Här är följdfrågan, Boström!
Idag intervjuar Dagens Hasse Boström EU-parlamenatrikern Gay Mitchell, som är en av förgrundsfigurerna för det nystartade nätverket som vill samla kristna EU-politiker kring människovärdet. Och det handlar bland annat om situationen för EU:s homosexuella medborgare:
Den svenska riksdagen har nyligen beslutat att införa en äktenskapslag som även omfattar homosexuella relationer. Jag undrar om han tror att det kommer att bli en fråga för EU. Han påpekar att det redan är det, eftersom det finns enskilda ledamöter som ständigt lyfter frågan. Men han konstaterar samtidigt att EU-parlamentet inte kan behandla en sådan fråga.
- Det tillhör inte vår kompetens, äktenskapslagar är upp till medlemsstaterna att avgöra.
Orsaken är att parlamentet inte kan stifta lagar på eget initiativ, ett sådant kan bara komma från EU-kommissionen. Och kommissionen kan i sin tur inte föreslå något som inte finns inskrivet i fördraget, i "EU:s grundlag".
Att enskilda ledamöter ändå lyfter frågan om homoäktenskap handlar om ren opinionsbildning.
Det är bra att Boström tar upp det här i intervjun. Men det är synd att diskussionen blir så abstrakt. Politik handlar om konkreta villkor för människor av kött och blod. Här är följdfrågorna som jag hade velat se Gay Mitchell besvara:
Så EU ska inte lägga sig i att homosexuella förföljs och trakasseras på grund av sin sexualitet i EU-länder som Polen och Lettland? Eller att homosexuellas yttrandefrihet och demonstrationsrätt ofta begränsas i dessa länder? Och vad tycker du om att den fria rörligheten och rätten att bosätta sig inom EU inte gäller för homosexuella par i 14 av EU:s länder?
posted by Tor Billgren at onsdag, maj 06, 2009
1 Comments:
Det är befogat att varna för den här typen av grupper i EU-parlamentet. Hade de jobbat för att kristna (eller någon annan religiös grupp) inte ska bli diskriminerade och förföljda hade det varit berättigat. Men de har tydligen som mål att också "göra EU mer kristet" och jag vänder mig helt emot att blanda in religiösa argument, de må vara kristna, muslimska etc i EU-parlamentets debatter.
Vissa konservativt kristna försöker också använda det där kristenhetsargumentet emot att Turkiet ska få bli medlem i EU. Men EU är inte och ska inte vara någon "kristen" klubb. Det muslimska Turkiet (eller Albanien) ska behandlas precis lika välvilligt eller tufft som andra länder när det gäller krav för att bli medlem. Vilken signal skickar man annars till de muslimer som bor i Tyskland, Frankrike etc idag? Att de borde lämna "det kristna EU"?
Från artikeln i Dagen
"Ett nyckelord i EU-sammanhang är "konsensus", att alla är överens. För vissa beslut är det konsensus som gäller, inte majoritetsbeslut. Men hur fungerar religion i ett sammanhang där det krävs konsensus?
- Det finns saker man inte kan kompromissa om, säger Gay Mitchell.
- Till exempel religiösa föreställningar. En majoritet kan inte avgöra vad som är rätt och fel."
Det är sant och det är därför religion ska hålla sig borta från parlamentariska församlingar. Det är inte möjligt att rösta om. Inte så att det är fel att människor som är kristna, muslimer etc. är med i parlament, men de måste ju respektera att EU inte ska styras av Bibelcitat eller Korancitat utan demokratiska principer.
För övrigt så har han en poäng i att vissa saker kan man inte rösta om, tex centrala mänskliga rättigheter, trots det är det ofta konservativt kristna som hänvisar till, ursäktar eller bagatelliserar folkomröstningar om homoäktenskap, opinionsmätningar om förbud mot gayparadere etc med att "det är folkets åsikter".
Men det kvittar om någon Sifo-mätning i Litauen skulle visa att 80 % vill förbjuda gayparader eller någon opinionsmätning i Turkiet skulle visa att 80 % är emot kristna parader. Det skulle vara oförenligt med demonstrationsfriheten trots det.
Bengt
Skicka en kommentar
<< Home