måndag, april 13, 2009

Hycklande kritik mot statlig bidragsstyrning.

av BENGT HELD

Ibland har vi debatter här på bloggen om det är rätt att stat och kommuner ska få lov att ställa krav på att föreningar ska ha vissa värderingar och jobba demokratiskt för att få bidrag. En del talar då om diktatur och åsiktskontroll. Ungefär som att alla egentligen har rätt till statliga bidrag och att de ska ges ut utan några som helst motkrav. Paradoxalt är det en del av de här konservativa personerna som annars beklagar att vi har för mycket bidragsgivning i samhället.

Att föreningar som får bidrag inte ska diskriminera någon p.g.a. kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder, religion och könsidentitet är väl egentligen ganska givet i ett demokratiskt samhälle där alla har lika värde. De föreningar som vill diskriminera har ju rätt att göra det men då får de också acceptera konsekvenserna av sitt handlande, att de inte får offentliga bidrag. Alternativet blir ju annars att vi bör ge nazistpartiers scoutverksamhet (bara för vita barn givetvis) kommunala föreningsbidrag. Eller att kulturevenemang som hyllar Stalin måste få kulturbidrag.

Några som verkligen sysslat med "politisk bidragsstyrning" är de båda presidenterna i USA, Ronald Reagan och George W Bush, när de stoppade varje bidrag till föreningar som hade koppling till tillåtande av aborter.

Jag citerar här Lise Berg, generalsekreterare i Amnesty-Sverige, från hennes senaste månadsbrev.

Veckorna efter president Obamas installation har vi fått ta del av många beslut som förhoppningsvis kommer att få positiva effekter för respekten för mänskliga rättigheter, inte bara i USA utan också i övriga världen. Jag tänker förstås på Obamas beslut om att stänga Guantanamo, att stoppa CIA:s program med bortföranden och hemliga fängelser och att Genevekonventionerna ska respekteras i kampen mot terrorism.

Det beslut som däremot inte uppmärksammats lika mycket är hans beslut att upphäva den policy som kommit att kallas ”gag rule” – munkavleregeln, och som tillkom 1984 under president Reagan. Policyn togs bort av president Clinton men återinfördes av president George Bush 2001. Munkavleregeln har hindrat USA att ge bistånd till utländska organisationer som arbetar med familjeplanering och som erbjuder, informerar om eller hänvisar patienter till abortrådgivning eller ställen som utför abort. Även organisationers lobbyarbete för att öka tillgången till abort omfattas av detta.

Den har lett till att utländska organisationer ställts inför mycket svåra val. Antingen att acceptera amerikanskt bistånd för att tillhandahålla viktig hälso- och sjukvård, men med restriktioner som kan äventyra hälsan hos många patienter, eller att motsätta sig den amerikanska policyn och därmed förlora nödvändigt bistånd, leveranser av preventivmedel och teknisk assistans. Regeln har haft förödande effekter för kvinnor i framförallt tredje världen.

Statistik visar att mer än 500 000 kvinnor dör varje år i samband med graviditet eller förlossning och mer än 99 % avdessa dödsfall äger rum i tredje världen. Ytterligare minst 67 000 kvinnor dör varje år av osäkra, illegala aborter. Statistiken visar också på de katastrofala följderna av den bristande tillgången till preventivmedel och bristande tillgång till utbildad personal och adekvat vård i samband komplikationer under graviditet och förlossning.

Jag menar att Reagan och Bush hade fel i sak, att försvåra aborter orsakar att fler kvinnor dör. Men givetvis hade Reagan och Bush rätt att styra skattebetalarnas bidrag efter sina principer.

Men ni konservativt kristna som verkar vara emot varje bidragsstyrning, ni måste väl lika tydligt fördöma den här Reagan-Bushpolicyn och dess styrning av bidrag. Eller är det så enkelt att ni accepterar, ja t.o.m. kanske hyllar, statlig bidragsstyrning när den sammanfaller med era egna värderingar? Det är sällan eller aldrig jag noterat någon kritik från konservativt håll.

Fördömer ni Reagan-Bush-policyn? Eller hycklar ni?

9 Comments:

Blogger Leif Ekstedt said...

Om något inte sammanfaller med egna värderingar , skall man byta åsikt eller diskutera?
Allt kan inte vara så enkelt.
Angriper man Pol Pot för skendränkningar är det naturligtvis logiskt att angripa andra som tillämpar skendränkning.
Men vi är inte logiska i alla fall.

måndag, april 13, 2009 1:48:00 em  
Blogger Bengt Held said...

Leif

"Men vi är inte logiska i alla fall."

Det är ju sant att vi inte alltid är logiska. Men desto viktigare att förtydliga det någon är ologisk i sin argumentering. Det ger folk möjlighet att ändra sig.

Bengt

måndag, april 13, 2009 4:36:00 em  
Anonymous Mattias said...

Jag tror inte jag uttalat mig i denna fråga tidigare här och jag vet inte om jag går in under beteckningen konservativt kristen i din begreppsvärld. Men man kan väl konstatera att frågan inte är helt svart-vit.

Å ena sidan är det positivt om det civila samhället står relativt fritt gentemot myndigheter, det är olyckligt när det civila samhället blir "underleverantörer" till stat och kommun.

Å andra sidan kan man inte bara skyfla ut pengar helt utan kontroll.

När det gäller bidrag så går de (oftast?) inte till församlingsarbete utan till ungdomsarbetet eller speciella projekt.

Och jag tror att det är få samfund som utesluter homosexuella ungdomar eller barn till homosexuella från sin ungdomsverksamhet. Även om man råkar anse att utlevd homosexualitet är synd.

Sedan är det ett annat problem ur förenings/kyrkligt perspektiv och det är att man ofta gör sig beroende av bidrag från stat och kommun. Det riskerar att leda till att man anpassar verksamheten och säljer ut sin frihet, och då talar jag i första hand om att verksamheten styrs på ett olyckligt sätt: Ex att man väljer verksamhet som kan generera bidrag.

måndag, april 13, 2009 6:25:00 em  
Blogger Bengt Held said...

Mattias

"jag vet inte om jag går in under beteckningen konservativt kristen"

Nja, du är väl tom för en könsneutral äktenskapslag eller accepterar reformen i alla fall och brukar väl inte vara så extremt konservativ annars heller. Jag skulle nästan kalla dig för halvliberal. :-)

"Å ena sidan är det positivt om det civila samhället står relativt fritt gentemot myndigheter, det är olyckligt när det civila samhället blir "underleverantörer" till stat och kommun.

Å andra sidan kan man inte bara skyfla ut pengar helt utan kontroll."

Precis. Här är en målkonflikt. Och det ska man erkänna. Men det blir ju lätt fånigt när vissa kallar det för diktaturfasoner när stat och kommuner ställer krav på demokratiska värderingar om allas lika rättigheter för att få bidrag.

"När det gäller bidrag så går de (oftast?) inte till församlingsarbete utan till ungdomsarbetet eller speciella projekt.

Och jag tror att det är få samfund som utesluter homosexuella ungdomar eller barn till homosexuella från sin ungdomsverksamhet. Även om man råkar anse att utlevd homosexualitet är synd"

Alltså, diskriminering kan vara mer sofistikerad än att utesluta någon från en verksamhet. Om vi tar ett exempel på att en kommun ska bedriva en fritidsgård och man lägger ut verksamheten på entprenad till en förening. Inget fel i det, många föreningar gör ett lika bra eller bättre jobba än offentliga sektorn. Men om nu den där föreningen som har fått ansvar för fritidsgården är en kristen (eller muslimsk, judisk etc) församling som menar att homosexuella relationer är en synd så blir det det ett problem. Om någon ungdom har kärleksbekymmer med någon av samma kön och möts av budskapet från fritidsledaren att han eller hon bor "omvända" sig till att bli hetero så är det en kränkning av tonåringen. Det oavsett om de kastar ut vederbörande eller låter ungdomen stanna kvar.

Det måste inte bli så, och alla kristna samfund menar som bekant inte att homosexuella relationer är en synd, men det kan bli ett problem.

Om däremot samfundet internt har någon ungdomsverksamhet i sitt samfund så kanske det blir lättare att acceptera vissa saker, dit söker sig ju ungdomar som kanske gillar dess teologi men även där bör ställas vissa krav att det ska vara öppet för alla och att ingen ungdom ska bemötas kränkande för att vederbörande är homo eller bi.

Bengt

måndag, april 13, 2009 7:12:00 em  
Anonymous Lars Flemström said...

Det är väl ändå skillnad mellan amerikansk utrikes- och biståndspolitik och kommunala bidrag till föreningar inom kommunen. Jag kan inte tänka mig att USA ger bidrag till det nordkoreanska kommunistpartiet.

Det är också skillnad mellan entreprenader och bidrag till föreningars egen ungdomsverksamhet. Varför skuille vissa ungdomar inte få tillgång till fritidsaktiviteter för att de har "fel" religion? Vill minnas att denna fråga redan har diskuterats på denna blogg.

Och vem är "konservativt" kristen? Det låter ju väldigt graverande att vara "konservativ". Men är inte liberaler ganska konservativa, när det kommer till kritan?

Kristendomen är en UPPENBARAD religion, vilket inte alls är detsamma som "uppenbart". Detta innebär att Gud har uppenbarat sin vilja, och vem han är (treening Fader, Son och helig Ande), vid vissa bestämda skeden i historien. Detta kan inte människor ändra på genom något slags Jesus-forskning. Kommer man fram till något annat än vad Gud /Jesus redan har uppenbarat, så är de "forskningen", vetenskapligt sett, bedrägeri.

Sverige är ett av de få länder, som saknar en central myndighet mot fusk inom vetenskapens värld, varför vad som helst kan marknadsföras som "forskning". Ateisten Lena Andersson har onekligen en poäng i sin avbasning av den s. k. liberalteologin.

Om homosexuella inte hade varit syndare, hade de varit en fullständigt unik del av mänskligheten. Vi är alla syndare. Långfredagen gav oss syndare ett nytt hopp. Man omvänder sig inte från synd till tro, utan från otro till tro. Tron gör det lättare för en del människor att motstå frestelser att synda. Men dels gäller detta inte alla omvända och dels gäller det inte alla synder. Man upphör inte att synda för att man har blivit omvänd.

Slutligen: Det går inte att koppla "konservativ" kristendom till vissa politiska åsikter om bidrag. Jag anser själv att vi ska ha en skattefinansierad välfärd, och tycker inte att bidragen ska användas i syfte att dressera människor. Det är ju våra skattepengar, och inte politikernas egna pengar, som delas ut.

För drygt tio år sedan skickade jag ett fax till Alf Svensson inför en riksdagsdebatt om det nazistiska vålet. Jag menade att Sverige, liksom andra EU-länder borde göra det straffbart att offentligt förneka Förintelsenj. Alf Svensson inledde debatten med att säga att det var en "missuppfattning" att kd vill begränsa nazisters yttrandefrihet. Sedan hängde Moderaterna på och förklarade att man kan inte Förbjuda nazistiska propaganda utan att även förbjuda Vänsterpartiet att kritisera kapitsalismen, och sedan var den vanliga partipolitiska trätan igång.

Nej, jag är mot bidragsstyrning, men självfallet finns det gränser för vad offentliga bidrag får gå till, exempelvis kriminell verskamhet. Problemet är att det inte finns genommtänkta och tydliga lagar, som sätter gränserna, utan det görs av t ex media som agerar "folkdomstolar" utan att anklagade får en chans till en riktig rättegångs försvar.

måndag, april 13, 2009 10:01:00 em  
Blogger Bengt Held said...

"Det är väl ändå skillnad mellan amerikansk utrikes- och biståndspolitik och kommunala bidrag till föreningar inom kommunen. Jag kan inte tänka mig att USA ger bidrag till det nordkoreanska kommunistpartiet."

Ja. Men du har alltså ännu inte fattat att det vi talar om är principem om att styra politiskt vilka som ska få bidrag. Och det gäller både när man ger bistånd och när man ger föreningsbidrag.

Du snackar om Nordkorea och abortpolicyn. Jag har redan sagt att likaväl som man bör säga nej till homofientliga föreningar att de ska få bidrag till fritidsgårdar så bör man säga nej till att nazistpartier ska få det.

Alltså är vi ense om att bidragstyrning efter vissa värderingar kan vara rätt ibland.

Bengt

måndag, april 13, 2009 10:48:00 em  
Anonymous ab said...

Man kan uttrycka det så här: Bidragstagande organisationer får inte diskriminera, därför att det betyder att de grupper som diskrimineras måste obligatoriskt bidra med sina skattepengar till diskriminerande grupper.

Skattepengar, som ju tas ut av alla, bör inte få inte användas till organisationer som utestänger några.

tisdag, april 14, 2009 12:53:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Politik är politik och styrning av skattemedel uttrycker en politisk vilja om gällande ideal eller framtida samhälle. Om demokratiskt valda organ på ett eller annat sätt, i stort eller smått, accepterar begränsningar på homosexuellas rättigheter att exempelvis delta i föreningsaktiviteter som man stödjer så är det ett uttryck för en politisk vilja. Ett uttryck för det samhälle man förordar eller eftersträvar.

Den enkla frågan är då om bidragsgivaren (staten) accepterar homosexuella och om bidragstagaren (föreningen) är villig att ansluta sig till grundläggande värderingar om framtida samhälle. Det politiska ansvaret måste både partier och deras företrädare ta - dvs att stå för dessa värderingar och inte problematisera den inskränkning av trångsyntheten som det innebär.

onsdag, april 15, 2009 8:15:00 fm  
Blogger Andreas Bengter said...

Obama är annars ett tydligt exempel på den egoism och omänsklighet aborter innebär.. Han har gjort/eller åtminstone vill att partial birth ska vara lagligt i hela USA.. Dvs att man föder ut barnet (som kan vara ända upp till 8-9 månader gammla) sen kör man in en dammsugar liknande sug rakt in i skallen på (det skrikande) barnet och suger ut hjärnan ur barnet! Det där är en annan sida av det fina och medmänskliga Obama som man inte tagit upp i Svensk media så mkt! Go Obama! Barnamördarnas hjälte!

tisdag, april 21, 2009 1:57:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home