Hycklande kritik mot statlig bidragsstyrning.

av BENGT HELD

Ibland har vi debatter här på bloggen om det är rätt att stat och kommuner ska få lov att ställa krav på att föreningar ska ha vissa värderingar och jobba demokratiskt för att få bidrag. En del talar då om diktatur och åsiktskontroll. Ungefär som att alla egentligen har rätt till statliga bidrag och att de ska ges ut utan några som helst motkrav. Paradoxalt är det en del av de här konservativa personerna som annars beklagar att vi har för mycket bidragsgivning i samhället.

Att föreningar som får bidrag inte ska diskriminera någon p.g.a. kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder, religion och könsidentitet är väl egentligen ganska givet i ett demokratiskt samhälle där alla har lika värde. De föreningar som vill diskriminera har ju rätt att göra det men då får de också acceptera konsekvenserna av sitt handlande, att de inte får offentliga bidrag. Alternativet blir ju annars att vi bör ge nazistpartiers scoutverksamhet (bara för vita barn givetvis) kommunala föreningsbidrag. Eller att kulturevenemang som hyllar Stalin måste få kulturbidrag.

Några som verkligen sysslat med "politisk bidragsstyrning" är de båda presidenterna i USA, Ronald Reagan och George W Bush, när de stoppade varje bidrag till föreningar som hade koppling till tillåtande av aborter.

Jag citerar här Lise Berg, generalsekreterare i Amnesty-Sverige, från hennes senaste månadsbrev.

Veckorna efter president Obamas installation har vi fått ta del av många beslut som förhoppningsvis kommer att få positiva effekter för respekten för mänskliga rättigheter, inte bara i USA utan också i övriga världen. Jag tänker förstås på Obamas beslut om att stänga Guantanamo, att stoppa CIA:s program med bortföranden och hemliga fängelser och att Genevekonventionerna ska respekteras i kampen mot terrorism.

Det beslut som däremot inte uppmärksammats lika mycket är hans beslut att upphäva den policy som kommit att kallas ”gag rule” – munkavleregeln, och som tillkom 1984 under president Reagan. Policyn togs bort av president Clinton men återinfördes av president George Bush 2001. Munkavleregeln har hindrat USA att ge bistånd till utländska organisationer som arbetar med familjeplanering och som erbjuder, informerar om eller hänvisar patienter till abortrådgivning eller ställen som utför abort. Även organisationers lobbyarbete för att öka tillgången till abort omfattas av detta.

Den har lett till att utländska organisationer ställts inför mycket svåra val. Antingen att acceptera amerikanskt bistånd för att tillhandahålla viktig hälso- och sjukvård, men med restriktioner som kan äventyra hälsan hos många patienter, eller att motsätta sig den amerikanska policyn och därmed förlora nödvändigt bistånd, leveranser av preventivmedel och teknisk assistans. Regeln har haft förödande effekter för kvinnor i framförallt tredje världen.

Statistik visar att mer än 500 000 kvinnor dör varje år i samband med graviditet eller förlossning och mer än 99 % avdessa dödsfall äger rum i tredje världen. Ytterligare minst 67 000 kvinnor dör varje år av osäkra, illegala aborter. Statistiken visar också på de katastrofala följderna av den bristande tillgången till preventivmedel och bristande tillgång till utbildad personal och adekvat vård i samband komplikationer under graviditet och förlossning.

Jag menar att Reagan och Bush hade fel i sak, att försvåra aborter orsakar att fler kvinnor dör. Men givetvis hade Reagan och Bush rätt att styra skattebetalarnas bidrag efter sina principer.

Men ni konservativt kristna som verkar vara emot varje bidragsstyrning, ni måste väl lika tydligt fördöma den här Reagan-Bushpolicyn och dess styrning av bidrag. Eller är det så enkelt att ni accepterar, ja t.o.m. kanske hyllar, statlig bidragsstyrning när den sammanfaller med era egna värderingar? Det är sällan eller aldrig jag noterat någon kritik från konservativt håll.

Fördömer ni Reagan-Bush-policyn? Eller hycklar ni?