Legenden Yves Saint Laurent.
Av BENGT HELD
Det börjar närma sig ett år sedan Yves Saint Laurent dog. Han avled 1 juni 2008. Jag skickade då följande insändare till Sydsvenska dagbladet och tidningen publicerade den i mitten av juni.
Yves Saint Laurent har avlidit. 71 år gammal. Han blev en legend som kreatör inom mode och parfym redan när han levde. När jag var ung på 1980-talet var hans namn något närmast magiskt.
Hade han varit heterosexuell och haft en kvinna som partner hade han varit med henne i decennier på olika foton från kändisevenemang. Men Yves var bög, hade en man han älskade och undvek därför ofta att visa sin kärlek offentligt. Dessutom blev han i sin ungdom trakasserad för att han var bög vilket gjorde att han ibland undvek offentligheten. Det var det pris som han fick betala för att vissa kristna och andra grupper spridit attityder om att samkönad kärlek är tabu och något negativt.
En svart person lär ha sagt att vita rasister hatar svarta på vardagarna, vill inte ha svarta på nattklubbarna men när de fått några öl i sig så vill de dansa till svarta artisters musik. Likadant kan man säga om attityder om homosexuella. Faktum är att det till stor del är bögar som skapat det mode och de parfymer som blivit populära bland heterosexuella män och kvinnor i Västeuropa. Många heterosexuella har varit böghatare men gillat och köpt kläder och parfymer som varit från bögars företag. Och de har inte ens behövt vara berusade för att handla de produkterna för bögarna inom mode- och parfymindustrin har ofta dolt vem de egentligen varit och vem de älskat.
Yves Saint Laurent var en av de största. Det är inte möjligt att vrida klockan tillbaka och göra det möjligt för honom och andra att tryggt kunna berätta om sin kärlek. Men vi kan besluta nu att näste "Yves", näste megaartist som är bög inom någon bransch stolt ska kunna berätta om sin kärlek och bli respekterad för det. Stolt ska kunna ha sin partner med på kändisgalor precis som heterosexuella.
Det är kanske den bästa hyllning vi kan ge Yves Saint Laurent.
Det börjar närma sig ett år sedan Yves Saint Laurent dog. Han avled 1 juni 2008. Jag skickade då följande insändare till Sydsvenska dagbladet och tidningen publicerade den i mitten av juni.
Yves Saint Laurent har avlidit. 71 år gammal. Han blev en legend som kreatör inom mode och parfym redan när han levde. När jag var ung på 1980-talet var hans namn något närmast magiskt.
Hade han varit heterosexuell och haft en kvinna som partner hade han varit med henne i decennier på olika foton från kändisevenemang. Men Yves var bög, hade en man han älskade och undvek därför ofta att visa sin kärlek offentligt. Dessutom blev han i sin ungdom trakasserad för att han var bög vilket gjorde att han ibland undvek offentligheten. Det var det pris som han fick betala för att vissa kristna och andra grupper spridit attityder om att samkönad kärlek är tabu och något negativt.
En svart person lär ha sagt att vita rasister hatar svarta på vardagarna, vill inte ha svarta på nattklubbarna men när de fått några öl i sig så vill de dansa till svarta artisters musik. Likadant kan man säga om attityder om homosexuella. Faktum är att det till stor del är bögar som skapat det mode och de parfymer som blivit populära bland heterosexuella män och kvinnor i Västeuropa. Många heterosexuella har varit böghatare men gillat och köpt kläder och parfymer som varit från bögars företag. Och de har inte ens behövt vara berusade för att handla de produkterna för bögarna inom mode- och parfymindustrin har ofta dolt vem de egentligen varit och vem de älskat.
Yves Saint Laurent var en av de största. Det är inte möjligt att vrida klockan tillbaka och göra det möjligt för honom och andra att tryggt kunna berätta om sin kärlek. Men vi kan besluta nu att näste "Yves", näste megaartist som är bög inom någon bransch stolt ska kunna berätta om sin kärlek och bli respekterad för det. Stolt ska kunna ha sin partner med på kändisgalor precis som heterosexuella.
Det är kanske den bästa hyllning vi kan ge Yves Saint Laurent.
posted by Bengt Held at måndag, april 13, 2009
7 Comments:
I sanning så!
Så intressant, men ack så sorgligt, att få ta del av det du skriver om Yves Saint Laurent. Hade jag ingen aaaaning om!
När man sprider sånt hat kring sig får man inte kalla sig kristen, enligt mitt sätt att se på det hela.
Låt oss hoppas att vi alla blir mer inriktade på kärlek och ser och förstår budskapet som tillskrivs Jesus.
Intressant blogg!
//ninni
Jag har aldrig någonsin hatat homosexuella. Jag har varit kritisk, men det har faktiskt inte handlat om homosexuellas privatliv, utan vissa inslag i den s.k. homokampen och speciellt att vissa homosexuella vill revidiera den traditionella kristna tron.
Om några kristna hatar homosexuella pga läggningen måste man ärligt fråga om de hade gjort det även om de inte hade varit kristna. Svaret är nog i de allra flesta fall; ja.
Att vi heterosexuella emellanåt köper produkter från homosexuellas företag, beror inte iofs på att vi varit okunninga om att företageren varit homo. Jag har aldrig någonsin frågat efter någon företagares läggning, vars produkter jag har köpt. Jag har heller aldrig frågat om företagaren varit kristen, ateist eller något annat.
Att homosexuella företagare tillverkar produkter för en marknad som huvudsakligen består av heterosexuella är inte ett dugg konstigt. Inte alls konstingt. Att det skulle finnas en marknad för speciella "homokläder" har jag aldrig hört talas om.
Under senare år har marknadsförare upptäckt att även homosexuella är en del av marknaden. Men mig veterligt är det vanliga produkter, vanliga bilar etc, som säljs till homosexuella, må vara med något annarlunda reklam. Som iofs inte behöver vara särskilt annorlunda. Om två killar, till skillnad mot en kille och en tjej, begapar sig i en bil, så går det inte direkt att utläsa att de är homo.
Under senaste tiden har det dykt upp en nytt begrepp: homovänliga kristna. Det är personer som försöker pracka på homosexuella sina egna religiösa vanföreställningar, under förevändning att de skulle vara särskilt "homovänliga". Men om de lärorna inte leder till det eviga livet, så är de ju rent homofientliga. Ty så säger den sanna kristendomen: att var och en som tror på honom (Jesus) icke skall förgås, utan hava evigt liv. Hur går det då om man bekänner en helt annan "Jesus"?
Man måste skilja mellan hat mot homosexuella och kritik mot idéer som påstås vara homovänliga, eller som vissa homosexuella individer står bakom. Mig veterligt är homosexualitet en sexuell läggning och inte ett åsiktspaket.
Jonas Gardell sa i TV4, om jag minns rätt (bäst att gardera sig!) att det är kyrkans lära att inte förlåta homosexuella. Kyrkan har fel, sa Gardell. Ja, om kyrkan verkligen har sagt det, har kyrkan fel. På den punkten kan jag i alla fall hålla med Gardell. Men det gäller i så fall hans kyrka, inte min kyrka.
Men om enskilda personer inom några småsekter inom de svenska frikyrkligheten undervisar fel, ska man inte anklaga hela den traditionella kristenheten för att hata homosexuella.
Det är lika fel som att dra alla homosexuella över en kam.
Vilket märkligt sätt att uppmärksamma ett dödsfall... "Hade bara X haft tillgång till en zeppelinare så hade han inte behövt gå överallt, men nu spenderade han livet gåendes."
Jag hade föstått insändaren bättre om den handlat om zeppelinare, och sen möjligtvis exemplifierat med X som gått istället för att åka zeppelinare, inte tvärtom.
TP
Den där får du nog konkretisera vad du egentligen menar.
Det är ju ett faktum att det blev ett problem för Yves vid kändisgalor etc att han inte kunde synas och bli respekterad tillsammans med sin partner för att vederbörande var av samma kön. Är det fel att berätta det?
Bengt
Hej Bengt,
Jag hävdar att du blandar en biografisk syssla med (den behjärtansvärda) agendan att påvisa det principiella problemet att deklarera homosexuella förbindelser offentligt, och vad detta kan tänkas medföra för enskilda individer.
Vad jag menar är att vi inte kan veta något om Yves skäl till någonting, och framförallt inte hur det hade blivit i alternativa verkligheter. Vad säger att han "stolt" skulle visa sin "kärlek" på fler "kändisgalor etc" om han haft en kvinnlig partner? Och varför skulle detta vara en sten som föll från Yves bröst (utan att ersättas av någon annan)? Varför skulle ett sådant hypotetiskt scenario ha en plats i en levnadsbeskrivning?
Jag tycker du låter Yves springa dina ärenden, vilket är det märkliga sättet att uppmärksamma ett dödsfall på som jag åsyftade. Därför tycker jag att det hade varit mer lyckat att börja i andra änden, med problemen med offentlighet och homosexualitet, och ange Yves Saint Laurent som möjligt exempel.
TP
"Varför skulle ett sådant hypotetiskt scenario ha en plats i en levnadsbeskrivning?"
Det är här jag gissar du helt feltolkat mitt syfte med artikeln. Det är inte att göra någon "levnadsbeskrivning" av Yves. Hade jag gjort det hade jag fokuserat på vad han jobbade med mer konkret och vilka resultat han nådde. Istället gör jag just det du efterlyser, använder Yves som exempel på homofientliga strukturer. Och Yves berättade själv att det faktum att han blev trakasserad för att han var bög gjorde att han senare undvek offentligheten.
Givetvis är det inte någon garanti för att han haft med sin partner till kändisgalor därför att det varit någon av motsatt kön. Men kolla hur många kändisar som aldrig har med sig sin man eller fru av motsatt kön i offentligheten. De är nog ganska få.
Du har rätt att tycka vad du vill men jag vidhåller att jag framförde ett väsentligt perspektiv. Men jag vet också att när man skriver någon artikel så är det alltid någon som inte gillar den. Andra har sagt att de tyckte det var en bra insändare. Alltså precis som det ska vara.
Bengt Held
Skicka en kommentar
<< Home