onsdag, mars 11, 2009

Katolska kyrkan förtydligar exkluderande hållning

Katolska Kyrkan avbryter sitt mångåriga samarbete med studieförbundet Sensus, bland annat på grund av "irritation [över] att Sensus samarbetat med Svenska kyrkan kring HBT-frågor och engagerat sig i Stockholm Pride festivalen", skriver Dagen.

- Katolska kyrkan ska inte behöva ta ställning till vad Sensus gör tillsammans med andra medlemsorganisationer, men här fanns tydligen en gräns som har passerats [säger Sensus förbundschef Mats Bernerstedt]


Katolska Kyrkan får självfallet göra vad de vill och personligen tycker det är alldeles utmärkt att den förtydligar sin exkluderande och enögda hållning. Så att ingen behöver undra, alltså.

27 Comments:

Anonymous Jonas said...

Katolska kyrkan är tydliga i vad som ÄR den kristna tron, sen är det ju upp till dig om du gillar kristen tro eller inte, och om du för din del vill kalla det enögt och exkluderande.

onsdag, mars 11, 2009 6:57:00 em  
Blogger Leif Ekstedt said...

Det är nog inte enbart HBT som stör dem , kanske mer Svenska Kyrkans glidning i alla religiösa frågor - nästan i alla fall.

Att välsigna parförhållanden som
registrerats av staten - är något Svenska Kyrkan helst tar avstånd ifrån. Vigselrätten är viktigare för dem.
Vad är viktigast för HBT-rörelsen?

onsdag, mars 11, 2009 7:06:00 em  
Anonymous Smitz said...

Men Jonas, jag är så trött på sådana där utspel. Utöver att jag är spyless på Katolska kyrkan som har tusentals liv på sitt samvete genom sin hållning om preventivmedel, som exkluderar ett barn som gjort abort men inte utesluter den vuxna man som våldtog henne. Och Katolska kyrkan vars överhuvud gärna mörkar sexuella övergrepp inom den egna organisationen.

Det är en härlig "kristen tro" Katolska kyrkan står för. Och det verkar dessutom - i och med hur du uttrycker dig - vara den enda sanna och möjliga.

Skärpning.

onsdag, mars 11, 2009 7:24:00 em  
Blogger minutz3 said...

Om vi ska tro Dagen så är för övrigt styvfadern som våldtog utesluten ur den sakrala gemenskapen - vilket är än värre än exkommunikation.

Det är väl inte konstigt att Katolska Kyrkan inte vill att deras pengar skall gå till sådant som är tvärtemot den kristna tron. Senaste pridefestivalen var ju nästan enbart ett hån mot kristendom i allmänhet - och katolsk tro i synnerhet - "Swedish sin breaking borders" plus att de vanärade Rosenkransen.

onsdag, mars 11, 2009 8:02:00 em  
Anonymous Anonym said...

Det som inte tål att vanäras, kan knappast vara värt att hålla heligt.

onsdag, mars 11, 2009 9:21:00 em  
Anonymous Anonym said...

Det där är ju bara spekulationer från Sensus förbundschef som förlorat en stor medlemsorganisation.

Mattias

onsdag, mars 11, 2009 10:24:00 em  
Anonymous Gunnar Johansson said...

"Exkluderande och enögd hållning", skriver Tor Billgren om den katolska kyrkan. Själv är jag inte katolik, men jag är ändå mycket förundrad över bloggarens enögda gayretorik.

Vad är logiken i att den kristna kyrkan ska inkludera synden i verksamheten? Det blir ju konsekvensen av Tors resonemang.

Alla människor – även de homosexuella - är välkomna till kyrkor och samfund. Men på de flesta håll kräver medlemskapet att den enskilde tar avstånd från synden och vill underordna sig Guds vilja, inte minst ifråga om homosexuella handlingar.

Det är heller inte en fråga om diskriminering eller människovärde, som gaylobbyn så ofta förvränger frågan till. I sista hand handlar det om att dela den kristna värdegrunden för hur vi människor bör leva.

Det är självfallet inte mer "exkluderande" eller "enögt" för en kyrka eller ett samfund än att en kommunist inte är välkommen som medlem i moderaterna - eller tvärtom.

onsdag, mars 11, 2009 11:23:00 em  
Anonymous Anonym said...

Gunnar Johansson

Du skrev:
"Vad är logiken i att den kristna kyrkan ska inkludera synden i verksamheten?"

Jag slutar aldrig att förundras över den skillnad som vissa kristna gör mellan olika "synder". Vad gör man för att förhindra att verksamheten inte ska inkludera andra synder än homosexualitet?? Arbetar man aktivt med det?Girighet bla? Är det enbart "synden homosexualitet" man ska vara på sin vakt emot och prioritera framför andra sorters synder?


"Alla människor - de homosexuella -
är välkomna till kyrkor och samfund. Men på de flesta håll kräver medlemskapet att den enskilde tar avstånd från synden och vill underordna sig Guds vilja, inte minst i fråga om homosexuella handlingar."

Jag trodde att det var DOPET som utgör förutsättningen för ett medlemskap i första hand? Och en tro på gud, och inte vilka gärningar man utför?

Dessutom går det ju inte att se på ett spädbarn, eller för den delen en vuxen, vilken sexuell läggning den har - så isåfall måste varje person först redogöra för sin sexuella läggning (och tala sanning) innan den kan bli medlem i en församling?! Och ska den person som vuxit upp i en församling eftersom föräldrarna varit kristna plötsligt kastas ut om den berättar öppet att den är homosexuell, när den blivit tonåring eller vuxen? En homosexuell person kan i ditt resonemang alltså aldrig bli medlem i en församling, undrar vad Jesus (som gärna umgicks med bla prostituerade) hade sagt om ett sådant exkluderande?

Det här som du skrev var intressant:

" ...att den enskilde tar avstånd från synden och vill underordna sig Guds vilja, inte minst ifråga om homosexuella handlingar."

Ska jag tolka dig rätt att bland alla synder som finns, är det extra viktigt att just underordna sig Guds vilja när det gäller "homosexuella handlingar"? Menar du alltså att "synden homosexualitet" är värre än andra synder? Mycket intressant att du gör den prioriteringen, när det i Bibeln står ofantligt mycket mer om t ex girighet än om homosexualitet... Hur ska man tolka det, måntro?

Jag undrar hur många människor som skulle kunna vara medlemmar i en frikyrklig församling om man utesluter de som begår synd? Finns det alltså felfria personer som aldrig syndar? Om man nu började utesluta medlemmar i frikyrkor i samma utsträckning som man gjorde förr, skulle det inte finnas några medlemmar kvar, något att tänka på. Och vad är orsaken till att man har slutat upp med att utesluta lika flitigt som förr?

Eller ska man återinföra den sk syndakataloggen där man enbart uteslöt de som begick vissa synder, medan andra fick vara kvar för att de begick sådana synder som inte fanns med i syndakatalogen, eller för att de helt enkelt inte blev påkomna med att synda eller öppet erkände det?

Om man ska neka homosexuella som lever i förhållanden medlemskap, borde man inte då i konsekvensens namn också neka de som är giriga medlemskap? Och kanske de som inte lever efter den gyllene regeln?

Ingår det i kristendomen att människor ska peka på varandras synder och döma varandra, och att det är människor som ska avgöra vilka som ska få vara med i guds gemenskap?
/Emma

torsdag, mars 12, 2009 1:10:00 fm  
Anonymous Gunnar Johansson said...

Emma, i långa stycken delar jag helt din uppfattning om det här med olika synder. Bland annat har du en poäng i att Bibeln inte rangordnar homosexualitet före exempelvis girighet. Så långt är vi överens.

Däremot beskyller du mig felaktigt för att göra en sådan prioriteringslista. Den här bloggen anknyter till homosexualitet och kyrkans påstådda ”exkluderande hållning” (till homosexuella), och det är utifrån det ämnet som jag har uttryckt min mening.

Begrepp som girighet, avundsjuka och själviskhet är exempel på beteende som Gud vill att människan ska avhålla sig ifrån. Men den typen av synder kan människor känna ånger och be Gud om förlåtelse för - och lova bättring.

Med utlevd homosexualitet förhåller det sig annorlunda. De människor som bejakar homosexuella handlingar, de bejakar också synden i deras liv. Och lever man ett sådant liv trots vetskapen om att de här handlingarna är i konflikt med Guds vilja och Bibelns budskap - ja, då är det knappast fråga om en ”tillfällig synd” eller en slags ödets nyck som gör att vi syndar.

Som kristen får vi del av Guds heliga Ande som hjälp för våra liv. Han hjälper och ledsagar den personligt kristne genom livet. Det betyder ingalunda att kristna är fullkomliga och aldrig syndar. Däremot är det främmande för varje kristen att leva i synd, exempelvis i form av utlevd homosexualiet.

Inom Svenska kyrkan är barndopet fortfarande medlemsgrundande. Men det är en konstruktion som helt saknar bibliskt stöd, och därför är den här formen för medlemskap dessbättre mycket sällsynt inom den kristna världen.

På Jesu tid - och i de flesta kristna kyrkor – praktiserades och praktiseras i stället vuxendop, eller dop för lite äldre barn. Bibliskt sett är dopet en konsekvens av tron på Jesus som frälsare, alltså inte en orsak till tron. Därför gäller det här att börja i rätt ände.

Svenska kyrkan lär aldrig ”kasta ut” den barndöpte medlem som senare lever i utlevd homosexualitet. I det här ännu politiskt styrda samfundet är det alltjämt fullt legitimt för medlemmen att leva vidare i allehanda synder utan att behöva mista sitt medlemskap.

torsdag, mars 12, 2009 2:39:00 fm  
Anonymous Sanna said...

Svenska Kyrkans inkluderande av homosexuella in i gemenskapen är en mer kristlig handling än de samfund som exkluderar homosexuella.

"Det som sker av och genom kärlek och präglas av ansvarstagande, ömhet och ömsesidig trohet kan aldrig fördömas."
Befrielsen: Stora Boken Om Kristen Tro

Därför är Svenska Kyrkan mitt andliga hem för det är det enda samfund där jag har välkomnats oförbehållsamt in i gemenskapen och fått uppleva kärlek, värde och värdighet som den medmänniska jag är.

torsdag, mars 12, 2009 7:01:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Gunnar Johansson

Att vara homosexuell innebär inte att man följer ett på förhand uppgjort handlingsmönster, eller är representant för ett visst åsiktspaket. Att "leva ut" sin homosexualitet kan göras på många olika sätt. Allt detta tillhör privatlivet, och det ankommer inte på någon annan människa att göra bedömningar utifrån spekulationer, gissningar och fantasier kring detta.

torsdag, mars 12, 2009 8:03:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Gunnar Johansson

Nej, det görs ingen rangordning av olika synder i Bibeln! Trots det så är det ganska många kristna som tycks göra det, och det är inte ovanligt att man just ägnar "synden homosexualitet" extra mycket tid än t ex synderna girighet, frosseri eller egoism. I Bibeln står det oändligt mycket mer om girighet än om homosexualitet (och det är inte säkert att det handlar om samma homosexualitet som i våra dagar).

Man kan ibland läsa t ex i tidningen Dagen att vissa kristna anser att personer som är homosexuella inte ska få vara medlemmar i en församling, för vissa får de inte vara med alls för vissa enbart om de lever i celibat, och med hänvisning till att det i Bibeln står att homosexualitet är synd.

Men då anser jag att man ska avvisa alla andra människor som också begår synd, men andra synder. Annars är det hyckleri! Vissa synder medför att man inte får vara med, medan andra accepteras. Hur tänker man då? Hur konsekvent är man då?

Och, vem är det enligt kristendomen som ska döma? Gud eller medmänniskorna? Pastorn i frikyrkoförsamlingen?

Du skriver:

"Däremot är det främmande för varje kristen att leva i synd,exempelvis utlevd homosexualitet."

Menar du verkligen det, att ingen kristen syndar? Är det så fantastiskt att när en person blir kristen så försvinner alla mänskliga brister och fel hux flux, och man blir en felfri människa?? Man kan alltså dra slutsatsen att en kristen församling består av en grupp perfekta människor som aldrig gör fel? Och den som gör fel blir utkastad, ty då håller man inte måttet?

Och du måste väl ändå medge att de samfund som praktiserar barndop i världen är stora kyrkor med många medlemmar världen över, inte har väl pingstvänner och andra frikyrkor fler medlemmar?

Jag tycker att det är fel att avvisa människor i kyrkor pga deras sexuella läggning. Det är hyckleri att avvisa dem med hänvisning till att det står i Bibeln att homosexualitet är en synd, medan man inte avvisar de som begår andra synder! Det innebär att man rangordnar synder, trots att det inte finns någon sådan rangordning i Bibeln.

Och, det är skillnad på kristnas värderingar och Kristi värderingar... (tänker på bl a gyllene regeln, och att den som är utan synd kan kasta första stenen...)
/Emma

torsdag, mars 12, 2009 5:41:00 em  
Anonymous Smitz said...

Det är inte alls främmande för varje kristen att leva i en homorelation. Vilken verklighet vandrar du i? Om inte annat borde en hyfsat livlig samhällsdebatt senaste åren peka på att det råder viss delad mening om det är synd eller inte med den kärlek vi pratar om.

Dessutom är jag kristen och tror inte som du gör.

Sjukt less på alla sanningsägare. Världen är större än er egen privata sfär.

// Smitz

torsdag, mars 12, 2009 6:47:00 em  
Anonymous Gunnar Johansson said...

Emma, du lägger ord i min mun som jag inte har yttrat. Jag har defintivt inte påstått att ”ingen kristen syndar”! Jag skrev faktiskt så här: ...”Det betyder ingalunda att kristna är fullkomliga och aldrig syndar”.

Vi kristna är således lika bristfälliga och har samma syndfulla natur som alla andra människor. Den insikten är väl så långt man komma från ditt påstående att kristna ser sig som ”fellfria” människor? Men som kristen är det främmande att leva kvar i synden. Den ska vi bekämpa och ta avstånd ifrån.

I evangeliets berättelse om äktenskapsbryterskan, som var nära att bli stenad av folket, fick hon efteråt höra de här orden från Jesus: ”Dömde de dig inte? Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer”.

Som kristen får man ingen frisedel till synden. Hela Nya testamentets budskap är tvärtom att den kristna tron ställer krav på den kristna. Tro utan gärningar (efterföljd av budskapet) är meningslös. Men även gärningar utan tro är meningslös.

Det handlar om en form av symbios, där det ena (tron) förutsätter samverkan och harmoni med det andra (gärningarna och avståndstagande från synden). Den ena delen kan inte existera för sig själv. I annat falll handlar det inte längre om kristen tro utan om något helt annat.

Du gör också en märklig åtskillnad mellan ”kristna värderingar och Kristi värderingar”. Givetvis hänger de båda kategorierna samman som ler och halm, även om kristnas ofullkomligheter ibland kan krocka med idealen hos Jesus.

Självklart ska den ”gyllene regeln” vara ett föredöme för alla kristna. Men den regeln betyder inte att vare sig Jesus eller dagens kristna ska se mellan fingrarna med synden. Jesus älskar människan men hatar synden i hennes liv.

Så ska också kristna förhålla sig till synden. Så lärde Jesus, och så lär hela Nya testamentet. Dömandet svarar Gud för. Men här bör Jesus vara ett föredöme. Han pekade på synden men visade samtidigt på en väg från den.



Angående barndopen har jag ingen statistik på hur vanlig den ritualen är i världen i stort. Men min övertygelse är ändå att barndopen enligt Svenska kyrkans modell på det hela taget är i kraftig minoritet.

Svenska kyrkan är alltså på intet sätt någon slags norm för vad som är korrekt. I stort sett överallt praktiseras dopet för vuxna eller äldre barn. Och det stämmer också med Nya testamentets beskrivning. Dopet är den logiska följden av tron, inte tvärtom som i den svenska politikerstyrda kyrkan.

Dopet i sig säger naturligtvis inte ett dugg om hur den enskilde människan förhåller sig till den kristna tron. Den saken är ju särskilt uppenbar ifråga om små spädbarn. Ur evangeliets perspektiv är dopet bara en bekräftelse på den kristna tron.


Kyrkor ska inte avvisa människor på grund av deras sexuella läggning. På den punkten delar jag helt din åsikt. Men här gäller det att se upp lite. Det är inte den sexuella läggningen i sig som är mot Guds vilja. Synden består i den utlevda homosexualiteten, de homosexuella handlingarna.

Många kristna homosexuella har den insikten. Som alla andra vill de leva ett liv som behagar Gud. Just därför väljer de frivilligt att avstå från homosexuella handlingar. De här människorna ska alltså vara lika välkomna i kyrkan som alla andra.

torsdag, mars 12, 2009 7:16:00 em  
Anonymous Anonym said...

Gunnar Johansson

Angående barndop så är Svenska kyrkan knappast ensamma i kristenheten om att ha barndop, tänk på romersk-katolska, ortodoxa, anglikanska kyrkorna. Enbart antalet katoliker är fler än en miljard. Sedan står det förstås var och en fritt att anse att vuxendop är mer korrekt än barndop, om man vill det.

Frågan är varför en del kristna just ägnar så mycket tid åt att förfasa sig åt homosexualitet, när det finns så många andra "synder" man kunde försöka bekämpa? Kan det vara för att det är bekvämt att peka på en viss synd som man inte själv kan begå, eftersom man råkat bli född som heterosexuell? Det är angenämare att peka på andra människors synder än sina egna.

Och jag tycker fortfarande, att ska man avvisa homosexuella som lever i förhållanden från kyrkorna, ska man vara konsekvent och även avvisa alla andra människor som också begår synd, fast andra än homosexuella! Allt annat måste betecknas som hyckleri.
/Emma

torsdag, mars 12, 2009 8:21:00 em  
Anonymous Gunnar Johansson said...

Emma, det verkar som att du ännu en gång har låtit fördomar och förutfattade meningar ha spelat dig ett spratt. Jag tror ingalunda att det är ett medvetet val hos kristna att de skulle vilja sätta fokus på homosexuella handlingar framför andra synder.

Förklaringen är nog snarare att hela samhället är väldigt sexfixerat. Det gäller allt från ungdomsvärlden till nöjen och underhållning som film och tv-såpor. Allt går ut på sex. Det verkar ha blivit den moderna avguden, möjligen vid sidan om penningbegäret.

I den här sexfixeringen lever inte heller de homosexuella isolerade på något sätt. Inte minst gaykomikern Jonas Gardell och den årliga Pridefestivalen manifesterar sexfixering och utlevd homosexualitet som den Högsta meningen med livet.

För de kristna som tar Guds ord om homosexuella handlingar på allvar och vill följa hans vilja är givetvis den här typen av aktioner väldigt provocerande. Därför är det heller inte särskilt märkligt att många av oss reagerar och till och med protesterar.

RFSL och många andra inom gaylobbyn har ju sedan långa tider fört en kamp för att just homosexualitet ska likställas med heterosexualitet. PÅ så sätt nonchaleras Gud och hans skapelseordning. Den omständigheten är givetvis en bidragande orsak till att många kristna försöker säga stopp och belägg.

”Förfasandet” från kristna över den hä utvecklingen är egentligen inget annat än en logisk följd av homosexrörelsens framflyttade positione. Den vill ”normalisera” homosexualiteten och likställa den med normal kärlek mellan en man och en kvinna. Konflikten är därmed ounviklig.

Vid en hastig betraktelse kan det kanske synas vara ”hyckleri”, som du formulerar saken. Men jag är övertygad om att alla ärliga kristna tar lika allvarligt på andra synder, som exempelvis girighet och förtal. Däremot kan de vara svårare att påvisa.

För den typen av ”tillfälliga” synder kan människan känna ånger för, be Gud om förlåtelse – och lova bättring. För medvetna och upprepade homosexuella handlingar förhåller det sig annorlunda.

De människor som bejakar utlevd homosexualitet, de bejakar också synden i deras liv. Och lever man så i vetskap om att de här handlingarna är i konflikt med Guds vilja - ja, då är det rimligen knappast fråga om en ”tillfällighet” eller en slags ödets nyck som gör att vi syndar.

fredag, mars 13, 2009 12:14:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Gunnar Johansson

Du skriver att fördomar har spelat mig ett spratt, när jag påstår att det finns kristna som sätter fokus på homosexualitet istället för sina egna synder. Nej, det baserar jag på det jag läser i tidningar och bloggar mm. Vissa kristna (inte alla förstås) ägnar väldigt mycket tid åt att förfasa sig och uttrycka sig nedlåtande om homosexuella och påpekar att dessa begår synd. Ibland överdriver de å det grövsta och påstår att t ex Gud kommer att straffa landet nu när snart även homosexuella får gifta sig i kyrkan. Då undrar jag varför de inte ägnar samma tid åt att rannsaka sig själva, och försöker arbeta med att förbättra sina egna mänskliga brister istället. Kanske t o m inse att det inte är deras uppgift att agera domare över sina medmänniskor. För inte finns det väl någon enda människa som kan säga att den är felfri? Men jag tror att det är lättare och bekvämare att peka på andras fel, än erkänna sina egna. Då måste man ju göra något åt dem.

Du skriver:

"Inte minst gaykomikern Jonas Gardell och den årliga Pridefestivalen manifesterar sexfixering och utlevd homosexualitet som den Högsta meningen med livet."

Hur kan det komma sig att du skriver "gaykomikern"? Säger du om t ex Babben Larsson "heterokomikern"? Varför vill du markera den sexuella läggningen med ett prefix, för Jonas Gardell? Räcker det inte med komikern, författaren osv? På vilket sätt "manifesterar" Gardell och Pridefestivalen sexfixering?? Är det de associationer du gör när du hör Gardell resp. Pridefestival? Gardell tar liksom många andra komiker, estradörer, stå uppare mm upp sex, men det är han inte ensam om. Dessutom handlar hans texter om många andra saker såsom utanförskap, religion mm. Många djupa saker, vissa förklädda i en komisk yta andra inte. Pridefestivalen handlar inte enbart om sex. Det handlar om att HBT-människor inte ska behöva dölja vilka de är, att de ska respekteras och ha lika rättigheter som heterosexuella. Det finns ju en bakgrund till att festivalen har kommit till, ett förtryck som fanns. Om inget förtryck hade funnits, hade förmodligen Pridefestivalen aldrig kommit till.

Meningen med livet... Ja, homosexuella vill givetvis med rätta, kunna leva sina liv ihop med den de älskar. För både heterosexuella och homosexuella är det en naturlig och helt rimlig önskan.

Du skriver:

"Den vill "normalisera" homosexualiteten och likställa den med normal kärlek mellan en man och en kvinna. konflikten är därmed oundviklig."

Hur definierar du "normal kärlek"? Du uttrycker dig nedlåtande när du skriver som du gör!
Vi är ganska många nu som år 2009 anser att det inte är någon skillnad mellan ett förhållande mellan två heterosexuella eller ett förhållande mellan två homosexuella. Ingredienserna är desamma. Därför kan homosexuella snart även gifta sig i kyrkan om de vill, precis som heterosexuella kan. En undersökning visade att 71%av svenskarna är för en förändrad äktenskapslag. Många av oss har homosexuella i vår närhet, släktingar, vänner, arbetskamrater osv så vi tycker inte att det är konstigt att två av samma kön kan bli kära i varandra och vilja dela sina liv med varandra. Vi ser inga direkta skillnader mellan våra heterosexuella förhållanden och deras homosexuella.

Du skriver att konflikten är oundviklig. Vem bestämmer det? Det behöver inte bli någon konflikt. Alla kristna tolkar nämligen inte Bibeln på precis samma sätt, det finns de som menar att man måste sätta in Bibelns texter i sitt kulturella och historiska sammanhang. De få bibelord som sägs handla om homosexualitet, kanske inte avser de trogna långa förhållanden som många homosexuella lever i idag. De skildrar snarare sexuella övergrepp, och handlar inte om jämlika kärleksfulla förhållanden. Det finns som du säkert vet kristna som också är homosexuella, det finns även präster som är homosexuella. Om du frågar dem säger nog inte alla att det är en konflikt mellan den de är och deras tro.

Du skrev:

"För den typen av "tillfälliga" synder kan människan känna ånger för, be Gud om förlåtelse - och lova bättring. För medvetna och upprepade sexuella handlingar förhåller det sig annorlunda."

Vad baserar du det här på? Var i Bibeln står det? Återigen, då görs en skillnad, en rangordning mellan olika slags "synder" där vissa anses värre än andra! Och varför kan inte t ex girighet, frosseri och egoism vara mer än tillfälliga, utan långvariga? Kanske livslånga?

Du skriver:

"...en slags ödets nyck som gör att vi syndar."

Intressant, nu blir även det sk "ödet" inblandat. Det går alltså att kombinera en tro på en allsmäktig gud med tron på "ödet"? Människan skyller sina mänskliga brister på något oförklarligt som kallas för ödet, istället för att ta personligt ansvar för sina gärningar.
/Emma

fredag, mars 13, 2009 2:34:00 fm  
Anonymous Gunnar Johansson said...

Emma, jag inser nu att vi knappast kommer så mycket längre i den här diskussionen. Jag får en känsla av att du hela tiden försöker missförstå mig eller inte alls vilja förstå mina förklaringar, trots att jag har försökt att vara tydlig och pedagogisk. Alla sakliga argument verkar bara obemärkt slinka förbi dig.

Tyvärr bekräftar det bara mina tidigare erfarenheter av liknande diskussioner i den här frågan. Många homosexförsvarare sitter så djupt fast i sina tankebanor att de inte är mottagliga för argument och förklaringar. Men det är också männiiskans natur ända från syndafallets tid: I sitt uppror mot sin Gud och Skapare förnekar, förvränger och till och med förhärligar synden så att den ska låta som en för Gud behaglig gärning.

Gud är i sitt ord tydlig med att homosexuella handlingar är en synd och en styggelse. Bibeln har åtskiliga ställen som med all önskvärd (eller icke önskvärd) tydlighet klargör den frågan.. Romarbrevet 1 är bara ett exempel. De allra flesta teologer, kyrkor, samfund och kyrkliga ledare över hela världen är helt ense på den punkten.

I takt med att homosexualiteten har blivit allt mer accpepterad i det offentliga rummet, inte minst genom ivrigt påhejande medier och vissa politiker, har även en del kristna vänt kappan efter vinden. De följer tidsandan och den politiska korrekheten och vågar inte längre stå upp och proklamera Guds vilja och avsikt med människan.

Du gillar uppenbarligen den här liberaliseringen och ”normaliseringen” av homosexuella handlingar. Men jag och säkert de allra flesta kristna på vår planet är i stället djupt oroade över den här utvecklingen. Vi inser och anser att mänskligheten befinner sig på ett kraftigt sluttande plan. Och det gäller inte minst den på det hela taget anldigt förfallna Svenska kyrkan.

Alla kristna har ett ansvar för att inte göra våld på Gud och hans vilja med oss människor. Gud bud och sanningar om bland annat sexualiteten är tidlösa. Han kompromissar och dagtingar inte med synden eller låter sig falla för tidsandan och liberala strömningar från en tid till en annan. Och det ska vi vara tacksamma för.

Gud sände sin son Jesus till Jorden för att återupprätta kontakten mellan Gud och mänskligheten. Jesus gav sitt liv på ett kors för att den som i tro tar emot honom i sitt hjärta inte ska gå evigt förlorad på grund av synden, utan ha ett evigt liv. Guds kärlek itill människan nnebär inte att han har fördrag med synden. Han hatar den.

Bibeln varnar skarpt på många ställen för just det rådande andliga och moraliska förfallet, både inom och utanför de kristna leden. Därör är det – eller borde vara – varje kristens djupa plikt att peka det här moraset. Vi ska också ställas till svars inför vår Herre en dag för vad vi har gjort eller inte gjort för att förvalta hans ord.

Även Jesus är i evanglelierna och Paulus i sina brev är mycket klara och tydliga över att Jesu efterföljare inte ska ha fördrag med synden. Det måste den kristne förhålla sig till. Vi har inte fått någon fullmäkt från Gud till att förringa synden. I så fall korsfäster vi Jesus på nytt.

Gud har skapat oss alla med en fri vilja. Med hjälp av den kan vi välja att följa, lyda och behaga honom i vårt liv. Men vi kan också välja att g vår egen väg och ställa oss utanför hans nåd och förlåtelse. Det gör vi om vi förkastar eller förvränger hans ord.

Tidens tecken och profetiska budskap från många håll tyder på att Guds tålamod med mänskligheten på vår planet är på upphällningen. Många med mig tror att Gud kommer att låta stora saker hända över hela världen inom en nära framtid för att få människoir att vakna över vad som är allra viktiigast nu och inför evigheten.

fredag, mars 13, 2009 3:32:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Gunnar J

1. Jag tycker att Emma bemöter dig på ett synnerligen sakligt sätt. Det är du som viker undan för argumenten och frågorna. Det är du som sitter fast i dina tankebanor och det du vill att Bibeln ska säga om homosexualitet. Varje människa som kritiskt granskar de bibelställen (grundtexten) som uttalar sig om homosexualitet vet att saken inte alls är så enkel och svartvit som den traditionella tolkningen ger vid handen.

2. Du är kritisk mot homorörelsen och normaliserandet av homosexualitet. Det gör mig nyfiken på vad du anser ska gälla för homosexuella i samhället. Vilka rättigheter och villkor skulle de homosexuella leva under om du fick bestämma?

fredag, mars 13, 2009 8:07:00 fm  
Blogger Tuve said...

Nu är det väl så att detta är vad Sensus förbundschef påstår, inte ett förtydligande från Kyrkans sida. Sedan är det möjligt att det ändå är detta som varit en av orsakerna till bytet men din rubrik blir lite missvisande...

Allt gott!

fredag, mars 13, 2009 10:45:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Gunnar Johansson

Du skriver:

"Många homosexförsvarare sitter så djupt fast i sina tankebanor att de inte är mottagliga för argument och förklaringar."

Det skulle jag lika gärna kunna säga om dig! Att jag inte håller med dig beror på att jag inte tycker att dina argument håller. Eftersom jag inte är kristen så är inte Bibeln en auktoritet för mig, och argumentet att något står i Bibeln betyder det inte automatiskt för mig att det att är sant.

Sedan vet jag, och det borde du också göra, att det finns flera olika tolkningar av texterna i Bibeln. Det finns massor av olika frågor som kristna världen över är oense om, bl a dop, kvinnliga präster, celibat för präster, nattvard.

Det finns andra frågor än när det gäller homosexualitet som vissa kristna anser att man måste betänka det kulturella och historiska sammanhang som Bibeln skrevs i. Då tänker jag på kvinnornas ställning i samhället. På Bibelns tid hade inte kvinnorna samma rättigheter som männen. I dagens Sverige accepterar vi inte att kvinnor och män ska ha olika rättigheter, och det är i de flesta fall nu på 2000-talet inget problem att vi inte lever som på Jesu tid när det gäller kvinnans ställning i samhället. De tankar om kvinnans underordning har vi inga problem med att ta avstånd från in i vår moderna tid. Då kan vi också med gott samvete ha en annan syn på homosexualitet än den som fanns på Jesu tid, och det går att se skillnad på det sätt som homosexualitet skildras i Bibeln och den homosexualitet som vi ser i dagens samhälle. Den här tankesättet delar även många präster och andra troende. Precis allt går inte att föra över till (och är inte lämpligt att föra över till)vår tid från Jesu tid. Framförallt inte sådant som har med förtryck av olika grupper i samhället att göra, t ex kvinnor och homosexuella.

Om två vuxna personer av samma kön älskar varandra och frivilligt vill dela sina liv med varandra, ser jag inga skäl till varför de inte skulle få göra det. Vad de gör i sängkammaren struntar jag blankt i, precis som när det gäller heterosexuella. Om det handlar om vuxna individer, bygger på frivillighet och man inte skadar varandra, så är det var och ens privatsak. För mig är argument om olika Bibelverser inga trovärdiga argument eftersom jag inte är troende.

Det här med uttrycken "normal" och "normaliserande" ligger i betraktarens öga. Knappast någon skulle säga om sig själv att den är "onormal", utan det är andra som är det... Att säga till en annan att den är "onormal" är förstås en provokation, en oförskämdhet. Du själv använde det uttrycket om homosexuella relationer. Det får stå för dig. Vi som känner och har flera homosexuella i vår närhet, vet att de inte är mer "onormala" än vi som är heterosexuella! Homosexuella relationer innehåller precis samma saker som heterosexuella gör, enda skillnaden är att i det ena fallet handlar det om samkönade personer och i det andra olikkönade.

Att homosexuella gradvis får förbättrade villkor i samhället är välkommet, då de tidigare (och till vis del är det fortfarande) varit förtryckta. Det skadar ingen, och inte samhället, om Margareta är lesbisk och vill dela sitt liv med Kerstin, eller om Knut vill dela sitt liv med Olof.

"Tidens tecken...." Ja, det måste vara jobbigt att gå runt och frukta en okänd annalkande fara hela tiden. Människor i alla tider har tyckt att de levt i den yttersta tiden och att profetior och texter om den yttersta tiden i Bibeln stämmer in på just deras tid och miljö. Krig och olika katastrofer händer ju ständigt jorden över, så det kan passa in på lite vadsomhelst. Det lär aldrig bli fred och lycka överallt samtidigt på jorden. Synd bara om de som på allvar går runt med ett ständigt katastroftänkande och känner ångest. Det måste ta en onödig massa kraft och tid.
/Emma

fredag, mars 13, 2009 9:45:00 em  
Anonymous Gunnar Johansson said...

Tor, vem som ”viker undan för argumenten och frågorna” är nog en subjektiv fråga och upp till den enskilde läsaren att bedöma. Du och Emma ser det från er horisont och jag ser det från en annan, och den uppfattningen står jag fast vid. Jag försöker givetvis ta till mig era argument, men jag bedömer utifrån vad jag upplever som sant och rätt.

För mig och den allra överdelen av kristna på vår planet är det knappast frågan om vad vi ”vill att Bibeln ska säga om homosexualitet”. Där tar du gruvligt miste. Bibeln uttrycker Guds vilja och avsikter med människan, inte tvärtom. Jag tycker att du ska vara försiktig med förhastade slutsatser och föromar av det här slaget.

Jag är kritisk mot gayrörelsen och normaliseringsiver av homosexualitet. Orsaken är följande. Enligt min kristna tro och ävertygelse är homosexeualla handlingar (inte läggningen i sig) i konflikt med Guds vilja och Bibelns budskap. Gud är ledstjärnan för mig i den här frågan.

Alla människor har samma höga värde inför vår Herre. Vi har alla samma medborgerliga och demokratiska rättigheter. Ingen ska diskrimineras för sin religiösa eller politiska övertygelse, etnicitet, ras, hudfärg eller sexuella läggning.

De homosexuella har alltså samma rättigheter och värde som alla andra människor. Men det innebär inte per automatik att Sveriges lagstiftning ska anpassas till homorörelsens ständigt ökade krav på ”normalisering” vad gäller exempelvis adoptioner, konstgjord befruktning och nu senast homoäktenskap.

Det är inte en fråga om diskriminering av de homosexuella, som de själva så ofta hävdar i debatten. Inte heller är det diskriminerande med skilda toaletter för kvinnor och män. Inte heller skulle jag känna mig diskrinerad för att jag inte får gifta mig i vilka typer av konstellationer som helst.

Fråga är mycket viktigare än så. Den handlar om en viktig princip för normbildningen för familj och samhälle. Där måste relationen man-kvinna ha en särställning. Ur kristen synvinkel handlar det förstås även om att samhället ska ha en lagstiftning som inte uppenbart krockar med Guds anvisningar för människan.

För de homosexuella par som trots allt vill leva ihop i ett stabilt förhållande finns det registrerade partnerskapet. Mig veterligen ger partnerskapet, som homorörelsen länge kämpade för, samma juridiska skydd som äktenskapet.

Men i takt med att partnerskapet har fått en ökad acceptans i samhället jar gayrörelsen flyttat fram sina positioner. Nu duger tydligen bara äktenskapet som samlevnadsform. Varje litet ifrågasättande stämplas genast som ”diskriminering” eller ”homofobi”.

lördag, mars 14, 2009 2:02:00 fm  
Anonymous Gunnar Johansson said...

Emma, du anser tydligen att frågan om normalt och onormalt ”ligger i betraktarens öga”. Vid första påseendet kan ju det argumentet låta rimligt. Men i själva verket är det inte lika enkelt.

Jag citerar här ett avsnitt ur en fördjupande artikel i ämnet ”Homosexualitet - en naturlig yttring av människans sexualitet, eller?”:

”Det är uppenbart att begreppen normal/onormal lätt blir en meningslös lek med ord. Det finns en hel del ytterligare att säga om dessa begrepp. Att majoriteten av svenska intellektuella och svenska politiker i dag anser att homosexualitet kan betraktas som en "normal" yttring av sexualiteten, torde vara klart, vilket också avspeglas i lagstiftningen.

Då infinner sig omedelbart nästa frågeställning: Finns det överhuvudtaget några onormala yttringar av sexualiteten? Höga företrädare för regeringen har aviserat att även transsexualitet numera är att betrakta som ett normalt uttryck av sexualitet. I begreppet transsexualitet inbegrips då män som klär sig i kvinnokläder (tranvestiter) och män som genom hormonbehandling skaffar sig en kvinnokropp (med bröst men samtidigt en penis -- kallas ibland "shemales"). Vad menar man i så fall med att detta är normalt?

Hormonbehandling kan knappast klassifieras som något naturligt. Det förekommer definitivt inte i naturen. På grund av tumörer eller genetiska defekter, vilka orsakar olika hormonella och andra rubbningar, kan visserligen en person få både manliga och kvinnliga könsorgan, så kallad hermafroditism, vilket är mycket ovanligt. Men här handlar det om patologiska tillstånd. Hermafroditism är inte mer normalt (i betydelsen ovan) än att t ex födas med Downs syndrom eller gomspalt. Vore det normalt, skulle det inte behandlas i läkarböcker om genetiska och endokrina defekter.

Men okej, låt oss i alla fall anta att transsexualitet kan betraktas som någonting normalt. Vad skall vi då säga om koprofili? Koprofiler upplever sexuell upphetsning genom att äta andras avföring och/eller genom att smörja in sig i den. Hur många skulle vilja kalla detta för normalt?

Och om man inte vill kalla det normalt, är man då inte lika mycket koprofob, som den som inte vill kalla homosexualitet för normalt, är homofob?! Och vad skall vi säga om nekrofili, dvs när människor vill ha samlag med lik?! Är detta normalt? Sjävklart inte. Jag tror inte ens Sveriges jämställdhetsminister skulle vilja hävda något sådant.

Både när det gäller koprofiler och nekrofiler, måste man tala om mycket grava personlighetsstörningar. Vem skulle t ex vilja arbeta för koprofilernas eller nekrofilernas rätt att adoptera barn? Men strunt i det. Låt oss vara generösa och även räkna koprofili och nekrofili som normala, sexuella yttringar. Men varför är då inte pedofili normalt (under förutsättning att det inte handlar om tvång eller våld)?

Enligt lagstiftningen är visserligen pedofili straffbart just nu (detta brott betraktas som ett av de allra grövsta brotten). Men homosexualitet var också straffbart en gång. Det finns starka krafter som just nu verkar för att legalisera pedofili. Den som inte tror mig kan söka på Internet på ordet "pedophilia" och liknande, och kommer då att finna mängder av länkar till pedofilorganisationer i världen som arbetar just på att legalisera pedofili.”


Författare till den här artikeln är Krister Renard, fysiker och gymnasielärare i fysik och matematik. Hela artikeln finns på den här länken: http://www.gluefox.com/kontr/homo.shtm

lördag, mars 14, 2009 2:26:00 fm  
Anonymous Gunnar Johansson said...

Emma, angående mitt föregående påpekande om ”tidens tecken” vill jag förtydliga mig en smula. Den som lever med Gud och har sin förankring hos honom har ingenting att frukta av kommande tiders händelser, hur skrämmande de än kommer att verka. Vi har vår trygghet i Gud och ska rikta vår blick på honom i de svåra stunderna av prövning. Jag känner mig själv lugn i den förvissningen.

Den stora ångesten kommer att drabba de människor som inte vill ha med Gud att göra eller förnekar honom. Men de kommande, svåra händelserna sker inte för att straffa människor, utan för att få dem att söka sig till Gud, ta emot hans förlåtelse och därmed bli räddade inför evigheten.

För din kännedom citerar jag här ett färskt nyhetsbrev från den kände Guds-mannen David Wilkerson:

We are to listen carefully to the warnings of the watchman but are not to become obsessed with their warnings.
 
We are to be alerted and warned by prophetic messages, and we're to heed every one that's revealed and confirmed in Scripture. We're to gather all the knowledge we can about the coming storm, so we can prepare our hearts for whatever destruction it brings.  But we are not to let fear or anxiety consume our thinking, dominate our minds, take hold of our hearts! 
 
Darkness is certainly coming, and judgment is at our very door. But as God's people, we cannot allow any cloud of darkness to hide the light of his great promises of love and mercy toward his people. We are to be well informed by the Lord's words and prophets, but we are not to dwell on prophetic knowledge so much that it takes over our lives. 
 
The devil would love for that to happen. He knows if he can't get you to doubt God's Word concerning his judgment, he'll take you to another extreme by driving you to a fearful obsession with perilous times. He'll try to rob you of all hope by consuming you with thoughts of foreboding.
 
The apostle Paul reassures us about such things with this instruction:"Finally, brethren,  whatsoever things are true, whatsoever things are honest, whatsoever things are just, whatsoever things are pure, whatsoever things are lovely, whatsoever things are of good report; if there be any virtue, and if there be any praise, think on these things" (Philippians 4:8). Paul is telling us, "You've heard all the warnings. Now, simply take heed to what God's Word reveals and to what his watchmen are saying. Then, finally, fix all your thoughts on Jesus and his goodness."
 
I have faithfully warned of a soon-to-come worldwide economic holocaust, and we already see this happening around the world. I have warned that Christians are going to suffer - that here will be great loss and hardship - and right now multitudes of precious saints all over the world are enduring unbelievable tribulation. But none of these things is the focus of all my energies and ministry. No, the deepest expression of my soul is to proclaim the love of God the father and the tender mercy of our savior Jesus.
 
So when I go to bed at night, I know that he alone is in control of all these things. I simply do what the prophet Isaiah did: he put his mind to rest by fully trusting in his Lord. He said, "Thou wilt keep him in perfect peace, whose mind is stayed on thee: because he trusteth in thee"(Isaiah 26:3).
 

Mer läsning finns här: http://www.elvorochjanne.se/2009-03-07%20profetia%20Wilkerson.htm


Och här: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=158980

lördag, mars 14, 2009 2:44:00 fm  
Anonymous Gunnar Johansson said...

Emma, jag vill här dela med mig av färsk artikel med anknytning till mitt föregående inlägg om "tidens tecken":


2009-03-11 14:53
Är Sverige redo för konsekvenserna?


Bibeln beskriver hur länder och folk som söker Herren och följer hans föreskrifter får uppleva välsignelse, välgång och beskydd. Samtidigt finns det återkommande bibliska beskrivningar av nationer och folkslag i historien som har föraktat och övergett Guds vägledning, och därför fått uppleva förödande och negativa konsekvenser just på grund av detta vägval.

Alla som vänder sig om till Herren kan få förlåtelse, upprättelse och försoning. Men även de som vänder Gud ryggen, får för eller senare ta konsekvenserna av detta val.

Nu står Sverige inför beslutet att avskaffa äktenskapet mellan man och kvinna som ett fundament för det svenska samhället. Beslutet är något av en slutpunkt på en medveten strategi som har syftat till att riva upp de kristna värderingar som legat till grund för vårt lands lagstiftning och för människors samlevnad.

I denna situation är det viktigt att klargöra de konsekvenser som väntar Sverige i och med att detta ödesdigra beslut genomförs. Eftersom äktenskapet har sin utgångspunkt i Guds skapelseordning blir nämligen detta vägval inte bara ett uppror mot naturen och mot skapelsen, utan även mot Gud själv.

Det behöver därför sägas att vi med detta beslut kommer att frånsäga oss Guds beskydd och välsignelse, som har varit grunden för Sveriges välgång i århundraden, och som har befriat och beskyddat vårt land och folk från krig, olycka och svårigheter.

Vi behöver ge tydliga signaler och uttryckligen varna för de negativa konsekvenserna, så att – när dessa väl kommer – det ges utrymme för omvändelse, både för vårt land och för enskilda individer.

Artikeln finns på den här länken: http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3949&Itemid=163


Du kan säkert skratta åt de här orden just nu. Men inom en nära framtid kan situationen även här i Sverige vara dramatiskt mycket värre. Och då blir det nog lättare att hålla sig för skratt.

lördag, mars 14, 2009 4:24:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Gunnar Johansson

Tor har redan skrivit om Ruben Agnarssons blogginlägg i "Världen Idag" om att gud kommer att straffa Sverige eftersom vi inför könsneutrala äktenskap. Se "Katastrofer väntar landet..." torsdag 12/3. Där kommer du att finna en kommentar skriven av mig.

Titta också i bloggens
högermarginal. Läs de fyra punkterna under rubriken: Irrbloss i äktenskapsdebatten.

Du argumenterar enligt det sk slippery slope argumentet, dvs att om man inför X så kommer automatiskt Y inträffa. Men så fungerar inte lagstiftning. Man stiftar en lag i taget, och varje föregås av en debatt. Att lag X stiftas betyder inte automatiskt att även lag Y kommer att stiftas.

Om du läst mitt föregående inlägg, ser du att jag har skrivit följande:

"Om två VUXNA individer av samma kön älskar varandra och FRIVILLIGT vill dela sina liv med varandra, ser jag inga skäl till varför de inte skulle få göra det. Vad de gör i sängkammaren struntar jag blankt i, precis som när det gäller heterosexuella. Om det handlar om VUXNA individer, bygger på FRIVILLIGHET, och man INTE SKADAR VARANDRA, så är det vars och ens privatsak."

Jag är alltså emot pedofili, djursex, sexuellt tvång och sex där man skadar varandra. Ett barn, en död människa, ett djur kan aldrig ge sitt samtycke till sex. Det kan aldrig bygga på frivillighet och är inte ett förhållande mellan två jämlika parter.

Pedofili, djursex och sex med döda är sexuella ÖVERGREPP som är förbjudna och straffbara. Homosexualitet karaktäriseras INTE av sexuella övergrepp. Personer av olika sexuella läggningar, inklusive heterosexuella, kan begå sexuella övergrepp. Skilj mellan sexuella läggningar och sexuella praktiker.

Det är alltid förkastligt med sexuella övergrepp därför att det aldrig är frivilligt och man skadar någon.

Att vi nu inför könsneutrala äktenskap, innebär inte automatiskt att vi kommer att införa antalslösa eller äktenskap med barn och djur! Lagar stiftas ej på det viset. Djur kan heller inte signera äktenskapskontrakt...

Och Krister Renard som du hämtat din text från, har noll trovärdighet och respekt från mig. Innehållet i texten du kopierade från honom är helt sanslös, och innehåller ett tokigt och felaktigt argumenterande. Den är dessutom oförskämd. Renard är dessutom en ivrig förespråkare för Intelligent Design, och det är något som jag anser vara icke-trovärdigt och icke-etenskapligt. Per Kornhall (fd medlem och lärare i Livets Ord) har bemött hans teorier och åsikter, läs mer på hans hemsida.

När det gäller sk "profetior", så har de inget sanningsvärde för mig eftersom jag är ateist. Jag tror varken att det finns gudar, djävlar, änglar, demoner, himmel eller helvete. Jag tror inte att det var en allsmäktig gud som skapade världen, utan snarare en slags process á la Big Bang, och sedan tror jag på evolutionsteorin och sådeles att vi människor bl a har utvecklts från aporna.

Jag förstår att du på något sätt vill varna, alternativt skrämma mig, genom att återge Wilkersons sk "profetia". Men att varna resp. skrämma folk med det, fungerar ju enbart på de som 1. tror på gud 2. tror att sk "profetior" är meddelanden från gud och därmed är sanna.

Hans profetia skrämmer mig lika lite som om någon skulle säga att han fått en uppenbarelse från det övernaturliga väsendet "Hattaplutti" som sagt att om Sveriges riksdag inför högertrafik så kommer han att se till att Sverige förintas från jordens yta därför att han anser att vänstertrafik är det enda rätta... Sådana profetior har alltså noll trovärdighet för mig som ateist.

Och som jag skrev tidigare, jag tycker ärligt synd om de som på allvar tror på sådana skrämselpropaganda, för risken finns att de ständigt går runt med ett katastroftänkande som medför en slags generell livsångest. Det blir ingen livskvalitet eller livsglädje för dem.

Många fd Jehovas Vittnen har berättat om den skräck de känt ända sedan de var barn inför en annalkande Harmageddon. Hela livet har de fruktat att de inte varit "goda nog" för att bli en utav de utvalda, och känt sorg över släktingar och andra som inte skulle få bli en utav de 144 000. Jehovas Vittnen är ju ett samfund där man försöker räkna ut när domedagen ska komma, och det är välkänt att de uppgivit datum som (naturligtvis) visat sig vara fel.

Jag vet också människor i min egen generation som vuxit upp i en frikyrka, och som små barn eller tonåringar sett filmen "...som en tjuv om natten" som man visat för dem i frikyrkan. Filmen handlar om en flicka som inte vill leva som kristen och hon blir därför lämnad ensam kvar på jorden, när domedagen kommer och gud rycker upp hennes familj och andra troende till himlen, medan hon och andra blir lämnade kvar för att straffas för evigt. Där kan man tala om att skrämma barn och ungdomar till tro, om de inte lyder och blir kristna kan det gå för dem, som för flickan i filmen. Deras mammor och pappor och syskon blir uppryckta till gud i himlen, medan de själva blir lämnade kvar.

Jag vet de som fått panik i lågstadie- och mellanstadieåldern, när de kommit hem från skolan och ingen var hemma. Då har de trott att gud har ryckt upp familjen, men de själva blivit lämnade kvar för de har inte varit tillräckligt troende eller snälla. Efter telefonsamtal till mormor/farmor e dyl har de dragit en lättnads suck, domedagen var visst inte här ännu...

Jag vet att flera har fått sådan ångest av den här filmen, som de tvingades se när de var i 10-12års eller tonårsåldern, att de i vuxen ålder fått gå till psykolog. Det är barnmisshandel anser jag, att lära små barn att de måste tro på gud och vara "goda" annars blir de straffade och lämnade kvar, eller hamnar i helvetet, när domedagen kommer. Och domedagen är nära och kan inträffa när de minst anar det. Ett ständigt närvarande hot. Tala om att skapa ångest. "Det här livet på jorden" blir också bara en transportsträcka fram till domedagen, mindre viktigt, tills det "eviga livet" i himlen börjar.

Jag kan rekommendera boken "...som en tjuv om natten" skriven av Lena Ringqvist (uppvuxen i en pingstkyrka) där hon berättar om sin barndom med detta ständiga hot om helvetet.

/Emma

lördag, mars 14, 2009 7:40:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Gunnar Johansson

1. Du är noga med att påpeka att inte är den homosexuella läggningen i sig som är i konflikt med Guds vilja. Betyder det att den är i harmoni med denna vilja? Om ja, varför skulle Gud acceptera en homosexuell läggning, när synden enligt Nya Testamentet börjar redan vid tanken?

2. Varför måste relationen mellan man och kvinna ha en särställning och vad skall denna särställning innebära konkret (juridiskt, teologiskt, moraliskt, ekonomiskt etc)?

3. Sedan när är du för partnerskapet? Sedan när tycker du att homosexuella ska ha möjlighet att reglera sina förhållanden inom en sådan institution? Och varför?

4. Tack, jag känner till Renard mycket väl och har studerat hans sajter ingående, som du ser finns han bland mina ”favoriter” till höger. Hans hjärtlösa raljerande om transsexualitet talar för sig själv.

söndag, mars 15, 2009 11:34:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home