Könstillhörighetslagen. Del 1. Regeringens försening oacceptabel.
av BENGT HELD
I en serie artiklar ska jag här på bloggen granska Lagen om fastställelse av könstillhörighet eller Könstillhörighetslagen som den ofta kallas i vardagliga sammanhang. Den reglerar juridiska könsbyten.
Orsaken till min granskning är delvis för att den borgerliga regeringen inte hanterat ärendet som det förtjänar utan hittills i princip inte gjort någonting. Främst är det givetvis socialdepartementet med socialminister Göran Hägglund och andra kristdemokratiska politiker som är skyldiga till senfärdigheten med att lämna förslag till en ny köntillshörighetslag. Men i en koalitionsregering så har alla partier ett ansvar för vad de olika departementen gör och inte gör. Även moderaterna, centerpartiet och folkpartiet förtjänar alltså viss kritik.
Vad är det då för lag jag talar om? Lagen om fastställelse av könstillhörighet är från 1972. Sverige var då först i världen med att skaffa en sådan lag. Visserligen hade man gjort lyckade "könsbyten" redan på 1950-talet i andra länder men det var där inte lagreglerat. Även om den svenska könstillhörighetslagen var hyfsat radikal på 1970-talet så är den mycket föråldrad idag eftersom den i princip inte blivit förändrad sedan dess. Trots att både attityder och många andra lagar blivit annorlunda de senaste decennierna.
I många år var det ett tydligt ointresse i riksdagen för att ändra lagen. 2003 började folkpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet på allvar att argumentera för att starta en utredning för att avskaffa de delar av könstillhörighetslagen som försvårar för många transsexuella. Då var övriga riksdagspartier negativa till det. Men några år senare kunde riksdagen i enighet säga ja till en sådan utredning.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen startade utredningen och den presenterade sin rapport mars 2007. Då hade Sverige som bekant en borgerlig regering. Sista remissdag när föreningar och myndigheter kunde lämna kommentarer till utredningsförslaget var november 2007.
Men trots att det är nästan 1,5 år sedan så har socialdepartementet i regeringen inte presenterat några som helst förslag eller offentligt berättat vilka förändringar av lagen de är för. Det är oacceptabelt mot de många transsexuella som idag har en svår situation som är orsakad av diskriminerande delar av lagen.
Vilka de olika diskriminerande delarna är ska jag berätta i senare artiklar i den här serien.
I en serie artiklar ska jag här på bloggen granska Lagen om fastställelse av könstillhörighet eller Könstillhörighetslagen som den ofta kallas i vardagliga sammanhang. Den reglerar juridiska könsbyten.
Orsaken till min granskning är delvis för att den borgerliga regeringen inte hanterat ärendet som det förtjänar utan hittills i princip inte gjort någonting. Främst är det givetvis socialdepartementet med socialminister Göran Hägglund och andra kristdemokratiska politiker som är skyldiga till senfärdigheten med att lämna förslag till en ny köntillshörighetslag. Men i en koalitionsregering så har alla partier ett ansvar för vad de olika departementen gör och inte gör. Även moderaterna, centerpartiet och folkpartiet förtjänar alltså viss kritik.
Vad är det då för lag jag talar om? Lagen om fastställelse av könstillhörighet är från 1972. Sverige var då först i världen med att skaffa en sådan lag. Visserligen hade man gjort lyckade "könsbyten" redan på 1950-talet i andra länder men det var där inte lagreglerat. Även om den svenska könstillhörighetslagen var hyfsat radikal på 1970-talet så är den mycket föråldrad idag eftersom den i princip inte blivit förändrad sedan dess. Trots att både attityder och många andra lagar blivit annorlunda de senaste decennierna.
I många år var det ett tydligt ointresse i riksdagen för att ändra lagen. 2003 började folkpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet på allvar att argumentera för att starta en utredning för att avskaffa de delar av könstillhörighetslagen som försvårar för många transsexuella. Då var övriga riksdagspartier negativa till det. Men några år senare kunde riksdagen i enighet säga ja till en sådan utredning.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen startade utredningen och den presenterade sin rapport mars 2007. Då hade Sverige som bekant en borgerlig regering. Sista remissdag när föreningar och myndigheter kunde lämna kommentarer till utredningsförslaget var november 2007.
Men trots att det är nästan 1,5 år sedan så har socialdepartementet i regeringen inte presenterat några som helst förslag eller offentligt berättat vilka förändringar av lagen de är för. Det är oacceptabelt mot de många transsexuella som idag har en svår situation som är orsakad av diskriminerande delar av lagen.
Vilka de olika diskriminerande delarna är ska jag berätta i senare artiklar i den här serien.
posted by Bengt Held at lördag, april 25, 2009
5 Comments:
Tack Bengt, för att du tar upp detta! Jag är en transsexuell kille som är mitt uppe i utredning.... Bara ett exempel - som inte ens ingår i lagen om könstillhörighet, men i högsta grad angår alla som är "trans-någonting": namnlagen.
Att vuxna människor inte får välja sina egna förnamn är ö h ett enormt förmynderi. Men särskilt när det gäller s k "könspecifika" förnamn, blir det absurt. Det finns nämligen ingen lag som stöder detta, utan enbart en rätt fri tolkning hos tjänstemän på PRV, som istället följer någon sorts egen praxis.
Av detta följer att en människa som fortfarande har ett "kvinnligt" personnummer, men i övrigt kanske fått testosteron, opererat bort brösten, lever och ser ut som "en riktig karl" inte kan få heta t ex Henrik.
Istället måste man välja ett av PRV utsett s k könsneutralt namn, t ex Alex eller Kim.... (Listan på dessa namn är dessutom rätt godtycklig, namn åker ut eller in lite hur som). Skatteverket är den andra myndigheten som bestämmer över förnamn.
Den senare myndigheten har dessutom gjort sig besväret att överklaga i ett fall som kammarrätten nyligen avgjort till transpersonens fördel...
Hej Leo!
Tack för kommentaren.
Jag håller i med dig om problemen med namnlagen. Jag kommenterade just det i en tidigare artikel här på bloggen.
http://antigayretorik.blogspot.com/2009/04/sveriges-namnlag-byrakratisk-for.html#links
Bengt
Kul att du engagerar dig Bengt!
Betänkandet, SOU 2007:16, är undermånligt och lagförslaget allvarligt problematiskt.
Det handla rinte bara om förslaget på tvångskastrering. Att TS-barn under arton år inte ska kunna erbjudas nytt juridiskt kön eller operation, ens när läkare befarar suicidrisk, är mycket allvarlig!!
Tyvärr är betänkandet så dåligt att det är omöjligt att skriva ny lag utifrån. Det fick kraftig kritik från transorganisationerna, RFSU och RFSL, samt JämO. Det saknas så stora delar av den viktiga analysen (man har tex inte beaktat dåvarande diskrimineirngskommitténs arbete) att alla försök att förbättra förslaget skulle kräva att stora mängder material tillförs.
I ett sånt läge finns det bara en sak att göra, en ny utredning måste tillsättas! En som tar in representanter från interssexuella och transsexuella i referensgruppen, ihop med andra experter.
Vi är flera transaktivister som tycker detta är rätt väg, och om jag förstått din partikollega Barbro rätt tycker hon detsamma. Så kör!
Hej Lukas!
Först ska jag säga att jag inte inte är medlem i något parti idag. Jag jobbar tvärpolitiskt. Men Barbro Westerholm är en bra politiker och engagerad för HBT-rättigheter.
Du har rätt i att utredningen i vissa delar är mycket dålig, dels i sakförslag om kastrering men även att man har ganska slarvig argumentering istället för ordentliga analyser.
Det jag menar är vettigast nu är att regeringen lämnar en proposition (regeringsförslag) om de delar av utredningen som det är hyfsad enighet om och sedan startar en kompletterande utredning.
Men inget blir ju bättre av att Hägglund nu tycks helt villrådig och inte gör något.
Bengt
Det enda som snabbt och enkelt kan fås att passera är ett förslag att ta bort kravet på skilsmässa. Mycket mer kan man inte få till med dagens underlag.
Det kan tänkas finnas enighet även om tvångskastrering/sterilisering, men den frågan är så laddad att det lär diskuteras en hel del. Och detär ingen bra start för ett mer genomgripande förändringsarbete. Bättre då att lobba hårt för en ny utredning, istället för att snabbt tvinga fram en ny och sannolikt undermånlig lag.
Skicka en kommentar
<< Home