tisdag, maj 26, 2009

Sveriges största frikyrkosamfund kan säga ja till homovigslar.

av BENGT HELD

Tidningen Dagen skriver i en artikel.

Tre tydliga ja till ett nytt kyrkosamfund. Det blev utslaget när Svenska missionskyrkan, Svenska baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige höll årskonferenser i helgen. Besluten innebär att en ny kyrka kan bildas 2011 eller 2012.


Varför skriver jag då det här på den här bloggen? Har det med HBT-rättigheter att göra? Ja, indirekt. Ibland blir det en nidbild av frikyrkligt engagerade att de är homofientliga och extremister. Men i verkligheten är det betydligt mer nyanserat än så. Missionskyrkan är generellt ett nästan lika homovänligt samfund som Svenska kyrkan, och när de nu samarbetar med baptister och metodister blir de Sveriges största frikyrkosamfund. Med den homofientliga Pingströrelsen på andra plats.
I en annan artikel berättade tidningen Dagen följande om Missionskyrkan.

Svenska missionskyrkan väntar med beslut om deras pastorer ska viga samkönade par.

Den nya äktenskapslagen, som ger par av samma kön samma rätt som par av olika kön att ingå äktenskap, tvingar kyrkorna att ta ställning till om de vill viga par av samma kön eller inte. I Missionskyrkan kommer frågan att bearbetas under hösten av teologiska kommittén, som sedan lägger fram ett betänkande till kyrkostyrelsen, skriver Sändaren. I Missionskyrkan finns ännu ingen skriven ordning som vi kan luta oss mot i det här fallet.

Vi behöver bearbeta och förankra frågorna innan vår praxis förändras, säger Olle Alkholm, kyrkosekreterare i Svenska missionskyrkan.För de kyrkor som väljer att behålla vigselrätten betyder den nya lagen att pastorerna från och med 1 maj också har rätt att viga par av samma kön. Enligt Olle Alkholm kommer dock inga vigslar av samkönade par att förrättas av pastorerna i Missionskyrkan under 2009. I slutet av året planerar kyrkostyrelsen att presentera ett förslag på hur man ställer sig till den nya könsneutrala lagen.

Givetvis vet ingen om det till sist blir ett ja till samkönade vigslar. Men att de seriöst vill diskutera det är ett positivt tecken. Svenska kyrkan anklagas ofta för att vara politiskt korrekt och strunta i teologin. Men även Sveriges största frikyrkosamfund (missionskyrkan + baptister + metodister) kan inom något år säga ja till samkönade vigslar.
Det är nog inte lätt vara konservativt kristen med den utvecklingen. Men desto bättre för samkönade kristna par.

7 Comments:

Anonymous Clapham said...

Jag har haft en del kontakt med missionskyrkan och har där träffat flera präster som sagt sig vilja viga samkönade par.
Hoppas att de och andra likasinnade höjer sina röster i frikyrkosamfundet.

tisdag, maj 26, 2009 10:50:00 fm  
Anonymous Mattias said...

Några kommentarer

Samfunden är ännu inte sammanslagna.
Inom Missionskyrkan finns en stor teologisk bredd. Samtidigt som varje församling har stort självbestämmande. Resultatet kan mycket väl bli att vissa församlinga viger medan andra inte.

tisdag, maj 26, 2009 1:35:00 em  
Blogger Bengt Held said...

Mattias.

Du har helt rätt i båda delarna. Men när det gäller sammanslagningen så är det väl ganska osannolikt att det INTE skulle bli en sådan.

Opinionen inom Missionskyrkan är blandad precis som inom Svenska kyrkan när det gäller homovigslar. Och som du riktigt skriver har Missionkyrkan en tradition av att församlingar själv avgör mycket. Jag förväntar mig inte att alla församlingar i Missionkyrkan ska säga ja och tillåta homovigslar. Likaväl som att jag inte förväntar mig att alla präster i Svenska kyrkan ska göra det.

Men om Missionskyrkan säger att de församlingar inom samfundet som vill förrätta homovigslar bör få göra det så är det ett viktigt symboliskt erkännande att att Sveriges största frikyrkosamfund är homovänligt precis som Svenska kyrkan.

Bengt

tisdag, maj 26, 2009 2:05:00 em  
Blogger Bengt Held said...

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

tisdag, maj 26, 2009 2:12:00 em  
Blogger Bengt Held said...

Mattias

Jag är inte 100 % säker men visst har du berättat att du är engagerad i Misssionskyrkan?

Är du det är jag nyfiken på hur du själv och dina församlingskolleger resonerar om att tillåta homovigslar i er församling senare. Om du vill berätta det.

Och du kan vara ärlig. Jag har skrivit det tidigare och gör det igen. Jag har respekt för att religiösa människor har olika åsikter om religiösa homovigslar. Det blir ju en teologisk diskussion som ingen annan kan påtvinga dem att säga ja till.

Däremot är jag mycket negativ till de som försöker stoppa samkönade par från att ingå BORGERLIGA äktenskap. Då talar vi om sekulära medborgerliga rättigheter och då är Bibel- och Koranencitat helt oväsentliga i den debatten.

Bengt

tisdag, maj 26, 2009 2:13:00 em  
Anonymous Mattias said...

Har inte tid att svara nu, men återkommer.

tisdag, maj 26, 2009 8:18:00 em  
Anonymous Lars Flemström said...

Varje organisatoriskt självständigt samfund måste ha rätt ajälva bestämma över lära, kult, liturgi och sakrament (om man erkänner sådana), samt vilka som ska anställas, speciellt i tjänster som gäller lära, kult liturgi och sakrament. Sedan kan man förstås hoppas på det ena eller andra.

Att säga nej till homovigslar i kyrkan behöver inte vara uttryck för homofientlighet. Lika lite som kvinnoprästmostånd behöver vara uttryck för kvinnofientlighet.

Det beror på hur man mer generellt bemöter homosexuella, Jag anser att homosexuella ska ha ovillkorlig rätt att vara medlemmar i en organisation, som är en kyrka i egentlig bemärkelse, och inte bara en kyrklig rörelse. Detta inte på grund av någon profan ide om likställighet utan på ecclesiologin (= läran om kyrkan). Kyrkan brukar liknas vid ett äktenskap mellan Kristus och den fallna mänskligheten, och då duger det inte om vissa syndare säger till andra syndare: Ni får inte vara med för ni är syndare.

Naturligtvis ska det inte vara någon skillnad mellan homosexuella och heterosexuella synder vid bedömning av någons lämplighet för anställning i kyrkan. Jag har själv avstått från att bli präst p.g.a. "normala" heterosexuella synder, en ny kvinna varannan månad ungefär. Vill man verkligen bli präst är det självklkart att man avstår från sådant. Att man själv avstår, utan någon utfrågning. Så var det på den tiden.

En kyrka ska inte medverka till någons synd. Att acceptera homopar (eller ogifta heteropar) som medlemmar i kyrkan, innebär inte att kyrkan medverkar till det de gör.

I en kyrklig rörelse, som har till syfte att främja ett speciellt fromt liv, kan man ställa större krav på medlemmarna. Man blir inte bättre frälst än andra genom att vara med i en sådan rörelse. Som jämförelse: Om vegetarianer bildar en rörelse för främjande av vegetarisk kost, måste de väl ha rätt att ställa krav på medlemmamrna att de verkligen är vegetarianer?

Även: Om gifta homopar bildar en förening för att främja äktenskaplig trohet, måste de väl ha rätt att neka promiskuösa att bli medlemmar?

Alla församlingar inom pingströrelsen är organisatoriskt självständiga. Inom andra frikyrkosamfund finns varierande grader av centralstyre. Svenska kyrkans församlingar är inte självständiga, utan underställda stiften. En enskild Svk-församling kan inte viga samkönat, om kyrkan centralt säger nej och inte beviljar någon form av dispenser.

En bra kompromiss enligt min mening vore om Svk generellt säger nej, men beviljar dispenser för utvalda präster, med starkt engagemang för saken, att viga samkönat.

Vad som särskilt sätter käppar i hjulen för homovigslar i kyrkan, är dels att kyrkan inte bör medverka till någons synd, och dels synen på äktenskapet som ett sakrament för man och kvinna. Även bland dem som inte tror på sakramenten finns de som ser äktenskapet som ett av Gud instiftat förbund för man och kvinna. Men vad är då detta, om inte ett sakrament? En lek med ord...

Huruvida äktenskapet ska anses vara ett sakrament är omstritt inom Svenska kyrkan. Vilket kanske förklarar splittringen i homovigselfrågan inom Svk. Sakramentstron är starkast inom den katolska och de ortodoxa kyrkorna och svagast inom de protestantiska frikyrkorna - som trots detta är starkt negativa till homoäktenskap.

Det är troligen p.g.a. den relativa bristen på teologiska argument från de egna lärorna, som gör att frikyrkofolket i så hög grad fokuserare på homoäktenskapens påstådda sociala skadeverkningar. Det kan väl inte helt uteslutas att de ändrar sig, om de sociala skadeverkningarna uteblir.

Motståndet mot homovigslar i Svenska kyrkan kommer däremot aldrig att upphöra, eftersom det är principiellt, teologiskt, och oberoende av homoäktenskapens sociala följder. Å andra sidan tror jag att vi kan ha en mer avspänd samvaro med homopar som söker sig till kyrkan. Man kan komma långt med ömsesidig respekt.

tisdag, maj 26, 2009 9:06:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home