onsdag, mars 11, 2009

Om äktenskapet som social, juridisk och kroppslig enhet

Idag skriver P-O Ängegärd en intressant debattartikel i Dagen, där han argumenterar emot kristdemokraternas förslag att skilja äktenskapet från juridiken. Med sitt sätt att ringa in äktenskapets karaktäristik visar han, kanske omedvetet, varför det är angeläget att öppna upp det även för homosexuella.

... Äktenskapet är givet i skapelsen, och är i sin grund inte en kristen institution. Det är allmänmänskligt och omfattar människor i alla samhällen och av alla religioner. Så vitt jag förstår omfattar det en social enhet, en juridisk enhet och en kroppslig enhet. När en man överger sina föräldrar för att leva med sin hustru formas en ny social enhet. De två hör ihop och ses som tillhöriga varandra i det samhälleliga livet.

Den juridiska enheten tar sig uttryck i att de ingår ett förbund som har konsekvenser där de har ansvar för varandra. Det ansvaret regleras i de flesta länder genom en skriven lagstiftning som talar om vad som gäller gemensamt ägande, vad som sker vid den ena partens död med mera. Sedan har vi den kroppsliga enheten som vi ibland har låtit framstå som att det är den, och enbart den, som definierar äktenskapet. Som jag förstår orden "de ska bli ett kött" så ingår allt detta - social, juridisk och sexuell tillhörighet till varandra. ...

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Tidningen Dagen har efter drygt två veckor fortfarande inte publicerat en av mig inskickad debattartikel om religionsfriheten. Givetvis kan inte alla få sina bidrag publicerade, men eftersom ingen artikel, med samma åsiker, från någon annan skribent har publicerats misstänker jag att Dagens egen åsiktscensur har slagit till.

Dagens linje, som man tydligen vill låta stå oemotsagd, är ju att religionsfriheten är till den milda grad hotad av detta med homoäktenskap, så att kyrkorna måste be regeringen att avskaffa deras egen vigselrätt. Jag visar tvärtom att religionsfriheten är mycket stark, om vi bara behagar använda oss av den.

Nu har man emellergid publicerat Ängegärds artikel, som faktiskt också går mot tidningens linje. Ängegärd har helt rätt, och ur teologisk synvinkel är detta ett tungt vägande argument:

"Genom att försöka särskilja de olika delarna i äktenskapet gör vi varken kyrkan, Gud eller äktenskapet en tjänst. I stället påminner det mer om det gamla gnostiska tänkandet, som vill dela på tillvaron i en andlig, verklig del, och en kroppslig och oviktig del. Att försöka koppla bort till exempel den juridiska delen av ett äktenskap är att devalvera äktenskapet och göra det mindre än vad det är."

Dessa nygnostistiska idéer lancerades f.ö. av Roespierre, som ledde skräckväldet under franska revolutionen, som en del i dennes kamp mot kristendomen och försök att marginalisera kyrkan genom att bl.a. avskaffa kyrkvigselns rättsverkningar.

Resultatet har ju blivit utvecklingen av ett älskareinnesystem, där en man kan ha både en kyrkvigd och en lagvigd hustru, eller vid sidan av sin kyrk- eller lagvigda hustru ha en annan mans kyrk- eller lagvigda hustru som älskarinna. En man kan förstås också ha någon kvinnas lagvigda eller kyrkvigda man som älskare. Detta är fortfarande inte riktigt acceptarat i Sverige, där det fortfarande är kutym att man avslutar ett förhållande innan man inleder en ny permanent relation.

Hela den kd-lojala delen av den svenska kristenheten vill alltså öppna dörren på vid gavel för bigami, genom att dela upp kyrkvigslen i två olika vigselakter.

Kyrklig och borgerlig vigsel måste vara jämställda vad beträffar deras rättsverkningar. Kyrkornas vigselrätt bör alltså inte avskaffas. I stället bör statens vigselrätt avskaffas, genom att de borgerliga vigslarna tas över av ideella föreningar, såsom (om de själva vill) Förbundet Humanisterna och RFSL.

onsdag, mars 11, 2009 9:38:00 fm  
Blogger Leif Ekstedt said...

Flemström. Nu kom Du ganska nära förslaget att registrera äktenskapen i statlig regi.
Sedan kan MC-klubbar , humanister,
RFSL, Feministerna överta firandet av den lyckliga föreingen av två människor. Kyrkorna kan väl få fortsätta med välsignelser eller hur?

onsdag, mars 11, 2009 8:08:00 em  
Anonymous Anonym said...

Nej, Leif Ekstedt, vi är inte alls överens. Det skulle dessutom gagna hederligheten i debatten om du behagade sätta dig in i regelverket innan du fortsätter debatten. Vi har redan en statlig registering av äktenskap! Vad vi diskuterar är kyrkvigselns juridiska giltighet, samt homosexuellas rätt att ingå samkönade äktenskap.

Förslaget finns att läsa på min egen blogg http://larsflemstroms.blogg.se/2009/march/endast-religiosa-samfund-och-idella-foreninga.html

Upprinnelsen till förslaget är de fyra biskoparnas DN-artikel, där de skrev att äktenskap och vigslar egentligen inte är en statlig uppgift, samt att både religiösa samfund och "organisationer" har vigselrätt i USA. Jag började fundera på hur en sådan ordning skulle se ut i Sverige, och kom fram till att staten bara bör ha en övervakande funktion, och att själva vigslarna skulle lämnas över till den ideella sektorn, Bara religiösa samfund och VISSA ideella föreingar, men inte staten själv, ska ha vigselrätt. Förslaget innebär i korthet:

1. Endast religiösa samfund och VISSA ideella föreningar ska kunna få vigselrätt, alltså inte privatpersoner.

2. Religiösa samfund och ideella föreningar,som har vigselrätt, är uppdragsgivare till de personer som förrättar vigslarna, dvs de enskilda vigselförrättarna.

3. Vigselförrättare förordnas av Kammarkollegium efter förslag från de samfund och föreningar som har vigselrätt. Kammarkollegium kan också delegera till samfund och föreningar, som har vigselrätt, att själva förordna vigselförrättare.

4. Förordnandet gäller bara inom det samfund eller den förening som man blivit föreslagen eller förordnad av. Anställning som präst ska kunna medföra automatisk behörighet att vara vigselförrättare i det samfund som man är präst i.

5. Samma person ska emellertid kunna bli förordnad av flera uppdragsgivare. Exempelvis kan RFSL (förutsatt att RFSL vill ha vigselrätt) förordna en präst i Svenska kyrkan som sin egen vigselförrättare.

6. De religiösa samfund och ideella föreningar, som får vigselrätt, får själva bestämma vilka par som får gifta sig i samfundet eller föreningen. Jag föreslår alltså inte att RFSL eller någon annan organisation ska ha ensamrätt att arrangera homovigslar. Jag föreslår inte heller (om RFSL vill ha vigselrätt) att RFSL bara får arrangera samkönade vigslar.

Den statliga tillståndet ska gälla alla lagligen tillåtliga vigslar. Eventuella inskränkningar (ex bara egna medlemmar, endast tidigare ogifta, endast särkönade eller endast samkönade par) får samfunden och föreningarna bestämma själva.

Fördelen med detta, enligt min mening, är att ingen präst behöver känna sig tvingad att viga homopar. Fördelen för RFSL, enligt min mening, är att man kan ha ett utvecklat samarbete med präster och andra vigselförrare, som verkligen känner för att viga homopar, och man slipper sådana som vänder kappan efter vinden. Homoparen, som vill gifta sig i kyrkan, kan vara säkra på att vigas av en präst, som till fullo delar deras egen religiösa tro. (Jag utgår från att homopar, som vill vigas i kyrkan, inte tror att utlevd homosexualitet är en synd.)

Ateister och andra som av principiella skäl inte vill gifta sig i kyrkan, kan få sin "borgerliga" vigsel hos någon ideell förening. Det blir som idag, med den skillnaden, att de "borgerliga" vigselförrättarna har en ideell förening och inte staten som sin direkta uppdragsgivare.

För att det inte ska flyta ut för mycket, ska inte vilka föreningar som helst, få vigselrätt. Jag har inte föreslagit att politiska partier, fackföreningar, idrottsföreningar och MC-klubbar ska få vigselrätt. Ideella föreningar som har till uppgift att tillvarata minoriteters intressen ska få vigselrätt enligt mitt förslag.

torsdag, mars 12, 2009 12:04:00 fm  

Skicka en kommentar

<< Home