Mats Tunehags dubiösa demokratisyn

av TOR BILLGREN

Är Sverige en demokrati om tio år? har Världen Idags utrikesredaktör Mats Tunehag frågat sig i veckan, både på sin blogg och på ledarplats i tidningen. ”Troligtvis och förhoppningsvis, men inte nödvändigtvis”, är svaret. Och vad är det då som hotar demokratin i vårt land? Svaret är givet: islamister, sekularister och gaylobbyister, vad annars? Tunehag kallar dessa grupper ”intoleransens självutnämnda profeter”. De ”kommer ur samma demokratifientliga mylla, men växer på olika träd” och de hotar demokratin genom att vilja begränsa yttrande- och religionsfriheten.

Vad Tunehag underförstått talar om här är hetslagar, hatbrottsparagrafer och lagar mot ”hate speech”. Det är viktiga och kontroversiella frågor, som måste debatteras ingående. Det typiska för Mats Tunehag och Världen Idag är dock att de inte är kapabla att föra denna principiellt viktiga diskussion, utan de begränsar den till att böla över att staten vill ta bort yttrandefriheten gällande frågor om något de kallar homosexuell livsstil och islam. Istället för att diskutera begränsningarna av yttrandefriheten på ett principiellt plan, mejslar de ut homosexuella och muslimer ur lagarna och påstår att dessa grupper har tillerkänts ”särskilda rättigheter”, trots att kristna, judar, färgade m.fl. omfattas av precis samma juridiska skydd.

Jag vet inte hur många gånger jag har ställt den här frågan på bloggen (och till Världen Idag direkt utan att få svar), men här kommer den igen: Anser Världen Idag att yttrandefriheten ska vara oinskränkt och att hetslagarna följaktligen ska strykas ur lagboken? Eller vill tidningen att homosexuella och muslimer ska strykas ur paragraferna? I så fall: Skriv det.

Vidare har de hets-mot-folkgrupp-rättegångar som hållits i Sverige (Green, Liljeström) stärkt religions- och yttrandefriheten, inte naggat den i kanten. Landets kristna har skriftligt intyg på att de får utslunga förödmjukande, grova och lögnaktiga påståenden om homosexuella och homosexualitet, bara de gör det med Bibeln i hand. Trots detta påstår de gång på gång att de inte ens får kritisera ”homosexuell livsstil”.

Med detta sagt, vill jag samtidigt uttrycka min glädje över att frikyrkligheten engagerar sig för yttrandefriheten. Denna vurm är en tämligen ny företeelse. Pingströrelsens grundare Lewi Pethrus avfärdade nazismen på många punkter, men framhöll deras bekämpande av smutslitteraturen som något bra.

Vidare har en av frikyrklighetens viktigaste företrädare på högsta tänkbara nivå arbetat för ett förbud mot att kritisera, utmana och raljera över religion. Under sin tid i Riksdagen motionerade Claphaminstitutets direktor Tuve Skånberg två gånger om införande av en hädelselag. Det skulle vara intressant att få veta om Skånberg fortfarande arbetar för detta och om en hädelselag står på Claphaminstitutets agenda.

Tillbaka till Tunehags demokratisyn. Bara någon vecka innan ledaren som jag skrivit om här ovan, publicerade han ett kort blogginlägg där han lakoniskt konstaterade att inga delstater i USA har legaliserat samkönade äktenskap med folkets direkta mandat. ”Varken Massachussetts, Conneticut, Iowa, eller Vermont har omdefinierat äktenskapet genom att fråga folket”, skrev han (fast på engelska). Och detta stämmer. Besluten har fattats genom att delstaternas domstolar har konstaterat att konstitutionens krav på lika rättigheter för alla innebär att även homosexuella har rätt att ingå äktenskap eller liknande konstellationer. [UPPDATERING: I Vermont fattades beslutet genom ett kongressbeslut, där en överväldigande majoritet röstade för. Två av varandra oberoende opinionsundersökningar visade att en klar majoritet av invånarna är för homoäktenskap.] Vidare konstaterade Tunehag att folket i de delstater som har folkomröstat om homoäktenskap, har röstat nej. ”Så blev det när folket – inte domarna eller lagstiftarna – fattade beslutet.”

Ur detta blogginlägg utkristalliseras en synnerligen dubiös demokratisyn. För det första rycker han undan benet för en av demokratins viktigaste institutioner: domstolsväsendet. Domstolarnas uppgift är att tolka lagarna och konstitutionen, och deras beslut är giltiga även om de råkar gå emot religiösa dogmer.

För det andra antyder Tunehag att vissa människors ekonomiska, juridiska och sociala rättigheter ska vara upp till majoriteten att fatta beslut om. Det är en ytterst tvivelaktig ståndpunkt. Demokrati innebär nämligen att staten ska skydda ALLA medborgares fri- och rättigheter – oavsett vad majoriteten tycker.

Mats Tunehag har mycket att stå till svars för när det gäller sin demokratisyn. Bakom hans synnerligen välformulerade tal döljer sig en skandalös populism.