måndag, april 27, 2009

8 tankar om filmen "Milk"

av TOR BILLGREN


Sean Penn som Harvey Milk (1930-1978) – den förste öppet homosexuelle som valdes till ett politiskt förtroendeuppdrag i USA.

1. Det är slående hur lite som har hänt inom antigayretoriken på 30 år. Det är samma argument, samma vanföreställningar, samma rädslor som är så typiska för dagens antigayaktivister. Skillnaden är att de som står i främsta ledet idag är mer sofistikerade än sina föregångare. Den mest groteska retoriken har fått backa några steg, men utgör fortfarande stommen i antigayideologin.

2. Det är också slående – och framför allt tragiskt – hur oerhört långsamt utvecklingen för homosexuellas rättigheter går. I slutet av 70-talet kämpade homoaktivsterna i USA mot en lag som innebar yrkesförbud för homosexuella lärare (Proposition 6). Idag kämpar de för äktenskapet, det vill säga juridisk, ekonomisk och social trygghet. I en central scen i filmen ber ägaren till bögtidningen The Advocate Milk att ta det lite lugnt med sitt rättighetskampanjande och inte gå fram för hårt, eftersom det tar tid att vinna allmänhetens acceptans. "I'm not asking for anyone's acceptance. I don't have time", svarar Milk. Och det är precis vad det handlar om. Medan allmänheten unnar sig lyxen att känna efter, vänja sig vid att homosexuella finns, vela och be Gud om råd förflyter den enskilde homosexuelles liv och tar slut.

3. Proposition 6 röstades ned med siffrorna 58,4 % - 41,6 % vid en folkomröstning i samband med valet 1978. Visst kan man tycka att det var en överväldigande majoritet, men det är ändå mycket skrämmande att tänka sig att hela 41,6 % av de 6,8 miljoner som röstade faktiskt ville förbjuda homosexuella att arbeta som lärare.

4. Kampen för lika rättigheter går inte av sig själv. Den förs av människor som investerar tid, pengar och engagemang i arbetet. I många fall också sitt liv. Man får aldrig luta sig tillbaka och inbilla sig att allt är frid och fröjd, det finns alltid krafter som vill beröva en från de rättigheter man har kämpat för. Här i Sydafrika gick det svarta separatistpartiet AZAPO (som sitter i parlamentet) till val på att kräva folkomröstning om homoäktenskap, något som naturligtvis hade lett till att reformen hade rivits upp, eftersom en överväldigande majoritet av befolkningen är starkt negativa till homosexualitet. I EU lagstiftar före detta kommunistländer mot homosexuellas rättigheter. I Kalifornien röstades homosexuellas rätt att ingå äktenskap bort vid en folkomröstning förra året. I Uganda orkestrerar kyrkan regelrätta förföljelser av den redan hårt utsatta hbt-befolkningen. Och så vidare.

5. Grogrunden för negativa föreställningar om homosexualitet är tystnad och osynlighet – att det råder en sådan skam kring homosexualitet att homosexuella gömmer sig i garderoben och finner sig i den demoniserande propagandan. Milk handlar om att göra uppror genom att vara synlig. Att göra skillnad genom den enkla handlingen att vara öppen med sin sexualitet och visa att man finns till.

6. Det är effektiviteten i denna öppenhetsaktivism som Stanley Sjöberg och arrangörerna bakom Jesusmanifestationen sent omsider har upptäckt. Den 2 maj arrangerar de möten och parader genom Stockholms innerstad för att visa att kristenheten inte är ett abstrakt begrepp, utan individer av kött och blod. De som under alla år har kritiserat Pridefestivalen som hårdast, anammar nu dess mest centrala uttryck: aktivism genom synlighet och öppenhet. Välkommen ut på gatan, kristna bröder och systrar.

7. Filmen saknar strängt taget sexscener. Det är inget jag gnäller över, men ändå ett faktum som är värt att notera, eftersom Milks liv knappast var sexfritt; det rumlades en hel del sänghalmen i Castro i slutet av 70-talet. Anledningen att Gus Van Sant valt att göra en så påfallande politiskt korrekt film är den utbredda vanföreställningen om att tolerans, respekt och rättigheter är något som måste förtjänas. För att vara värda lika rättigheter i allmänhetens ögon, måste homosexuella vara snälla. De ska vara roliga och finnas till som en tillpiffande faktor i de heterosexuellas liv, och framförallt få dem att känna sig goda och toleranta. Men homosexuella ska INTE ha sex. Frånvaron av sexuella inslag i Milk är en eftergift gentemot det polariserade debattklimat som råder kring homofrågan i USA. Hade filmen skildrat den sexuella frihet som präglade kretsen kring Milk hade den kunnat fungera kontraproduktivt i opinionsbildningen kring homoäktenskapet. Absurt och galet, javisst. Men tyvärr så det fungerar.

8. Giacomo Puccinis opera Tosca går som en röd tråd i filmen (händelsevis med just den Maria Callas-inspelning som gjorde mig själv till Tosca-älskare för inte så längesen). Både musikaliskt och som referens: den som mördar hjälten i Tosca är nämligen precis som i Milk en polis. I operan är det den ondskefulle och sluge Scarpia, i filmen den tragiske expolisen Dan White. Det sista Milk får se i livet i Van Sants film, är Tosca-affischerna på andra sidan gatan. Han dör med musiken i öronen, medveten om att hans eget liv slutar på samma sätt som Caravadossis – genom en polismans svek. Den övriga musiken i filmen är som så ofta i Van Sants filmer komponerad av Danny Elfman, mest känd för The Simpsons-signaturen.

Ett annat Callas-moment i bögfilmskanon är Tom Hanks stillsamma och tårdrypande dans med sin droppställning i Philadelphia, samtidigt som Maria Callas sjunger arian "La mamma morta" ur Umberto Giordanos opera Andrea Chénier.

18 Comments:

Anonymous ab said...

Så när blir det läge för gaysex att komma ut ur garderoben och bli synlig i en film som den här?

måndag, april 27, 2009 12:36:00 em  
Blogger Bengt Held said...

Det intressanta med debatten om yrkesförbud för homosexuella lärare i Kalifornien är att det ännu är kvar ett motsvarande yrkesförbud i dagens USA, i försvaret. Inom NATO är det bara USA och Turkiet (ett land som få brukar kalla ett föredöme när det gäller mänskliga rättigheter) som har den typen av förbud.

I Europa är det fyra länder som inte tillåter homosexuella att jobba i försvaret, förutom Turkiet även Vitryssland, Serbien och Bosnien. Inte heller de tre senare länderna är kända för att vara stabila demokratier med respekt för mänskliga rättigheter.

För övrigt var dåvarande guvernören Ronald Reagan (senare president som bekant) med och jobbade emot förslaget om förbud för homosexuella lärare att jobba i skolorna. Han var visserligen ofta konservativ, men hade också en liberal sida som värnade individens rätt att vara annorlunda än normen. Sannolikt var han påverkad efter sina många år som skådespelare inom Hollywood. Han berättade för gayaktivister att orsaken till att han jobbade emot förslaget var att det helt enkelt var fel och orättvist.

När det gäller sexscener kan det nog vara klokt att i en sådan här "politisk" film (och i det delvis pryda USA) inte ha med så mycket sånt. Det är beklagligt att det är så, men frågan är om det är via såna här filmer man ska "vänja" mainstreampubliken att även gaysex kan vara med i media.

Betydligt värre tycker jag då är alla dessa TV-serier där gaykaraktärerna är helt asexuella medan heterokaraktärerna både kysser och hånglar med andra.

Själv tyckte jag det var roligt att filmen Patrik 1,5 hade så tydliga scener av de två männen som rumlade runt nakna i sängen (utan att visa några intima kroppsdelar). Det var nog vissa som reagerade men filmen visade ju inte mer än man gör i många motsvarande svenska filmer om heterorelationer. Och då är det få som reagerar.

Bengt

måndag, april 27, 2009 2:11:00 em  
Anonymous Anders said...

A propos punkt 7 i artikeln om sexscener. Understundom kan man uppleva att ett av problemen för heterodelen av vårt samhälle är just att homosexuella enbart uppfattas som sexuella individer som helt och hållet är definierade utifrån den sexuella handlingen. Och därmed inte som fullständiga individer i någon mening.

Så betraktat uppskattar jag dramafilmer, tv-serier eller vad det vara månde som framställer homosexuella relationer med hela den repertoar av utbyten, intimitet, glädje, sorg och vardag som karaktäriserar livet.

Det kan ju vara så att det homosexuella temat är särskilt fokuserat (komma ut-processer, politisk vinkling som i Milk etc) och då blir det förstås en något annorlunda dramatik. Men, poängen är att oavsett tema så är det ett teckan på mognad om homosexuella framställs som fullständiga människor snarare än som vandrande sex machines.

måndag, april 27, 2009 5:50:00 em  
Anonymous ab said...

Patrik 1,5 var bra just på det sättet att killarna framställdes som individer och att deras kärlek/problem hade flera sidor (lite trött på den aggressiva och barnsliga grabben som ju är en klyscha i svensk film, blev jag dock). Jag hoppas filmen går bra i USA och hjälper till med tillvänjningen.

måndag, april 27, 2009 6:17:00 em  
Anonymous Clapham said...

Ni har säkert redan sett den, men jag passar ändå på att rekommendera dokumentärfilmen "The times of Harvey Milk" från 1984. Otroligt bra! Den vann tom en Oscar om jag inte minns fel.

måndag, april 27, 2009 7:04:00 em  
Blogger Bengt Held said...

Anders

"Men, poängen är att oavsett tema så är det ett teckan på mognad om homosexuella framställs som fullständiga människor snarare än som vandrande sex machines."

Visst är det så. Men problemet är att det ofta blivit för extremt åt andra hållet. När många homokaraktärer i olika TV-serier inte ens kan kyssa eller hångla med någon annan i TV-rutan när alla deras vänner i serien som är heterokaraktärer hånglar eller kysser andra hur ofta som helst.

ab

"Patrik 1,5 var bra just på det sättet att killarna framställdes som individer "

Ett plus också att de inte var sådär helgoda också som homosexuella ibland har blivit för att man "ska motverka fördomar". Förhoppningsvis har vi nått så långt i Sverige att man kan börja med mer nyanserade homokaraktärer som inte är bara goda eller bara onda, inte asexuella och inte sexgalningar, utan mer mångsidiga precis som de flesta av oss människor är i verkligheten.

Bengt

måndag, april 27, 2009 7:20:00 em  
Anonymous Anonym said...

Apropå osynliggörande, det är komiskt när ganska många kristna tar för givet att det inte finns några kristna som är homosexuella i deras församling. Och när man diskuterar hur man ev. ska agera om det kommer någon homosexuell som vill bli medlem. Jag har även hört en aktiv i SvK påstå att det är inte så konstigt att det blir diskussion om homosexualitet därför att det är citat: "en ny grupp som vill in i kyrkan"! Det vore ju trevligt om dessa personer förstod att de finns och alltid har funnits i kyrkorna, det kanske tom är prästen/pastorn i församlingen...

måndag, april 27, 2009 7:40:00 em  
Anonymous Anders said...

Bengt

Exakt - de ska hångla, bråka, vara nöjda med jobbet, snegla på grannens nya bil etc. Men inte nödvändigtvis och alltid vara problematiserade bara för att de har ett vilt sexliv eller djupa själsliga problem pga homosexualiteten (om nu inte just detta är en bärande och välgjord idé för själva filmen/serien).

Ett annan schysst skildring av ett bögpar, bland en massa andra par, är i den amerikanska serien Brothers and Sisters. Övre medelklass ni vet, alla är advokater och läkare, men Kevin och Scotty är bara ett par bland alla andra.

måndag, april 27, 2009 7:49:00 em  
Blogger Globetrotter said...

Jäkligt intressant skrivet!
Tack så mycket, Tor!

tisdag, april 28, 2009 8:59:00 fm  
Anonymous Clapham said...

Annat filmtips! Spännande!

http://www.apple.com/trailers/magnolia/outrage/

Handlar inte om Milk, men väl om andra homosexuella amerikanska politiker :)

tisdag, april 28, 2009 2:22:00 em  
Anonymous Björn said...

Jag håller inte med om din punkt nummer 7 Tor. Varför ska filmen nödvändigtvis innehålla sexscener när handlingen är politikern Milk och hans bidrag till lika rättigheter.

Jag tycker det är befriande att slippa se dessa generaliseringar kring oss homos som varandes "sexmachines".

Jag tyckte därför även om jag gillade Patrik 1.5 att sexscenerna var onödiga och framförallt en annan scen när killen får tag i en pornografisk tidning (Tom av Finland) upplevde jag att det var en onödig generalisering som bara spär på folks fördomar.

MEn som sagt, jag har en frikyrklig bakgrund och den präglar min syn på liknande.

Vill tipsa om en ny film: I love you Philip Morris med Jim Carrey. Byggd på den otroliga historien om en konservativ kristen hetrokille som kommer ut som homo och som kriminell dessutom :-) Kolla trailern:

http://www.youtube.com/watch?v=CcdLfqf6fNQ

onsdag, april 29, 2009 8:19:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Den där filmen ser jag verkligen fram emot!

Jag säger inte att jag satt och längtade efter sexscener i filmen. Men jag tycker att det är onödigt att homosexuella går omkring och är nervösa över att homoskildringar inte är tillräckligt representativa (detta förfärliga ord...) Det är synd att filmskapare och konstnärer låter sig styras av vad de andra ska tycka om homosexuella.

onsdag, april 29, 2009 8:34:00 fm  
Blogger Bengt Held said...

Björn

"Jag tyckte därför även om jag gillade Patrik 1.5 att sexscenerna var onödiga och framförallt en annan scen när killen får tag i en pornografisk tidning (Tom av Finland) upplevde jag att det var en onödig generalisering som bara spär på folks fördomar."

Vilka då fördomar? Att bögar som är par också har sex i sin säng på kvällen? Är det fördomar? De visade ju inte mer än svenska filmer brukar visa när det gäller heteropar?

Varför ska homopar vara asexuella i en film när inte heteropar är det? Hur trovärdigt blir det?

Dessutom visade de väl i princip inte annat än att du hånglade i sin säng.

Bengt

onsdag, april 29, 2009 11:01:00 fm  
Blogger Bengt Held said...

Sedan är det många homosexuella och heterosexuella som har porrtidningar. Många kristna kollar också porr för övrigt. Sannolikt en del även av den här bloggen besökare, både homo och hetero.

Bengt

onsdag, april 29, 2009 11:03:00 fm  
Anonymous Björn said...

Jag är inte moralkonservativ i det att jag fördmer andra som kollar och gillar porr eller knullar runt. Jag säger leben und leben lassen, verkligen MEN jag förbehåller mig rätten att tycka att det är trist att som konservativ bög och dessutom i en relation grundad på kärlek och inte primärt sex behöva sitta och diskutera analsex med främlingar på krogen bara för att jag råkar vara bög och dom förväntar sig en massa spännande sexuella eskapader och erfarenheter därför...

Generaliseringen om oss homos är ju faktiskt att vi är sexgalningar och lösaktiga och jag vill inte ha den stämplen på mig.

Jag tycker fortfarande att scenen med porrtidningen i Patrik 1.5 var djupt olycklig och mycket onödig.

onsdag, april 29, 2009 2:15:00 em  
Blogger Bengt Held said...

Björn

Alright att du vänder dig emot porrtidningen i filmen.

Men i övrigt hade paret i Patrik 1,5 år faktiskt monogam sex i sin egen säng i en villa. Ja, inte ens sex utan de hånglade runt utan att visa några könsorgan eller skinkor. Kan det blir mer konservativt?

Bengt

onsdag, april 29, 2009 6:21:00 em  
Anonymous Björn said...

japp, och jag vill tillägga att jag verkligen älskade filmen i övrigt och skådespelarinsatserna var fantastiska! Jag lever lite av det "Villa, Katt och Volvo" liv i en lugn och trevlig förort till Stockholm så jag kände stundoms igen mig.

Jag känner bara att jag är så mycket mer än ett könsorgan på alla plan och hatar att alla första diskussioner om min homosexualitet med nyblivna vänner ska handla om hur och när jag eller min PV sätter på varandra och "vem som är kvinnan" och "vem som är mannnen" av alla dumma fördommar därute :-(

MEN jag är inte asexuell och jag uppskattar och njuter av sex som alla andra så förmodar att jag bara är extra känslig här för schablonbilden och fördomarna.

Har fått fördomarna mer än något annat nedtryckt i min hals de senaste 15 åren..... :-)

onsdag, april 29, 2009 8:03:00 em  
Blogger Bengt Held said...

Björn

"Jag känner bara att jag är så mycket mer än ett könsorgan"

Men de visade ju INTE sina könsorgan i filmen. Tyvärr. :-)

Det sista var skrivet med viss ironi även de var ett sexigt par.

Bengt

onsdag, april 29, 2009 9:47:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home