn!


Som vanligt med material från Bikerchurch befinner det sig på den lägsta tänkbara retoriska nivån, fullt av insinuationer och andra billigheter. Vad menar Roul Åkesson till exempel med "RFSL:s barndomsideal" och "själsliga övergrepp"?

Man får en del av svaret om man granskar Bikerchurchs tidigare texter. Organisationen såg offentlighetens ljus i oktober förra året när de lyckades överlämna sitt så kallade Barnmanifest till statsministern. På ytan handlar manifestet om hur man ska förbättra barnens ställning och skydda dem från övergrepp, men gräver man lite djupare i texten finner man att det egentliga syftet är att angripa RFSL och RFSU. Bland annat påstås det helt frankt att RFSL och RFSU lobbar för att vuxna ska få ha sex med minderåriga.

Manifestet innehåller många andra lögner och avsiktliga vantolkningar, som jag undersöker utförligare här: Granskning av Biker Churchs barnmanifest.

Att Bikerchurchs engagemang för barnen bara är förtäckt antihomosexuell propaganda framgår även tydligt av de nyheter som hamnar på skyddabarnen.nu. I tidningar och radio kommer varje vecka nya rapporter om våldtäkter och övergrepp mot flickor, men det är först när det handlar om pojkar som den patosfyllda pennan på Bikerchurch-redaktionen vässas: "Var det någon som kunde läsa av pojkens ögon och se den gastkramade ångesten?" (28 januari 2008)

Skydda Barnen, JA! Skydda dem från Bikerchurchs billiga och lögnaktiga propaganda.

De första förkunnarna var kvinnor!

Dagen rapporterar om den långa och smärtsamma debatten som i måndags ledde till beslutet att Church of England nu ska börja viga kvinnliga biskopar. Motståndare till reformen föll i gråt under debatten, och 1300 präster hotar nu lämna kyrkan.

Motståndet mot kvinnliga präster och biskopar är ett av de mer obegripliga dragen hos de kristna traditionalisterna. Nya Testamentet är nämligen som jag ser det ovanligt tydligt när det gäller kvinnor och deras lämplighet att förkunna. Alla fyra evangelisterna intygar att det just var ett sällskap av kvinnor; Maria, Maria Magdalena med flera, som var de allra första som förkunnade evangeliet. Alla fyra berättelserna slutar med att kvinnorna några dagar efter Jesu död kom till graven, men fann att den var tom. En ängel befallde dem att berätta för lärjungarna att Jesus återuppstått. Och det är väl just detta evangeliet handlar om? Att berätta om Jesu uppståndelse. Detta är väl själva grunden i hela tron? Varför skulle då inte kvinnor få förkunna detta idag, när det just var kvinnor som utvaldes och fick förtroendet att göra det allra första gången?

tisdag, juli 08, 2008

Misshandel i Stockholm i natt

"Borgarsvin" och "Bögjävel", var orden som ackompanjerade misshandeln av gaybloggaren Per-Robin Gustafsson i natt.
han matar slag mot mitt huvud tills jag ligger ner på bänken. Han slutar fortfarande inte och jag minns att jag undrade för mig själv om det aldrig skulle ta slut.

Gustafsson fördes i ambulans till Södersjukhuset i Stockholm där såren i huvudet syddes ihop. Här skriver han själv om händelsen och här ligger QX:s artikel.

Radikal? Höger? Konservativ?

Föregående inlägg gav upphov till en diskussion om vad man ska kalla de kristna som har det som en viktig del av sin tro att demonisera och motsätta sig homosexuellas förbättrade villkor och rättigheter i samhället. Det är en intressant och viktig fråga, och det har kommit många bra synpunkter.

Aqurette menade att höger må funka i USA, men inte i Sverige, eftersom höger här har kommit att beteckna både konservatism och liberalism. Istället föreslår han ordet radikalkristna, eller radikal kristendom, och jämför med islam, där man ju talar om radikala muslimer och inte högermuslimer. Det är en bra synpunkt. Han föreslår också en import av begreppet kristiansim, "som alltså motsvarar begreppet islamism, d.v.s. politiserad kristendom/islam". Ab föreslår extremkristna och kristextremister, och Bengt Held är inne på samma spår och säger kristna extremister eller konservativa kristna. Sanna säger värdekonservativa och Hapax radikalkonservativt kristna. Det blev en imponerande ordsamling det här...

Själv har jag mest använt mig av högerkristna, framförallt för att amerikanskans the christian right är ett välfungerande och tydligt begrepp. För mig har höger i detta sammanhang inte det minsta med höger i betydelsen borgerlig att göra (lika lite som i högerextremism). Det är viktigt att skilja skalorna åt och inte blanda ihop de politiska och religiösa med varandra. Höger har inget på förhand definierat innehåll, utan betecknar endast en position (eller riktning) på en viss skala. Innehållet på just den positionen är helt beroende på vilken skala det är frågan om. Ibland kan innehållet sammanfalla mellan skalorna, men det är i så fall som jag ser det högst slumpmässigt.

Må diskussionen fortsätta.

Homosexualitet som kristen profilfråga

Detta är en något redigerad version av en kommentar i tråden Mycket bra radio om äktenskap och familj. Den utgår från några intressanta frågor som sign. Hapax ställde, samt påpekandet att även sekulära institutioner har tryckt ned homosexuella genom historien.

* * *

Du har helt rätt i att även sekulära institutioner tryckte ned homosexuella. Tidningarna, läkarevetenskapen och psykologin var knappast styrda av kyrkan. Men de verkade i ett klimat och en tid då förståelsen av och attityderna mot homosexualitet grundades i vissa tolkningar av vissa Bibelställen. Och dessa tolkningar speglar i sin tur tidsandan och åsikterna hos dem som hade tolkningsföreträdet, så allt hänger ihop i en cirkel där det är svårt att avgöra vad som är hönan och ägget.

Jag är medveten om att det finns många kristendomar, och att mina kommentarer inte ger en rättvisande bild av kristendomen som helthet. Men det är heller inte syftet med bloggen. För att undvika att dra alla kristna över en kam försöker jag vara så specifik som möjligt, t.ex. genom att använda begrepp som ”högerkristna” etc. (Vilket i sig också är ett luddigt begrepp… Men man tager vad man haver.)

Som jag tidigare påpekat har homorörelsen många av sina uppriktigaste och helhjärtade bundsförvanter inom kristenheten. Det är mycket viktigt att bemöta dessa människor med värme och respekt, och inte dra dem över samma kam som Världen Idag- och Maranatafolket. Tyvärr uteblir denna aspekt ofta hos många aktivister och debattörer.

Din fråga om hur motståndet mot homosexualitet blev en profilfråga för en del kristna är också mycket intressant. Jag tror det finns många orsaker till detta, t.ex:

1. Homosexuella har under de senaste 50 åren blivit mer synliga. Förut kunde problemet tystas ned och osynliggöras genom att homosexualitet var så skambelagt och tabu, att ingen vågade erkänna sin läggning.

2. Homosexuella har ifrågasatt kristenhetens tolkningsföreträde när det gäller homosexualitet, och har mycket framgångsrikt visat att de kristna föreställningarna och tolkningarna har varit felaktiga genom historien. Denna del av motståndet är en ren och skär försvarsmekanism. Ett försök att lappa ihop det förflutnas krackelerande anseende.

3. Det finns inom högerkristenheten ett starkt behov av ett ”vi” och ett ”dom”. Ett behov av att ha en grupp att definiera som omoralisk, samhällsfarlig och gynnad på bekostnad av andra. Om man studerar hur homosexualitet beskrivs i Världen Idag blir det mycket tydligt att homosexuella tillfredsställer det behovet för tidningen. Här ingår homosexuella som en kugge i en större eskatologisk föreställningsapparat, som syftar till att understryka den egna gruppens (församlingens) förträfflighet, i kontrast till den fallna världen runtomkring.

4. Sedan handlar det förstås också om personliga känslor. Man tycker att det verkar äckligt med homosexualitet. Man tycker det är motbjudande med män som kysser varandra (kvinnor i samma situation är däremot ofta OK…). Man har fantasier om sexakten. Att känna äckel inför medmänniskor är inget man gärna ger offentligt uttryck för, och då är det ju praktiskt att ha Bibelställen som ”gör jobbet” åt en.

Friska tag på Maranata

Aids är naturens eget sätt att utrota homosexualitet! De som informerar om homosexualitet i skolorna skall ställas inför rätta! Det är två godbitar ur nya numret av frikyrkoförsamlingen Maranatas tidning Midnattsropet.

Maranatas mest karaktäristiska drag är, och har alltid varit, just deras monomana besatthet av homosexualitet. Grundaren, den framlidne pastorn Arne Imsen predikade och skrev mycket om ämnet, och hans efterföljare är flitiga demonstranter under pridemanifestationer. De är noga med att inte söka tillstånd för demonstrationerna, eftersom de till varje pris vill provocera fram konfrontation och kanske till och med polisingripande. Jag har aldrig sett en så belåten person som äldstebrodern Berno Vidén, när Maranatademonstranterna blev bortkörda av polis från Storkyrkan i Stockholm för 4-5 år sedan. Han deltog inte själv i demonstrationen, utan höll sig i bakgrunden, där han leende och förnöjt dokumenterade händelseförloppet med sin kamera. Allt tycktes gå enligt beräkningarna…

Nya numret av Midnattsropet kommer lagom till Europride i Stockholm, och tidningen är därför fylld till bristningsgränsen med texter om homosexualitet. Förmodligen är det någon form av världsrekord… Jag noterar att skribenterna är mycket noga med att använda ordet stolt så mycket som möjligt, och alltid i ett negativt sammanhang, det vill säga i betydelsen högmod. Syftet är förstås att skapa negativa associationer till Pride.

Jag bryr mig inte om att bemöta texterna punkt för punkt, utan nöjer mig med att lyfta upp ett antal citat. (De talar nämligen mycket effektivt mot sig själv.) Detta är ur Berno Vidéns ledare Vedermödans preludier.

Sodoms synd handlade i mångt och mycket om just en sådan livsstil där man trots överflöd förtryckte den fattige. Straffet lät inte vänta på sig. Det var inte eld och svavel i första hand. Straffet handlade om att deras orättfärdighet bland annat ledde till en degradering av människovärdet. Deras stolthet och ständiga jakt efter lusta förblindade deras sinnen så långt att de inte kunde skilja mellan rätt och fel. (Notera att Vidén för det första fabulerar fritt, och för det andra implicerar att homosexuella har ett lägre människovärde än andra.)

[...]

Det samhälle som legaliserar sodomitisk livsstil kan omöjligt överleva. Pengar i överflöd, hejdlös lusta, obegränsad makt. Så kan man sammanfatta den homosexuella rörelsens anspråk på inflytande i samhället.
(Det är stor komik att läsa hur Maranatafolket förbannar människans överflöd och frosseri, när deras store förkunnare Arne Imsen förmodligen var Skandinaviens fetaste man. Om det är något mänskligheten straffas för, är det förmodligen Arne Imsens måttlösa frosseri.)

[...]

Genom lagstiftning vill man påtvinga medborgarna ett homosexuellt tänkande.

[...]
Den omoraliska livsstil som […] här förespråkas är direkt livsfientlig och kan inte annat än bekämpas.

[...]

Samtidigt tilldelas de som verkligen borde ställas inför rätta, nämligen sexualliberala skolmissionärer från RFSL, väl tilltagna skattemedel med uppdraget att upplysa om vilka fördelar som finns med en sexuell livsstil som inte är något annat än nedbrytande och pervers.

[...]

…ledande frågor och vinklade påståenden ämnade att locka fram homosexuella känslor hos barnen.

[...]

Det handlar om gradskillnader innan samhällets människofientliga krafter återigen kommer att lyfta fram andra
samlevnadsformer i det offentliga ljuset. Riksdagen blir det forum där polygami, pedofili, zoofili och nekrofili på allvar kommer att debatteras.

Missa inte heller återpubliceringen av Arne Imsens AIDS – en dom över civilisationen, där han använder formuleringar som ”den organiserade homosexuella pöbeln”, och beskriver homorörelsen som välfärdssamhällets ”dödsbringande plågoris med till synes oräkneliga utvecklingsmöjligheter för massutrotning”. Homosexualiteten beskrivs som "det avgörande straffet för försumlighet, passivitet och resignation", och måste "utrotas genom naturens eget sätt att slå tillbaka"...

Ja, och så fortsätter det. Jag önskar Maranataförsamlingen lycka till vid årets Pride, och hoppas verkligen att det uppstår många fina tillfällen att posera med plakat, traktat och gitarrer. Håll upp dem som de fåfänga påfågelfjädrar de är, och sola er i kamerablixtarna.

lördag, juli 05, 2008

Kristdemokratiskt mantra

jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella jag har vänner som är homosexuella

fredag, juli 04, 2008

Mycket bra radio om äktenskap och familj

I sommar sänder P1 serien Heliga Familjen, som handlar om synen på familjen och äktenskapet genom historien och idag. Idag sändes andra delen, och det var ett mycket bra program. Bland annat intervjuades kristdemokraten Ola Nilsson, som i höstas kom med boken För äktenskapet i tiden, som jag skrivit om tidigare här på bloggen. (Även här ligger ett inlägg om boken.) Reportern ställde mycket pålästa och relevanta frågor.

När det gäller frågan om varför homosexuella inte får gifta sig, menade Nilsson att den är den felställd. Han tycker istället att man ska fråga sig varför normen man-kvinna gäller i resten av världen. Ja, det kan man verkligen fråga sig. Jag tror jag ska ringa till Irans president Ahmadinejad och fråga. Eller kanske Gambias Yahya Jammeh. De borde veta...

För att kunna resonera som Ola Nilsson, måste man utrusta sig med skygglappar av titan. Man måste låtsas att homosexuella frivilligt valt bort äktenskapet i tidens begynnelse. Man måste låtsas att homosexualitet aldrig varit och är kriminaliserat, skambelagt och sjukdomsklassat på många håll i världen. Det är en synnerligen naiv och revisionistisk utgångspunkt.

Ola Nilsson hävdade att äktenskapet är ett erkännande av att det behövs en man och en kvinna för att det ska kunna bli barn. Men hur skulle detta kunna vara äktenskapets funktion? Sedan när är det det? Det är så oerhört uppenbart att det är en äktenskapssyn som är framtrollad enkom för debatten om homoäktenskap. Man skulle på samma sätt kunna argumentera mot handikappanpassade trottoarer för att trottoarer ska vara ett erkännande av att det behövs TVÅ ben för att gå.

Han konstaterade vidare att äktenskapet är stabilare än sambo- och partnerskapet, och reportern ställde då den mycket relevanta frågan att om det nu är så, borde väl även homosexuella få gifta sig, inte minst med tanke på barnen som växer upp i dessa familjer. Just detta argumentet underströks även av en företrädare för Rädda Barnen som intervjuades senare i programmet (jag ska lyssna efter hennes namn senare när programmet hamnat på nätet). Eftersom det FINNS barn i homosexuella familjer, måste ju deras föräldrar ha samma rättigheter som andra barns föräldrar, var hennes poäng.

Reportern hade även noterat sexfixeringen i den högerkristna debatten. Den är sällan uttalad, men är ju själva anledningen till att debatten överhuvudtaget förs – att man har synpunkter på hur folk har sex – eller rättare sagt: Man har synpunkter på hur man inbillar sig att folk har sex. Det är ju precis det motståndet mot homosexualitet i grunden handlar om. Reportern ställde den lysande frågan hur beteendet i sängkammaren kan vara kopplat till ett gott föräldraskap. Nilsson svarade att grunden till ett gott föräldraskap är att ett barn tas hand om av de som givit upphov till det. Tyvärr ställdes ingen följdfråga om vad Nilsson tycker om adoptioner. Fast den frågan hade varit överflödig när allt kommer omkring. Vad han tycker framgår ju tydligt av uttalandet...

Och tyvärr bad reportern inte Ola Nilsson förtydliga vad han menar med följande delikata citat ur boken:

Äktenskapet mellan man och kvinna har getts fördelar av samhället – diskriminerats positivt – för att det på ett unikt sätt bidrar till samhällets fortbestånd och erbjuder barnen bästa möjliga uppväxtmiljö. Att då hävda att homosexuella par skulle omfattas av samma positiva behandling är ologiskt, eftersom dessa relationer inte ger samhället samma vinst.

Dessa relationer ger inte samhället samma vinst... Jag hade så gärna velat höra honom utveckla det. Men man kan inte få allt. Lyssna på programmet, det ligger i redaktionens 30-dagarsarkiv till den 4 augusti.

And now, something completely different

Vissångaren Bernt Staf har inte mycket med innehållet på den här bloggen att göra, men jag kan inte låta bli att lägga ut en blänkare om mitt program om honom här:

* * *

– Han har ett spräck och en sula i rösten som är - - - lite vansinnig, så där...
Så beskriver sångaren Stefan Sundström vispoeten och trubaduren Bernt Stafs mycket karaktäristiska och intensiva röst.

Staf avled sommaren 2002 och fick sitt genombrott 1970 med debutplattan När dimman lättar, som bland annat innehåller den romantiska visklassikern Familjelycka. Men det var framförallt med sitt politiska budskap han ville nå ut. Med lika delar humor och ursinne kritiserade han avfolkningen av landsbygden, imperialismen och SÄPO. 1976 orsakade han en av de största folkstormarna någonsin mot TV-husets växel, när han sjöng en satirisk sång om kungen i ett debattprogram.

Med arkivmaterial, musik och intervjuer tecknar Tor Billgren ett porträtt av Bernt Staf, och förutom Stefan Sundström, medverkar bland annat även den legendariske skivbolagsdirektören och producenten Anders Burman, som var den som upptäckte ”Bernte” och gav ut hans första skivor på Metronome Records.

Sändningstider i P1

Fredagen den 4 juli, klockan 18.15
Söndagen den 6 juli, klockan 16.03 (i något förkortad version)
Finns i Kulturradions 30-dagarsarkiv fram till 4 augusti.

The Jet Set Junta har jag skrivit en mer utförlig text om Bernt Staf.

torsdag, juli 03, 2008

Högerkristen bojkott av McDonald's

Ledaren för American Family Association Don Wildmon har en god känsla för dramaturgi. Redan i tisdags annonserade han att "AFA will have a major announcement concerning McDonald's. It will be in your mailbox Thursday." Föga oväntat handlar det om att AFA uppmanar till bojkott av företaget. Här ligger kampanjsajten: boycottmcdonalds.com.

Orsaken bakom bojkotten är att McDonalds har gått med i National Gay & Lesbian Chamber of Commerce (NGLCC), en organisation som stödjer HBT-vänligt företagande och lobbar för homosexuellas rättigheter. Man kan säga att det en sorts motsvarighet till Svenskt Näringsliv, fast med HBT-förtecken. Det är svårt att tänka sig en sådan organisation i Sverige, men i ett land som USA, där det finns starka krafter som kämpar för diskriminering av HBT-personer på arbetsmarknaden, är det förmodligen en nödvändighet. Såväl den nuvarande presidenten, som presidentkandidaten John McCain är t.ex. emot att homosexuella par ska omfattas av samma förmåner vad trygghet och försäkringar beträffar som heterosexuella.

Bland de många företag som är så kallade Corporate partners till NGLCC finns t.ex. Kodak, Burger King, Pfizer, KPMG och Sotheby's. Som vanligt när AFA manar till bojkott verkar det alltså ligga helt godtyckliga skäl bakom. Läs till exempel om kampanjerna mot Disney och Ford.

Den enda förklaringen jag kan komma på till varför vissa företag blir bojkottade och andra inte, är att det ligger ekonomiska motiv bakom. Att AFA uppmanar sina 2,5 miljoner medlemmar att bojkotta vissa företag för att det ska gynna konkurrenter som AFA har ekonomiska intressen i. Detta är bara en spekulation – en rejält konspiratorisk sådan dessutom. Men jag kan som sagt inte komma på någon annan förklaring till det godtyckliga och inkonsekventa agerandet. Någon borde kolla om AFA och deras höjdare har aktier i t.ex. Burger King...

"Homosexualitet har blivit en ärkesynd"

Dagens bloggredaktör Emanuel Karlsten har skrivit ett bra inlägg om kristenhetens fixering vid homosexualitet. Så här skriver han i den följande diskussionen:

Homosexualitet har inte bara blivit en synd, utan en slags ärkesynd. Större än andra. Vad hände med synder som får riktig konsekvens för andra? Girighet? Högmod? Det som gör att människor kan lida i vår närhet samtidigt som vi köper en halvliter Häägen-Daaz för 50 kr.

tisdag, juli 01, 2008

Fundamentalistisk censur när den är som bäst

American Family Association har i sina utskick på sistone talat sig varma för sin nyhetssajt One News Now, som levererar uttalat trovärdiga nyheter anpassade för en högerkristen publik. Jag har inte hunnit granska den i detalj ännu, men anar att jag kommer att få anledning att återkomma till den... Här kommer en riktig pärla från den religiösa fundamentalismens underbara värld:

En av högerkristenhetens strategier för att demonisera homosexualitet, är att censurera bort alla positiva associationer till fenomenet, t.ex. ordet "gay". För att slippa att manuellt sitta och sätta gay inom citationstecken eller ersätta ordet med synonymer, filtreras nyhetstelegrammen genom ett finmaskigt nät innan de hamnar på One News Now. Filtret ersätter olämplig vokabulär med mer religiöst korrekta ord, till exempel blir gay automatiskt homosexual.

Vad programmerarna på One News Now emellertid inte har tänkt på, är att Gay också kan vara ett efternamn. Det finns till exempel en känd Mozartkännare som heter Peter Gay. Och en sprinter som lystrar till Tyson Gay. Så här fint blev telegrammet om den sistnämndes seger i en 100-meterssemifinal i helgen:



Synd att One News Now inte slog till med storsläggan när de ändå var i farten. Tänk om de hade låtit gay ersättas av sodomite. Då hade vi fått ett nytt tandkrämsmärke: Tyson Sodomite. Eller kanske en tecknad superhjälte?

Via Niclas Berggren och Right Wing Watch.

Antalet anmälda hatbrott ökar

Den 25 juli invigs Europride i Stockholm och som alltid publiceras BRÅ:s statistik om hatbrott mycket lägligt nu några veckor före festivalen. En av förutsättningarna för att HBT-personer ska få fira och vara stolta tycks vara att det samtidigt måste vara lite synd om dem.

Jag saxar ur RFSL:s pressmeddelande:

2007 anmäldes 3500 hatbrott, en ökning med 8 % jämfört med året innan. Av dessa utgjorde 20% [700 st] hatbrott med homofoba motiv. [...] De flesta homofobiska hatbrotten sker i vardagen och i 25% av fallen rör det sig om våldsbrott, det är en högre andel jämfört med de övriga hatbrotten. [...] Ca 50% av förövarna av homofobiska hatbrott är under 20 år.


Välregisserat publiceringsdatum eller inte – denna form av brottslighet är ett allvarligt problem. Och förmodligen är pridetider när allt kommer omkring den bästa tidpunkten att uppmärksamma det.

Även Sydsvenskan skriver om hatbrott idag och publicerar en intervju med en ung man som för tre år sedan utsattes för misshandel för att han är homosexuell:

”Jävla bögdjävlar”. Sen kom första smällen. Det var på midsommarnatten för tre år sedan. Rickard Szedelyi och hans dåvarande pojkvän gick hand i hand på väg hem från en fest när en okänd kille kom mot dem och skrek.

Rickard Szedelyis pojkvän fick en knytnäve i ansiktet. Tre andra killar dök upp. Det blev ett myller av armar som slogs och ben som sparkade. Rickard Szedelyi blev slagen i magen och i bröstet. Han försökte springa för att komma undan. En kille sprang efter, slog ner Rickard till marken och kastade en glasflaska mot hans huvud. Den missade. Sedan blev det plötsligt lugnt. Richard tittade upp och såg sin pojkvän ligga en bit bort på marken i fosterställning. Tre eller fyra killar hoppade och sparkade på honom.

[...]

När Rickard Szedelyi går ut tänker han på att inte skylta med sin sexualitet. Han och hans förra pojkvän försökte hålla varandra i handen en gång efter misshandeln.
– Så fort någon kom släppte vi. Jag fick inte längre den där fina känslan av att tycka om någon, utan det kändes bara obehagligt.


Personligen har jag aldrig råkat ut för någon form av attack, varken verbal eller fysisk. Men så har jag och min pojkvän också en mycket välutvecklad intuition för när det är dags att släppa varandras händer...

* * *

Fotnot

Några hatbrottsrelaterade texter (de flesta kommentarer på Världen Idag-artiklar, förstås)


Mord oviktig brottslighet enligt Agnarssons retorik

Desinformation om hatbrott i Världen Idag

Världen Idag och bagatelliserandet av hatbrott

Hatbrott och demokrati, hänger ihop med Artikel som motmedel

Hatbrottsstatistiken i USA för 2006

Intressant enkät om hatbrott i Dagen

Inkonsekvent kritik av hatbrottsbegreppet

Heinz lägger sig platt när den principiella kränkthetens vindar blåser

Sist av alla kommenterar jag den bisarra nyheten om livsmedelsföretaget Heinz' makulerade reklamfilm. DN skriver:

Reklamfilmen utspelar sig i ett kök där två barn och en pappa gör sig redo att gå till skolan och jobbet. Den husliga mamman har bytts ut mot en snabbmatskock från New York som brer familjens smörgåsar. När pappan är på väg ut genom dörren ropar kocken:

- Har du inte glömt något?

Pappan ler och pussar kocken på munnen innan han springer iväg.

Efter massiva protester, bland annat orkestrerade av den mäktiga antigayorganisationen American Family Association förmåddes Heinz att dra tillbaka reklamen, och har till och med bett "alla som känt sig förnärmade" om ursäkt. Förnärmade av vad, om man får fråga?

I ett försök att slingra sig ur den besvärande situatuonen försökte företagets Storbritannienchef Nigel Dickie (sic!) förklara att filmen var tänkt som humor. Misslyckandet från Heinz' sida var alltså att tittarna kände sig kränkta istället för att brista ut i hånskratt över de löjliga bögarna i teverutan.

Heinz' agerande är skrattretande ryggradslöst och brittiska gayorganisationer uppmanar till bojkott av företagets produkter. Jag tänker sannerligen inte spinna vidare på kränktkarusellen, utan uttrycker istället min innerliga tacksamhet över att det nu är mycket tydligt var företaget står i förhållande till sina homosexuella kunder och principerna om lika villkor. Kommer Heinz att lägga sig lika platt om American Family Association och andra evangelikala lobbymiljardärer kräver att företaget ska börja diskriminera anställda som är homosexuella?