Centern. Från socialkonservatism till HBT-vänlighet.
av BENGT HELD
Centerpartiet har som bekant haft sin stämma (kongress) i helgen. Det är nog inget annat svenskt parti som på sin hemsida har en så tydlig och öppen redovisning av sina kongresshandlingar som centern. Där är det möjligt att enkelt granska om någon lämnat motioner (förslag) om HBT-rättigheter och om kongressen sa ja till motionen. Mer om det senare i den här artikeln.
Först en viss historik. Centern har sitt ursprung i bonderörelsen och var fram till 1980-talet närmast ett socialkonservativt parti. T.ex. så sa partiet 1987 nej till en sambolag för samkönade par med argumentet "eftersom homosexuella inte har barn behövs det inte någon sådan lag" Förutom att det var fel i sak (och extremt heteronormativt), redan då hade en del homopar barn t.ex. från tidigare heterorelationer, så var resonemanget tydligt diskriminerande. För barnlösa heteropar hade ju skydd av sambolagen och det var centern för.
Centern röstade dock ja 1987 till att homosexuella blev inkluderade i lagen mot olaga diskriminering. Men det som kännetecknade partiet då var främst ointresse. Det var faktiskt inte föränn 1992 som någon centerpartistisk ledamot lämnade någon homovänlig motion (förslag) i riksdagen. Och 1994 så röstade de flesta centerledamöter nej till partnerskapsreformen. Paradoxalt nog sa däremot partiet officiellt ja till samma reform vid sin kongress några veckor efter den riksdagsomröstningen.
Det som blev en viktig vändpunkt för partiet var när Andreas Carlgren (då riksdagsledamot, idag miljöminister) offentligt berättade att han är homosexuell. Han var då vice ordförande i partiet och det blev närmast en chock för vissa konservativa men de flesta i partiet var positiva till att han ville vara ärlig med vem han är.
Därefter blev det en tydlig Carlgreneffekt där centern bytte åsikter om många HBT-reformer. 2001 sa partiet ja till homoadoptioner och 2003 ja till en könsneutral äktenskapslag. Idag är centern för i princip alla aktuella HBT-reformer.
Partiets tidigare ordföranden Olof Johansson och Lennart Dahléus var personligen homovänliga men de uttalade sig sällan offentligt om gayrättigheter. Däremot har nuvarande partiordföranden Maud Olofsson varit tydlig med att hon menar att det är ideologiskt viktigt att samkönade och olikkönade par ska ha lika rättigheter. Det har även varit en del av partiets förvandling från socialkonservativt till liberalt parti.
Säger då centern något om HBT-rättigheter vid sin kongress som de haft i helgen? Det är faktiskt bara en motion som har koppling till HBT-området, om att straffskärpningslagen vid hatbrott explicit ska skydda även transpersoner. Partistyrelsen föreslog följande svar vilket också partiets kongress sa ja till.
Centerpartiet har som bekant haft sin stämma (kongress) i helgen. Det är nog inget annat svenskt parti som på sin hemsida har en så tydlig och öppen redovisning av sina kongresshandlingar som centern. Där är det möjligt att enkelt granska om någon lämnat motioner (förslag) om HBT-rättigheter och om kongressen sa ja till motionen. Mer om det senare i den här artikeln.
Först en viss historik. Centern har sitt ursprung i bonderörelsen och var fram till 1980-talet närmast ett socialkonservativt parti. T.ex. så sa partiet 1987 nej till en sambolag för samkönade par med argumentet "eftersom homosexuella inte har barn behövs det inte någon sådan lag" Förutom att det var fel i sak (och extremt heteronormativt), redan då hade en del homopar barn t.ex. från tidigare heterorelationer, så var resonemanget tydligt diskriminerande. För barnlösa heteropar hade ju skydd av sambolagen och det var centern för.
Centern röstade dock ja 1987 till att homosexuella blev inkluderade i lagen mot olaga diskriminering. Men det som kännetecknade partiet då var främst ointresse. Det var faktiskt inte föränn 1992 som någon centerpartistisk ledamot lämnade någon homovänlig motion (förslag) i riksdagen. Och 1994 så röstade de flesta centerledamöter nej till partnerskapsreformen. Paradoxalt nog sa däremot partiet officiellt ja till samma reform vid sin kongress några veckor efter den riksdagsomröstningen.
Det som blev en viktig vändpunkt för partiet var när Andreas Carlgren (då riksdagsledamot, idag miljöminister) offentligt berättade att han är homosexuell. Han var då vice ordförande i partiet och det blev närmast en chock för vissa konservativa men de flesta i partiet var positiva till att han ville vara ärlig med vem han är.
Därefter blev det en tydlig Carlgreneffekt där centern bytte åsikter om många HBT-reformer. 2001 sa partiet ja till homoadoptioner och 2003 ja till en könsneutral äktenskapslag. Idag är centern för i princip alla aktuella HBT-reformer.
Partiets tidigare ordföranden Olof Johansson och Lennart Dahléus var personligen homovänliga men de uttalade sig sällan offentligt om gayrättigheter. Däremot har nuvarande partiordföranden Maud Olofsson varit tydlig med att hon menar att det är ideologiskt viktigt att samkönade och olikkönade par ska ha lika rättigheter. Det har även varit en del av partiets förvandling från socialkonservativt till liberalt parti.
Säger då centern något om HBT-rättigheter vid sin kongress som de haft i helgen? Det är faktiskt bara en motion som har koppling till HBT-området, om att straffskärpningslagen vid hatbrott explicit ska skydda även transpersoner. Partistyrelsen föreslog följande svar vilket också partiets kongress sa ja till.
I detta sammanhang vill Centerpartiet också införa en förändring avseende omfattningen av definitionen av hatbrott. Idag inbegrips t.ex. främlingsfientliga och homofobiska motiv i definitionen av hatbrott. Därför är brott mot bl.a. personer som är homo– eller bisexuella inkluderade i de omständigheter som kan ge brottet dignitet som hatbrott. Centerpartiet anser att det är viktigt att även transpersoner inkluderas i den krets som omfattas av definitionen av hatbrott.
Det här är iofs redan partiets officiella åsikt men det är annars bra att partiet igen tydliggör den. Problemet är att centern, och folkpartiet som också är för reformen, ännu inte kunnat få med sig moderaterna och kristdemokraterna.
Det som är negativt med att transpersoner inte explicit är inkluderade i straffskärpningslagen är att det inte blir lika tydligt att även människor från den gruppen är offer för hatbrott, sedan betyder det att rättsväsendet inte har någon separat statistik med siffror om antalet anmälda hatbrott p.g.a. könsidentitet.
Det är alltså en reform som centern bör prioritera att jobba för det närmaste året.
3 Comments:
Från bonnanazzar till hbt vänner på mindre än 100 år!?
Det var verkligen inte illa det. Grattis! Men M har väl en liknande historia eller hur?
Jon L
Hej Jon!
Jag menar att det inte tillför debatten något att kalla centern för att ha varit bonnanazzar. Ordet nazism devalveras till sist till att inte betyda något.
Delar av bondeförbundet (som centern hette förr) hade vissa problem med främlingsfientlighet och antisemitism på 1930-talet men det var de inte ensamma om bland partierna. Dessutom hade alla riksdagspartier 1922, från högern till kommunisterna, röstat ja till inrättandet av det rasbiologiska institutet.
Men det var inget riksdagsparti i Sverige som var i närheten av att vara ett nazistiskt eller halvnazistiskt parti i Sverige på 1930-talet.
"Men M har väl en liknande historia eller hur?"
I princip, ja. Men det är också viktiga skillnader. Det har nästan aldrig varit några c-politiker i riksdagen som argumenterat homofientligt, partiet och dess ledamöter har visserligen tidigare varit mycket konservativa, men debatten har oftast varit värdig.
När det gäller moderaterna så har däremot homofientliga moderata riskdagsledamöter engagerat sig emot homorättigheter. Men i det partiet var det också en hyfsat homovänlig minoritet.
Förenklat kan man säga att centerns främsta problem inom homopolitiken var ointresset och tystnaden medan moderaternas allvarligaste problem varit att de flesta av dess politiker röstade nej till nästan alla HBT-reformer fram till ca 2000. Och att flera m-politiker haft en homofientlig argumentation.
Dessutom är centern och folkpartiet idag för betydligt fler HBT-reformer än moderaterna även om alla tre partierna ideologiskt är HBT-vänliga.
Bengt
Viktig notis här att C övergått till att vara ett liberalt parti. Det är det som det hänger på.
Individen har blivit en avgud. Jfr det som Paulus talar om i Romarbrevet 1:23-25: "De [...] tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen".
Vill f.ö. påpeka stavningen av 'förrän'.
Skicka en kommentar
<< Home