Sverige har aldrig varit någon konservativ idyll.
Den roligaste nyhetsartikeln idag i Sydsvenska dagbladet måste vara den om Sverigedemokraterna och Färöarna. Den är skriven av journalisten Niklas Orrenius som för övrigt berättat att han ofta följer nyheterna och debatterna här på bloggen.
Från artikeln "Färöarna skrattar åt Sverigedemokraterna"
Haraldur hette en man. Han var en riktig karl från Färöarna, en äkta gammaldags färing. Tyvärr satt han fast i det fjolliga och mjäkiga Köpenhamn. Hans fru vägrade flytta tillbaka till det vindpinade öriket.
För att manifestera sin nationalism åt Haraldur bara torkad torsk, valspäck och torkat fårkött. Han bar färöisk ulltröja och traditionella byxor. Slidkniven hängde alltid vid hans sida.
I somras gick Haraldurs stora dröm i uppfyllelse. Han fick hålla tal till Färöarnas ära under Olavsvakan, Färöarnas nationaldag. Inför en jublande folkmassa ropade han saker som ”Fosterlandet är allt!”
I publiken fanns sex svenska Sverigedemokrater, bland dem partisekreteraren Björn Söder, presschefen Mattias Karlsson och ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist.
När de kom hem skrev de en hänförd artikel om Färöarna i partitidningen SD-Kuriren. Haraldurs tal beskrevs som ”det mäktigaste intrycket på hela resan, åtminstone ur strikt politisk synvinkel”.
Igår, tisdag, toppade Sverigedemokraternas kärlek till Haraldur förstasidan i Färöarnas största tidning, Dimmalætting. Rubriken på insidan: ”Haraldur hjälte för svenska nationalister.”
Färingarna skrattar. Hur kan Sverige-demokraterna ha missat att Haraldur är en satir?
Komikern "Haraldur" som egentligen heter Sjúrdur Skaale säger själv i artikeln.
”Jag träffade en del färingar som var gifta med danskar, och längtade hem. De hade en idealbild av Färöarna, av en ren färöisk kultur. De drömde om ett land som inte fanns.”
Orsaken till att jag skriver om det här på bloggen Antigayretorik är, förutom att det är en rolig historia, att det där med att längta tillbaka till ett samhälle som aldrig existerat ofta är gemensamt för nationalister och konservativt kristna i Sverige.
De säger att det var bättre förr när Sverige hade "tydliga familjenormer" . Men Sverige har aldrig varit någon konservativ idyll. Homosexuella blev diskriminerade och inte respekterade. Många barn for illa i kärnfamiljerna, med barnaga, alkoholproblem etc och det var sällan man talade offentligt om det. Kvinnor var kvar i äktenskap som inte fungerade eftersom de inte kunde försörja sig utan sin man. Barn födda utanför äktenskapet blev kallade för "oäktingar". Folk med invandrarursprung kunde få problem om de behöll en del av sin gamla kultur.
Allt var givetvis inte heller sämre förr. Jag kan visst då konstatera att vissa äldre människor kan längta tillbaka till ett samhälle som var mer enhetligt, där man kanske kunde ha cykeln olåst utan att den blev stulen, där få hade "främmande namn" och där ett par oftast var ett heteropar. Normer och enhetlighet kan ibland ge en viss trygghet. För de som gynnas av normerna. Men många fick betala ett pris för inskränktheten och dubbelmoralen.
Färöarna har aldrig varit någon konservativ idyll. Inte Sverige heller.
posted by Bengt Held at onsdag, maj 06, 2009
26 Comments:
Orrenius gör det igen. Helt enastående briljant. Årets roligaste nyhet.
Frågan är i princip om man ska vara lojal mot det samhääe som man själv ständigt hänvisar till.
Samhället är inget självklart, utan bygger just på konsensus. Det alla är överens om, det är samhället i praktiken.
Det är just här som programmatisk individualism vrider till det. Den kan inte stå för att den bygger på individen som norm. Vi är just olika individer, därför motsäger det en norm som är gemensam.
Just genom att det bygger på kristendomen har vi det samhälle som vi känner som vårt. Att det ändå går att förvränga så mycket vad det gäller gemensamt ansvar för detta gemensamma samhälle, beror - måste man faktiskt konstatera - på att individulisterna spelar dubbelt, och hela tiden faller tillbaka på samhället, som bygger på kristna värderingar.
Stefan
Det är bra du är ärlig och tydlig.
Du är emot individens frihet och rättigheter. Det har också totalitära diktaturer (kommunistiska, fascistiska och religiösa) varit.
I en annan debatt här skrev du följande när Tor frågade dig om mänskliga rättigheter även gäller för homosexuella.
"Människor som är homosexuella avviker bara från det som gör att det föds människor. Därför kan de inte några som helt anspråk på mänskligheten i sig.
- Man ska också komma ihåg att t.ex. de mänskliga rättigheterna inte alls existerar i sig själva."
Intressant hur cyniskt det du skriver är. Mänskliga rättigheter är alltså villkorade av en människa kan fixa barn. Nu kan ju många homosexuella göra det, att vara homosexuell är inte att vara steril, men även om vi lämnar den felaktigheten så konstaterar jag.
Du menar tydligen att sterila människor inte är värda mänskliga rättigheter. Sällan har väl cynismen blivit så tydlig bland extremkonservativa som ofta talar om kristen kärlek.
Bengt
Det är dessutom riktigt svårt att definera exact NÄR denna gyllene tid var. När det talas om den "gamla goda tiden" frågar jag alltid: när? under Ww1? Ww2? Koreakriget? Osv.. äldre brukar bli svarslösa då...
Bilboinchina
Jo, det är intressant.
En annan sak är ju det som konservativa ofta säger (det var ett vanligt argument i äktenskapsdebatten)
"Så har det varit sedan tidernas begynnelse".
En bloggare skrev fyndigt att den där meningen egentligen betyder
"Så har det varit sedan jag var ung på 1950-talet"
Faktum är att kärnfamiljen som ideal i samhället startade inte föränn i stadskulturen på 1800-talet. Fram till 1800-talet levde de flesta i storfamiljer.
Och först på 1950-talet blev en man som arbetade och en kvinna som var hemma ideal inom arbetarklassen (som då var i majoritet bland befolkningen). Fram till dess hade alla i den sociala gruppen varit tvungna att jobba båda för att kunna hantera sin ekonomi.
Det konservativa idealet med en kärnfamilj där mannen arbetar och kvinnan är hemma har alltså inte varat "i tusentals år" utan i i samhället i sin helhet i ca 20 år, från ca 1950 till ca 1970.
Bengt
Bengt, varför svarar du inte på det jag skrivit om du svarar? Du skriver ju själv att Sverige aldrig varit någon konservativ idyll.
Jag påpekar att man måste vara lojal mot det som man själv hänvisar till. Samhället är uppbyggt på konsensus. Individualister spelar dubbelt genom att räkna med samhället i sina solo-projekt. "Jag kan och jag kan inte", så att säga. Jag påpekar att det inte går ihop. Vill du inte svara på det?
Mitt påpekande innebär ju inte att vara emot individens frihet, utan att kräva konsekvens. Samhälle och individualism har inte med varandra att göra. Inser du inte att jag talar om en konsekvensfråga?
Tor Billgren frågade mera exakt om "rättigheter och möjligheter" för homosexuella, enligt min mening. Min poäng var då att människor ju måste finnas för att kunna bli något alls, t.ex. homosexuella. Därför är vi alla beroende av man-kvinna-relationen. Eftersom människor som är homosexuella - i just den kapaciteten - avviker från den mänsklighetsalstrande faktorn, så kan de inte ställa några krav på mänskligheten alls. I övrigt har de samma villkor som andra redan.
Jag påpekade även att t.ex. de mänskliga rättigheterna inte alls existerar i sig själva. De är skrivna av John Peters Humphrey, med viktiga tillägg av bl.a. René Cassin, 1947-8. Detta är ett historiskt faktum. Se t.ex. Wikipedia, art. FN:s deklaration...
Du påstår sedan att jag ändå tillskriver någon mänskliga rättigheter. Hur då?
Individen kränks å det grövsta av kravet på erkännande av en sådan uppenbar bluff. Vem som helst inser att det inte har universell giltighet.
För att få ett samhälle måste man bygga på en ordning som kommer ovanifrån oss alla. Kristendomen har lyckats genomföra det så väl, att den fortfarande är grunden för allt som fungerar i det samhälle som vi ser som vårt.
Efter marxismens kollaps försöker man nu införa sexualismen som prinicip. En konsekvent individualist skippar samhället helt.
När man ifrågasätter tingens ordning får man ofta svaret, som påpekas ovan, att så har vi alltid gjort. Det svaret kan mötas av en motfråga: Varför det då?
Stefan
"Bengt, varför svarar du inte på det jag skrivit om du svarar? Du skriver ju själv att Sverige aldrig varit någon konservativ idyll."
Vad var din konkreta fråga? Om man ska vara lojal mot samhället? Mitt svar är ja, i princip måste man ju följa lagarna och respektera andra. Men Stefan är du lojal mot dagens samhälle i Sverige med en könsneutral äktenskapslag och indiviuella rättigheter? Du använder ju själv din rätt att som "avvikare" (här på bloggen bl.a.) kritisera hur samhället fungerar idag.
"Samhället är uppbyggt på konsensus"
Inte alltid, det är ofta samhällskonflikter och nya perspektiv som fört samhällen framåt, annars blir det ett stagnerande samhälle. Men låt oss trots det anta att det är som du säger, då kan vi konstatera att vi i Sverige idag i princip har konsensus om jämställdhet mellan könen. Varför avviker du från den typen av konsensus? Varför anpassar du dig inte till den där samhälleliga konformismen och enhetligheten som du principiellt hyllar?
Vad du egentligen menar Stefan är tydligen att det ska vara konsensus i samhället om DINA värderingar. Men det är en annan sak. Du är i en liten grupp idag i samhället. Det är tack vare den liberala och demokratiska toleransen i samhället som du har rätt att argumentera emot jämställdhet utan att bli fängslad eller tystad.
Bengt
"Men Sverige har aldrig varit någon konservativ idyll. Homosexuella blev diskriminerade och inte respekterade. Många barn for illa i kärnfamiljerna, med barnaga, alkoholproblem etc och det var sällan man talade offentligt om det. Kvinnor var kvar i äktenskap som inte fungerade eftersom de inte kunde försörja sig utan sin man. Barn födda utanför äktenskapet blev kallade för "oäktingar". Folk med invandrarursprung kunde få problem om de behöll en del av sin gamla kultur."
Det där låter som en konservativ idyll tycker jag.
Bengt, jag skriver också:
'Individualister spelar dubbelt genom att räkna med samhället i sina solo-projekt. "Jag kan och jag kan inte", så att säga. Jag påpekar att det inte går ihop. Vill du inte svara på det?'
Stefan skrev:
Jag påpekade även att t.ex. de mänskliga rättigheterna inte alls existerar i sig själva. De är skrivna av John Peters Humphrey, med viktiga tillägg av bl.a. René Cassin, 1947-8. Detta är ett historiskt faktum. Se t.ex. Wikipedia, art. FN:s deklaration...
Svar:
Och ja, detta är något som du inte svarat på i ett tidigare inlägg på en annan tråd nedan där jag hade kommenterat just detta (som en påminnelse om att du inte heller svarar på alla frågor eller uttalanden vilket du anklagar Bengt för att inte göra). Jag kopierar in mitt svar här igen och ser om du nappar på det eller ej.
Jag förstår. All vetenskap, alla teorier, alla intellektuella slutsatser är konstruerade av människor, inklusive jämställdhetssträvanden. Det finns inget givet av naturen om detta i dess begynnelse och mänsklighetens barndom. Det håller jag med om, och det samma gäller konstruerandet av religioner. Och inte minst gäller det dina teorier som du framför nu här, då de är konstruerade av dig (och ev. av dina meningsfränder).
Jag tror, som jag sagt tidigare, att det finns någon absolut sanning (Gud om du så vill) men jag tror inte att varje människa kan förnimma hela denna sanning. Därför blir varje intellektuell filosofi, religion, teori bara en konstruerad verklighet, som kan vara sanning till vissa delar men inte innehålla hela sanningen. Dessa intellektuella filosofier, religioner, teorier, inklusive olika strävanden (som t.ex. jämställdheten) är icke desto mindre viktiga för människans utveckling eftersom vi är en del av naturen.
Säg mer direkt vad du menar istället, t.ex. att du är den som alltid har rätt åsikt och att vi andra ska respektera dig för det, eftersom du är av Gud utvald.
Jag kan tillägga, om du inte förstår min poäng, att precis som de mänskliga rättigheterna är skrivna av vissa människor och därför ”inte alls existerar i sig själva”, så är också de kristna reglerna och värderingarna etc (bl a i nya testamentet) skrivna av ett antal olika människor och de som var med och bildade kristendomen. Alltså faller hela ditt resonemang ihop i alla fall. Du kan hävda att Gud talade genom dem, men det hjälper inte för de är fortfarande konstruerade. För detsamma kan hävdas (och hävdas) av människor inom andra religioner, filosofier, politiska inriktningar etc. Och vem har då rätt, alla dessa dogmatiska människor på samma gång? Omöjligt!
Stefan skrev:
Du påstår sedan att jag ändå tillskriver någon mänskliga rättigheter. Hur då?
Individen kränks å det grövsta av kravet på erkännande av en sådan uppenbar bluff. Vem som helst inser att det inte har universell giltighet.
Svar:
Mänskliga rättigheter är således en lika stor uppenbar bluff som kristendomen (se ovan), som inte heller har universell giltighet.
Stefan skrev:
För att få ett samhälle måste man bygga på en ordning som kommer ovanifrån oss alla. Kristendomen har lyckats genomföra det så väl, att den fortfarande är grunden för allt som fungerar i det samhälle som vi ser som vårt.
Svar:
Som du ser i mitt resonemang ovan så kommer inte kristendomens ordning ovanifrån utan från de människor som skapade denna religion i kristendomens vagga. Så min fråga är, hur kan en bluffordning (term enligt ditt eget resonemang om att nånting är bluff som konstruerats av människor) fungera väl? Och sen kan man fortsätta med att empiriskt titta på vad kristendomen (i dess namn) har åstadkommit genom historien i form av krig, elände, förföljelse och mänskligt lidande. Och då undrar man hur man kan som du påstå att denna ”grund” är så bra och fungerar så bra.
Stefan skrev:
Efter marxismens kollaps försöker man nu införa sexualismen som prinicip. En konsekvent individualist skippar samhället helt.
Svar:
Var själv konsekvent i ditt resonemang. Sopa rent framför egen dörr först innan du kastar skit på andra.
Stefan är ett typexempel på en ultradogmatisk religiös person.
Bengt
Det stämmer visserligen att kärnfamiljeidealet startade på 1800talet, men storfamiljer har aldrig varit speciellt vanliga i Sverige. Ibland levde de gamla kvar på gården, i sitt eget hushåll, men någon egentlig kultur med storfamilj har vi inte haft i Sverige.
Däremot levde man ofta i styvfamiljer, och många ogifta mödrar var gift inom två år från barnets födsel och inte med nödvändighet med barnets far så de blev inte nödvändigtvis föraktade och utstötta. Jag tror att tex 1700-talets människor kanske skulle känna igen sig mer i vår tids plastfamiljer än i kärnfamiljsidealet.
Jag kunde i min sista mening i senaste inlägget ha lagt till en knorr på slutet så att det blev "Stefan är ett typexempel på en ultradogmatisk religiös person, fullt i klass med islamistiska självmordsbombare när det gäller sättet att tänka", men det gjorde jag alltså inte.
Ja ja, Johan, men jag svarade inte alls.
Nej, det är just det jag menade, att du inte svarade mig. Varför? För att den logik som du uttrycker i inlägg efter inlägg är ihålig och inte håller?
Stefan
"Bengt, jag skriver också:
'Individualister spelar dubbelt genom att räkna med samhället i sina solo-projekt. "Jag kan och jag kan inte", så att säga. Jag påpekar att det inte går ihop. Vill du inte svara på det?'"
Det är ju ingen fråga från dig. Du gissar jag och låtsas trots det vara tvärsäker. Jag håller inte med dig i dina analyser, för mig är samhället de ramar som reglerar individers relationer till varandra så att ingen skadar någon annan. I övrigt ska individen har betydande frihet.
Bengt
Elin
"Det stämmer visserligen att kärnfamiljeidealet startade på 1800talet, men storfamiljer har aldrig varit speciellt vanliga i Sverige. Ibland levde de gamla kvar på gården, i sitt eget hushåll, men någon egentlig kultur med storfamilj har vi inte haft i Sverige."
Du har rätt i att det vanligaste kanske inte var att många bodde i kollektiv som idag. Men som du själv säger så var det inte ett givet ideal att det skulle vara en kärnfamilj med en man som jobbade och en kvinna hemma. Sedan var det givetvis många som levde i kärnfamiljer precis som idag men det det egentligen bara från ca 1950 till 1970 som de allra flesta av befolkningen följt de konservativa familjeideal som tex vissa kristdemokrater har idag.
Bengt
Hej!
Vill bara säga att det är bra skrivet! =)
Johan skrev om Stefan att han är "ultradogmatisk", jag själv kallade honom "extremkonservativ" för att tydliggöra att han inte är någon traditionell konservativ.
Johan har helt rätt, Stefans uttalanden är dogmatiska. Seriösa konservativa ideologer hade nog blivit förfärade om de läst det han skrivit. Konservativ ideologi vänder sig emot sådan dogmatism, att säga tvärsäkert att ett system är rätt eller att allt blivit sämre.
Jag har själv haft fördomar om konservativ ideologi (i Sverige idag är det ju så få som försvarar den så det är lätt få fördomar då) tills jag läst en del intressanta böcker om det.
Visst hade konservatismen en koppling till kungahuset och överklassen för 100 år sedan, men det vore orättvist att kalla den ensidigt en överklass- eller högerideologi.
Istället menade de konservativa att kungen skulle ha makt för att han var över parti- och klassintressen. Han skulle varken gynna individer, klasser eller partier utan vara samlande. Samhället hade naturliga hierkier och folk skulle acceptera dem enligt de konservativa.
Precis som Stefan så var konservatismen negativ till individualism som man tolkade som egoism. Konservativa var tex för att staten skulle äga vissa centrala delar av näringslivet som tex infrastruktur och man var negativ till att utländska företag köpte verksamheter i Sverige.
En annan fördom jag hade om konservativa var att de var helt emot att ge rösträtt till arbetare och fattiga. Istället resonerade de flesta konservativa som att arbetare generellt var obildade och inte kunde hantera ansvaret att rösta i riksdagsval, men att man senare skulle kunna ge dem rösträtt när de blivit mer bildade. När liberaler och socialister ville ha allmän och lika rösträtt så snabbt som möjligt menade konservativa att det var typisk skrivbordspolitik som inte fungerade i verkligheten. Långsam förändring var bäst för samhället.
Givetvis var det här paternalistiskt och föraktfullt mot arbetare (även om konservativa ideologer nog inte alltid föraktade arbetare som individer) men det är viktigt att nyansera vad de ville om man ska veta hur de resonerade.
Det var delvis off-topic men poängen var att konservativa ideologer ofta vänder sig emot det Stefan skriver. En seriös konservativ hade nog istället sagt att många samhällsinstitutioner har förfallit i Sverige de senaste 100 åren men att när man ska ändra utvecklingen ska man ta tillvara de delar av samhällsutvecklingen som varit bra det sista århundraret. Inte lika dogmatiskt och tvärsäkert som det Stefan skrev.
Bengt
"Det är dessutom riktigt svårt att definera exact NÄR denna gyllene tid var."
Njaa.. det är faktiskt inte så svårt, jag har gjort en inofficiell och inte helt vetenskaplig forskning på detta och kommit fram till att det är 1950 talet som de flesta hänvisar till som "det var bättre förr", årtiondet innan den sexuella revolutionen och feminismens andra våg, i populär kulturens reklam frodades en bild av kvinnan som kvinnlig och huslig, och hustruaga var tillåtet fortfarande: bildlänkI USA började kampen för medborgerliga rättigheter för svarta, demostrationer mot USAs inblandning i Vietnamkriget, I Asian och Afrika fördes kamp mot de vita kolonialmakterna, och allmänt började man att omvärdera samhället i stort.
För dessa "det var bättre förr" typer var det som om världen vändes upp o ner, inget fick vara som förr.
EIGHT: All elementary and high school curriculums shall teach the "non-changist" view of history--emphasizing "continuity" over "alteration." -Pleasantville 1998
Den konservativa ideologi som Bengt beskriver är densamma som England under kolonialtiden hade gentemot de svarta folkgrupperna. Idén var att England tog hand om landet åt de obildade svarta samhällsklasserna men att man i ett längre perspektiv kunde se en utveckling där de, om de kom upp i samma sofistikeringsgrad som kolonialisterna, kunde släppas in i samhällsstyret.
I många avseenden gick också avkolonialiseringen lugnare till i dessa länder än i de som styrdes av mer kapitalistiskt inriktade stater som koncentrerade sig på att omsätta naturtillgångarna.
Men, en viktig poäng i sammanhanget är att ur i den konservativa ideologin så är den obildade klassens framtida upplyftande en ursäkt för ett odemokratiskt samhälle på nästintill samma grunder som den kommunistiska diktaturen ursäktas med att det inte riktigt än är dags för folket/arbetarklassen att fullt ut ta över.
Den gode Stefan Pehrson är varken konservativ eller extremkonservativ utan bara fördomsfull och intolerant. Det förjänar inte att diskuteras i termer av ideologisk hemvist ety det vore att upphöja hans argumentation till något som det inte är...
Jag får tacka för de analyser av mig själv som gjorts ovan. För att förtydliga min analys kan jag dock säga detta:
1. Vi har alla erfarenhet av könen. Denna erfarenhet är a) personlig, b) livslång, och c) gäller något fysiskt, synbart.
- I sådana fall kan den kunskap man har inte ersättas eller kompletteras av något som kallas vetenskap. Genusvetenskap och liknande kan inte finnas. Sådant fungerar repressivt.
2. Mänskligheten har två kön, människan har ett kön. Man kan inte vara människa utan att ha ett av de två könen och följaktligen vara olika de som har det andra könet. Mänskligheten innebär inte att man är lika varandra, utan att man är olika varandra.
3. Politiskt har vi alla rösträtt. Här råder jämlikhet mellan könen. Oavsett vilket kön man har kan man påverka vilket parti som vinner vid val.
Sovjetunionens kollaps följdes av valet 1991, då borgarna (ganska logiskt) vann. Men pga att de var mindre kvoterade sänktes samtidigt andelen kvinnor i riksdagen från 38% till 31%. Samtidigt som marxismen förlorat så kunde just de marxistika partierna nu utnyttja kvinnoandelsfrågan retoriskt. Ett historiskt oerhört påpassligt demagogiskt grepp! Det var ett stort hallå om detta på den tiden.
Här har de marxistiska socialistiska partierna skruvat fram en ny mening med att finnas. Vänsterpartiet gjorde det genom att exakt kronologiskt då skifta över till att vara ett feministiskt parti. Gudrun Schyman blev vald till ordförande i V 1993 och partiet fick 1994 otroliga 13%, mot vanligen c:a 5%.
Hela det marxistiska etablissemanet styrde nu över till feminism.
4. Eftersom könsproblematiserandet torkar ut förhållandet mellan könen har partierna mer och mer sammantrimmat det politiska röst-strategiska projektet med en politiserad syn på sexualitet. Det tillhör nu politiskt uttalat det individuella självförverkligandet. Ägandet av sexualitet och dess utnyttjande betonas.
5. Homosexualitet har här definierats som ett starkt indivualistikt självförverkligende. Syftet politiskt är dock att lyfta fram sexulaiteten som en avgörande mening med livet. Detta ska sedan sammantrimmas med och stötta upp 'jämställdhetspolitiken', där alla skillnader mellan könen problematiseras. Partiernas plan är att erbjuda lösningar på problem som de själva konstruerat på sina föreningsmöten och så motivera röster till sig.
Med denna analys blir homosexualiteten en buffert för sexualismen i allmänhet. Och sexualismen blir trösten i jämställdhets-paralysen. - "Något får man ut av det."
Det är politismen som ska bort. Folk som är med i politiska föreningar begriper inte vår dagliga erfarenhet bättre än vi själva.
Stefan
Jag hinner inte bemöta dina synpunkter med ett nyskrivet inlägg, men eftersom du bara upprepar ord som du sagt i tidigare debatter så gör jag samma sak här i mitt svar till dig, dvs kopierar mitt svar till dig då i en annan tråd nedan (ett svar som du för övrigt inte har svarat på, och en del av detta har jag redan lagt in på denna tråd redan). Svar på punkt 1 och 2 i ditt senaste inlägg finns i alla fall i mitt svar nedan.
Stefan skrev:
Johan, jag menar att vad det gäller livslång, egen erfarenhet av fysiska ting, så finns det ingen auktoritet över någon av oss, ingen vetenskap alls, inget komplement. Genusvetenskap kan inte finnas. Det är, som sagt tidigare, ett repressivt instrument.
Svar:
Jag förstår. All vetenskap, alla teorier, alla intellektuella slutsatser är konstruerade av människor, inklusive jämställdhetssträvanden. Det finns inget givet av naturen om detta i dess begynnelse och mänsklighetens barndom. Det håller jag med om, och det samma gäller konstruerandet av religioner. Och inte minst gäller det dina teorier som du framför nu här, då de är konstruerade av dig (och ev. av dina meningsfränder).
Jag tror, som jag sagt tidigare, att det finns någon absolut sanning (Gud om du så vill) men jag tror inte att varje människa kan förnimma hela denna sanning. Därför blir varje intellektuell filosofi, religion, teori bara en konstruerad verklighet, som kan vara sanning till vissa delar men inte innehålla hela sanningen. Dessa intellektuella filosofier, religioner, teorier, inklusive olika strävanden (som t.ex. jämställdheten) är icke desto mindre viktiga för människans utveckling eftersom vi är en del av naturen.
Stefan skrev:
Som jag försökte besvara i förväg så "Om du bestrider det jag säger i sak ändrar det inte min auktoritet att uttala mig om en sak av den här a) fysiska b)livslånga c) själverfarna typen." Konflikter kan i och för sig inte lösas.
- Men som vi vet upphöjs 'åsiktsfriheten'. Alla respekteras för sin åsikt utan vidare. Men man kan inte veta vad folk har för åsikt egentligen. Uttalanden inneär ingen skuld för lyssnaren. Mycket talar för att folk menar sig stå för vissa saker för att få inflytande. Under alla omständigheter kan jag inte bekräfta att någon har en åsikt på riktigt, därför ska jag inte ombedas göra det. –
Svar:
Du talar i dogmatiska gåtor. Säg mer direkt vad du menar istället, t.ex. att du är den som alltid har rätt åsikt och att vi andra ska respektera dig för det, eftersom du är av Gud utvald.
Stefan skrev:
Det viktiga här är att ingen högre auktoritet finns vid livslång egen erfarenhet av fysiska ting. Man kan inte hävda någon högre auktoritet, eftersom en sådan inte finns.
Jag kan göra anspråk på sanningen, oavsett om andra hävdar emot i saken. Det beror på att jag har den auktoritet som någon kan ha. I t.ex. astronomi är det en annan sak.
Svar:
Som jag sagt så sitter vi alla på en del av sanningen, och vi har alla den auktoritet genom livslång erfarenhet (inte bara du Stefan) som någon kan ha för att hävda sanningen. Men vart för detta oss? Ska vi alla bara sitta och hävda att vi har sanningen pga livslång erfarenhet och kasta skit på varandra? Vilken riktning tar vi då, troligen den som främst dogmatiska religioner och dogmatiska politiska inriktningar har givit oss, mer krig och elände på jorden.
Stefan skrev:
Om jämlikhet: Jäm-'likhet' (eng. 'equality') gäller dem som är lika, inte dem som är olika. Anledningen till att man tar upp det som en fråga är att de behandlas olika. Det kan bestridas utifrån att de faktiskt är lika. Utifrån att de är olika kan det inte bestridas. Frågan uppstår inte.
Svar:
Jämlikhet och equality kommer från orden likhet och equal men det betyder ju inte samma sak. Jämlikhet är inte detsamma som likhet och därför gäller inte jämlikhet bara dem som från början är lika. Oavsett är det bara en lek med ord.
Vad är annars likt och/eller olikt i naturen? Det är inte helt lätt att avgöra det, och jag betvivlar starkt att du har kunskap att göra det (trots din livslånga erfarenhet). En kvinna och en man har mer likheter som människor än vad de har olikheter, detsamma gäller olika människoraser (här får du lita på den senaste forskningen, och ja i detta fallet så kan man inte bara lita på livslång erfarenhet etc). Det är så typiskt att konservativa kristna fokuserar på olikheterna istället för likheterna så att de kan fortsätta sin exkluderande människosyn och sitt maktutövande. Dessutom denna ideliga fokusering på att kvinnan och mannen har olika kön och att dessa skall passas in i varandra hos konservativa kristna (snacka om sexfixering och sexualiserande), istället för att se att båda könen är i första hand människor, varken mer eller mindre. Om ögonen kunde öppnas på dessa konservativa kristna så att de såg detta så skulle de också se att det vore ”naturligt” med jämställdhet även om detta är en konstruktion. Världen är i ständig rörelse och förändring (undvek ordet utveckling här för det skulle bara reta upp Stefan).
Stefan skrev:
Mänskligheten består ju av två kön, människan av ett kön. Man måste ha det ena eller det andra för att vara människa. Olikheten könsligt ligger i att vara människa.
Svar:
Det beror på hur man definierar kön etc. Tittar man vetenskapligt på detta så finns det faktiskt många människor som föds med både manliga och kvinnliga könsorgan etc, och även genetiskt finns det många människor som inte har normen xx eller xy på könskromosomen, utan de har t.ex. xxy eller xyy etc. Således är dina slutsatser inte så enkla och entydiga som du vill göra gällande.
Stefan skrev:
En svart människa som växer upp bland vita blir inte vit, men i övrigt är det väl inget med det.
Svar:
Vad menar du med detta svar? Att svarta och vita människor i grunden är olika och att det därför inte skall råda jämlikhet mellan dem? Om du är av denna åsikt så säg det rätt ut i så fall som svar på min fråga. Se mitt svar ovan också om att svarta och vita människor (eller egentligen alla raser) inte är speciellt olika egentligen enligt vetenskapen (den genetiska variationen mellan individer inom raser är större än den mellan individer mellan raser). Men jag glömde ju att du Stefan inte lyssnar på vetenskapliga argument.
Stefan skrev:
Jag försvarar kvinnor som det de verkligen är, nämligen något annat än männen. Alla har ett kön, och det finns två stycken. Man måste få respekt för det man är. Den som som säger att man måste vara som något man inte är för att godkännas nedvärderar en. Det kvittar ju om man gör det åt bägge hållen. Män med barnvagnar är ju också en konstruktion - av politiska skäl.
Svar:
Visst ska man få vara den man verkligen är och få respekt för det, men vem eller vad är det som bestämmer den man verkligen är, är det du Stefan (med dina konstruerade teorier) som gör det? Jag känner inte igen mig i den verklighet eller de teorier som du konstruerat i dessa inlägg här (och säkert inte många andra heller), så varför tar du för givet att de är så generella. Jag har en dotter på 1,5 år och jag går ofta av glädje ut med henne i t.ex. barnvagn. Jag gör inte det för att samhället kräver detta eller för att visa något politiskt ställningstagande etc. Jag gör det för att jag trivs tillsammans med min dotter och för att jag vill tillbringa så mycket tid jag kan med henne. Och de flesta pappor tänker nog på samma sätt idag. Kvinnor och män har olikheter men även många fler likheter (se ovan).
Stefan skrev:
Vi som är vuxna nu har fortfarande något att gå efter, men de som växer upp under '='-propagandan får inget att hålla sig i. Unga flickor kränks grovt på skolor genom sexualiserad jargong. Det ger en naturlig harmoni att veta vem man är, vilka begränsningar och möjligheter som alla ser att man har.
Unga killar får inte erkännansde för all den kraft och mod som de har. Alla blir vi drillade som djur i experiment. Och bakom detta ligger som jag sagt ovan de politiska partiernas självpåtagna övervetende. För att de gått igenom en tydligen ockult 'demokratisk process' i sitt eget parti, kan de gå vidare med skygglapparna på och påstå det ena efter det andra i våra politiska organ som är till för att administrera landet och inte för att förmedla partifantasier.
Svar:
Du har kokat ihop en massa konspiratoriska teorier som du försöker föra fram till en sanning. Jag tycker att du kan sluta med det på dessa bloggsidor. Dessutom är dina inlägg en aning off-topic, vilket också Bengt sa tidgare.
Läs Mattias Karlssons inlägg som krossar alla löjliga påståenden och insinuationer från Sydsvenskan:
http://www.sdkuriren.se/blog/index.php/karlsson/2009/05/07/klarlaggande_kring_faroisk_missuppfattni
"Summa summarum så blir vi nu hånade i svenska medier för att vi inte genast förstod att ett nationalistiskt tal, hållet av en nationalistisk politiker, på ett språk vi inte behärskar, under ett nationalistiskt nationaldagsfirande i ett nationalistiskt land, egentligen var en antinationalistik satir.
Beträffande det sistnämnda så kan jag rekommendera Orrenius att faktiskt besöka Färöarna och tala med människorna där på samma sätt som vi gjorde."
Kent
Trist för dig att Mattias Karlsson själv erkänner deras fel. Han skriver
"Kärnan i historien är sann. Trots att vi visste att den aktuelle talaren var en komiker, så var åtminstone inte jag, tillräckligt förtrogen med färöisk populärkultur, för att känna till att han också var en fiktiv karaktär, som i andra sammanhang gjort tämligen grova karikatyrer av den färöiska nationalkaraktären. Detta är ju definitivt en blunder som kastar ett löjets skimmer över bland annat undertecknad, som var en av huvudförfattarna till resereportaget i SD-K. Jag bjuder dock gärna mångkulturalisterna på ett hånskratt på min bekostnad"
Dessutom beklagar han att Niklas Orrenius skriver så mycket om partiet, Senast skrev han en lång artikel där sd:s partisekrterare fick lämna flera uttalanden. Men för sd gör tydligen media fel oavsett om de skriver eller inte.
Om Orrenius inte skrivit något om sd hade han varit en del av en "kulturmarxist-liberal" tidning som förtiger hederliga nationalister.
Nu när han faktiskt berättar om sd i flera reportage då har han en "osund fascination" för partiet.
Enligt Mattias Karlsson är tydligen allt media gör mot sd fel - om det inte blir ensidiga propagandareportage för partiet. Men vilka andra partier får det? Fråga Reinfeldt hur han behandlades i media 2007 och fråga Sahlin hur hon behandlats i år.
Bengt
Sverigedemokraterna missuppfattar ofta såna här mediesammanhang, se bara här;
http://www.svenskbladet.se/politik/index.php?alias=sverigedemokrater_tog_filminspelning_pa_storsta_allvar.html
Skicka en kommentar
<< Home