Könstillhörighetslagen. Del 6. Ska barn få "byta kön"?
av BENGT HELD
Vid sidan om transsexuella som föräldrar så blir sannolikt möjligheten för barn att "byta kön" den mest kontroversiella delen när debatten om könstillhörighetsutredningens förslag startar på allvar.
Idag är det en åldersgräns på 18 år, dels för själva könsbytesoperationen, dels för det juridiska könsbytet. Däremot kan barn och ungdomar få psykologsamtal och hormonbehandling före 18 års ålder. Könstillhörighetslagutredningen föreslår att man ska behålla dagens 18-årsgräns medan RFSL och många transsexuella vill avskaffa den helt.
Själv är jag skeptisk till att helt avskaffa åldersgränsen. För den som opererar sig är det sedan mycket svårt att ändra det igen om någon ångrar sig och det är tveksamt om ett barn är moget för det. Ett argument från vissa läkare är också att det inte är bra att "könsbytesoperera" ett barn som inte är förbi puberteten. Ett tredje argument är att det är mycket få barn idag som vill operera sig och juridiskt byta kön, och oftast är det då de som är 16-17 år. Så har en del transsexuella sagt som jag talat med.
Men argumenten för en förändring är givetvis också intressanta. De som argumenterar för att avskaffa åldersgränsen menar oftast att förutom barnet ska även läkarna och föräldrarna godkänna operation och juridiskt könsbyte om den som är transsexuell är yngre än 18 år. Det är bara om läkaren menar att det är till barnets bästa som han eller hon ska godkänna "könsbytet". Ett annat argument för att avskaffa åldersgränsen är att även om det handlar om få barn så kan det vara till nytta för dem om de mår mycket dåligt om de måste vänta tills 18 år att helt byta kön juridiskt.
Ett möjligt "kompromissalternativ" är att behålla 18-årsgränsen men ge möjlighet till dispens från t.ex. 16 års ålder om läkare, barn och föräldrar är ense om det. En annan aspekt är att många minderåriga menar att namnlagen är problematisk för dem. Här är det ju möjlighet att införa en könsneutral namnlag även för transsexuella minderåriga som själva vill byta förnamn före 18 års ålder.
Ni som är bloggbesökare kan ju själv kommentera vad ni har för åsikter. Jag menar det här är den kanske mest komplicerade delen av könstillhörighetslagen. Ett barn vet inte alltid sitt eget bästa, det är ju därför det inte är myndigt, å andra sidan så måste det ju vara av betydelse vad barnet själv menar är viktigt för att förbättra sin situation.
Vid sidan om transsexuella som föräldrar så blir sannolikt möjligheten för barn att "byta kön" den mest kontroversiella delen när debatten om könstillhörighetsutredningens förslag startar på allvar.
Idag är det en åldersgräns på 18 år, dels för själva könsbytesoperationen, dels för det juridiska könsbytet. Däremot kan barn och ungdomar få psykologsamtal och hormonbehandling före 18 års ålder. Könstillhörighetslagutredningen föreslår att man ska behålla dagens 18-årsgräns medan RFSL och många transsexuella vill avskaffa den helt.
Själv är jag skeptisk till att helt avskaffa åldersgränsen. För den som opererar sig är det sedan mycket svårt att ändra det igen om någon ångrar sig och det är tveksamt om ett barn är moget för det. Ett argument från vissa läkare är också att det inte är bra att "könsbytesoperera" ett barn som inte är förbi puberteten. Ett tredje argument är att det är mycket få barn idag som vill operera sig och juridiskt byta kön, och oftast är det då de som är 16-17 år. Så har en del transsexuella sagt som jag talat med.
Men argumenten för en förändring är givetvis också intressanta. De som argumenterar för att avskaffa åldersgränsen menar oftast att förutom barnet ska även läkarna och föräldrarna godkänna operation och juridiskt könsbyte om den som är transsexuell är yngre än 18 år. Det är bara om läkaren menar att det är till barnets bästa som han eller hon ska godkänna "könsbytet". Ett annat argument för att avskaffa åldersgränsen är att även om det handlar om få barn så kan det vara till nytta för dem om de mår mycket dåligt om de måste vänta tills 18 år att helt byta kön juridiskt.
Ett möjligt "kompromissalternativ" är att behålla 18-årsgränsen men ge möjlighet till dispens från t.ex. 16 års ålder om läkare, barn och föräldrar är ense om det. En annan aspekt är att många minderåriga menar att namnlagen är problematisk för dem. Här är det ju möjlighet att införa en könsneutral namnlag även för transsexuella minderåriga som själva vill byta förnamn före 18 års ålder.
Ni som är bloggbesökare kan ju själv kommentera vad ni har för åsikter. Jag menar det här är den kanske mest komplicerade delen av könstillhörighetslagen. Ett barn vet inte alltid sitt eget bästa, det är ju därför det inte är myndigt, å andra sidan så måste det ju vara av betydelse vad barnet själv menar är viktigt för att förbättra sin situation.
posted by Bengt Held at onsdag, maj 06, 2009
4 Comments:
Jag är personligen osäker. Vet man med 100 % säkerhet att man vill det före 18 års ålder? Vet man om de konsekvenser man tar? Enligt mig är man kanske inte riktigt mogen för att ta sådana beslut när man är yngre än 18 år känns det som.
Det kanske är bättre att införa en könslös namnlag och ta ett annat namn medan man väntar på att bli 18 år.
Jag har hört att ytterligare ett alternativ finns, medicinskt, för transsexuella barn. Att blockera de fysiska pubertetssymptomen medicinskt (så att man förhindrar att den som upplever sig som pojke får bröst, eller den som upplever sig som flicka hamnar i målbrottet). Detta är helt reversibelt vid vilken tidpunkt som helst, men innebär en lättnad för det transsexuella barn som i väntan på rätt ålder åtminstone inte behöver uppleva att kroppen går åt fel håll. Dessutom, som jag förstod det, gör det (särskilt för man-till-kvinna-transsexuella), den slutliga processen lättare och effektivare.
Det är ett behandlingsalternativ som inte kommer i konflikt med målet om att man ska vara gammal nog för att fatta beslutet om könskorrigering, men som ändå gör livet lättare för det fåtal barn som är medvetna om sin transsexualism före eller tidigt i puberteten.
Ett annat förslag kan ju vara att i någon mån använda sig av samma åldersskala som redan finns i vårdnadsfrågor (ju äldre barnet är, desto större vikt ska läggas vid hur barnet själv vill ha det, tror att det är från 12 som barnet måste tillfrågas, och från 15 som dess åsikt verkligen måste vägas in, men jag är lite ringrostig på det området och saker kan ha ändrats sedan jag hade anledning att känna till det), eller något liknande. Alltså inte en abrubt gräns vid myndighetsdagen utan ett gradvis större inflytande över sin situation.
För visst är det lite av en konflikt mellan målet att barn och mycket unga ska skyddas från konsekvenser de kanske inte själva kan överblicka, å ena sidan, och målet att inte tillfoga barn och unga onödigt lidande å den andra. Men jag tror att om man är lyhörd och verkligen vill kan man hitta olika vägar runt och genom det, så att båda målen kan tillgodoses.
Tack för era kommentarer. Det är en intressant och viktig debatt. Den som ännu inte lämnat en kommentar här om åldersgränsen kan givetvis göra det.
Bengt
Att en del tonåringar är osäkra i sin identitet och sin sexualitet är väl inte särskilt kontroversiellt att påstå. Och då bör man vara restrektiv när det gäller långtgående ingrepp som har sin grund i detta. Och könsbyte torde väl vara en av de mer lågtgående ingreppen man kan göra.
Mattias
Skicka en kommentar
<< Home