Imorgon är en annan dag. Del 1.

Som homokillen Christer Björkman sjöng i melodifestivalen. Men imorgon är också en historisk dag. Då säger Sveriges riksdag med mycket stor majoritet ja till ett totalt likställande av rättigheter för samkönade och olikkönade par. De röstar för att äktenskapslagen ska bli könsneutral från och med 1 maj 2009.

Äktenskapsdebatten är inte ny om någon gissade det. Redan 1953 krävde RFSL (som då jobbade för homosexuella, idag även för bisexuella och transpersoner) officiellt en könsneutral äktenskapslag. Men då menade givetvis de allra flesta att det var en helt orealistisk reform. Media bedrev närmast kampanjer mot homosexuella och inget politiskt parti uttalade sig positivt om homosexuellas rättigheter. Tvärtom menade alla riksdagspartier då att homosexualitet var ett problem i samhället.

Det var först på 1960-talet som den politiska debatten startade, men då utanför riksdagen. 1964 ordnade folkpartiets ungdomsförbund (fpu, nu heter de luf)) en konferens om sexualitet där homosexuellas situation debatterades. Det var då extremt kontroversiellt. I slutet av 1960-talet började även delar av "1968-vänstern" att diskutera homosexuellas rättigheter.

Då startade även debatten om homoäktenskap inom fpu och 1973 sa de unga folkpartisterna definitivt ja till reformen.

Samma år lämnade vänsterpartiet kommunisterna (vpk, nu heter de vänsterpartiet) förslag i riksdagen om att "sexuellt avvikande" skulle få "registrera sin samlevnad" precis som heterosexuella par. Riksdagens lagutskott kritiserade dem för att de använde orden "sexuellt avvikande" om homosexuella men däremot sa riksdagen nej till vpk:s förslag om en samlevnadslag för både samkönade och olikkönade par. Istället ville övriga riksdagspartier behålla äktenskapslagen reserverad för heteropar.

Däremot så startade då debatten i riksdagen om att reglera ogifta olikkönade och samkönade pars relationer i någon typ av sambolag. Det blev en följetong i många år och först 1987 blev det en sambolag för heteropar och 1988 en annan sambolag (med färre rättigheter) för homopar.

I "Homosexutredningen" som presenterade sina resultat 1984 hade vpk:s representant föreslagit rätt till äktenskap och adoptioner för homopar. Men partiet var oenigt om adoptionsmöjligheten, dessutom var det mycket kritik mot äktenskapet som många i partiet menade var en "borgerlig institution". Därför föreslog vpk istället att riksdagen skulle "likställa familjerätten för heterosexuella och homosexuella par". Övriga partier röstade nej men socialdemokraterna och folkpartiet sa ja till sambolagen för homopar liksom några ledamöter från moderaterna och centern. Miljöpartiet var inte med i riksdagen då men var positivt till en sådan sambolag. Kds (nu heter de kristdemokraterna) var helt emot varje juridiskt erkännande av homorelationer, alltså även emot en sambolag.

1988 sa vpk:s ungdomsförbund kommunistisk ungdom (nu heter de ung vänster) ja till äktenskap för homopar.

Men för 20 år sedan, 1989, var det alltså bara två politiska föreningar, folkpartiets ungdomsförbund och kommunistisk ungdom, i Sverige som tydligt var för samkönade pars rätt till äktenskap. Utanför riksdagen var RFSL och RFSU för reformen. RFSU är som bekant en förening som jobbar sexualpolitiskt både för homosexuella och heterosexuella.

To be continued.... I del 2 berättar jag om utvecklingen efter 1989.