Rättighetsfrågor berör hela samhället
Imorgon röstar Riksdagen i frågan om könsneutral äktenskapslag, och i Dagen försöker Världen Idag-krönikören och riksdagsmannen Staffan Danielsson (c) förklara hur det har kunnat gå så, i hans tycke, fel:
- Det är uppenbart att RFSL varit mycket lyckade i sin kampanj.
Det är så oerhört vanligt att en utveckling man inte gillar eller samtycker till skylls på yttre faktorer, och den populäraste faktorn i politiska sammanhang brukar just vara ”lobbygrupper”. Men hur föreställer man sig egentligen då att förändringsarbete går till? Utpressning? Beskyddarverksamhet? Ibland får man intrycket av att vissa debattörer tror att lobbyorganisationer har magiska egenskaper, eller försätter makthavarna i hypnos under de parlamentariska besluten, så att de röstar mot sin egentliga vilja.
Den felaktiga premissen i sammanhanget är att hbt-personers rättigheter bara skulle vara något som angår hbt-personer och vissa lobbyorganisationer. Inget kunde vara mera felaktigt. Rättighets- och rättvisefrågor rör inte bara den grupp som för tillfället är på tapeten, utan HELA samhället. Apartheidsystemet (inga övriga jämförelser) var ingalunda en smärtsam fråga enkom för Sydafrikas svarta och färgade, utan självfallet även i högsta grad för landets vita, privilegierade grupper. Det handlade om i vilken typ av land de ville leva i.
Den främsta motorn i förbättringarna för homosexuellas villkor är inte RFSL, utan att den av kristenheten skapade och upprätthållna stigmatiseringen av homosexualitet till stor del har försvunnit. Homosexuella har blivit synligare i samhället. Lagstiftarna, makthavarna och gemene man har fått möjlighet att träffa homosexuella i levande livet. Det har dykt upp homosexuella i bekantskapskretsen, på arbetet – och kanske till och med i familjen. Homosexualitet är inte längre ett abstrakt begrepp, utan något som kläs i kött och blod av verkliga människor – vänner och kollegor som man håller av och älskar. I jämförelse med dessa faktorer, är RFSL:s lobbyarbete och kampanjande en bagatellartad parentes. .
- Det är uppenbart att RFSL varit mycket lyckade i sin kampanj.
Det är så oerhört vanligt att en utveckling man inte gillar eller samtycker till skylls på yttre faktorer, och den populäraste faktorn i politiska sammanhang brukar just vara ”lobbygrupper”. Men hur föreställer man sig egentligen då att förändringsarbete går till? Utpressning? Beskyddarverksamhet? Ibland får man intrycket av att vissa debattörer tror att lobbyorganisationer har magiska egenskaper, eller försätter makthavarna i hypnos under de parlamentariska besluten, så att de röstar mot sin egentliga vilja.
Den felaktiga premissen i sammanhanget är att hbt-personers rättigheter bara skulle vara något som angår hbt-personer och vissa lobbyorganisationer. Inget kunde vara mera felaktigt. Rättighets- och rättvisefrågor rör inte bara den grupp som för tillfället är på tapeten, utan HELA samhället. Apartheidsystemet (inga övriga jämförelser) var ingalunda en smärtsam fråga enkom för Sydafrikas svarta och färgade, utan självfallet även i högsta grad för landets vita, privilegierade grupper. Det handlade om i vilken typ av land de ville leva i.
Den främsta motorn i förbättringarna för homosexuellas villkor är inte RFSL, utan att den av kristenheten skapade och upprätthållna stigmatiseringen av homosexualitet till stor del har försvunnit. Homosexuella har blivit synligare i samhället. Lagstiftarna, makthavarna och gemene man har fått möjlighet att träffa homosexuella i levande livet. Det har dykt upp homosexuella i bekantskapskretsen, på arbetet – och kanske till och med i familjen. Homosexualitet är inte längre ett abstrakt begrepp, utan något som kläs i kött och blod av verkliga människor – vänner och kollegor som man håller av och älskar. I jämförelse med dessa faktorer, är RFSL:s lobbyarbete och kampanjande en bagatellartad parentes. .
posted by Tor Billgren at tisdag, mars 31, 2009
2 Comments:
Du har rätt i det du skriver! De som är emot homosexuellas förbättrade villkor i samhället försöker ofta framställa det som om det enbart är de homosexuella själva och den sk "homolobbyn" (vad nu det är) som påtvingar resten av samhället dessa förbättringar. Och att de homosexuella är en liten grupp, en minoritet, som tar för sig på majoritetens bekostnad. Eftersom de menar att de är en minoritet borde de foga sig och inte ta sig ton, och helst inte alls synas eller höras.
Och de bortser från att det är många heterosexuella som stödjer dessa förbättringar, och gör de det blir de kallade "homokramare" osv... En liten fjantig typ som tydligen har förmåga att inte bara egoistiskt stödja sådant som gynnar en själv, utan också besitter en empatisk förmåga.
Skicka en kommentar
<< Home