onsdag, april 15, 2009

HBT Kultur. "Yes" - nytt album med Pet shop boys.

Av BENGT HELD

Från och med april 2009 ska jag ibland ha "HBT Kultur" som en sista del av mina HBT-nyhetsbrev. Det betyder tips om något oftast nytt (men ibland gammalt) inom kultur som har någon typ av koppling till HBT-temat.

Men jag ska vara ärlig med att säga att eftersom jag är bög själv så följer jag mer noggrannt bögkulturen än lesbisk och trans-kultur. Jag gillar inte skribenter som låtsas som att de neutralt följer de olika delarna lika mycket men som sedan nästan bara skriver om bögkultur. Hur man nu definierar bögkultur, lesbisk kultur etc. Det är väl en debatt i sig. Men syftet med HBT Kultur är inte någon vetenskaplig debatt utan att ge tips om sådant jag kan rekommendera. Har du själv tips om något du tycker jag kan skriva om så kan du ju maila det.


Premiär för HBT Kultur. "Yes" - nytt album med popgruppen Pet shop boys.

Jag ska redan från början berätta att jag väl inte direkt är helt neutral när jag recenserar det här albumet. Pet shop boys är mina favoriter inom musiken och har varit det i många år. Båda männen i den brittiska gruppen, Neil Tennant och Chris Lowe, är idag öppet homosexuella. Men i början av deras karriär så hade de inte berättat att de var bögar även om det ibland var antydningar om det i deras låtar. Från och med 1990-talet har de ofta haft tydliga gayteman i sin musik från "Go west" (en Village People-cover) till "New York city boy".

Gruppens storhetstid var på 1980-talet och början av 1990-talet. Tyvärr har de generellt inte haft samma kvalité i sin musik senare men låten "Love etc" måste vara den bästa singel de gjort de senaste 10 åren. En närmast trallvänlig fotbollspubrefräng kombineras med det typiska synthpopiga Pet shop boys-soundet. Och när falsettrefrängen startar i den sista delen av låten så blir det klassisk pop.

En annan mycket bra sång från albumet är "The way it used to be", melankolisk utan att bli sentimental. Discopop som förtjänar att bli nästa singel. Dock är mitt tips att det istället blir "All over the world", en hyfsad midtempolåt där man hämtat vissa delar av melodin från kompositören Tjajkovskij som för övrigt också var bög.

Resten av albumet är tyvärr inte lika intressant, det är i och för sig välproducerat men har inte så tydliga refränger. Ska du köpa ditt första album av Pet shop boys rekommenderar jag något av deras samlingsalbum men om du redan gillar duon så kan jag tipsa om att investera i CD:n "Yes", främst som sagt för de två låtarna "Love etc." och "The way it used to be"

"Don´t have to be, a big bucks Hollywood star. Don´t have to drive, a super car to get far. Don´t have to live, a life of power and wealth. Don´t have to be beautiful, but it helps....

I believe, we can achieve, the love that we need. I believe, call me naive, that love is for free"

Från "Love etc"

Pet shop boys officiella hemsida

14 Comments:

Anonymous Anna said...

Har bloggen gått helt bort från sin titel nu? Eller finns det något underliggande antigayretoriskt i PSB nya album?

Jag tycker det finns tusen bättre bloggar för skivrecentioner än just denna.

Håll dig till ämnet!

onsdag, april 15, 2009 10:23:00 em  
Anonymous Clapham said...

Aj! :D

Lite mer konstruktiv kritik kan vara att tex tipsa om att starta en HBT-Kultur-blogg. Eller varför inte att tipsa om HBT-kultur som är mer politisk?
(tex "Are you a boy or what?", en bra dokumentärfilm om lesbiska i afrika, eller Hidden Cameras låt Ban Marriage)

Fast harmlösa PSB är kanske satan själv bland kristna fundisar? den vinkeln är också spännande.

kram

onsdag, april 15, 2009 11:39:00 em  
Anonymous Clapham said...

Are you a GIRL or what? heter den!

facepalm.jpg

onsdag, april 15, 2009 11:46:00 em  
Anonymous Anonym said...

Anna

Strax före påsk skrev Tor följande meddelande.

"Gavin Bryars: Jesus blood never failed me yet. Originalstycket är närmare 80 minuter långt. Samma melodi om och om igen, med ökande och varierande orkestrering. Tyvärr är detta en version där Tom Waits kommer in ganska tidigt i sången. Jag älskar Waits, men har alltid tyckt att mest förstör i just det här sammanhanget. Bort det."

Då var det ingen här som protesterade. Inte Anna. Clapham föreslog inte att Tor bör starta en blogg för Tom Waits-musik eller HBT-kultur.

Jag har tydligt refererat till både Pet shop boys och Tjajkovskij som bögar i min recension. Och att PSB ofta haft gayteman i sina låter.

Däremot var varken Jesus gay eller Tom Waits är det vad jag vet.

Vad är det som gör att det blir reaktioner efter min artikel om PSB men inte något om när Tor skrivit det där om Jesus och Tom Waits.

Berätta. Och Anna när du gör det så säger ja till dig Håll dig till ämnet. Och gnäll du på Tors recensioner också om du ska få någon som helst trovärdighet.

Det är inte givet att man ska ta med en HBT-kulturell recension här, man försök vara konsekventa då och gnäll inte bara för att det är en poprecension medan vissa utan problem tycks acceptera den ena recensionen efter den andra om det är klassisk musik eller visliknande musik.

Bara för att något handlar om Jesus så är det inte heller Antigayretorik. Jesus sa för övrigt inte något antigay enligt Bibeln.

Bengt

torsdag, april 16, 2009 12:08:00 fm  
Blogger Bengt Held said...

En annan artikel från Tor sommaren 2008.

"En sak som jag ofta avundas troende är all den underbara musik som är komponerad i religiösa syften. Särskilt Johann Sebastian Bachs musik. Och särskilt Matteuspassionen.

Verket bygger på kapitel 26 och 27 ur Matteusevangeliet. Texten framförs recitativt och varvas med utvikningar och kommentarer i form av arior och körer. Inledningskören är sanslöst vacker och avlöses av Evangelisten, som reciterar från och med början på kapitel 26, då Jesus just har avslutat sitt tal till lärjungarna och förutspår att han ska korsfästas. Det slutar tre timmar senare med att graven förses med vaktposter och stenen förseglas. Däremellan har all dramatik i samband med Jesus sista tid utspelat sig. Fängslandet, förhöret, Pilatus, Barrabas, korsfästelsen och döden.

Jag har två mycket korta, men delikata favoritstycken. Det första är när Judas just har förrått Jesus, vilket kören i väldigt raseri kommenterar så här:

Sind Blitze, sind Donner
in Wolken verschwunden?
Eröffne den feurigen Abgrund, o Hölle!
Zertrümmre, verderbe,
verschlinge, zerschelle
mit plötzlicher Wut
den falschen Verräter,
das mördrische Blut!

Det andra är när Petrus förnekar Jesus:

Evangelisten
Petrus aber saß draußen im Palast,
und es trat zu ihm eine Magd, und sprach:

Första tjänsteflickan
Und du warest auch mit dem Jesu
aus Galiläa.

Evangelisten
Er leugnete aber vor ihnen allen, und sprach:

Petrus
Ich weiß nicht, was du sagest.

Evangelisten
Als er aber zur Tür hinausging,
sahe ihn eine andere, und sprach zu
denen, die da waren:

Andra tjänsteflickan
Dieser war auch mit dem
Jesu von Nazareth.

Evangelisten
Und er leugnete abermal, und schwur dazu:

Petrus
Ich kenne des Menschen nicht.

Evangelisten
Und über eine kleine Weile traten hinzu,
die da stunden, und sprachen zu Petro:

Kören
Wahrlich, du bist auch einer von denen;
denn deine Sprache verrät dich.

Evangelisten
Da hub er an, sich zu verfluchen
und zu schwören:

Petrus
Ich kenne des Menschen nicht.

Evangelisten
Und alsbald krähete der Hahn.
Da dachte Petrus an die Worte Jesu,
da er zu ihm sagte: Ehe der Hahn
krähen wird, wirst du mich dreimal
verleugnen. Und ging heraus,
und weinete bitterlich.

Ingen får det att svänga som Bach... Så iväg och köp en bra inspelning, eller fixa biljetter till något av de många uppföranden av verket som äger rum runt om i landet nu i påsk."

Inte heller det ledde till några protester mot att man avvek från ämnet för bloggen.

Det är väl ingen som är så korkad så att man gissar att det blir Antigayretorik bara för att någon hänvisar till Jesus eller Bach för den delen.

Det verkar vara det med pop som skrämde. Det får man inte skriva om här enligt vissa hur mycket gruppen än är gay själva. Däremot kan man skriva om Bach som vad jag vet inte var gay alls.

Förklara nu. Det vore intressant.

Ingen kritik ska riktas mot Tor. Jag har inga problem själv med att han skrev det där artiklarna om Bach etc. Kritiken riktas mot de som helt ologiskt får noja av en PSB-recension.

Bengt

torsdag, april 16, 2009 12:17:00 fm  
Blogger Bengt Held said...

En tredje artikel från Tor som inte ledde till några protester. Visserligen skriver Tor att det inte har så mycket med innehållet att göra, det har egentligen inget alls med Antigayretorik att göra eftersom Staf vad jag vet inte var gay eller hade gayteman i sina låtar. Inte heller det ledde till några protester.

Kanske det helt avgörande hade varit att jag börjat skriva "den här recensionen handlar visserligen om en böggrupp men är inte en given koppling till Antigayretorik"

För övrigt så anges en av orsakerna till att Pet shops började sälja dåligt i USA i slutet av 1980-talet att de fick rykte om att vara en "böggrupp" med homoerotiska skivor. Ojdå, nu måste ju även Anna acceptera det kanske.

"Vissångaren Bernt Staf har inte mycket med innehållet på den här bloggen att göra, men jag kan inte låta bli att lägga ut en blänkare om mitt program om honom här:

* * *



– Han har ett spräck och en sula i rösten som är - - - lite vansinnig, så där...
Så beskriver sångaren Stefan Sundström vispoeten och trubaduren Bernt Stafs mycket karaktäristiska och intensiva röst.

Staf avled sommaren 2002 och fick sitt genombrott 1970 med debutplattan När dimman lättar, som bland annat innehåller den romantiska visklassikern Familjelycka. Men det var framförallt med sitt politiska budskap han ville nå ut. Med lika delar humor och ursinne kritiserade han avfolkningen av landsbygden, imperialismen och SÄPO. 1976 orsakade han en av de största folkstormarna någonsin mot TV-husets växel, när han sjöng en satirisk sång om kungen i ett debattprogram.

Med arkivmaterial, musik och intervjuer tecknar Tor Billgren ett porträtt av Bernt Staf, och förutom Stefan Sundström, medverkar bland annat även den legendariske skivbolagsdirektören och producenten Anders Burman, som var den som upptäckte ”Bernte” och gav ut hans första skivor på Metronome Records.

Sändningstider i P1

Fredagen den 4 juli, klockan 18.15
Söndagen den 6 juli, klockan 16.03 (i något förkortad version)
Finns i Kulturradions 30-dagarsarkiv fram till 4 augusti.

På The Jet Set Junta har jag skrivit en mer utförlig text om Bernt Staf."

torsdag, april 16, 2009 12:25:00 fm  
Blogger Bengt Held said...

Man kan tycka det jag dramatiserar när jag skriver tre meddelanden med referenser till olika gamla artiklar. Men det här är nog först tillfället jag blivit riktigt förbannad av någon kommentar efter att jag blev bloggvärd (tillsammans med Tor) här.

Jag ägnar så mycket tid åt att skriva om seriösa saker här och att folk här info och argument att det blir något absurt att någon ska skriva en sur kommentar för att jag för ovanligheten inte gjorde det.

Det är helt alright att tycka att det inte bör vara recensioner här. Men det jag reagerar på är dels inkonsekvensen i relation till de recensioner som Tor skrivit om klassisk och vismusik dels Annas sura kommentar.

Jag brukar försöka bemöta kritik sakligt och har haft många debatter med Kefas och Leif Ewald Lenka här etc.

Bengt

torsdag, april 16, 2009 12:36:00 fm  
Anonymous Clapham said...

Bengt

"Då var det ingen här som protesterade. Inte Anna. Clapham föreslog inte att Tor bör starta en blogg för Tom Waits-musik eller HBT-kultur."

Nu tror jag att du missförstod mig. Jag menade att Anna borde vara mer konstruktiv i sin kritik och kom med exempel på saker hon kunde sagt.
För mig så får ni gärna skriva om HBT-kultur.

torsdag, april 16, 2009 9:20:00 fm  
Blogger Bengt Held said...

Clapham

Alright, jag feltolkade dig tydligen. Du menade vad hon borde skriva efter vad hon hade för åsikter.

HBT-kulturkram på dig Clapham. :-)

Bengt

torsdag, april 16, 2009 9:47:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Bengt:

Tagga ner. Jag kan ge lite feedback på Dina bidrag här på bloggen mer allmänt, om Du inte misstycker.

Du är uppenbart påläst och klipsk, och det uppskattar nog de flesta som läser här. Däremot känner i alla fall jag att Du skriver för många inlägg i tät följd och framför allt för mycket. Observera att det är min känsla, Du behöver inte räkna tecken mellan dina och Tors inlägg.

Så någon slags konstruktiv kritik från mig är: Korta ner inläggen och försök sålla lite mer med vad Du publicerar. Det tror jag gynnar den här bloggen.

// Smitz

torsdag, april 16, 2009 7:10:00 em  
Blogger Bengt Held said...

Smitz

Tagga ner själv du. Jag har all rätt att reagera när någon skrev en sur kommentar.

Resten av det du skrivit här har jag komenterat i annan artikel här.

Bengt

torsdag, april 16, 2009 8:03:00 em  
Anonymous Mattias said...

Sällskapsdjursaffärspojkarna.

Kul namn översatt.

fredag, april 17, 2009 2:46:00 em  
Blogger Ulla said...

Hej, jag är också ett sk Pethead, trots att jag inte är bög. Kan avslöja att nästa singel från albumet blir Did you See Me Coming, och det är ju lite synd, men det där är väl ofta ett skivbolagsbeslut (vad dom tror är mest kommersiellt gångbart).

Sedan undrar jag om du någonsin sett någon intervju etc där Chris "erkänner" att han är homosexuell? Nu är han ju förmodligen det, men mig veterligen har han bara sagt att han är "sexuell, punkt slut" och att han inte känner behov av att offentligen kategorisera detta närmare.

Och hej Tor! Hoppas du och Erik har det fint i Sydafrika! x


Hälsn från Ulla i London

söndag, april 19, 2009 2:03:00 em  
Blogger Bengt Held said...

Ulla

Hej.

Jag fick reda på det när jag lyssnade på Track igår att "Did you see me coming" blir ny singel, enligt mig en av de sämsta låtarna på albumet.

När det gäller Lowe har du nog rätt i att han inte offentligt sagt sig vara homo men enligt de PSB-experter jag haft kontakt med är han med all sannolikhet bög.

Bengt

söndag, april 19, 2009 11:03:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home